Vårt syfte med denna studie var att undersöka hur pedagoger resonerar kring barns inflytande och delaktighet i förskolan. Syftet var också att undersöka hur pedagoger arbetar med barns inflytande och delaktighet i förskolans vardag.
Westlund (2011) skriver i sin avhandling om pedagogernas arbete med förskolebarns inflytande. Pedagogernas arbetsformer i arbetet med barns inflytande besvaras med en av forskningsfrågorna som till exempel, vilka innebörder av begreppet inflytande blir synliga genom dessa arbetsformer? Arbetsformen beskrivs som att skapa handlingsutrymme för barn, att skapa tillfällen till samtal med barn, att stödja interaktion mellan barn, att planera utifrån barns behov och intresse, att skapa möjligheter för barn att välja och bestämma samt ge barn möjlighet att ta ansvar. Vidare pratar hon om att därefter problematiseras pedagogernas arbetsformer samt att pedagogernas förhållningssätt har stor betydelse och att barnens möjligheter till inflytande behöver inte bara vara vad pedagogerna gör utan hur de gör det. Denna definition av inflytande är mycket bred och föreslår varierande arbetsformer som ger fler möjligheter till inflytande för barnen. Genom att vi som pedagoger lyssnar på barnen och observerar vad de ger uttryck för genom sitt agerande kan vi ge barnen en känsla av att de har möjlighet att påverka verksamheten på förskolan. En del pedagoger uttrycker att det kan vara problem att uppfylla läroplanens riktlinjer med barns inflytande och delaktighet i relation till att arbeta med matematik, teknik, naturvetenskap och så vidare.
31
5.1 Ingen skillnad i sättet att resonera beroende på
befattning
Avsikten var att intervjua en barnskötare, en chef och en förskollärare på fyra förskolor och totalt genomfördes elva intervjuer, eftersom den fjärde chefen inte var anträffbar, trots att vi gjorde allt för att nå henne. Intresset var också att se om det fanns någon skillnad i hur barnskötare och förskollärare resonerade kring barns inflytande och delaktighet utifrån deras ålder. Barnskötarna var mellan 26-49 år, förskollärarna var mellan 32-61 år och förskolecheferna var mellan 39-61 år. Vi kunde inte se någon skillnad i sättet att resonera kring barns inflytande och delaktighet beroende på om de var barnskötare eller förskollärare. Däremot tyckte vi att vi såg en skillnad beroende på pedagogernas ålder men även när det gäller förskolornas inriktning tycker vi att vi såg en skillnad. Några av de äldre pedagogerna, Diana och Cecilia menar att barns inflytande och delaktighet kan innebära mer arbete för pedagogerna.
”Dessutom måste vi vara väldigt medvetna om att alla barn får ha lite demokrati i det hela. Alla får bli sedda och hörda. Alla ska få inflytande, alla får komma till tals i deras åsikter och tankar”(pedagog Dagny på Drakens förskola).
Att våga pröva sig fram tillsammans med barnen även där vi inte vet eller kan förutse resultatet. Det betyder att vi försöker ta hand om gemenskapen där alla har en röst, blir sedda och lyssnade på. Det innebär att ta varandra på allvar, att lyssna på varandra, att alla barn blir sedda och att alla har en röst (Johannesen & Sandvik, 2010).
5.2 Pedagogerna berättar om barns behov och
intressen
I stort sett alla, både chefer, barnskötare och förskollärare pratar om barns intressen, behov och deras önskningar. De pratar om behov men det rör sig om olika behov. Det kan vara behov som uttrycks av barnet det vill säga, det barnet har intresse av, men det kan också vara de behov som pedagogen talar om, det vill säga vad barnet behöver lära och träna sig i som till exempel klä på sig själv eller klippa med en sax. När det gäller inflytande så ligger detta helt på de vuxna för tillåter inte pedagogerna att barnen får inflytande så kommer de aldrig att få detta. Det kräver en ständig dialog mellan barn
32
och pedagog, för att relationerna mellan barn och vuxna i förskolan skall utvecklas och stärkas krävs det att pedagogerna intresserar sig för det barnet tänker och uttrycker (Westlund, 2011). Förskolan ska möjliggöra för barn att få samtala och ge uttryck för sina tankar och åsikter. Arnér (2010) menar att om någon har rättighet så har någon annan skyldighet, vilket innebär att om barn har rätt till något, som till exempel inflytande, så innebär det att pedagoger i förskolan är skyldiga att tillgodose barns rätt. Vidare menar hon att det betyder att barn ska få uttrycka sina tankar och åsikter och därmed få möjlighet att påverka sin situation samt därigenom tydliggörs också den vuxnes ansvar.
