I Sverige är lägstalönerna avtalsförhandlade. För att staten ska kunna sänka priset på arbete inom ramen för rådande avtalsmo-dell är olika former av anställningsstöd en uppenbar väg att gå.
Vad som talar för att detta kan vara en framkomlig väg i syfte att höja sysselsättningen i jämvikt är att stöden främst används inom branscher med relativt sett många lågt avlönade och där lägstalönen kan vara en begränsning. Detta innebär att de branscher som vill anställa till lägre kostnad också utnyttjar stö-den medan företag inom de branscher med högre arbetskostna-der utnyttjar stödformerna i liten omfattning. En slutsats av detta är att risken för att pengarna som läggs på anställningsstöd inte ger positiva sysselsättningseffekter är relativt liten.
Den empiriska forskningen tyder på att vissa anställningsstöd lett till högre sysselsättning för dem som erhållit stödet. Men det är viktigt att betona att syftet med stöden är att höja sysselsätt-ningen i hela ekonomin, inte bara sysselsättsysselsätt-ningen för dem som erhåller stöd.
Frågan om stöden höjer eller sänker de offentliga nettointäk-terna vid en partiell analys är inte särskilt relevant. Finansierade stöd som gör det möjligt att uppnå en varaktigt högre sysselsätt-ningsnivå i ekonomin är värda att överväga. Men även då bör man beakta eventuella negativa effekter av finansieringen.
Kapitlet i korthet
Svenska löner är avtalsförhandlade. Staten kan därmed inte direkt påverka lägstalönerna.
Anställningsstöd till arbetsgivare avsett för personer med svag arbetsmarknadsanknytning är ett indirekt sätt för staten att sänka trösklarna genom att minska arbetskostnaden.
Det finns i dag en rad stödformer avsedda för grupper såsom unga, långtidsarbetslösa, tidigare sjukskrivna, nyan-lända utrikes födda samt funktionshindrade.
Inom ett flertal stödformer finns skillnader beroende på ålder där unga under 26 och personer 55 år och äldre i de flesta fall omfattas av generösare regler.
Svenska studier på hur anställningsstöd påverkar efterfrågan på arbetskraft drar slutsatsen att stöden har positiva syssel-sättningseffekter.
Anställningsstöd får återkommande kritik för att de tränger ut personer ur sysselsättning som inte är berättigade till stöd.
Stöden får också kritik för att de skapar ett bortfall av skat-teintäkter som den positiva sysselsättningseffekten inte förmår att kompensera.
De beräkningar av kostnad per jobb som genomförts kan dock inte tolkas som att stöden är olämpliga. Anställnings-stöd bör i stället utvärderas efter sina effekter på sysselsätt-ningen i hela ekonomin. Om sysselsättsysselsätt-ningen höjs som re-sultat av stöden så är anställningsstöd en politik värd att överväga.
Referenser
Arbetsförmedlingen (2014), ”Jobb- och utvecklingsgarantin”, Arbetsförmedlingens faktablad. Ar-betssökande, 2014-02, Arbetsförmedlingen.
Bennmarker, H., E. Mellander och B. Öckert (2008), ”Är sänkta arbetsgivaravgifter ett effektivt sätt att öka sysselsättningen?”, Ekonomisk debatt, 37, nr 1, sid. 5−18.
Egebark, J. och N. Kaunitz (2013), “Do payroll tax cuts raise youth employment?”, Working Paper 2013:27, IFAU.
Finanspolitiska rådet (2009), Svensk finanspolitik, Finanspolitiska rådets rapport 2009.
Forslund, A., P. Johansson och L. Lindqvist (2004), “Employment subsidies – A fast lane from unemployment to work?”, Working Paper 2004:18, IFAU.
Konjunkturinstitutet (2007), Lönebildningsrapporten, 2007.
Konjunkturinstitutet (2010), Lönebildningsrapporten, 2010.
Lindbeck, A. och D. Snower (1988), The insider-outsider theory of employment, MIT Press, Cambridge.
Sjögren, A., och J. Vikström (2013),”How long and how much? Learning about the design of wage subsidies from policy discontinuities”, Working Paper 2013:18, IFAU.
