Malmö högskola Lärarutbildningen
SOL
Examensarbete
15 högskolepoäng
Hur kan man utifrån barns egna tankar om miljön arbeta
miljöinriktat på en förskola?
How can you from some children’s own point of view work
environmentally in a preschool?
Anna Åsling
Lärarutbildning 90hp
Skolutveckling och ledarskap. V.T-08
Examinator: Jan Härdig
Sammanfattning
Åsling, Anna (2008) Hur kan man utifrån barns egna tankar om miljön arbeta miljöinriktat på förskolan? (How can you from some children’s own point of view, work environmentally in a preschool?) Skolutveckling och ledarskap, Lärarutbildningen, Malmö högskola.
Mitt syfte med detta arbete var att ta reda på vad förskolebarnet har för tankar om vår natur och miljö. Jag vill även ta reda på hur man kan arbeta miljöinriktat på förskolan.
Min huvudsakliga metod i denna undersökning blir kvalitativa intervjuer. En med sju barn i fyraårsåldern, två flickor och fem pojkar, denna utspelade sig på en traditionell förskola utanför Malmö.
Jag intervjuade även en av pedagogerna på förskolan för att få reda på hur man på förskolan arbetade med miljöfrågor.
Jag har även studerat och refererat till tidigare forskning om detta ämne.
I mitt resultat ifrån mina intervjuer kom jag fram till att barnen och speciellt de som haft kontakt med naturen/skogen var mycket empatiska till den. De hade många intressanta tankegångar till hur man kan hjälpa till att bevara den. Jag fick också bra förlag till hur man kan arbeta miljöinriktat på förskolan av min intervju med förskoleläraren.
.
Nyckelord: förskola, barns miljötänkande, naturkontakter, metoder för miljöbevarande
Anna Åsling Handledare: Cilla Larsson
Oxievångsvägen 390 Examinator: Jan Härdig 238 39 Oxie
Innehållsförteckning
1 Inledning
1:1Uppsatsens intresseområde………...…………..…s.7
2 Historisk bakgrund
2:1 Från Aristoteles till Montessori och Dewey… ………s.9
3 Syfte
………s.133:1 Frågeställningar……….….s.13
4 Tidigare forskning
4:1 Förskolebarnets förhållande till miljö………s.14
5 Val av metod
5:1 En intervjustudie………...s.20
5:2 Urval………...………s.21
5:3 Forskningsetik……….……s.21
6 Bearbetning av det empiriska materialet
6:1 Barnintervjuerna……….………s.22
6:2 Intervju med förskolepedagog………....s.23
6:3 Trovärdighet………....s.23
7 Resultat
7:1 Intervjuer med barnen ………..…s .24
7:2 Område 1 Barns beskrivningar av skog……….s.24
7:3 Område 2 Barns beskrivningar av förskolan och skogen……….….s.26
7:5 Intervju med förskolepedagog………..….s.28
7:6 Område 1 Förskolans miljöarbete….……… ………….…..s.29
7:7 Område 2 Metoder för att göra barnen miljömedvetna………...s.30
8 Slutsatser
8:1 En avslutande diskussion………s.32 8:2 Fortsatt forskning………...……….s.37 Referenser………..………s.38 Källor……….………..…..s.38 Bilaga 1 ………..s.39 Bilaga 2 ……….…….s.40 Bilaga 3 ………...s.41 Bilaga 4 ……….….s.421 Inledning
1:1 Uppsatsens intresseområde
När jag började med detta arbete var min grundtanke att skriva om barn och natur. Jag begav mig därför till biblioteket för att leta efter relevant litteratur. Efter att ha läst åtskilliga böcker om barns miljöfostran, uteförskolor och miljöpedagogik, så blev jag intresserad av att ta reda på vad förskolebarnet har för tankar om vår miljö och natur. Jag ville även undersöka hur man kan arbeta med dessa tankar på ett miljöinriktat sätt. Då jag själv arbetar på en förskola så kunde jag hitta inspiration hos barnen själva i det verkliga livet, dvs. hos de barn som jag dagligen mötte i arbetet på förskolan.
Under ett fortlöpande tema om vatten gjorde jag ett projekt 2007 med en grupp barn i fyraårsåldern. I projektet inspirerades jag av Karl-Axel Sverud och Olof Ernestam och deras bok ”Vad händer med vattnet?”. Boken är skriven för att få förskolebarnet att på en tidig nivå skapa sig en förståelse och medvetenhet för miljöfrågor.
”Vi tror att 5-6-åringar - om de får saklig information - kan förstå och intressera sig för aktuella samhällsproblem, t ex vissa samband mellan det moderna industrisamhället och ingrepp och förstörelse i vår miljö. När du läser för barnen aktiveras de genom frågorna i boken.” (Sverud, Ernestam s.1 1974).
En kärnfråga vi diskuterade i projektet var reningsverk, varför det är viktigt att ha rent vatten och att det inte heller finns obegränsat med rent vatten. Min upplevelse av vattenprojektet med fyraåringarna var att de efteråt fick större medvetenhet, framförallt när det gällde miljöaspekten. Efter projekt blev barnen små ”vattenbevarare” och påpekade för sina kompisar att man inte får slösa med vatten och att man exempelvis måste vara noga med att stänga kranen när man tvättat händerna.
”Förskolan skall lägga stor vikt vid miljö- och naturvårdsfrågor. Ett ekologiskt förhållningssätt och en positiv framtidstro skall prägla förskolans verksamhet. Förskolan skall medverka till att barnen tillägnar sig ett varsamt förhållningssätt till natur och miljö och förstår sin delaktighet i naturens kretslopp. Verksamheten skall hjälpa barnen att förstå hur vardagsliv och arbete kan utformas så att det bidrar till en bättre miljö både i nutid och i framtid.” (Lpfö-98, Utbildningsdepartementet, s.7)
I egenskap av förskolelärare är detta ett ämne som känns mycket viktigt för mig. Med tanke på hur det ser ut i vår värld med klimatförändringar, försurningar av hav och sjöar, utrotning av både växter och djur, för att bara nämna några miljöproblem, så borde detta problem vara lika angeläget över hela världen. En som jag anser verkar ha kommit långt med sin miljöpedagogik är Friluftfrämjandets ”Ur och skur förskolor”. Deras mål är följande:
• Att lära barnen att trivas i och tycka om naturen - för det man tycker om vill man också vara rädd om.
• Kunskapen om naturen ska ge naturkänsla och ökad förståelse för sambanden i naturen.
• Friluftsliv och miljöfostran ska enligt skolans läroplan integreras i samtliga ämnen såväl teoretiskt som praktiskt.
• Inom Ur och skur ska det integreras dagligen både i förskola och skola.
• Kunskaperna ska förmedlas genom lek och undersökande arbetssätt i och med hjälp av naturen. (www.2.frilufts.se)
Efter att ha tagit del av ovanstående nämnda inspirationskällor kände jag mig mogen och beslutsam att vilja fördjupa mig mer på ämnet. I utgångspunkt ur friluftsfrämjandes mål bestämde jag mig för att intervjua förskolebarn på en traditionell kommunal förskola. Jag resonerade med mig själv och till slut bestämde jag mig för följande frågor: Hur kan man tillvarata förskolebarnets tankar/beskrivningar av miljön och sedan utifrån dessa beskrivningar arbeta med att förbereda barnet på ett tidigt miljötänkande?
2 Historisk bakgrund
2:1 Från Aristoteles till Montessori och Dewey
Att vara ute i naturen och tänka på vår miljö är inget nytt påfund. Det går långt bak i tiden, redan de gamla grekerna förstod vikten av utevistelse. Aristoteles (384-322fKr) betraktades som den första europeiska biologen. Hans stora intresse var att studera förändringar i naturen. Han hade en holistisk och organisk syn på naturen och tog alltid sinnena som utgångspunkt i sina studier.
Ifrån Aristoteles i Grekland gör vi ett långt hopp till Schweiz och Johann Heinrich Pestalozzi (1746-1827). Han önskade att undervisa handen, huvudet och hjärtat på ett sådant sätt att eleverna gavs optimala möjligheter att utvecklas. Pestalozzi betonade att social fostran, sinnesövningar och utveckling av personlighetens alla sidor var viktigare än traditionell inlärning. I naturen och hemmet kunde man hämta de bästa kunskaperna (Öman 1991, s .18).
