Små populationer
Flera av fokusarterna förekommer i mycket små populationer på endast ett eller två träd. Träd är dynamiska habitat som förändras över tiden (Löbel et al. 2006). Studier har visat att stokastiska lokala utdöenden av små epifytpopulationer genom att t.ex. barkbitar lossnar eller att träd faller till marken är vanligt (a.a.). Störst risk för lokalt utdöende till följd av liknande stokastiska skeenden och katastrofer bedöms populationerna av Chaenotheca brachypoda och C. chlorella i Varshult löpa (tabell 5). Båda arterna återfanns endast på en mycket gammal, ihålig och sprucken lönn. Även den ringa populationen av Sclerophora farinacea i Varshult och de ringa populationerna av S. farinacea och Buellia alboatra i Skäraskog (tabell 3) måste ses som ytterst känsliga för stokastiska skeenden. I Skäraskog kan dock ytterligare förekomster av arterna finnas då den inventerade lokalen endast utgör en mindre del av ett större sammanhängande område med ädellövträdsbeväxta betesmarker inom Natura 2000 området Skäraskog.
Många av de inventerade träden i Skärskog och Varshult hävdas genom hamling. För att undvika skador på lavarna vid utförandet av hamlingen, som i princip kan leda till lokal utrotning av (i vissa fall rödlistade) arter, är det av yttersta vikt att kontakt med trädstammarnas bark minimeras. Huruvida de arborister som hyrs in för hamling av de höga askarna i Skäraskog klättrar i träden eller ej framgår inte av den information som finns till hands. Användande av skylift eller maskin med personkorg vore att föredra vid hamling av nämnda och liknande träd (Aronsson et al. 2001).
Restaurering och fortsatt hävd
Av de större bladlavsarter som ingår bland fokusarterna i detta arbete, Lobaria pulmonaria och Peltigera collina, gjordes färre fynd och/eller konstaterades mindre utbredning på trädstammarna i båda lokalerna år 2007 jämfört med närmast föregående inventering (tabell 3 och 5). De färre fynden är troligtvis en respons på den miljöförändring restaureringarna inneburit i lokalerna, ev. i kombination med andra faktorer. Det är rimligt att anta att populationerna är på väg mot en ny bärkraftsnivå under de nya förhållandena (Ricklefs 2001). Om populationerna kommer att stabiliseras och vid vilken nivå går inte att säga.
Restaureringarna utfördes under relativt kort tid i båda lokalerna med syfte att direkt nå ett önskvärt slutläge. Mycket talar för att ett etappvis tillvägagångssätt är att föredra för att ge lavfloran en chans att acklimatisera sig till de nya förhållandena (Arup & Ekman 1997a; Schofield et al. 2003; Gauslaa et al. 2006). En restaurering i etapper begränsar också röjgödslingseffekter och därmed slyuppslag (Slotte 1997) vilket borde minska behovet av ytterligare arbetsinsatser. För att sprida risken för negativa effekter på lavfloran bör man vidare variera åtgärderna i en lokal som restaureras med syfte att få en varierad miljö med öppna och mer slutna områden om vartannat (Andreas Malmqvist pers. komm.). Föregås restaureringsinsatsen dessutom av en lavinventering ges möjlighet att specifikt välja strategi för restaureringen. Med detta tillvägagångssätt hade man t.ex. i Varshult kunnat spara fler träd runt förekomster av den fuktkrävande L. pulmonaria och därmed minskat ev. uttorknings- och ljuschockseffekter till följd av restaureringen. Transplantationsförsök har visat att behållande av trädgrupper runt förekomster av L. pulmonaria kan vara ett sätt att öka lavens vitalitet och chanser att överleva efter skogliga ingrepp (Hazell & Gustafsson 1999).
