AVSLUTANDE DISKUSSION

Syftet med min uppsats har varit att beskriva Isak Isakssons arbete och produktion med fokus på utveckling, känsla för material och plats, hantverksskicklighet, meningsskapande,

kristallglasyrer och betydelsen av digital teknik för lärande, skapande, kommunikation och upplevd mening. Med uppsatsen har jag också velat belysa en händernas kunskap som tar tiotusentals timmar framför drejskivan att tillgodogöra sig. En kombination av olika teorier och metoder har krävts för min undersökning av, och förståelse för arbetsprocesser, känsla, utveckling och produktion.

Den första frågeställningen handlade om hur Isak Isakssons produktion har utvecklats sedan mötet med lera på 1970-talet. Med utgångspunkt i Isakssons verkstäder beskriver uppsatsen produktion, verk och utställningar som tecken på utveckling av konstnärlighet och

hantverksskicklighet. Isaksson har genom åren arbetat med olika drejade former och testat mängder av olika glasyrtyper. Produktionen har utvecklats från enklare bruksgods med enfärgade glasyrer till unika, exceptionellt skickligt utförda konstobjekt med tekniskt

avancerade kristallglasyrer. I takt med att Isakssons skicklighet har ökat, har intresset för hans verk vuxit och lett till ett stort antal utställningar både i Sverige och internationellt –

utställningar som både har genererat och manifesterat utveckling. Isakssons personlighet, med mycket nyfikenhet, tålamod, envetenhet och ett starkt intresse för att lära och utvecklas, har genom åren fått honom att ständigt röra sig framåt och testa nytt – även när sprickor uppstått i livet och arbetssituationen. Han har tagit sig vidare och skapat nya världar, både i form av bo- och arbetsplatser och i form av egna universum i kristallglasyrer. I sjuttiårsåldern är Isak Isaksson fortfarande i en uppåtgående utvecklingskurva mot ännu mer sofistikerat hantverk och glasyrer.

Den andra frågeställningen avsåg hur Isaksson förhåller sig till sin plats, sina material och sina verktyg. Observationer och kommentarer från Isaksson visar en påtaglig känsla av

tillhörighet till platsen. Isaksson har med sina egna händer byggt både verkstaden och ugnarna som delvis drivs av solceller. Verkstaden är hans värld, där verktygen är så välanvända och välkända att de känns nästan som förlängningar av de egna fingrarna – och där händerna instinktivt vet var allt finns. Trots kärleken till det invanda, arbetar Isaksson i december 2020 med en utbyggnad av verkstaden för att kunna utveckla arbetet ytterligare och inhysa fler ugnar. Isak Isaksson beskriver en stark koppling till lera som material och potentiell form. Det

keramiska hantverket är för honom helt unikt och skulle inte kunna ersättas med något annat uttrycksmedel.

Frågeställning tre berörde arbetsprocessen. Min undersökning visar att Isak Isaksson sällan skissar sina idéer, men att planer för produktion och glasyrer mer eller mindre ständigt är i hans tankar. Dagarna i verkstaden följer ett mönster: på förmiddagarna sker huvudsakligen fysiskt görande som beskickning och drejning, på eftermiddagarna mer intellektuella

uppgifter som glasyrarbete och kommunikation genom digitala kanaler. Isakssons förhållande till leran är – främst genom aktiviteten drejning, starkt relationellt. Dialogen med leran är avgörande för resultatet och en viktig ingrediens i den kontinuerliga utvecklingen av Isak Isakssons hantverksskicklighet. Isaksson beskriver upplevelsen av hur lerklumpen på

drejskivan kommunicerar sin inneboende potential i drejningsögonblicket. Kunskapen sitter i händerna mer än i huvudet. I kontrast till den intuitiva drejningen kräver arbetet med

kristallglasyrerna stort kemikunnande, precision och koncentration. Konstnärliga överväganden kopplas till både drejningen och arbetet med kristallglasyrerna.

