Nyhetsartiklar skapas i specifika sammanhang och med vissa syften. Dagstidningarnas
uppgift är bland annat att publicera aktuella uppgifter och händelser. Nyheterna bör därför dra till sig läsarens uppmärksamhet och för kvällstidningarna ska nyheterna även bidra till att sälja lösnummer för tidningarnas fortlevnad (se Wadbring 2004). Nyhetsjournalistik utmärks också av att den ska gå att konsumera snabbt. Att sociala processer och strukturella för-hållanden kommer i skymundan i nyhetsrapporteringen är därför inte särskilt förvånande.
Sociala avvikelser och kontroll anses också spela en mycket viktig roll i nyhetsjournalistiken (se Pollack 2001). Innehållet i artiklarna är också sammanbundet med det omgivande
samhällets politik, värderingar, lagar mm. I resultatavsnitten har jag försökt uppmärksamma pressartiklarnas språkhandling, vanligt förekommande språkbruk och texternas budskap (se Bergström & Boréus 2003). I den andra delen behandlades de bilder av unga personer som målas upp i artiklar om narkotika. Tidningarna och journalisterna bakom artiklarna repro-ducerar bilderna tillsammans med de aktörer som indirekt eller direkt kommer till tals49. Bilder som ofta återkommer i pressen (och annan media) kan ha betydelse för hur läsarna formar sina uppfattningar om hur narkotikaproblematiken och de grupper den förknippas med ser ut.
Skyldig eller offer
Problematiska ungdomar och narkotikamissbrukare beskrivs, bedöms och bemöts ständigt utifrån olika perspektiv. Beroende på hur vi betraktar en problematisk grupp eller ett fenomen följer olika sätt att agera och reagera. När ungdomar beskrivs och uppfattas som aningslösa och formbara riktas åtgärder av beskyddande och hjälpande karaktär mot dem. Betraktas unga människor istället som ansvariga för sina handlingar blir reaktionerna framförallt olika former av sanktioner (Ohlsson & Swärd 1995). Liknande konsekvenser följer av konstruktioner av narkotikamissbrukare som antingen sjuka eller skyldiga (se t ex. Sahlin 1996, Johansson &
Skrinjar 2001). I samhället pågår flera parallella processer där olika diskurser bidrar med sin tolkning av fenomen. Huruvida problematiska unga ska ses som offer eller handlande subjekt,
49 Naturligtvis kommer även aktörer som gör anspråk på tolkningsföreträde inom narkotikaområdet även till tals på andra sätt både i pressen (debattartiklar och liknande), i övrig media och genom andra kanaler som på olika sätt riktar sig till medborgarna i ett samhälle.
vilket bland annat varit synligt i barnavårdslagstiftningen, är bara ett av de teman som länge förekommit i det offentliga samtalet (Ohlsson & Swärd 1995). Andra diskussioner har behandlat bakomliggande orsaker samt om narkotikamissbrukare bör vårdas frivilligt eller under tvång (se tex. Lindgren 1993). Inom narkotikapolitiken har också flera synsätt blivit representerade. Dessa är naturligtvis inte fristående från diskurser om ungdomar, det allmänna samhällsklimatet, politiska och ekonomiska förändringar mm. Under 1960-talet började narkotikabruk definieras som ett samhällsproblem och när Narkotikastrafflagen (1968:64) infördes betonades allvaret med narkotikamissbruk samt att detta skulle bekämpas främst med åtgärder riktade mot narkotikaförsäljare och distributörer (Träskman 2003). Sedan 1980-talet har narkotikapolitiken blivit mer inriktad mot dem som använder narkotika, det egna bruket kriminaliserades 1988 och polisiära och straffrättsliga insatser har fått större betydelse. I lagförslaget betonades den allmänpreventiva funktionen främst i förhållande till ungdomar och att samhällets negativa inställning till droger och drogbruk skulle vara tydligt. Den ringa
narkotikabrottsligheten har också kommit att prioriteras från polisens sida, exempelvis utgjorde innehav och eget bruk 80 procent av alla anmälda narkotikabrott under 1999 (BRÅ 2000, Träskman 2003). Många av tidningsartiklarna uppmärksammade narkotika utifrån dess brotts-liga aspekter och dessa artiklar var ofta uppbyggda på snarlika sätt under alla de undersökta perioderna.