Vid inventeringen år 2007 observerades ett i vissa fall stort uppslag av sly, rot- och vattskott på och invid flera framförallt hamlade träd i båda lokalerna. Under ett återbesök i Skäraskog i oktober 2007 konstaterades att sly, rot- och vattskott huggits bort i samband med hamling av träden. Sly, rot och vattskott som får tillväxa mellan hamlingarna kan ha en skuggande-, spridningshämmande- och mekanisk piskeffekt på trädstammen vilket kan skada och missgynna epifytfloran (Slotte 1997; Aronsson et al. 2001). Aronsson et al. (2001) rekommenderar att sådana skott tas bort varje år. Uppenbarligen lyckas inte betesdjuren hålla tillbaka sly, rot- och vattskott i lokalerna varför denna uppgift bör utföras av den enskilde brukaren alt. förvaltaren.
En viss återhållsamhet i borttagandet av rotskott kan dock vara befogat. Enligt Slotte (1997) har gynnande av basalskot, dvs. rot- och stubbskott, använts som metod för att föryngra hamlade trädbestånd. Detta föryngringssätt torde vara lämpligt där basalskott inte får någon av ovanstående negativa effekter. Möjligtvis skulle svårspridda lavarters spridning och föryngring underlättas genom att nya substrat utvecklas nära de gamla.
Områdesskydd - försäkran mot biotopförlust?
De inventerade lokalerna i Skäraskog och Varshult utgör fragment av en biotoptyp som tidigare var betydligt mer utbredd i landskapet (Nilsson 1997; Slotte 1997). Jordbrukslandskapet har alltid varit mycket mosaikartat och dess biotoper har därmed alltid varit kraftigt fragmenterade (Linkowski & Lennartsson 2005). Det är dock rimligt att anta att konnektiviteten mellan fragmenten i det preindustriella jordbrukslandskapet var större än vad den är i dagens jordbrukslandskap (a.a. samt källor däri). Den högre konnektiviteten tillsammans med en betydligt större mängd lämpligt substrat (Nilsson 1997; Slotte 1997) bör ha varit avgörande för att arter likt många av de här studerade fokusarterna lyckats överleva i landskapet in i våra dagar. Konnektiviteten idag mellan de inventerade lokalerna och andra liknande biotoptyper bedöms som ytterst slumpartad för att inte säga obefintlig. Fokusarternas förekomster utgör reliktpopulationer (Nilsson et al. 1994; Niklasson & Nilsson 2005). Det största hotet mot fokusarternas förekomster på biotopnivå är inte ytterligare fragmentering av biotoptypen utan ytterligare förlust av befintlig biotop (Linkowski & Lennartsson 2005).
Sverige har genom lagar antagna nationellt och inom EU samt genom undertecknande av internationella konventioner och genom inhemska miljömålsbeslut en skyldighet att bevara biologisk mångfald (Höjer & Hultengren 2004). Det är utifrån dessa lagar och överenskommelser som den svenska naturvården agerar, det är här den finner sitt juridiska och till viss del moraliska mandat. Ett led i bevarandearbetet, t.ex. för att motverka förlust av biotoper med höga naturvärden, är inrättande av områdesskydd (Höjer & Hultengren 2004).
Den inventerade lokalen i Skäraskog har varit naturreservat sedan år 1959 och omsluts av Natura 2000 – området Skäraskog. Lokalen får anses som ganska välinventerad då både kärlväxter (okänd), marksvampar (Nyström 2006), epifytiska lavar (Nicklasson 1995, opub; Malmqvist 2001, opub.) och epifytiska mossor (Nicklasson 1995, opub.) inventerats i området. Huruvida lokalen ska förbli reservat eller inlemmas i Natura 2000 området i framtiden har inte gått att få klarhet i under arbetets gång. Oavsett borgar skyddet för att lövängen, dess kringmiljö och dess naturvärden på juridisk grund kan bibehållas och utvecklas.
