Linköpings universitet | Institutionen för kultur och kommunikation Kandidatuppsats, 15 hp | Litteraturvetenskap HT 2016
Rikards soffa
-‐ En konstruktivistisk studie av maskulinitet i
Anne Charlotte Lefflers författarskap
Rikard’s sofa
-‐ A constructivist study of masculinity in the authorship of
Anne Charlotte Leffler
Linda Ekelin
Handledare: Johanna Vernqvist Examinator: Maria Berglund Linköpings universitet SE-‐581 83 Linköping 013-‐28 10 00, www.liu.se
Innehållsförteckning
Inledning ... 3
Syfte ... 3
Material ... 4
Teori och metod ... 5
Tidigare forskning ... 6
Disposition ... 10
Analys ... 10
Ett anonymt bref ... 10
Jag ... 14
En bal i societeten ... 16
I krig med samhället ... 20
Aurore Bunge ... 26
Kvinnlighet och erotik ... 28
Avslutande diskussion ... 35
Litteraturförteckning ... 38
Tryckta källor………..………...…38
Elektroniska källor………..……..38
Inledning
Anne Charlotte Leffler (1849-1892) är idag framför allt känd för sin dramatik med titlar som “Skådespelerskan” (1873) och “Sanna kvinnor” (1883). Nationalencyklopedin beskriver henne som “en av det moderna genombrottets centralgestalter i Sverige” och hon återkom ständigt till kvinnans rätt i samhället i sina verk.1 På så vis tog hon del i den kulturella och
politiska utveckling som pågick i Sverige utan att vara uttalat politiskt aktiv. Hon tillhörde den generation författare som i Sverige tog berättandet och kanske i synnerhet dramatiken till en ny nivå. Tidens litterära publik gavs en helt ny inblick i den vanliga människans vardagsrum där karaktärerna som ofta var kvinnor bröt mot samhällsetiketten. Detta skedde ofta i de “förstelnade, borgerliga salonger[na]”, en miljö som hon gärna behandlade, “där självständighet, självförverkligande och frigörelse var ouppnåeliga drömmar.”2
Under sitt relativt korta liv producerade Leffler också en ansenlig mängd skönlitterära texter. Exempel på detta är novellerna “En Bal i Societeten” (1882) och “I krig med Samhället” (1883) vilka båda behandlas i föreliggande studie.
Som kvinna hade Leffler en inblick i de salonger som ovan nämnts och eftersom hennes huvudkaraktärer också ofta är kvinnor har en stor del av forskningen om hennes verk bedrivits med en feministisk utgångspunkt, något som diskuteras senare i inledningskapitlet.
Syfte
Syftet med föreliggande kandidatuppsats är att undersöka maskulinitet i Anne Charlotte Lefflers författarskap. Det finns flera anledningar till detta, trots att hennes verk enligt forskning allmänt betraktas som kvinnocentrerade. Dels har den ringa forskning om Leffler som på ett eller annat sätt behandlat manliga karaktärer fokuserat på hur de snarare bidrar till att belysa kvinnornas situation än att de har betraktats som egna karaktärer. Dels är det intressant ur ett samhälleligt perspektiv, då en stor del av dagens forskning kring kön/genus exempelvis har feministisk eller queerteoretisk riktning och då kan ibland bikaraktärerna, i dessa fall männen, glömmas bort. Ett maskulinitetsperspektiv kan vara användbart för att på ett djupare plan förstå och se samspelet män och kvinnor emellan och de sociala konstruktioner som det för med sig. Ytterligare en intressepunkt är hur Leffler som kvinna skildrar manliga karaktärer. Hur beskrivs de manliga karaktärerna och vilket ideal speglar det? Hur kommer idealet till uttryck i Lefflers texter? Sker det någon utveckling eller
1 Nationalencyklopedin, Anne Charlotte Leffler,
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/anne-charlotte-leffler (hämtad 2016-11-08).
2 Litteraturbanken, Anne Charlotte Leffler.
förändring under författarskapets gång i hur karaktärerna framställs? Slutligen, kan Lefflers skönlitterära ideal kopplas till synen på manlighet under hennes samtid?
Material
Det primärmaterial som används i den här studien är Lefflers skönlitterära verk, vilka främst består av noveller men också romaner. De verk som analyseras ger exempel på manliga karaktärer med olika klasstillhörighet, ålder och kulturell bakgrund/etnicitet, vilket ger en möjlighet till en mer nyanserad bild. Vidare är de texter som valts från olika tidpunkter ur Lefflers författarskap för att kunna ge en översikt av den maskulinitet hon skildrar.
Urvalet gäller romanen Kvinnlighet och erotik (ursprungligen utgiven i två delar, en novell från 1883 och en kortroman från 1890), novellerna “Ett anonymt bref” och “Jag” ur novellsamlingen Händelsevis samt novellerna “Aurore Bunge”, “En bal i societeten” och “I krig med samhället”. De tre sistnämnda är sammanlänkade på så vis att “I krig med samhället” från 1883 är en fortsättning på “En bal i societeten”, varför analyserna av de båda stundtals korsas. “Aurore Bunge” handlar om en ung kvinna som tidigare har introducerats i “En bal i societeten”.
Kvinnlighet och erotik är en utgåva från 2009 från förlaget Rosenlarv. Utgåvan är desamma som originalen med vissa moderniseringar av stavning och liknande. Utifrån en genussynpunkt påverkar dessa ändringar varken tolkning eller läsning av verket och på så vis bedöms versionen vara lämplig att använda i undersökningen.
Novellerna ur Händelsevis är hämtade från Litteraturbanken som erbjuder originalversionen från 1869 med två grammatiska ändringar som inte påverkar verkets innehåll.3 De tre återstående novellerna finns att tillgå i en utgåva av Lefflers samling Ur Lifvet, närmare bestämt den första delen. Versionen är ur den tredje upplagan från 1915 och det finns inga noteringar kring att ändringar har gjorts från originalen varför även dessa ansetts tillrådliga.
Från de sex olika skönlitterära texterna har sju manliga karaktärer valts ut. Det gäller karaktärer som har framträdande roller eller betydelse för huvudkaraktärernas utveckling. Under arbetets gång har fokus kommit att ligga på förälskade män och deras beteende i relationer med kvinnor. Underlaget för analyskapitlet har gjorts genom läsning av texterna med de teoretiska utgångspunkterna som grund.
3 Litteraturbanken, Anne Charlotte Leffler,
Teori och metod
I denna studie används R.W. Connells (numera Raewyn Connells) konstruktivistiska maskulinitetsteori som utgångspunkt och då framför allt idéerna kring maskulinitetsordningen om hegemonisk, underordnad, auktoritativ och marginaliserad maskulinitet. Teorin och beskrivningen att denna ordning är “the currently accepted answer to the problem of the legitimacy of patriarchy, which guarantees [...] the dominant position of men” gör den lämplig att applicera även på äldre samhällsbilder.4
Connells grundtanke går ut på att genus konstrueras, upplevs och utförs enligt etablerade normer i samhället. Hon menar att “[e]veryday life is an arena of gender politics”.5 Uppdelningen eller separationen mellan kön och genus visar att sociala och kulturella roller inte behöver vara förutbestämda genom kön. Genus syftar här således på sociala och kulturella normer/roller och kön på det biologiska könet. Vidare har vetskap om genus enligt Connell vissa problem eftersom den baseras på en kategorisering som har hållits statisk under lång tid, då mäns överordnade position har varit ett faktum under tusentals år.
