Syftet med denna uppsats har varit att undersöka vad förskolebarnet har för tankar om vår miljö samt hur man kan arbeta med miljöfrågor utifrån dessa tankar.
Jag snuddade vid detta ämne i ett litet arbete jag hade om vatten med en grupp barn på den förskolan där jag arbetar.
Detta gjorde att jag insåg att barn kan ha goda förutsättningar att bli miljömedvetna. Jag ville undersöka vad de har för tankar om miljöfrågor och om man kan arbeta utifrån dessa. Jag gjorde 7 intervjuer med barn i åldern 4-5 år.
Frågorna i dessa handlade om vilka funderingar barnen hade om vår natur och hur de tror att vi kan hjälpa till och bevara den. Jag upptäckte rätt snabbt att mina frågor var lite för svåra för dem. Det första ordet jag fick ta bort var miljö och sen fick jag ändra ordet natur till skog. I och med att barnen inte arbetat med miljöfrågor tidigare på förskolan så var ämnet helt nytt för dem, vilket gjorde att jag verkligen fick helt opåverkade svar av barnen - ett obearbetat råmaterial alltså.
Barnen verkade ha en bra syn på miljövård. De talade engagerat om vad man inte fick göra i naturen och varför. Något som verkligen fångade mig var hur de på barn vis gjorde skogen till en person och kände empati med denna utsatta person.
De hade många bra tips på hur man kunde ta hand om naturen, exempelvis att man kunde leka i skogen för då bli den glad.
Det stämmer bra överens med vad Braute och Bang skriver:
”Får barnen positiva upplevelser och erfarenheter av naturen, tror vi att de därmed får en positiv inställning till naturvård” (Braute, Bang 1994 s.21).
Något som också var intressant var att se hur barnen kände för djur och växter i skogen. Både Maria Montessori och Fröbel nämner detta som ett bra sätt att nå fram till ett miljötänkande hos barn.
”Ingenstans uppenbarar sig växelverkan mellan helhet och delarna så vackert som när man vårdar en trädgård” (Öman 1991 s. 20, citerar Fröbel).
Barnen hade också mycket klara kunskaper om hur man skulle hantera skräp och de tittade på mig som om jag var tokig när jag frågade om man fick slänga skräp i skogen. Det var inga tvivel om var skräp skulle slängas.
Något som var intressant i skräpfrågan var att ett barn vidareutvecklade min fråga och menade att man inte fick slänga skräp på vägen till dagis i heller, det hade han själv sett och det tyckte han var dumt
När det gäller intervjuer med så här pass små barn måste man även tänka på att intervjun kan ta oanade och kanske oönskade vändningar under processens gång. Det kan vara viktigt då att kunna följa dessa tankegångar till fullo.
Kanske fick barnet fram något viktigt som man själv inte tänkt på, exempelvis på det sätt som ett av barnen svarade på min fråga om man fick slänga skräp i skogen?
”Det fick man inte” sa han, ”Men inte på vägen till dagis i heller”.
Helt plötsligt flyttade han min tilltänkta miljövård ut från skogen och vidare till närmiljön.
” I en surveyintervju ligger det viktiga i det som intervjuaren uppfattar som viktigt, därför betraktas associationer eller avvikelser från ämnet som en störning som man bör sätta stopp för. Till skillnad från det kan avvikelser från ämnet i en kvalitativ (ostruktuerad) intervju ses som en kunskapskälla eftersom den visar på något av det som intervjupersonen upplever vara viktigt ”(Bryman 1997 s.60)”.
Återigen så handlar det om barns tankar som inte följer något bestämt eller förväntat mönster, men genom att lyssna på barns spontant utsvävande tankar och ta dem på allvar kan man skapa ett förtroende mellan barnet och intrevjuvaren som kanske blir extra starkt och man kan få fram något viktigt som man inte tänkt på innan.
Jag intervjuade även en av personalen om hur man arbetar miljömässigt på förskolan.
En intressant sak som kom upp var fokuseringen på källsortering som tydligen var av stor vikt för barnen i deras miljöengagemang. Detta kunde man jämföra med min stora respons jag fick i min fråga till barnen om just var man slänger skräp.