Den inventerade lokalen i Varshult, ca 9 ha, utgör större delen av en nyckelbiotop och saknar därmed juridiskt skydd (Niklasson & Nilsson 2005). Vid inventeringen år 2007 återfanns sammanlagt sex rödlistade lavarter på ask och lönn i lokalen (tabell 5). Vid inventeringen år 1999 hittades ytterligare en rödlistad lavart, parknål (NT) (Chaenotheca hispidula), på ek. Som jämförelse kan nämnas att man i Dalby Söderskog, Skåne, hittat 11 rödlistade lavarter (37 ha, alm, ask, bok (Fagus sylvatica) ek), på Stenshuvud, Skåne, 4 rödlistade lavarter (50 ha, ask, avenbok (Carpinus betulus), bok, ek), i Mittlandsskogen,
Öland, 17 rödlistade lavarter (247 ha, ek, ask, hassel, alm m.fl.) (Arup et al. 2003) och på Höö, Kronobergs än, 7 rödlistade arter (80 ha, bok, ek, ask, lind m.fl.) (Arup et al. 1997). Inventering av fler organismgrupper behövs i Varshult, framförallt av insekter beroende av grov lövved, men även marksvampar och kärlväxter. Det kan tyckas märkligt att Jordbruksverkets stora Ängs- och betesmarksinventering (Persson 2005a) inte uppmärksammat lokalen. En sökning i resultatdatabasen TUVA (2007) visar att markerna i Natura 2000 området Varshult söder om lokalen inventerats, men inte den i detta arbete inventerade nyckelbiotopen klassad som lövängsrest. Detta trots att lokalen t.ex. finns omnämnd i bevarandeplan för Natura 2000 området Varshult som ett restaureringsobjekt med hävdgynnade arter och hamlade träd, uppgifter inhämtade vid länsstyrelsens besök i lokalen år 2000 i samband med upprättande av åtgärdsplan för miljöstöd. I inventeringsmetoden för Ängs- och betesmarksinventeringen (Persson 2005b) står bl.a. att arealer som fått åtgärdsplan skall inventeras. Därtill förekommer i lokalen många av de natur- och kulturvärden som enligt inventeringsmetoden kvalificerar marken för deltagande i inventeringen, t.ex. odlingsrösen, stenmurar, hamlingspåverkade träd (21 st. ej medräknat nyhamlade, tabell 2), hålträd, grova träd (2 st. med omkr. >314 cm) samt mossor och hävdgynnade kärlväxter av vilka några namnges i stycket ”Lokalbeskrivning” ovan. Eftersom informationen i databasen TUVA överförs till den databas från vilken information hämtas vid basinventering av Natura 2000 områden (Naturvårdsverket 2006) kan lokalen även vid denna inventering förbises. Om ett områdesskydd skulle bli aktuellt i området torde det vara mest naturligt att inlemma området i det befintliga Natura 2000 området Varshult, t.ex. som utvecklingsmark (Naturvårdsverket 2006). Behövs ett starkare områdesskydd i lokalen? Det råder ingen tvekan om att nuvarande arrendator Tommy Samuelsson, prisbelönt för sitt naturvårdsarbete, är kapabel att sköta området på ett naturvårdsmässigt sätt. Däremot kan den insamling av brännved som Sveaskogs anställda tidvis bedriver i lokalen starkt ifrågasättas. Förmodligen var detta en vanlig företeelse i det gamla bondehushållet (Slotte 1997). Betänkt den brist som idag råder på gammal, grov lövved i naturen (t.ex. Höjer & Hultengren 2004; Appelqvist 2005; Niklasson & Nilsson 2005) bör denna lämnas kvar som substrat för organismer beroende av sådan ved så långt det är möjligt. Kanske en uppgradering av skyddet till Natura 2000 område kan bidra till att öka respekten för lokalens natur- och kulturvärden? Med ett juridiskt grundat skydd blir dessutom inte skötseln av lokalen och arternas chanser till överlevnad på längre sikt avhängigt av enskilda lantbrukares intresse, förmåga och prioriteringar.
