Discourse analysis of the swedish integration politics

Examensarbete i social arbete Malmö högskola Hälsa och samhälle

”In som i invandrare”

”In som i integration”

DISKURSANALYS AV SVENSK

INTEGRATIONSPOLITIK

Sigrid Persdotter

Terese Björlin

Discourse analysis of the Swedish

integration politics

Sigrid Persdotter

Terese Björlin

Persdotter, S, Björlin, T, Discours analysis of the Swedish integration politics. Examensarbete i socialt arbete 15 poäng. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, 2010.

This essay is a discourse analysis of the integration politics of the different parties in the Swedish parliament and the non-parliamentary party ‘the Swedish Democrats’, as it is presented on their respective web pages. The overall purpose is to problematize and shed a light on how the current discourse(s) about integration are constituted. Also of interest is how these construct our knowledge and experience of the phenomena. We furthermore want to illustrate the social consequences of such discourses on the construction and organization of identities and groups, and, as a result, the courses of action that becomes available. Our essay has a methodological and theoretical foundation that is based upon discourse theory – an approach with a view of the reality as both socially constructed and as communicated by linguistic organisation. Unsurprisingly then, it is our ontological standpoint that it is language that constructs and gives our reality a meaning, rather than a naturalistic objective and value-free reflection of the world. The analysis identifies some general themes that could be viewed upon as the foundation of the integration-discourse. We find that this discourse is organized around a mythical idea of the Swedish society, which is identified as a broader discourse about the concept of the nation. The ideational process works through the construction of a separation from other nations, and thus an indirect creation of a group (Swedes) belonging to the own nation and community. As a result a division is made between those who belong to the society and those who do not (immigrants). In order to get access to the Swedish society, in other words to integrate and escape alienation, the excluded must get an employment. The various discourses differ on reasons behind the failing integration, a finding that we discuss and problematize around in the study. The overall conclusion is that the discourses is unable to contribute to integration process and instead consolidates the divide between immigrants and Swedes.

Keywords: Discrimination, discourse analysis, integration politics, immigrants, social exclusion,

Innehållsförteckning

Discourse analysis of the Swedish integration politics ...2

1. Inledning ...4

1:1 Problemformulering...5

1;2 Syfte och frågeställningar ...6

2. Bakgrund ...6

2;1 Från en assimilering av invandrare till en integrationspolitik ...6

2;2 Tidigare forskning ...7

3. Diskursanalys som metod och teori...8

3;1; Diskursanalys som en ”paketlösning” ...8

3;2 Vad är diskursanalys? Teoretiska och filosofiska premisser...9

3;2;1 Socialkonstruktivism, strukturalism och poststrukturalism...9

3;2;2 Foucault och makt ...10

3:2:3 Definition av diskurs ...10

3;2;4 Tre drag för diskursanalys ...11

3;3 Diskursteoretiska begrepp ...11

3;3;1 Om språket; nodalpunkt, moment, element, ekvivalenskedjor, artikulationer och det diskursiva fältet...12

3;3;2 Om det sociala; objektivitet, antagonism, hegemoni och makt...12

3;3;3 Om det sociala; myter, mästersignifikanter och subjektpositioner...13

4. Tillvägagångssätt ...14

”Forskaren gör alltid något med sitt material – och det finns i varje studie vägval att göra” (Börjesson, 2003, s 172)...14

4;1 Val av empiriskt material...14

4;2 Reflexivitet och etiska överväganden...15

4;3 Giltighet och generaliserbarhet...17

4;4 Disposition av analysen ...17

5. Resultat och analys ...18

5;1 Respektive partis integrationsdiskurs ...18

5;1;1 Moderaterna...18 5;1;2 Folkpartiet...19 5;1;3 Kristdemokraterna ...20 5:1:4 Centerpartiet ...22 5;1;5 Socialdemokraterna ...23 5;1;6 Miljöpartiet ...24 5;1;7 Vänsterpartiet...25 5;1;8 Sverigedemokraterna ...26

5;1;9 Konklusion av partiernas integrationsdiskurser ...27

5;2 Framträdande teman i integrationsdiskurserna...28

5;2;1 Den nationella diskursen ...29

5;2;2 Arbete är nyckeln till en lyckad integration ...36

5;3 Det diskursiva fältet och likheter mellan Sverigedemokraterna och riksdagspartierna...41