5.3 Vuxna sätter gränser
I några intervjuer nämns att pedagoger skall vara flexibla och tillmötesgående så att barnen får mer inflytande i verksamheten men att detta tyvärr inte går, utan man måste sätta en gräns. Vidare beskriver pedagogerna att många gånger säger de nej till barnens önskemål och deras behov därför att de är för många viljor och för stora barngrupper.
”Det är så att vissa saker är det vuxna som ska bestämma, för barnens bästa så måste vi
säga: nej det här går inte, du kan inte, du får inte. Du får inte springa med en kniv i handen, så är det bara. Samtidigt när man säger det så förklarar man ju varför de inte får göra det men det betyder fortfarande att de inte får lov att göra det” (pedagog Bengt
på Björnens förskola).
Enligt Westlund (2011) varnar utbildningsvetaren Sommer för att barnen riskerar att få för mycket ansvar för sin egen utveckling. Han berättar vidare att det skulle finnas en gräns för hur mycket barn kan påverka innehållet i förskolans verksamhet, samt att det också skulle finnas en gräns för hur ”små” frågor barnens inflytande kan begränsas till innan man kan börja tala om skendemokrati. Det kan förekomma att pedagoger missförstår att de inte längre skall vara med att bestämma och att de inte kan planera om barnen skall vara med och bestämma (Riddersporre & Persson, 2011). Sommer varnar för att barnen får för mycket ansvar men är det möjligt, är det inte snarare så att baren inte får så mycket inflytande som det skulle var önskvärt. Finns det någon gräns för hur mycket barn ska få ha inflytande över och vem har rätt att bestämma var den gränsen går. Är det inte snarare så att pedagogerna är rädda för att släppa taget och att det kan bero på stora barngrupper? Har pedagogerna för lite kunskap om att lyssna på barnen
33
och att ha tillit till deras tankar och idéer? Finns det en rädsla hos pedagogerna för att barnen skall göra fel?
5.4 Miljöns betydelse
En av våra frågor tog upp miljöns betydelse och för de två Reggio Emilia inspirerade förskolorna var det självklart att miljön har stor betydelse eftersom man där talar om miljön som den tredje pedagogen. Pedagogerna Barbro och Bengt uttrycker att miljön skall tilltala barnen. Pedagogerna beskrev miljön att den skall anpassas och förändras efter barnens behov och vad barnen är intresserade av. Det talas också om att pedagogerna ska få ner saker i barnens höjd för att barnen själv ska kunna se vad de kan välja mellan. Materialet skall finnas tillgängligt och att utbudet varieras. Miljön skall tilltala barnen, vad är det rummet säger? Det är viktigt att man reflekterar över vad som händer. Vad är det barnen gör med de saker som de har, framför allt hur de leker. De ska få lov att prova om och om igen.
Men även på de andra förskolorna upplevde de att de ville göra förändringar i sin miljö men de hade inte samma förutsättningar för att kunna göra några ändringar. Samtliga pedagoger uttalar att miljön är viktig för barns utveckling även om de inte nämner ”den tredje pedagogen” och att de försöker att få ner material i barnens höjd för att barnen själv ska kunna välja vad de vill göra. Uppfattningen vi fick under våra besök på de olika förskolorna var att miljön såg väldigt varierande ut och därför var det också skillnad på förutsättningarna för att kunna påverka miljön på förskolan. Detta innebär i sin tur att barnen inte har samma förutsättningar.
