Högskolan i Kalmar
Hur påverkar restaurering av lövängar
naturvårdsintressanta epifytiska lavar?
Magnus Lundin
Examensarbete i Biologi
Nr: 6357
Examensarbeten gjorda vid Högskolan i Kalmar, Naturvetenskapliga institutionen, och lista över dessa kan beställas via;
www.hik.se/student eller: Högskolan i Kalmar Naturvetenskapliga institutionen 391 82 KALMAR Tel 0480-44 73 00 Fax 0480-44 73 05 e-post: info@bom.hik.se
Examensarbeten gjorda på Högskolan i Kalmar finns på: www.hik.se/student
Detta är ett examensarbete och studenten svarar själv för de framlagda resultaten och slutsatserna i rapporten.
Hur påverkar restaurering av lövängar
naturvårdsintressanta epifytiska lavar?
Magnus Lundin
Högskolan i Kalmar, Institutionen för Biologi och Miljövetenskap Examensarbete i biologi, 20 poäng, Filosofie Magisterexamen Handledare: Universitetslektor Patrik Dinnétz, Högskolan i Kalmar Examinator: Universitetslektor Per-Eric Betzholtz, Högskolan i Kalmar Abstract
An increased understanding of the biological values of semi-natural grasslands during the last two decades has resulted in governmental funded restorations of wooded hay meadows. The aim of this study is to investigate the effect of restoration on a set of red listed and indicator epiphytic lichen species, inhabiting pollarded and unpollarded ash and maple trees, in two wooded hay meadows situated in Skäraskog and Varshult, Kronoberg county, Sweden. The two areas were investigated both before and after the restoration. The result shows that most lichen species present in the first investigation were found also at the second census. Both additional and fewer findings as well as increases and decreases in size were recorded. However, a general change was found not to be statistically significant (p>0, 05). The number of presences of individual lichen species and their size was compared with earlier inventories and related to the method of restoration and to the ecology of the lichens. The two foliose lichen species Lobaria pulmonaria and Peltigera collina are probably affected negatively by restoration. Restorations have been carried out during a short period of time witch have limited the possibility of lichen acclimation to the new environment and lead to a drier climate in the areas. Future management should aim towards an age differentiated tree stand and good dispersal possibilities. In order not to jeopardize the presence of small lichen populations, caution must be taken when pollarding. Future restorations in similar environments should be preceded by lichen inventories so that the management can be targeted at the different ecological requirements of different lichen species.
Sammanfattning
Ett ökat medvetande om äldre fodermarkers naturvärden under de senaste två decennierna har lett till att t.ex. lövängar restaureras med statligt stöd. I detta arbete undersöktes hur tidigare inventerade signal- och/eller rödlistade epifytiska lavarter på hamlad resp. ohamlad ask och lönn påverkats av restaureringar utförda i lövängar i Skäraskog och Varshult, Kronobergs län. Lokalerna återinventerades varvid de aktuella lavarnas förekomst samt utbredning noterades. Resultatet visar att de flesta lavarterna återfanns. Både fler och färre fynd samt större och mindre utbredning noterades jämfört med tidigare inventeringar. Ett generellt mönster i förändringarna var dock inte statistiskt signifikant (p>0,05). Antalet förekomster av enskilda lavarter och förekomsternas utbredning jämfördes med tidigare inventeringar och relaterades till lavarternas ekologi och använd restaureringsmetod. Troligtvis uppvisar bladlavarna Lobaria pulmonaria och Peltigera collina en negativ restaureringseffekt. Restaureringarna har utförts under kort tid vilket begränsat lavarnas möjlighet för acklimatisering till de nya förhållandena samt bidragit till ett torrare klimat i lokalerna. För lavarternas framtida förekomst i lokalerna är det viktigt att skötseln eftersträvar ett olikåldrigt trädbestånd och goda spridningsförhållanden. Försiktighet måste iakttas vid hamling för att inte riskera små lavpopulationers förekomster. Framtida restaureringar i liknande miljöer bör föregås av lavinventeringar så att åtgärderna kan varieras efter olika lavarters ekologiska krav.
Innehållsförteckning
Introduktion ...1
Historisk utveckling av lövängar ...1
Fragmentering ger spridningskonsekvenser ...2
Små populationer är bräckliga ...2
Restaurering av kulturlandskap - och kunskap därom...2
Syfte & Frågeställningar...3
Avgränsningar...4
Definitioner...4
Material & Metoder ...5
Lokalbeskrivning ...5 Skäraskog...5 Varshult ...6 Inventeringen ...6 Trädinventeringen ...7 Lavinventeringen ...8 Databehandling ...9 Resultat ...10
Lokalernas historik och restaurering ...10
Skäraskog...10 Varshult ...10 Trädinventeringen...11 Skäraskog...11 Varshult ...12 Lavinventeringen ...13 Skäraskog...13
Översiktlig inventering av närområdet...14
Varshult ...14
Översiktlig inventering av närområdet...15
Diskussion...16
Hur har restaureringarna utförts; har restaureringsmetodiken tagit hänsyn till förekomsten av signal- och/eller rödlistade lavarter? ...16
Skäraskog...16
Varshult ...16
Bedömning ...17
Har det skett en förändring vad gäller förekomsten av epifytiska signal- och/eller rödlistade lavar på ask och lönn till följd av restaureringen i lokalerna Skäraskog och Varshult?...18
Bedömning och genomgång av fokusarter ...18
Hur ser framtiden ut för de förekommande signal- och/eller rödlistade lavarterna i lokalerna vad gäller substrattillgång och spridningsmöjligheter? ...23
Bedömning - Skäraskog ...24
Bedömning – Varshult ...25
Avslutande reflektioner och rekommendationer ...26
Restaurering och fortsatt hävd ...26
Områdesskydd - försäkran mot biotopförlust?...27
Framtida lavinventeringar i Skäraskog och Varshult ...28
Tack ...29
Referenser...30
Introduktion
Slåtterängar med gles träd- och buskvegetation, lövängar, utgör ett av jordbrukslandskapets artrikaste markslag (Bernes 1994). Framförallt brukar ängarnas rika ört- och gräsflora framhållas och användas som utgångspunkt för bevarandeåtgärder (t.ex. Ekstam et al. 1988; Ekstam & Forshed 1992). Men artmångfalden finns inte enbart på marken i dessa gamla fodermarker. Faktum är att fler arter är knutna till de gamla och ofta hamlade träden än till grässvålen (Slotte 1997). Detta arbete behandlar några av de epifytiska lavarter som funnit en tillflyktsort i ängsmarkens ärrade veteraner.
Historisk utveckling av lövängar
Kunskap om naturliga störningsregimer och historisk markanvändning är av stor vikt för att förstå, planera och rätt utföra bevarandebiologiska åtgärder i dagens moderna natur- och kulturmiljöer (Andersson & Appelqvist 1990; Foster 2002). De växt- och djurarter som existerar i vår tid har utvecklats i landskap där människans påverkan varit underordnad (Andersson & Appelqvist 1990). Arters livshistorieegenskaper har evolverat utifrån naturliga störningar som verkat under årmiljonerna, såsom vind, vatten, brand och interaktioner med andra arter i form av konkurrens och predation (Bengtsson et al. 2000; Niklasson & Nilsson 2005).
Människans tid som storskalig naturdanare är i detta perspektiv mycket kort, men inte desto mindre genomgripande (Hannah et al. 1995; Nilsson 1997). Hennes omvandling av naturliga habitat med habitatförlust som följd är idag den enskilt största anledningen till förlust av biologisk mångfald (Hannah et al. 1995). En av naturvårdens viktigaste uppgifter är att försöka vända denna utveckling (a.a.). Vårt utnyttjande av naturen måste utformas så att naturliga störningsfaktorer och strukturer som arterna är evolutionärt anpassade till får förekomma i en omfattning som gynnar så många arter som möjligt (Nilsson 1997).
Många arter av t.ex. lavar och insekter föredrar eller kräver gamla grova lövträd i ljusöppna miljöer för sin existens (Nilsson et al. 1994; Bengtsson et al. 2000). Det är rimligt att anta att dessa arter evolverat i ett landskap där dessa biotiska och abiotiska förhållanden varit vanliga (Nilsson et al. 1994; Bengtsson et al. 2000). De europeiska pleistocena urskogarna (ca 2,5 milj. till 11 000 år sedan) var troligtvis inga mörka kompakta skogar, utan snarare fanns här en heterogen mosaik av trädslagsrika skogar med ojämn åldersfördelning blandat med större och mindre öppna ytor skapade genom naturliga störningar (Andersson & Appelqvist 1990; Nilsson et al. 1994; Bengtsson et al. 2000). Stora växtätare hjälpte till att hålla uppkomna luckor och gläntor öppna under lång tid genom kvist- och plantbetning (Andersson & Appelqvist 1990; Nilsson et al. 1994; Bengtsson et al. 2000). Ljusexponerade trädstammar runt skogens öppningar var därför vanligt (Andersson & Appelqvist 1990; Nilsson et al. 1994; Bengtsson et al. 2000) liksom längs vattendrag, myrar och sjöstränder (Nilsson et al. 1994).