Framtida lavinventeringar i Skäraskog och Varshult
Detta arbete har bl.a. visat på svårigheten att entydigt avgöra hur epifytiska lavar påverkas av restaureringsföretag i lövängar. Med tanke på fokusarternas förmodat svaga spridningsförmåga, och framförallt skorplavarnas låga årliga tillväxt, kan tiden efter restaurering vara något kort för att effekterna av den samma fullt ut ska ha slagit igenom år 2007. Undersökningen torde dock tillsammans med övriga inventeringar utgöra en bra grund för fortsatt uppföljning av fokusarternas utveckling i lokalerna.
Den subjektiva bedömningen av lavarnas utbredning som gjorts i denna och tidigare lavinventeringar i lokalerna, samt framförallt den omräkning av 1995 års resultat för Skäraskog som gjorts i detta arbete, kan utgöra en felkälla. För att minska risken för subjektiva bedömningar och göra jämförelser mellan inventeringar mer tillförlitliga bör lavarnas utbredning på stammarna vid framtida inventeringar mätas med fasta mätredskap (se t.ex. Hultengren 2001).
Vid inventeringarna år 2007 inventerades samtliga återhamlade och tidigare hamlade askar och lönnar samt ohamlade askar och lönnar över 100 cm i omkrets. Följaktligen kan återfynd av fokusarter ha uteblivit vid inventeringen år 2007 om fokusarter återfunnits på ohamlade träd under 100 cm i omkrets vid de tidigare inventeringarna. Framförallt gäller detta
återfynd på ask som visat sig kunna härbärgera rödlistade arter även vid klenare dimensioner (Arup 1997c). Trädens tillväxt mellan inventeringstillfällena borde dock ha verkat för ett minskande av denna felkälla om än marginellt. Om den nedre omkretsgränsen för ohamlade träd varit över 100 cm vid de tidigare inventeringarna kan fynd ha registrerats på träd år 2007 som inte registrerats vid de tidigare inventeringarna. Även i detta avseende är således fasta inventeringsnormer av vikt för resultatets tillförlitlighet.
Tack
Jag vill rikta ett tack till följande för hjälp och tips under arbetets gång: Börne Torstensson och Thorsten Zaar, Skogsstyrelsen Lenhovda samt Tony Johansson, Skogsstyrelsen Lenhovda; Jan Karlsson, Skogsstyrelsen Växjö; Annika Bladh, Jonas Hedin och Sandra Hermansson, Länsstyrelsen Kronobergs län; Tommy Samuelsson med familj, Varshult; Peter Ask, Sveaskog; Personalen på Lantmäteriets Arkivtjänst, Växjö; Andreas Malmqvist, Naturcentrum AB; Allan Nicklasson, Växjö samt min handledare Patrik Dinnétz, Högskolan i Kalmar.
Referenser
Andersson, L., Appelqvist, T. 1987. Lunglav och almlav, indikatorer på värdefull skog. Svensk Botanisk Tidskrift 81: 185-194.
Andersson, L., Appelqvist, T. 1990. Istidens stora växtätare utformade de nemorala och boreonmeorala ekosystemen. Svensk Botanisk Tidskrift 84: 355-368.
Andersson, L., Johansson, K. A. 1984. Epifyter på hamlade askar i Ölmestorp. Skaraborgsnatur: årsskrift för Skaraborgs naturskyddsförening 21: 156-159.
Andersson, L., Hultengren, S., Thor, G. 2005. Faktablad: Gyalecta ulmi – almlav. ArtDatabanken, Sveriges Lantbruksuniversitet, Uppsala.
Appelqvist, T. 2005. Naturvårdsbiologisk forskning – underlag för områdesskydd i skogslandskapet. Naturvårdsverket Rapport 5452. Naturvårdsverket, Stockholm.
