Den vanligaste situationen i Sverige är att båda föräldrarna går tillbaka till sitt arbete efter en föräldraledighet. Situationen kan se annorlunda ut om någon av föräldrarna inte har ett arbete att gå tillbaka till. Om föräldraledigheten i det fallet har varit lång kan det försvåra återinträdet på arbetsmarknaden eftersom det är svårare att söka jobb som småbarnsförälder än som ung individ utan barn. Eftersom föräldrapenningen är mycket högre när en förälder har arbetat före ledigheten har de flesta föräldrar haft ett arbete innan de får barn i Sverige. Detta visar sig exempelvis i att få kvinnor (och män) tidigare använde sig av föräldrapenning på grundnivå, det vill säga den ersättning som gäller om man inte haft en inkomst före föräldraskapet (Försäkringskassan 2020a).
Av minst två anledningar har situationen förändrats de se- naste årtiondena. Den ökade invandringen gör att det finns en allt större grupp föräldrar som har svårare att förvärvsar- beta i Sverige innan de får barn. De som använder föräldra- penning på grundnivå är framför allt de som invandrat från Afrika och Mellanöstern. Av svenskfödda kvinnor använde runt 3 procent föräldrapenning på grundnivå år 2019, medan motsvarande siffra för kvinnor födda i Afrika söder om Sahara, Mellanöstern, Nordafrika och Turkiet var runt 50 procent (Försäkringskassan 2020a). Andelen som får ersättning på grundnivå har dessutom ökat markant i dessa grupper under senare tid. Medan andelen som fick ersättning på grundnivå var densamma för svenskfödda mammor för tio år sedan, låg den då på 30 procent för de ovan nämnda grupperna (För- säkringskassan 2008). Det har också skett en viss ökning för mammor födda i Asien, från 25 till 34 procent de senaste tio åren. Den totala andelen kvinnor som använder föräldrapen- ning på grundnivå har på tio år nästan fördubblats från 6 till 11 procent, en ökning som alltså främst kan tillskrivas vissa grupper av utrikesfödda kvinnor. Dessa kvinnor har för det mesta inte förvärvsarbetat i Sverige innan de blev föräldrar, och detta förhållande kan medföra en risk för barnfattigdom. Eftersom en lång tid hemma gör det svårare att komma in på arbetsmarknaden kan dessa kvinnors inkomst vara mycket låg under lång tid. Kvinnornas situation blir ännu mer sårbar av att de blir ekonomiskt beroende av den andra föräldern, och vid en eventuell separation är en mamma utan arbete i en mycket svårare situation ekonomiskt än en mamma med ett arbete (Ferrarini 2006). Risken för barnfattigdom är därmed stor i de familjer där inte båda föräldrarna arbetar.
Den andra anledningen till att situationen förändrats har att göra med hur försäkringen har utvecklats för att trygga barnfamiljers ekonomiska situation. För att säkra en rimlig ekonomisk grundnivå för alla barnfamiljer har den lägsta
ersättningen (grundnivån) i föräldrapenningen höjts. Som tidigare nämnts har grundnivån för föräldrar som inte är be- rättigade till inkomstbaserad ersättning höjts i flera steg från 60 kronor om dagen på 1990-talet. År 2002 fördubblades den till 120 kronor, och därefter höjdes den år 2003 till 150 kronor, år 2004 till 180 kronor, år 2013 till 225 kronor och år 2016 till dagens 250 kronor. En föräldrapenning på 250 kronor om dagen ger en månatlig ersättning på runt 7 500 kronor före skatt, och denna summa ligger inte långt från den ersättning som en förälder med låg deltidslön får med inkomstbortfallsprincipen.
Inspektionen för socialförsäkringen har studerat höjning- arna av grundnivån 2002 (till 120 kronor) och 2003 (till 150 kronor) för att undersöka dels om föräldrapenninganvänd- ningen påverkades, dels om höjningen gav effekter på arbets- marknadsdeltagande och barnafödande för de mammor som berördes. Mammorna i undersökningen var alltså de som fått ersättning på grundnivå och som fick en förbättrad ekonomisk situation med höjningen. För det första var det tydligt att mammor som fick ersättning på grundnivå började använda fler föräldrapenningdagar när nivån höjdes. Den tidigare er- sättningen på 60 kronor om dagen kan ses som en mycket låg ersättning, och den användes troligen inte om det hindrade andra ersättningar som arbetslöshetsunderstöd eller om den hindrade att barnet fick tillgång till förskola. Tidigare kan också många föräldrar ha sparat sina dagar tills de fick ett arbete och kvalificerade sig för en högre ersättning. Under de första 180 dagarna är föräldrapenningen alltid baserad på situationen vid barnets födelse, men därefter baserar den sig på situationen då ersättningen används. Ett ökat användande på grund av höjningen av grundnivån kan ha lett till att färre dagar sparas (Inspektionen för socialförsäkringen 2016).
Inspektionen för socialförsäkringen visar också att höjning- en inte hade en direkt påverkan på benägenheten att få ett ytterligare barn, eller annorlunda uttryckt: nästkommande barn kom inte med tätare intervall. Däremot hade höjningen effekter på arbetsmarknadsdeltagandet. Efter höjningen tog det längre tid för mammor som använt föräldrapenning på grundnivå att få en inkomst från förvärvsarbete. En möjlig anledning är att drivkraften att skaffa ett arbete försvagades genom den höjda föräldrapenningen (Inspektionen för soci- alförsäkringen 2019).
Inspektionen för socialförsäkringen undersökte endast de direkta effekterna av höjningen, men det är också möjligt att höjningen förändrar beteendet gradvis och på längre sikt. En minskande skillnad mellan den bosättningsbaserade er- sättning som alla får (grundnivån) och den inkomstbaserade ersättning som de som förvärvsarbetat innan de skaffar barn får, kan leda till att barnafödande före inträdet på arbetsmark- naden ter sig som ett mer realistiskt alternativ, särskilt om
det är svårt att skaffa ett arbete. Drivkraften att arbeta före barnafödande försvagas därmed.
Det finns en målkonflikt i föräldraförsäkringens konstruk- tion eftersom den ska göra det möjligt (och ge drivkraft) att kombinera barn och arbete, men också ge grundläggande ekonomisk trygghet för barnfamiljer. Drivkraften att för- värvsarbeta före barnafödande, som skapas genom skillna- den mellan inkomstbaserad ersättning och grundnivån, kan samtidigt ge upphov till en svår ekonomisk situation för de som inte har förvärvsarbetat. Om det dessutom är svårt att hitta jobb kan detta innebära ett bristande ekonomiskt skydd vid föräldraskap för vissa grupper. Här kan särskilt kvinnor (men även män) med låg utbildning och utan arbetslivserfar- enhet nämnas, inte minst de som är nyanlända till Sverige. Om grundnivån höjs kan det å andra sidan innebära att fler gör valet att skaffa barn innan de har jobb, vilket kan ha negativa ekonomiska konsekvenser på lång sikt.
Sammantaget kan föräldraförsäkringen därför ge såväl posi- tiva som negativa effekter på arbetsmarknadsdeltagandet, och den kan också påverka när i livet människor börjar arbeta och när de skaffar barn. För nyanlända föräldrar blir naturligtvis föräldrapenningen mer attraktiv att använda om ersättningen är högre, eller annorlunda uttryckt: om alternativkostnaden för andra aktiviteter (som arbete) blir högre. Kvinnors ansvar för barn kan därmed ses som ett hinder för inträdet på arbets- marknaden.