Tidigare, menar Connell, har maskulinitetsforskningens fokus legat på socialpsykologi, antropologi och könsroller. I synnerhet könsroller är viktigt att skilja från andra typer av roller för att förstå den rådande bilden: Könsroller bär med sig “expectations attaching to biological status” och i och med detta, menar Connell, är dikotomin manligt/kvinnligt sedan länge befäst.6 Utan samma dikotomi skulle heller ingetdera
(föreställningarna om manligt/kvinnligt) ha uppkommit då de är beroende av kontrasterande parter.
Vad Connell vill visa är att polariseringen och hierarkierna inom och mellan könen dels inte alltid stämmer överens med verkligheten och dels är relativ till tid och miljö. Hon skriver att “masculinity is what men ought to be” men också att få män faktiskt matchar den “mall” som gäller trots att den anses vara normativ.7
För att beskriva relativiteten inom maskulinitet beskriver Connell ovan nämnda system om hegemonisk, underordnad och marginaliserad maskulinitet samt vad jag här kommer kalla passivt deltagande (complicity). Connell förklarar det sistnämnda på följande vis: “If a large number of men have some connection with the hegemonic project but does not embody hegemonic masculinity, we need a way of theorizing their specific situation”.8 I
4 R. W. Connell, Masculinities, (Cambridge, 2005 [1995]), s. 77 (min kursiv). 5 Ibid., s. 3.
6 Ibid., s. 25. 7 Ibid., s. 70. 8 Ibid., s. 79.
vardagslivet kan det för en passivt deltagande man innebära “extensive compromises with women rather than naked domination or an uncontested display of authority”.9
När det gäller underordnad maskulinitet använder Connell homosexualitet som exempel. Även om hegemoni relaterar till samhället som helhet gäller det också inom olika grupper av män. I det här fallet syftar det på män generellt och att homosexualitet är underordnat gentemot hegemonisk maskulinitet. Genom att addera ytterligare ett lager kan man se vad Connell kallar för marginaliserad maskulinitet, vilket innebär aspekter som exempelvis etnicitet, klass och religion. Denna indelning tillåter analyser av flera grupper av maskulinitet, både separat och i kombination. Connell påpekar avslutningsvis:
I emphasize that terms such as ‘hegemonic masculinity’ and ‘marginalized masculinities’ name not fixed character types but configurations of practice generated in particular situations in a changing structure of relationships. Any theory of masculinity worth having must give an account of this process of change.10
Connell förtydligar här dels att en person kan falla inom ramarna för en viss maskulinitetstyp i en viss miljö och sedan en annan typ när miljön ändras och dels att den är applicerbar på olika tider och samhällen i och med att systemet är uppbyggt på förutsättningen att yttre omständigheter ständigt förändras.
Connell ger även en översikt över synen på maskulinitet och dess utveckling ur ett historiskt perspektiv, men med tanke på att föreliggande undersökning berör en bestämd tidsperiod har en mer detaljerad skildring av nämnda period varit nödvändig att lägga till. För detta ändamål har Elizabeth A. Foysters Manhood in Early Modern England varit användbar, och då särskilt de delar som behandlar män i förhållande till ära och äktenskap eftersom det är teman som återfinns i Lefflers litteratur. Foysters historiska arbete har således använts i kombination med Connells teoretisering.
Tidigare forskning
Forskning kring Lefflers författarskap har bedrivits ur olika vinklar men en stor del behandlar texterna ur feministiskt perspektiv. Ur den aspekten är Leffler tacksam då hennes karaktärer ofta är egensinniga och normbrytande kvinnor som av samhället ställs inför olika bekymmer. Ett exempel på en sådan analys är Karin Hjalmarssons magisteruppsats ”’[…] hon var ingenting annat än mor nu’ – en feministisk studie av Anne Charlotte Lefflers noveller ’En
9 Ibid., s. 79. 10 Ibid., s. 81.
bal i societeten’ och ’I krig med samhället’” (2008) där hon fokuserar på kvinnlighet som en brist samt diskuterar tanken att ”the female protagonist through disillusionment comes to the understanding of the double standards and limiting conventions of women.”11 I Hjalmarssons analys av “En bal i societeten” ägnas ett avsnitt åt manlig närvaro i novellen, men diskussionen utgår från en feministisk synvinkel vilket bidrar till att karaktärerna ses som stereotyper samt att deras enda funtion i texten är att belysa kvinnornas ställning.12 Resonemanget uppfyller sitt syfte i Hjalmarssons analys, men erbjuder ingen större inblick i de manliga karaktärerna i förhållande till föreliggande undersökning. Ett liknande angreppssätt har Lynn R. Wilkinson i sin artikel ”Gender and the Gaze in Anne Charlotte Leffler’s ’En bal i societeten’”. (2006)13 Precis som hos Hjalmarsson bearbetas de manliga karaktärerna som en grupp snarare än separata karaktärer. Feministiska studier är dock intressanta dels eftersom de ifrågasätter den tidens mansroller och maskulinitet i och med fokuset på kvinnors begränsningar, dels på grund av att maskulinitetsforskning i stor utsträckning grundar sig på feministisk teori.
Någon maskulinitetsforskning finns alltså inte kring Lefflers författarskap varför en utökad undersökning av forskningsläget har gjorts separat från Lefflers författarskap. Det är framför allt R. W. Connells teoretisering kring maskulinitet som fokus har legat på, men även artiklar och studier som behandlar maskulinitet i samband med olika mansroller, vilka beskrivs mer ingående nedan.
Ett breddat spektra av maskulinitet lyfts fram av av Ronald L. Jackson II och Murali Balaji i deras introduktion till Global Masculinities and Manhood (2011). Huvudtesen är att de söker studera maskulinitet ur ett mångkulturellt perspektiv till skillnad från den mesta forskning som utgår från en norm som är ”equated with strength, intelligence, and heterosexivity”.14 På ett liknande sätt angriper Deborah K. van den Hoonaard en marginaliserad aspekt av ämnet: åldrande män. Hon diskuterar hur män både själva och i samspel med andra konstruerar sin självbild kring epitet som styrka, självständighet och mod,
11 Karin Hjalmarsson, ’[…] hon var ingenting annat än mor nu’ – en feministisk studie av Anne Charlotte Lefflers noveller ’En bal i societeten’ och ’I krig med samhället’, Södertörns Högskola (magisteruppsats,
Södertörn, 2008), s. 2.
http://sh.diva-portal.org/smash/get/diva2:37593/FULLTEXT01.pdf (hämtad 2016-11-03).
12 Hjalmarsson, s. 25ff.
13 Lynn R. Wilkinson, ”Gender and the Gaze in Anne Charlotte Leffler’s ’En bal i societeten’”, i Scandinavian Studies, vol. 78, nr 4 2006.
go.galegroup.com/ps/i.do?p=LitRC&sw=w&u=link&v=2.1&id=GALE%7CA158623712&it=r&asid=19aa6bcaa 5cbafe23d6a9fc8f4c4839b, hämtad 2016-11-02.
14 Ronald L. Jackson II, Murali Balaji, ”Introduction: Conceptualizing Current Discourses and Writing New
Ones”, i Global Masculinities and Manhood, rep. Ronald L. Jackson I, Murali Balaji (Chicago, 2011), s. 22. https://ebookcentral.proquest.com/lib/linkoping-ebooks/detail.action?docID=3414030 (hämtad 2016-09-21).
allt enligt det västerländska heteronormativa idealet.15 När det gäller Lefflers litteratur är det framför allt västerländska män som står i fokus, men van den Hoonaard och Jackson/Balajis respektive perspektiv erbjuder en möjlighet att applicera ytterligare lager av vad maskulinitet över huvud taget innebär vilket är relevant för föreliggande studie.