Någon som var inspirerad av Pestalozzi var Friedrich Fröbel (1782-1852). Han utvecklade Pestalozzis idéer och talade om vikten av att se, höra och göra för att lära. Han talar om allsidighet i utvecklingen och föreslår lekar och sysselsättning som befrämjar bl.a. djur- och trädgårdsskötsel. Han betonar viktigt trädgårdsarbetet är för barnen. Ingenstans uppenbarar sig en växelverkan mellan helheten och delarna så vackert som när man vårdar en trädgård. Han lyfter även fram vikten av åskådliggöra både enheten och mångfalden i naturen och betonar hur viktigt det är att starta med en naturupplevelse och inte med en bild som aldrig helt kan återge verkligheten (Öman 1991, s.20-22). Friedrich Fröbel betraktades som förskolans fader och överallt i världen där det finns förskolor ser man spår av hans material och idéer. Han ville att lärare och elever varje vecka skulle göra utflykter i naturen för att få möjlighet att observera och lära av den (Öman 1991, s.11).
Om barns lärande skriver Maria Montessori att en undervisning som barnet ska ha behållning av måste vara en sådan som hjälper dem vidare på vägen mot självständighet.
”Den människa som kan klara sig, som lägger ner kraft på sina egna handlingar, övervinner sig själv, förökar sin styrka och fullkomnar sig själv. Den kommande generationens människa måste göras till starka människor, det vill säga självständiga och fria.” (Montessori 1948 s.72)
Maria Montessori fokuserade också på naturen i skolundervisningen, att den ska rikta barnets uppmärksamhet på vissa saker som exakt visar hur långt barnet har kommit i sin utveckling för känsla av naturen. Montessori anser även att undervisning ska sporra barnet till aktivitet och förse det med information som det är intresserat utav. Montessori talade precis som Fröbel om omvårdnad av växter och djur. Hon menade att omsorg om levande ting skänker tillfredsställelse åt en av barnets livligaste instinkter, att det därför är lätt organisera aktiv omvårdnad om dem och i synnerhet djur. Detta ansåg hon vara det bästa sättet att väcka en attityd av omtänksamhet hos barnet, att få det att inte bara leva i nuet utan även tänka på morgondagen.
”När barnet vet att ett djur är beroende av det, att de små växterna kommer att dö om det inte vattnar dem så binder dess kärlek med en ny tråd samman de passerande stunderna med morgondagen.” (Montessori 1948 s.82)
Montessori poängterade att känslan för naturen växer fram genom träning och att den bästa träningen är konkreta upplevelser och inte av teoretiska skildringar och uppmaningar.
”Det arbete som barnen är mest förtjusta i är inte så mycket att plantera som att skörda: det ena arbetet är som vi vet inte mindre intensivt än det andra. Man kan säga att det är skörden som intensifierar intresset för sådden. Alla som sysslar med insamling av skörden kommer att, ännu starkare känna den dolda tjusningen av att så. På grund av dessa experiment föds ett intresse för sådd i stor skala, som på ett sädesfält med allt vad de innebär.” ( Montessori 1948 s.84)
Här har man en bra inspirationskälla om hur man kan arbeta med miljöfrågor och barn. Precis som Montessori skriver så är det de konkreta upplevelserna som kan möjliggöra ett relevant lärande för förskolebarnet.
Avslutningsvis måste jag också nämna filosofen och pedagogen John Dewey. Dewey talade om ”intelligent action” där varje företeelse i samhället kunde göras till föremål för reflektion, där man då inte bara skulle försöka formulera problemet utan också pröva alla tänkbara lösningar och gärna i handling. Dewey hade precis som Maria Montessori ett holistiskt
synsätt, dvs. att allt i världen hör ihop och är beroende av varandras samarbete för överlevnad. Dewey pratar om att skolan är en social process, att skolan måste representera livet som det levs för närvarande.
”Jag tror att skolan måste representera livet som det levs för närvarande - ett liv som för barnet skall vara lika verkligt och vitalt som det liv barnet lever i hemmet, i grannskapet eller på lekplatsen” (Dewey 2004 s .48).
John Dewey talade om ”learning by doing” eller “ intelligent action” som han själv föredrog att kalla det. Denna filosofi bestod av tanken att varje samhällsföreteelse kunde göras till föremål för reflektion, där man inte bara försökte formulera problemet, utan också pröva tänkbara handlingar. Detta är en filosofi som det flesta förskolor i dag verkar vara påverkade av. Kärnan i hans filosofi består av individen och det sociala sammanhanget, han menar att individen utvecklas genom samspel med sin omvärld och då lär sig att benämna denna omvärld och lär sig att förstå sammanhang och sociala spel regler. Uttrycken ”intelligent action” och ”learning by doing” speglar en syn på en människa som är aktiv mot sin omvärld och där utveckling är en arbetsuppgift. I denna utbildning (förskolan) måste eleven (barnet) ges möjligheter att aktivt pröva och experimentera.
Sammanfattning
En fråga jag funderade över var hur man kan arbeta med miljöfrågor med barnen utifrån deras egna tankar. En sak som alla pedagoger och filosofer i mitt arbete har gemensamt är att de betonar hur viktigt det är med konkreta upplevelser i barns lärande.
Fröbel betonade just hur viktigt trädgårdsarbete var för barnen, att det är där man tydligast ser hur delar sammanfogas till en helhet. Han betonade hur viktigt det var att starta undervisningen med en upplevelse och inte med en bild som enligt honom aldrig helt kan återge verkligheten.
Maria Montessori menade precis som Fröbel att känslan för natur växer fram genom konkreta upplevelser, som exempelvis att ta hand om växter och djur eller att plantera och skörda. Just att ta hand om djur och växter menade hon vara det bästa sättet att väcka barns omtänksamma sidor.
John Dewey hade precis som Montessori och faktiskt också Aristoteles, en holistisk syn på livet, att allt hör ihop och är beroende av varandra. Kärnan i hans filosofi består av individen och det sociala sammanhanget, med detta menar han att barn utvecklas och lär när de
samspelar med sin omvärld. ”Learning by doing” kallade han det, man lär sig helt enkelt bäst genom att själv göra saker.
3 Syfte
Mitt huvudsakliga syfte med detta arbete är att ta reda på vad förskolebarnet har för tankar om vår miljö. Jag vill även lyfta fram frågan hur man som pedagog kan göra undervisningen både rolig och intresseväckande för förskolebarnen genom att utifrån deras egna tankar om miljön försöka skapa vettiga lärandesituationer.
3:1 Frågeställningar
• Vad har förskolebarnet för upplevelser om vår miljö/natur?
• Hur kan man tillvarata dessa tankar och arbeta mer miljöinriktat på förskolan utifrån barnens intresse?
4 Tidigare forskning
4:1 Förskolebarnets förhållande till miljö
I boken ”Individ och miljö” (Angelöw, Jonsson 1994, s.116) redogör författarna för intervjuer av 178 personer, både miljöengagerade individer och sådana som representerar allmänheten. Forskningsprojektet var finansierat av Forskningsrådsnämnden och det pågick i tre år. Författarna talar om individuella förutsättningar för miljöengagemang. En viktig förutsättning för detta engagemang var att man själv blev medveten om att man är en del av naturen och miljön. Har man väl fått detta medvetande så känner man också vilket ansvar man kan och bör ta. Viktigt är det också att man får en tilltro till sin egen förmåga till att kunna påverka. Varje individ måste också öka sina kunskaper om vad man kan och bör göra både på lokal som global nivå.
Många i undersökningen betonade att vägen till ökade kunskaper och engagemang går via just mer eller mindre direkta och kontinuerliga naturkontakter och naturupplevelser. Vissa ansåg att just tidiga naturupplevelser var en mycket viktig förutsättning för om en individ kommer att bli miljömedveten eller inte. Särskilt viktigt menade de, är det att dessa upplevelser kommer tidigt i livet, det vill säga att samhället främst bör inrikta sig på barn och ungdom för att på så vis göra en varaktig och miljöanpassad samhällsutveckling möjlig.