Efter att de stora växtätarna dött ut i norra Europa under tidig mesolitikum (ca 11 000-6 000 år sedan), förmodligen till följd av klimatförändringar i kombination med jakt (Barnosky 2004), ersattes deras störningar till viss del av människan och hennes tamboskap (Lindbladh & Bradshaw 1998). Urskogskaraktären tycks till stor del bestått i södra Sverige över neolitikum (ca 6 000-4 000 år sedan) och brons- och järnåldern (ca 2 000-500 år sedan resp. 500 år f.Kr.-300 år e.Kr.). Det var först under folkvandringstiden för 1500-1000 år sedan som människans utnyttjande av skogen började påverka dess trädartsammansättning i större skala (Björse & Bradshaw 1998; Lindbladh et al. 2000).
Under medeltiden och framgent öppnades skogslandskapet upp allt mer då åker- och ängsarealen samt svedjebränning och bete ökade kraftigt (Nilsson 1997; Björse & Bradshaw
1998; Lindbladh et al. 2000). Lövträdsarterna började härigenom trängas tillbaka och på utmarkerna ersättas av en nykomling i den sydsvenska floran, gran (Picea abies) (Nilsson 1997; Björse & Bradshaw 1998; Lindbladh et al. 2000). Den kraftiga befolkningsökningen på 1700- och 1800 – talen medförde att i princip all tillgänglig mark utnyttjades, framförallt till utmarksbete (Lindbladh & Bradshaw 1998). Ädla, betesbegärliga lövträdsarter såsom skogsalm (Ulmus glabra), ask (Fraxinus excelsior), lönn (Acer platanoides) och lind (Tiltia cordata) med tillhörande flora och fauna fick till stor del sin utbredning begränsad till inägornas inhägnade åkrar och lövängar (Niklasson & Nilsson 2005).
Många inägoträd hamlades för att få lövfoder vilket hade stor betydelse för det gamla bondehushållet (Slotte 1997; Lindbladh & Bradshaw 1998). Hamlade träd kan uppnå en mycket hög ålder varför inslaget av gamla träd ofta var, och är, stort i lövängar (Nilsson et al. 1994; Slotte 1997; Löfgren & Andersson 2000). Genom böndernas vård av befintliga träd och gynnande av deras föryngring fick de hävdade trädslagen en kontinuitet i inägorna (Slotte 1997; Lindbladh & Bradshaw 1998).
Med framväxten av det moderna jord- och skogsbruket under 1900 – talet försvann inägoträdens värde och betydelse för bondehushållet (Slotte 1997). Många hamlade träd avverkades och lövängar lämnades att växa igen eller planterades med barrträd (a.a.). Den tidigare betade utmarken blev skogsmark, nästan uteslutande bestående av barrträd med gran som dominant (Björse & Bradshaw 1998; Lindbladh et al. 2000).
Arter knutna till ädla, gamla och grova lövträd i ljusöppna lägen är till följd av den utveckling som beskrivits starkt hotade till sin existens (Andersson & Appelqvist 1990; Björse & Bradshaw 1998; Lindbladh et al. 2000). Eftersläpning i olika arters respons på den drastiska habitatminskningen gör att risken för en existerande utdöendeskuld är stor (Tilman et al. 1994; Niklasson & Nilsson 2005).
Fragmentering ger spridningskonsekvenser
Förlust av habitat, genom t.ex. exploatering av naturresurser, leder inte enbart till förlust av livsmiljö för arter med hemvist i detta, det leder också till att återstående habitat blir fragmenterat (Niklasson & Nilsson 2005). Hur en arts utbredning i landskapet påverkas av fragmentering beror på konnektiviten mellan återstående fragment (With et al. 1997). Konnektiviteten bestäms dels av fragmentens rumsliga fördelning och miljöns beskaffenhet däremellan, dels av arters förmåga till spridning mellan fragmenten (a.a.). Spridning får en populationsbiologisk och koloniserande effekt först då diasporer lyckas etablera sig i ett nytt habitat (Edenhamn et al. 1999). Avgörande för framgångsrik spridning är att det nya habitatet innehåller strukturer som möjliggör etablering (a.a.).
Små populationer är bräckliga
Arter anpassade till temporalt stabila habitat där t.ex. tillgången på gamla träd har lång kontinuitet är ofta spridningsbegränsade (Hansson 1992; Niklasson & Nilsson 2005). Hos spridningsbegränsade arter etableras de flesta diasporerna i samma miljö som föräldragenerationen (Edenhamn et al. 1999). Eftersom även stabila miljöer förändras över tiden kan en arts spridningsbegränsning inverka menligt på lokala populationer (a.a.). Speciellt hög risk löper små populationer i fragmenterade miljöer vilka helt kan dö ut till följd av katastrofer och stokastiska skeenden (Niklasson & Nilsson 2005). Arter med få och små populationer i fragmenterade miljöer löper därför större risk för utrotning (Ricklefs 2001).
Restaurering av kulturlandskap - och kunskap därom
Ett av naturvårdens praktiska verktyg för bevarandearbete i gamla kulturlandskap är restaurering (Nilsson 1997). Sedan drygt 20 år tillbaka finns en ambition från statligt håll i
Sverige, och sedermera inom EU, att bevara och helst öka arealen slåtteräng med hjälp av riktade ekonomiska stöd till jordbrukarna (Ekstam & Forshed 2000). Detta har lett till att hävden av existerande ängar till viss del kunnat bevaras och att gamla övergivna ängar återskapats (Gärdenfors 2005). Enligt Gärdenfors (2005) hade vi i Sverige vid utgången av år 2004 7000 ha slåtteräng i Sverige. Detta innebar en ökning med 2100 ha under de första fyra åren på 2000 -talet. Lövängen har varit den vanligaste ängstypen i Sverige (Simán & Svensson 1998). Hur stor del av de ca 7000 ha slåtteräng som idag kan hänföras till typen löväng är oklart.
Restaureringsarbetet kräver en helhetssyn vad gäller de i ekosystemen ingående arternas ekologiska krav (Nilsson 1997). Det forsknings- och utvecklingsarbete som bedrivs rörande restaureringsmetoder för ängsmarker är ofta inriktat på att ta fram kunskap om hur metoderna bäst gagnar markfloran (t.ex. Kotiluoto 1998; Bakker & Berendse 2001; Barbaro et al. 2001; Lindborg 2006). Även fåglars (t.ex. Berg et al. 2002) och insekters (t.ex. Mortimer et al. 1998; Betzholtz et al. 2007) respons på, och funktion vid, restaurering av ängar har studerats. Några studier som behandlar epifytiska lavar explicit i dessa sammanhang har inte hittats. Dock finns arbeten som påvisar en effekt hos epifytiska lavar i lövängar till följd av igenväxning (t.ex. Moe & Botnen 1997; 2000) och som tar upp restaurering av tidigare hamlade träd (t.ex. Austad & Skogen 1990; Slotte 1997). Gauslaa et al. (2006) och Schofield et al. (2003) har påvisat att lavar vid förändrade miljöförhållanden har förmåga till acklimatisering inom sin fundamentala nisch förutsatt att tid för acklimatisering finns. Stora och hastiga förändringar av mikroklimatet, t.ex. vid borthuggandet av tät skog runt hamlade lavbärande träd, kan däremot inverka menligt på lavar (Arup & Ekman 1997a). En ev. positiv effekt av restaurering kan med andra ord utebli helt eller åtminstone föregås av en minskning (Ulf Arup pers. komm.).
Lavar är en organismgrupp som studerats vetenskapligt relativt lite (Arup & Ekman 1997a; Gärdenfors 2005). I studier som gjorts är det oftast frågor rörande biologin och ekologin hos makrolavar, dvs. större busk- och bladlavar, som behandlats (Ellis & Coppins 2006). För att effektivt kunna skydda arter över tiden är kunskap om arternas reproduktionsstrategier av stor betydelse (Denison 2003). Studier rörande lavars reproduktion och spridning är få (Arup & Ekman 1997a; Edenhamn 1999). Till exempel har Tibell (1977) behandlat knappnålslavar i ordningen Caliciales, Walser et al. (2001) och Walser (2004). har behandlat lunglav (Lobaria pulmonaria) och Armstrong (1987) har studerat blåslav (Hypogymnia physodes). Även inom bevarandebiologin i stort ägnas lavarna liten uppmärksamhet. En genomgång av publicerat material under 5 år (1997-2001) i de tre bevarandebiologiskt inriktade tidskrifterna Conservation biology, Biological conservation och Biodiversity and Distribution visade att endast 2,4 % av artiklarna ägnades åt svampar/lavar (Klironomos 2002). Enligt Klironomos (2002) står forskningsinsatsen rörande svampar och lavar inte i proportion till dessa organismers frekvens i naturen.
Syfte & Frågeställningar
I Kronobergs län har ingen generell uppföljning gjorts med avseende på hur de i lövängar förekommande epifytiska lavarna reagerar på de lövängsrestaureringar som utförts i länet. Framförallt gäller det de lövängar som restaurerats inom ramen för EU:s miljö- och landsbygdsprogram (Annika Bladh, Länsstyrelsen Kronoberg, muntl.). Syftet med detta arbete är att utröna hur epifytiska lavar som signalerar höga naturvärden påverkats i två lövängar som restaurerats, belägna i Skäraskog och Varshult, Kronobergs län, och hur arternas framtid på respektive lokal ter sig. Följande frågeställningar ställdes inför arbetet:
1. Hur har restaureringen utförts i lokalerna; har restaureringsmetodiken tagit hänsyn till förekomsten av signal- och/eller rödlistade lavarter?
