I detta avsnitt kommer styrning och främst då den ekonomiska styrningen från staten via Riksidrottsförbundet till specialidrottsförbun- den att kommenteras. Förutom den ekonomiska styrningen via statsbidrag kan naturligtvis styrning ske på flera andra sätt, vilka ligger utanför denna rapport.
Alla ekonomiska bidrag till en organisation har en styrande effekt. När det gäller bidrag från staten till en självständig ideell organi- sation finns alltid en balans att beakta mellan hur mycket som ska styras och hur stor frihet som ska ges. Norberg (2004) Denna balans får utslag i utformningen av statsbidraget och hur statsbidraget hanteras i praktiken. Ett statligt organisationsbidrag är förknippat med liten styrning medan ett statligt verksamhetsbidrag är förknippat med en högre grad av styrning. Utgångspunkten för behovet av statlig styr- ning är att skattebetalarna ska styra vad deras skattemedel går till. Samtidigt kan det påpekas att staten har ca 6,6 miljoner röstberättigade medan idrottsrörelsen har ca 3 miljoner röst- berättigade. Det är en stor andel av de svenska skattebetalarna som är röstberättigade i båda sfärerna. Skattebetalarna kan påverka hur deras skattemedel används både via sin röst i riksdagsvalet och genom att använda sin röst på årsmötet i den lokala idrottsföreningen.
I enlighet med den analys som lanseras av Wijkström, Einarsson och Larsson (se sid. 13) verkar man från statligt håll betrakta Riksidrottsförbundet närmast som en folk-
rörelse integrerad i staten. Sättet som staten
ger ett statligt stöd till Riksidrottsförbundet skulle tyda på det. Staten står för 97 % av RF:s totala intäkter genom statsbidraget och i budgetdialoger med RF är med och reglerar hur dessa bidrag ska användas och fördelas i regleringsbrev. De omfattande delmål och återrapporteringskrav som finns kring dessa delmål gör den analysen som rimlig. Denna slutsats förstärks av att staten låter Riksrevi- sionen, vars syfte är att granska statlig verk-
samhet, följa upp hur bra staten granskar RF:s verksamhet.
Även representanter för Riksidrottsförbundet verkar ha en samsyn med staten kring målen med. De texter som författas inom RF kring målen med idrotten visar en hög överensstäm- melse med de statliga målen. Riksrevisionens utredning visar vidare att RF återrapporterar den information som förväntas av dem till staten.
Samtidigt finns det tydliga inslag av minskad grad av styrning från statens sida genom att RF har fått ett delegerat mandat att själv hantera bidragsgivningen till specialidrottsförbunden. SF-bidraget fördelas till stor del utifrån stor- lekskriterier och det är representanter för spe- cialidrottsförbunden som själva sitter med och bestämmer hur fördelningen går till. Att dessa bidrag till stor del utgår från generella stor- lekskriterier visar att den del av statsbidraget som utgörs av SF-bidraget i liten utsträckning används till att styra idrottsförbunden i annan riktning än att mer idrott är bra.
Däremot har mer specificerade projektbidrag, varav Handslaget är kanske är viktigast en mer styrande effekt. Dessa bidrag är tydligare specificerade till vad de ska åstadkomma och försedda med återrapporteringskrav för pro- jekten. Den utökade satsningen från staten inom ramen för Handslaget har inneburit ökad styrning av specialidrottsförbunden. Detta innebär att staten verkar ha utökat sin styrning av idrotten i och med att staten har ökat ande- len statsbidrag via Handslaget på bekostnad av ordinarie SF-bidrag. Att staten väljer att fördela större andel av statsbidragen till den lokala nivån trots att RF/SF uttryckligen vill ha en annan fördelning mellan nationell och lokal nivå tyder också på att staten vill öka sin styrning av idrottens organisationer. Staten anser sig bättre kunna bedöma hur bidraget till idrotten ska fördelas än de nationella idrotts- organisationerna. Det är i linje med en allmän trend som Wijkström & Einarsson (2006) har pekat på för hela den svenska ideella sektorn.
Målstyrning och bidragsgivning inom svensk idrott Samma problematik återfinns inom den fede-
rativa idrottsrörelsen, där RF har ett delegerat myndighetsansvar att fördela statsbidraget till bland annat SF. Hur stor styrning respektive frihet ska finnas i fördelningen av statsbi- drag som RF förmedlar vidare till SF? Ska det ordinarie SF-bidraget ses som en typ av organisationsbidrag med liten styrning eller ett verksamhetsbidrag med tydlig styrning?