”Man bör satsa på ungdomen och framförallt bör skolan vara det forum där man verkligen fostrar miljöaktivister/ett engagemang. Man måste börja redan i skolan. När jag gick i skolan talade man inte om miljön, men jag tycker att det märks väl på barnen att de fått en bättre skolning om miljön än vår genration (Kvinna 43år)” (Angelöw, Jonsson 1994 s.108).
Författarna fokuserar på tre områden som är av intresse för denna studie, naturkontakter, tidiga/regelbundna vistelser i naturen och organiserade verksamheter i barndomen. Dessa tre faktorer har stor betydelse för tankar och reflektioner om natur och miljö för individens liv.
”Vi besökte en sjö och fick se massor av fåglar. Jag kommer ihåg att vi fick se en häger också och jag var så imponerad av det. Just den händelsen sitter kvar i bakhuvudet. Jag tyckte att det var så fint med alla fåglar, hägrar och allt man såg då. Det var precis som det här var början till naturintresset. Jag köpte sedan en fågelbok och började läsa lite om fåglar (Man, 41år)” (Angelöw, Jonsson 1994 s.119).
Som exemplet visar, var det många som mindes barndomens lekar i naturen och naturupplevelser som barn som mycket viktiga för sitt engagemang i vuxen ålder. En del av de intervjuade tror att deras intresse för att vara i naturen kommer ifrån att de deltog i organiserade verksamheter så som t ex. Friluftfrämjandets Mulleskola, Strövarna eller scouterna. Där diskuterade man kanske inte direkt miljöfrågor eller fick ett miljömedvetande som så men de menade dock att dessa organiserade naturupplevelser i barndomen bidragit till ett utvecklande av en medvetenhet om ett bra förhållande mellan människor, samhälle och natur.
Attityder till naturen är också något Braute och Bang (1994) fokuserat på. Vid ett projekt vid Volda lärarhögskola i Norge, då de undervisade i naturkunskap, menade de, att detta för barn så viktiga ämne hade kommit i skymundan på förskolorna. Därför började de vid den verkliga grunden, nämligen att tidigt ta med ämnet i utbildningen för förskolelärarna. I denna undervisning betonades bland annat studenternas egna erfarenheter av naturen.
Författarna medverkade även vid planering och utvärdering på en förskola i Volda.
Gensvaret för detta projekt blev stor, men många förskolor ansåg dock inte att deras idéer var relevanta för deras förskola, bl.a. beroende på förskolans placering.
Därför startades ett nytt projekt på initiativ av norska naturvårdsverket med olika typer av förskolor.
Något som var av särskilt intresse var en flerdagars- motivationskurs för all personal på förskolorna i detta projekt.
”Vårt mål var att motivera de vuxna, eftersom barnen ju är utelämnade till de vuxnas planering och prioriteringar” (Braute, Bang 1994 s.14)
Braute och Bang nämner Madsen som i en undersökning om vuxna och deras syn på naturen drar just denna slutsats, att synen på naturen påverkas av ens egna upplevelser i den. Han kommer även där fram till att de mest betydelsefulla upplevelserna var de som de tillfrågade hade i sin barndom tillsammans med någon vuxen, inte nödvändigtvis ens förälder men någon betydelse full person.
”Vårt arbete med barn och natur är med andra ord ett attitydskapande arbete som kan sägas vara ett grundläggande natur och miljöskyddsarbete av största vikt” (Braute och Bang 1994 citerar Madsen s.20)
Eftersom attityder formas av handlingar kan man få med sig barnet genom att låta de delta handlingar som är viktiga för miljön som exempelvis sopsortering och kompostering. Viktigt är att varje enskilt barn lär sig goda vanor, och de vuxna! Författarna menar att om barn i förskoleåldern lär sig att vara naturen, uppleva den och tycka om den är det goda chanser att man efterhand utvecklar attityder till att bevara den.
Vikten av upplevelser skriver också författarna om.
”I dagens stressade samhälle verkar tidsåtgången ha stor betydelse för vad barn får och inte får möjlighet att uppleva. Det går snabbare för vuxna att själva göra det barn egentligen borde ha gjort och fått möjligheten att uppleva. Barnen kan därmed berövas möjligheten till erfarenheter som är viktiga för deras fortsatta utveckling. Får barnen idag tillräckligt med sådana upplevelser, eller styrs möjligheterna till upplevelser och erfarenheter så mycket av oss vuxna, att några av möjligheterna för barnet att själv söka upplevelser och erfarenheter försvinner?” Upplevelser skapar grund för kunskaper. Detta kan illustreras av en pyramid. Här går man ifrån upplevelser och färdigheter via kunskaper till attityder. Det vill säga att den bästa grunden är att man trivs och får uppleva saker och ting. På så sätt blir chanserna goda att man kommer att tycka om naturen och efterhand utveckla attityder till gagn för den.” (Braute, Bang 1994 s.22)
Författarna menar att det är ens upplevelser i naturen som skapar grund för ett miljötänkande Om man som barn får lära sig att vara i naturen och uppleva allt vackert den har att ge, har man skapt en bra grund för ett tidigt miljötänkande. Boken refererar även till en undersökning av Bent Leicht Madsen där även han kommit till denna slutsats. Mitt syfte med min uppsats var att forska i vad förskolebarnet har för tankar om vår miljö och natur och hur man kan arbeta med dessa funderingar på förskolan. I boken skrivs det mycket intressant om hur man just kan skapa goda miljövanor hos förskolebarnet, exempelvis vid sopsortering och kompostering.
Avslutningsvis vill jag fokusera på vad författarna menar vara av stor vikt för barns naturupplevelser, nämligen de vuxna. De menar att eftersom barnen är helt utelämnade till de vuxnas planeringar och prioriteringar, både i förskola och hem, är det viktig att dessa vuxna får motivation och kunskap om vikten att vara ute i naturen.
I boken ”Friluftslivets pedagogik” av Brugge, Glantz och Sandell, skriver även de precis som tidigare författare om sambandet naturkontakt/miljöengagemang.
Men de menar att det inte handlar om något enkelt orsakssammanhang. Typen av naturkontakt och pedagogiskt och socialt sammanhang är av mycket stor vikt.
Dessa tre har en lång erfarenhet av undervisning, ledarutbildning och forskning om friluftsliv, natursyn, utvecklingsfrågor och miljöengagemang.
De menar att även om naturkontakt är en viktig förutsättning så är det kanske andra faktorer som exempelvis TV-program, miljöorganisationer och undervisning som kan göra att ett miljöengagemang kan bli synligt. Det är alltså svårt att se vad som verkligen är orsaken till ett miljöengagemang.
Brugge, Glantz och Sandell talar om friluftsliv som miljöpedagogik:
”Det finns all anledning att tro att val av friluftsliv och friluftsstil har en avgörande betydelse för om man uppnår ett miljöengagemang” ( Brugge, Glantz, Sandell s.201).
Författarna lyfter fram tre olika friluftstilar: den aktiva, den passiva och den dominerande.
Den aktiva anpassningsstilen har stora pedagogiska fördelar. Den bygger på att man själv anpassar sig efter det lokala landskapets karaktärsdrag som exempelvis årstid. Att anpassa sig på ett aktivt sätt inkluderar att man på olika sätt förändrar och nyttjar naturen som t.ex. odling. Den ofta påtagliga naturrelationen - där mat, vatten, värme, skydd m.m. tas och nyttjas direkt i relation till landskapet ger stora miljöpedagogiska möjligheter.
Den passiva anpassningsstilen har också närmiljön som utgångspunkt. Men här är man bara på besök och försöker inte alls påverka naturen. En viktig pedagogisk fördel med denna anpassningsstil är att den i allmänhet ryms inom allemansrätten. Den är också lätt att anpassa till gruppen, vädret och sina egna kunskaper. Här finns dock en risk att friluftsupplevelsen kan kännas passiv och ytlig om man inte har tillräckligt med tid på sig och om man som pedagog inte kan väcka deltagarnas lyhördhet för vad som finns runt omkring det som man besöker.
