I den slutdebatt som har undersökts är det uppenbart att ekonomisk demokrati är en tudelad ideologisk fråga där man har olika uppfattningar om vad demokrati i den ekonomiska och politiska sfären innebär. Utsagorna blottlägger i många fall en klar ideologisyn hos de olika företrädarna men även en del motsägelser. De kommer nu att sammanfattas och reflekteras över genom en avslutande reflektion med fyra teman som debatten har kretsat kring. Dessa teman är talande för debatten men de utgör även de flytande signifikanter i det
diskursteoretiska nätet av materialet i uppsatsen.
Demokratisk ekonomi - marknad
Från borgerligt håll är löntagarfonderna ett hot mot marknadsekonomin vilken är en diskurs som konstrueras tidigt i debatten. I den diskursen är marknadsekonomi förutsättningen för demokrati på grund av att det vilar på ett decentraliserat system där politiken inte ska lägga sig i den ekonomiska sfären. Den kommer då inskränka marknaden och den fria individens rätt att äga och bedriva företag. Istället för löntagarfonder benämns fonderna med
värdeladdade ord så som Fondsverige, tvångsfonder, fackföreningsfonder etcetera, vilket oftast sker från moderat håll. Man kan se spår av nyliberalismens framväxt i utsagorna när man till exempel pratar om individens rättigheter framförallt när det kommer till ägande där man åberopar den konstitutionella demokratins principer.
En annan tydlig diskurs är när borgarna förtydligar återkommande i debatten att
Socialdemokraterna är på väg att införa löntagarfonderna med hjälp av kommunisterna (man uttalar inte vänsterpartiet) vilket blir ytterligare ett sätt att spela på det socialistiska hotet. Genom att referera till ett socialistiskt system behöver man därför inte uttala alla ”nackdelar” med löntagarfondssystemet eftersom att det är ett socialistiskt system i deras ögon talar för sig själv: det är därmed odemokratiskt. Det intressanta är att Vänsterpartiet kommunisterna lade ner sina röster i frågan och det var Socialdemokraterna själva som sedermera drev igenom de föreslagna löntagarfonderna. Om det var ett socialistiskt system borde förstås Vänsterpartiet kommunisterna varit mer intresserade av förslaget.
Motmedlet mot borgarnas tal om socialism blir från Vänsterpartiet kommunisterna skapa en diskurs av borgerligheten som antifacklig och mena på att de riktar udden mot hela
fackföreningsrörelsen. Ett sätt från vänsterpartiet kommunisterna blir även att problematisera begreppet marknadsekonomi och den fria marknaden vilket kan tolkas som ett försök till
56
pragmatisk framtoning i debatten. Socialdemokraternas försök till en pragmatisk hållning är ett sätt att förhålla sig i det diskursteoretiska nätet. Partiet är för marknadsekonomi och lyfter fram det som att fonderna är viktiga för Sveriges ekonomi vilket diskuteras längre ner. I debatten skapas diskurser som rör sig mellan jämlikhet och frihet om än inte alltid uttalat. Tocqueville menade på att jämlikheten är ett hot mot friheten eftersom bland annat kraven på jämlikhet skulle utjämna skillnader och på så sätt radera ut den politiska mångfalden vilket kan vara en förklaring till borgerlighetens försvar för individen i debatten. Dahl menar å sin sida att jämställdheten och friheten har spänningar sinsemellan men menar att jämställdheten ändå är till för friheten. Det största hotet mot friheten är snarare ojämlikheten eller snarare en speciell form av frihet: ”friheten att ackumulera obegränsade ekonomiska resurser och att organisera ekonomisk verksamhet i form av hierarkiskt styrda företag”, vilket kan förklara framförallt Vänsterpartiet kommunisternas hållning i löntagarfondsfrågan. Friheten att ackumulera obegränsat med ekonomiska resurser hotar ojämlikheten på sikt och kan leda till att minska just den politiska friheten. Eftersom korporativ kapitalism fördelar sociala och ekonomiska resurser ojämlikt leder till allvarliga kränkningar av den politiska jämlikheten och därmed den demokratiska processen, anser Dahl.187
Makt - motvikt
Maktbegreppet skapar diskurser kring centralisering och decentralisering i debatten. Centralisering blir en nodalpunkt i bemärkelsen att det råder konsensus kring att det är en negativ konnotation. Från borgerligt håll menar man att makten kommer att centraliseras i och med fonderna och den kommer att förskjutas till facket och hotar på så vis den enskilda individen. Man försvarar det nuvarande systemet, som man anser vara decentralistiskt, till skillnad från löntagarfondssystemet som anses var centralistiskt. Det blir stundtals en väldig dualistisk syn på samhället. Det är till exempel inte den centralistiska styrningen i företagen man motsätter sig utan det centralistiska facket i samhället som löntagarfonderna enligt denna logik kommer leda till.