Den fjärde frågeställningen handlade om relationen mellan upplevd mening, utveckling och hantverksskicklighet. Uppsatsen visar att för Isak Isaksson är känslan för lera, och

fascinationen för kristallglasyrernas uttryck och variationsrikedom, det centrala. Lera,

drejning och utveckling av kristallglasyrer har varit en stor och uppslukande del av Isakssons liv under snart femtio år. Isaksson har skapat mängder av unika objekt, men objekten har på sitt sätt samtidigt skapat en unik person med en känsla för lera, kunskap och

hantverksskicklighet som få andra. Arbetet med leran är intuitivt, upplevs som ett beroende och genererar stor tillfredsställande – så stor att Isaksson valt att lägga omkring 75 000 timmar av sitt liv så här långt på att dreja. Lockelsen i arbetet med kristallglasyrerna består i de oändliga variationer som blandningar av olika ämnen och bränningar erbjuder, och den ständiga utvecklingen mot tekniskt mer och mer avancerade glasyrer. Arbetet har alltid drivits av lust, men med senare års ekonomiska trygghet, utan press på att producera snabbsålt bruksgods, arbetar Isaksson med en skaparlust som har tagit hans produktion till en nivå av virtuost hantverk i kombination med enormt tekniskt avancerade kristallglasyrer. Isaksson är inte bara en certifierad mästare i drejning utan även en mästare i glasyrer. Att öppna ugnen och studera resultaten av nattens bränning beskriver Isaksson som presentöppning. Att hålla i ett färdigt objekt och sugas in i kristallglasyrvärldar, upplever Isaksson som en stor lycka.

Presenterandet av, och responsen på, sina verk och glasyrer genom bland annat utställningar och kanaler för sociala medier, är också starkt motiverande för Isakssons tekniska och konstnärliga utveckling.

Frågeställning fem berörde rollen hos digital teknik för lärande, skapande, kommunikation och upplevd mening. Här visar min undersökning intressanta kopplingar och samverkan mellan det uråldriga hantverket och materialet lera med digital teknik. Den analoga drejningen utgör basen, men den digitala tekniken tar hantverket till både tekniskt och konstnärligt sett högre nivåer – både genom att erbjuda tillgång till inspiration och kunskap och genom att möjliggöra tekniskt sofistikerade glasyrbränningar. Digital teknik bidrar till meningsskapande dels i möjliggörandet av avancerade glasyrer, dels för att det öppnar upp möjligheter till utveckling och kommunikation. Det var genom digital teknik Isaksson först började söka information om blandningar och bränntekniker för kristallglasyrer, det är digital teknik som öppnar de viktigaste vägarna för lärande och inspiration – och genom digital teknik kan Isaksson visa upp och kommunicera kring sina verk när som helst på dygnet med intresserade från olika delar av världen.

Frågeställning sex handlade om Isaksson arbete med kristallglasyrer och hur de ser ut i hans tappning. Uppsatsen redogör för den tekniskt avancerade arbetsprocessen med glasyrerna och beskriver den som kunskapskrävande och tillfredsställande. Särarten och tjusningen hos Isak Isakssons keramik blir uppenbar vid en genomgång av fem olika objekt. Formerna är så enkla och självklara att de oftast skulle kunna avvändas som symboler för sina respektive kärltyper.

I skarp kontrast bjuder de unika glasyrerna in till såväl undervattensvärldar som galaxer och väcker associationer till bland annat Van Goghs och Monets måleri.

Utöver de svar på frågeställningarna som genererats av uppsatsen, vill jag avsluta med ytterligare ett par reflektioner. Den första är att förekomsten av dialog har varit ett

återkommande, och för mig lite oväntat, inslag i min undersökning av Isak Isakssons arbete och produktion. Dialog är karaktäriserande för Isakssons relation till leran, för ämnenas påverkan på varandra under bränning och för ämnenas och lerans påverkan på varandra.

Dialog är också utmärkande för Isakssons relation till andra keramiker – där lärande och inspiration går i två riktningar, och för Isakssons relation till sina följare i sociala medier.

Den andra reflektionen är att verkstaden i Bergshamra är en hisnande komplex plats som bland annat rymmer ursprungligt hantverk och kärlformer som upprepats under tusentals år, de fyra elementen, många av jordens grundämnen – sida vid sida med avancerad digital teknik, framåtsträvande forskande i kemiska reaktioner och digital kommunikation med en hel värld utanför. Intressanta tankar kring relationen mellan konkret och abstrakt, jordbundet och andligt, ursprung och framtid, analogt och digitalt, materiellt och immateriellt har

kontinuerligt dykt upp under arbetets gång och får mig att uppleva att det finns många ingångar till forskning kring keramiskt hantverk och glasyrer.