Insikt i den historiska aspekten av maskulinitet ges utifrån Manhood in Early Modern England (2009) av Elizabeth A. Foyster och Women Constructing Men – Female Novelists and Their Male Characters 1750-2000 (2009). Den sistnämnda titeln är en antologi som behandlar maskulinitet i skönlitterära verk skrivna av kvinnor.16 I båda studier ligger fokus på det engelska samhället men den förstnämnda behandlar i synnerhet det sena 1600-talet samt 1700-talet.17 I och med att det föreligger liknande typer av samhällsuppbyggnad, kultur och religion anses forskningen relevant i denna undersökning som behandlar skildringar av det svenska 1800-talet. Fortsättningsvis är ytterligare ett argument för dess relevans att industrialisering och urbanisering började tidigare i England än i Sverige. Det samhälle som Leffler porträtterar i sin litteratur är likt det som Foyster behandlar, trots att tidsperioderna är nästan hundra år isär. Läsningen av Foysters verk har bidragit till att ställa frågor som är av betydelse för denna uppsats syftesformulering.
George L. Mosse menar i sitt idéhistoriska verk att den moderna maskuliniteten utvecklades i samspel med de samhälleliga förändringar som skedde under 1700- och 1800-talet, ”to make the abstract concrete”, som han uttrycker det.18 En del av hans iakttagelser har varit av intresse för denna studie, och dessa diskuteras mer utförligt i analysen.
Under 1990-talet kom ett antal avhandlingar och studier i manlighet på svenska men de flesta behandlar populärkulturell maskulinitet inom exempelvis filmindustrin. I Rädd att falla (1998) diskuterar olika skribenter maskulinitet inom allt ifrån mansforskning till kroppen och fadersrelationer.19 Bo Nilsson undersöker manligt uttryckssätt i sin avhandling Maskulinitet: representation, ideologi och retorik (1999) där det i syftesformuleringen förklaras att arbetet diskuterar “betydelser av manligt kön i skriftliga och muntliga representationer”.20 Dock ligger fokus på kroppens roll i kontexten och dessutom grundas
15 Deborah K. van den Hoonaard, ”’I Was the Man’: The Challenges Of Masculinity For Older Men” i Gender Roles, Characteristics and Coping, red. Zachary D. Buchholz, Samantha K. Boyce (New York, 2009),
https://ebookcentral.proquest.com/lib/linkoping-ebooks/reader.action?docID=3018584 (hämtad 2016-09-21).
16 Women Constructing Men – Female Novelists and their Male Characters 1750-2000, red. Sarah S. G. Frantz
& Katharina Rennhak (Lanham, 2009),
https://ebookcentral.proquest.com/lib/linkoping-ebooks/detail.action?docID=691524 (hämtad 2016-10-01).
17 Elizabeth A. Foyster, Manhood in Early Modern England, (London, 1999).
18 George L. Mosse, The Image of Man - The Creation of Modern Masculinity (Oxford, 1998), s. 5,
https://ebookcentral.proquest.com/lib/linkoping-ebooks/detail.action?docID=2012870, (hämtad 2016-10-03).
19 Rädd att falla, red. Thomas Johansson (Möklinta, 2002 [1998]).
undersökningen på verkliga händelser i det tidiga 1900-talets scoutföreningar och hur de skapat och påverkat maskulinitet.
I sin essäsamling Mansmyter - liten guide till manlighetens paradoxer (1990) behandlar Ronny Ambjörnsson fiktion men då myter och klassiska manliga ikoner som Don Juan och James Bond.21 Dessa är intressanta i parallell till Connells hegemoniska maskulinitet men karaktärerna är sådana som sedan länge är förknippade med en mängd olika ideal och begrepp i samband med just hegemonisk maskulinitet. Då det inte är stereotypa skildringar av män som är fokus i dena här undersökningen har inte Ambjörnssons texter direkt relevans i relation till den analys av Lefflers verk som görs i föreliggande uppsats.
Inger Littberger Caisou-Rousseaus Över alla gränser - Manlighet och kristen (o)-tro hos Almqvist, Strindberg och Lagerlöf (2012) är relevant i anknytning till föreliggande uppsats i och med kopplingen till det svenska samhället och författare från Lefflers samtid.22 Caisou-Rousseaus tankegångar kring kristna och sekulära mansideal har i synnerhet varit hjälpsamma i analysen av Lefflers karaktärer. En inblick i så kallad svensk maskulinitet ges även av Linn Areskoug i Den svenske mannens gränsland - Manlighet, nation och modernitet i Sven Lidmans Silfverstååhlsvit (2011).23 Hennes analys av manlighet utgår från
intersektionalitet och kopplingarna mellan genus, nationen och samhället. Den är relevant för föreliggande uppsats i och med den historiska infallsvinkeln. Ur ett övergripande perspektiv på Lefflers författarskap har Areskougs forskning visat sig vara användbar.
Det teoretiska avsnittet i avhandlingen Hard & Soft - The Male Detective’s Body in Contemporary European Crime Fiction (2004) av Tiina Mäntymäki är en nyanserad redogörelse av genus- och särskilt maskulinitetsforskning.24 Där diskuteras bland annat identitetens flytande karaktär och dess beroende av yttre omständigheter. I kombination med ovan nämnda forskning har den utgjort en grund för aktuell forskning och varit en språngbräda för egna resonemang.
Slutligen bör även Thomas Laqueur och åter R. W. Connell nämnas för sin forskning kring genus och maskulinitet, bland annat i sina respektive verk Making Sex - Body and Gender From the Greeks to Freud (1992) och Masculinities (1995). I Making Sex berör Laqueur kroppen, sexualitet och de sociala konstruktioner som bildats kring detta, allt ur ett
21 Ronny Ambjörnsson, Mansmyter - liten guide till manlighetens paradoxer, (Stockholm, 1990).
22 Inger Littberger Caisou-Rousseau, Över alla gränser - Manlighet och kristen (o)tro hos Almqvist, Strindberg och Lagerlöf, (Stockholm 2012).
23 Linn Areskoug, Den svenske mannens gränsland – Manlighet, nation och modernitet i Sven Lidmans Silfverstååhlsvit (diss. Uppsala, 2011),
http://uu.diva-portal.org/smash/get/diva2:405619/FULLTEXT01.pdf (hämtad 2016-12-01).
24 Tiina Mäntymäki, Hard & Soft - The Male Detective’s Body in Contemporary European Crime Fiction, (diss.,
historiskt perspektiv.25 Även Connell går in på historia, men då specifikt kring maskulinitet. Masculinities innehåller både undersökningar, teoribildning och ett breddande spektra beträffande de otaliga nyanser och nivåer som finns när det kommer till maskulinitet, vilket har varit mycket användbart i arbetet med denna uppsats.
Disposition
Analysen är upplagd på så vis att novellerna presenteras i kronologisk ordning för att bättre kunna belysa eventuella förändringar och utvecklingar hos karaktärerna under författarskapets gång. Verket Kvinnlighet och erotik som ursprungligen publicerades som en novell och en kortroman behandlas i analysen som en roman då den utgåva som används är upplagd på det viset. Vidare är berättelserna så nära sammankopplade att det inte gör någon skillnad för analysen om de behandlas separat eller som en enhet.
