Analysen av de sju intervjuerna med socialsekreterare har utgått ifrån tre sammanlänkade men ändå åtskilda teoretiska grenar. Inledningsvis analyserades en rad skärningspunkter i Polisens och Socialtjänstens gemensamma arbete, primärt med hjälp av Lipskys teori om
gräsrotsbyråkrater. Där konstaterades att det polisiära och sociala arbetet befinner sig väldigt nära varandra och ofta korsar varandras ansvarsområden, vilket både kan vara stärkande för samverkan men också skapa otydlighet och frustration i arbetet. Därefter diskuterades hur Socialtjänstens och Polisens samverkan organiseras, med fokus på innebörden av personliga relationer mellan tjänstemän från de respektive organisationerna, utifrån Halls (2012) nyinstutionalism. I det andra avsnittet blir de personliga relationerna mycket viktiga, samtidigt som organisatoriska reformer motverkar personbunden samverkan. I det tredje avsnittet analyseras olika typer av makt i klientmötet och mellan tjänstemännen utifrån såväl Foucaults maktteori som Butlers genusteori. Där konstateras att Socialtjänst respektive Polis representerar olika typer av maktutövande gentemot klienter, samt att de omtalas i könade termer där Socialtjänsten benämns feminint och Polisen maskulint. Det ger ett ytterligare perspektiv på hur makten hos respektive myndighet upplevs, eftersom makt ofta förstås utifrån maskulint kodade begrepp.
Genom att återgå till våra ursprungliga frågeställningar har vi några frågetecken kvar att besvara. Hur upplever socialarbetare samverkan mellan deras egen och polisens organisation? Det enkla svaret är att det varierar mycket mellan såväl verksamheterna som mellan
socialarbetarna på respektive verksamhet. De flesta upplevde att samverkan var viktig för deras arbete och att de därför uppskattade att få arbeta med Polisen, men det fanns också skillnader mellan såväl organisationskulturer som klientbemötande vilket kunde skapa konflikter. De främsta problemen låg dock i när den organisatoriska strukturen satte upp hinder för samverkan. Oftast verkade de gemensamma insatserna fungera bra när Socialtjänst och Polis väl var på plats. Stora förändringar i struktur var också en faktor för bristande samverkan, vilket har skett inom stora delar av offentlig sektor generellt sedan New Public Management fått fäste i svenska välfärdssystemet (Hall 2012). Socialarbetarna upplevde att det hade blivit svårare att samverka med polisen under de senaste åren, och flera av dem uttryckte en saknad efter hur det var förr. Socialarbetare från båda verksamheterna uttryckte att personliga relationer med deras polisiära samverkanspartners var viktiga för att få den praktiska samverkan att fungera, vilket också leder oss in på det faktum att vissa av
informanterna menade att samverkan med Polis fungerade som bäst då tjänstemännen gick utanför sitt ansvarsområde för att stötta Socialtjänsten i det sociala arbetet. Detta
tillvägagångssätt analyserades utifrån Lipskys teori om gräsrotsbyråkrater. Poliserna bryter mot organisatoriska regler när de går utanför sitt ansvarsområde men det är samtidigt en utpräglad väg för att underlätta sitt praktiska arbete (se Lipsky 1980). Vi undersökte också i samband med detta vad som gör att socialarbetarna utvecklar relationer för nära yrkesmässiga samarbeten med vissa poliser men inte andra. Campeau ger en beskrivning av poliskulturen som ytterst dynamisk och varierande från tjänsteman till tjänsteman (2015). Vi kunde därför
anta att den personliga samverkan mellan Socialtjänst och Polis möjliggjordes beroende av vilken tjänsteman som var aktuell för samverkan.