Vänsterpartiet kommunisterna försöker vinna diskursen om makt genom lyfta fram att vi har ett centralistiskt system i form av att ett fåtal personer äger de större företagen och att det därför råder en stor maktkoncentration i landet. Ett spritt ägande är därför det viktigaste när det kommer till demokrati i den ekonomiska sfären enligt dem. Socialdemokraterna menar att
57
löntagarfonderna förvisso blir en maktfaktor som en motvikt mot den privata
maktkoncentrationen men det handlar inte om ensidigt maktövertagande. Fonderna är enbart ett sätt att lösa svåra ekonomiska problem samt att utvidga den ekonomiska demokratin vilket är återkommande i den socialdemokratiska diskursen.
Från borgerligt konstrueras inte diskurser kring makt utifrån det traditionella näringslivet. Löntagarfonderna kan bland annat leda till en maktkoncentration inom opinionsbildningen eftersom fonderna kan köpa upp större mediaföretag. Här problematiserar man den politiska makten och på så sätt gör man en poäng av behovet av ekonomisk frihet för att den politiska makten inte ska bli för stor. En annan paradoxal aspekt är att man angriper facket men samtidigt tar det i försvar när man i försvarar dess roll i det nuvarande systemet i kontrast till löntagarfondssystemet, där man menar att facket kommer spela en dubbel roll som
arbetsgivare samt företrädare för löntagarna i arbetsrättsliga frågor.
I debatten skapar anförandena diskurser utifrån olika intressegruppers önskan. För att återkoppla till Dahl menar han att den privata kapitalackumulationens behov kommer att påverka och inskränka de västerländska regeringarnas och de statliga institutionernas frihet vilket leder till begränsningar av antalet politiska handlingsalternativ. Systemet med privat egendom och investeringar skapar objektiva behov och dessa är nödvändiga att upprätthålla ekonomisk tillväxt och stabil utveckling. Om det hotas kan det leda till ekonomiska kaos vilket då underminerar regeringens legitimitet. För att behålla makten måste den privata sektorn gynnas eftersom den offentliga funktionen ligger mer eller mindre i händerna på affärsmännen. Dahl menar att demokratin har svårt att få utbrett stöd om den inte erkänner att verkligt självstyre först kan uppnås om företagens makt reduceras kraftigt.188
Styrform - inflytande
Löntagarfonderna kommer leda till att individen får stå tillbaka för kollektivet och den stora massan är ett moderat argument i debatten. Förvisso kommer det att vara en demokrati i formell mening då folket fortsatt kommer att välja riksdag och regering. Däremot kommer fonderna att hota den ekonomiska friheten. Företagen kommer då att styras av
fackföreningarna och politikerna menar man. Besluten kommer då att bli ineffektiva och individen kommer att få stå tillbaka för den stores beslut, det vill säga politiken och facken som nu även kommer få den ekonomiska makten. Löntagarfonderna kommer inskränka den
58
ekonomiska friheten och det kommer leda till en ännu större maktkoncentration än tidigare. Därför försöker man i debatten måla upp det individuella och privata som positivt medan det offentliga och gemensamma är negativt för att på så vis vinna kampen om vad
löntagafonderna är.