5 Jämviktsarbetslöshetens
utveckling och förklaringsfaktorer
I detta kapitel presenteras Konjunkturinstitutets bedömning av jämviktsarbetslösheten. Jämviktsarbetslösheten påverkas av strukturella faktorer såsom arbetskraftens tillväxt och samman-sättning, hur väl vakanser och arbetssökande matchas och, inte minst, agerandet hos arbetsmarknadens parter. Konjunktur-institutet bedömer att jämviktsarbetslösheten uppgår till 6,9 procent 2014 och att den successivt minskar till 6,3 procent 2023.70 I takt med att efterfrågan på arbetskraft ökar väntas effekterna av den utdragna lågkonjunkturen klinga av och matchningseffektiviteten förbättras. Samtidigt dämpas inflödet till arbetskraften och effekterna av de senaste årens ekonomisk-politiska reformer fortsätter att sänka jämviktsarbetslösheten framöver. Bedömningen är behäftad med stor osäkerhet.
Utvecklingen på arbetsmarknaden är en central fråga för såväl arbetsmarknadens parter som för beslutsfattare. De senaste åren har arbetskraften ökat i snabb takt. Arbetskraftsdeltagandet är i dag högre än före finanskrisen 2008−2009, trots en ökad andel äldre i befolkningen (se diagram 32). Ett ökat arbetskraftsutbud skapar förutsättningar för högre sysselsättning. Sysselsättnings-graden har återhämtat sig sedan finanskrisen, dock ännu inte riktigt till de nivåer som rådde före krisen (se diagram 33). Sett ur ett internationellt perspektiv är sysselsättningsgraden i Sverige hög, inte minst bland kvinnor.71 De senaste årens sysselsätt-ningsuppgång har dock inte medfört lägre arbetslöshet. Arbets-lösheten har fluktuerat kring 8 procent. Konjunkturinstitutet bedömer att det finns lediga resurser på den svenska arbets-marknaden och att arbetslösheten därför kan sjunka utan att det uppstår ett lönetryck som är oförenligt med inflationsmålet (se diagram 34).
I detta kapitel redovisas Konjunkturinstitutets bedömning av jämviktsarbetslösheten. I avsnitt 5.1 presenteras kortfattat Kon-junkturinstitutets definition av jämviktsarbetslöshet. I avsnitt 5.2 följer en genomgång av indikatorer och empirisk analys av de strukturella faktorer som bedöms spela roll för jämviktsarbets-löshetens nivå och utveckling. Slutligen redovisas Konjunktur-institutets samlade bedömning av jämviktsarbetslösheten i av-snitt 5.3.
70 I denna bedömning har åtgärderna i budgetpropositionen för 2015 inte beaktas.
De aviserade åtgärderna bedöms sammantaget leda till något högre jämviktsarbetslöshet, se fördjupningen ”Effekter på jämviktsarbetslösheten av åtgärderna i budgetpropositionen för 2015”. Fördjupningen innehåller ingen siffersatt bedömning av de olika åtgärdernas effekter. Konjunkturinstitutet avser att återkomma med en kvantitativ bedömning som också inkluderar effekter på arbetsutbudet.
71 Se rutan ”Hög sysselsättningsgrad i ett internationellt perspektiv”, Konjunkturinstitutet (2014b).
Diagram 32 Arbetskraftsdeltagande Procent, säsongsrensade kvartalsvärden
Källa: SCB.
Diagram 34 Arbetslöshet Procent, säsongsrensade kvartalsvärden
Källa: SCB.
Diagram 33 Sysselsättningsgrad i Sverige och EU15
Procent, säsongsrensade kvartalsvärden
Källor: SCB och Eurostat.
13
Budgetpropositionen för 2015 innehåller åtgärder som var-aktigt bedöms höja jämviktsarbetslösheten. Men dessa har inte beaktas i nuvarande bedömning. För en kvalitativ bedömning av åtgärdernas effekter, se fördjupningen ”Effekter på jämviktsar-betslösheten av åtgärderna i budgetpropositionen för 2015”.
Kapitlet innehåller även fördjupningarna ”Många arbetslösa har en svag förankring till arbetsmarknaden” och ”Orsaker till att arbetslösheten är högre i Sverige än i Tyskland”.