Avslutning

6:1 Sammanfattande diskussion och slutsats

Syftet med vår uppsats var att synliggöra och problematisera hur

diskursen/diskurserna kring integration ser ut och visa på vilka konsekvenser dessa föreställningar kan få för hur identiteter och grupper konstrueras och organiseras. I vårt första avsnitt i analysen har vi därför gjort en textanalys av integrationsdiskurserna för att kunna identifiera vissa kärnpunkter som

diskurserna organiseras utifrån. Vi upptäckte att det var gemensamt för partierna att de organiserade integrationsdiskursen kring myten om en svensk gemenskap vilket vi därför identifierade som en nationell diskurs. Vidare fann vi att vägen in i denna svenska gemenskap, integrationen, organiserades utifrån tecknet arbete som därmed utgör nodalpunkt i de flesta partier. Integrationspolitikens åtgärder och strategier riktar sig främst till gruppen invandrare som anses vara i ett

utanförskap, vilket inte verkar positivt för den svenska gemenskapen. Dessa utgör därför mästersignifikanter i diskurserna, då de ges en kollektiv identitet med

tillhörande subjektspositioner, och skiljs från gruppen svenskar. Det intressanta är att även om vi menar att integrationen handlar om och riktar sig till invandrare, så tänkte vi när vi läste dokumenten att dessa inte talar till invandrare, utan till svenskar. Detta menar vi syns genom hur de använder sig av ett ’dom ska’, invandrare, utrikes födda och så vidare, vilket utgår från att läsaren är en del av det gemensamma svenska vi. Integrationspolitiken talar inte med invandrare utan om dem.

I en kort konklusion av textanalysen visar vi att knuttecken är de tecken som organiserar diskurser, samtidigt som de är element då de är extra öppna för betydelser. Detta då de olika partierna ekvivalerar tecknen olika, vilket fyller diskurserna med en till viss del annorlunda innebörd. Vi har för att göra det överskådligt delat in dem i tre stycken diskurser även om vi egentligen skulle ha kunnat tala om åtta existerande diskurser, en för varje parti. Vi menar att detta är möjligt då V, S och Mp;s diskurser är ganska lika sinsemellan i artikulerandet av lika rättigheter och möjligheter och diskrimineringen som ett hinder för detta, varför vi kallar denna diskurs för den rödgröna. Fp, Kd, C och M menar vi utifrån textanalysen mer poängterar individens frihet, ansvar och egenkraft varför denna diskurs benämns alliansen. Dessa två diskurser menar vi trots detta är ganska lika då de menar att en lyckad integration främst kan ske genom att fler invandrare sysselsätts. Detta är en väg in till den svenska gemenskapen. Den abstrakta gemenskapen är något som förutsätts i diskurserna vilket på så vis också är utestängande då en gemenskap innebär ett vi och dom.

I analysen och dekonstrueringen av den nationella diskursen som partierna organiseras kring visar vi hur den har uppnått hegemonisk objektivitet. Objektiviteten osynliggör bland annat hur nationer konstrueras i relation och kontrast till allt den inte ’är’, vilket resulterar i att den nationella diskursen bidrar till och upprätthåller föreställningen om olika grupper. Uppdelningen mellan olika nationella grupper är således själva förutsättningen för en svensk nationell

gemenskap och detta blir problematiskt när invandrare ska integreras in i denna gemenskap. Hur ska de som har tillhört och känt gemenskap med andra nationer kunna upptas i den svenska gemenskapen när den konstrueras just i relation till dessa andra nationer? Vidare menar vi att det blir problematiskt när de som utgör våra kunskapsregimer är med att producera uppdelning av grupper som genererar ojämlika maktförhållanden. Dessa syns i hur skillnader skapas mellan svenskar och invandrare och invandrares subjektpositioner ekvivaleras med negativa tecken såsom bidragsberoende, passivitet, arbetslöshet, utanförskap etcetera vilket

utesluter andra möjliga identifikationer. Detta får stigmatiserande effekter för den kollektiva identiteten ’invandrare’, och skapar tydliga riktlinjer för hur gruppen ska agera för att ta sig ur segregeringen och bli integrerade. Vi har även visat på hur dikotomisering och komplementarisering är två fält som inte kan skiljas från varandra i integrationsdiskurserna och deras närvaro bidrar inte till ett gemensamt vi, utan förstärker grupptillhörigheter vilket motverkar integration. Enligt oss blir konsekvensen att så länge politiken bygger på en nationell diskurs kommer reproducerandet av olikheter att fortgå oavsett vilka strategier vi använder oss av. Kategoriseringen av olika grupper i samhället kommer således inte att elimineras. Möjligtvis kan den rumsliga och ekonomiska segregeringen motverkas trots detta men det förutsätter att partierna lyckas föra en politik där olikheterna inte värderas som idag, när invandrare beskrivs i negativa termer och svenskar i positiva.