5.5 Barns delaktighet i utvärdering
När vi ställde frågan ”får barnen vara delaktiga i utvärdering?” upplevde vi att flera av pedagogerna var tveksamma på hur de skulle besvara frågan. Det kändes direkt att vissa
34
pedagoger inte arbetar med att dokumentera vad barnen gör. Medan andra pedagoger på till exempel förskolan Apelsinen berättar att:
”de hela tiden går tillbaka och tittar på det de har gjort och då ser man vad som har
hänt, varför det blev som det blev. Det är ju också en sorts utvärdering får man ju säga och på det viset blir barnen väldigt delaktiga” (pedagogerna Anna och Annika).
När pedagogerna på Apelsinens förskola beskrev hur barnen kan vara delaktiga i utvärdering, talade de också om att det är viktigt att inte glömma bort det ”tysta barnet”.
”Det tysta barnet kan inte tvingas att säga något utan man frågar om barnet vill göra
eller säga någonting. Barnet ska inte känna någon press utan att de kommer när de kommer”(pedagogerna Anna och Annika).
5.6 Förskolechefernas tankar kring pedagogernas
arbete med barns inflytande
Under intervjuerna med cheferna talade de om att pedagogerna skall lyssna av barnen och se vad de intresserar sig för och det gäller att man har lyhörda aktiva pedagoger. Som vuxen skall man ta ett steg tillbaka och låta barnen få helt inflytande. Men de vuxna skall ta ansvar för vad barnen skall ha inflytande över, samt lyssna in vilket behov varje barn har. Förskollärarna har det ansvar som står i läroplanen så att alla jobbar mot samma mål. Alla pedagoger skall vara medvetna om att barn har rätt till inflytande och delaktighet.
”Reggio Emilia är superbra därför att det är ju faktiskt är det som det handlar om. Det är ju förhållningssätt i att lyssna på barnen och det är något som man hela tiden måste vara medveten om” (förskolechef Britt på Björnens förskola).
Barnen har rätt att bli sedda och hörda, de ska vara med i gemenskapen. Om pedagogerna ska ta barns inflytande och delaktighet på allvar måste vi lyssna till, reflektera över och våga bli utmanade i vår egen roll. När pedagogerna vågar släppa kontrollen då kan vi både uppleva och lära oss om oss själva och barnens vardag i förskolan. Det är positivt när barnen kan vara med och vidareutveckla aktiviteter i förskolans verksamhet och att lära sig att argumentera och därigenom få en känsla av att vara betydelsefulla. Men några av de äldre pedagogerna påpekade att det kunde vara svårt att hinna med att planera på grund av de stora barngrupperna.
35
”Det blir många gånger att man säger nej det klarar vi inte nu och särskilt eftersom man
har många viljor och för stora barngrupper”(pedagog Diana).
5.7 Chefernas tankar kring förskollärarnas och
barnskötarnas kompetenser
Under intervjuerna med förskolecheferna kom det fram hur olika tankar de har kring förskollärarnas och barnskötarnas kompetenser. På förskolorna Apelsinen och Björnen upplevde vi att barnskötare och förskollärare värderas lika mycket medan vi på förskolan Citronen kände att barnskötarnas arbetsmiljö var förfärlig. I diskussionen med förskolechefen Christel talade hon om att hon egentligen inte ville ha några barnskötare eftersom de inte har någon högskoleutbildning. Barnskötarna tänker på ett annat sätt och har därmed inte den förståelsen och teorin som förskollärarna har. Det kan inte vara roligt att komma till sin arbetsplats och jobba när man inte duger. Vi tycker att barnskötarna nedvärderades totalt och deras långa erfarenhet var inte är värd någonting. Förskolechefen Christel på Citronens förskola utryckte sig så här på frågan om de såg några skillnader i pedagogernas arbete med barns inflytande och delaktighet som kan grundas i deras olika befattningar:
”Absolut! De som har lärarutbildning har stort försprång, de tänker på ett annat sätt än
vad man gör som barnskötare man har inte den förståelsen för. Man besitter inte den teorin så att man förstår det här riktigt”(chef Christel).
36