Den dominerande friluftstilen är den minst miljövänliga. I den är det aktiviteten som står i fokus och en medveten ambition att dominera och behärska naturen. Om inte det aktuella landskapet passar aktiviteterna så byggs det om eller byggs inomhus exempelvis
klätterväggar, äventyrsbad, ”dryskiåkning”. Mötet mellan naturen och människan är så gott som eliminerat.
Enligt författarna är styrkan med denna friluftsstil att det är lätt att göra naturen attraktiv och spännande, den är också lätt att visa fram i media och blir lätt spännande även för dem som inte själva utövar den.
Sammanfattning
Brugge m.fl. menar att det gäller att lyfta fram ”friluftsliv som metod” i exempelvis läroplaner, samhällsplanering, fritidsprogram och turism. Detta för att i större utsträckning försöka uppleva ”friluftsliv som mål” och samtidigt försöka hitta de friluftspedagogiska bryggorna som successivt kan radikalisera miljöengagemang.
Till skillnad ifrån tidigare författare, så talar Brugge, Glantz och Sandell om lite andra faktorer som kan ge ett miljöengagemang, de menar att naturkontakt är viktig men ett miljömedvetande även kan växa fram via media, miljöorganisationer och undervisning. Detta kan göra det lättare för exempelvis en förskola utan natur att ändå aktivt kunna arbeta med miljöfrågor. Författarna har lång erfarenhet av friluftsliv och talar om tre olika friluftsstilar den, aktiva, den passiv och den dominerande. I mitt syfte för denna uppsats där jag förutom nämner barns tankar om vår miljö, så önskar jag även undersöka hur man kan jobba med dessa tankar på förskolan,bäst för förskola då verkade vara den passiva friluftstilen eftersom man där har närmiljön som utgångspunkt och kan lätt anpassa besöket efter gruppen, vädret och sina egna kunskaper. Författarna trycker även på vikten av att ha friluftsliv som metod i exempelvis läroplaner för att verkligen kunna garantera ett miljötänkande och engagemang i barns senare liv.
.
I boken ” Bland kottar och stubbar - med barnen i mulleskogen”, skriver författaren Stina Johansson om ”Mullepedagogik”. Mullepedagogik innebär att barnen lär sig om naturen genom att leka i den, naturens egna föremål som stubbar, stenar, stockar, kottar, löv, pinnar mm är barnens enda lekredskap. Man leker i naturen med det som finns i naturen.
”Direktupplevelser med alla sinnen anser vi vara grunden för all naturförståelse.” (Johansson 2004 s.9)
Författaren menar att teoretisk kunskap inte räcker för att inse vikten av att rätt vårda naturen. Man måsta också ha en naturkänsla, denna känsla kan bara förmedlas av någon som själv har den. Naturkänslan lyser igenom i allt man säger och allt man gör – alltid!
”Det gäller att ta alla chanser till att visa barnen hur vi bäst kan vara aktsamma om det som lever och respektera det som vi kallar allemansrätten och allemansskyldigheten” (Johansson 2004 s.13).
Johansson skriver vidare att barn utvecklar sin egen identitet genom att få vårda och ta ansvar för andra levande varelser. I barns sätt att bete sig gentemot djur kan man utläsa mycket av vad de tänker och tycker. Genom att vi hjälper barnen att utveckla ett vårdande förhållande till allt levande i naturen kommer de snart till insikt om att alla livsformer är lika viktiga och av samma värde. När barn blir mer medvetna om sin omvärld, blir de också mer medvetna om den miljöförstörning som vi människor är delaktiga i. För små barn kan detta vara en stor och ångestframkallande fråga. Det är därför viktigt för oss vuxna att vi kan visa praktiska exempel på miljövård i vår närmiljö och planera in detta i den dagliga verksamheten i förskola och fritidsverksamhet.
”Skogsmulleskolan är en friluftsverksamhet. Friluftsliv innebär kontakt med naturen. I kontakt med naturen kommer man osökt i på hur den fungerar. I frilufts liv finns en vänskap med naturen som innebär respekt för och hänsyn till det som lever där” (Johanson 2004 s.18).
Stina Johansson beskriver ”Mullepedagogik” som ett sätt att göra barn miljömedvetna. Denna pedagogik innebär att man lär sig om naturen genom att vara ute i den och leka i den med vad naturen erbjuder. Författaren berättar om hur naturkänsla bara kan förmedlas till barnen genom någon som själv har den. Vill man göra barnen miljömedvetna är det alltså viktigt att man själv också brinner för detta. Viktigt för miljöundervisningen är det också att starta i barnets närmiljö och sedan arbeta med detta ämne varje dag på förskolan. Här i denna bok har jag kommit ett stort steg på vägen med att få svar på min fråga om hur man kan jobba med miljöfrågor på förskolan, genom att själv vara engagerad och insatt kan man lättare svara på barnen frågor och sedan ta tillvara på i dem i undervisningen. Att bara vara ute i skogen och uppleva den med alla sinnen hjälper barnen att komma närmre ett miljöengagemang, det man tycker om är man även noga med att ta hand om!
5 Val av metod
5:1 En intervjustudie
Med tanke på att jag utgick ifrån förskolebarns tankar om miljö som frågeställning så var valet av kvalitativ intervju självklart. Förskolan hade inget speciellt miljöarbete på gång så några observationer i detta ämne kunde jag inte få. Beväpnad med frågoformulär och en bandspelare satte jag igång. Att intervjua barn är en konst i sig. Under intervjuns gång upptäckte jag att barnen hade svårt att svara på mina frågor (se bilaga 1). Jag var således tvungen att anpassa både mig och frågorna till situationen, där frågor fick bli mer konkreta, vilket i sig innebar att frågorna tenderade att bli frågor som barnen bara kunde svara ja eller nej på (se bilaga 2)
Även en del ord fick bytas ut när jag upptäckte att barnen inte förstod eller inte använde sig av ordet när de talade. Ett sådant var ordet miljö som jag helt enkelt fick byta ut till ordet natur. Jag valde intervjuer som metod för denna insamling av data efter att ha läst Alan Brymans bok ”Kvantitet och kvalitet i samhällsvetenskaplig forskning” och sedan funderat på vilken metod som verkade vara mest lämpad med tanke på denna studie. Syftet med arbetet är ju att ta reda på barns upplevelser av naturen/miljön och då blev ju intervjuer således ett naturligt val. Boken berör bl.a. intervjuer där forskaren styr så lite som möjligt och sedan lämnar stort utrymme åt den intervjuade att utforma sina svar och kommentarer. När det gäller intervjuer med så pass små barn som jag tänkte ha i min undersökning så kände jag att denna metod verkade passande. Bryman skriver att grunden för det kvalitativa angreppssättet är att främst sätta människan som studeras i fokus istället för forskaren.
”Det mest grundläggande draget i kvalitativ forskning är den uttalade viljan att se eller uttrycka händelser, handlingar, normer och värden utifrån de studerande personernas eget perspektiv” (Bryman 1997 s. 77).
Eftersom jag verkligen ville veta vad som kunde tänkas röra sig i barnens huvud, så verkande denna metod mycket tilltalande. När det gäller frågor till barn kan man aldrig förvänta sig att få de man själv tror är korrekta svar, utan barnets syn på vad som är rätt.
”Flera olika synonyma termer har föreslagits som alternativa uttryck för det kvalitativa angreppssättet, men det handlar i grunden om samma sak, nämligen att studera den sociala verklighet som har som
främsta syfte att beskriva och analysera kulturen och beteendet hos människor och grupper med utgångspunkt från dem som studeras” (Bryman 1997 s.59)
”Målet för ostrukturerade eller kvalitativa intervjuer skiljer sig från hur man vanligen använder intervjuer inom surveyforskning. Medan vissa kvalitativa forskare använder sig av ett frågeschema, utgår andra enbart från löst formulerande teman som de vill täcka under intervjun. I båda dessa fall (och i alla mellanliggande varianter) får undersökningspersonen mycket fria tyglar jämfört med en surveyintervju” (Bryman 1997s.59).
