Avslutande kapitel

8.1 Sammanfattning

För att sammanfatta studien presenteras nedan det resultat som framkommit med utgångspunkt i studiens syfte och frågeställningar samt analysen. Samtliga aktörer menar att Sverige som land har ett stort globalt och internationellt juridiskt och moraliskt ansvar gentemot de filippinska barn som blivit utsatta för live-streamade sexuella övergrepp. Dels utifrån att svenska förövare är en del av

problematiken då det finns svenska medborgare som betalar för att beställa, regissera och bevittna sexuella övergrepp på filippinska barn. Men mestadels utifrån att det är ett allvarligt och växande problem som kräver engagemang och att organisationer samt myndigheter går samman och gör allt de kan för att skydda världens barn mot sexuell exploatering. Flera informanter uttrycker att en del av ansvaret vilar på andra aktörer och syftar då på filippinska myndigheter och organisationer och menar att det finns arbete som inte kan utföras från Sveriges håll. Det vill säga att Sverige har ett visst ansvar, men att stöd- och hjälpinsatser direkt riktade till barnen behöver ske på plats.

51

Resultatet visar att de svenska aktörer som berörs i studien arbetar på många olika sätt inom området, men att det mesta av arbetet riktar sig till att bekämpa problematiken i stort och sker på en övergripande nivå. De olika frivilligorganisationerna och myndigheterna arbetar dels med

påverkansarbete, att stötta andra verksamheter inom området, att sprida kunskap och kompetens genom utbildning och projekt riktade till allmänheten, men också med att identifiera och lokalisera de utsatta barnen och de svenska förövarna för att barnen ska kunna tilldelas skadestånd och förövarna kunna straffas för sitt brott. Resultatet visar att samverkan är en avgörande del av arbetet och att de olika svenska aktörerna som intervjuats på olika sätt samverkar med varandra på nationell nivå, men även med filippinska myndigheter och frivilligorganisationer på internationell nivå. Samtliga informanter uttrycker att denna samverkan fungerar bra och att det finns ett stort engagemang inom området.

Samtliga aktörer talar gemensamt för att det finns flera utmaningar som på olika sätt försvårar deras arbete. Några av de utmaningar som framkommer grundar sig i att problemet äger rum på nätet och därmed är svårt att upptäcka och analysera. Det framkommer även utmaningar som grundar sig i att det fysiska övergreppet äger rum på Filippinerna som ligger långt ifrån Sverige geografiskt samt att ländernas normer, regler och rättsprocesser skiljer sig åt. Den nödvändiga samverkan som lyfts fram kan kompliceras på grund av det geografiska avståndet.

Gällande vilka möjligheter som finns inom arbetet uttalar sig de svenska aktörerna om att det finns ett stort engagemang både i Sverige och på Filippinerna, att det finns en otrolig drivkraft och kunskap och kompetens inom området som möjliggör ett effektivt arbete. Samtidigt som det inom olika verksamheter kan finnas bristande resurser finns det också inom andra rikligt med resurser där ett exempel är att Sverige tillsätter personer som arbetar heltid med denna problematik på Filippinerna. Dessa orsaker skapar möjligheter för aktörerna att utveckla arbetet. Resultatet visar dock att

förebyggande och nytänkande åtgärder bör etableras samt utvecklas vidare för att arbetet ska

effektiviseras och fler barn ska kunna skyddas från att bli utsatta. En viktig åtgärd som framkommer i resultatet handlar om att utbilda barn och föräldrar på Filippinerna som ett sätt att förebygga att barn utsätts för live-streamade sexuella övergrepp för att försörja familjen ekonomiskt. Ett förslag som en informant lyfter handlar om att anställa en så kallad “barnrätts-person” som ska arbeta på svenska ambassaden och då vara insatt i hur Filippinerna arbetar med barn som riskerar att bli utsatta, vara mellanhand för att underlätta utbetalning av skadestånd, sätta tryck på den filippinska socialtjänsten samt vara målsägande i svenska ärenden.

8.2 Slutsatser

Sammanfattningsvis visar resultatet att svenska aktörer som arbetar inom området anser att Sverige har ett stort internationellt ansvar gentemot de filippinska barn som blir utsatta för live-streamade sexuella övergrepp. Det finns alltså ett stort ansvar gentemot de filippinska barnen, men vems ansvar är det egentligen att erbjuda hjälp och stöd? Vi har alltså inte enbart ett ansvar över de svenska

52

medborgare som begår dessa övergrepp, utan också en skyldighet att samverka med Filippinerna och bidra med kunskap och kompetens för att skydda barn från att utsättas. Dock kan man fråga sig hur långt detta ansvar egentligen ska sträcka sig och vart Filippinerna behöver ta över arbetet. Exempelvis uttrycker en del informanter att stöd och hjälp till dessa barn behöver ske på plats och inte från Sveriges håll, i en miljö där barnet känner sig tryggt. En informant uttrycker att det inte är Sverige som ska gå in och stötta barnen på Filippinerna, utan att stöd och rehabilitering måste finnas där barnet befinner sig.

De olika aktörerna arbetar på olika sätt inom området, där polismyndigheten arbetar med att utreda ett brott, medan frivilligorganisationerna har ett tydligt barnrättsfokus. På så vis kan synen på ansvar över de filippinska barnens hjälp- och stödinsatser variera beroende på verksamhet.

I denna studie utgår vi ifrån Barnkonventionen artikel 34 och 39 när vi talar om ansvar. Det framgår det ett tydligt ansvar och en skyldighet som vilar på konventionsstaterna och som handlar om att skydda barn från alla former av sexuella övergrepp och utnyttjande, att vidta åtgärder på nationella, bilaterala och multilaterala åtgärder för att förhindra att barn blir utsatta samt att främja fysisk och psykisk rehabilitering och social återanpassning för utsatta barn (UNICEF, 2009). De svenska aktörerna i denna studie arbetar i huvudsak på en mer övergripande nivå, men i vissa fall direkt med de filippinska barnen, dock sällan med rehabilitering och stödinsatser. Något som vi författare vill lyfta kopplat till barnkonventionen är att vi kan se att det arbete som utförs inom området tydligt syftar till att skydda barn från att bli utsatta för live-streamade sexuella övergrepp (även om arbetet inte alltid är direkt riktat till barnen), och att de svenska aktörerna samverkar på olika nivåer och över gränser för att uppnå detta mål.