Att göra barnkonventionen till verklighet och att skapa kanaler för barns och ungas
delaktighet och inflytande in i redan existerande och fungerande former för beslutstagande är en stor utmaning. Det finns mycket kvar att göra för att barns och ungas åsikter ska tas i beaktande i planering, beslut och utvärdering, men också för att de ska uppmuntras till samt ges faktiska möjligheter att uttrycka sina åsikter. Om vi jämför delaktighet med till exempel valdeltagande till kommunfullmäktige kan lågt valdeltagande innebära ett ifrågasättande av legitimiteten hos partiet/partierna med flest röster. Problemet är då kommunens, som måste hitta lösningar för att öka valdeltagandet. Ett potentiellt problem i implementeringen av barnkonventionen är om behovet av den inte kommer inifrån kommunen, utan från till exempel FNs barnrättskommitté och Barnombudsmannen. Även om det finns en konsensus kring att barnkonventionen är något bra måste det finnas incitament till att lyfta in barns och ungas perspektiv i politiska beslut samt lyfta in frågor som är viktiga för barn och unga in i politiken. Medborgare och invånare under 18 år har trots allt en särskild relation till de som tar beslut, de kan inte hålla beslutstagare ansvariga och deras rätt till delaktighet är beroende av beslutstagares tillåtelse att inkludera dem samt ge dem makt att påverka. Om barn och unga ska kunna göra anspråk på sin rätt till delaktighet och om detta ska främjas måste det i bland annat olika styrdokument finnas en tydlighet kring att det är en rättighet samt att det är ett gemensamt ansvar. Artikel 12 gäller inte bara i skolan utan överallt där beslut tas som påverkar barn. Barns rättigheter är allmänna, odelbara och ömsesidigt beroende men existerar inte för sig själva. Barnkonventionen måste på ett tydligt sätt hänga ihop med andra
prioriteringar som till exempel jämställdhet samt med kommunens olika verksamheter. Barn och ungas delaktighet måste ha en klar plats i politiken och beslutsfattandet om det ska vara långsiktigt hållbart. Utifrån min undersökning kräver detta bland annat att kanaler för
delaktighet är transparenta vad gäller syfte och påverkan. Barns och ungas delaktighet måste också vara riktig och viktig, inte symboliskt och för vuxnas syften. Jag tror att barn och unga både vill och kan påverka beslut som rör dem, om de får chansen. Därför har bland annat kommuner ett stort ansvar att ge dem sådana chanser och vara medvetna om vem som deltar, vem som sätter agendan och med vilken påverkan.
Studier om barns delaktighet och representation i samhället är av stor betydelse eftersom de ger insikt i de processer som marginaliserar och exkluderar barn samt förhindrar att barn kan göra anspråk på de rättigheter de enligt barnkonventionen har. Genom att studera barns rätt till delaktighet uppmärksammas risken med att reproducera existerande maktstrukturer och tysta den redan tysta majoriteten. Om barn och unga inte ska vara osynliga i offentliga beslut tills att de får rätten att rösta måste vi lära oss från erfarenheter och försöka att bättre förstå vad som kan göras och hur. Denna uppsats bidrar till tidigare forskning om barns delaktighet genom att inte bara analysera kanaler för detta utan också de mål och medel som finns på den strategiska nivån i kommunerna. Genom att skapa ett analysinstrument utifrån de kritiska punkter som jag identifierat i den tidigare forskningen visar jag också hur vi bättre kan förstå arbetet med barnkonventionen samt vilka förbättringar som kan göras. Nu behövs flera goda exempel på arbetet med att förverkliga barnkonventionen och fler studier om hur barns och ungas delaktighet främjas. För framtida studier på området finns det mycket statistik från skolundersökningar som skulle vara intressanta att analysera för att hitta samband mellan
delaktighet och andra faktorer, men på det stora hela är behovet av liknande studier stort och har bara blivit större i ljuset av att barnkonventionen kan komma att bli lag. Utifrån min deltagande observation under konferensen som Partnerskapet för barnets rättigheter i praktiken hade kan jag säga att det finns flera kommuner som arbetar för att göra
barnkonventionen till verklighet och som redan nu har många erfarenheter som alla Sveriges kommuner kan lära från.