Vidare har vi identifierat vägen in i samhällets gemenskap vilket utgörs av knuttecknet arbete. Hur gruppen invandrare ska kunna komma ut på

arbetsmarknaden och sysselsättas råder det dock inte konsensus kring, varpå vi har identifierat en antagonism mellan diskurserna kring detta. Utifrån alliansens diskurs kan vi se att fokus på individen och dennes anpassning till den svenska arbetsmarknaden blir ’nyckeln’ till att bryta bidragsberoendet, passiviteten och därmed utanförskapet. Det blir således en uppdelning mellan arbete eller utanförskap. Dahlstedt visar på hur välfärdsstaten har gått från wellfare till workfare vilket vi ser i alliansens integrationsdiskurs då de uttryckligen talar om att invandrare ska bidra till ’vårt lands välstånd’ (Dahlstedt, 2009, s 46). Vi har även funnit att trots alliansens fokus på individen kategoriserar de ändå invandrare som en homogen grupp, bland annat med de strategier som de anfört för att få ur invandrare ur bidragsberoende och passivitet, som nystartsjobb och instegsjobb. Dessa strategier är inte generella på så vis att de riktar sig till alla i samhället, men heller inte individuella då de riktar sig specifikt till gruppen invandrare.

De rödgrönas diskurs fokuserar på diskriminering som en bakomliggande orsak till varför invandrare har svårt att få arbete och därmed inte blir integrerade. Därmed gör man ett försök till att skifta fokus från invandrarna till samhälleliga strukturer, vilket dock inte lyckas då politikens åtgärder riktas till invandrare och reproducerar ett vi och dom genom talet om att dom tillför en mångfald till det svenska samhället. Vi menar att det produceras stereotypa föreställningar om invandrare vilket skapar skillnader. Hellgren menar att ett mångkulturellt samhälle förutsätter jämlikhet mellan de olika grupperna. Fokuseringen på invandrare och föreställningen om en homogen svensk gemenskap som utgör grunden och normen i samhället hindrar att denna smältdegel kan uppnås (Hellgren, 2008, 96). Detta menar vi skapar större klyftor mellan grupperna och motverkar således inte diskriminering.

Vi har även sett hur Sd;s diskurs inte handlar om integration utan om assimilation, varpå vi har identifierat dem som tillhörande det diskursiva fältet som konkurrerar med de övriga partierna om att göra sin definition gällande. Sd motsäger sig en blandning av svenskar och invandrares kulturer och för att invandrare ska tas upp i gemenskapen ska de bli som svenskar. Vad svenskar är uttrycks tydligt i

diskursen då Sd vill fylla den nationella diskursen med andra betydelser än de övriga partierna av vad som är svenskt och inte. Vi menar trots detta att de rödgrönas och alliansens diskurser om integration ändå inte är så långt ifrån Sd;s assimilationsdiskurs. Sd uttrycker explicit vad integration är för något, en

mångfald där invandrare och svenskars kulturer blandas till en ny enhet. Detta kan vi inte se spår av i de övriga diskurserna då det aldrig talas om att svenskar ska vara med i integrationsprocessen. Den svenska gemenskapen är en förutsättning i diskurserna som invandrare ska komma med i, denna ses som något konstant och oföränderligt varpå svenskar inte får något ansvar för att integration ska uppnås. Hur detta ska ske är bland annat genom att invandrare ska lära sig det svenska språket och sysselsättas genom arbete. När de rödgröna och även alliansen talar om att motverka diskriminering så handlar det om att minimera de hinder som finns för att komma med i den svenska gemenskapen, det handlar inte om att ändra den svenska gemenskapen. Det är således en ensidig process av integration som kommer till uttryck i diskurserna, varför vi menar att det är långt från en integration byggd på allas lika delar och inte så långt ifrån en assimilationspolitik.

