Den avslutande diskussionen rör betydelsen av resultaten av studien och vilka konsekvenser de potentiellt kan medföra. Upprätthållandet av tidigare representation kan ses som oroande då det kan betyda att det inte har skett någon avsevärd
förändring, alltså att diskrimineringen av HBTQ-identiteter i medier kvarstår. Detta skulle kunna betyda att Netflix erbjuder begränsade representationer som dels unga HBTQ-individer får ta del av under utvecklingen av sin identitet, men sätter även tonen för diskursen kring HBTQ-personer och HBTQ-kultur. Eftersom Netflix är en så pass stor distributör av underhållande medieinnehåll kan det även argumenteras att de som avsändare potentiellt sätter en utgångspunkt för representationen hos andra distributörer och producenter eller produktionsbolag som strävar efter att få sitt material publicerat hos dem. Men med identifieringen av en undermålig representation av HBTQ-karaktärer i det aktuella medieutbudet hos Netflix påvisar det även att det fortfarande finns ett stort utrymme för förbättring och därför även, förhoppningsvis, förändring. Även om det var ett begränsat antal fall registrerades och exemplifierades en möjligen mer eftersträvansvärd representation som kan stå
som grund inspiration eller förebild för framtida representationer av HBTQ-identiteter.
Eftersom resultaten är begränsade till ett fåtal fall i Netflix utbud och inte vidare generaliserbara hade det varit av värde att utföra ytterligare forskning för att dra mer konkretiserade slutsatser. I spåren av McInroy och Craigs (2017) samt Ladendorfs (2015) forskning hade det varit intressant att utöka den aktuella studien genom intervjuer med HBTQ-ungdomar för att diskutera deras uppfattning om
representationen av de HBTQ-identiteter som undersökts i den aktuella studien eller av de HBTQ-identiteter som förekommer dagens medieutbud generellt. Den
aktuella studien undersöker endast en bråkdel av medieutbudet som representerar HBTQ-karaktärer riktat mot ungdomar på Netflix, vilket lämnar utrymme för vidare likartad forskning av ytterligare serier och HBTQ-karaktärer på antingen samma plattform men även på andra liknande streamingtjänster, exempelvis HBO eller Viaplay. Att sedan expandera genom att studera representationen av HBTQ-identiteter i svenska produktioner och ställa dem i jämförelse med resultaten skulle även det vara värt att begrunda. Det hade även varit intressant att undersöka hur olika queera karaktärer bidrar till eller undviker utmanandet och rubbningen av fixerade identiteter enligt Butler (1990). Ur ett perspektiv av kvantitativ forskningsmetod hade det även varit intressant att se antalet olika
HBTQ-representationer som återfinns i exempelvis Netflix medieutbud för att undersöka korrelationer och olikheter mellan dem.
Sammanfattning
Den tidigare forskningen visar bland annat att representationen av HBTQ-personer i medier i stor utsträckning bekräftar den heterosexuella matrisen utifrån de strategier Ambjörnsson (2016) presenterat. Resultaten av den genomförda studien visar att representationen av HBTQ-karaktärer i Netflixs ungdomsserier i viss utsträckning har benägenhet att gestaltas på liknande vis, alltså att det finns tendenser till att förminska karaktärerna till stereotyper vilket i sin tur begränsar deras identiteter och utveckling. Samtidigt visar resultaten på motsatsen i andra fall då till exempel representationen i Teenage Bounty Hunter erbjuder en mer komplex gestaltning av en HBTQ-karaktär som avanceras bortom stereotyper och sin HBTQ-identitet. Representationen av de karaktärer som begränsades till stereotyper och deras HBTQ-identitet stödjer osynliggörandet och okunnigheten av dem, vilket tyder på en form av diskriminering, homo- och transfobi. Osynliggörandet fortsätter
tillsammans med underrepresentation av HBTQ-undergrupper, såsom inkluderingen av klass och etnicitet, även om ett fåtal sådana fall registrerades i undersökningen. Då karaktärerna i viss utsträckning valdes ut för att inkludera en så bred mångfald av HBTQ-identiteter som möjligt är det svårare att uttala sig angående
underrepresentationen av bi- och transsexuella samt ickebinära i relation till det totala utbudet.
Sammanfattningsvis går det att konstatera att i de undersökta fallen av ungdomsserier på Netflix erbjuds en representation av HBTQ-karaktärer som sinsemellan bär flera olikheter och smärre likheter avseende specifika egenskaper,
utveckling, begär och genus. Däremot skiljer de i anmärkningsvärd grad inte från den kritik som återfinns i den tidigare forskningen om HBTQ-representationer präglade av stereotyper som begränsar karaktärernas utveckling. Det finns även antydan till ett upprätthållande av den heterosexuella matrisen genom
osynliggörande samt underrepresentation. Men i ett enstaka utmärkande fall bryter HBTQ-karaktären sig loss från tidigare representationer och erbjuds en mer komplex identitet och utveckling.
Referenser
Alías, M. E. (2010). Shattering gender taboos in Gabriel Baur’s Venus boyz.
Journal of gender studies, 19(2), 167–179. doi: 10.1080/09589231003695880
Ambjörnsson, F. (2016). Vad är queer?. Stockholm: Natur & Kultur.
Anzaldúa, J. L. (1999). Borderlands: The new mestiza = La frontera. San Francisco: Aunt Lute Books.