2. Har det skett en förändring vad gäller förekomsten av epifytiska signal- och/eller rödlistade lavar på ask och lönn till följd av restaureringen i lokalerna?
3. Hur ser framtiden ut för de förekommande signal- och/eller rödlistade lavarterna i lokalerna vad gäller substrattillgång och spridningsmöjligheter?
Avgränsningar
Inför detta arbete valdes endast lövängar ut som tidigare inventerats på epifytiska lavar för att göra jämförande studier möjliga. Antalet undersökta träd- och lavarter (ask och lönn samt nedan uppräknade lavarter) begränsades med tanke på vilka lavarter och vilka kvantiteter av dessa som hittats vid tidigare inventeringar. Anledningarna till detta är 1) att enstaka lavförekomster lätt förbises då olika inventerare utför inventering av samma lokal (Nordin 1995) vilket ger en osäker utgångspunkt för jämförelse mellan resultaten, och 2) att få ett arbete möjligt att genomföra inom ramen för examensarbetet. Som tecken på kolonisation eftersöktes även för områdena nya signal- och/eller rödlistade lavarter på ask och lönn.
De två inventerade lokalerna, Skäraskog och Varshult, lokaliserades med hjälp av Annika Bladh och Jonas Hedin, Länsstyrelsen Kronobergs län, Jan Karlsson, Skogsstyrelsen i Växjö samt Thorsten Zaar, Börne Torstensson och Tony Johansson, Skogsstyrelsen i Lenhovda.
Definitioner
• Med rödlistade arter avses lavarter förtecknade i 2005 års svenska rödlista (Gärdenfors 2005). Kategorierna enligt Gärdenfors (2005) är följande:
RE – Försvunnen (Regionally Extinct)
Art där den sista individen potentiellt kapabel till reproduktion har dött eller försvunnit från regionen (landet). CR – Akut hotad
(Critically Endangered)
Art som löper extremt hög risk att dö ut I vilt tillstånd inom en mycket nära framtid. EN – Starkt hotad
(Endangered)
Art som löper mycket hög risk att dö ut I vilt tillstånd inom en nära framtid. VU – Sårbar
(Vulnerable)
Art som löper hög risk att dö ut i vilt tillstånd i ett medellångt tidsperspektiv. NT – Missgynnad
(Near Threatened)
Art som i en nära framtid löper risk att bli sårbar.
DD – Kunskapsbrist (Data Deficient)
Art där kunskapsunderlaget är för litet för att göra en bedömning av utdöenderisken.
I texten återges i förekommande fall rödlistade arters hotkategori med den engelska förkortningen (fet stil i tabellen ovan) inom parentes efter artens namn.
• Begreppet signalart syftar på arter som indikerar miljöer med höga naturvärden. Begreppet skapades och har huvudsakligen använts i samband med Skogsstyrelsens nyckelbiotopsinventering (Nitare 2000). I detta arbete används begreppet signalart för lavarter som finns upptagna på Skogsstyrelsens signalartslista år 2007 (Skogsstyrelsens 2007).
• Med fokusarter avses rödlistade lavar och signalartslavar enligt ovan.
• Många av de undersökta lavarterna förekommer endast/oftast på lokaler med lång kontinuitet. Lång kontinuitet i detta sammanhang innebär att den trädbeväxta mark där arten/arterna förekommer obrutet haft gamla träd i många generationer (Arup 1997a).
Arter tillhörande någon av dessa tre kategorier benämns hotade.
Material & Metoder
Lokalbeskrivning
Båda de inventerade lokalerna är belägna i Kronobergs län, Uppvidinge kommun. Varshult återfinns inom kartblad 5F 5f och Skäraskog inom kartblad 5F 5e. Skifteskartor för historisk fakta kring de inventerade områdena erhölls från Lantmäteriets arkivtjänst, Växjö. Underlagskartor för inventeringen i skala 1:2 500 för Skäraskog och skala 1:5 000 för Varshult erhölls från Thorsten Zaar, Skogsstyrelsen i Lenhovda. Upptäckningar av tidigare inventeringar erhölls från Jan Karlsson, Skogsstyrelsen i Växjö, Allan Nicklasson, Växjö och Andreas Malmqvist, Naturcentrum AB.
Skäraskog
Lokalen i Skäraskog (karta, bilaga 2) är ett askänge (löväng med hamlade askar) om ca 0,4 ha som blev naturreservat 1959 (Tony Johansson muntl.). Reservatet är omslutet av Natura 2000 – området Skäraskog (Bevarandeplan för Natura 2000 område Skäraskog). Slåtter och hamling i lokalen sköts av Skogsstyrelsen, Lenhovda, och efterbete sker med nötkreatur (Tony Johansson muntl.). Cirka 50 m från områdets västra kant löper en grusväg och ca 150 m öster om lokalen ligger Skärsjön.
Marken i Natura 2000 området runt askängen utgörs av trädbeväxt betesmark i norr, söder och öster. I västra kanten utgör en åker gräns för lövängen. Marken är privatägd, uppbär miljöstöd från EU och betas av nötkreatur (Tony Johansson muntl.). Trädskiktet närmast askängen (50-100 m) är glest, bitvis gruppställt och innehåller både hamlade och ohamlade träd, mest ask och lönn, varav vissa mycket gamla.
Markfloran i lokalen kännetecknas av många typiska, hävdgynnade ängsarter t.ex. darrgräs (Briza media), slåttergubbe (Arnica montana), gullviva (Primula veris) (Bevarandeplan för Natura 2000 område Skäraskog), fältgentiana (Gentianella campestris) och Adam och Eva (Dactylorhiza sambucina) (Malmqvist 2001). Även typiska ängssvampar återfinns här, t.ex. scharlakansvaxskivling (Hygrocybe punicea) (Nyström 2006).
Buskskiktet består främst av hassel (Corylus avelana), hägg (Prunus padus) och rönn (Sorbus aucuparia) i måttlig mängd. I trädskiktet dominerar ask med några inslag av lönn. Många av träden står i eller invid odlingsrösen.
På de inventerade träden förekommer utöver de inventerade lavarterna en övergångsfattigbarksflora med arter som blemlav (Phlyctis argena), kantlavar (Lecanora spp.), porlavar (Pertusaria spp.), slånlav (Evernia prunastri), blåslav (Hypogymnia physodes) och skrynkellav (Parmela sulcata). Bland mossor på träden kan nämnas fällmossa (Antitrichia curtipendula), guldlockmossa (Homalothecium sericeum) och trädporella (Porella platyphylla).
Lokalen totalinventerades år 1995 med avseende på epifytiska mossor och lavar av Allan Nicklasson, Växjö (Nicklasson 1995, opub.). Då noterades om trädet var dött eller levande, förekomst av lav/mossart och på vilket trädslag samt utbredning efter en subjektiv 1-2-3 – skala där 1=enstaka eller mycket få individer, 2=mindre allmänt förekommande och 3=allmän. Alla inventerade träd, 21 askar och en lönn, beskrevs som hamlade. Fokusarter återfanns på 13 av träden, samtliga askar. Antalet fynd av fokusarter var 14 (fig. 6). Totalt tre fokusarter hittades varav en rödlistad.
En inventering av epifytiska signalarts- och rödlistade lavar genomfördes år 2001 av Andreas Malmqvist, Naturcentrum AB (Malmqvist 2001, opub.). Då noterades trädens ev. hamlingsstatus, om trädet var dött eller levande, förekomst av fokusart och på vilket trädslag samt lavarnas utbredning utan mätverktyg i tre kategorier; <0,1dm2, 0,1-1dm2 och >1dm2. Maximal inventeringstid per träd var fem minuter. Fokusarter hittades på 24 träd, 21 askar
och tre lönnar. 20 askar och två lönnar var hamlingspåverkade. Antalet fynd av fokusarter på ask var 29 och på lönn fyra (fig. 6). Totalt hittades åtta fokusarter varav två rödlistade. Exakt hur många träd som inventerades totalt framgår inte av materialet, men det totala antalet träd har inte förändrats nämnvärt mellan inventeringarna.
Varshult
Lokalen i Varshult (karta, bilaga 3) är en trädbeväxt betesmark med många hamlade träd. Området, som ägs av Sveaskog och arrenderas av Tommy Samuelsson (Tommy Samuelsson muntl.), täcker ca 9 ha och ingår i en nyckelbiotop klassad som lövängsrest (Peter Ask muntl.). Hävden i området, bete och hamling, sköts av Tommy Samuelsson och dennes nötkreatur med miljöstöd från EU (Tommy Samuelsson muntl.). I norr, öster och väster gränsar lokalen till granskog. I söder utgör en aspdominerad mindre lövskog gräns förutom i sydvästra hörnet där en trädbeväxt betesmarkbelägen i Natura 2000 området Varshult tar vid.