Genomgående i vår uppsats är hur politiken som en kunskapsregim har makten att producera vår kunskap om integration och invandring och hur det utesluter andra sätt att se och förstå problematiken på. Makt och kunskap är således, precis som Foucault menar, tätt sammankopplade. Det intressanta är hur partierna genom sin egen retorik legitimerar den egna politiken. Alliansen har genom användningen av värdeladdade ord som bidragsberoende och passivitet lyckats skapa bilden av att bidrag stjälper snarare än hjälper invandrare, vilket legitimerar deras politik med exempelvis krav på motprestationer för bidrag. Hos de rödgröna kan vi på motsvarande sätt se hur beskrivningen av en utbredd diskriminering leder till att invandrare ses som en grupp som behöver hjälp att komma ut på arbetsmarknaden vilket legitimerar deras politik med ’extra stöd och resurser’. Oavsett vilken kunskap om verkligheten politiken producerar är det deras makt som

kunskapsregim som är själva anledningen till att de kan göra det. Producerandet av kunskap legitimerar samtidigt deras makt, vilket i sin tur stärker dem som kunskapsregim. Utifrån detta kan dagens politiska makt te sig oföränderlig och universell, vilket dock inte är fallet då den får sin makt och legitimitet genom konstruktionen av nationalstaten Sverige. Dagens politiska system som en

kunskapsregim förutsätter alltså nationen Sverige. Detta innebär att den nationella diskursen verkar genom politiken och inte på grund av politiken, även om

politiken hela tiden reproducerar den nationella diskursen. Vår analys av

partiernas integrationsdiskurser ska således inte i första hand ses som utpekande av enskilda partiers förtryckande politik utan istället som ett synliggörande av dagens politiska system som en kunskapsregim vilken tillgodoser oss med bilder av verkligheten.

6;2 Avslutande reflektioner

Vi menar att den nära kopplingen mellan invandrare och integration som idag finns osynliggör att det finns andra orsaker till segregeringen. Enligt oss är det intressant att se att partierna inte problematiserar klass i integrationspolitiken. Vi menar att det inte går att tala om en segregering utan att även ta in ett

klassperspektiv. Detta då segregation inte är ett fenomen som uppstod i och med den ökade invandringen, vilket den ensidiga fokuseringen på invandrare i dagens integrationspolitik ger sken av, utan alltid har existerat i vårt samhälle. Många av de problem som idag beskrivs finnas i segregerade områden som exempelvis trångboddhet och arbetslöshet är inga nya problem. Men förr förknippades dessa problem, enligt oss, främst med arbetarklassen medan de idag främst förknippas med invandrare. Detta resulterar även i att när problem identifieras inom gruppen svenskar beskriv dessa problem som avvikande, varpå gruppens egentliga

heterogenitet erkänns vilket inte är fallet i integrationspolitiken. Vi menar att när ett socialt problem anses finnas inom gruppen svenskar måste man beskriva svenskar som en heterogen grupp för att kunna upprätthålla bilden av att

problemen tillhör de avvikande, alltså de som inte är som oss majoritetssamhället. Sedan den ökade invandringen kan vi istället beskriva invandrarna som de

avvikande, varpå vi kan återupprätta vår självbild som en harmonisk och homogen svensk gemenskap. Gruppen svenskar beskrivs således som heterogen när sociala problem uppmärksammas inom gruppen men homogen när dessa problem kan förpassas till andra grupper, så som invandrare. Gemensamt för både

arbetarklassen och invandrare är dock att de beskrivs som en homogen grupp som på olika sätt avviker från majoritetssamhället vilket är problematiskt och att de ofta talas om och inte med.

En tanke vi fick efter att ha sett hur alliansen beskriver uppdelningen mellan arbete eller utanförskap och bidragsberoende var hur detta osynliggör bidragens egentliga syfte. Bidragen skulle verka som åtgärder för att utjämna sociala klyftor i samhället och på så sätt motverka segregering och utanförskap, inte bidra till den som i alliansens retorik. Enligt alliansen är bidrag någonting negativt och

kontraproduktivt för människor och utmålas som själva orsaken till att invandrare inte får arbete istället för som ett sista skyddsnät. I alliansens integrationsdiskurs har arbete blivit det enda sättet att nå självständighet, egenmakt och självkänsla. När dessa positiva känslor relateras till arbete generellt, ignoreras även

skillnaderna mellan olika arbeten (både i lön och kreativitet), och att effekten av arbete både kan vara positiv och negativ för människor. Vidare menar vi att det som alliansen menar ska generera i ökad sysselsättning så som instegsjobb och nystartsjobb är problematisk då invandrare arbetar eller praktiserar för nästan ingenting, och i många fall (som vi diskuterat i analysen) leder det inte till anställning. Hur detta skulle hjälpa invandrare och motverka segregering har vi svårt att förstå