6. Avslutning...42

6:1 Sammanfattande diskussion och slutsats...42

6;2 Avslutande reflektioner ...45

1. Inledning

Vi har under vår socionomutbildning med mångkulturell inriktning förstått hur komplext området vi studerat är. Forskare inom området debatterar hett kring frågor som etnicitet, kultur, identitet, utanförskap, segregation etcetera och vill göra sina problematiseringar och definitioner gällande. Detta ämne förstår vi kommer att fortsätta skapa debatt och generera i många fler forskningsböcker och rapporter under lång tid framöver. Särskilt i och med dagens globaliserade värld där människor i allmänhet rör på sig som aldrig förr, och nationens gränser alltmer luckras upp och som i EU omformas och anpassas till större gemenskaper och projekt. När människor från olika delar av världen möts skapas utveckling och ”mångfald”, som det så fint heter. Men med mångfaldens alla möten skapas även konflikter, och det är intresset för – och viljan att förstå – denna problematik som lett oss in på ämnet integration.

Integration är ett ämne som länge legat högt på agendan, inom politiken, forskningsvärlden och media, och handlar som alla vet om samhällets olika strategier för att få invandrare att fungera tillsammans med

majoritetsbefolkningen.Kopplingen mellan integration och invandrare idag har för oss blivit så pass vedertagen att vi automatiskt relaterar till ordet invandrare när vi hör ordet integration. Den bristande integrationen i det svenska samhället som utmålas i integrationspolitiken beskrivs som en verklighet vilket anses visa sig i en rad sociala problem som arbetslöshet, trångboddhet, utanförskap och dåliga kunskaper i det svenska språket. Vad som är orsakar bakom, hur man ska motverka detta och arbeta för ett integrerat samhälle är väl debatterat och diskuterat idag. Integrationspolitiken har blivit en stor och viktig fråga för partierna, inte minst när Sverigedemokraterna verkar kunna komma med i riksdagen nästa val. De etablerade partierna verkar alla vara ense om att deras integrationspolitik skiljer sig från Sverigedemokraternas som de menar utpekar invandrare som en grupp med väsentligt skilda egenskaper från svenskar och som därmed är främlingsfientlig. Denna bild har även fått fäste hos oss, men vi har mer och mer börjat ifrågasätta även de framställningar som de andra partierna ger av integrationen. Det är framträdande att det inte råder konsensus kring vad som ligger bakom integrationsproblematiken, vilket ger tydliga indikationer att det är ett komplext och svårt område, både inom den politiska arenan och inom

forskningsvärlden.

Detta gjorde att vi började fundera över den självklara kopplingen mellan integration och invandrare och hur denna bild konstrueras. Den bild som förmedlas av en bristande integration synliggörs inte sällan av stereotypa framställningar av invandrare, utanförskap, förorter och arbetslöshet, vilket därmed ger konsekvenser för hur vi uppfattar verkligheten samt hur vi kategoriserar invandrare. Detta ville vi problematisera genom att studera

framställningen av integrationspolitiken och de bilder av verkligheten som följer därav. Här kom ännu ett område som följt oss under vår utbildning in i bilden; diskursanalys.

Vi vill i vår uppsats med hjälp av diskursanalys synliggöra hur riksdagspartierna och Sverigedemokraterna talar om integration och invandrare. Det är en viktig

arena som tillgodoser oss med förståelse och kunskap av integration och

invandring, men denna bild av integrationen skulle kunna se annorlunda ut. Detta då diskurser inte är sanna avspeglingar av en objektivt existerande verklighet. Diskursen är en språklig konstruktion som med sina betydelser utestänger andra sätt att se på världen. Med diskursteoretiska analysverktyg kan vi därför

dekonstruera integrationsdiskurserna, visa hur de organiseras och framställs, samt hur detta får konsekvenser för hur vi organiserar det sociala för oss.

Sedan vi börjat med denna uppsats har vi, i ännu större utsträckning än innan, sett och hört nästan dagligen hur integration, invandrare, utanförskap och arbetslöshet diskuteras på tv, debattprogram och radioprogram. Det tycks vara ett ämne som aldrig upphör att intressera och engagera, allra minst oss.