Vi kunde också förstå samarbetet som isomorfism mellan de olika myndighetsutövande gräsrotsbyråkraterna, där de i klientarbetet delar en identitet som tjänstemän. När poliserna och socialarbetarna i tjänst har en samsyn i hur arbetet bör utföras blir det inte lika viktigt att särskilja de olika professionerna från varandra. Huruvida samsyn fanns i arbetet berodde på flera olika faktorer, men vilken klientgrupp som ärendet handlade om visade sig vara betydelsefullt. Informanter från båda verksamheterna beskrev att Polisen ofta hade ett
mjukare bemötande i ärenden som berörde utsatta äldre eller barn. Polisen utförde i dessa fall ett arbete av mer social och mindre polisiär karaktär, och samarbetet fungerade ofta väl. Dock kunde vi se en skillnad mellan Verksamhet 1 och 2, eftersom Verksamhet 2 inte arbetade med myndighetsutövning fanns inte samma delade tjänstemannaroll. Istället uppgav de att
tydlighet i rollfördelning var väldigt viktigt för deras arbete, och att poliser inte borde utföra socialt arbete inom ramen för sina uppdrag. Socialarbetarna i Verksamhet 2 skulle alltså kunna sägas vakta sitt eget revir gentemot Polisen, på motsvarande sätt som flera informanter uppgett att Polisen gjort mot dem. Således kan vi förstå socialarbetarnas berättelser om samverkan med Polisen i relation till två ytterligheter; gräsrotsbyråkraten som genom isomorfism arbetar tillsammans med tjänstemannakollegor utan större fokus på faktisk profession respektive den revirmarkerande tjänstemannen som genom tydlig rolluppdelning ansvarar för sitt eget område. Samverkan mellan Verksamhet 1 och Polisen ansågs vara som bäst när den liknade den första typen, och den andra typen av samverkan ansågs vara bäst mellan Verksamhet 2 och polisen.
Den andra frågeställningen uppmanade till att undersöka socialarbetarnas förståelser av normer och värderingar inom de olika organisationerna. Framför allt framkom, i analysens första avsnitt om skärningspunkter, att Polisen och Socialtjänsten har olika utgångspunkter och perspektiv på vad som är viktigast i klientmötet. Detta kan vi förstå utifrån Polisens och Socialtjänstens olika syften, men också utifrån organisationskultur. Både Polisen och
Socialtjänsten kan förstås som institutioner i nyinstitutionell mening, vilket innebär att kulturen på arbetsplatsen kommer ha en stor inverkan på hur arbetet faktiskt utförs (se Hall 2012). Polisen arbetade enligt vårt material främst utifrån straffrättsliga idéer, och hade fokus på det rent brottsrelaterade arbetet. Socialtjänsten uppgav å andra sidan att de hade en mer komplex bild av människan i hela sin situation, och arbetade utifrån mjukare värden. Detta kunde i sin tur kopplas till hur makt förstås och uttrycks med hjälp av Foucault (1987, 2002). Eftersom makt som begrepp ofta sammankopplas med våld och kontroll blir Polisen tydliga symboler för den statliga makten över medborgaren. Socialtjänsten har också stor makt, och kan fatta beslut som i allra högsta grad påverkar medborgaren, men eftersom den klassiska maktsymboliken inte uppfylls så kommer Socialtjänsten inte upplevas ha samma makt.
Polisen får dessutom en ännu tydligare maktposition av det faktum att medborgarna tillskriver Polisen makt. Vi kan också tänka oss att Socialtjänsten har ett maktkritiskt perspektiv i större utsträckning, och medvetandegör maktsituationer med klienter. Det skulle kunna vara
ytterligare ett skäl till att Socialtjänsten ofta uppfattas som mjuk i kontrast till Polisen. Med hjälp av Butler (2005) kunde vi även förstå den könade aspekten av hur makt utövas i relation till medborgaren, där maskulinitetsnormer hade en central roll i Polisens
maktutövande medan femininitetsnormer syntes tydligt i Socialtjänstens maktutövande. Socialarbetarna uppgav en tydlig variation mellan olika grupper av poliser, där exempelvis pikétpoliser gav tydligt uttryck för maskulinitetsnormer genom att bland annat inte visa
känslor. Verksamhet 2 hade nära samarbete med en specifik polisgrupp, vilken upplevdes dela värderingar och normer med Socialtjänsten i större utsträckning. Det framgick dock inte om
det berodde på arbetsgruppen i sig eller det faktum att de hade byggt en god relation till varandra, och därmed hade samma typ av isomorfism som poliserna i yttre tjänst och den myndighetsutövande socialtjänsten. Trots denna variation beskrevs Polisen generellt som en maskulin organisation. Den maskulina maktutövningen som beskrivits i empirin har beskrivits som både bra och dålig av socialarbetarna. Den har upplevts vara bra i en kontext där de behöver handla snabbt, använda sitt våldskapital i situationen och erbjuda socialarbetarna skydd. Samtidigt uttryckte samtliga informanter att poliser med en hård jargong sällan skapar bra och kommunikativa möten med klienter. Vi kan i analysen se en stor dubbelhet i
socialarbetares inställning till Polisen, där tacksamhet och frustration avlöser varandra, baserat på dessa normativa skillnader inom organisationerna uttrycks.