I markfloran återfinns vissa hävdgynnade arter såsom solvända (Helianthemum nummularium), gullviva, slåttergubbe, prästkrage (Leucanthemum vulgare) jungfrulin (Polygala vulgaris), backnejlika (Dianthus deltoides) och grönvit nattviol (Platanthera chlorantha). Även blåsippa (Anemone hepatica) förekommer rikligt i delar av lokalen.
I trädskiktet dominerar ask och lönn, men inslag av skogsalm, lind, sälg (Salix caprea) och ek (Quercus robur) är bitvis påtagligt. Vårtbjörk (Betula pendula) förekommer sparsamt. Många av de ädla lövträden står i eller invid odlingsrösen. Buskskiktet består främst av hassel och enstaka rönn.
På framförallt träd utan fokusarter förekommer en övergångsfattig till rikbarksflora med arter som Pertusaria spp., dagglav (Physconia distorta), mjölig brosklav (Ramalina farinacea), Lecanora spp. och Phlycits argena. Bland mossor på träden kan nämnas fällmossa och guldlockmossa.
Lokalen inventerades år 1999 med avseende på signalarts- och rödlistade lavar på alla i lokalen förekommande trädslag av Andreas Malmqvist, Naturcentrum AB (Malmqvist 1999, opub.). Då noterades förekomst av art och på vilket trädslag arten förekom. Maximal inventeringstid per träd var fem minuter. Vid inventering hittades fokusarter på sammanlagt 47 träd, 14 askar och 26 lönnar. Antalet fynd av fokusarter på ask var 30 och på lönn 47 (fig. 7). Totalt hittades 10 fokusarter varav fem rödlistade. Exakt hur många träd med fokusarter som inventerades totalt framgår inte av materialet, men det totala antalet träd har inte förändrats nämnvärt mellan inventeringarna.
I april år 2007 genomförde undertecknad en inventering av signalarts- och rödlistade lavar i lokalen som ett pilotprojekt inför examensarbetet.
Inventeringen
Metodik för träd- och lavinventeringen utgick i huvudsak från Hultengren & Nitare (1999) Inventering av jätteträd, Hedin et al. (år okänt) Förslag till inventeringsmetodik för skyddsvärda träd i kulturlandskapet (opub.), Liljelund & Zetterberg (1987) BIN biologiska inventeringsnormer vegetation, samt från en tidigare lavinventering i Skäraskog (Malmqvist 2001, opub.) Ur detta material valdes parametrar som ansågs väsentliga för denna inventering samt för att säkra upprepbarheten vid framtida inventeringar inom de båda lokalerna (se motivering nedan under rubrikerna ”Trädinventeringen” resp. ”Lavinventeringen”).
Uppgifter om aktuella signalarter hämtades från skogsstyrelsens signalartslista för lavar (Skogsstyrelsen 2007). Uppgifter om en lavarts ev. rödlistestatus hämtades från Gärdenfors (2005). Namngivningen av rödlistade lavar följer Gärdenfors (2005) och av signalarter Nitare (2000).
Trädslag + ID GPS Waypoint X-koord Y-koord Stamomkrets (cm) Levande Död stående Död liggande Ej hamlat Nyhamlat Återhamlat Tidigare hamlat Akuta åtg. <2 år Åtg. inom 10 år Ej behov av åtg. Hot (se kommentar)
Åtgärdsförslag Kommentar Vitalitet Påverkan Vård behov Figur 1. Utformningen av fältprotokollet som användes vid trädinventeringarna i Skäraskog och Varshult samt vilka parametrar som bedömdes.
För artbestämning av kärlväxter användes Mossberg & Stenberg (2003) samt för artbestämning och namngivning Krok & Almquist (2004).
Fältarbetet utfördes under 23 dagar under perioden 2007-06-04 till 2007-07-23. Två fältprotokoll användes parallellt under inventeringen, ett för träd och ett för lavar. Samtliga askar och lönnar med en omkrets på 16 cm (diameter ca 5 cm) eller däröver noterades i fältprotokollet för träd. Bedömningen gjordes att dessa trädindivider klarat plantstadiet och därmed aktivt kan användas i planeringen för områdenas substratutveckling (Löfgren & Andersson 2000; Götmark et al. 2005). Samtliga askar och lönnar med en omkrets på 100 cm (diam. ca 32 cm) eller däröver (t.ex. Öckinger et al. 2005) samt samtliga återhamlade eller tidigare hamlade askar och lönnar inventerades på de aktuella lavarna.
Trädinventeringen
Ingående parametrar visas i figur 1. Trädslag + ID angavs för varje trädindivid (Hultengren & Nitare 1999) som en förkortning av trädslag och lokalnamn plus löpnummer, ex. AS03 = Ask Skäraskog nummer 03, LV045 = Lönn Varshult nummer 045. Detta gjordes för att ge varje träd en individuell beteckning vilket t.ex. underlättar särskiljning av enskilda träd inom lokalerna i efterarbetet.
För att ge varje trädindivid en unik geografisk position, vilket säkrar upprepbarheten vid ev. framtida inventeringar i lokalerna, tilldelades varje inmätt trädindivid en GPS- waypoint och X- & Y- koordinater (Hultengren & Nitare 1999; Hedin et al. år okänt) enligt Rikets nät (RT 90 2,5 gon, Eklundh 2003). För detta användes instrumentet Garmin eTrex Legend Cx (nogrannhet normalt <15 m enligt tillv.).
Stamomkrets mättes med måttband vid brösthöjd (ca 130 cm från marknivå, Hultengren & Nitare 1999; Hedin et al. år okänt). Detta gjordes primärt för att kunna beskriva en ungefärlig åldersfördelning i trädbestånden (Liljelund & Zetterberg 1987) och utifrån bl.a. detta bedöma kontinuiteten i bestånden samt den framtida substratillgången. Sekundärt ger trädens stamomkrets tillsammans med ev. förekomst av fokusart en uppfattning om vid vilka dimensioner lavarterna förekommer i lokalerna. Detta kompletterar bedömningen av den framtida substratillgången.
Vitalitet noterades med kryss i någon av de tre klasserna: levande, död stående eller död liggande (Hedin et al. år okänt). Vitalitet noterades för att utifrån
denna möjliggöra bedömning av den framtida substratillgången i lokalerna. Vitalitet noterades också för att få information om hur de om- och nyhamlade träden klarat ingreppen.
Påverkan noterade med kryss i någon av de fyra klasserna: ej hamlad, nyhamlad, återhamlad eller tidigare hamlad (Hultengren & Nitare 1999; Hedin et al. år okänt). Klasserna ny- och återhamlat avsåg efter restaureringen, klassen tidigare hamlat avsåg innan restaureringen. Påverkan noterades dels för att kunna beskriva vilken typ av påverkan träd med/utan fokusarter har, dels för att kunna ge en bild av beståndens påverkansstatus och utifrån denna bedöma framtida substrattillgång för fokusarter som ev. föredrar hamlingspåverkade träd.
Vårdbehov noterades med kryss i någon av de tre klasserna: akuta åtgärder inom 2 år, åtgärd inom 10 år eller ej behov av åtgärd (Hedin et. al. år okänt). Bedömning gjordes med
Trädslag + ID Lavart (hotkategori) Bacidia rubella Buellia alborata Chaenotheca brachypoda Chaenotheca chlorella Gyalecta flotowii (NT) Gyalecta ulmi (NT) (Leptogium teretiusculum) Lobaria pulmonaria (NT) Peltigera collina
Sclerophora amabilis (VU) Sclerophora farinacea (NT) Sclerophora nivea
Sclerophora peronella (NT) Figur 2. Utformningen av fältprotokollet som användes vid lavinventeringarna i Skäraskog och Varshult.
avseende på trädets fortlevnad och utveckling som lavsubstrat (t.ex. Slotte 1997; Aronsson et al. 2001) samt för att utifrån detta bedöma den pågående skötseln i lokalerna.
Hot noterades med kryss. Här bedömdes, till skillnad från under ”vårdbehov”, omgivningens ev. påverkan på det inventerade trädet, t.ex. igenväxning och beskuggning (Hultengren & Nitare 1999). Bedömningen extrapolerades subjektivt 10 år fram i tiden utifrån observationer av tillväxten i de båda områdena.
I fältet för åtgärdsförslag skrevs förslag på åtgärder i de fall fälten ”Akuta åtg. <2 år” eller ”Åtg. inom 10 år” markerats med kryss.
I fältet för kommentar skrevs ev. hot in samt i övrigt allmänna noteringar och observationer av intresse för inventeringen.
Lavinventeringen
Metoden är hämtad från Andreas Malmqvist inventering i Skäraskog 2001 (opub.) För utformningen av fältprotokollet, se fig. 2. Inventerade träd undersöktes noggrant från basen upp till ca 2 m över mark där så var praktiskt möjligt. Handkikare (8 X 32) användes för översiktlig inventering högre upp i förekommande fall. Varje träd inventerades under maximalt 12 minuter, exkl. ev. nyckling och övrig litteraturanvändning. Detta är ett avsteg från nämnda metod. År 2001 inventerades varje träd under ca 5 min (Andreas Malmqvist pers. komm.). Avsteget gjordes för att kompensera undertecknads begränsade erfarenhet av lavinventering.
Då förekomst av aktuell lav bekräftats noterades trädslag + ID enligt fältprotokoll träd samt lavens täckningsgrad i en tregradig skala; <0,1 dm2, 0,1-1 dm2 och >1 dm2 på raden för resp. lavart.