1:1 Problemformulering

När den bristande integrationen av invandrare återkommande både inom media och i politiska dokument beskrivs som ett allvarligt problem blir det tillslut en vedertagen sanning. Integrationspolitiken handlar specifikt om invandrare och fokus i diskurserna läggs på hur man ska arbeta för få invandrare integrerade i samhället och på så vis bli av med de sociala problem och utanförskap som relateras till den bristande integrationen.

Det problematiska är att den nära relationen som idag finns mellan

integrationsproblem och invandrare resulterar i en ensidig process där politikens fokus tenderar att riktas uteslutande mot dem som ska integreras; invandrarna. Därmed görs automatiskt antagandet att svenskar är välintegrerade och inte är en del av problemet. Vi menar att de politiska integrationsdiskursernas

föreställningar om världen har fått fäste hos folket, och med detta bestämda sätt att se på integration och invandrare, utesluts därmed andra möjliga sätt att uppfatta integration på.

Det osynliggör även hur gruppen svenskar och invandrare konstrueras i relation till varandra, och istället uppfattas som två av naturen givna grupper. Detta skapar skillnader mellan grupperna och får konsekvenser för identitets och

gruppuppfattningar. Vi vill således i vår uppsats skifta fokus från hur invandrare som grupp ska integreras, till hur språket och talet om detta är en del i

konstruerandet av problemet och i skapandet av själva uppdelningen av invandrare och svenskar.

Vi vill dekonstruera dessa diskurser med diskursteoretiska textanalytiska verktyg för att på så sätt visa, genom att problematisera med annan litteratur på området, hur diskurser inte är direkta avspeglingar av en sann verklighet utan istället bara är en av många möjliga sätt att se ’verkligheten’ på. De rådande diskurserna kring integration är bara ett sätt att tala om och förstå denna problematik, den är således möjlig men inte nödvändig. Genom att synliggöra diskurserna rörande integration och invandring kommer vi visa på att det inte är oproblematiskt då det genererar i ojämlika maktförhållanden. Vi är således kritiska i vår forskningsansats. Vår utgångspunkt är att samhället och identiteter inte besitter essentiella egenskaper utan att dessa genom olika processer skapas genom språket, vilket i sin tur även skapar språket.

För att göra detta kommer vi titta på hur Vänsterpartiet, Miljöpartiet,

Socialdemokraterna, Folkpartiet, Centerpartiet, Kristdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraternas integrationspolitik ser ut utifrån rubriken ”vår politik” på deras hemsidor.Vi menar att riksdagspartierna och Sverigedemokraterna är viktiga komponenter i hur verkligheten konstrueras och uppfattas, varpå det är viktigt att kritiskt granska och synliggöra hur de organiserar och fyller sina diskurser med för betydelser.

1;2 Syfte och frågeställningar

Det övergripande syftet med vår uppsats är att synliggöra och problematisera hur diskursen/diskurserna kring integration ser ut då de är med i konstruerandet av vår kunskap och upplevelse av fenomenet. Vi vill vidare visa på vilka konsekvenser detta kan få för hur identiteter och grupper konstrueras och organiseras.

Utifrån vårt övergripande syfte kan vi bryta ner våra frågeställningar till tre stycken:

1. Hur talar partierna om integration eller; vilka ord (tecken) relateras till integration i respektive parti.

2 Kan vi finna återkommande ord eller teman som integrationsdiskurserna samlas kring och kan vi med annan forskning på ämnet problematisera de föreställningar som integrationsdiskurserna producerar och reproducerar?

3 Vilka sociala konsekvenser kan de föreställningar om integration som slår igenom få för identitets och gruppbildningar?

2. Bakgrund

2;1 Från en assimilering av invandrare till en integrationspolitik

Innan 1967 fanns det ingen politik som speciellt riktade sig till hur invandrare 4som grupp skulle integreras i det svenska samhället då man antog att den invandrade arbetskraften senare skulle återvända till sina hemländer (begreppet integration användes inte förrän 1997). Invandrare kunde således inte integreras utan skulle istället assimileras. Frågan om en speciell politik riktad mot

invandrare restes när fackföreningarna uppmärksammade att invandrares sämre arbetsvillkor kom att hota även den svenska arbetarklassens gemensamma ställning. 1968 tillsattes således Invandrarutredningen vilket 1975 ledde till ett beslut om en invandrarpolitik (SOU 2005;56 s 110). Grunden för denna invandrarpolitik trevar de målen jämlikhet, valfrihet och samverkan. Jämlikhet innebar att invandrare skulle ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter som den övriga befolkningen. Valfrihet innebar att invandrare själva skulle få välja i vilken utsträckning de ville behålla sitt språk och kulturella arv och samverkan innebar ett ömsesidigt samarbete mellan svenskar och invandrare.

