Avslutande diskussion

beroende på det yngsta barnets ålder och antalet barn är dock mindre än vad vi förväntade oss. Det är alltså troligt att andra faktorer spelar större roll för användningen, exempelvis hur de nyanlända kvinnorna blir bemötta och vilken information om föräldrapenningen de får.

När sysselsättningen efter det första året i Sverige studeras visar resultaten påfallande små skillnader utifrån förekomsten och graden av föräldrapenninganvändning. Hur mycket för- äldrapenning som använts det första året verkar alltså spela en relativt liten roll för vad kvinnorna gör det andra och tredje året i Sverige. Mönstret är att användning på deltid, mellan 1 och 14 dagar i månaden, är starkast förenat med att kvinnan studerar eller har en inkomst de följande åren. Att ta ut mer än 14 dagar i månaden samvarierar oftare med inaktivitet där- efter, men den största inaktiviteten finns hos de kvinnor som inte använt någon föräldrapenning alls.

Hur föräldrapenninganvändningen är associerad med på- följande sysselsättning har varit relativt stabilt över tid. Den stora skillnaden i sysselsättning framträder när vi jämför födel- seländer, oberoende av om kvinnorna använt föräldrapenning eller inte. Eftersom andelen kvinnor som använde föräldra- penning ökade under perioden är det snarast förvånande att det inte märks mer i de invandrade kvinnornas sysselsättning efter föräldraledigheten.

Att vi finner så lite samvariation mellan föräldrapenningan- vändande och sysselsättning motsäger inte vad tidigare stu- dier visat, där främst Vikmans (2013) effektstudie bör nämnas. Denna studie visar att även om föräldrapenninganvändning har ett visst negativt samband med arbetskraftsdeltagande är den inte av markant betydelse. Det verkar helt enkelt inte vara en av de mest avgörande faktorerna. En relevant jämförelse kan också göras med en studie som undersökte konsekvenser- na av att Norge införde ett krav om bosättning i fem år i landet för att kunna använda vårdnadsbidrag. Motivet var att nyan- lända mammor inte skulle bli fast i hemmet utan få tillgång till etableringsåtgärder och få möjlighet att söka arbete. Efter förändringen var det tydligt att nyanlända mammor använde vårdnadsbidrag i mindre utsträckning, men det verkade inte leda vare sig till mer deltagande i etableringsåtgärder eller till att de oftare hade ett arbete (Lima, Arntsen & Rudlen- de 2020). Detta resultat leder till slutsatsen att vi inte bör förvänta oss några stora förändringar i nyanlända mammors sysselsättning i Sverige nu när de sedan 2017 inte längre har möjlighet att använda föräldrapenning i samma utsträckning som tidigare.

En möjlig tolkning av resultaten i denna studie är att eko- nomiska drivkrafter inte är avgörande för nyanlända mam- mor, åtminstone inte drivkrafter i den storlek som undersöks här. Studiens ansats är inte att hitta orsakssamband, men den idé som finns om att föräldrapenninganvändning kan förse-

na inträdet på arbetsmarknaden ser vi endast marginella spår av. Större ekonomiska skillnader mellan att använda föräld- rapenning och att förvärvsarbeta skulle kunna vara mer ef- fektiva, eller också är det helt andra åtgärder som ska till för att sysselsättningen i gruppen ska öka. Det är rimligt att här vända blicken mot hur efterfrågan på arbetskraft ser ut, och den hårda konkurrens som finns även för enkla arbeten utan krav på utbildning. Ek, Hammarstedt och Skedinger (2020) visade på dessa svårigheter och den låga sannolikheten att ens bli kallad till intervju för sådana arbeten. Men eftersom arbetslösa kvinnor med flyktingbakgrund i deras experiment- studie kallades till intervju i något högre utsträckning än vad motsvarande män gjorde, drar författarna slutsatsen att sär- skilt kvinnor i den gruppen bör uppmuntras att söka jobb. Det står dock klart att så länge nyanlända kvinnor med barn i förskoleålder inte är särskilt efterfrågade på arbetsmarknaden kommer de att ha mycket svårt att skaffa sig ett arbete, oavsett vilka ekonomiska drivkrafter som föreligger.