Referenser
Arnstein, Sherry R. (1969). A Ladder Of Citizen Participation. Journal of the American
Institute of Planners, 35(4), s. 216-224.
Badham, Bill (2004). Participation – for a Change: Disabled Young People Lead the Way.
Children & Society, 2004(18), s. 143-154.
Barnombudsmannen (2015a). Barnkonventionen. Tillgänglig via:
http://www.barnombudsmannen.se/barnombudsmannen/barnkonventionen/ (2015.09.15). Barnombudsmannen (2015b). Barns och Ungas rätt till inflytande i kommuner och landsting. Tillgänglig via: http://www.barnombudsmannen.se/globalassets/dokument-for-
nedladdning/publikationer/faktablad/faktablad3_inflytande11.pdf (2015.09.22). Barnombudsmannen (2015c). Pejling och dialog – Länkar. Tillgänglig via:
http://www.barnombudsmannen.se/barnombudsmannen/pejling-dialog/lankar/ (2015.12.20) Barnrättsakademin (2013). Bakgrund. Tillgänglig via:
http://www.oru.se/barnrattsakademin/Om-Barnrattskademin/Bakgrund/ (2015.10.30). FN:s konvention om barnets rättigheter (1989). Tillgänglig via:
http://www.manskligarattigheter.se/dynamaster/file_archive/020521/a2fe55424340e999aed04 7eb281537d7/fn_891120.pdf (2015.09.14).
Hart, Roger (1992). Children’s Participation: From Tokenism to Citizenship. Florens: UNICEF. Tillgänglig via: http://www.unicef-irc.org/publications/100 (2015.11.15). Hart, Roger A. (2008). Stepping Back from ’The Ladder’: Reflections on a Model of Participatory Work with Children. I Bruun Jensen, Bjarne; Nikel, Jutta; Reid, Alan & Simovska, Venka (red.), 2008, Participation and Learning - perspectives on education and
the environment, health and sustainability, s. 19-31, Springer.
Heimer, Maria and Palme, Joakim (under utgivning). Rethinking Child Policy Post-UN Convention on the Rights of the Child: Vulnerable Children's Welfare in Sweden. Journal of
Social Policy.
Kränzl-Nagl, Renate & Zartler, Ulrike (2010). Children’s participation in school and
community – European perspectives. I Percy-Smith, Berry & Thomas, Nigel (red.), 2010, A
Handbook of Children and Young People’s Participation – Perspectives from theory and practice, s. 164-173, New York: Routledge.
Kvale, Steinar & Brinkman, Svend (2014). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.
Lansdown, Gerison (2010). The realisation of children’s participation rights. I Percy-Smith, Berry & Thomas, Nigel (red.), 2010, A Handbook of Children and Young People’s
Participation – Perspectives from theory and practice, s. 11-23, New York: Routledge.
Matthews, Hugh & Limb, Melanie (1998). The right to say: the development of youth councils/forums within the UK. Area¸ 30(1), s. 66-78.
Matthews, Hugh (2001). Citizenship, Youth Councils and Young People’s Participation.
Journal of Youth studies, 4(3), s. 299-318.
Matthews, Hugh; Limb, Melanie & Taylor, Mark (1998). Young people’s participation and representation in society. Geoforum, 1999(30), s. 135-144.
McGinley, Brian & Grieve, Ann (2010). Maintaining the status quo? Appraising the effectiveness of youth councils in Scotland. I Percy-Smith, Berry & Thomas, Nigel (red.), 2010, A Handbook of Children and Young People’s Participation – Perspectives from theory
and practice, s. 254-261, New York: Routledge.
Middleton, Emily (2006). Youth Participation in the UK: Bureaucratic Disaster or Triumph of Child Rights? Children, Youth and Environments, 16 (2), s. 180-190.