Braun, V., & Clark, V. (2006). Using thematic analysis in psychology. Qualitative
Research in Psychology, 3(2), 77–101. doi: 10.1191/1478088706qp063oa
Bryman, A. (2018). Samhällsvetenskapliga metoder. Stockholm: Liber. Butler, J. (1990). Genustrubbel. Göteborg: Daidalos AB.
Dagens Media. (2020). Streamingtjänsterna som ökar – och tappar under
pandemin. Hämtad 2021-04-13 från
https://www.dagensmedia.se/medier/rorligt/streamingtjansterna-som-okar-och-tappar-under-pandemin/
Duggan, L. (2002). The new homonormativity: The sexual politics of neoliberalism. I D.D. Nelson, & R. Castronovo (Red.), Materializing democracy: Toward a
revitalized cultural politics. Durham: Duke University Press.
Dyer, R. (Red.). (1977). Gays and Film. British Film Institute.
Foucault, M. (1980). Power/Knowledge: selected interviews and other writings,
1972–1977. New York: Pantheon Books.
Gauntlett, D. (2008). Media, Gender and Identity. New York: Routledge
Glitin, T. (1989). Postmodernism: roots and politics. I I. Angus, & S. Jhally (Ed.),
Cultural Politics In Contemporary America (s. 347–360). New York:
Routledge.
Globala målen. (u.å.). 10 Minskad ojämlikhet. Hämtad 2021-04-13 från
https://www.globalamalen.se/om-globala-malen/mal-10-minskad-ojamlikhet/ Hall, S. (Ed.). (2013). Representation. London: SAGE.
IMDB. (u.å.). Chilling Adventures of Sabrina. Hämtad 2021-05-21 från https://www.imdb.com/title/tt7569592/?ref_=nv_sr_srsg_0 IMDB. (u.å.). Everything Sucks!. Hämtad 2021-05-21 från
IMDB. (u.å.). Sex Education. Hämtad 2021-05-21 från https://www.imdb.com/title/tt7767422/
IMDB. (u.å.). Teenage Bounty Hunters. Hämtad 2021-05-21 från https://www.imdb.com/title/tt10584608/
Jane, E. A. (2015). “Gunters a woman?!”—Doing and undoing gender in cartoon network’s adventure time. Journal of Children and Media, 9(2), 231–247. doi: 10.1080/17482798.2015.1024002
Ladendorf, M. (2015). Queera identifikationer. I A. Hirdman, & M. Kleberg (Red.),
Mediers känsla för kön (s. 123–136). Göteborg: Nordicom.
McInroy, L. B., & Craig, S. L. (2017). Perspectives of LGBTQ emerging adults on the depiction and impact of LGBTQ media representation. Journal of youth
studies, 20(1), 32–46. doi: 10.1080/13676261.2016.1184243
McQuail, D., & Deuze, M. (2020). McQuail's media and mass communication
theory. London: Thousand Oaks.
Meyer, M. D. E. (2009). "I'm Just Trying to Find My Way Like Most Kids": Bisexuality, Adolescence and the Drama of One Tree Hill. Sexuality &
culture, 13(4), 237–251. doi: 10.1007/s12119-009-9056-z
Myndigheten för press, radio och tv. (2020). Medieutveckling 2020 -
Mediekonsumtion. Hämtad 2021-04-13 från
https://www.mprt.se/globalassets/dokument/publikationer/medieutveckling/me diekonsumtion/mediekonsumtion-2020.pdf
Nordicom. (2020). Mediebarometern 2019 Göteborg: Nordicom.
Nordiska ministerrådet. (2020). Kartläggning och analys av LGBTI-området i
Norden. Hämtad 2021-04-13 från https://pub.norden.org/nord2020-050/
PC för alla. (2012). Nu är Netflix här. Hämtad 2021-05-21 från https://pcforalla.idg.se/2.1054/1.471255/nu-ar-netflix-har
Raley, A. B., & Lucas, J. L. (2006). Stereotype or Success?: Prime-Time Television's Portrayals of Gay Male, Lesbian, and Bisexual Characters.
Journal of homosexuality, 51(2), 19–38. doi: 10.1300/J082v51n02_02
Regeringen. (2019). En strategi för lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell
läggning, könsidentitet eller könsuttryck. Hämtad 2021-04-13 från
https://www.regeringen.se/artiklar/2015/04/hbt-strategin/
Regnbågsankan. (u.å.). Regnbågsflaggor och deras innebörd. Hämtad 2021-05-18 från https://www.regnbagsankan.fi/utbildning/fakta-om-hbtiq/regnbagsflaggor-och-deras-innebord/
Rosenberg, T. (2002). Queerfeministisk agenda. Stockholm: Atlas.
The Hollywood Reporter. (2019). Netflix Reveals Viewership Numbers for 'You',
'Sex Education' and More. Hämtad 2021-05-21 från
https://www.hollywoodreporter.com/tv/tv-news/netflixs-you-track-40-million-viewers-1177025/
The New York Times. (2007). Netflix to Deliver Movies to the PC. Hämtad 2021-05-21 från https://www.nytimes.com/2007/01/16/technology/16netflix.html Thorfinnsdottir, D., & Jensen, H. S. (2017). Laugh away, he is gay!
Heteronormativity and children’s television in Denmark. Journal of Children
and Media, 11(4), 399–416. doi: 10.1080/17482798.1017.1312470
Tiby, E. (2004, 27 juli). Hatbrotten har fördubblats på åtta år. Dagen Nyheter. s.4 United Nations Development Programme. (u.å.). Global Human Development