Resultaten i denna studie visar att föräldrapenning på heltid under den första perioden i Sverige inte behöver vara negativ för inträdet på arbetsmarknaden. Vi finner att detta gäller för kvinnor med olika ursprung och mycket olika förutsättningar vid ankomsten. Det är möjligt att föräldrapenningen för vissa grupper kan fungera som en buffert under den första tiden i landet. Detta gäller främst för svenskfödda återinvandrare och kvinnor från grannländer som troligen kommer av familjeskäl eller för att arbeta. En del av dessa har redan ett arbete när de anländer, och för många av de svenskfödda kan ett befintligt nätverk sannolikt göra det lättare att få ett arbete. Kvinnor som kommer som flyktingar eller flyktinganhöriga har där- emot ofta mindre kunskaper om vilka stöd de kan få, och är beroende av bemötandet de får i det nya landet.

Vilka av de nyanlända kvinnorna som använder föräldra- penning den första tiden kan bero på att föräldrapenning i vissa fall, men inte alla, har använts som en sorts ekonomisk buffert av kommunerna. Denna variation kan vi inte under- söka i studien, och vi kan inte heller spekulera i hur syssel- sättningen för dessa kvinnor hade utvecklats om föräldrapen- ning inte hade varit tillgänglig. Men ingen användning av föräldrapenning alls verkar inte vara förenad med en bättre position på arbetsmarknaden, här mätt som att ha en inkomst, studera eller ha arbetslöshetsersättning. Det är möjligt att för- äldrapenninganvändande indikerar en aktiv kommunikation med representanter för trygghetssystemen, vilket på sikt kan leda till en sysselsättning. Märk väl att vi här endast syftar på flykting invandrare, som ofta har mycket större svårigheter att själva söka upp information om olika stöd. Detta står i kontrast till återvändande svenskfödda kvinnor, men även till kvinnor från andra europeiska länder.

Vi drar slutsatsen att nyanländas användning av föräldra- penning inte nödvändigtvis signalerar inaktivitet och begrän- sad integration, utan snarare indikerar viss kontakt och kom- munikation med samhällets företrädare. Därför har troligen föräldrapenninganvändande för barn i förskoleåldern inte va- rit den viktigaste anledningen till den svaga arbetsmarknads- anknytningen bland kvinnor med flyktingbakgrund. Därför bör det inte heller förväntas att en markant förbättring av deras situation sker nu när föräldrapenningen för utlandsföd- da barn i förskoleåldern kraftigt begränsats. Trots att föräld- raförsäkringen har använts på ett sätt som inte stämmer med dess ursprungliga syfte har detta troligen inte varit avgörande för tiden det tar för nyanlända kvinnor att etablera sig på ar- betsmarknaden.

Den icke avsedda användningen av föräldrapenning för för- skolebarn bland nyanlända pekar dock på flera målkonflikter som finns i försäkringen.

Den första är konflikten mellan att å ena sidan underlätta och uppmuntra kombinationen av barn och arbete, och å an- dra sidan trygga en ekonomisk grundstandard för barnfamil- jer. Detta kan ses som en konflikt mellan den arbetsbaserade ersättningen som ger inkomstersättning och den bosättnings- baserade grundnivån som tryggar barnfamiljers ekonomiska situation. Ju högre grundnivån är, desto högre är tryggheten i barnfamiljers ekonomiska situation – men detta leder också till en svagare drivkraft att arbeta före barnafödande. Och om föräldern inte arbetar före barnafödande och föräldraledighet minskar chanserna till arbete efteråt, vilket ökar risken för barnfattigdom. Vi ser att kvinnor som invandrar med barn, och som i de flesta fall får ersättning på grundnivå, använ- der föräldrapenning mer när ersättningen är högre. De som använder mycket föräldrapenning är dessutom något oftare inaktiva det andra och tredje året efter ankomsten till Sverige. Ekonomisk grundtrygghet och ekonomisk drivkraft till arbe- te är endast förenliga mål om det är möjligt att finna arbete och om detta arbete ger väsentligt högre ekonomisk ersättning än grundnivån. Om nivåerna ligger nära varandra tenderar den ekonomiska tryggheten att dominera över drivkraften till arbete bland de som står långt från arbetsmarknaden. Detta är naturligtvis inte en avsedd konsekvens av att höja grundnivån, men likväl en konsekvens.