5:2 Urval
Jag började min anställning på en förskola utanför Malmö kort innan mitt examensarbete skulle inledas. Då jag inte hade traditionell praktik med handledare, som de flesta på lärarhögskolan, fick jag istället arrangera och planera min undersökning efter omständigheter som var realistiskt genomförbara. Jag har valt ut sju barn i fyraårsåldern, två flickor och fem pojkar. Anledningen till att jag valde ut just dessa barn var att de enkelt nog fanns på min arbetsplats, dock inte på min egen avdelning. Jag har även valt att intervjua en av pedagogerna på arbetsplatsen
5:3 Forskningsetik
Jag har visat forskningsetisk hänsyn genom att skicka ut bifogat formulär till de intervjuade barnens föräldrar. I detta förklarar jag mitt syfte med intervjun, mitt planerade tillvägagångssätt samt en garanti för att deras barn bemöts med full respekt och får fullständig anonymitet. Banden kommer att raderas efter fullgjord transkription. Min kollegas svar kommer också behandlas med fullständig anonymitet.
6 Bearbetning av det empiriska materialet
6:1 Barnintervjuerna
Oavsett svårigheterna i att intervjua barnen så visade sig i bearbetningen av intervjuerna att det är framför allt tre områden barnen pratade om i förhållande till intervjufrågorna. Dessa områden var följande 1) barns beskrivningar av skogen, 2) barns beskrivningar av förskolan och skogen och 3) barns beskrivningar av miljövård
I området Barns beskrivningar av skog har jag lagt in frågorna 1-3 • Vet du vad skogen är för något?
• Brukar du vara ute i skogen? • Är det bra med skog och natur?
I området Barns beskrivningar av förskolan och skogen är det framför allt frågan • Kan vi på förskolan hjälpa skogen så att den mår bra?
Och sista området barns beskrivningar om miljö är det frågorna 4 och 7 • Ska man ta hand om skogen och naturen?
6:2 Intervju med förskolepedagog
Efter att ha intervjuat förskolepedagogen kunde jag även här dela in resultatet i två områden. Dessa områden följande 1) förskolans miljöarbete och 2) metoder för att göra barnen miljömedvetna.
I området Förskolans miljöarbete har jag lagt in frågorna 1-3
• Har ni någon miljöprofil på förskolan? • Följer ni upp förskolans miljöprofil?
• Är det viktigt för dig att arbeta miljömässigt?
I området Metoder för att göra barn miljömedvetna har jag lagt in frågorna 4-7
•
Är det svårt att göra barn miljömedvetna?•
Vad kan barn ha för nytta av att vara delaktiga i ett miljöbevarande?•
Vilka miljöfrågor tror du kan intressera barn•
Hur kan man arbeta med miljöfrågor på ett stimulerande och konkret sätt på förskolan?6:3 Trovärdighet
Jag anser att jag uppnått god trovärdighet denna undersökning. Jag har fått svar på mina frågor och frågeställningar. Tillsammans med de intervjuade barnen kom jag fram till mycket tänkvärda svar på mina frågor. I och med att jag intervjuade barnen en och en så fick jag egna, opåverkade svar ifrån var och en. Pedagogen jag intervjuade var en arbetskamrat på min förskola.
7 Resultat
7:1 Intervjuer med barnen
I dessa tre områden redovisar jag barnens svar på mina intervjufrågor. En sak som jag var extra nyfiken på att undersöka var om naturkontakter hörde ihop med ett spirande
miljötänkande, en vilja att ta hand om vår natur. I många av de böcker jag läst beskrivs nämligen sambandet naturkontakt – miljöbevarande.
”Det är av största vikt att kontakten med naturen börjar när barnen är små. Alla vet ju att det de starka upplevelser som vi får i tidig barndom som senare kommer ha avgörande betydelse för vårt liv.” (Johansson 2004 s.18)
7:2 Område 1, barns beskrivningar av skog
Här kommer jag främst in på frågan; Vet du vad skogen är för något?
De flesta av barnen beskrev skogen som något det finns träd och djur i, någon talade även om insekter och svampar. Vissa var extra detaljerade och beskrev viltstängsel och djurspillning som de sett i skogen.
Två av barnen var lite annorlunda i sin uppfattning av skogen. En pojke berättade på fullaste allvar om att dinosaurierna också kunde gå i skogen och en annan pojke beskrev skogen som en djungel med alla dess djur.
När jag frågade om barnen brukade vara ute i skogen fick jag svaret ja, ifrån alla utom två. Barnen berättade om vem de varit ute i skogen med och vad de gjort i skogen. Det pratades både om bärplockning och räv bon.
De två barnen som svarade nej var lite olika i sina svar. En fantasifull flicka sa att hon inte själv fick gå ut i skogen för att det fanns vargar där, jag fick en lång berättelse som jag kände igen från en sagobok, men med mamma och pappa brukade hon vara där.
Något som jag fann intressant var att den enda som svarade helt nej var pojken som beskrev skogen som en djungel, dessutom var han den enda som inte vidareutvecklade sitt svar utan bara kort och gott sa nej.
Alla barnen tyckte att det var bra att ha en skog, några pratade om att det var bra att djuren hade någonstans att bo och att jägare inte fick skjuta djuren.
Sammanfattning av område 1
Vad man kan se utifrån barnens beskrivningar är att det flesta har någon uppfattning om vad skogen är för något. Detta visar också på att många har varit i skogen och förmodligen mer än en gång. Vissa saker barnen beskrev är rätt allmänna, som att det finns träd i skogen, men när de sedan nämner viltstängsel, fågelbo, svampar och bär tyder detta på att det är något de upplevt med egna ögon och sett ofta för att relatera det till ordet skog.
Två barn föll lite utanför, det var dels pojken som sa att dinosaurierna kunde gå i skogen och pojken vars skog var en djungel. Det intressanta här är att deras begrepp av skog skilde sig rejält ifrån de andras.
Pojken med dinosaurierna beskrev skogen lite ytligt som något med djur och granar i sedan så lade han till att dinosaurierna också kunde gå dit. Kan vara en kombination av bra fantasi och lite skogsvistelse. För han hade dock någon gångvarit i skogen med förskolan.
Den andre pojken sa att skogen var en djungel med en massa farliga djur, tigrar lejon vargar och jägare. Denna beskrivning av vår ”snälla” svenska skog kan ha sin grund i att det här barnet var den ende som svarade nej på frågan om han brukade vara i skogen. Han tyckte också att skogen kunde vara lite hemsk.
Kanske denna pojke aldrig har varit ute i skogen utan att hans begrepp kommer ifrån tv:s naturprogram? Det är då lätt att förstå vad han menar. Vem skulle vilja gå u och vandra ibland alla dessa rovdjur?
7:3 Område 2, barns beskrivningar av förskolan och skogen
Här kommer jag främst in på frågan; Kan vi på förskolan göra något för att hjälpa skogen? Många av barnen tyckte att man skulle göra det, men visste inte riktigt hur. Två stycken som hade varit med om ett litet miljö projekt om vatten, tyckte att vi skulle gå ut och vattna skogen med rent vatten.
Ett barn talade engagerat om att man inte fick hugga ner friska träd. Han tyckte att man bara skulle ta bort träd som var sjuka. Om vi på förskolan såg något sådant tyckte han att vi skulle ringa skogsvaktaren och hjälpa till och plantera nya träd.
Här kommer också barns omsorg om djur fram; ett barn tyckte nämligen att vi (förskolan) skulle begrava döda djur. Även nedhuggning av träd skulle stoppas för det var ju djurens bo.
Sammanfattning av område 2
Det man främst kan se här är att viljan att bevara vår natur och miljö finns. Det är bara metoden som fattas.
Barnen har tydliga meningar om vad man kan göra, det är bara att förklara för dem innebörden i det de själva sagt.
Exempelvis kan man förklara naturens kretslopp för dem med utgångspunkt i vad som händer med döda (och begravda djur) Här har verkligen förskolan något att arbeta med och villiga, startklara barn.
7:4
Område 3, barns beskrivningar av miljövård
Här ingår frågorna, ska man ta hand om skogen? Hur kan man hjälpa skogen så att den mår bra, och får man slänga skräp i skogen?
Alla barnen var mycket positiva till att man skulle ta hand om skogen. Någon visste inte riktigt hur, men svarade dock ja.
Två av barnen pratade om at man inte fick bryta av grenar eller hugga ner träd. En av dessa barn menade att för i tiden fick man lov att hugga ner träd, för då byggde man ju möbler av dem, och det var ju bra.