Att, som de rödgröna, försöka skifta fokus från problem med integration och arbete från invandrare till diskriminerande strukturer låter bra då skulden på så sätt lättar från invandrare. Vi menar dock att för stor fokusering på diskriminering resulterar i att andra förklaringar och lösningar på problemet osynliggörs och inte lyfts fram i debatten. Om man utgår från att diskriminering är den stora orsaken bakom den misslyckade integrationen är det inte svårt att bekräfta denna tes, oavsett om det handlar om diskriminering eller andra orsaker. Vi menar att risken är att man blir ’blind’ för andra förklaringar eller orsaker, vilket i sin tur genererar i förenklade lösningar. Vi menar inte att diskriminering inte existerar eller är utbredd idag utan bara att problemet är betydligt mer komplext än vad de vill ge sken av, varför det är viktigt att inte låsa sig i för ensidiga förklaringsmodeller. Ett exempel på hur en oproblematiserad syn på diskriminering kan leda till

kontraproduktiva eller till och med negativa konsekvenser är utbildandet i mångfald och ’kulturkrockar’ som Mp förespråkar. Att utbilda människor i att hantera ’kulturkrockar’ kan (men behöver självklart inte) bidra till att förstärka föreställningar om olikheter mellan grupper i samhället, snarare än att öppna upp för ett mer reflekterande arbetssätt. Konflikter som tidigare kanske hade förklarats med brist i kommunikationen kan istället förklaras som ett kulturellt problem, vilket kan få konsekvenser för bemötandet av andra personer som tillhör ’samma kollektiv’. Vidare ställer vi oss frågan om diskriminering verkligen bara handlar om okunskap hos den svenska befolkningen vilket kommer att lösas med rätt mångfaldsutbildning. Vi anser att även diskriminerande strukturer är betydligt mer komplexa än vad som framställs.

Vi funderade även om Sd;s intågande i den politiska debatten kanske trots allt kan medföra något positivt, i form av ett granskande av den egna integrationspolitiken hos de övriga partierna. Eftersom inget parti vill förknippas med Sd kanske ett granskande av likheter och skillnader mellan riksdagspartierna och Sd kan ’sätta tryck’ på de övriga partierna att till viss del omformulera den egna politiken. För att återknyta till hur partierna vill artikulera orsakerna bakom invandrares lägre sysselsättning så blir konsekvensen att oavsett vilken förklaring eller politik man anser vara mest användbar eller 'sann' så kan man välja mellan framförallt två sätt att se saken på. Vi har i vår analys och i denna avslutande reflektion försökt

visa på att integrationsproblematiken är betydligt mer komplex än så och att förenklade förklaringsmodeller naturligtvis resulterar i förenklade lösningar, vilket får sociala konsekvenser. Vi är medvetna om att vårt empiriska material omfångsmässigt har sina begränsningar och att partierna vill framföra sina definitioner av problematiken på så effektivt sätt som möjligt. Dock så kvarstår det faktum att dessa dokument ska vara en översikt över deras integrationspolitik och att deras förenklade retorik därför även borde återspeglas i praktiken. Vi efterfrågar således åtminstone en något större problematisering hos partierna än det vi har funnit i vårt empiriska material.

Avslutningsvis vill vi återknyta till det ursprungliga syftet med dagens integrationspolitik som var att motverka segregeringen av invandrare och

svenskar genom att sluta beskriva invandrare i termer av annorlundahet och som en homogen grupp (SOU 2005;56). Enligt vår diskursanalys har detta inte uppnåtts. Vi har visat på hur integrationsdiskurserna genom en rad olika tekniker reproducerar uppdelningen mellan invandrare och svenskar vilket vi menar blir problematiskt för integrationen. Hylland Eriksen och Winther Jörgensen och Phillips menar att vi behöver organisera vår omvärld så att den framställs som meningsfull och ordnad, då den annars inte skulle vara bebolig för oss och te sig kaosartad. I denna organisering ingår det att kategorisera människor, konstruera grupper och gemenskaper, och därmed upprättas gränser och åtskillnader. Vi menar dock att med diskursanalyser kan man synliggöra att dessa är