Aragon, G., Otálora, M. A. G., Martínez, I. 2005. New data on the genus Leptogium (lichenized ascomycetes) in the Iberian peninsula. Nova Hedwigia 80: 199-226.
Armstrong, R. A. 1987. Dispersal in a population of the lichen Hypogymnia physodes. Environmental and Experimental Botany 27: 357-363.
Armstrong, R. A. 1992. Seasonal growth of foliose lichens in successive years in south Gwynedd, Wales. Environmental and Experimental Botany 33: 225-232.
Aronsson, M., Karlsson, J., Slotte, H. 2001. Hamling och lövtäkt. Jordbruksverket & Skogsstyrelsen, Jönköping.
Arup, U., Ekman, S. 1991. Lavfloran på Hallands Väderö. Svensk Botanisk Tidskrift 85: 263-308.
Arup, U. 1997a. Skoglig kontinuitet. I Arup, U. m.fl. (red.) Skyddsvärda lavar i sydvästra Sverige, sid. 92-95. SBF-förlaget, Lund.
Arup, U. 1997b. Indikatorarter och viktiga miljöer. I Arup, U. m.fl. (red.) Skyddsvärda lavar i sydvästra Sverige, sid. 96-103. SBF-förlaget, Lund.
Arup, U. 1997c. Lavar i olika miljöer. I Arup, U. m.fl. (red.) Skyddsvärda lavar i sydvästra Sverige, sid. 62-91. SBF-förlaget, Lund.
Arup, U., Ekman, S. 1997a. Skötselförslag. I Arup, U. m.fl. (red.) Skyddsvärda lavar i sydvästra Sverige, sid. 108-110. SBF-förlaget, Lund.
Arup, U., Ekman, S. 1997b. Presentation av arterna. I Arup, U. m.fl. (red.) Skyddsvärda lavar i sydvästra Sverige, sid. 146-258. SBF-förlaget, Lund.
Arup, U., Fritz, Ö., Gustavsson, H-E. 1997. Skyddsvärda områden. I Arup, U. m.fl. (red.) Skyddsvärda lavar i sydvästra Sverige, sid. 112-145. SBF-förlaget, Lund.
Arup, U., Knutsson, T., Ålind, P. 2003. The epiphytic lichen flora in Mittlandsskogen, Öland SE Sweden. Graphis Scripta 14: 33-48.
Arvidsson, L. 2005. Faktablad: Gyalecta flotowii – blek kraterlav. ArtDatabanken, Sveriges Lantbruksuniversitet, Uppsala.
Ask, P. Sveaskog, Växjö.
Austad, I., Skogen, A. 1990. Restoration of a deciduous woodland in Western Norway formerly used for fodder production: effects on tree canopy and field layer. Vegetation 88: 1-20.
Bakker, J. P., Berendse, F. 1999. Constraints in the restoration of ecological diversity in grassland and heath land communities. Trends in Evolution and Ecology 14:63-68.
Barbaro, L., Dutiot, T., Cozic, P. 2001. A six year experimental restoration of biodiversity by shrub-clearing and grazing in calcareous grasslands of the French Prealps. Biodiversity and Conservation 10: 119- 135.
Barnosky, A. D., Koch, P. L., Feranec, R. S., Wing, S. L., Shabel, A. B. 2004 Assessing the Causes of Late Pleistocene Extinctions on the Continents. Science 306: 70-75.
Bengtsson, J., Nilsson, S. G., Franc, A., Menozzi, P. 2000. Biodiversity, disturbances, ecosystem function and management of European forests. Foerst Ecology and Management 132: 39-50.
Berg, A., Jonsson, M., Lindberg, T., Kallebrink, K. G. 2002. Population dynamics and reproduction of northern lapwings Vanellus vanellus in a meadow restoration area in central Sweden. IBIS 144: E131- E140.