För artbestämning av lavar i fält användes handluppar med 10x och 20x förstoringsgrad, bestämningslitteratur; Foucard (2001), Moberg & Holmåsen (2000) och Nitare (2000) samt reagenserna K (kaliumhydroxid i lösning 15 %) och C, (natriumhypoklorit i lösning <5 %).
I de fall en lav inte kunde artbestämmas i fält markerades dess läge med en kartnål. Efter inventeringsdagens slut togs ett prov, oftast med pincett, som lades i ett papperskonvolut för vidare artbestämning hemma eller på lab. Detta gjordes enbart i de fall då det inte medförde att mer än en tiondel av populationen avlägsnades. För ytterligare kontroll och verifiering sändes också vissa lavprov till Andreas Malmqvist, Naturcentrum AB.
Då trädet var färdiginventerat markerades det med en röd papperssnitsel. Detta visade sig snabbare ge en överblick över det inventerade området än att gå in och söka via GPS – utrustningen.
För att komplettera bilden av fokusarternas förekomst och spridningsmöjligheter gjordes utöver inventeringen i huvudområdena en översiktlig inventering av hamlade träd och träd med en omkrets >100 cm i angränsande områden runt båda lokalerna. I Varshult söktes hela Natura 2000 objektet igenom. I Skäraskog genomsöktes träd inom en radie av ca 100-150 m runt huvudområdet.
En kort beskrivning av de fokusarter som ingår i undersökningen av ev. restaureringseffekter (fig. 2) ges i bilaga 1.
Databehandling
Vid sammanräkning av minsta totalarean i resultatdelen har lägsta värdet i varje klass använts; 1 dm2, 0,1 dm2 och 0,05 dm2. Arean 0,05 dm2 användes för att värdet i minsta klassen inte skulle bli 0.
Vid inventeringen i Skäraskog 1995 delades trädstammarna upp i 3 zoner, 0-0,5 m., 0,5-2 m. resp. >2 m. över markytan, vilka i sin tur delades upp i 4 vädersträck. Detta gav varje stam 12 ”fält” inom vilka epifytfloran inventerades. Kvantifiering av funna epifyters utbredning gjordes efter en subjektiv 1-2-3 – skala där 1=enstaka eller mycket få individer, 2=mindre allmänt förekommande och 3=allmän. För att få ett mellan inventeringarna jämförbart resultat i denna undersökning omvandlades, för det första, 1-2-3 – skalan enligt 1=<0,1dm2, 2=0,1-1dm2 och 3=>1dm2. För det andra, i de fall en art förekom i flera vädersträck sammanräknades minsta totalarean för alla vädersträck varpå varje trädstams minsta totalarea av respektive lavart erhölls. De omvandlade utbredningsvärdena är troligtvis mindre än de ursprungliga, framförallt då en art förekommit i mer än ett vädersträck.
Koordinaterna för alla koordinatlagda träd och koordinatlagda förekomster av fokusarter matades in i programmet ArcView GIS 3.2a. Utbredningskartor (bilaga 6 och 7) framställdes i samma program.
För analys av antalet förekomster av fokusarter på ask och lönn vid olika inventeringstillfällen gjordes repeterade variansanalyser i programmet STATISTICA.
Resultat
Lokalernas historik och restaurering
Skäraskog
Enligt en karta framställd inför laga skifte år 1837 (bilaga 4) är den nu inventerade lokalen belägen på tidigare inägomark. Den handritade kartan är något svårtolkad, men som ett grovt mått kan sägas att norra och östra delen av lokalen är belägen på mark som brukats som äng, södra och västra delen på mark som brukats som åker. Många av de odlingsrösen som syns på kartan är idag kvar och många av de inventerade träden står i odlingrösena.
På den ekonomiska kartan från 1950 framträder ängens konturer tydligare, mer likt dagens form. Åkermarken söder och väster om lövängen finns kvar. Ängsmarken omedelbart norr om lövängen har brutits upp till en mindre åker. Ett par mindre åkrar finns också strax nordost och öster om lövängen.
Runt år 1960 minskade mycket utav hävden i området (Tony Johansson muntl.). Många av askarna slutade hamlas (a.a.). Vissa träd har dock hamlats kontinuerligt (a.a.). Skogsstyrelsen genomförde en restaureringshamling år 2000 på träd både i och utanför lövängen (a.a.). Askarna hade då utvecklat en ansenlig korna och beskuggningen av stammarna och marken under träden bedömdes som stor (a.a.). Återhamlingen har gjorts relativt högt upp på många av träden. Hur länge bete bedrivits runt den idag inhägnade lövängen är oklart.
Varshult
Byn Varshult omnämns i skrift första gången på 1450–talet (Tommy Samuelsson muntl.). Uppgifterna är knapphändiga, men klart är att där då fanns bosättningar och att de funnits ett tag (a.a.). Av storskifteskartor från åren 1804, 1814 och 1839 framgår att den inventerade lokalen har ett förflutet som inägomark. Storskiftet år 1814 rörde inägomarken och skifteskartan (bilaga 5) med tillhörande områdesbeskrivning visar ett lapptäcke av åkrar i områdets centrala, södra delar som flankeras av stora ytor slåttermark. Mindre slåtterängar finns även insprängda bland åkerlapparna. Dessa överensstämmer väl med var man idag hittar de flesta äldre hamlade träden. Det var förr vanligt att man anlade den odlade marken på detta sätt för att kunna dra nytta av den röjgödslingseffekt som hamlingen av träden förde med sig och på så sätt gynna produktionen på åkrarna (Slotte 1997). Storskifteskartan från år 1814 visar också att ängarna sträckte sig ner mot sydost i det som idag är en aspdominerad lövskog och smälte samman med granngårdens inägor. Utmarkskartorna från storskiftena åren 1804 och 1839 visar på stora förmodat öppna ytor med hagar och betesmarker runt inägomarken i norr, väster och öster.
Ekonomiska kartan från år 1950 bekräftar att åkermarken då fortfarande finns kvar och att den utökats något, framförallt åt nordost. Dessutom visar ekonomiska kartan vad som kan tolkas som igenväxning av ängarna i lokalen, framförallt i norr och nordväst.
Runt år 1965 planterades området igen med gran med bidrag från staten (Tommy Samuelsson muntl.). Några uppgifter om röjning eller andra åtgärder i plantskogen har inte kunnat bekräftas. Nästa ingrepp blev gallring år 1989 då 12 % av granbeståndet höggs ut (Peter Ask muntl.). Ett mindre ingrepp gjordes år 1991 då 6 % av granbeståndet höggs ut (a.a.). År 1999 höggs all gran bort, 82 % av den skog som stod på lokalen (a.a.). Ett mindre antal äldre lövträd avverkades också i samband med detta (Tommy Samuelsson muntl.).
Efter avverkningarna rensades allt ris bort (Tommy Samuelsson muntl.) och idag syns endast en del av stubbarna efter den tidigare drygt 30 – åriga granskogen. Skogsstyrelsen restaureringshamlade i lokalen år 2000 (Tony Johansson muntl.). Nyhamling har därefter skett,
Tabell 1. Resultatet från 2007 års trädinventering i Skäraskog för parametergrupperna vitalitet och påverkan.
Figur 3. Omkretsfördelningen på samtliga träd som koordinatlades i Skäraskog år 2007 indelat i klasser om ca 30 cm. Alla koordinatlagda träd var hamlings påverkade. A= oinventerade askar B= oinventerade lönnar C= inventerade askar utan fokusart
D= inventerade askar med fokusart
E= inventerade lönnar med fokusart. E D D D D D C C C C C C B A A 0 1 2 3 4 5 6 7 8 16-47 48-78 79-109 110-141 142-172 173-204 205-235 236-266 267-298 Omkrets cm A n ta l tr ä d
bl.a. genom att Skogsstyrelsen hållit hamlingskurser i lokalen (Jan Karlsson muntl.). De flesta hamlade träd, och även en del ohamlade, står i odlingsrösen, vissa av rejält omfång. Åldern på de hamlade träden är svår att uppskatta, men vissa torde ha åtminstone ett par sekel bakom sig. Bete har bedrivits i lokalen av nötkreatur sedan år 2000 (Tommy Samuelsson muntl.).
Trädinventeringen
Sammanlagt 142 träd noterades i fältprotokoll för de båda lokalerna, hädanefter kallade koordinatlagda träd. Av dessa var 99 askar och 43 lönnar. Hamlingspåverkan, dvs. nyhamlad, återhamlad eller tidigare hamlad, noterades för 86 av träden, 69 askar och 17 lönnar.
Skäraskog
I Skäraskog koordinatlades totalt 43 träd fördelat på 40 askar och tre lönnar, samtliga hamlingspåverkade. 12 träd var nyhamlade, 27 st. återhamlade och 4 st. tidigare hamlade. Fyra träd var döda, samtliga tidigare hamlade (tabell 1). De koordinatlagda trädens omkretsfördelning framgår av figur tre.
12 träd, 10 askar och 2 lönnar, inventerades ej på fokusarter (fig. 3). Samtliga oinventerade träd var nyhamlade.