I uppsatsen diskuteras och analyseras många olika typer av socialt respektive polisiärt arbete, och det är svårt att dra större generella slutsatser av hur dessa två professioner bäst bör arbeta tillsammans. Vilken specifik tjänsteman som svarar när man ringer, vilken arbetsgrupp man möter och hur organisationen är strukturerad vid det tillfälle som samverkan ska äga rum är alla faktorer som påverkar hur socialsekreterarna känner sig bemötta av Polisen. Dock spelar även de större strukturella aspekterna en central roll i socialsekreterarnas berättelser, trots att de sällan nämns specifikt. De hårda, maskulina värden som genomsyrar Polisen märks också i mötet och blir relevanta i kontakten med de mjuka, feminina värden som Socialtjänsten representerar. Hall beskrev institutioner som tröga, eftersom den svårföränderliga
organisationskulturen kommer avgöra hur reformer hanteras i praktiken (2012). Kanske kan vi i dessa fall prata om professionskultur, där kulturen inom de olika professionerna är det som håller dem isär från att i vissa fall sammansmälta till en och samma statliga
gräsrotsbyråkrat. Under rådande välfärdsorganisatoriska klimat där institutionerna blir allt mer lika kan vi förstå att behovet att särskilja sig, och vakta sitt eget revir som profession, upplevs viktigt. Utifrån den empiri och det vi lärt oss av denna studie pekar resultaten mot att Socialtjänst och Polis fungerar bäst tillsammans när de får avlasta varandra i varandras arbete; när arbetet sker delvis på bådas territorium verkar flest parter bli nöjda, då även klienten. Kanske kommer vi i framtiden se en mer sammankopplad Socialtjänst och Polis, eller kanske mer troligt en ny sorts professionshybrid som arbetar i skärningspunkterna av Socialtjänstens och Polisens arbete.
7. REFERENSLISTA
Ahgren, Bengt, Axelsson, Susanna Bihari & Axelsson, Runo. 2009. “Evaluating intersectoral collaboration: a model for assessment by service users” i International Journal of Integrated Care, 9 (1): 1-10.
Ahrne, Göran & Svensson, Peter. 2015. Handbok i kvalitativa metoder (2 uppl). Stockholm: Liber
Aftonbladet. 2016. “Tvinga oss inte att ange papperslösa”, debattartikel. Publicerad
2017-12-06. https://www.aftonbladet.se/debatt/a/o2GKa/tvinga-oss-inte-att-ange-papperslosa Aftonbladet. 2018. “Malmö: Vi vill inte att du ska dö”, internetartikel. Publicerad
2018-10-15. https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/J18xAj/malmo-vi-vill-inte-att-du-ska-do Bryman, Alan (2016). Social research methods. Fifth edition Oxford: Oxford University Press
BRÅ. 2013. Samverkan mellan polis och kommun: brottsförebyggande arbete utifrån överenskommelser. Rapport 2013:5.
https://www.bra.se/download/18.22a7170813a0d141d21800052377/1371914741436/2013_05 _Samverkan_mellan_polis_och_kommun.pdf
Butler, Judith. 2005. Könet brinner!: texter. Stockholm: Natur och kultur.
Campeau, Holly. 2015. “‘Police Culture’ at Work: Making Sense of Police Oversight” i The British Journal of Criminology, 55 (4): 669–687.
Collins, Stewart. 2007. “Social workers, resilience, positive emotions and optimism” i Practice, 19 (4): 255-269.
Dreikosen, Denise. 2009. “Radical Social Work: A Call to Link Arms” i Journal of Progressive Human Services, 20: 107-109.
DiMaggio, Paul J. & Powell, Walter W. 2000. “The Iron Cage Revisited: Isomorphism in Organizational Fields” i Advances in Strategic Management, 48 (2): 147-160.
Granér, Rolf. 2004. Patrullerande polisers yrkeskultur. Diss., Socialhögskolan, Lunds Universitet.