Bernes, C. (red.) 1994. Biologisk mångfald I Sverige – en landstudie. Naturvårdsverket Monitor 14. Naturvårdsverket förlag, Solna.
Betzholtz, P. E., Ehrig, A., Lindeborg, M., Dinnétz, P. 2007. Food plant density, patch isolation and vegetation height determine occurrence in a Swedish metapopulation of the marsh fritillary
Euphydryas uaurinia (Rottemburg, 1775) (Lepidoptera, Nymphalidae). Journal of Insect Conservation 11: 343-350.
Bevarandeplan för Natura 2000 område Skäraskog. Länsstyrelsen Kronobergs län. Tillgänglig 2008-01-10 kl. 15.22 via http://www4.g.lst.se/nat2000/n2000visa.asp?SITECODE=SE0320213
Bevarandeplan för Natura 2000 område Varshult. Länsstyrelsen Kronobergs län. Tillgänglig 2008-01-10 kl. 15.25 via http://www4.g.lst.se/nat2000/n2000visa.asp?SITECODE=SE0320182
Björse, G., Bradshaw, R. 1998. 2000 years of forest dynamics in southern Sweden: suggestions for forest management. Forest Ecology and Management 104: 15-26.
Bladh, A. Länsstyrelsen, Kronobergs län, Växjö.
Carlsson, Å. Hultengren, S. 1993. Hamlade träd – värdefulla lavmiljöer. Calluna 8:22-33.
Denison, W. C. 2003. Apothecia and ascospores of Lobaria oregana and Lobaria pulmonaria investigated. Mycologia 95: 513-518.
Edenhamn, P., Ekendahl, A., Lönn, M., Pamilo, P. (red.) 1999. Spridningsförmåga hos svenska växter och djur. Naturvårdsverket Rapport 4964. Naturvårdsverket förlag, Stockholm.
Eklundh, L. 2003. Geografisk informationsbehandling – metoder och tillämpningar. Formas, Stockholm. Ekman, S., Nordin, A. 1993. The taxonomy of Bacidia fraxinea and its relationship to B. rubella. Annales
Botanici Fennici 30: 77-82.
Ekman, S. 1997. Förändringar i lavfloran. I Arup, U. m.fl. (red.) Skyddsvärda lavar i sydvästra Sverige, sid. 50- 61. SBF-förlaget, Lund.
Ekstam, U., Aronsson, M., Forshed, N. 1988. Ängar. LTs förlag, Stockholm.
Ekstam, U., Forshed, N. 1992. Om hävden upphör. Naturvårdsverket förlag, Stockholm.
Ekstam, U., Forshed, N. 2000. Svenska naturbetesmarker – historia och ekologi. Naturvårdsverket förlag, Stockholm.
Ellis , C. J., Coppins, B. J. 2006. Contrasting functional traits maintain lichen epiphyte diversity in response to climate and autogenic succession. Journal of Biogeography 33: 1643-1656.
Foster, D. 2002. Conservation issues and approaches for dynamic cultural landscapes. Journal of Biogeography 29: 1533-1535.
Foucard, T. 2001. Svenska skorplavar och svampar som växer på dem. Stenströms bokförlag AB/Interpublishing, Stockholm.
Gauslaa, Y., Solhaug, K. A. 2000. High-light-intensity damage to the foliose lichen Lobaria pulmonaria within a natural forest: the applicability of chlorophyll fluorescence methods. Lichenologist 32: 271-289. Gauslaa, Y., Solhaug, K. A. 2004. Photoinhibition in lichens depends on cortical characteristics and hydration.
The Lichenologist 36: 133-143.