Karaktärerna i Lefflers verk benämns på olika sätt. I de tidiga novellerna tilltalas de med titel och efternamn, i de senare med förnamn och/eller titel. Jag har valt att i mina analyser benämna karaktärerna på samma sätt som i respektive berättelse.
I den avslutande diskussionen sammanfattas huvuddragen från analysen och diskuteras i dialog med teoribildning och tidigare forskning. Eventuella nya frågeställningar som väckts tas även upp här.
Analys
Ur de sex noveller som undersöks i denna uppsats har sju manliga karaktärer valts ut för att belysa hur maskulinitet konstrueras i Lefflers författarskap. Det gäller karaktärer som ges mycket utrymme i de valda texterna samt anses relevanta för att kunna presentera en övergripande bild av maskulinitet i författarskapet. Underrubrikerna benämns efter respektive novell och i det fall där fler än en karaktär från samma berättelse undersöks görs detta under samma rubrik, detta för att tydligare kunna visa på eventuella likheter och skillnader karaktärerna emellan.
”Ett anonymt bref”
År 1869 kom Anne Charlotte Lefflers debut med novellsamlingen Händelsevis. En av novellerna, ”Ett Anonymt bref”, berättar om de två unga väninnorna Signe och Bertha.
Huvudintrigen inleds med att Signe förlovar sig med en äldre man, Kapten Stjerne. Läsarens första intryck av honom är som följer:
[D]et var en ståtlig kapten vid skärgårdsartilleriet, enkling, rik, högt aktad af alla, innerligt afhållen af några få, som stodo honom nära. Han hade en ganska barsk krigareuppsyn, ett ofantligt svart skägg och buskiga ögonbryn. Hans lynne var mycket allvarligt och ansågs till och med för något bistert.26
Adjektiven i ovanstående citat är talande för den bild läsaren får av Stjerne: ståtlig, barsk, allvarlig och bister. Den incident som sedan startar huvudintrigen är att Bertha övertalar Signe att spela Stjerne ett spratt. De skriver ett anonymt brev där Signe gör narr av honom och hans reaktion på detta är intressant för föreliggande analys:
Han läste det, och ett dystert moln lade sig på hans panna, sorg och vrede kämpade om herraväldet i hans själ. Han var en man med stränga grundsatser och stora fordringar såväl på sig sjelf som på andra. Han hade visserligen vetat, att Signe var mycket barnslig, men han hade trott henne vara så god, så sann, honom så hängifven och så upprigtigt önskande att göra det rätta.27
Efter detta besöker han Signe och bryter förlovningen. I sitt avståndstagande från Signe är han orubblig men också drabbad av tvivel. Då Signe försöker förklara sig skriver Stjerne i ett brev att han inte kan “hysa aktning för den qvinna, som så lättsinnigt hade lekt med hans känslor” och heller inte längre vill “anförtro sina barn i hennes vård”.28
De känslor och åsikter som Stjerne visar upp för sin omvärld är bestämda och principfasta. Det tvivel som han trots allt uppvisar är någonting som endast läsaren får ta del av. Den yttre gestaltning som ges är väl förenlig med den bistra, militanta utstrålning Leffler har gett honom. Kopplingarna till Connells beskrivningar är tydliga då hon menar att “the top levels of business, the military and government provide a fairly convincing corporate display of masculinity”.29 Stjernes identitet är i mångt och mycket hans militära status. Det är också
ett kriterium för hegemonisk maskulinitet enligt Connells modell, alltså “the currently accepted answer to the problem of the legitimacy of patriarchy, which guarantees [...] the dominant position of men and the subordination of women”.30
26 Anne Charlotte Leffler, “Ett Anonymt Bref”, i Händelsevis, (Stockholm, 1869) s. 6,
http://litteraturbanken.se/#!/forfattare/LefflerAC/titlar/Handelsevis/sida/1/etext, (hämtad 2016-11-11).
27 Ibid., s. 10. 28 Ibid., s. 14.
29 Connell, 2005, s. 77 (kursiv i originalet). 30 Ibid., s. 77.
Vid en närmare undersökning av Stjerne blir dock bilden annorlunda. Brytningen med Signe, hans förhållande till en kvinnlig motpart, utlöser flera reaktioner hos honom. Foyster beskriver att förälskade män ansågs kunna förlora sitt förnuft i sina romantiska förhållanden med kvinnor: “Falling in love could lead to a loss of male self-control”.31 Kontakten med känslolivet innebar således en feminisering. På samma gång var männen paradoxalt nog beroende av kvinnan för att uppnå en viss nivå av manlighet.32 Mannen skulle också ha full kontroll över sitt hushåll, vilket på den här tiden även innefattade hustrun.33 I sin diskussion kring en mans vanära fokuserar Foyster på otrohet, men det kan antas att det även gällde hela hushållets uppförande i stort, vilket kunde reflekteras negativt på mannens karaktär och skada hans rykte. Hon förklarar: “[B]y entering marriage a man exposed his manhood to new risks and dangers.”34
Stjerne tar tydligt illa vid sig av brevet, ännu mer så eftersom han verkligen hyser känslor för Signe, “som han älskade oaktadt sin häftiga förtrytelse öfver hennes lättsinne”.35 Om hon kunde göra något så tanklöst som att skriva brevet, vad skulle hon då inte kunna göra i framtiden? Mycket av hans resonemang gäller att Signe inte längre är ett gott föredöme för hans döttrar och däreigenom kan den risk som Foyster talar om utläsas. Han investerar sitt personliga kapital i äktenskapet och om han inte kan förhindra den här typen av lättsinnighet från hennes sida, vilket i förlängningen blir ett misslyckande för honom vad gäller att välja en god mor åt sina barn, riskerar han hela sitt rykte och sin manlighet.
Den hastiga brytning som Stjerne gör med Signe kan ses som ett desperat försök att hålla fast vid sitt förnuft, för att inte fastna i ett destruktivt förhållande. Känslorna gör sig dock påminda, dels i hans egen tankegång, dels hos barnen som visar Signe en genuin tillgivenhet.36 Splittringen i Stjernes tankegång mellan förnuft och känsla blir tydlig i följande citat:
Stridiga känslor kämpade i hans själ, olika stämmor talade i hans inre. “Hon är så ung ännu“, sade den ena, “du får ej begära att finna ett gammalt hufvud på en 17 årings skuldror. Hon är tanklös och lättsinnig, men hon är god, vek och lättledd. Hennes fel äro ungdomens och skola nog rättas med åren“.
“Men hon saknar all djupare känsla, eljest skulle hon ej kunnat på ett så kränkande sätt leka med din kärlek“, invände den andra. “En verkligt älskande qvinna skulle ej kunnat handla så“.
31 Foyster, 1999, s. 55. 32 Ibid., s. 55. 33 Ibid., s. 66. 34 Ibid., s. 66. 35 Leffler, 1869, s. 15. 36 Ibid., s. 17.
“Det är sannt!“ sade kapten Stjerne, häftigt. “Och dock, hur lycklig har hon ej gjort mig! De veckor, hon var min, hafva varit de lyckligaste i mitt lif.37
Kan Stjerne verkligen döma Signe för ett enda felsteg eller är det ett tecken på dålig karaktär? Som citatet visar börjar han tvivla på hennes känslor, men erkänner trots allt att hon gjort honom lycklig. Som för att skydda sig från sin egen olycka och sorg intalar han sig att Signe inom kort kommer vara över brytningen.
