En stor del av de intryck läsaren får av de manliga karaktärerna i Lefflers texter kommer från hennes detaljerade presentationer. När respektive karaktär introduceras ges en beskrivning av både fysiska attribut såväl som utstrålning och inre egenskaper vilket skapar en bild som sedan följer med texten igenom.
Leffler beskrivs som delaktig i modernismens genombrott, men utöver modernism bär hennes texter tydliga spår av naturalism. Det vetenskapliga och viljan att återge verkligheten så sanningsenligt som möjligt, centrala drag hos naturalismen, ses i hennes personbeskrivningar som söker återspegla de många nyanser som återfinns hos människor. Likaså förklarar Leffler själv hur hon vill analysera och undersöka olika frågor i sina texter vilket visar på en vetenskaplig utgångspunkt. Det i sin tur är en avgörande faktor för att dra slutsatsen att hon på många sätt var influerad av naturalismen.
Genom att på ett verklighetstroget sätt försöka skildra de många motstridiga egenskaper och åsikter en människa besitter växer ofta en tvetydig bild av de manliga karaktärerna fram. Redan i de första introduktionerna beskrivs de som både “hårda” och “mjuka” vilket pekar på ett ideal med egenskaper som förnuft, styrka och belsutsamhet men också känslosamhet. Det sistnämnda beskrivs ofta genom fysiska attribut, som exemplevis fyrvaktarens “veka läppar” och Rikards “kvinnliga skönhet”, medan de förstnämnda flätas in i personlighet och humör vilket syns i Kapten Stjernes “barska krigareuppsyn” och “bistra lynne”. Precis som detta mycket väl stämmer överens med den naturalistiska genren faller det även inom ramarna för Caisou-Rousseaus tvetydiga kristna mansideal. Kristendomens tillåtande av två skilda ideal skapade oundvikligen en komplikation i definitionen av könen och därmed också hur, i detta fall, män formade sin identitet. Vilket ideal skulle de följa? I Lefflers författarskap exemplifieras den striden väl av exempelvis Halfdan och Berndtson som tycks se både fördelar och nackdelar med respektive ideal. I och med att de båda i
135 Ibid., s. 242. 136 Ibid., s. 234.
slutändan förlorar sina kärlekar kan det dock hävdas att Leffler styrker det mer känslostyrda idealet, den “mjuka mannens ideal” för att använda Caisou-Rousseaus ord. Detta stämmer även in på skillnaden mellan Rikard Rode och markis Serra, där den praktiskt lagde Rikard står mot den djupt känslomässigt förankrade markisen som i slutändan vinner Alies hjärta.
I analysen diskuteras hur en man kunde befästa eller hävda sin manlighet och de olika stadier som detta innebar. En grundpelare för detta har varit just huruvida männen öppet visar sina känslor eller inte samt hur det samspelar med den status som ett äktenskap innebar. Kapten Stjerne och Rikard Rode visar exempel på detta då de båda är villiga att ge upp potentiell lycka på grund av samhälleliga påtryckningar kring äktenskap. Stjernes slutgiltiga beslut att försonas med Signe tycks ha mer att göra med hennes lämplighet som mor snarare än med hans känslor gentemot henne. Likadant måste Rikard “övertala sig själv” att han är förälskad i Alie för att det i omvärldens ögon är dags för honom att stadga sig.
Mannens aktiva roll i ett förhållande är ytterligare en aspekt som kommer till uttryck i texten. Det gäller både när det handlar om sexualitet men också maktförhållandet man och kvinna emellan. Foysters iakttagelse att män talade om sina erfarenheter återfinns på likartade sätt hos karaktärerna Lagerskiöld och Berndtson då de talar om “frestelser” och att kvinnan inte får kräva av mannen att han inte ska ha älskat någon innan henne, men att han kan fordra detsamma av henne. Detta gör mannen automatiskt till den aktiva parten i romantiska sammanhang. Genom analysen av Lagerskiöld och Berndtson kan man dra slutsatsen att unga män som ännu inte stadgat sig förväntades ägna sig åt kärlek. Berndtson problematiserar detta “krav” i och med sina känslor för Arla som han inte kan vara öppen med mot omvärlden eftersom hon är gift. Vidare finns det hos samtliga sju karaktärer exempel på att de är den aktiva parten i förhållandet med kvinnor överlag. Markisens överlägsenhet, Lagerskiölds förförelseakt och Berndtsons krav och anklagelser mot Arla är några exempel på detta.
Huruvida karaktärerna utvecklas eller förändras är en komplex fråga. De tidiga verken är korta medan de senare är längre varför männen följaktligen får mer utrymme att utvecklas. En slutsats är dock att dualismen och tvetydigheten ökar under författarskapets gång. Karaktärerna i “En bal i societeten” är exempelvis mer nyanserade än Halfdan och Stjerne i de två första novellerna. I analysen av “En bal i societeten” nämns att Leffler stereotypiserar alla män, åtminstone ur övriga karaktärers ögon. Genom det galleri av manliga karaktärer som möter läsaren speglas även Caisou-Rousseaus dualism. De manliga karaktärerna är förförande, känslosamma, översittare, likgiltiga och så vidare, vilket i kombination visar exempel på manlighetens mångtydighet.
känslorna som här lyfts fram än mer. Där finns Berndtson som är öppen och ärlig, den sentimentale fyrvaktaren, som visar känslor både genom kärlek och vrede, och den kärleksfulla markis Serra. Symboliskt nog avslutas det, som nämnt ovan, med lycka för den känslosamma mannen.
Det ideal som Leffler skildrar i sina texter stämmer på de flesta plan överens med den forskning som har använts i föreliggande studie kring författarens samtid vad gäller metoder för att befästa manlighet, karaktärsdrag och mål att sträva mot. Dock är det problematiskt att låsa sig vid en specifik tolkning, i synnerhet vad gäller ovan nämnda diskussion om naturalismens inflytande gentemot det kristna dualistiska idealet. Karaktärerna är inte nödvändigtvis varken endast ett uttryck för den naturalistiska strömningen eller det kristna idealet, utan troligtvis en blandning av båda delarna. Det bör ändå belysas att Leffler nyanserar vad Caisou-Rousseau kallar för “den arga” respektive “den mjuke” mannen. Hennes karaktärer är inte slätstrukna med kriterier för endast det ena eller det andra utan de bär drag av båda vilket går igen i hennes vilja att vara verklighetstrogen, något som kommer fram i efterskriften till Kvinnlighet och erotik.
Slutligen bör en sista aspekt förtydligas. Hittills har fokus till stor del legat på mannens överordnade roll i samhället och hur karaktärerna når den idealbild som möjliggör den. En slutsats som gjorts utifrån yttringar och handlingar av Halfdan, Rikard och markisen pekar på en, på individnivå, diskussion av männens obestridda övertag. Som nämnts följde detta övertag med en rad plikter för att nå de olika stadierna av manlighet. Bortsett från Foysters galenskap som en möjlig förklaring kan karaktärernas handlingssätt tolkas som en problematisering av dessa plikter. Alla tre ovan nämnda karaktärer säger sig kunna offra allt för kärleken, ett yttrande som markisen gör till handling, vilket kan peka på att männen såväl som kvinnorna sällan hade möjlighet att helt själva känslobaserat välja sina makar. Om tillfälle så bjöds var de således villiga att ge upp sina tidigare liv. Med denna sista tolkning och slutsats har förhoppningsvis några anledningar till att studera maskulinitet i ett allmänt ansett kvinnocentrerat författarskap tydliggjorts och öppnat för nya läsningar av Lefflers verk.