Avslutande diskussion

I Tidskriften Socionomen diskuteras inte alkoholvården direkt utifrån olika behandlingsmodeller, utan åsikter och tankar kring behandling kommer fram under andra teman och problem som beskrivs. De artiklar som i uppsatsen analyserats från Socionomen behandlar ämnen som rör samverkan, struktur och kunskap inom alkoholvården. Artiklarna ifrågasätter och inriktar sig på vilket sätt vi i Sverige organiserar alkoholvården samt hur den skall kunna nå bättre resultat och effektiviseras. Ett stort tema som även behandlar detta ämne är efterfrågan på evidensbaserad vård. Den evidensbaserade vården ses som en väg att nå mer effektiv och strukturerad alkoholvård. Mer individbaserade lösningar tas även upp som exempel på att effektivisera vården, samtidigt som många författare skriver att de eftersträvar en mer heltäckande behandling som skall vara beprövad. Det räcker inte med att en metod fungerar i visa fall och därför används såsom idag där det finns en lång rad olika behandlingsmodeller.

Gällande behandlingsdiskurser är det tydligt den socialpsykiatriska diskursen som dominerar i artiklarna. Det är främst KBT och motiverande samtal som

behandlingsmetoder som lyfts fram i artiklarna. Fördelarna med dessa modeller tycks vara det strukturerade arbetssättet, samt att individen själv deltar fast med stort stöd och vägledning. Även där det talas om olika diskurser inom dagens alkoholvård är det delar ur den socialpsykiatriska som diskuteras och det liknar ha bildat olika diskurser inom den socialpsykiatriska då ämnet diskuteras.

Läkemedelsbehandling nämns i några av artiklarna men poängteras att dessa skall ske i samband med socialpsykiatriska behandlingsmetoder. En intressant aspekt är att KBT uteslutande indelas i den socialpsykiatriska diskursen. Inte som Mats Berglund beskriver i den psykiatriska, vilket tas upp uppsatsens teoridel. Det verkar som att det inom tidskriften finns en annan given diskursordning indelad efter olika modeller utifrån den socialpsykiatriska diskursen med

komplement från den farmakologiska. Är det så att detta är tidskriftens hållning, eller kan det möjligtvis bero på att diskursordningen kring alkoholvård har förändrats i Sverige på senare år då litteraturen som använts i uppsatsen är äldre än artiklarna?

I Tidskriften Alkohol & Narkotika finns betydligt fler artiklar som rör ämnet alkoholvård. Här förekommer även artiklar som endast behandlar och skriver kring behandling och det ligger inte enbart under andra teman såsom i

Socionomen. Ett övergripande och frekvent återkommande tema som finns i artiklarna i Alkohol & Narkotika är att det finns stora brister i specifik

alkoholvård och primärvårdens behandling av alkoholmissbruk. Brister i form av dålig tillgänglighet, kunskap och intervention. Detta resulterar inte enbart i att många står utan hjälp och stöd att komma från sitt missbruk, utan även en misstro till vårdapparaten vilket gör att många väljer att inte söka vård.

alternativa lösningar vilket blir ett annat stort tema: självhjälp. Det finns i de tidskrifter som här studerats ett flertal artiklar som tar upp olika metoder för självhjälp som ett positivt alternativ till den formella alkoholvården. Detta ter sig ha stor koppling med den misstro som understryks i tidskriften. Det föreslås också att forskningen kring alkoholmissbruksbehandling bör titta närmare på hur

självhjälpen fungerar och på så vis använda dessa fenomen i den formella

behandlingen. Samtidigt som självhjälp lyfts upp så finns ändå en strävan efter att få en mer fungerande formell behandling av alkoholmissbruk. Ett flertal författare efterfrågar mer individanpassad behandling men de studier kring detta som lyfts upp i tidskrifter har gett svaga bevis på att individanpassad eller matchad vård skulle vara effektivare.