Att öka skillnaden mellan grundnivå och inkomstrelaterad ersättning för att stärka drivkraften till arbete kan göras ge- nom att sänka eller ta bort grundnivån, eller genom att höja den inkomstrelaterade ersättningen, exempelvis från 77,6 till 90 eller 100 procent.15 _{Att tydligare skilja grundnivån från}

inkomstrelaterad ersättning är dock bara effektivt som ett sätt att öka drivkraften till förvärvsarbete om det är möjligt att agera på en sådan drivkraft, det vill säga om det är möjligt att skaffa ett jobb. I Europa är det relativt vanligt att ha ett sys-

15. Ett annat förslag är att låta jobbskatteavdraget gälla även vid inkomstrelaterad föräldrapenning, men detta skulle vara ett mindre transparent sätt att skilja grundnivån från den inkomstrelaterade ersättningen.

tem som det svenska med både inkomstbortfallsprincip och ett grundskydd (Dobrotić & Blum 2019). Det kan ses som positivt eftersom det motverkar fattigdom bland grupper som har små chanser på arbetsmarknaden, något som exempelvis påpekats i Kanada (Doucet, Mathieu & McKay 2020). För vissa kvinnor kan en inkomstrelaterad ersättning skjuta upp barnafödandet tills de har en stabil inkomst, men för de som står långt från arbetsmarknaden kan det idag ses som omöjligt att uppfylla kraven för inkomstrelaterad ersättning. För dessa kvinnor behövs troligen en kombination av åtgärder, men det är viktigt att se till att föräldrapenningen på grundnivå inte ses som ett ekonomiskt rimligt alternativ till arbete.

Ytterligare en målkonflikt är den mellan å ena sidan en in- dividualiserad försäkring som syftar till jämställt användande och å andra sidan föräldrars frihet att fördela omsorgsansvaret så som de själva vill. Gällande nyanlända kvinnor med barn ger företrädare för samhälle och kommun information, råd och förslag angående föräldrapenning och andra förmåner, och det är inte alltid föräldrarnas egna val som avgör. När dessa samhällsföreträdare agerar utifrån stereotypa idéer om vem som tar ansvar för barnen och vem som därmed bör an- vända föräldrapenningen kan den icke avsedda effekten bli att låsa in nyanlända kvinnor i traditionella könsroller som försvårar deras arbetsmarknadssituation på både kort och lång sikt. Eftersom de flesta kvinnor som invandrar med barn får ersättning på grundnivå är det dessutom möjligt att en för- älder, oftast mamman, tar hela föräldrapenningen då det på grundnivån inte finns några reserverade månader. Den icke avsedda konsekvensen är att kvinnor som får låg ersättning kan vara föräldralediga under längre tid än kvinnor som får inkomstbaserad ersättning. Kvinnor som invandrar med för- skolebarn får alltså i de flesta fall inte bara lika mycket föräld- rapenning som de med inkomstbaserad ersättning, utan också längre ledighet eftersom de dessutom kan använda den del som vanligen är reserverad för den andra föräldern, idag tre månader. Föräldrapenning på grundnivå kan alltså användas under lång tid, och när det gäller nyanlända kan ett utdraget användande rimligen inte ses som ett uttryck för egen vilja, utan snarare som en följd av den information och de råd de får vid ankomsten till Sverige. I de fall som dessa grupper föreslås att ta ut en lång föräldraledighet är detta olyckligt. Det är snarast underligt att den grupp som får lägst ersätt- ning får en större grad av bestämmande över hur föräldra- penningen fördelas mellan föräldrarna än de föräldrar som får en inkomstbaserad ersättning. Dessa kvinnor med svag eller ingen arbetsmarknadsanknytning är betjänta av en mer jämställd fördelning av ansvaret för både barn och hushållets ekonomi. Vi ser en viss ökad risk för inaktivitet bland kvinnor som tagit mycket föräldrapenning, vilket visar på potentiellt negativa effekter av att varken ha en fot på arbetsmarknaden