Totalt 31 träd inventerades, 30 askar och en lönn. På 18 av dessa, samtliga askar, hittades inga fokusarter (fig. 3). 15 st. av de inventerade askarna utan fokusarter var återhamlade, 3 st. tidigare hamlade.
På 13 inventerade träd, 12 askar och en lönn, återfanns fokusarter (fig. 3). Av träden med fokusarter var 11 av askarna samt lönnen återhamlade, en ask var tidigare hamlad.
Skäraskog Ask Lönn Totalt
Nyhamlade 10 2 12
Återhamlade 26 1 27
Tidigare hamlade/Varav döda 4/4 0 4/4
F F F F F E E E B A A F E D D C C B A 0 2 4 6 8 10 12 16-47 48-78 79-109 110-141 142-172 173-204 205-235 236-266 267-298 299 + Omkrets cm A n ta l t rä d Lönn
Figur 5. Omkretsfördelning samt ev. påverkan på de 40 lönnar som koordinatlades år 2007 i Varshult. A= oinventerade ohamlade träd B= oinventerade nyhamlade träd C= inventerade ohamlade träd utan fokusart D= inventerade hamlingspåverkade träd utan fokusart E= inventerade ohamlade träd med fokusart F= inventerade hamlingspåverkade träd med fokusart.
Tabell 2. Resultatet från 2007 års trädinventering i Varshult för parametergrupperna vitalitet och påverkan.
Figur 4. Omkretsfördelning samt ev. påverkan på de 59 askar som koordinatlades år 2007 i Varshult. A= oinventerade ohamlade träd B= oinventerade nyhamlade träd C= inventerade ohamlade träd utan fokusart D= inventerade ohamlade träd med fokusart E= inventerade hamlingspåverkade träd med fokusart.
E E E E D B B A A E E D D C C C 0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 20 16-47 48-78 79-109 110-141 142-172 173-204 205-235 236-266 267-298 299 + Om krets cm A n ta l t rä d Ask Varshult I Varshult koordinatlades totalt 99 träd fördelat på 59 askar och 40 lönnar. 43 träd, 29 askar och 14 lönnar, var hamlingspåverkade. 22 st. av de hamlade träden var nyhamlade, sex var återhamlade och 15 st. tidigare hamlade. Två träd var
döda, båda
hamlingspåverkade (tabell 2). De koordinatlagda trädens omkretsfördelning framgår av figur fyra och fem.
57 träd, 39 askar och 18 lönnar, inventerades ej på fokusarter (fig. 4 och 5). Av dessa var 35 st. ohamlade och 22 st. nyhamlade.
Totalt 42 träd
inventerades, 20 askar och 22 lönnar. Hälften av askarna och hälften av lönnarna var hamlingspåverkade. På fyra inventerade lönnar och tre inventerade askar hittades inga fokusarter (fig. 4 och 5).
På 35 inventerade träd, 17 askar varav 10 hamlingspåverkade och 18
lönnar varav 9
hamlingspåverkade, återfanns fokusarter (fig. 4 och 5). Av träden med fokusarter var fem askar återhamlade samt fem askar och 9 lönnar tidigare hamlade.
Varshult Ask Lönn Totalt
Ej hamlade 30 26 56
Nyhamlade/Varav döda 19/1 3 22/1
Återhamlade 5 1 6
Tidigare hamlade/Varav döda 5 10/1 15/1 Totalt/Varav döda 59/1 40/1 99/2
Tabell 3. Antalet fynd av fokusarter i Skäraskog samt arternas minsta totalarea (dm2) vid inventeringarna åren 1995, 2001 och 2007. Fem arter som hittades vid inventeringen år 2001, Leptogium teretiusculum, Lobaria pulmonaria på lönn och P. collina, Sclerophora farinacea och S. nivea på ask, hittades ej på något av trädslagen år 1995. Restaureringen av lokalen utfördes år 2000.
Skäraskog 0 10 20 30 40 1995 2001 2007 År A n ta l f y n d a v f o k u s a rt e r p e r t rä d s la g Ask Lönn
Figur 6. Antal fynd av fokusarter per trädslag vid inventeringarna i Skäraskog 1995, 2001 och 2007.
Lavinventeringen
Cirka hälften av de koordinatlagda träden i de båda lokalerna, 73 st., inventerades på fokusarter, 50 askar och 23 lönnar. Av dessa var 40 askar och 12 lönnar hamlade. På 48 st. av de inventerade träden, 29 askar och 19 lönnar, hittades fokusarter. 32 st. av de inventerade träden med fokusarter var hamlade, 22 askar och 10 lönnar. På de inventerade träden gjordes sammanlagt 99 fynd av 12 fokusarter varav sex rödlistade.
Skäraskog
På 13 av de 31 inventerade träden år 2007 hittades totalt sex fokusarter varav två rödlistade. Antalet fynd av fokusarter på ask var 17 och på lönn ett (fig. 6). Två arter som hittades på lönn år 2001, Leptogium teretiusculum och Lobaria pulmonaria, återfanns ej år 2007 på något av trädslagen (tabell 3).
En statistisk analys av skillnader i antal fynd av fokusarter per fokusart mellan ask och lönn och mellan inventeringsåren visar inte på någon signifikant skillnad vare sig för år eller för trädart (p > 0,05) (tabell 4).
Skäraskog Ant. fynd 1995 Ant. fynd 2001 Ant. fynd 2007 Min. tot. area 1995 Min. tot. area 2001 Min. tot. area 2007
Ask 6 15 4 0,3 5,65 0,3 Bacidia rubella Lönn 0 2 1 0 2 0,1 Ask 2 2 1 0,2 1,1 0,1 Buellia alboatra Lönn 0 0 0 0 0 0 Ask 6 7 6 4,2 6,1 6 Gyalecta ulmi (NT) Lönn 0 0 0 0 0 0 Ask 0 0 0 0 0 0 Leptogium teretiusculum Lönn 0 1 0 0 0,1 0 Ask 0 0 0 0 0 0 Lobaria pulmonaria (NT) Lönn 0 1 0 0 0,1 0 Ask 0 2 2 0 2 0,2 Peltigera collina Lönn 0 0 0 0 0 0 Ask 0 1 1 0 0,05 0,05 Sclerophora farinacea (NT) Lönn 0 0 0 0 0 0 Ask 0 2 3 0 0,1 0,25 Sclerophora nivea Lönn 0 0 0 0 0 0
Tabell 4. Repeterad variansanalys av data från Skäraskog. Analysen testade skillnader i antal förekomster av fokusarter per fokusart mellan ask och lönn och mellan inventeringsåren. Någon signifikant skillnad föreligger ej varken mellan trädslag eller mellan inventeringsår (p > 0,05).
Tabell 5. Antalet fynd av fokusarter i Varshult vid inventeringarna åren 1999 och 2007.En art som hittades på lönn år 1999, Buellia alboatra, återfanns ej år 2007 på något trädslag. En art som hittades på ek men ej på ask eller lönn år 1999, Sclerophora amabilis, hittades år 2007 på ask. Restaureringen av lokalen utfördes huvudsakligen under åren 1999 och 2000.
Översiktlig inventering av närområdet
I den trädbeväxta betesmarken runt askängen återfinns många hamlingspåverkade träd, främst ask och lönn. I övrigt är trädslagsblandningen varierad med flera arter ädellövträd.
Cirka 40 träd inventerades översiktligt, i huvudsak ask och lönn. Det enskilda trädet med flest fokusarter, en tidigare hamlad ask, hittades här utanför huvudområdet. Den bar tre fokusarter. Sammanlagt gjordes sju fynd av fokusarter på fem av träden; tre Peltigera collina, två Sclerophora nivea, en Buellia alboatra och en Bacidia rubella. I övrigt präglas träden av en lavflora liknande den beskriven i stycket ”Lokalbeskrivning” ovan.
Varshult
På 35 av de 42 inventerade träden, 17 askar och 18 lönnar, hittades totalt 11 fokusarter varav sex rödlistade. Antalet fynd av fokusarter på ask var 47 och på lönn 34 (fig. 7). En art som ej hittades år 1999, Bacidia rubella, hittades år 2007 både på ask och lönn(tabell 5).
En statistisk analys av skillnader i antal fynd av fokusarter per fokusart mellan ask och lönn och mellan inventeringsåren visar inte på någon signifikant skillnad vare sig för år eller för trädart (p > 0,05) (tabell 6). Variationskälla SS DF MS F P Trädslag 63,0208 1 63,0208 4,311749 0,056746 Felterm 204,6250 14 14,61607 Inventeringsår 12,5417 2 6,27083 2,722222 0,083114 År*Träd 4,2917 2 2,14583 0,931525 0,405821 Felterm 64,5000 28 2,30357
Varshult Ant. fynd 1999 Ant. fynd 2007 Ask 0 5 Bacidia rubella Lönn 0 6 Ask 0 0 Buellia alboatra Lönn 1 0 Ask 1 0 Chaenotheca brachypoda Lönn 1 1 Ask 1 0 Chaenotheca chlorella Lönn 1 1 Ask 3 4 Gyalecta flotowii (NT) Lönn 6 2 Ask 12 14 Gyalecta ulmi (NT) Lönn 8 7 Ask 1 0 Lobaria pulmonaria (NT) Lönn 21 8 Ask 4 3 Peltigera collina Lönn 3 1 Ask 0 3 Sclerophora amabilis (VU) Lönn 0 0 Ask 1 1 Sclerophora farinacea (NT) Lönn 0 0 Ask 7 15 Sclerophora nivea Lönn 5 7 Ask 0 2 Sclerophora peronella (NT) Lönn 1 1 Varshult 0 10 20 30 40 50 1999 2007 År A n ta l fy n d a v f o k u s a rt e r p e r tr ä d s la g Ask Lönn
Figur 7. Antalet fynd av fokusarter på ask resp. lönn vid inventeringarna i Varshult år 1999 och år 2007.