konstruktioner och således inte givna, och därmed även föränderliga då vi genom artikulationer kan sätta tecken i nya relationer. Som vi inledningsvis sade är integrationspolitik ett debatterat område och stora sociala problem utmålas. Som vi velat synliggöra med vår analys av integrationsdiskurserna bidrar inte

integrationspolitiken till att invandrare och svenskar integreras utan snarare till ett förstärkande av uppdelningen svenskar och invandrare, det vill säga segregation. När vi skapar dessa grupper och fokuserar på skillnader sinsemellan grupperna, ser vi inte likheterna mellan oss och dem och inte heller skillnader inom

grupperna. Diskurserna formar således dessa grupper och därmed utesluter det andra möjliga grupperingar. Med denna diskursanalys vill vi visa på att det är möjligt att förändra diskurser, skapa nya kategorier och nya vägar mot en ny gemenskap, en som vi tillsammans kan konstruera för att integration faktiskt ska vara möjlig.

”Den som icke förstår makten av ord, han kan aldrig förstå människor”

Konfucius,

Referenslista

Litteraturlista

Bergström, Göran och Boreús, Kristina, Textens mening och makt, Metodbok i samhällsvetenskaplig text och diskursanalys, Studentlitteratur, Lund 2005

Börjesson, Mats, Diskurser och konstruktioner, En sorts metodbok, Studentlitteratur, Lund 2003 Dahlstedt, Magnus, Aktiveringens politik. Demokrati och medborgarskap för ett nytt millenium, Liber, Malmö 2009.

Franzén, Elsie C, ”Formandet av en underklass”, Olsson, Erik (red), Etnicitetens gränser och mångfald, Carlssons bokförlag, Stockholm 2000

Hellgren, Zenia, ”Myten om det mångkulturella samhället. Teoretiska perspektiv på

mångkulturalismen”, Darvishpour, Mehrdad och Westin, Charles (red), Migration och etnicitet. Perspektiv på ett mångkulturellt Sverige, Holmbergs i Malmö AB, Malmö 2008

Hylland Eriksen, Thomas, Etnicitet och nationalism, Nya Doxa, Falun 2007

Nadjib, Ali B, ”Invandrarföretagande. Livsverk eller påtvingad lösning”, Olsson, Erik (red), Etnicitetens gränser och mångfald, Carlssons bokförlag, Stockholm 2000

Watt Boolsen, Merete, Kvalitativa analyser. Forskningsprocess, människa, samhälle, Gleerup, Malmö 2007

Westin, Charles, ”Om etnicitet mångfald och makt”, Darvishpour, Mehrdad och Westin, Charles (red), Migration och etnicitet. Perspektiv på ett mångkulturellt Sverige, Holmbergs i Malmö AB, Malmö 2008

Winther Jörgensen, Marianne och Phillips, Louise, Diskursanalys som teori och metod, Studentlitteratur, Lund 2000

Rapporter

Brekke, Jan Paul och Borchgrevink, Tordis, Talking about integration. Discources, alliances and theories on labour market integration in Sweden, Institute for Social Research,

Oslo 2007

Lappalainen, Paul, Det blågula glashuset. Strukturell diskriminering i Sverige, SOU 2005;56, Stockholm 2005

Internetsidor Vänsterpartiet; 09-10-16 http://vansterpartiet.se/index.php?option=com_content&view=article&id=187:int egration&catid=419:vanlig-fragar&Itemid=816 Miljöpartiet; 09-10-16 http://mp.se/templates/mct_177.aspx?number=176417 Socialdemokraterna; 09-10-16 http://www.socialdemokraterna.se/Var-politik/Var-politik-A-till-O/Integration/ Folkpartiet; 09-10-16 http://folkpartiet.se/FPTemplates/ImportantArea____20410.aspx Kristdemokraterna; 09-10-16 http://www.moderat.se/web/Integration_11.aspx Centerpartiet; 09-10-16 http://www.centerpartiet.se/Var-politik/Politik-A-O/Oppenhet-integration-och- diskriminering/Integration/ Moderaterna; 09-10-16 http://www.moderat.se/web/Migration.aspx http://www.moderat.se/web/Integration_11.aspx Statistiska centralbyrån webben; 09-10-16