eller delta i etableringsåtgärder. Att låta de reserverade måna- derna gälla även vid grundnivå vore en signal om att jämställt föräldraskap gäller i alla ekonomiska situationer, och det vore också ett steg, om än litet, från en inaktiv situation bland de nyanlända kvinnorna.

En tredje målkonflikt är den mellan å ena sidan flexibilitet i användandet, som syftar till det bästa valet av omvårdnad om varje enskilt barn, och å andra sidan icke avsedda konsekven- ser för föräldrarna såsom hinder på arbetsmarknaden. Denna konflikt liknar den om jämställdhet och föräldrars fria val, men har också att göra med att föräldrapenning har kunnat använ- das till olika typer av ledighet under barnets förskoleålder, en rätt som nu delvis är begränsad för alla föräldrar. Flexibiliteten har dock använts av både kvinnor och män och kan inte endast ses som en källa till ojämställdhet, utan har också möjliggjort för många pappor att använda föräldrapenning.

Bland nyanlända kan föräldrapenningen vara en ekonomisk buffert om föräldern eller barnet ännu inte är redo för etable- ringsåtgärder respektive förskola. Risken är dock en långvarig utestängning från etableringsinsatser, en risk som nu minskat genom de införda åldersgränserna. Samtidigt har flexibilite- ten och föräldrars möjlighet att själva bedöma vilken lösning som är bäst för familjen beskurits. Om föräldrar »tvingas in« i etableringsåtgärder och barn till förskola på ett orimligt sätt kommer det troligen inte att fungera särskilt väl på lång sikt. Vi ser att olika grupper av kvinnor använder föräldrapenning i början, inte bara de med små barn eller de som kan antas ha en särskilt besvärlig situation på arbetsmarknaden. Skillnaderna i sysselsättning mellan kvinnor som använt och inte använt för- äldrapenning är inte dramatiskt stora, och det är troligt att en viss flexibilitet gagnar kvinnor i en situation där anpassningen kan ta tid. Kanske krävs extra dagar för inskolning på förskola, kanske krävs några månader innan ett arbete kan påbörjas. Om denna ekonomiska flexibilitet i början av livet i Sverige ska vara en del av föräldraförsäkringen kan diskuteras, men utifrån ett barnperspektiv kan det vara rimligt att viss föräldrapenning finns till hands för barnets behov under den första tiden i Sve- rige. De dagar som nu finns tillgängliga beroende på barnets ålder kanske är tillräckliga som flexibilitet här.

En grundläggande fråga för integrationen av de nyanlända som står långt från arbetsmarknaden är om åtgärder ska syfta till att de så snabbt som möjligt får ett arbete eller om det är långsiktigt mer hållbart att de först utbildar sig till ett arbete som är varaktigt och har relativt bra arbetsvillkor. Det visar sig att det finns en risk för inlåsning i otrygga anställningssituatio- ner, särskilt i branscher som män ofta får sitt första jobb i. Två tidigare sns-rapporter har visat att utrikes födda och särskilt flyktinginvandrare och deras anhöriga som startar i lågkvalifi- cerade arbeten, eller i branscher med sämre arbetsvillkor och osäkra anställningar, ofta blir kvar i dessa arbeten (Ek, Ham-