Gauslaa, Y., Lie, M., Solhaug, K. A., Ohlson, M. 2006. Growth and ecophysiological acclimation of the foliose lichen Lobaria pulmonaria in forests with contrasting light climates. Oecologia 147: 406-416. Gustavsson, H-E. 1995. Lvafloran på bok i Ödegärdet i västra Småland. Svensk Botanisk Tidskrift 89: 65-82. Gärdenfors, U. (red.) 2005. Rödlistade arter i Sverige 2005. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Götmark, F., Fridman, J., Kempe, G., Norden, B. 2005. Broadleaved tree species in conifer-dominated forestry: Regeneration and limitation of saplings in southern Sweden. Forest Ecology and Management 214: 142-157.
Hallingbäck, T. 1995. Ekologisk katalog över lavar. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Hannah, L., Carr, J., Lankerani, A. 1995. Human disturbance and natural habitat: a biome level analysis of a global data set. Biodiversity and Conservation 4: 128-155.
Hansson, L. 1992. Ecological principles of nature conservation. Elsevier science publishers, London and New York.
Hazel, P., Gustafsson, L. 1999. Retention of trees at final harvest - evaluation of a conservation technique using epiphytic bryophyte and lichen transplants. Biological Conservation 90: 133-142.
Hedenås, H., Bolyukh, V. O., Jonsson, B. G. 2003. Spatial distribution of epiphytes on Populus tremula in relation to dispersal mode. Journal of Vegetation Science 14: 233-242.
Hedin, J. Länsstyrelsen, Kronobergs län, Växjö.
Hedin, J., Johansson, T., Johansson, J. År okänt. Förslag till inventeringsmetodik för skyddsvärda träd i kulturlandskapet. Tillgänglig 2007-05-13 kl. 11.28 via
http://swenviro.naturvardsverket.se/dokument/aktuellt/konferen/konfdok/atgard/atgarddok/forslag.ppt Hermansson, S. Länsstyrelsen, Kronobergs län, Växjö.
Hultengren, S & Nitare, J. 1999. Inventering av jätteträd – instruktion för inventering av grova lövträd isödra Sverige. Skogsstyrelsen och Naturcentrum AB.
Hultengren, S. 2001. Övervakningsmetoder för lavar inom regional miljöövervakning – presentation och utvärdering. Länsstyrelsen i Västra Götaland. Rapport 2001: 25.
Hultengren, S. 2005a. Faktablad: Lobaria pulmonaria – lunglav. ArtDatabanken, Sveriges Lantbruksuniversitet, Uppsala.
Hultengren, S. 2005b. Faktablad: Sclerophora amabilis – sydlig blekspik. ArtDatabanken, Sveriges Lantbruksuniversitet, Uppsala.
Höjer, O., Hultengren, S. 2000. Åtgärdsprogram för särskilt skyddsvärda träd. Naturvårdsverket rapport 5411. Naturvårdsverket, Stockholm.
Johansson, P., Ehrlén, J. 2003. Influence of habitat quantity, quality and isolation on the distribution and abundance of two epiphytic lichens. Journal of Ecology 91: 213-221.
Johansson, T. Skogsstyrelsen, Lenhovda. Karlsson, J. Skogsstyrelsen, Växjö.
Klironomos, J. N. 2002. Another form of bias in conservation research. Science 298: 749-750.
Kotiluoto, R. 1998. Vegetation changes in restored semi-natural meadows in Turku Archipelago of SW Finland. Plant Ecology 136: 53-67.
Krog, H., Østhagen, H., Tønsberg, T. 1994. Lavflora: Norske busk –og bladlav. Universitetsforlaget, Oslo, Norge.
Krok, Th. O. B. N., Almquist, S. 2004. Svensk flora – fanerogamer och ormbunksväxter. Liber, Stockholm. Liljelund, L-E., Zetterberg, G. (red) 1987. BIN, biologiska inventeringsnormer: vegetation. Naturvårdsverket
Rapport 3278. Naturvårdsverket, Solna.
Lindbladh, M., Bradshaw, R. 1998. The Origin of Present Forest Composition and Patterns in Southern Sweden. Journal of Biogeography 25: 463-477.