Fördelningen av SF-bidraget
Utifrån Riksidrottsförbundets federativa struk- tur är det Riksidrottsmötet som beslutar om ny fördelningsmodell för SF-bidraget. Med andra ord är det specialidrottsförbunden, eller i alla fall deras representanter, som själva beslutar om modellen för fördelning av ordinarie SF- bidrag. Den modell som används har en låg grad av styrning. De två viktigaste variablerna som styr fördelningsmodellen verkar vara andelen aktiva och andelen deltagartillfällen för lokalt aktivitetsstöd.
Den låga graden av styrning inom SF-bidraget visar på att idrottsrörelsen inte kan eller vill att detta bidrag ska styra mot gemensamma mål. Specialidrottsförbunden tycks lokalt vilja besluta om dessa medel och inte styras av gemensamt bestämda bidragskriterier för hela alla förbund. Flertalet intervjuade påpekar att dagens modell inte är optimal men att det är svårt att komma överens om en ny modell, då varje förändring automatiskt innebär att vissa förbund förlorar resurser och att vissa förbund vinner på förändringen. Förbunden verkar inte vara överens om vad som ska prioriteras i bidragsgivningen kombinerat med svårigheten att hitta bättre och mer relevanta nyckeltal.
Även om det finns en liten grad av styrning i SF-bidraget, så finns det ändå styrinslag i fördelningsmodellen. Utformningen av fördel- ningsmodellen upplevs verka konserverande på bidragen, vilket gynnar förbund som har en svag utveckling. Det beror på att modellen utgår från hur ett SF har förändrat sin verk- samhet under föregående år. Det är därmed en trendanalys och inte efter en analys över
absoluta nivåer för nyckeltalen. Förbunden får därmed inte fast bidrag per aktiv utan ett pro- centuellt påslag om förbundet har en positiv utveckling. Det innebär att fördelningsmodel- len premierar storlek, det vill säga mer idrott, men oftast är omvänt progressiv. Ju större ett förbund är desto mindre anslag per individ verkar bli effekten. Modellen premierar också mätbar ungdomsverksamhet, vilket också är ett mål som staten har utpekat som viktigt. Den premierar kvantitativa mått och inte kva- litativa analyser. Argumentet är att kvalitativa analyser av 68 SF är komplicerat och att det är svårt att komma överens om utvärderingskri- terier. Modellen premierar också de förbund som har god administration och kan få in all statistik på ett bra sätt.
Relationen staten - Riksidrottsförbundet - specialidrottsförbunden
Riksidrottsförbundet kan anses vara en orga- nisation som styrs av både staten, via den ekonomiska bidragen och sina medlemmar specialidrottsförbunden. Det syns tydligt i hur statsbidragen används i organisationen, där antingen staten eller specialidrottsförbun- den via Riksstämma och fördelningsgrupper bestämmer hur bidragen används.
Riksidrottsförbundet har därmed en företrä- darroll för att representera idrottsrörelsen mot i diskussioner med staten. RF verkar också få en företrädarroll mot sina egna medlemmar att förklara vad staten vill med sitt statsbidrag och se till att staten är tillräckligt nöjd för att fortsätta ge statsbidrag i framtiden.
RF kan samtidigt anses ha en buffertroll att skydda idrottsrörelsen från allt för mycket inflytande från staten. Genom att staten har en högre grad av styrning av RF och att RF i sin tur har en låg styrning av SF innebär att Riksidrottsförbundet kan ses som en buffert mellan staten och specialidrottsförbunden. De utredningar och nyckeltal som tas fram blir ett sätt att visa staten hur väl idrotten följer sta- tens idrottspolitiska mål samtidigt som frihet ges till SF att själva styra sin verksamhet.
Referenslista
Bergmark, Å. ”Från bidrag till ersättning? Om kommunernas stöd till de frivilliga organisatio-
nerna inom den sociala sektorn”, Sköndalsinstitutets skriftserie nr 1. Sköndal, 1994.
Ds: 1997:36, ”Resultatstyrning av föreningsbidrag”, Fritzes, Stockholm, 1997.
Enjolras, Bernard ”Kommersialisering av frivillige organisasjoner” in Skov Henriksen, Lars &
Ibsen, Bjarne, (Red) ”Frivillighedens udfordringer”, Odense Universitetsforlag, Odense, Dan- mark, 2001.
Gustafsson, Agneta “Normer och Praxis – tre ideella föreningar och deras redovisning”, BAS,
Göteborg, 2006.
Jeppsson Grassman, Eva & Svedberg Lars “Voluntary Action in a Scandinavian Social Wel-
fare Context: The Case of Sweden”, Nonprofit and Voluntary Sector Quarterly, 25, 415-427, 1996.