Tabell 6. Visar resultatet av en repeterad variansanalys av data från Varshult. Analysen testade skillnader i antal förekomster av fokusarter per fokusart mellan ask och lönn och mellan inventeringsåren. Någon signifikant skillnad föreligger ej varken mellan trädslag eller mellan inventeringsår (p > 0,05).
Översiktlig inventering av närområdet
Framförallt i angränsning till huvudområdets sydvästra hörn, men även strax söder om inom Natura 2000 området, finns en hel del ask och enstaka lönnar. Här finns ett mindre antal återhamlade och tidigare hamlade träd, främst ask men också lind. I västra och framförallt i östra och södra flanken av Natura 2000 området dominerar ek i trädskiktet.
Cirka 50 träd inventerades översiktligt, i huvudsak ek samt samtliga askar och lönnar. Ekarna i de södra och östra delarna av Natura 2000 området präglas av en fattig till övergångsfattigbarksflora med arter som Evernia prunastri, näverlav (Platismatia glauca), Pertusaria spp., Ramalina farinacea, Parmelia sulcata samt i mindre omfattning skägglavar (Usnea spp.), tagellavar (Bryoria spp.), Lecanora spp., gammelgranlav (Lecanactis abietina) och flarnlav (Hypocenomyce scalaris).
Askarna och lönnarna präglas av en lavflora liknande den beskriven i stycket ”Lokalbeskrivning” ovan med tillägg av Ramalina fastigiata och allélav (Anapthycia ciliaris) i mindre omfattning.
Två fokusarter som återfunnits på ask och lönn i huvudområdet hittades, en Bacidia rubella på en ohamlad lönn och en Lobaria pulmonaria också den på en ohamlad lönn. Utöver dessa hittades ytterligare två fokusarter, rostfläck (Arthonia vinosa) och sotlav (Cyphelium inquinans), de flesta på ek.
Variationskälla SS DF MS F P Trädslag 0,3333 1 0,3333 0,00916 0,924619 Felterm 800,5833 22 36,3902 Inventeringsår 0,3333 1 0,3333 0,04827 0,828124 År*Träd 18,7500 1 18,7500 2,71530 0,113600 Felterm 151,9167 22 6,9053
Diskussion
Hur har restaureringarna utförts; har restaureringsmetodiken tagit
hänsyn till förekomsten av signal- och/eller rödlistade lavarter?
Att rätt bedöma hur lokalerna förändrats i och med restaureringarna är av stor vikt för att rätt kunna tolka resultatet av lavinventeringen (Ulf Arup, pers. komm.). Innan restaureringarna genomfördes dokumenterades inte förhållandena i Skäraskog och Varshult, t.ex. krontäckning, ljusförhållanden, humiditet osv. Därför har faktorer viktiga för att bedöma förändringarnas betydelse för de epifytiska lavarna inte alltid gått att fastställa i efterhand. Istället har en bedömning gjorts utifrån intervjuer med personer verksamma vid restaureringarna samt utifrån iakttagelser under arbetets gång. Detta ger en osäkerhet i bedömningen.
Ekman (1997) studerade bl.a. betydelsen av förändringar i lokaler för förekomsten av ett mindre antal rödlistade lavar. Som ett ungefärligt mått på hur genomgripande en lokal förändrats mellan två inventeringstillfällen använde Ekman (1997) en subjektiv fyrgradig skala. Graden av förändring klassificerades enligt följande: ingen, måttlig, kraftig samt förstörd. I detta arbete används klasserna måttlig och kraftig för att beskriva graden av förändring som restaureringarna inneburit i de båda lokalerna.
Skäraskog
Restaureringen av lokalen i Skäraskog år 2000 bestod i en återhamling av tidigare hamlade träd samt viss nyhamling. Närmast föregående hamling i lokalen utfördes ca 40 år tidigare varför träden hunnit utveckla stora och vida kronor. Innan restaureringen ansågs beskuggningen på stammar och omgivande mark som kraftig under trädens vegetationsperiod.
Hur stort uppslaget av sly, rotskott och vattskott varit runt, invid och på de hamlade träden under ohävdstiden har inte gått att fastsälla. Det är därför svårt att uppskatta hur mikroklimatet samt lavarnas spridnings- och etableringsmöjligheter påverkades av rot- och vattskott samt övrigt sly under ohävdstiden. Efterbetets påverkan på rot- och vattskott efter restaureringen har varit mycket liten vilket kan indikera att det varit så även innan restaureringen.
Även träd utanför lövängen restaureringshamlades. Flertalet av dessa står ca 30-50 m nordväst om lokalen. Ett mindre antal yngre träd ca 20-30 m norr om lokalen har nyhamlats. De åter- och nyhamlade träden utanför lövängen bedöms inte ha någon större klimatisk effekt på träden i lokalen.
Restaureringen i lokalen utfördes under ett och samma år vilket innebär att förändringen skett snabbt (Arup & Ekman 1997a). Återhamlingen innebar att trädstammarna blev mer exponerade för ljus, vind och nederbörd, framförallt under trädens vegetationsperiod (Moe & Botnen 2000). Klimatet i lokalen var förmodligen fuktigare under de stora trädkronorna innan restaureringen (Nordin 1995; Ekman 1997). Ingreppet torde därför ökat avdunstningen från bark och mark och sammantaget lett till ett torrare klimat i lokalen. Där bortröjande av rot- och vattskott samt övrigt sly förekommit har även detta bidragit till ett torrare klimat. Då tätt stående trädkronor även har en utjämnande effekt på temperaturen bör temperaturväxlingarna ha blivit något större (Moe & Botnen 1997). Sammantaget bedöms graden av förändring i lokalen som måttlig.
Varshult
Det första dokumenterade ingreppet i den på inägomarken planterade granskogen år 1989 var troligtvis en förstagallring, dvs. den första utglesning av granbeståndet som gav ekonomiskt
utbyte för markägaren. Gallringen var förmodligen inte ett led i restaureringen, utan restaureringen genomfördes därefter i tre etapper; 1) år 1991 då granar runt de äldre hamlade lövträden avverkades, 2) år 1999 då all gran höggs bort och 3) år 2000 då restaureringshamlingen genomfördes och betet med nötkreatur inleddes.
Sett till lokalen som helhet har granskogen framförallt bidragit till ett svalare och mörkare klimat i lokalen (Nilsson 1997; Moe & Botnen 2000) samt fungerat som ett effektivt spridningshinder för fokusarterna (Johansson & Ehrlén 2003). En viss stratifiering av granskogens påverkan tycks ändå vara rimlig. Vissa träd, framförallt de äldre hamlade, växer i odlingsrösen varav vissa är mycket stora. Dessa lövträd har inte haft granskogen inpå sig på samma sätt som de träd som växer utanför odlingsrösen har haft. Förmodligen har detta lett till att träd i odlingsrösen exponerats för ljus, nederbörd och uttorkande vindar under en längre tid efter igenplanteringen innan granarna blev stora nog att ha en täckande effekt. Samtidigt har förmodligen detta lett till att uppslaget av sly, rot- och vattskott varit påtagligt runt, invid och på dessa lövträd. Åtminstone under trädens och buskarnas vegetationsperioder torde lövträdens tilltagande kronor samt sly, rot- och vattskott ha bidragit till ett skuggigare och fuktigare mikroklimat på trädstammarna i odlingsrösena samt påverkat lavarnas spridnings- och etableringsmöjligheter negativt.
För lövträden utanför odlingsrösena har den åretruntgröna granskogens inverkan på stammarnas mikroklimat förmodligen varit större och varat under en längre tid. Här har troligtvis mikroklimatet på lövträdsstammarna varit svalare och mörkare än på stammarna i odlingsrösena (Nilsson 1997; Moe & Botnen 2000).
Gallringen år 1989 kan ha förändrat klimatet något i lokalen som helhet. Det är dock svårt att bedöma hur mycket.
Borthuggandet av granar runt några av de äldre hamlade träden år 1991 bör ha skapat ett ljusöppnare och luftigare klimat runt dessa träd. Samtidigt hade förmodligen rejäla trädkronor samt mycket sly, rot- och vattskott utvecklats runt, invid och på de tidigare hamlade träden under de då nästan 30 åren utan hävd.
Avverkningen av granskogen år 1999 innebar att lövträdstammarnas exponering för ljus, vind och nederbörd ökade kraftigt och abrupt. Temperaturväxlingarna bör ha blivit betydligt större i lokalen (Moe & Botnen 1997). Mikroklimatet på de kvarvarande lövträdsstammarna bör ha blivit betydligt torrare (Nordin 1995; Ekman 1997).