Partnerskapet för barnets rättigheter i praktiken (2014). Tryggare och tryggare för varje dag. Tillgänglig via: http://barnkonventionen-partnerskapet.se/tryggare-och-tryggare-for-varje- dag/2014/03/ (2015.10.30).
Partnerskapet för barnets rättigheter i praktiken (2015a). Liten ordlista. Tillgänglig via:
http://barnkonventionen-partnerskapet.se/liten-ordlista/ (2015.10.30).
Partnerskapet för barnets rättigheter i praktiken (2015b). Om oss. Tillgänglig via:
http://barnkonventionen-partnerskapet.se/om-oss/ (2015.10.30).
Regeringen (2009). Strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige, Regeringens
proposition 2009/10:232. Tillgänglig via:
http://www.regeringen.se/informationsmaterial/2011/10/s2010.026/ (2015.10.01).
Regeringen (2015). Tilläggsdirektiv till Barnrättighetsutredningen (S 2013:08). Tillgänglig via: http://www.regeringen.se/rattsdokument/kommittedirektiv/2015/02/dir.-201517/
(2015.09.10).
Regeringsformen. RF 1974:152. Justitiedepartementet. Skollag. SFS 2015:802. Utbildningsdepartementet.
Socialdepartementet (2012). Sveriges femte periodiska rapport till FN:s kommitté för barnets
rättigheter om barnkonventionens genomförande under 2007-2012. Tillgänglig via:
http://www.regeringen.se/rapporter/2012/07/s2012.007/ (2015.09.30).
Theis, Joachim (2010). Children as active citizens – An agenda for children’s civil rights and civic engagement. I Percy-Smith, Berry & Thomas, Nigel (red.), 2010, A Handbook of
Children and Young People’s Participation – Perspectives from theory and practice, s. 343-
355, New York: Routledge.
Thomas, Nigel & Percy-Smith, Berry (2010a). Conclusion – Emerging themes and new directions. I Percy-Smith, Berry & Thomas, Nigel (red.), 2010, A Handbook of Children and
Young People’s Participation – Perspectives from theory and practice, s. 356-366, New
York: Routledge.
Thomas, Nigel & Percy-Smith, Berry (2010b). Introduction. I Percy-Smith, Berry & Thomas, Nigel (red.), 2010, A Handbook of Children and Young People’s Participation – Perspectives
Thomas, Nigel (2007). Towards a Theory of Children’s Participation. The International
Journal of Children’s Rights, 2007(15), s. 199-218.
UNICEF (2014). Alternative report from UNICEF Sweden re. the Swedish Government’s 5th
report to the UN Committee on the Rights of the Child. Tillgänglig via: http://unicef-porthos- production.s3.amazonaws.com/alternative-report-unicef-sweden_c666acff5a7141a6.pdf
(2015.09.30).
United Nations Committee on the Rights of the Child (2003). General comment No. 5 (2003)
– General measures of implementation of the Convention on the Rights of the Child (arts.4, 42 and 44, para. 6), CRC/GC/2003/5. Tillgänglig via:
http://www.unhchr.ch/tbs/doc.nsf/898586b1dc7b4043c1256a450044f331/3bba808e47bf25a8c 1256db400308b9e/$FILE/G0345514.pdf (2015.09.14).
United Nations Committee on the Rights of the Child (2009). General comment no.12 (2009)
– The right of the child to be heard, CRC/C/GC/12. Tillgänglig via:
http://www2.ohchr.org/english/bodies/crc/docs/AdvanceVersions/CRC-C-GC-12.pdf
(2015.09.14).
United Nations Committee on the Rights of the Child (2015). Concluding observations on the
fifth periodic report of Sweden, CRC/C/SWE/CO/5. Tillgänglig via:
http://tbinternet.ohchr.org/_layouts/treatybodyexternal/TBSearch.aspx?Lang=en&TreatyID=5 &TreatyID=10&TreatyID=11&DocTypeID=5 (2015.09.10).
Wyness, Michael (2009). Children representing children – Participation and the problem of diversity in UK youth councils. Childhood, 16(4), s. 535-552.