Genom dessa tre mål lades grunden till det mångkulturella Sverige, dock fortfarande i tron om att de flesta skulle återvända till sina hemländer. Denna invandrarpolitik kan kort sammanfattas med följande; ett avståndstagande från tidigare assimilationstanke, speciella åtgärder för invandrare då de generella åtgärderna inte ansågs vara tillräckliga, och en syn på invandrare som tillhörande språkliga, etniska och religiösa minoritetsgrupper. Under denna period var invandrarpolitiken ett lågt prioriterat område som det rådde konsensus kring, vilket dock kom att ändras under 1990-talet (SOU 2005;56 s 111).

I slutet av 1990-talet kritiserades den rådande invandrarpolitiken varpå den ändrades till dagens integrationspolitik. Den nya integrationspolitiken kan sammanfattas med målen lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter för alla oavsett etnisk eller kulturell bakgrund, och samhällsgemenskapen skulle skapas med mångfalden som grund. Man såg nu invandrare som en permanent del i det svenska samhället och Sverige skulle genom integreringen av invandrare bli ett mångkulturellt samhälle. Syftet var även att erkänna invandrare som grupps heterogenitet och istället se till individuella behov. Man ville sluta med riktade åtgärder mot invandrare som under invandrarpolitiken, då de istället skulle

omfattas av generella åtgärder. Man kritiserade den tidigare invandrarpolitiken för att beskriva invandrare som 'annorlunda' vilket skapade ett 'vi och dom'. Syftet med den nya integrationspolitiken var istället att motverka ett sådant 'vi och dom’ då det ansågs leda till segregering och sociala orättvisor (SOU 2005;56 112).

2;2 Tidigare forskning

Det finns många forskningsområden som är närliggande och relevanta för vår uppsats, här har vi dock bara utrymme för att gå igenom ett ’smakprov’ av det mest relevanta. Bland annat så har Jan-Paul Brekke och Tordis Borchgrevink i deras rapport Talking about integration - Discourses, alliances and theories on labour market integration in Sweden gjort en diskursanalys av den svenska integrationspolitiken. De har analyserat vilka bilder av integrationspolitiken som framträtt under de senaste tio åren, från SOU- rapporter, forskningsrapporter, media och inom politiken. I deras rapport talar de mycket om, som namnet ger en ledtråd om, bilden av arbetsmarknadsintegrationen i Sverige. Det är något som vi i vår uppsats också finner vara ett centralt tema i integrationspolitiken. De har i sin analys funnit fyra stycken integrationsdiskurser som alla pågår samtidigt och parallellt. Dessa fyra integrationsdiskurser kan förstås utifrån att partierna har olika ideologiska utgångspunkter. De identifierar den traditionella

socialdemokratiska diskursen med fokus på social ingenjörskonst och den mer nyliberala diskursen som hör hemma hos alliansen med större fokus på individens eget ansvar. De uppmärksammar den strukturella diskrimineringsdiskursen som haft en stor utbredning bland SOU-rapporter och ibland forskarvärlden (de så kallade Kamali-utredningarna) där fokus har varit på strukturell diskriminering i samhället och att det utgör hinder för att integrationspolitiken skall lyckas. Sist nämner de assimilering och Sverigedemokraterna-diskursen och hur de med annorlunda retorik och genom att skylla på den tidigare invandringspolitikens misslyckande, vinner åhörare. Diskursanalysen som gjorts är en stor rapport som täcker in flera arenor tillskillnad från vår studie där vi enbart har undersökt integrationspolitiken på partiernas hemsidor. De har även använts sig av

annorlunda diskursanalytiska textverktyg där vi har använt diskursteori. De utgick från en på förhand uppställd inriktning, det vill säga arbetsmarknadsintegrationen,

vi 'upptäckte' att det var ett centralt tema i vår studie under vår läsning av det empiriska materialet.