Pedagogen och filosofen John Deweys tankar om hur skolan (förskolan) ska representera barnets nuvarande verklighet i dess närmiljö, stämmer väl in på hur förskola kan arbeta med miljö frågor med barnen:
”Jag tror att skolan måste representera livet som det levs för närvarande – ett liv som för barnet skall vara lika verkligt och vitalt som det liv barnet lever i hemmet, i grannskapet eller på lekplatsen.” (Dewey 2004s.48)
Ett av barnen jag intervjuade berättade att han hade sett skräp på vägen till förskolan och att det inte var bra.
Här anser jag att man utifrån detta barns kommentar, och säkert även andra barns erfarenheter, har goda möjligheter att kunna gå ut i någon närmiljö och exempelvis försöka arrangera en för barnet levandegjord och rolig ”städdag” som faktiskt enligt förskolans miljöprofil ” Grön Flagg” ska ske varje termin!
I och med att tanken kommit från barnet självt så blir det relevant på ett helt annat sätt än om någon vuxen skulle ha föreslagit det. Dewey talar just om detta, hur man bör förenkla processen av lärande och utgå ifrån barnets närmiljö för att sedan bygga vidare på erfarenheter barnet redan har.
”Jag tror att mycket av den tid och uppmärksamhet som nu används till att förbereda och hålla lektioner, skulle användas bättre och fördelaktigare om man tränade barnens förmåga att skapa sig föreställningar och se till att de ständigt bildade sig klara, tydliga och utvecklingsbara begrepp om de olika ämnen som de kommer i kontakt med genom sina erfarenheter” (Dewey 2004 s.54).
Han menar att man ska visa barnet den egentliga meningen med dessa erfarenheter och hur man kan spela sin egen roll i förhållande till dem. Här kan man åter knyta an till vad barnen på förskolan berättar om vid samlingar, teman eller spontana samtal och sedan ta tillvara på dessa i verksamheten. Ett bra exempel fick jag av pedagogen jag intervjuade , nämligen att gå vidare på förloppet av källsorteringen och se vad som händer när sopbilen kommer.
”Jag anser att man borde visa barnen dessa aktiviteter och reproducera dem på ett sådant sätt att de gradvis lär sig meningen med dem och kunna spela sin egen roll i förhållande till dem” (Dewey- 2004 s .49).
Att få en känsla för naturen är mycket viktig skriver Maria Montessori i boken ”Följ Barnet!”. Första upplagan till denna bok kom redan 1948 och lite skrämmande är att hon redan i den uttryckte sin oro över barns begränsade tillfällen till naturkontakt.
”I vår tids och vårt samhälles civiliserade miljö lever barnet emellertid på långt avstånd från naturen och har få tillfällen att komma i nära kontakt med den eller direkt uppleva den. ”Barnet behöver verkligen leva naturligt, och inte bara känna till naturen” (Montessori 1998 s.79).
Detta känns ännu viktigare i nutid med tanke på vad som hänt vår jord sedan dessa ord skrevs. Det är då vikten av att skapa ett miljöengagemang för det lilla barnet blir stort. Barn ser och hör mycket mer än vad man tror och är kapabla till mycket ifrån tidig ålder.
Här har förskolan ett mycket viktigt arbete anser jag.
I boken ”Följ med ut, Barn i naturen” ger författarna Braute och Bang en mängd tips och råd om hur man kan få med sig barnen ut i naturlärorummet. De lyfter även fram hur viktigt det är att det vuxne är engagerad och har den rätta kunskapen om en vettig skogsvistelse.
Kanske förskolan borde lägga mer vikt på vidareutbildning i utepedagogik för att locka fram detta engagemang. Jag kände själv att jag fick en kick och kommer nog att försöka rikta in min pedagogiska verksamhet på mer naturupplevelser.
Något som jag också har känt under hela den process som denna uppsats varit, är att man som pedagog kanske inte är riktigt införstådd med hur viktigt det är med naturvistelse för att sedan kunna leda detta till något sorts miljöbevarande. Vi läser ofta böcker på förskolor om skogen och naturen istället för att ta del av den.