Temat unga och narkotika skildras framförallt utifrån ett problemperspektiv och definitionen av narkotika som ett samhällsproblem reproduceras i artiklarna under hela perioden. De unga som skildras i pressen avbildas antingen som avvikare eller som offer (jmf Brune 1998, 2000).
Skillnader i artiklarnas innehåll går främst att finna i vissa detaljer som kan sägas spegla de förändringar som skett på narkotikaområdet, och i samhället generellt, de senaste trettio åren.
Särskilt framträdande är skillnaderna i pressens presentation av de orsaker som sägs ligga bakom narkotikabruk och narkotikabrottslighet samt av vilka personer och handlingar som innefattas i bilden av unga som oskyldiga.
Ond eller god
I pressens artiklar tillskrivs de unga egenskaper och/eller befinner sig i vissa sammanhang som överensstämmer med de bilder som pressen skildrar. En traditionell berättelse har ofta en snarlik dramaturgisk uppbyggnad där några få personer och deras agerande framhålls. I den klassiska dramaturgins berättelse ingår personifiering som ett av de fyra grundelementen, de tre
andra är förändring, grundhandling samt konflikt (Ghersetti 2004).50 Ett utpräglat kännetecken för nyhetsberättelser är just personifieringen. Vidare framställs ofta nyhetsberättelser med en konfliktvinkel och ofta är konflikten förknippad med någon form av hot, fara eller kris för den enskilde, gruppen eller samhället (Ibid.). När det gäller narkotika är det ett (eller flera) preparat som påverkar personers uppträdande, narkotika är illegalt och anses dessutom, ur flera
aspekter, utgöra ett hot mot ungdomsgenerationen. Brottslighet, narkotika och ungdomar är tre teman som representanter för det vuxna etablerade samhället länge oroat sig för och reagerat på (se t ex. Lindgren 1993, Olsson & Swärd 1995).
Pressartiklarna har i sin berättelse även drag av sagans klassiska strid mellan det onda och det goda. Nyheter om avvikelser har länge haft ett underhållningsvärde och de säljer dessutom bra, dessa nyheter utgör även moraliteter som skiljer de goda krafterna från de dåliga (se t ex Pollak 2001, Ghersetti 2004). Även om narkotika kan sägas utgöra en representant för det onda51 förekommer det även att individer skildras som tillhörande denna kategori. Exempel på värdeladdade begrepp i artiklarna som symboliserar dessa tydliga roller är ”knark-kungen”,
”narkotikahajar” eller ”ligaledaren”. I andra artiklar framkommer det på ett mer indirekt sätt att personer tillhör de omoraliska och har bidragit med dåligt inflytande över dem som å andra sidan åskådliggörs som oskyldiga. I skildringarna av de unga oskyldiga betonas oftast de ondas (samvetslösa) agerande vilket tydliggör för läsaren att de unga är utan skuld. De unga oskyl-diga sägs vara ”offer” för, ”påverkas”, ”utnyttjas” eller ”lockas” av äldre narkotikabrukare och/eller -försäljare. Slutligen kräver sagan några som kämpar för den goda saken och de oskyldiga ungdomarna, dessa goda riddare är i dagspressens version ofta klädda i polisuniform (eller tillhör rättsväsendet). Denna typ av (nyhets-) berättelse återkommer under alla perioderna med samma huvudingredienser. Inom mediaforskningen har det påvisats att nyheter allt mer tenderar att bygga på sensationella och dramatiska nyheter medan fakta och informerande artiklar riskerar att minska (se t ex Wadbring 2004, Ghersetti 2004). Det som syns i press-materialet är att berättelsen återkommer men några få kryddor byts ut anpassade till eller påverkade av aktuella trender, tidsandan och lagstiftningen.
50 När dessa grundelement ingår, skriver Ghersetti, kan de sägas utgöra ”grunden för en god berättelse, i betydelse spännande, driven och fängslande. Om en god berättelse är detsamma som god journalistik är däremot en annan fråga.” (Ghersetti 204, s. 259).
51 Jämför med ”den goda fienden” (Christie & Bruun 1985).