Något som var i ögonfallande var hur en pojke och en flicka fångade upp uttrycket ”ta hand om” på ett annorlunda sätt.
Pojken menade att man skulle ta hand om skogen genom att ta hand om djuren i den och klappa dem.
Flickan tyckte att man skulle ta hand om skogen genom att hålla den i handen om den var ledsen. Här kan man verkligen se en omtanke om vår natur, det gäller bara att omformulera meningen och förklara för fickan hur man kan ” hålla skogen i handen” . Tala om att ha koll!
När vi talade om hur man kan hjälpa skogen hade alla barnen under intervjuns gång blivit så pass engagerade att de börjat se skogen som en varelse med känslor och behov att bli omhändertagen.
Barnens förslag på olika sätt att hjälpa skogen så att den mår bra, var att ta hand om skogens djur, hjälpa djuren att hitta mat om det hade snöat.
Man fick inte förstöra djurens bo för då blev skogen ledsen, men man kunde däremot leka i den för då blev skogen glad.
Man skulle inte bryta grenar för det gjorde ont på träden och så skulle man hjälpa skogen om den var sjuk.
Helt klart var det att barnen kände empati med naturen!
Min sista fråga var om man fick slänga skräp i skogen. Där fick jag kraftfulla Nej!! av alla.
Här hade alla en motivering på sitt svar.
Det ser inte fint ut i skogen, djuren kan skada sig, naturen mår inte bra, var en del av kommentarerna. Här var det första gången som ett barn faktiskt använde ordet natur!
En pojke drog frågan ett snäpp längre, man fick inte slänga skräp på vägen till dagis i heller. Alla var överens om att skräpet skulle vara i soptunnan.
Sammanfattning av område 3
Barnen verkade alla ha en lust till att bevara och vara rädd om skogen. Ett ämne som kom upp i många fall var att man inte fick bryta grenar eller hugga ner träd, som sett ur barns ögon verkade vara en hemsk upplevelse för skogen.
Detta kan man förmodligen förklara med att barn inte riktigt förstår innebörden av skogs avverkning, att de inte är riktigt insatta i skogsbruk!
Barnen hade en inneboende lust och vilja att ta hand om både växer och djur och här har man verkligen ett begynnande miljöengagemang att gå på.
Något som var väldigt enkelt för barnen at svara på var frågan om man fick slänga skräp i naturen, här var alla mycket klara på vad man skulle göra med det. Ner i soptunnan!
7:5 Intervju med förskolepedagog
I dessa två områden redovisar jag mina svar ifrån min intervju med förskolepedagogen.
Här var jag intresserad av att se om det fanns något bra sätt av att engagegera barnen i miljötänkande.
7:6 Område 1 Förskolans miljöarbete
Här ingår frågorna Har ni någon miljöprofil på förskolan?, Följer ni upp förskolans miljöprofil?, Är det viktigt för dig att arbeta miljömässigt?
På förskolan har man miljöprofilen att man arbetar efter ”Grön Flagg”. Detta fick jag förklarat för mig att det innebär att man har olika ansvars områden, exempelvis så är alla ansvariga året om för att stänga av vattenkranen efter sig för att minska vattenförbrukningen.
Varje termin så ska alla hjälpas åt att städa utemiljön. Varje vecka så ska ett barn tillsammans med en vuxen tömma tomkartonger i källsorteringen. Varje vecka ska man även ha en utomhuslektion. Varje dag ska man ha en frukt/grönsaks stund, då gärna med ekologiskt odlad frukt.
Arbetar man efter grön flagg som då denna förskola gör kan man stoltsera med en vacker flagga i flaggstången som bevis. Detta blir även en påminnelse för barnen att tänka på miljömålen.
Varje termin utvärderas förskolans verksamhet på alla avdelningarna. Miljömålen är där en viktig punkt, man ser över vad man gjort under den gångna terminen och planerar in vad som ska bättras på inför nästa.
– ”Just nu är källsorteringen ganska inarbetad på min avdelning, så vi är redo att ta tag i nästa projekt”.
Att arbeta aktivt med miljöfrågor kändes viktigt för denna förskolelärare och hon är väl engagerad själv också.
–” Det är viktigt att man är en bra förebild, för barn gör ju som bekant inte vad man säger, utan de gör som man själv gör!”
Sammanfattning av område 1
På förskolan arbetar man efter miljöprofilen ”Grön Flagg”, där man ha olika ansvarsområden både barn och vuxna.
Man utvärderar sina miljömål varje termin tillsammans med den övriga verksamheten. Att arbeta miljömässigt är viktigt för denna förskolelärare och hon vill gärna föra vidare det till barnen.
7:7 Område 2 Metoder för att göra barn miljömedvetna
Här tar jag upp frågorna Är det svårt att göra barn miljömedvetna?, Vad kan barn ha för nytta av att känna sig delaktiga i ett miljöbevarande?, Vilka miljöfrågor tror du intresserar barn?, Hur kan man arbeta med miljöfrågor på ett stimulerande och konkret sätt?
Förskoleläraren som jag intervjuade tyckte enligt sin erfarenhet att det var lätt att göra barnen miljömedvetna.
–” Det är i princip bara att tala om för dem varför detta är viktigt, så hänger barnen på.”
Det är väldigt nyttigt för barnen att var delaktiga i miljöarbete, barnen är alltid glada över att vara delaktiga i något och att vara delaktiga i miljöarbete upplevs av förskoleläraren också som något som stärker barnen självbild.
– ” Tänk att man som ett litet barn kan vara med och hjälpa något så stort som en val!”
Miljöfrågor som har mest intresserat barnen på denna förskola, har varit källsortering. Det är en väldigt bra sak att börjar med ansåg förskoleläraren
– ” Barnen kan själva gå och lägga de tomma vikta mjölkkartongerna i sin låda på avdelningen vidmåltiderna.”
Att sedan få gå ut till soprummet och tömma denna låda i källsorteringen är en mycket populär syssla bland barnen.
För att bygga vidare på detta temat om sopor så tyckte denna pedagog att ett studiebesök av en brandbil på förskolan vore ett bra sätt.
– ” För då kan barnen se vad som händer efter de lagt sina kartonger i tunnan, att det är någon som fortsätter att tar vidare hand om derassopor.”
Detta tror hon skulle vara mycket uppskattat av både barn och personal som då kan prata vidare om exempelvis soptippen och hur man sorterar vidare på den.
Sammanfattning
I intervjun framgick det att det var lätt enligt förskoleläraren att göra barnen miljömedvetna, det var bara att tala om varför det var viktigt.
Att arbeta med miljöfrågor gör att barnen känner sig delaktiga i något stort och det är stärkande för deras självbild. En bra miljöfråga att börja med kan vara sopsortering, något enkelt som alla kan göra. Ett bra och stimulerande sätt att konkretisera detta kan vara att få besök av en sopbil och sopgubbe som sedan berättar vad han gör med soporna.
8 Slutsatser
8:1 En avslutande diskussion
Syftet med denna uppsats har varit att undersöka vad förskolebarnet har för tankar om vår miljö samt hur man kan arbeta med miljöfrågor utifrån dessa tankar.
Jag snuddade vid detta ämne i ett litet arbete jag hade om vatten med en grupp barn på den förskolan där jag arbetar.
Detta gjorde att jag insåg att barn kan ha goda förutsättningar att bli miljömedvetna. Jag ville undersöka vad de har för tankar om miljöfrågor och om man kan arbeta utifrån dessa. Jag gjorde 7 intervjuer med barn i åldern 4-5 år.
Frågorna i dessa handlade om vilka funderingar barnen hade om vår natur och hur de tror att vi kan hjälpa till och bevara den. Jag upptäckte rätt snabbt att mina frågor var lite för svåra för dem. Det första ordet jag fick ta bort var miljö och sen fick jag ändra ordet natur till skog. I och med att barnen inte arbetat med miljöfrågor tidigare på förskolan så var ämnet helt nytt för dem, vilket gjorde att jag verkligen fick helt opåverkade svar av barnen - ett obearbetat råmaterial alltså.
Barnen verkade ha en bra syn på miljövård. De talade engagerat om vad man inte fick göra i naturen och varför. Något som verkligen fångade mig var hur de på barn vis gjorde skogen till en person och kände empati med denna utsatta person.