I liknande linje talar Magnus Dahlstedt som är statsvetare i sin bok Aktiveringens politik om hur arbetet har fått en central del i integrationspolitiken och hur fokus de senaste 10-20 åren i den generella välfärdspolitiken har skiftat från statens ansvar till individens ansvar. Dahlstedt visar även hur alliansen lyckades vinna valet 2006 mycket på grund av deras uppdelning mellan integration och arbete eller utanförskap och bidragsberoende.

Vi kommer i vår uppsats visa hur uppdelningen mellan de som är innanför och utanför samhället bygger på konstruktionen av nationalstater vilket i sin tur sätter ramarna för vilka identitets och gruppuppfattningar som blir möjliga för

människor. Detta diskuterar Thomas Hylland Eriksen som är socialantropolog i sin bok Etnicitet och nationalism. Han visar där hur etniska och nationella identiteter och gemenskaper konstrueras i relation till andra nationaliteter och etniciteter.

Vi har även ansett det relevant att läsaren får en kort sammanfattning på hur den svenska integrationspolitiken har växt fram för att få en större förståelse för vilken kontext partiernas integrationspolitik verkar i. Därför har vi använt oss av statens offentliga utredning Det blågula glashuset (SOU 2005;56) som är ett betänkande av utredningen om strukturell diskriminering på grund av etnisk eller religiös tillhörighet. Vi kommer även i slutdiskussionen återknyta till syftet med dagens integrationspolitik för att se om partierna lyckats skapa en integrationspolitik som inte bygger på ett 'vi och dom' tänkande.

3. Diskursanalys som metod och teori.

3;1; Diskursanalys som en ”paketlösning”

Diskursanalys har både metodologiska och teoretiska aspekter. Detta innebär att diskursanalys är vår metod, då det används som ett redskap för att analysera vårt empiriska material. Samtidigt är det vårt teoretiska perspektiv, då det är med dessa glasögon vi förstår hur diskurserna är med och formar vår värld, samt hur de fylls med olika betydelser . Vi kommer att använda oss av de politiska teoretikerna Ernesto Laclau och Chantal Mouffes diskurstoretiska begrepp i analysen. Dessa diskursteoretiska begrepp är således våra metodologiska redskap, samtidigt som de är vår teori, teori och metod är alltså sammankopplade och förutsätter varandra. winther Jörgenssen och Phillips talar därför om diskursanalytiska angreppssätt som en ”paketlösning” (Winther Jörgensen och Phillips, 2000, s 10).

”Paketet innehåller för det första filosofiska (ontologiska och epistemologiska) premisser angående språkets roll i den sociala konstruktionen av världen; för det andra teoretiska modeller; för det tredje metodologiska riktlinjer för hur man griper sig an ett forskningsområde; och för det fjärde specifika tekniker för språkanalys. I diskursanalys är teori och metod

alltså sammanlänkade”. (Winther Jörgensen och Phillips, 2000, s 10)

3;2 Vad är diskursanalys? Teoretiska och filosofiska premisser

Diskursanalys har sin grund i socialkonstruktivismens syn på verkligheten som en social konstruktion och strukturalismens/poststrukturalismens syn på språkets betydelse för denna konstruktion. Vi kommer nedan att gå igenom dessa perspektiv då det är viktigt att förstå dessa grunder för vår uppsats. Vi kommer även att gå igenom Michel Foucault syn på makt/kunskap då diskursteorin utgår från hans definition (Winther Jörgensen och Phillips, 2000, s 9).

3;2;1 Socialkonstruktivism, strukturalism och poststrukturalism

Det socialkonstruktivistiska perspektivet innebär en kritisk inställning till en tillsynes självklar objektiv sanning/kunskap. Vår bild av världen är inte en exakt reflektion av en sann verklighet, utan ska snarare ses som en av många möjliga bilder av verkligheten. Socialkonstruktivismen ser således inte verkligheten som universell och statisk utan som skiftande och omformulerad kontinuerligt i och av varje historisk och kulturell kontext. De ser även människor som sociala varelser som tillsammans genom interaktion skapar gemensamma kunskaper och

kategoriseringar av världen snarare än att de besitter essentiella egenskaper. Det är således i relationen mellan människor mening och betydelse skapas, inte i

människor. För socialkonstruktivister blir det intressanta alltså att studera hur kunskapen om verkligheten konstrueras och hur maktkampen om att definiera dessa sanningar ser ut (Winther Jörgensen och Phillips, 2000, s 11-12 samt Bergström och Boreus, 2005, s 305).