En styrform som Centerpartiet förordar har vi kunnat läsa om i analysen är kooperation. Vänsterpartiet kommunisterna menar att Centerpartiet har en märklig svansföring i debatten där man ena stunden pratar negativt om kollektiva lösningar och fråga sig varför partiet då kan vara för jordbrukskooperationer men motsätta sig löntagarkooperationer. Centerpartiet menar då att kooperation bygger på individuella och fria medlemskap och det i kontrast till löntagarfonderna som anses kollektiva och tvångsanslutande. Här försöker man då få tolkningsföreträde angående kooperation och få det till som individualistiskt och inte kollektivistiskt.
Även om diskussionen om kooperativ är en liten del av debatten är det intressant när det kommer till ekonomisk demokrati eftersom många forskare förordar dylika system utifrån en rad olika demokratiska aspekter idag.189 Arrhenius menar förvisso att termen
marknadssocialism är missvisande eftersom endast en liten del av produktionsmedlen inom demokratiska decentraliserade marknadssocialismen ägs av staten. Dock menar han att det här systemet är värt att ta i beaktande eftersom liberala statsvetare som Dahl och Rawl
förespråkar och argumenterar för liknande system, vilket kan öppna upp för en kompromiss i frågan.190
Stabilitet - tillväxt
Det som framförallt kom att bli Socialdemokraternas huvudargument för löntagarfonderna är att de ska trygga Sveriges ekonomi vilket bildar en diskurs. De ska lösa problemen med Sveriges höga lån, som även ser ett bekymmer med privata lån utomlands och
löntagarfonderna ska då behåll kapital inom Sveriges gränser. Löntagarfonderna ska även få företagen på fötter igen där löntagarna även får en chans att samverka och påverka
utvecklingen. Löntagarfonderna ses som en dellösning på ekonomiska obalanser, de motverkar maktkoncentrationen samt att vinsterna som har ökat i och med den solidariska
189 Rothstein, Arrhenius, Ellerman, Dahl, m. fl. 190 Arrhenius, Politisk och ekonomisk demokrati.
59
lönepolitiken menar man. Dåvarande finansministern, Kjell-Olof Feldt, är noga med att påpeka att löntagarfonderna inte är ett instrument att avskaffa kapitalismen.
Socialdemokraterna konstruerar en diskurs om fonderna med positiva värdeladdade ord så som frihet, trygghet, rättvisa och ekonomisk tillväxt. Vänsterpartiet kommunisterna menar att löntagarfonderna kan säkra stabila ägandeförhållanden vilket då ses som positivt. Det blir motsägelsefullt när man i debatten kritiserar maktkoncentrationen av idag som ändå kan sägas hålla uppe stabila ägandeförhållanden. Man instämmer även i Socialdemokraternas argument att det kan säkra kapital inom landet. Samtidigt tycker man att Socialdemokraterna har varit för fega i frågan om löntagarfonderna och menar att dagens förslag inte kommer att ändra särskilt mycket när det kommer till ägandet och menar att de avslutade frågan om
löntagarfonderna med en högersväng.
Det intressanta här är att man kan tolka Socialdemokraternas och Vänsterpartiet
kommunisternas inställning till fonderna som nationalistiskt när man diskuterar hur fonderna ska säkra kapital inom Sverige gränser. Då kan fonderna ses om en form av protektionism, inte när det kommer till handel som begreppet kanske förknippas med, utan som ett sätt att bevara kapitalet i landet. Genom att kapitalet stannar i Sverige är det lättare att ha inflytande över det vilket då ska leda till stabilitet och tillväxt vilket då antas främja jobben.
