Annerstedt (2008) menar att den mest dominerande aktiviteten i idrottsämnet i skolan är bollaktivitet. Vi ser även i vår studie att så är fallet. Enligt Koivula (1999) är många bollaktiviteter förknippade med mer manliga idrotter. Detta innebär att den aktivitet som är mest förekommande i undervisningen kan kopplas till den manliga normen, anser vi.
56
Även ur ett internationellt perspektiv ser vi jämförelser som visar att bollaktiviteter styr idrottsämnet. Kirk (2002) menar att idrottsämnet idag har en tydlig maskulin grund, och att detta kan påverka tillägnandet av kunskap för de elever som inte har smak för den manliga normen. Vår studie pekar också mot att det är mer manliga idrotter som förekommer i undervisningen, men det är också tydligt att en stor del av flickorna tycker bra om dessa ”manliga” aktiviteter. Det som vi finner intressant i vår studie är att närmare 25 % av flickorna tycker sämst om bollaktiviteter, men samtidigt är det cirka 50 % av flickorna som säger att de tycker bäst om bollaktiviteter. Koivula (1999) anser att estetiska aktiviteter som exempelvis dans kan förknippas med mer kvinnliga idrotter. I vår studie framgår det att dans/rörelseaktiviteter inte varit så förekommande under den senaste terminen i idrottsämnet. När pojkarna fick välja vilken aktivitet de tyckte sämst om var det drygt 40 % som tyckte sämst om dans. Av flickorna var det endast 1,4 % som ansåg dans vara den sämsta aktiviteten. Kan detta vara tecken på att undervisningen mer anpassar sig efter vad pojkarna tycker är roligt? Ur ett läroplans perspektiv är detta intressant då ämnet tidigare när särundervisning rådde hade tydliga skillnader mellan aktiviteter som flickor respektive pojkar hade i sin undervisning. Det vi ser nu är att den tidigare pojkinriktade undervisningen numera gäller för både flickor och pojkar. Därmed anser vi att det har skett en förändring över tid och frågan är om denna förändring är positiv för både flickor och pojkar?
Flintoff och Scraton (2006) liksom Larsson (2008) menar att bilden av flickor som en homogen grupp är missvisande, vilket vi håller med om. De menar istället att det finns fler skillnader inom könen än mellan dem. Det verkar enligt oss, finnas en grupp flickor som också har smak för den manliga normen som tycks råda i idrottsämnet, och en mindre grupp som inte har smak för denna norm. Detta påstående grundar vi på de resultat som visar att en del av flickorna i vår studie anser att de har nytta av, lär sig och tycker ämnet är viktigt medan en annan grupp inte anser att de har nytta av, lär sig eller tycker idrottsämnet är viktigt. När det gäller den senare gruppen, så menar vi att inte anse sig ha nytta av idrottsämnet kan kopplas till att man inte anser sig lära något, och därmed blir ämnet inte viktigt för en. Om ämnet då dessutom inte tillgodoser elevernas behov och inte utformas för att möta elevernas förutsättningar kan det leda till att ämnet inte anses vara nyttigt, viktigt eller lärorikt. Det kan därmed enligt oss hävdas att undervisningen inte är utformad och anpassad för alla. Detta är problematiskt då det i Lpo 94 (Skolverket, 2009) anges att det ska vara lika rättigheter och möjligheter för
57
elever oavsett kön. Det är till och med så enligt Fagrell, Larsson och Redelius (2005) att det inte överhuvudtaget nämns i Lpo94 att undervisningen ska anpassas utifrån kön. Vårt resultat visar på en signifikant skillnad mellan flickor och pojkar i hur viktigt de anser att idrottsämnet är i skolan. Pojkarna anser att ämnet är viktigare och närmare 75 % av pojkarna anser att ämnet är mycket viktigt. Flickorna anser också i hög grad att ämnet är viktigt, men det finns ändå en signifikant skillnad mellan könen. Vad kan detta bero på? Vidare ser vi i våra resultat ett tydligt mönster att aktiviteter förknippade med den manliga normen är dominerande. Därmed kan det hävdas att idrottsämnet är utformat mer för pojkarna än för flickorna, och då anser vi att det inte är så märkligt att just pojkar anser ämnet som mer viktigt än flickor. Men det är inte så enkelt som att alla pojkar anser ämnet vara viktigare jämfört med flickorna. Det är snarare så att det inom flickor och pojkar finns grupper som anser ämnet vara viktigt eller till och med mycket viktigt. Därmed kan det hävdas att det finns större skillnader inom könen än mellan könen. Det hade därför varit intressant att studera de elever som inte anser att ämnet är så viktigt. I vår studie visade det sig att drygt 17 % av flickorna och drygt 9 % av pojkarna ansåg att idrottsämnet är mindre viktigt eller inte alls viktigt.