Utifrån den socialkonstruktivistiska synen på verkligheten menar

diskursanalytiker att vägen till verkligheten alltid sker via språket. Genom språket representeras verkligheten, dess mening och betydelse. Det är i detta sammanhang viktigt att förstå att detta kritiska förhållningssätt till en objektiv verklighet inte för den skull förnekar existensen av den fysiska världen. Poängen är att den fysiska världen bara får mening för människor genom de representationer av verkligheten vi gör. Meningar och betydelser av en händelse går således inte att finna utanför dess representationer vilka är kontextuella (Winther Jörgensen och Phillips, 2000, s 15 samt Börjesson, 2003, s 21 )

Denna syn på språket som ett system som inte enkelt reflekterar verkligheten, utan snarare är vägen till verkligheten, har utvecklats ur den strukturalistiska

språkvetenskapen. Strukturalister menar att språket består av olika tecken som genom sin relation till varandra får sin mening. Språket är alltså uppbyggt av dessa relationer, eller om man så vill, strukturer. Exempelvis så betyder tecknet 'svensk' ingenting i sig själv utan först i relation till andra tecken, exempelvis 'invandrare' (Bergström och Boreus, 2005, s 306).

Poststrukturalismen har utvecklats ur strukturalismen genom ett kvarhållande av att tecknen inte får sin betydelse genom verkligheten utan genom relationen till varandra. Poststrukturalister menar dock, tillskillnad från strukturalisterna, att det inte finns en given struktur eller bestämd relation i vilken tecknen får sin

betydelse, utan snarare en mängd möjliga relationer beroende på sammanhang och kontext. Tecknet ”svensk” kan betyda olika saker i olika sammanhang beroende på hur det sätts i relation till andra tecken. I relation till 'sydamerikanen' kan 'svensken' exempelvis vara ofri och tråkig men i relation till 'muslimen' fri och självständig. Det skapas alltså olika diskurser kring vad 'svensk' innebär (Winther Jörgensen och Phillips, 2000 s 17-18).

3;2;2 Foucault och makt

Foucault definierar bland annat diskurs som följande; ”hela den praktik som frambringar en viss typ av yttrande” (Bergström och Boreus 2005, s 309). Eller med Bergström och Boreus utveckling av Foucaults definition; ”Regelsystem som legitimerar vissa kunskaper men inte andra och som pekar ut vilka som har rätt att uttala sig auktoritärt” (Bergström och Boreus, 2005, s 309)

En viktig del för diskursteorin är Foucaults definition av makt och kunskap. Enligt honom är dessa tätt sammanflätade då makten är inbäddad i våra övergripande system och kunskapsregimer. Dessa kunskapsregimer är bland annat vetenskapen, skolan, kontrollsystemen och breda politiska tendenser. De definierar verkligheten samtidigt som de därigenom legitimerar sin egen makt som kunskapsregimer, alltså den som har makt att definiera. Vidare så sätter dessa kunskapsproduktioner gränserna för vad som överhuvudtaget är tänkbart, sant och falskt. Makt

genomsyrar således alla samhällsdimensioner genom skapandet av kunskap och skall alltså i första hand inte tolkas som någonting man har eller inte har, utan som inbäddat i våra övergripande system (Börjesson, 2003, s 40). Makt är dock enligt Foucault inte bara förtryckande utan även produktiv. Det är makten och

kunskapen som producerar våra kategoriseringar om verkligheten och därmed ger oss mening (Winther Jörgensen och Phillips, 2000, s 20).

”Makt är både det som skapar vår sociala omvärld och det som gör att omvärlden ser ut och kan omnämnas på vissa sätt medan andra möjligheter utesluts, Makt är således både produktiv och begränsad”. (Winther Jörgensen och Phillips, 2000, s 20)

Foucaults syfte, i likhet med vårt, är att synliggöra hur makten att ordna världen fungerar. Detta gör han genom att studera hur diskurserna ser ut och vad de bygger på (Winther Jörgensen och Phillips, 2000, s 19).