Socialdemokratiska partiet har som vi har kunnat läsa i uppsatsen haft en väldig tvetydighet i löntagarfondsfrågan. Det kan vi även läsa om i Viktorovs avhandling Fordismens kris och
löntagarfonderna i Sverige som nämndes i tidigare forskning. Han kommer bland annat fram
till att den socialdemokratiska ledningen aldrig var särskilt förtjusta i löntagarfonderna. Att Olof Palme ändå försvarade löntagarfondsprojektet menar Viktorov berodde på att han såg arbetsgivarnas motoffensiv i frågan som ett steg i nedmonteringen av den socialdemokratiska välfärdsstaten. Löntagarfondsstriden skulle kunna varit en anledning till att nedmonteringen av den socialdemokratiska välfärdsstaten dröjde ytterligare ett decennium, menar Viktorov.191 Borgerligheten menar att fonderna kommer att försvåra för företagen att kunna investera och utvecklas. Vinstdelningskatten kommer vara hämmande för företagen som inte kommer att få disponera fritt över sina tillgångar. Det offentliga är negativt för samhället och de vill hellre se och påtalar många gånger i debatten att man vill se och uppmuntra till privata lösningar som exempelvis skattefondssparandet. Stabilitetsbegreppet handlar snarare för dem att underlätta
60
för riskvilligt kapital på via privata lösningar som sedan kan användas till investeringar. Vinsterna rycks undan företagen vilket kommer försvåra för företagen att expandera och anställa mer folk menar man.
Något vi kan se i debatten är hur man pratar om stabilitet från två olika perspektiv.
Borgerligheten menar att fonderna stjäl kapital från företagen vilket kommer hindra dem från att expandera. Vänsterpartiet kommunisterna och Socialdemokraterna ser å sin sida snarare att löntagarfonderna säkrar just kapital inom Sverige gränser vilket kan utveckla företagen och är ett sätt att trygga jobben. Om vi ska bryta ner det handlar det egentligen om samma kapital som antingen via skatt styrs över av det gemensamma eller med utebliven vinstdelningsskatt som behåller kapitalet i, och styrs då av, det privata näringslivet.
Förslag till vidare studier
Ekonomisk demokrati är som vi har kunnat läsa ett brett fenomen och kan betyda och innebära olika saker. Diskursanalysen kring slutdebatten har belyst den problematiken väl. Om vi ska återgå till Magnusson tre huvudlinjer om vad ekonomisk demokrati kan innebära ser vi att socialisering av företagen i form av statligt ägande, inte var tanken med
löntagarfonderna. Från Socialdemokraterna sågs snarare fonderna som ett sätt att trygga Sveriges ekonomi. Trots en stor borgerlig offensiv i frågan var den konstruktion av löntagarfonder som infördes tämligen harmlös när det kommer till ändringar av det ekonomiska systemet. Det sistnämnde kan därför ge en förklaring till Vänsterpartiet kommunisternas hållning i debatten och sedan i omröstningen.
Om löntagarfonderna hade varit mer radikala finns det förstås berättigad kritik som borgerligheten lyfter fram i debatten, nämligen att maktkoncentrationen snarare hade förskjutits till facket och därmed ökat den politiska makten. Debatten har lyft fram många aspekter som är värda att beakta när vi diskuterar ekonomisk demokrati. Frågan är om löntagarfonderna kunde vidga demokratin eller om de hämmade demokratins utveckling. Bo Rothstein menar att diskussionen om ekonomisk demokrati mer eller mindre försvann från den offentliga debatten i Sverige efter löntagarfondsfrågan.192 Samtidigt kan vi se i
forskningen att diskussionen om ekonomisk demokrati inte är så död som i den offentliga debatten idag. Mycket av forskningen kring ekonomisk demokrati lyfter fram kooperation likt den demokratiska decentraliserade marknadssocialismen som Arrhenius argumenterar för.
61
Hur ser man på dylika system utifrån olika ideologier? En vidare forskning på det området genom att titta på debatter och diskussioner idag om arbetarägda företag eller andra former av kooperationer kan öppna upp för frågan om ekonomisk demokrati och bidra till en vidare förståelse för begreppet.
62
REFERENSER
Litteratur
Albrecht, Sandra L. & Steven Deutsch ”The challenge of economic democracy”, Economic
and industrial democracy, 1983, vol 4
Alvesson, Mats & Kaj Sköldberg. Tolkning och reflektion. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur, 2008.
Arrhenius, Gustaf. ”Politisk och ekonomisk demokrati”, Tillsammans: en fungerande
ekonomisk demokrati, Bo Rothstein [red]. Stockholm: SNS Förlag, 2012.