De hade många bra tips på hur man kunde ta hand om naturen, exempelvis att man kunde leka i skogen för då bli den glad.
Det stämmer bra överens med vad Braute och Bang skriver:
”Får barnen positiva upplevelser och erfarenheter av naturen, tror vi att de därmed får en positiv inställning till naturvård” (Braute, Bang 1994 s.21).
Något som också var intressant var att se hur barnen kände för djur och växter i skogen. Både Maria Montessori och Fröbel nämner detta som ett bra sätt att nå fram till ett miljötänkande hos barn.
”Ingenstans uppenbarar sig växelverkan mellan helhet och delarna så vackert som när man vårdar en trädgård” (Öman 1991 s. 20, citerar Fröbel).
Barnen hade också mycket klara kunskaper om hur man skulle hantera skräp och de tittade på mig som om jag var tokig när jag frågade om man fick slänga skräp i skogen. Det var inga tvivel om var skräp skulle slängas.
Något som var intressant i skräpfrågan var att ett barn vidareutvecklade min fråga och menade att man inte fick slänga skräp på vägen till dagis i heller, det hade han själv sett och det tyckte han var dumt
När det gäller intervjuer med så här pass små barn måste man även tänka på att intervjun kan ta oanade och kanske oönskade vändningar under processens gång. Det kan vara viktigt då att kunna följa dessa tankegångar till fullo.
Kanske fick barnet fram något viktigt som man själv inte tänkt på, exempelvis på det sätt som ett av barnen svarade på min fråga om man fick slänga skräp i skogen?
”Det fick man inte” sa han, ”Men inte på vägen till dagis i heller”.
Helt plötsligt flyttade han min tilltänkta miljövård ut från skogen och vidare till närmiljön.
” I en surveyintervju ligger det viktiga i det som intervjuaren uppfattar som viktigt, därför betraktas associationer eller avvikelser från ämnet som en störning som man bör sätta stopp för. Till skillnad från det kan avvikelser från ämnet i en kvalitativ (ostruktuerad) intervju ses som en kunskapskälla eftersom den visar på något av det som intervjupersonen upplever vara viktigt ”(Bryman 1997 s.60)”.
Återigen så handlar det om barns tankar som inte följer något bestämt eller förväntat mönster, men genom att lyssna på barns spontant utsvävande tankar och ta dem på allvar kan man skapa ett förtroende mellan barnet och intrevjuvaren som kanske blir extra starkt och man kan få fram något viktigt som man inte tänkt på innan.
Jag intervjuade även en av personalen om hur man arbetar miljömässigt på förskolan.
En intressant sak som kom upp var fokuseringen på källsortering som tydligen var av stor vikt för barnen i deras miljöengagemang. Detta kunde man jämföra med min stora respons jag fick i min fråga till barnen om just var man slänger skräp.
Pedagogen och filosofen John Deweys tankar om hur skolan (förskolan) ska representera barnets nuvarande verklighet i dess närmiljö, stämmer väl in på hur förskola kan arbeta med miljö frågor med barnen:
”Jag tror att skolan måste representera livet som det levs för närvarande – ett liv som för barnet skall vara lika verkligt och vitalt som det liv barnet lever i hemmet, i grannskapet eller på lekplatsen.” (Dewey 2004s.48)
Ett av barnen jag intervjuade berättade att han hade sett skräp på vägen till förskolan och att det inte var bra.
Här anser jag att man utifrån detta barns kommentar, och säkert även andra barns erfarenheter, har goda möjligheter att kunna gå ut i någon närmiljö och exempelvis försöka arrangera en för barnet levandegjord och rolig ”städdag” som faktiskt enligt förskolans miljöprofil ” Grön Flagg” ska ske varje termin!
I och med att tanken kommit från barnet självt så blir det relevant på ett helt annat sätt än om någon vuxen skulle ha föreslagit det. Dewey talar just om detta, hur man bör förenkla processen av lärande och utgå ifrån barnets närmiljö för att sedan bygga vidare på erfarenheter barnet redan har.
”Jag tror att mycket av den tid och uppmärksamhet som nu används till att förbereda och hålla lektioner, skulle användas bättre och fördelaktigare om man tränade barnens förmåga att skapa sig föreställningar och se till att de ständigt bildade sig klara, tydliga och utvecklingsbara begrepp om de olika ämnen som de kommer i kontakt med genom sina erfarenheter” (Dewey 2004 s.54).
Han menar att man ska visa barnet den egentliga meningen med dessa erfarenheter och hur man kan spela sin egen roll i förhållande till dem. Här kan man åter knyta an till vad barnen på förskolan berättar om vid samlingar, teman eller spontana samtal och sedan ta tillvara på dessa i verksamheten. Ett bra exempel fick jag av pedagogen jag intervjuade , nämligen att gå vidare på förloppet av källsorteringen och se vad som händer när sopbilen kommer.
”Jag anser att man borde visa barnen dessa aktiviteter och reproducera dem på ett sådant sätt att de gradvis lär sig meningen med dem och kunna spela sin egen roll i förhållande till dem” (Dewey- 2004 s .49).
Att få en känsla för naturen är mycket viktig skriver Maria Montessori i boken ”Följ Barnet!”. Första upplagan till denna bok kom redan 1948 och lite skrämmande är att hon redan i den uttryckte sin oro över barns begränsade tillfällen till naturkontakt.
”I vår tids och vårt samhälles civiliserade miljö lever barnet emellertid på långt avstånd från naturen och har få tillfällen att komma i nära kontakt med den eller direkt uppleva den. ”Barnet behöver verkligen leva naturligt, och inte bara känna till naturen” (Montessori 1998 s.79).
Detta känns ännu viktigare i nutid med tanke på vad som hänt vår jord sedan dessa ord skrevs. Det är då vikten av att skapa ett miljöengagemang för det lilla barnet blir stort. Barn ser och hör mycket mer än vad man tror och är kapabla till mycket ifrån tidig ålder.
Här har förskolan ett mycket viktigt arbete anser jag.
I boken ”Följ med ut, Barn i naturen” ger författarna Braute och Bang en mängd tips och råd om hur man kan få med sig barnen ut i naturlärorummet. De lyfter även fram hur viktigt det är att det vuxne är engagerad och har den rätta kunskapen om en vettig skogsvistelse.
Kanske förskolan borde lägga mer vikt på vidareutbildning i utepedagogik för att locka fram detta engagemang. Jag kände själv att jag fick en kick och kommer nog att försöka rikta in min pedagogiska verksamhet på mer naturupplevelser.
Något som jag också har känt under hela den process som denna uppsats varit, är att man som pedagog kanske inte är riktigt införstådd med hur viktigt det är med naturvistelse för att sedan kunna leda detta till något sorts miljöbevarande. Vi läser ofta böcker på förskolor om skogen och naturen istället för att ta del av den.
Vi sopsorterar, ofta utan att verkligen berätta om anledningen till detta. Det är inte bra ifall barnen får för sig att ”detta” bara är något man gör - utan att ha värdefull insikt om varför.
Under detta arbetes gång har jag vid några tillfällen diskuterat detta med några kolleger på förskolan. Vi är alla överens om att vi pedagoger oftare borde gå utomhus och ta del av all den mångsidiga natur runtomkring, det är ju de konkreta upplevelserna som underlättar barns inlärning, ”Learning by doing” för att citera John Dewey.
Barns bristande naturupplevelser på denna förskola har gjort det ganska svårt att få heltäckande svar av de barn jag intervjuat, bland annat framkom detta i svaret på frågan: Kan förskolan göra något för att hjälpa skogen? Alla barnen tyckte att vi skulle göra det, men någon direkt kunskap om hur det skulle kunna gå till, det hade de ingen aning om.
Här kan man kanske tycka att förskolan har brustit i vad som faktiskt står i läroplanen, dvs. att vi ska betona vikten av miljö och naturfrågor och att vi som pedagoger ska hjälpa barnen att förstå hur man kan utforma i sitt vardagliga liv så att det bidrar till en bättre miljö för oss alla.