Johansson, Staffan, “Självständiga rörelser eller kommunala underleverantörer? Ideella organi-
sationers roll i välfärdssystemet”, CEFOS, Göteborgs universitet, 2001.
Justitiedepartementet, “Riktlinjer för statens stöd till idrotten budgetåret 2005” Ju2004/11348/
L6, 2004.
Klausen, Kurt Klaudi & Selle Per (Red) “Frivillig organisering i Norden”, Tano Forlag, Norge,
1995.
Lundström Tommy & Wijkström Filip ”The Nonprofit Sector in Sweden”, Manchester Univer-
sity Press, Manchester, 1997.
Norberg, Johan “Idrottens väg till folkhemmet – Studier i statlig idrottspolitik 1913-1970”, SISU
Idrottsböcker, Stockholm, 2004.
Nordfeldt Marie & Söderholm Johan, ” Kartläggning och analys av det nya systemet för
statsbidrag till handikapporganisationer”, Sköndalsinstitutet, Ersta Sköndal högskola, Stockholm, 2001.
Normark, Peter, ”Medlemsägda företag. Organisering av strategiska förändringar.” EFI Stock-
holm, 1994.
Proposition 2004/25:1 Utgiftsområde 17, Stockholm, 2004.
Regeringens proposition 1998/1999:107, ”En idrottspolitik för 2000-talet”, Riksdagens tryckeri-
expedition. 1999.
Riksidrottsförbundets Verksamhetsinriktning 2004-2005, Riksidrottsförbundet, Stockholm,
2004.
Riksidrottsförbundets budgetunderlag inför 2006, internt material.
RIR 2004:15, ”Offentlig förvaltning i privat regi – statsbidrag till idrottsrörelsen och folkbild-
ningen”, Riksrevisionen, Stockholm, 2004.
Schwarz, Erik ”Ledning och organisering av federationer”, Nerenius & Santérus, Stockholm,
1994.
Selle Per ”Idretten og det offentlige: Ein familie?” i Klausen Klaudi, Kurt 6 & Selle Per (Red)
”Frivillig organisering i Norden”, Tano Forlag, Norge, 1995.
SOU 1998:38, ”Vad får vi för pengarna”, Fritzes, Stockholm, 1998.
Specialidrottsförbundens verksamhetsberättelser, årsredovisningar och annat material. SOU 1999:89 ”Statsbidrag till handikapporganisationerna”, Fakta Info Direkt, Stockholm, 1999.
Målstyrning och bidragsgivning inom svensk idrott
Statskontoret 2004:17, ”Bidrag till ideella organisationer – Kartläggning, analys och rekommen-
dationer”, Stockholm, 2004.
Steen-Johnsen, Kari, ”Individualised Communities – Keep-fit exercise organisations and the
creation of social bonds”, Norges Idrettshøgskole, Oslo, Norge, 2004.
Söderholm Johan, ”Utvärdering av statens organisationsstöd till handikapporganisationerna”,
Socialstyrelsen, Stockholm, 2004.
Söderholm Johan & Högberg Joel “En uppföljning av Svenska Skolidrottsförbundets verk-
samhet under 2004-2006”, Ekonomiska Forskningsinstitutet & Svenska Skolidrottsförbundet, Stockholm, 2006.
Wijkström Filip & Lundström Tommy, ”Den Ideella Sektorn”, Sober Förlag, Stockholm, 2002. Wijkström, Filip & Einarsson, Stefan, ”Foundations in Sweden, their scope, roles and visions”,
The Economic Research Institute (EFI), Stockholm School of Economics, Stockholm, 2004a.
Wijkström, Filip, Einarsson, Stefan & Larsson, Ola, ”Staten och det civila samhället – Idétradi-
tioner och tankemodeller i den statliga bidragsgivningen till ideella organisationer”, Socialstyrel- sen, Stockholm, 2004b.
Wijkström, Filip, ”Changing Focus or Changing Role? The Swedish Nonprofit Sector in the
New Millenium” in Zimmer, Anette & Stecker Christina, (Editors) “Strategy Mix for Nonprofit
organisations – Vehicles for Social and Labour Market Integration””, Nonprofit and Civil Society Studies, Kluwer Academic/Plenum Publishers, New York, 2004c.
Wijkström, Filip & Einarsson, Torbjörn, ”Från nationalstat till näringsliv? – Det civila sam-
hällets organisationsliv i förändring”, EFI, Stockholm, 2006.
Wollebæk, Dag & Selle, Per, ”Det nye organisasjonssamfunnet – Demokrati i omformning”,