Hirdman (1993) liksom Fagrell (2000) menar att inom teorin för genussystemet finns en hierarki som menar att mannen är normen i samhället, och därmed också inom idrotten. Redelius (2009) menar att denna hierarki är tydlig inom idrottsämnet och att pojkarna styr normen. Vi ser också spår av denna hierarki i vår studie, då flera resultat från vår enkät visar att det är manliga aktiviteter som förekommer oftast, och att det är pojkarna som anser ämnet vara viktigast liksom att det finns en skillnad i betyg, där pojkar har fler MVG än flickor. Vår studie visar att pojkar i genomsnitt har högre betyg än flickor under den senaste terminen. Det är också intressant att se att pojkar i högre utsträckning anser att de förtjänar MVG i betyg jämfört med flickor. Kan det vara så att den ”manliga normen” i idrottsämnet leder till att pojkar strävar efter att nå högre betyg för att på så sätt bli accepterade i den manliga hierarkin. Det är också så att vi fann en tendens till att se signifikanta skillnader i vad pojkar respektive flickor anser att de förtjänar för betyg i idrottsämnet. Denna tendens pekade på att pojkar anser sig förtjäna högre betyg än flickor. Vad detta beror på kan vi inte med säkerhet veta, men det är enligt oss troligt att innehållet i ämnet och ämnets utformning som enligt oss är anpassat efter en manlig norm kan spela en stor roll i detta.
58
På de påståenden om vad elever anser att de lär sig finner vi att pojkarna på hälften av påståenden anser att de lär sig mer än flickorna. Detta är statistiskt signifikant. Den nationella utvärderingen 2003 (Skolverket, 2003) visar att elever anser att de i idrottsämnet framförallt lär sig om att man mår bra av att röra på sig, olika idrottsaktiviteter och att det ska vara roligt. Även Eriksson m.fl. (2003) kommer i sin undersökning fram till att elever anser att de lär sig ovan nämnda aktiviteter, men även att ta hänsyn till flickor respektive pojkar. I vår studie fann vi att majoriteten (cirka 80 %) av de tillfrågande eleverna ansåg att de lär sig olika idrottsaktiviteter, att man mår bra av att röra på sig och att visa hänsyn till flickor och pojkar. Dock fann vi inga signifikanta skillnader mellan könen på dessa påståenden. På påståendet att man lär sig att idrott och fysisk aktivitet är roligt instämmer drygt 90 % av pojkarna och 80 % av flickorna. Detta ger en signifikant skillnad mellan könen. Dock menar vi att det inte går att säga att flickor som grupp anser att de inte lär sig att idrott och fysisk aktivitet är roligt. Det är snarare så hävdar vi att det återigen rör sig om en mindre grupp flickor och pojkar som inte stämmer in i påståendet.
Larsson (2004) visar i sin studie på elever i år 5 att de i hög grad instämmer i påståenden om att de lär sig om kroppen, om samarbete och olika idrottsaktiviteter. Vi ser även tydligt i vår studie att elever instämmer på dessa påståenden. Dock är det intressant att notera att det är en signifikant skillnad mellan könen genom att pojkar i högre grad anser att de lär sig om hur kroppen fungerar.
I Lpo 94 (Skolverket, 2009) finns i målen att uppnå för år 9 två av de påståenden vi valt att använda i vår enkät. De är att lära sig om sambandet mellan mat, motion och hälsa samt att lära sig utföra och utforma aktiviteter för egen motion. På båda dessa visar resultatet en signifikant skillnad mellan könen, som pekar på att pojkar i högre grad anser att de lär sig om detta. Framförallt på påståendet om samband mellan mat, motion och hälsa finns tydliga skillnader då drygt 40 % av flickorna anser att detta påstående stämmer dåligt, eller inte alls. Medan cirka 80 % av pojkarna anser att det stämmer bra eller helt.