marstedt & Skedinger 2020, Andersson Joona 2020). Att undersöka integration är därmed mer komplicerat än att bara mäta tiden det tar till det första arbetet. En viss tid med föräld- rapenning kan möjliggöra matchning med ett mer passande arbete, och om tiden hemma kombineras med aktiviteter som ger nya kunskaper – såsom kontakt med den öppna förskolan och andra föräldrar och kanske även språkstudier – kan en viss föräldraledighet leda till en långsiktigt mer hållbar situation både i hemmet och på arbetsmarknaden.

En övergripande slutsats är att familjepolitiken och arbets- marknadspolitiken är nära knutna till varandra och bör stu- deras, diskuteras och reformeras tillsammans. Det är olyckligt om familjepolitiken genererar effekter som motverkar arbets- marknadspolitikens syften. Att nyanlända tillbringar en lång tid hemma utan etableringsinsatser eller möjlighet till påbör- jad integration är något som bör undvikas. Här kan lång för- äldraledighet utgöra en fara. Men en viss ekonomisk buffert för att få ihop livspusslet under den komplicerade första tiden i Sverige kan på sikt göra integrationsmöjligheterna större. Om det finns möjlighet att vänta på en förskoleplats nära hemmet eller om krafterna bara räcker till att delta i studier på halvtid är exempel på detta. Om denna buffert mest effektivt skapas genom föräldrapenning eller genom annan flexibilitet är en öppen fråga.

andersson, g. & scott, k. (2005). »Labour-market status and first-time parenthood: The experience of immigrant wo- men in Sweden, 1981–1997«, Population Studies, 59, 21–38. andersson Joona, p. (2020). »Flykting- och anhörigin-

vandrares väg till arbete«. Forskningsrapport sns.

arBetsförMedlingen (2020). »Utrikes födda kvinnor på arbetsmarknaden. Kunskapsläget i korthet«. Arbetsför- medlingen analys 2020:1. Författare Eva Jansson. Baker, M., & Milligan, k. (2008). »How does job-prote-

tected maternity leave affect mothers’ employment?« Jour- nal of Labor Economics 26(4):655–691.

Bekkengen, l. (2002). Man får välja – om föräldraskap och föräldraledighet i arbetsliv och familjeliv. Liber förlag. Bergqvist, c. & nyBerg, a. (2001). »Den svenska barn-

omsorgsmodellen – kontinuitet och förändring under 1990-talet«, s. 239–288 i: M. Szebehely (red), Välfärds- tjänster i omvandling, sou 2001:52.

cedstrand, s. (2011). Från idé till politisk verklighet. Boréa Bokförlag.

dahl, g. B., löken, k. v., Mogstad, M. & salvanes, k. v. (2016). »What Is the Case for Paid Maternity Leave?«, Review of Economics and Statistics, 98(4), 655–670. doBrotić, i. & BluM, s. (2019). »Inclusiveness of paren-

tal-leave benefits in twenty-one European countries: Me- asuring social and gender inequalities in leave eligibility«, Social Politics: International Studies in Gender, State, and Society, 27/3, 588–614.

doucet, a., Mathieu, s. & Mckay, l. (2020). »Reconcep- tualizing parental leave benefit in covid-19 Canada: From employment policy to care and social protection policy«. Canadian Public Policy/Analyse de politiques. Oktober, s. 272–286.

duvander, a. & ellingsaeter, a. (2016). »Cash for child- care schemes in the Nordic welfare states: diverse paths, diverse outcomes«, European Societies 18(1):70–90. duvander, a. & Mussino, e. (2016). »Föräldraledig nu

eller senare? Invandrade kvinnors användning av föräld- rapenning«, Socialvetenskaplig tidskrift, 23(3–4), 259–282. duvander, a. & viklund, i. (2020). »How long is the

parental leave and for whom? An analysis of methodolo- gical and policy dimensions of leave length and division in Sweden«, International Journal of Sociology and Social Policy, 40(5/6):479–494.