Dahl, Robert. A preface to Economic Democracy. Cambridge: Polity press, 1985. Dahl, Robert. Demokratin och dess antagonister. Stockholm: Ordfront förlag, 2007. Ellerman, David P. ”Det demokratiska företaget – en teoretisk grund”, Tillsammans: en
fungerande ekonomisk demokrati, Bo Rothstein [red]. Stockholm: SNS Förlag, 2012.
Fung, Archon & Erik Olin Wright ”Deepening democracy: Innovations In Empowered Participatory Governance”, Politics and society, 2001, vol 1
Furåker, Bengt ”The swedish wage-earner funds and economic democracy: is there anything to be learned from them?”, Working life democracy, 2016, vol 22, iss 1
George, Donald A.R. ”The political economy of wage-earner funds: policy debate and swedish experience”, Review of political economy, 1993, vol 5
Giljam, Mikael. Svenska folket och löntagarfonderna. En studie i politisk åsiktsbildning. Lund: Studentlitteratur, 1988.
Hancock, M. Donald & John Logue ”Sweden: The quest for economic democracy”, Polity, 1984, vol 17, No. 2
Hadenius, Stig., Björn Molin & Hans Wieslander, Sverige efter 1900 – en modern politisk
historia. Stockholm: Bonnier, 1993.
Hermansson, Jörgen. Politik på upplysningens grund. Lund: Wallin & Dahlbom Boktryckeri AB, 2003.
Hermansson, Jörgen & PerOla Öberg. ”Konstitutionell socialism och idén om löntagarstyrda företag”, Tillsammans: en fungerande ekonomisk demokrati, Bo Rothstein [red]. Stockholm: SNS Förlag, 2012.
Held, David. Demokratimodeller. Uddevalla: MediaPrint, 2005.
Jørgensen Winther, Marianne & Louise Phillips. Diskursanalys som teori och metod. Lund: Studentlitteratur, 2000.
63
Lewin, Lefi. Ideologi och strategi – Svensk politik under 130 år. Lund: Studentlitteratur, 2002.
Lively, Jack. Democracy. Oxford, 1975.
Lundh, Christer. Den svenska debatten om industriell ekonomi 1919-1924. Lund: Studentlitteratur, 1987.
Löntagarfondsutredningen (1981). Löntagarna och kapitaltillväxten 5. (SOU 1981:44). Magnusson, Lars. ”Ägande via fonder – en väg till ekonomisk demokrati?”, Tillsammans: en
fungerande ekonomisk demokrati, Bo Rothstein [red]. Stockholm: SNS Förlag, 2012.
Olsen, P. Johan. Demokrati på svenska. Helsingborg: Tryck Schmidts Boktryckeri AB, 1990. Riksdagens protokoll 1983/84:46
Rothstein, Bo. ”Ekonomisk demokrati? Reflexioner kring en borttappad diskussion”,
Tillsammans: en fungerande ekonomisk demokrati, Bo Rothstein [red]. Stockholm: SNS
Förlag, 2012.
Steger, Manfred B. och Ravi K. Roy. Neoliberalism: a very short introduction. New York: Oxford University Press, 2010.
Viktorov, Ilja. Fordismens kris och löntagarfonder i Sverige. Västra Frölunda: Intellecta Docusys, 2006
Whyman, Philip. ”An analysis of wage earner funds in Sweden: Distinguishing myth from reality” Economic and idustrial democracy 2004 vol 25.
Åsard, Erik. Kampen om löntagarfonderna. Stockholm: PA Norstedt & Söners förlag, 1985 Öhman, Berndt. ”Wage-earner funds – Backgrounds, problems, and possibilities”, Economic
and industrial democracy, 1980, vol 1.
Källmaterial Riksdagens protokoll 1983/84:53 http://riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/protokoll/riksdagens-protokoll- 19838453_G70953 Riksdagens protokoll 1983/84:54 http://riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/protokoll/riksdagens-protokoll- 19838454_G70954 Riksdagens protokoll 1983/84:55 http://riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/protokoll/riksdagens-protokoll- 19838455_G70955