En ny skiftning i händelseförloppet sker då Stjerne mottager ett brev från Bertha där hon förklarar att det var hon som övertalat Signe, men han slänger det genast. Här visar han exempel på “den arga mannen” som Caisou-Rousseau kallar det när hon talar om dualismen i det svenska mansidealet. Hon beskriver hur kristendomen blev en religion för både “den mjuka” och den “arga mannen”. Den lidande Kristus blev en ny modell för manligheten, en som uppmuntrade män att anamma dygder och egenskaper som tidigare varit förknippade med kvinnor. Detta “komplicerade definitionen av båda könen” men utplånade inte den starka mannens ideal vilket ledde till en ambivalens inom manligheten i sig själv.38 Den slutliga vändningen kommer då barnen åter uppvisar sin kärlek för Signe och Stjerne efter viss övervägning bestämmer sig för att ge henne en ny chans.
Kapten Stjerne går från en bister militär till lyckligt förälskad, från förälskelse till sorg och tvivel och till slut åter till försoning och förälskelse. Det kan tolkas som att han har sökt sig till det liv som skänker mest lycka, grundat i sina känslor för Signe. Vidare kan han blivit påmind om Signes goda modersegenskaper när barnen frågade efter henne och beslutat att hon skulle bli ett gott parti och därmed befinnas värdig att sköta hans hushåll, samtidigt som han skulle få turen att trivas väl med sin maka. Stjernes känslor är äkta, men att det är barnen som i slutändan blir den avgörande faktorn i beslutet att ta henne tillbaka indikerar att äktenskap förknippas med respetk och status. Det visar återigen på den dualism som Caisou-Rousseau beskriver. Tidigare har Stjerne beskrivits som principfast, förnuftig och allvarsam vilket stämmer väl med Foyster som beskriver vissa egenskaper som typiskt manliga: “The two key ‘male’ characteristics were reason and strength”.39 På samma gång får läsaren en inblick i hans känslor inför tanken på att förlora Signe samt hur han försöker undertrycka desamma. Dualismen inom mansidealet tillåter två versioner av ett ideal, samtidigt som mannen som förälskad, och därmed förnuftslös och irrationell, blev förknippad med kvinnan. Stjernes barn kan i det här fallet ses som den perfekta undanflykten: Han får leva med en
37 Ibid., s. 16.
38 Caisou-Rousseau, 2012, s. 19. 39 Foyster, 1999, s. 29.
kvinna som han älskar utan att behöva visa sina betänkligheter och tveksamheter utåt och dessutom befäster han sin manlighet genom äktenskapet.
”Jag”
I den sista novellen ur Händelsevis, med titeln “Jag”, får läsaren följa karaktären Halfdan. Novellen är indelad i fyra delar för att belysa de olika stadierna i hans liv: “Gossen”, “Ynglingen”, “Mannen” och “Gubben”.
Läsaren presenteras för Halfdan i samma ögonblick som han möter flickan Blända. De börjar samtala och Halfdan slås av hur vacker hon är: “det var en liten förunderligt vacker och besynnerlig tingest den der komministerdottern”.40 När de senare skiljs åt ges läsaren en bakgrund till Halfdans liv dittills. Hans mor hade varit aristokrat men för kärleks skull och emot sina föräldrars vilja gift sig med Halfdans far som var bondson. Modern gick tidigt bort varför Halfdan växte upp med sin far och fick således med sig dennes värderingar, något som gick stick i stäv med morföräldrarna som han flyttade till när fadern dog. Där fick han en helt annan uppfostran:
De följde ett uppfostringssystem alldeles motsatt det, som hans fader begagnat. Hans uppförande granskades med största stränghet, hvarje hans steg bevakades, hans tid indelades i bestämda arbets- och lektimmar, hans lek- och promenadplatser bestämdes inom vissa gränser, hans sätt att uttrycka sig, att stå, gå och helsa klandrades och korrigerades, med ett ord, man gjorde allt hvad man kunde för att af det ociviliserade, oupptuktade barnet göra en lydig, stilla, sedesam och väluppfostrad gosse.41
Halfdan vägrar dock rätta sig efter detta och hans karaktär formas därefter. Till slut “[har han] synbarligen intet behof hvarken att ega eller hysa kärlek.”42 Hans högsta önskan är att bli oberoende, något som läsaren påminns om vid upprepade tillfällen. Vid det första mötet med Blända presenterar han sig bland annat med orden “Nu bor jag hos morfar på Lindvik, och der skall jag vara tills jag blir stor och får vara min egen herre”.43 Likadant tänker han vid ett senare tillfälle, då mormodern uppvisar kärlek och han själv känner en vilja att återgälda värmen, “hvad vore det för ömklig svaghet af honom, stora 14 års gossen, som inom kort skulle blifva en fri och oberoende man!”.44
Halfdans sökande efter oberoende är något som följer honom under hela berättelsens 40 Leffler, 1869., s. 69. 41 Ibid., s. 72f. 42 Ibid., s. 74. 43 Ibid., s. 68. 44 Ibid., s. 75.
gång. Det kan ställas i parallell till Connells historiska redovisning av den moderna maskulinitetens framväxt. Hon menar att industrialismen och den urbanisering som följde därav gjorde samhället mer anonymt än vad det tidigare hade varit på landsbygden. Som en konsekvens av det förändrades mönstret för det vardagliga livet och “a more thoroughgoing individualism [became] possible”.45 Det stämmer överens med Halfdans fall även om det i texten inte är riktigt så tydligt som Connell beskriver det. Han bedriver sina studier i Uppsala, vilket i detta fall symboliserar flytten från landsbygd till stad. Att Halfdan förändras av detta är svårt att visa eftersom den individualisering som Connell beskriver har Halfdan redan fått möjlighet att leva ut via sin faders uppfostran, men dragen finns onekligen där.
Ytterligare en aspekt som blir tydlig i och med ovanstående citat om “stora 14 års gossen” är att Halfdan identifierar känsloyttringar som en svaghet och något som förknippas med kvinnan.46 Att dessa känslor rör sig om såväl kärlek till en familj och romantisk kärlek som lust och passion blir tydligt i delen “Ynglingen” då en vän gör sig lustig över hans principer. Han svarar då endast:
“Du misstager dig“, sade han, “om du tror att “herr Nordenson“ har så litet karaktärsstyrka, att en vacker blick från ett par blå ögon eller en jungfrulig rodnad kan förmå honom att frångå sina principer, uppoffra sin dyrbara tid och gifva sitt oberoende till spillo.47
Dessa principer sätter han upp från det att han får sitt nya hem på Lindvik som pojke och de ändras aldrig. Inte ens då han ligger på sin dödsbädd vill han skicka efter dottern, som är på bal, för att hon inte skall försaka sin fritid för hans skull. Eftersom han själv alltid satt sin egen åsikt och sina egna önskemål först, kan han nu inte begära att någon annan ska göra det motsatta.
De enda gångerna Halfdan på ett eller annat sätt bryter mönstret är när Blända är inblandad. I sitt uppvaktande av henne frångår han sina studier och sina annars så stränga rutiner och bekänner till och med öppet sina känslor med orden: “[D]u måste blifva min!” och säger sig kunna offra allt för henne som han så “innerligt älskar”.48 Under uppvaktandet prioriterar han henne men så fort de gifter sig återgår han till sina vanor. Detta stämmer kanske än mer än Kapten Stjerne in på Foysters idé om att män ansågs tappa förnuftet när de var förälskade. I “Jag” är det tydligt att Halfdan endast i detta avseende tillåter sig frångå sin utstakade väg för att följa sina känslor. Till skillnad från Stjerne lyckas Halfdan inte på
45 Connell, 2005, s. 187f. 46 Foyster, 1999, s. 56. 47 Leffler, 1869, s. 80f. 48 Ibid., s. 96.
samma sätt bejaka sitt förnuft när det gäller sin förälskelse. Han tillåter sig att falla in i känslolivet utan någon tanke på konsekvenser för vare sig själv eller Blända.