Eriksson-Zetterquist, Ulla & Ahrne, Göran. 2015. “Intervjuer” i Handbok i kvalitativa metoder, red. G. Ahrne & P. Svensson (2 uppl). Stockholm: Liber.
Foucault, Michel. 1987. Övervakning och straff: fängelsets födelse. Lund: Arkiv förlag. Foucault, Michel. 2002. Sexualitetens historia: Band 1 Viljan att veta. [Ny utg.] Göteborg: Daidalos.
Johansson, Susanna. 2011. “Juridifiering som institutionell förändring. Om mötet mellan straffrätt och socialrätt vid interorganisatorisk samverkan” i Retfærd: Nordisk juridisk tidsskrift, 34:4 (135): 38-59.
Johnsson, Eva & Svensson, Kerstin. 2006a. “Handräckning åt socialtjänsten: ett fungerande samarbete” i Bilder av Polisarbete: Samhällsuppdrag, dilemman & Kunskapskrav, red. Agevall, Lena & Jenner, Håkan. Växjö: Växjö University Press.
Johnsson, Eva & Svensson, Kerstin. 2006b. “Omedelbart samarbete: En rapport om polisers handlingsutrymme vid handräckning enligt LVU och LVM”. Rapportserie i socialt arbete, Nr 4, Växjö Universitet.
Kingshott, Brian F. 2009. “Women in policing: changing the organizational culture by adopting a feminist perspective on leadership” i Criminal Justice Studies, 22 (1): 49-72. Lasker, Rox D., Weiss, Elisa S.& Miller, Rebecca. 2001. “Partnership Synergy: A Practical Framework for Studying and Strengthening the Collaborative Advantage” i The Milbank Quarterly, 79 (2): 179-205.
Lipsky, Micheal. 1980. Street-Level Bureaucracy. New York: Russel Sage Foundation. Malmö Stad. 2019a. “Sluta skjut”, hemsida. Senast ändrad 2019-04-05.
https://malmo.se/Service/Om-Malmo-stad/Sa-arbetar-vi-med.../Trygghet-och-sakerhet/Samar beten-med-polisen/Skjutningarna.html
Malmö Stad. 2019b. “Samverkansavtal mellan Malmö stad och polisen”, hemsida. Senast ändrad 2019-04-05.
https://malmo.se/Service/Om-Malmo-stad/Sa-arbetar-vi-med.../Trygghet-och-sakerhet/Samar beten-med-polisen/Samverkansavtal-mellan-Malmo-stad-och-polisen.html
Nilsson Motevasel, Ingrid. 2000. Män, kvinnor & omsorg: En studie av omsorg som begrepp och handling i mans- och kvinnodominerade yrken. Diss., Socialhögskolan, Lunds
Universitet.
Paul, Stanly & Peterson, Cindee Q. 2002. “Interprofessional Collaboration:
Issues for Practice and Research” i Occupational Therapy In Health Care, 15 (3-4): 1-12. SCB. 2019. “Yrkesregistret med yrkesstatistik 2017”, rapport. Publicerad 2019-03-07. https://www.scb.se/publikation/36892
Sestoft, D., Rasmussen, M.F., Vitus, K., & Kongsrud, L. 2014.“The police, social services and psychiatry cooperation in Denmark: A new model of working practice between governmental sectors. A description of the concept, process, practice and experience” i International Journal of Law and Psychiatry 37: 370–375.
SFS 1984:387. Polislag.
SFS 1988:870. Lag om vård av missbrukare i vissa fall.
SFS 2001:453. Socialtjänstlag.
SFS 2009:400. Offentlighets- och sekretesslag. SFS 2017:900. Förvaltningslag.
SVT. 2016. “Gränspolisen jagar papperslösa barnfamiljer hos socialtjänsten”, internetartikel. Publicerad 2016-11-30.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/granspolisen-jagar-papperslosa-barnfamiljer-hos-soci altjansten
SVT. 2017. “JO: socialtjänsten gjorde rätt när de bröt sekretess”, internetartikel. Publicerad 2017-04-21 21.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/jo-socialtjansten-gjorde-ratt-nar-de-brot-sekretessen Vanhanen, Sari & Heikkilä, Elli. 2017. “Multi-professional work practices in the field of immigrant integration – examples of collaboration between the police and social work” i Migration Letters, 14 (2): 273-284.
8. BILAGOR
Bilaga 1: Litteratursökning