Restaureringshamlingen genomfördes under ett och samma år, 2000, vilket innebär att även detta ingrepp skett snabbt (Arup & Ekman 1997a). Effekten av detta enskilda ingrepp bör ha varit ungefär detsamma som beskrevs för Skäraskog ovan. Dock står träden glesare och i mindre dungar i Varshult varför effekten förmodligen inte varit lika uttalad. Den nyhamling som därefter genomförts i lokalen bedöms inte ha påverkat lokalklimatet generellt, men ljusinsläppet till några enskilda intillstående träd har ökat något.
Graden av förändring har förmodligen varit mindre för träd i odlingsrösen än för träd utanför desamma. Det sammantagna intrycket är ändå att restaureringen medfört en kraftig förändring i lokalen.
Bedömning
Båda restaureringsåtgärderna har utförts under kort tid. Även om det totala ingreppet i Varshult var uppdelat i etapper innebar framförallt etapp två och tre stora och snabba förändringar av klimatet i lokalen. Lavar har förmåga att acklimatisera sig till förändrade yttre förhållanden inom sin fundamentala ekologiska nisch, t.ex. vid årstidsväxlingar (Schofield et al. 2003; Gauslaa et al. 2006). Acklimatiseringen kräver dock att förändringen sker gradvis under en längre period (Gauslaa et al. 2006). Arup & Ekman (1997a) rekommenderar att röjning och återhamling i igenväxta lövängar utförs stegvis under 2 till 3 år. En alltför snabb restaureringsinsats kan utgöra ett allvarligt hot mot lavförekomster (a.a.).
Även tidpunkt på året och/eller väderförhållandena då förändring sker, samt till vilka ekologiska förhållanden laven före förändringen är anpassad till (Gauslaa & Solhaug 2004), spelar tillsammans med förändringshastigheten roll för lavars förmåga att acklimatisera sig. Studier på bl.a. Lobaria pulmonaria har visat att fotosyntetisk (dvs. metabolisk) aktivitet är en förutsättning för acklimatisering (Gauslaa et al. 2006). Lavar är endast fotosyntetiskt aktiva då bålen är fuktig (Purvis 2000). Sker förändringar av de yttre förhållandena under perioder då vatten inte är tillgängligt för laven har den således inte möjlighet att acklimatisera sig. Det är dock stor skillnad på hur olika lavarter reagerar på förändringar (Gauslaa & Solhaug 2004), även de naturliga säsongsmässiga (Armstrong 1992), och studier i ämnet finns bara för ett fåtal lavarter.
Ingen av restaureringarna kan sägas ha tagit någon direkt hänsyn till förekomsten av fokusarter. Restaureringarna har utförts under en kort tidsrymd vilket reducerat lavarnas möjlighet för acklimatisering till de nya förhållandena.
Har det skett en förändring vad gäller förekomsten av epifytiska signal-
och/eller rödlistade lavar på ask och lönn till följd av restaureringen i
lokalerna Skäraskog och Varshult?
Resultaten från 2007 års lavinventeringar i Skäraskog och Varshult är inte identiska med resultaten från tidigare utförda inventeringar i de båda lokalerna vad gäller antal arter och antal förekomster av varje art (tabell 3 och 5). Ett generellt mönster i förändringarna är dock inte statistiskt signifikant (fig. 6 och 8). Därför analyseras ev. restaureringseffekter på fokusarterna var för sig nedan.
Är olikheterna i antal arter och antal förekomster i förekommande fall (tabell 3 och 5) ett resultat av en restaureringseffekt, eller kan andra orsaker ligga bakom resultatet? Enstaka lavförekomster förbises lätt då olika inventerare utför inventering av samma lokal (Nordin 1995). Inventerares olika erfarenhet av lavinventering torde också spela en viss roll för resultat. Ett fynd mer eller mindre av en art vid olika inventeringar behöver därför inte vara det samma som att arten definitivt ökat eller minskat, i detta fall till följd av en restaureringseffekt. Arup och Ekman (1991) hävdar vidare att man vid jämförande studier [av lavinventeringar utförda av olika inventerare] nästan bara kan dra slutsatser om förändringar för arter som försvunnit eller minskat. Ökning eller nykolonisation kan bara beläggas 1) för arter som är lätta att upptäcka och därför aldrig bör ha förbisetts och 2) om förändringarna bildar ett mönster, t.ex. att de nya arterna är speciellt skuggföredragande eller föroreningståliga (a.a.).
Bedömning och genomgång av fokusarter
Bacidia rubella återfanns vid samtliga inventeringar i Skäraskog, men endast vid inventeringen år 2007 i Varshult (tabell 3 och 5).
I Skäraskog sticker antalet fynd liksom minsta totalarean ut markant för år 2001 jämfört med antalet fynd och minsta totalarean för åren 1995 och 2007. Med stor säkerhet är det inte en restaureringseffekt som ligger bakom resultatet år 2001. Restaureringen utfördes år 2000. Att laven skulle ha hunnit sprida sig och tillväxa så pass mycket att den är identifierbar efter ett år är inte troligt. Tillväxten hos skorplavar är ungefär en till två millimeter per år (Moberg & Holmåsen 2000).
Det mindre antalet fynd år 2007 jämfört med år 2001 kan tolkas som en negativ restaureringseffekt. Då graden av förändring i lokalen betecknas som måttlig, och inget stöd finns i litteraturen för att B. rubella är en i detta avseende speciellt förändringskänslig art, är
det inte troligt att en negativ restaureringseffekt utgör den huvudsakliga orsaken till förändringen.
B. rubella förekommer ofta som steril (Ekman & Nordin 1993). Utan de orangebruna apothecierna kan laven vara både svår att upptäcka och svår att identifiera. Den huvudsakliga orsaken till att antalet fynd och minsta totalarean var markant mycket större år 2001 jämfört med år 1995, samt markant mycket mindre år 2007 jämfört med år 2001, är sannolikt att förekomster förbisetts.
Antalet fynd av B. rubella år 1995 och år 2007 i Skäraskog var mycket lika och båda resultaten ryms inom resultatet för år 2001. Därför kan fertilitetsförklaringen troligtvis förklara dessa resultat också, olika bålar kan ha varit fertila år 1995 och år 2007.
Även i Varshult utgör förbiseende av arten år 1999 den troligaste förklaringen till att den då inte noterades. Däremot kan det inte uteslutas att antalet fynd år 2007 är en positiv restaureringseffekt. Endast två fynd av 11 år 2007 var >0,1 dm2, resten <0,1 dm2 varav vissa mycket små.
Sammantaget: artens status är svår att bedöma i Skäraskog, men förmodligen är antalet fertila lavbålar ungefär det samma år 2007 som det var år 1995. I Varshult kan arten ha haft en positiv trend i lokalen efter restaureringen.
Buellia alboatra hade två förekomster i Skäraskog vid de båda inventeringarna år 1995 och år 2001 samt en förekomst vid inventeringen år 2007 (tabell 3). I Varshult noterades arten enbart vid inventeringen år 1999 med ett fynd (tabell 5).
I lövängar och andra öppna marker med grova, gamla och långsamväxande ädellövträd kan arten ibland förekomma med bålar som täcker flera kvadratcentimeter (Nitare 2000). Oftast uppträder arten dock som små fläckar (a.a.). B. alboatra kan även växa på andra lavar, speciellt i etableringsfasen (Foucard 2001). Detta är dock vanligare bland saxicola individer av arten än bland corticola (Nordin 1996). I de fall artens utbredning noterats vid nämnda inventeringstillfällen är ingen förekomst över 1 dm2.
B. alboatra är variabel både vad gäller utseende och kemi (Foucard 2001). Bålen kan t.ex. ha olika utseende beroende på vilket substrat den växer på, t.o.m. beroende på vilken annan lavart den växer på (Nordin 1996). Arten kan vidare sakna sekundära substanser helt alt. innehålla norstictinsyra1 (Nordin 2001). Enligt Nordins studie (1996) är kemotypen utan norstictinsyra den klart vanligaste i Norden.
Den troligaste förklaringen till att antalet fynd var färre år 2007 jämfört med år 2001 i Skäraskog och år 1999 i Varshult är att arten förbisetts. Om laven gynnats eller missgynnats av restaureringen i lokalen är svårt att bedöma.
Chaenotheca brachypoda och Chaenotheca chlorella har enbart hittats i Varshult (tabell 5). Arterna har liknande ekologi (se stycket ”Beskrivning av lavarterna i undersökningen” ovan), men C. chlorella förekommer i större utsträckning på stående död ved (Arup 1997b).
Båda arterna hade en förekomst på ask och en förekomst på lönn år 1999. År 2007 återfanns båda arterna endast på en mycket gammal, ihålig och sprucken lönn. Arternas utbredning år 1999 framgår inte av inventeringsrapporten. C. brachypoda förekom år 2007 på en yta av 0,1-1 dm2 och C. chlorella på en yta <0,1 dm2. Åtminstone C. chlorella kan vid gynnsamma förhållanden täcka stora ytor (Nitare 2000).
Det kan inte uteslutas att arternas eventuella förekomst på andra träd förbisetts år 2007. Hur arterna påverkats av restaureringen i lokalen är svårt att bedöma, men troligtvis har inte det torrare klimatet varit till arternas fördel.
1