ek, s., haMMarstedt, M. & skedinger, p. (2020). »Enkla jobb och kunskaper i svenska – nycklar till integration?« Forskningsrapport sns.

evertsson, M. (2016). »Parental leave and careers: Women’s and men’s wages after parental leave in Sweden«, Advances referenser

ferragina, e. (2017). »Does family policy influence wo- men’s employment?: Reviewing the evidence in the field«, Political Studies Review, 1–16.

ferrarini, t. (2006). Families, states and labour markets: Institutions, causes and consequences of family policy in post- war welfare States. Cheltenham: Edward Elgar Publishing. försäkringskassan (2008). Socialförsäkringen i siffror

2008.

försäkringskassan (2014). Socialförsäkringen i siffror. Temadel om föräldraförsäkringen.

försäkringskassan (2019). Socialförsäkringen i siffror. försäkringskassan (2020a). Socialförsäkringen i siffror. försäkringskassan (2020b). »Betald och obetald föräld- raledighet. Hur flexibla är föräldrar under barnens två första levnadsår?« Socialförsäkringsrapport 2020:3.

gornick, J. c. & Meyers, M. k. (2008). »Creating gender egalitarian societies: an agenda for reform«, Politics & So- ciety, 36(3), 313–349.

hardoy, i. & schöne, p. (2010). »Incentives to work? The impact of a ’Cash-for-Care’ benefit for immigrant and na- tive mothers’ labour market participation«, Labour Econo- mics 17(6):963–974.

hatJe, a.-k. (2013). »Barnomsorgshistoria och den svenska daghemsmodellen«, s. 128–138 i: H. Svärd, P. G. Edebalk & E. Wadensjö (red.), Vägar till välfärd – idéer, inspiratörer, kontroverser, perspektiv. Liber.

holMqvist, e., oManović, v. & urBan, s. (2020). »Or- ganisation av arbetsmarknads- och bostadsintegration«. Forskningsrapport sns.

inspektionen för socialförsäkringen (2013). »För- äldrapenning och föräldraledighet«. Rapport 2013:13. inspektionen för socialförsäkringen (2016). »Höjd

grundnivå i föräldrapenningen«. Rapport 2016:1.

inspektionen för socialförsäkringen (2018). »Dubbeldagar – vissa pappors väg in i föräldrapenningen?« Rapport 2018:13.

inspektionen för socialförsäkringen (2019). »Ef- fekter av höjd ersättning i föräldrapenning på grundnivå«. Rapport 2019:6.

inspektionen för socialförsäkringen (2020). »Ökat uttag av dagar med föräldrapenning«. Rapport 2020:4. kariMi, a, lindahl, e. & thoursie, p. s. (2012). »Effekter

av föräldrapenning på arbetsutbud«. Rapport 2012:22. ifau. kleven, h., landais, c., posch, J., steinhauer, a. & ZweiMuller, J. (2020). »Do family policies reduce gen- der inequality? Evidence from 60 years of policy experimen- tation«. Working paper 28082, nBer Working Paper series. klinth, r. (2002). Göra pappa med barn. Den svenska pap-

papolitiken 1960–1995. Borea förlag.

korpi, w., ferrarini, t. & englund, s. (2013). »Women’s opportunities under different family policy constellations:

Gender, class, and inequality tradeoffs in western countries re-examined«, Social Politics, 20(1), 1–40.

koslowski, a., BluM, s., doBrotić, i., kaufMan, g. & Moss, p. (2020). International Review of Leave Policies and Related Research 2020. doi: 10.18445/20200915- 131331-0. Tillgänglig på: https://www.leavenetwork.org/ annual-review-reports/review-2020.

kowalewska, h. (2017). »Beyond the ’train-first’/’work-