3:2:3 Definition av diskurs

Centralt för diskursanalys är således att diskurser bygger på idén om språkets inverkan på människors tankar och handlingar inom olika sociala praktiker och att detta skapar vår bild av verkligheten snarare än tvärt om.

”Diskurs följer iden kring att språket är organiserat i olika mönster som våra utsagor följer när vi agerar inom olika sociala fält. När man analyserar dessa mönster görs således en diskursanalys (Winther Jörgensen och Phillips, 2000 s 7)

”De (diskursanalyser) åsyftar någon typ av social praktik som har med språkanvändning i något speciellt sammanhang att göra” (Bergström och Boreus, 2005, s 17)

”[Diskurs...reglerad] samtalsordning med institutionaliserade framställningsprocedurer (eller praktiker). Detta betyder att samtalsprocedurers innehåll och form styrs av historiskt och kulturellt givna regler” (Börjesson, 2003, s 19)

Enklare och mer generellt uttryckt kan en diskurs definieras som följande; ”Diskurs är ett bestämt sätt att tala om och förstå världen (eller ett utsnitt av världen)” (Winther Jörgensen och Phillips, 2000, s 7)

Vidare så har diskursanalytiska angreppssätt ofta ett tydligt maktperspektiv och är kritiska i sin forskningsansatts. Detta innebär att man vill synliggöra och kritisera maktrelationer och normer i samhället för att på så vis kunna verka för förändring (Winther Jörgensen och Phillips, 2000, s 8). Diskursanalytiker menar även att det är viktigt att blottlägga olika typer av maktordningar då språkets strukturer sätter gränserna för vad vi överhuvudtaget kan tänka och vad vi uppfattar som sant och falskt (Börjesson, 2003, s 48).

3;2;4 Tre drag för diskursanalys

Således kan vi sätta upp tre drag för diskursanalys.

1, Språket definierar, formar och ger vår verklighet mening och betydelse. Språket reflekterar således inte någon objektiv verklighet. Språkanvändning är en social aktivitet och utförs alltid i en social kontext (Bergström och Boreus, 2005, s 326). 2, Sociala identiteter skapas i och genom diskurser. Identiteter är bara möjliga i relation till andra annorlunda identiteter. Diskursanalytiker rekonstruerar sociala identiteter genom att tala om “vi och dom”. Utan ”dom” skulle det inte finnas något ”vi” (Bergström och Boreus, 2005, s 326).

3, Diskurser handlar om makt. Dels genom gränssättningen för vårt tänkande och handlande och dels genom kampen om meningsskapande mellan olika diskurser. Här i ingår även vem som har makt att definiera kunskap (Bergström och Boreus, 2005, s 327).

3;3 Diskursteoretiska begrepp

”Diskurs är en reducering av möjligheter” (Winther Jörgensen och Phillips, 2000, s 34)

Laclau och Mouffe har sin grund i strukturalismen på så vis att ord får sin betydelse och mening i relation till andra ord, alltså genom den språkliga

strukturen. De menar dock i enlighet med poststrukturalismen att denna struktur alltid är kontextuell, den går således aldrig att fixera. Det sker alltid en social kamp om att fastställa relationerna mellan ord som om det var möjligt att

strukturera dem i en specifik ordning, vilket dock egentligen är omöjligt. Fokus i analysen ligger på kampen om att fixera betydelser och hur dessa tillfälliga

fixeringar uppfattas som objektivt sanna och statiska. Diskursteorin genomsyras således av ett tydligt socialkonstruktivistiskt och poststrukturalistiskt perspektiv (Winther Jörgensen och Phillips, 2000, s 32).