En sak som jag nu i efterhand inser är att jag nog borde ha intervjuat barn på en förskola med utpräglad miljöprofil, på så sätt hade det blivit mer intressant eftersom jag då hade kunnat redogöra för en jämförande studie.
Att bygga min undersökning på resultatet ifrån bara en typ av förskolelever på en viss förskola begränsar möjligheten till en fullgod slutsats, men man kan inte heller lägga ner för stora resurser på en sådan här undersökning.
Jag borde även kanske ha intervjuat en personal ifrån varje avdelning eftersom man kanske arbetar olika på avdelningarna.
Något som har varit positivt i detta arbete var att jag lyckades hitta mycket relevant och intressant litteratur i ämnet. Vissa böcker lästes dock enbart för inspiration, medan andra böcker var nyttiga för mitt examensarbete.
Jag intervjuade även i ett tidigt skede två personer om deras naturupplevelser som barn och hur det sedan påverkat deras miljöengagemang i vuxen ålder. Eftersom uppsatsens syfte och innehåll ändrades efter jag gjort dessa, så har jag inte med dem i min undersökning.
Men helt lönlöst var detta inte eftersom det jag fick fram var mycket intressant och överrensstämde med vad många av de citerade författarna ville lyfta fram, nämligen att tidiga naturupplevelser hör ihop med ett miljöengagemang som vuxen.
Jag anser själv att mitt redovisade examensarbete har god yrkesrelevans. Detta tycker jag eftersom det handlar om barns fysiska och även i viss mån mentala hälsa, samt att min undersökning kanske kan sporra några barn och vuxna pedagoger till att vara rädd om och vårda vår natur.
Det har varit en nyttig och lärorik men också mödosam process att ta sig igenom. Jag känner att det är viktigt för mig att kunna vara en pedagogisk förebild som värnar om miljön, och därför också kommer att ge förskolebarnen möjlighet att få ta del av och lära sig av vår fina natur. Jag hoppas att andra också är redo!
Något så banalt som en reklam för tvättmedel har avslutningsvis fångat mitt intresse under processen med denna uppsats. Reklamen visar hur ett ”robotbarn” blir mer och mer mänskligt i samband med att han kommer i kontakt med solsken, gräset och fågelsång och hur han till sist sitter som en överlycklig liten pojke i en vattenpöl och plaskar av hjärtans lust.
Ett citat av Maria Montessori får avsluta denna diskussion, ja faktiskt hela uppsatsen:
Släpp barnen fria, låt dem springa ut när det regnar, ta av dem skorna när de hittar vattenpölar och låt dem spring omkring barfota när ängsgräset är fuktigt av dagg. Låt dem vila i trädens skugga, låt dem ropa och skratta när solen väcker dem om morgonen så som den väcker varje annan levande varelse som delar upp sin dag i vaka och sömn.
(Montessori 1998 s .80)
8:2 Fortsatt forskning
Då jag hade begränsad tid för arbetet, kunde jag endast gå ett steg i forskningen, nämligen genom intervjuerna.
Jag tror att en intressant fortsättning vore att försöka arbeta efter dessa barns tankar och sedan dokumentera förloppet via observationer och/eller videofilmning. Då skulle man kanske kunna få fram ännu mer om barns funderingar kring miljö och natur.
En spännande avslutning vore sedan att intervjua barnen på nytt, med samma frågor, och sedan jämföra svaren. En jämförelse med de tidiga svaren kanske hade blivit annorlunda och barnen kanske hade visat sig vara mer ”på spåret” med miljöfrågor.
Kanske man inte heller skulle behöva förtydliga vissa ord och uttryck som exempelvis ordet natur mot skog, man kanske till och med skulle kunna använde de ursprungliga intervjufrågorna?
Referenser
Angelöw, Bosse & Jonsson, Thom. (1994), Individ och miljö. Lund: Studentlitteratur.
Braute-Nyhus, Jorunn & Bang, Cristofer. (1994), Följ med ut! Barn i naturen. Oslo: Universitetsforlaget.
Leicht, Madsen, Bent i Braute-Nyhus, Jorunn & Bang, Cristofer (1994), Följ med ut! Barn i naturen. Oslo Universitetsforlaget
Brugge Britta, Glantz & Mats Sandell, (1999), Friluftslivets pedagogik. Stockholm: Liber AB
Bryman, Alan . (1997), Kvantitet och kvalitet i samhällsvetenskaplig forskning. Lund: Studentlitteratur.
Dewey, John . (2004), Individ, skola och samhälle – utbildningsfilosofiska texter. Stockholm: Natur och kultur.
Johansson, Stina . (2004), Bland stubbar och kottar – med barnen i mulleskogen. Visby: NAPEMA
Montessori, Maria . (1998), Upptäck barnet! Oskarshamn: SEMINARIUM
Öman, Brita-Lena. (1991), Fröbels lekteori och lekgåvor. Lund: Studentlitteratur.
Läroplan för förskolan : Lpfö (2006) Stockholm: Utbildningsdepartementet
Källor
Vetenskapsrådet – www.vr.se, Forskningsetik, regler och riktlinjer, Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning.
Bilaga 1
Intervjufrågor till barnen (de ursprungliga)
1. Vet du vad natur/skogen är?
(Vad tänker du/ni på när ni hör ordet natur och skog?)
2. Brukar du vara ute i naturen/skogen?
(Vad betyder naturen för dig – och din familj?)
3. Varför kan naturen/skogen vara viktig?
(Varför tror ni det är bra att ha kunskap om skogen och naturen?)
4. Vad finns i naturen/skogen?
(Kan du/ni berätta om något som ni gjort i skogen eller i närheten av träd eller i vatten?)
5. Ska man vara rädd om den?
(Blir skogen/ängar/sjöar ”glada” ifall ni är snälla mot den/dessa?)
6. Känner ni till några djur som finns i skogen eller i sjöar?
7. Hur kan man ta hand om naturen/skogen?
8. Kan ni på förskolan göra något för att ta hand om den?
9. Får man slänga skräp i naturen/skogen?
(Finns det något som man absolut inte bör göra i skogen?)
10. Om inte, varför då?
Bilaga 2
Intervjufrågor till barnen (de omarbetade)
1. Vet du vad skogen är för något?2. Brukar du vara ute i skogen? 3. Är det bra att ha skog?
4. Ska man ta hand om skogen och naturen?
5. Kan vi på förskolan hjälpa skogen så att den mår bra? 6. Får man slänga skräp i skogen?
Bilaga 3 Hej!
Jag heter Anna Åsling och jag går nu den sista avslutande terminen på Malmö Högskola.
Innan jag kan ta min förskoleexamen måsta jag genomföra en 15 poängs examensuppsats.
Jag har valt att undersöka ifall man kan göra förskolebarn tidigt medvetna om miljön. Frågor som engagerar mig är exempelvis:
- På vilket sätt kan man som pedagog på dagis göra miljön intressant för de små barnen?
- Vad kan de tänkas ha för nytta av ett eventuellt miljömedvetande?
- Är förskolebarn för små för att behöva utveckla ett ansvar gentemot miljön?
- Plus några liknande frågor………
Jag skulle väldigt gärna vilja intervjua ert barn ifall ni tycker att det känns okey.
Intervjun kommer att ske i lugn miljö (troligtvis utomhus för att barnen ska få låta sin fantasi flöda).
Jag kommer att använda någon sorts bandspelare. Detta använder jag bara för att jag ska ha en chans att kunna notera barnens spontana svar.
Intervjun raderas när jag är klar och barnen garanteras 100 % anonymitet!
Jag heter ………... ( ) Du har min tillåtelse att intervjua mitt barn:………. ( ) Du har inte min tillåtelse att intervjua mitt barn:
Tack så hjärtligt på förhand! Mvh Anna Åsling
Bilaga 4
Intervjufrågor till förskolepedagog
• Har ni någon miljöprofil på er förskola? • Är det viktigt för dig att arbeta miljömässigt? • Följer ni upp förskolans miljöprofil?
• Är det svårt att göra barn miljömedvetna?
• Vad kan barn ha för nytta av att känna sig delaktiga i ett miljöbevarande? • Vilka miljöfrågor tror du kan intressera barn?
• Hur kan man arbeta med miljöfrågor på ett stimulerande och konkret sätt på förskolan?