Halfdans egoism, som novellens titel för övrigt anspelar på, tar sig uttryck på flera sätt. Ett exempel är hur har är helt likgiltig för Bländas ansträngningar och önskemål, även när det gäller hennes hälsa. När Blända klagar över huvudvärk och läkaren ordinerar lugn och ro tillmötesgår Halfdan inte detta utan fortsätter med sin herrmiddag. Han säger till Blända: “Lofva mig att jag, om möjligt, får se dig som värdinna vid bordet idag, kära vän, [...] utan dig blir hela middagen så tråkig”.49 Foyster menar att “[t]heoretically, the married man became master of all those who lived under his roof. Whether wife, child, servant, or apprentice, all were under his command”.50 Detta avsäger sig dock Halfdan och ger Blända helt fria tyglar i hemsfären. Han säger att hon aldrig ska “afstå från [s]in beqvämlighet” eller “göra några uppoffringar för [hans] skull”.51 Trots det ber han henne förbereda inför hans middag och medverka som värdinna trots att hon är sjuk, vilket leder till att hon istället kollapsar helt. Detta är husliga aspekter som reflekteras tillbaka på Halfdan. Som gift man bör han kunna uppvisa ett välordnat hem som också hustrun är en del av. Även om han således till stor del avsäger sig sin roll som herre över hushållet finns det trots allt tillfällen då han behöver, och väljer, att vara den vilkens vilja styr övriga i hushållet.
För att återigen koppla till Connells tanke om individualisering innebar detta möjligheter att fokusera på sig själv som person med egna drömmar och önskemål. Generellt var det framför allt män som hade störst möjlighet när det kom till detta vilket i sig ger ett utrymme för att utveckla ett visst mått av egoism och självfokus. Allt detta är i grund och botten sätt att befästa och hävda manlighet på. På samma sätt kan man också ifrågasätta tanken om kärlekens dårskap. I Halfdan och Bländas fall är det tydligt att Halfdan direkt återgår till sina gamla vanor och rutiner när de väl är gifta. Det speglar både en dubbelhet (att visa känslor men förbli stark och fast) men möjligtvis också en maktutövning. Denna påstådda galenskap som Foyster beskriver skulle lika gärna kunna vara ett sätt att locka kvinnan som han är i behov av för att fastställa sin manlighet. Denna diskussion fortsätter nedan.
”En bal i societeten”
I denna novell från 1882 möter läsaren ett galleri av olika män och miljöerna är just så stela
49 Ibid., s. 101. 50 Foyster, 1999, s. 65. 51 Leffler, 1869, s. 102f.
och borgerliga som nämnts i inledningen. Det är bal hos Statsrådet Pfeifer och kavaljererna blir särskilt intressanta eftersom det är statsrådets dotter, sjuttonåriga Arla, som ska debutera i societeten.
Då det inte finns utrymme att diskutera alla manliga karaktärer som figurerar i berättelsen kommer fokus här att ligga på Major Lagerskiöld, Arlas huvudkavaljer. Redan på första sidan då han introduceras får läsaren en klar bild av hans karaktär, trots att den dialog då det sker är fåordig. Han är en “ytterst distingerad kavaljer” och söker “bota henne” från “moderns pietistiska idéer” när han får höra om hennes naiva och oskuldsfulla tankar.52 Den bild som här börjar framträda får läsaren sedan helt klar för sig i den följande beskrivningen:
Hans ögon voro litet misstecknade, vilket dock icke hindrade, att de voro mycket farliga för varje dam, som han bevärdigade med den ringaste uppmärksamhet. Han hade då ett sätt att se på henne, uppmärksamt, forskande och med litet hopdragna ögonbryn, som vanligtvis kom en ung flickas hjärta att klappa. Oaktat han var flintskallig och hade sneda ögon, såg han dock mycket bra ut. Figuren var ovanligt vacker, hållningen på en gång elegant och full av manlig värdighet, han bar sitt huvud högt och hade något av härskare i sin uppsyn, som starkt imponerade på det andra könet. Han var känd för att driva kurtisen nästan som en sport eller en skön konst; varje ung kvinna, som såg tillräckligt bra ut för att ådraga sig hans uppmärksamhet, gjorde han förtjust i sig för att sedan ej vidare bry sig om henne.53
Här ger Leffler en karaktärsbeskrivning som håller hela novellen igenom. En bekant till Arla säger: “Det finns knappt i hela societeten någon flicka eller fru, [...] som han ej har gjort en kärleksförklaring.”54 Av andra karaktärer beskrivs han som “en [...] gammal egoist” som “brukar slå an på mycket oerfarna unga flickor” och det beskrivs att han har “[m]ångårig praktik” som kurtisör.55
En intressant aspekt angående majoren är dock att läsaren får en dubbel bild av honom. Dels beskrivs han, både av novellens berättare samt av övriga karaktärer, som en kurtisör, en opålitlig man. Dels får läsaren se honom ur Arlas naiva blick. I berättelsens slutskede vinner dock den första skildringen och han blir ofrånkomligt berättelsens bov.
En specifik incident som inträffar under kvällen är särskilt intressant att beröra. Då majoren och Arla dansar tillsammans känner hon “att han nästan bar henne” och snart “började [dansen] att utöva sin verkan på henne; hon glömde allt vad som omgav henne” tills
52 Anne Charlotte Leffler, Ur Lifvet - del 1 (Stockholm, 1915 [1882]), s. 31. 53 Ibid., s. 31f.
54 Ibid., s. 40. 55 Ibid., s. 46, 47, 35.
hon till slut nästan svimmar.56 Majoren för henne bort från dansen och till en stol. I samma ögonblick som Arla vaknar till känner hon att han kysser henne på armen varpå hon blir förskräckt. Arlas följande reaktion på detta är intressant ur ett maskulinitetsperspektiv. Hon blir förskräckt och förnärmad, men det gör henne också helt säker på att han älskar henne. Vad som först är en skymf blir en kärleksförklaring eftersom hon inte kan tänka sig någon annan förklaring till varför en man skulle ta sig sådana friheter. Hon refererar till kyssen som “det underbara” under resten av kvällen.57 Vid ett senare tillfälle ber majoren att få förklara sig vilket ytterligare stärker hans ställning som en värdig man i Arlas ögon. Beteendet påminner om det som George E. Haggerty beskriver i en artikel angående Frances Burneys The Wanderer:
[N]o man, even the friendliest or most trustworthy, can really be trusted when confronted with an unattached female. No male character can avoid partaking of masculine privilege in these circumstances. Propriety, therefore, becomes more than a social nicety. It is a line of defense that protects the heroine and removes her from insinuations of those around her.58
Vid en första iakttagelse tycks detta kanske främst representera kvinnans situation i en mansdominerad värld men det säger likväl en hel del om mansrollen. Två aspekter blir synnerligen tydliga: att en man inte kan undgå att utnyttja och delta i privilegierna som finns tillhanda (för att män och kvinnor stöps i så radikalt olika former att brott mot desamma är otänkbara) men även en stereotypisk bild av män i samspelet med kvinnor. Haggertys beskrivning fungerar väl på Lefflers manliga karaktärer, som vi ska fortsätta att se. Varken män eller kvinnor kan undgå att falla in i dikotomin manligt/kvinnligt. Skillnaden är att majoren till fullo utnyttjar sin position. Han bryter mot etiketten på ett så subtilt sätt (tydligt nog för att märkas men inte tillräckligt förolämpande för att påtalas) och det kan bara tolkas på ett sätt av en flicka som gör sitt första framträdande i societeten och är omedveten om hans tidigare beteende. Haggerty beskriver anständigheten som ett skydd för unga kvinnor (eller kvinnor överlag) men Lagerskiöld har funnit ett sätt att utnyttja även den till sin fördel.