Även I Alkohol & Narkotika är det den socialpsykiatriska diskursen som är rådande. Det är likt Socionomen KBT och motiverande samtal som diskuteras med positiva termer i tidskriften. Här förekommer även motivationshöjande samtal som en effektiv metod, speciellt anpassad för primärvården för att kunna kartlägga och behandla personer i ett riskbruk. Det diskuteras varken i

Socionomen eller i Alkohol & Narkotika kring brister i andra

behandlingsdiskurser utan de står istället onämnda. Ett undantag är artiklarna kring den farmakologiska diskursen som är mer förekommande i Alkohol & Narkotika. Där belyses fördelarna med denna behandling och socialpsykiatriska diskursens dominans i dagens alkoholvård bevisas genom att de skriver att läkemedel fått mindre plats sedan socialpsykiatriska diskursen tog över. De artiklar som belyser den farmakologiska diskursen poängterar likt i Socionomen att det endast bör användas tillsammans med någon form av socialpsykiatrisk behandling. Samtidigt som de visar på en oro över att många alkoholister som skulle kunna komma ur sitt missbruk med läkemedel inte får den chansen då läkare är dåliga på att ordinera tabletterna. En konsekvens då en diskurs dominerar över de andra inom alkoholvården.

Tidskrifterna Socionomen och Alkohol & Narkotika är vanligt förekommande inom de flesta arbetsplatser och individer som arbetar med socialt arbete. De tycks utifrån denna studie ha en given diskursordning utifrån den socialpsykiatriska diskursen vilket då blir det synsätt som tidskriften visar upp och problematiserar utifrån. Självklart borde tidskriftens hållning påverka dess läsare och vidare studier och forskning i frågan.

Tidskrifterna visar på en dåligt strukturerad alkoholvård i dagens Sverige där endast de som får vård är djupt i ett missbruk då riskbrukarna inte

uppmärksammas på grund av dåliga rutiner kring alkoholfrågan inom vården. Den vård som finns tillgänglig tycks mycket omdiskuterad kring hur effektiv den är samt ger en bild av splittring i hur behandling skall ske. Dock anser jag att denna splittring inte tycks lika stor som när jag startade uppsatsen och lade grunden genom att undersöka diskursordningen. Utifrån tidskrifterna verkar det finnas en given diskurs som de eftersträvar att arbeta kring, kompletterat med läkemedel i viss mån. Det beskrivs att det finns en lång rad olika behandlingar som praktiseras i Sverige idag, samtidigt som tidskrifterna verkar ganska eniga om att olika typer/tolkningar av KBT och motiverande samtal är det som skall eftersträvas.

Alkohol & Narkotika lyfter dock frågan om varför alkoholvården ligger främst hos socialtjänst och inte vården då den gemensamma synen sägs vara att

alkoholmissbruk är en sjukdom. De vill mena att alkoholmisssbruk som sjukdom

sägs vara vedertaget men att det inte efterlevs i praktiken vilket får konsekvenser i

hur behandlingen skall utformas samt var huvudansvaret skall ligga. Kanske är det detta grundantagande som problematiserar organiseringen och samverkan kring alkoholvården som båda tidskrifterna tar upp. Samtidigt som det ses som en sjukdom menar många forskare och praktiker i ämnet att det finns ett eget ansvar om inte självförvållad problematik bakom.

7.2 Slutsats

Slutsatsen för uppsatsen blir att de båda tidskrifterna främst lyfter upp KBT och motiverande samtal som behandlingsmetoder samt att den socialpsykiatriska diskursen är dominerande. Även farmakologiska diskursen lyfts fram, då speciellt i Alkohol & Narkotika. Det läggs inte mycket fokus på att tala kring brister i andra behandlingar eller diskurser.

Problematiseringar som tas upp i samband med alkoholmissbruksbehandling behandlar främst frågan hur vården skall organiseras och struktureras för att skapa en effektiv, rättssäker och tillgänglig vård. KBT, motiverande samtal samt mer evidensbasead behandling är det som eftersträvas för att nå den sådan

alkoholvård.

Brister i vården, kunskap kring alkoholmissbruk och uppmärksammandet av personer i riskbruk eller tidigt stadie är de främst diskuterande teman som tidskrifterna inriktar sig på. Socionomen diskuterar främst struktur och kunskap medan Alkohol & Narkotika påvisar vårdbrister och alternativ till detta i form av självhjälp.