Om det går att hävda att idrottsämnet är styrt av den manliga normen, är det vidare enligt oss intressant men kanske inte oväntat att pojkar anser att de lär sig mer än flickor
59
i idrottsämnet. Om det är så att undervisningen och innehållet är styrt av denna norm borde det faktiskt vara så att pojkar i högre grad instämmer i påståenden om vad de lär sig. I och med detta kan vi mena att flickorna kommer i en underordnad position och då eventuellt inte får lika stort utrymme för lärande. Hirdman (1993) hävdar att ett genuskontrakt innebär att det finns en förutbestämd norm i samhället som styr flickor och pojkars olika förutsättningar. Hirdman menar vidare att mannens möjligheter ständigt har förbättrats i samhället. Även Redelius (2009) menar att genussystemets hierarki inom idrottsämnet har lett till att pojkarna blivit normen och att flickorna fått underordna sig. Dock har vi tidigare påpekat att bilden av könen som två homogena grupper inte är att föredra vid en analys om flickor och pojkars olika förutsättningar. Utifrån detta menar vi att det finns större möjlighet i idrottsämnet för de pojkar och flickor som anpassar sig efter den rådande manliga normen att få förutsättningar för lärande. En faktor som påverkar detta ställningstagande är att det på påståendet jag lär mig (inget alls, lite, en del eller mycket) i idrottsämnet, visar vår analys av resultatet att det inte finns några signifikanta skillnader mellan könen.
Vad gäller de påståenden om bedömning som vi ställde till eleverna visade det sig att endast ett gav signifikanta skillnader mellan könen. Det var påståendet att kunskaper om faktorer som påverkar hälsa ska ligga till grund för betygsbedömning. I övrigt visade de andra påståendena inga skillnader mellan könen. På alla påståenden om vad som ska ligga till grund för betygsbedömning instämde majoriteten av både flickor och pojkar i att påståendet stämde bra eller helt.
Redelius (2008a; 2008b) menar att det i idrottsämnet, enligt elever i hennes studie, handlar om att visa en god inställning och attityd till ämnet för att nå ett högt betyg. En anledning till detta kan enligt Redelius (2008a) vara att kunskapsmålen i idrottsämnet är otydliga och svåra att förstå. Detta har enligt Redelius (2007) lett till en svårighet att göra bedömningar i idrottsämnet utifrån de kunskapsmål som finns i Lpo 94 (Skolverket, 2009). Vår studie visar enligt oss tydligt att en majoritet av eleverna anser att de påståenden om betygsbedömning som vi tar upp ska ligga till grund för bedömning i idrottsämnet. Frågan är dock om eleverna i vår studie är förtrogna med begreppet kunskap, och kan se den skillnad mellan kunskap och att kunna som vi syftar till att undersöka i vår studie. Utifrån ett genusperspektiv är det svårt att se några skillnader eller samband mellan könen angående vad de anser ska ligga till grund för
60
betygsbedömning. Därmed hävdar vi att flickor och pojkars syn på vad som ska bedömas får anses vara ganska gemensam och samstämmig.
Slutligen vill vi göra ett konstaterande att det i alla klasser som deltagit i studien förekommer samundervisning. Detta har sedan Lgr 80 förordats i skolans värld. Redelius (2009) menar att införandet av samundervisning inom idrottsämnet medförde att innehållet förändrades och blev till en fördel för pojkarna. Redelius konstaterar att flickorna nu skulle lära sig mer av bollaktiviteter och fysiska moment, och den estetiska aktiviteten som tidigare präglade innehållet i flickornas idrottsundervisning fick mindre utrymme. För att förstå idrottsämnets utformning idag och varför den ser ut som den gör, är det viktigt för diskussionen att känna till tidigare läroplaner, undervisningsformer och innehåll. Under både Lgr 62 och Lgr 69 var innehållet i undervisningen utformat för respektive kön och det var särundervisning som förordades (Sandahl, 2005). Detta innebar enligt Sandahl (2005) att vissa aktiviteter var tillämpade för varje kön. Alltså visar det sig att tidigare har idrottsämnets aktiviteter haft en uppdelning i vad som ansågs manligt och kvinnligt. Detta anser vi vara av stor vikt för förståelsen av ämnets utformning idag.