Lindbladh, M., Bradshaw, R., Holmqvist, B. H. 2000. Pattern and process in south Swedish forests during the last 3000 years, sensed at stand and regional scales. Journal of Ecology 88: 113-128.
Lindborg, R. 2006. Recreating grasslands in Swedish rural landscapes – effects of seed sowing and management history. Biodiversity and Conservation 15: 957-969.
Linkowski, W., Lennartsson, T. 2005. Fragmenterat landskap – en kunskapssammanställning om fragmentering som hot mot biologisk mångfald. Jordbruksverket Rapport 2005:9.
Lorentsson, S., Mattsson, J-E. 1999. New reports of soredia dispersed by ants, Formica cunicularia. Lichenologist 31: 204-207.
Löbel, S., Snäll, T., Rydin, H. 2006. Metapopulation processes in epiphytes inferred from patterns of regional distribution and local abundance in fragmented forest landscapes. Journal of Ecology 94: 856-868. Löfgren, R., Andersson, L. 2000. Sydsvenska lövskogar och andra lövbärande marker.Kriterier för
naturvärdering, skydd och skötsel. Naturvårdsverket Rapport 5081. Naturvårdsverket förlag, Stockholm.
Malmqvist, A. 1999. Inventering av rödlistade och i övrigt intressanta lavarter i nyckelbiotop/naturvärdesobjekt O om Varshult (opub.). Naturcentrum AB.
Malmqvist, A. 2001. Askänget i Naturreservatet Skäraskog – Lavfloran och den fortsatta skötseln (opub.). Naturcentrum AB, Stenungsund.
Malmqvist, A. Naturvårdscentrum AB, Stenungsund.
Martin, E., McCune, B., Hutchinson, J. 2002. Distribution and morphological variation of Leptogium cellulosum and L. teretiusculum in the pacific northwest. Bryologist 105: 358-362.
Mattsson, J-E. 1997. Undersökningsområdet. I Arup, U. m.fl. (red.) Skyddsvärda lavar i sydvästra Sverige, sid. 22-32. SBF-förlaget, Lund.
Moberg, R., Holmåsen, I. 2000. Lavar en fälthandbok. Interpublishing, Stockholm.
Moe, B., Botnen, A. 1997. A quantitative study of the epiphytic vegetation on pollarded trunks of Fraxinus excelsior at Havrå, Osterøy, western Norway. Plant Ecology 129: 157-177.
Moe, B., Botnen, A. 2000. Epiphytic vegetation on pollarded trunks of Fraxinus excelsior in four different habitats at Grinde, Leikanger, western Norway. Plant Ecology 151: 143-159.
Mortimer, S.R., Hollier, J.A., Brown, V.K. 1998. Interactions between plant and insect diversity in the restoration of lowland calcareous grasslands in southern Britain. Applied Vegetation Science 1: 101- 114.
Mossberg, B., Stenberg, L. 2003. Den nya nordiska floran. Wahlström & Widstrand, Stockholm. Naturvårdsverket. 2006. Manual för basinventering i vissa hävdade marker. Dnr. 127-317-04.
Naturvårdsverket, Stockholm.
Nicklasson, A. 1995. Lav- och mossfloran på hamlade träd I naturreservatet Skäraskog (opub). Niklasson, M., Nilsson, S.G. 2005. Skogsdynamik och arters bevarande – Studentlitteratur, Lund.
Nilsson, S. G. 1997. Biologisk mångfald under tusen år i det sydsvenska kulturlandskapet. Svensk botanisk tidskrift 91: 85-101.
Nilsson, S. G., Arup, U., Baranowski, R., Ekman, S. 1994. Trädbundna lavar och skalbaggar i ålderdomliga kulturlandskap. Svensk Botanisk Tidskrift 88: 1-12.
Nitare, J. 2000. Signalarter – indikatorer på skyddsvärd skog – flora över kryptogamer. Skogsstyrelsen,