Arla accepterar först sanningen när det visar sig att Lagerskiöld även gjort närmanden mot hennes yngre syster, Gurli, som ännu inte debuterat. Han har förklarat sin kärlek även för
56 Ibid., s. 34, 35. 57 Ibid., s. 51.
58 George E. Haggerty, ”Male privilige in Frances Burney’s The Wanderer”, i i Women Constructing Men – Female Novelists and their Male Characters 1750-2000, red. Sarah S. G. Frantz & Katharina Rennhak (Lanham,
henne.59 Som nämnts tidigare hålls Lagerskiölds karaktär statisk under hela berättelsens gång och ifrågasätts endast (i positiv bemärkelse) av Arla. Det är ett porträtt av en stereotypisk förförare, men Leffler tar här steget längre och stereotypiserar alla män. En av Arlas bekanta, Cecilia, påstår vid ett tillfälle att “[d]et finns inte en bland dem [männen], som är trogen”.60 George L. Mosse menar i sitt idéhistoriska verk att:
Stereotyping meant that men and women homogenized, considered not as individuals but as types. The fact that stereotyping depended upon unchanging mental images meant that there was no room for individual variations. Moreover, the new sciences of the eighteenth and nineteenth centuries in their passion for classification sought to analyze men in groups rather than as individuals. Stereotyping meant giving to each man all the attributes of the group to which he was said to belong. All men were supposed to conform to an ideal masculinity.61
För att återkoppla till Leffler är det som Mosse beskriver här ovan den bild som allmänt antagits i den feministiska forskningen kring författarens större skönlitterära verk. Det är intressant att beakta eftersom det är just den här tidsperioden som Leffler porträtterar och själv verkar i och att stereotyper är svåra att undkomma. Detta dels på grund av att manliga karaktärer i Lefflers verk oftast har biroller varför de möjligen kan anses vara endimensionella eller onyanserade, dels på grund av den samhälleliga och vetenskapliga aspekt som Mosse nämner här ovan. När det gäller major Lagerskiöld kan man även Hjalmarssons tolkning av samma novell beaktas. Hon kallar Lagerskiöld för “förföraren” vilket sammanfattar vad även min analys visar.62 I samband med detta bör ytterligare en aspekt belysas. Tiina Mäntymäki förklarar i sin avhandling att “although masculinity is primarily about men, adopting a cultural constructivist position means understanding gender as a system within which definitions of masculinity and femininity have an intimate relation”.63 På samma sätt finns det olika maskuliniteter inom samma grupp (exempelvis vita, borgerliga, heterosexuella män), något som Hjalmarsson uppmärksammar. Dock tillskriver hon dem egenskaper enligt “typer” som hon kallar det, vilket i sig vidhåller stereotypiska bilder av män.64 Min läsning visar en variation inom samma grupp av män i texten, något som Hjalmarsson inte uppmärksammar. I “En bal i societeten” finns exempel på män som är
59 Leffler, 1915, s. 69ff. 60 Ibid., s. 40. 61 Mosse, s. 6. 62 Hjalmarsson, 2008, s. 27. 63 Mäntymäki, 2004, s. 49. 64 Hjalmarsson, 2008, s. 27.
nervösa, rädda för att visa känslor, är likgiltiga och ointresserade etc.65 Vidare kan Connell kopplas in i diskussionen. Hon menar att hegemoniska maskuliniteter inte behöver vara verkliga personer utan kan vara filmkaraktärer eller skådespelare, eller i det här fallet kanske snarare en romanhjälte/bov.66 Ideal och fördomar kring män grundar sig således i många avseenden på icke-existerande personligheter och karaktärer. Haggertys diskussion, att männen själva inte kunde undgå att utnyttja de privilegier som erbjöds dem, ekar från en replik av Lagerskiöld själv:
[V]åra naturer äro så olika [...]. [V]i kastas tidigt ut i världen med alla dess frestelser, under det ni stanna hemma hos föräldrarna och skyddas och aktas på allt sätt. Om jag skulle gifta mig, så fordrar jag att min hustru ej skulle älskat någon annan före mig; men hon får inte fordra detsamma av mig.67
Det är som om Leffler, genom att lägga denna replik i Lagerskiölds mun, både kritiserar och konkretiserar sin samtids könsdiskriminering både från kvinnligt och manligt håll, om än ur en heteronormativ synvinkel. Det visar på synen att man föds in i ett kön och genus där normer medföljer och fortsätter att konstrueras och uttryckas i samhället. Kritiken gäller inte nödvändigtvis endast kvinnans situation även om den i detta citat blir tydlig. Kanske kan det också vara därför som Leffler i den här novellen ger en kvantitativ, bred och nyanserad bild av karaktärer, såväl män som kvinnor? Att hon beskriver alla män som stereotypa förförare har ett syfte i just denna novell men hon gör det heller inte fullt ut eftersom det trots allt finns exempel på en variation av personligheter och egenskaper hos de manliga karaktärerna. Det i sin tur tyder på att Leffler inte nödvändigtvis ville gestalta “typer” av män i vare sig den här novellen eller, som kommer utredas nedan, i de övriga.
”I krig med samhället”
Läsaren fortsätter följa Arla, men nu några år senare. Hon är gift med Byråchefen Örn, som introducerades i “En bal i societeten”, med vem hon har två barn. Under sommarhalvåret bor familjen i skärgården där också Arlas föräldrar har sommarbostad. Vid berättelsens början är Arla och Örn bjudna på middag till föräldrarna dit också en ung lovande kandidat är bjuden. Läsaren bekantas med honom på följande vis:
65 Exemplen syftar på karaktärer som läsaren får en inblick eller beskrivning av men inte har något större
utrymme i novellen.
66 Connell, 2005, s. 77. 67 Leffler, 1915, s. 52.
Kandidaten hade ett ungdomligt, friskt utseende med tjockt, mellanljust hår, som stod rätt upp ifrån pannan. Hårfästet var var mycket rakt och tätt, ögonen närsynta, men livliga, skarpa, rätliniga ögonbryn, en frisk mun och lite ljust, rödaktigt fjun över läppen och på hakan. Han skulle sett bra ut om han ej haft detta litet retsamma och utmanande i hela sitt uttryck och i sättet att kasta huvudet tillbaka och försmädligt draga på munnen samt vrida de små silkesfina mustascherna.. [sic!]68
Kandidat Berndtson är i mångt och mycket Örns motsats, han är ung, framåtsträvande, frisk, på väg uppåt i karriären och har många nya idéer. Han river upp den tillvaro som Arla har levt i de senaste tio åren och en av de första diskussionerna som skildras under den första middagen leder till en tryckt stämning vid bordet. Samtalet berör en ung akademiker som blivit anställd på en högre post än andra äldre, mer erfarna män. En av herrarna påpekar: “Där ser man vart det leder [...] då man sätter oerfarna pojkar på viktiga platser”, varpå Berndtson försvarar detta val.69 Han använder ord som “en initiativens man”, “friska fläktar” och menar att förnyelse aldrig kan ske om “man ständigt skall vidhålla den gamla principen”.70 Med dessa ord är det som att han förutspår den effekt han själv kommer få hos familjen han besöker, i synnerhet hos Arla.