Vi sopsorterar, ofta utan att verkligen berätta om anledningen till detta. Det är inte bra ifall barnen får för sig att ”detta” bara är något man gör - utan att ha värdefull insikt om varför.
Under detta arbetes gång har jag vid några tillfällen diskuterat detta med några kolleger på förskolan. Vi är alla överens om att vi pedagoger oftare borde gå utomhus och ta del av all den mångsidiga natur runtomkring, det är ju de konkreta upplevelserna som underlättar barns inlärning, ”Learning by doing” för att citera John Dewey.
Barns bristande naturupplevelser på denna förskola har gjort det ganska svårt att få heltäckande svar av de barn jag intervjuat, bland annat framkom detta i svaret på frågan: Kan förskolan göra något för att hjälpa skogen? Alla barnen tyckte att vi skulle göra det, men någon direkt kunskap om hur det skulle kunna gå till, det hade de ingen aning om.
Här kan man kanske tycka att förskolan har brustit i vad som faktiskt står i läroplanen, dvs. att vi ska betona vikten av miljö och naturfrågor och att vi som pedagoger ska hjälpa barnen att förstå hur man kan utforma i sitt vardagliga liv så att det bidrar till en bättre miljö för oss alla.
En sak som jag nu i efterhand inser är att jag nog borde ha intervjuat barn på en förskola med utpräglad miljöprofil, på så sätt hade det blivit mer intressant eftersom jag då hade kunnat redogöra för en jämförande studie.
Att bygga min undersökning på resultatet ifrån bara en typ av förskolelever på en viss förskola begränsar möjligheten till en fullgod slutsats, men man kan inte heller lägga ner för stora resurser på en sådan här undersökning.
Jag borde även kanske ha intervjuat en personal ifrån varje avdelning eftersom man kanske arbetar olika på avdelningarna.
Något som har varit positivt i detta arbete var att jag lyckades hitta mycket relevant och intressant litteratur i ämnet. Vissa böcker lästes dock enbart för inspiration, medan andra böcker var nyttiga för mitt examensarbete.
Jag intervjuade även i ett tidigt skede två personer om deras naturupplevelser som barn och hur det sedan påverkat deras miljöengagemang i vuxen ålder. Eftersom uppsatsens syfte och innehåll ändrades efter jag gjort dessa, så har jag inte med dem i min undersökning.
Men helt lönlöst var detta inte eftersom det jag fick fram var mycket intressant och överrensstämde med vad många av de citerade författarna ville lyfta fram, nämligen att tidiga naturupplevelser hör ihop med ett miljöengagemang som vuxen.
Jag anser själv att mitt redovisade examensarbete har god yrkesrelevans. Detta tycker jag eftersom det handlar om barns fysiska och även i viss mån mentala hälsa, samt att min undersökning kanske kan sporra några barn och vuxna pedagoger till att vara rädd om och vårda vår natur.
Det har varit en nyttig och lärorik men också mödosam process att ta sig igenom. Jag känner att det är viktigt för mig att kunna vara en pedagogisk förebild som värnar om miljön, och därför också kommer att ge förskolebarnen möjlighet att få ta del av och lära sig av vår fina natur. Jag hoppas att andra också är redo!
Något så banalt som en reklam för tvättmedel har avslutningsvis fångat mitt intresse under processen med denna uppsats. Reklamen visar hur ett ”robotbarn” blir mer och mer mänskligt i samband med att han kommer i kontakt med solsken, gräset och fågelsång och hur han till sist sitter som en överlycklig liten pojke i en vattenpöl och plaskar av hjärtans lust.
Ett citat av Maria Montessori får avsluta denna diskussion, ja faktiskt hela uppsatsen:
Släpp barnen fria, låt dem springa ut när det regnar, ta av dem skorna när de hittar vattenpölar och låt dem spring omkring barfota när ängsgräset är fuktigt av dagg. Låt dem vila i trädens skugga, låt dem ropa och skratta när solen väcker dem om morgonen så som den väcker varje annan levande varelse som delar upp sin dag i vaka och sömn.
(Montessori 1998 s .80)