Hans ideal fortsätter att gå stick i stäv med familjens. En söndag förfäras man över att han börjar spela krocket med de yngre barnen; söndagen som ska vara en vilodag.71 Endast Arla kan få honom på bättre tankar och under deras samtal förkunnar han följande:
Jag vill inte hyckla och få folk att tro mig vara bättre än jag är - därför söker jag alltid att visa mina sämsta sidor - jag vill inte bli ansedd för en hygglig, moralisk, väluppfostrad ung man - jag vill inte söka dölja att jag är av simpel härkomst, son till en krögare och drinkare, uppfostrad vid Fäderneslandet och i hat till de högre klasserna - jag vill alls inte söka dölja, att jag inte förr än i förrgår [...] talat vid en verkligt fin dam och att ert och edra systrars sätt och väsen gjorde ett så starkt intryck på mig - att jag redan första aftonen [...] var förälskad i er alla tre.72
En första iakttagelse i samband med detta är Berndtsons likhet med Halfdan i den tidigare novellen “Jag”. Berndtson har sedan länge valt sina grundsatser men för honom handlar det dock om principer på ett mer filosofiskt plan. Det faktum att han kommer från sämre förhållanden men trots allt har tagit sig dit han är föranleder att det i hans fall snarare handlar om hur han är sann mot sig själv, vilket vi ska se exempel på.
En motsats till Halfdan blir tydlig i och med att Berndtson onekligen har nära till sina 68 Ibid., s. 85. 69 Ibid., s. 86. 70 Ibid., s. 86f. 71 Ibid., s. 95. 72 Ibid., s. 97.
känslor och att han är öppen med dessa. Här finns också en likhet med Örn, vars inre känsloliv läsaren har fått ta del av både i ”En bal i societeten” och i inledningen till denna novell. Där får läsaren höra hans tankar och hans farhågor inför att berätta om sina känslor. Det pekar dels på att han ett starkt känsloliv, men också att han upplever det svårt att vara öppen med det. I Berndtsons fall kommer det helt plötsligt i och med repliken ovan vilket nästan ger intrycket av att han har ännu större kontakt med eller respekt för förälskelsen. Han yttrar den helt sakligt och tydligt utan att läsaren får någon inblick i eller varning om vad som komma skall.
Arla och Berndtson båda börjar umgås och samtala, något de verkar ha ett utbyte av då Berndtson vid sitt avsked ber henne om tillstånd att få skriva till henne, vilket hon tillåter. I ett av dessa brev förklarar han nästintill sin kärlek till henne, vilket hon inte anser sig kunna uppmuntra, särskilt som hennes man läser alla Berndtsons brev. När han bekänner sina känslor talar han om “frestelser av många slag [som] möta en ung man, då han ensam kastas ut i världen”, vilket kan kopplas till Haggertys artikel som tidigare nämnts.73 Haggerty trycker på att etiketten är det som skyddar kvinnorna från männens oundvikliga bruk av patriarkatets privilegier. Just detta beskriver Berndtson när han talar om frestelserna. Han vet att han kan och borde ge efter för dem, men uppvaktandets regler tillåter inte det. Precis på samma sätt hindrar de honom från opassande beteende gentemot Arla, än mer så eftersom hon är gift. Detta kan påverka hans manlighet från omvärlden sett. Som ungkarl finns det ingen anledning för honom att avstå från frestelser så länge han inte är förlovad eller på annat sätt involverad med en lämplig kvinna, vilket han heller inte är. Det känslomässiga bandet till Arla frammanar ett beteende som i omvärldens ögon kan framstå som oförklarligt eller underligt, vilket går igen i Foysters resonemang. Hon menar att: “A man’s reputation, regardless of his social class, depended upon the opinion of others”.74 För att upprätthålla sitt rykte (och framför allt att dölja sina känslor för Arla) borde han således ägna sig åt allt det som han skriver att han nu inte förmår sig att göra, just på grund av sina känslor vilket försätter honom i en komplicerad situation.
Berndtsons benämning av “frestelser” påminner mycket om Lagerskiölds replik i “En bal i societeten”, som i mångt och mycket bekräftar ovanstående resonemang, då han menar att de “kastas tidigt ut i världen med alla dess frestelser” och att om han skulle gifta sig “så fordrar jag att min hustru ej skulle älskat någon annan före mig; men hon får inte fordra
73 Ibid., s. 109. 74 Foyster, 1999, s. 58.
detsamma av mig”.75 Att hon inte får kräva detsamma av honom innebär att männen både hade möjlighet och tillåtelse men också att de förväntades röra sig i en romantisk sfär som unga kvinnor var helt uteslutna från. På samma sätt som Lagerskiöld utnyttjar Arlas okunnighet och samhällsetiketten kan dock inte Berndtson göra eftersom Arla inte är en “unattached female” som Haggerty kallar det.76 Haggertys slutsats går hand i hand med Foyster som i ett avsnitt diskuterar hur man hävdade eller uppvisade manlighet. Hon beskriver att män behövde uppvisa sexuell kompetens och att detta gärna diskuterades och skröts om i miljöer där endast män vistades eftersom mannens sexualitet var nära förankrad med hans rykte bland andra män.77 Foyster talar då om 1600-tal och även om den tidens normer inte nödvändigtvis var lika befästa under Lefflers 1800-tal bär texterna tydliga drag av det som Foyster beskriver. Exempelvis pekar Lagerskiöld och Berndtsons yttringar dels på att de både har varit och bör vara romantiskt involverade med kvinnor, men att detsamma inte gäller för unga flickor eller gifta kvinnor av borgerlig samhällsklass. Arla representerar båda dessa kvinnotyper i “En bal i societeten” samt i “I krig med samhället”. Dels är det både Lagerskiöld och Berndtson som sätter ord på sina önskningar och känslor, inte Arla, och Lagerskiöld sätter till och med sina tankar i handling.
För att knyta an till Foysters “galenskap” och den tidigare diskussionen om vad den skulle kunna representera kan det diskuteras huruvida Berndtsons beteende kan klassas som att ha förlorat förståndet eller ej. I sitt brev skriver han att han “äger [s]ig själv helt och har ingenting, som håller [honom] tillbaka” och inte vet vad han “ej skulle vara i stånd till för att vinna [hennes] gillande”.78 Det låter onekligen som att han är beredd att göra näst intill allt, vilket inte kan kallas förnuftigt i alla avseenden. Foyster förklarar att “falling in love could lead to a loss of male self-control”.79 Detta gällde även kvinnor, om än med en viktig skillnad:
[B]y losing their reason, men in love, unlike women, risked their very gender identity. For when men became irrational they became more closely associated with the female. ‘Full of fear, anxiety, doubt, care, peevishness, suspicion, it turns a man into a woman’, Robert Burton explained in his analysis of love-melancholy. In their obsession with women, men in love became like women: weak and lacking reason.80
Berndtson uttrycker inte att han känner sig effeminerad men han skiljer likväl på könen på ett tydligt vis; under ett samtal med Arla säger han exempelvis att “vi män äro ofta så tanklösa”, 75 Leffler, 1915, s. 52. 76 Haggerty, 2009, s. 40. 77 Foyster, 1999, s. 44. 78 Leffler, 1915, s. 109f. 79 Foyster, 1999, s. 55. 80 Ibid., s. 56.