3;3;1 Om språket; nodalpunkt, moment, element, ekvivalenskedjor, artikulationer och det diskursiva fältet

I alla specifika diskurser finns det ett ord (tecken) som är själva förutsättningen för diskursen och som andra ord är beroende av, relateras till och får sin mening och betydelse genom. Detta tecken benämner Laclau och Mouffe för

nodalpunkten. De tecken som cirkulerar runt och får sin betydelse genom nodalpunkten benämner de för moment. Moment är tecken som i en bestämd diskurs har låsts fast genom att skilja sig från och relatera till varandra på specifika sätt, vilket innebär att andra möjliga betydelser har uteslutits (Winther Jörgensen och Phillips, s 35, 2000 samt Bergström och Boreus, 2005, s 317). Vidare kallar Laclau och Mouffe de tecken som inte blivit fastlåsta till moment för element. Det är tecken som kan betyda flera saker och är flytande i sin

definition. Många gånger kan nodalpunkter även vara element då många diskurser samtidigt kan kämpa om att göra sina definitioner av tecknet gällande. Diskurser försöker alltid skapa entydighet av element, det vill säga omvandla dem till moment (Winther Jörgensen och Phillips, 2000, s 34).

Vi kommer i vår analysdel titta på vilka tecken som sätts i relation till nodalpunkten för att på så vis kunna visa på hur diskursen är uppbyggd. Vi kommer då att se vilka tecken som står i positiv relation till nodalpunkten och vilka som står i negativ relation. Denna analysmetod är det Laclau och Mouffe kallar för ekvivalenskedjor. Denna metod hjälper oss att se hur diskursen är uppbyggd (Bergström och Boreus,2005, s 318). I vår analys kommer vi även att använda oss av artikulationer. Artikulationer sker när ett element sätts in i en viss kontext genom att relatera det till ett annat tecken och på så vis ge det en ”ny” mening. Det sker hela tiden artikulationer som kan förändra strukturen i diskurser genom att sätta tecken i nya relationer vilket visar på diskursers föränderlighet (Bergström och Boreus, 2005, s 316). De synsätt som har uteslutits och på så vis gjort det möjligt för en specifik diskurs att dominera benämner Laclau och Mouffe för det ”diskursiva fältet”. Det diskursiva fältet är således alltid ett potentiellt hot för diskursen då det visa på alternativa tankesätt (Winther Jörgensen och Pillips, 2000, s 34 samt Bergström och Boreus, 2005, s 318).

3;3;2 Om det sociala; objektivitet, antagonism, hegemoni och makt

När ett fenomen inte ifrågasätts av en uppenbar kamp mellan olika diskurser utan förefaller naturliga och sanna har det enligt Laclau och Mouffe uppstått en

objektivitet. Hur denna objektivitet konstrueras handlar om makt vilket är influerat av Foucault (se ovan) (Winther Jörgensen och Phillips, 2000, s 45)

En viktig del i diskursteorin är de konflikter som uppstår när flera olika diskurser stöter samman. Denna konflikt benämner Laclau och Mouffe för antagonism. Genom hegemoniska interventioner kan antagonismen upphöra vilket sker genom artikulationer som upprättar eller återställer diskursers entydighet. Dessa

fram. Hegemoniska interventioner söker likt diskurser att fastställa elementen till moment, men denna fastställning är gränsöverskridande på så vis att den sker tvärsöver de diskurser som ligger i antagonism. Hegemoni råder när

antagonismen är upplöst och en diskurs återigen dominerar en domän, vars betydelser är nya fixeringar av de tidigare diskursernas element. Den

hegemoniska diskursen blir således osynliggjord och tagen för given, tills dess att andra diskurser återigen tar upp kampen genom nya artikulationer. Objektivitet är således tecken på en för tillfället upplöst antagonism; en hegemoni (Winther Jörgensen och Phillips, 2000, s 54-55).

3;3;3 Om det sociala; myter, mästersignifikanter och subjektpositioner När vi talar om stora helheter som samhället, nationen och så vidare, som om de fanns en given objektivitet i dessa talar diskursteoretikerna om myter. Exempelvis kan vi få olika bilder av Sverige som helhet då vi, beroende på vilken kontext vi befinner oss i, har vi olika tolkningsmöjligheter för vad vi relaterar det till. Myter behöver alltså inte bara förknippas med rådande diskurser utan kan även användas av det diskursiva fältet. I politiken kan man exempelvis se att myter används som om de var objektivt sanna.Myten Sverige ger en kontext som sätter ramar för vilka som kan identifiera sig till gruppen svenskar. Denna myt kan se olika ut i olika diskurser och får olika konsekvenser beroende på vilka diskurser som slår igenom. (Winther Jörgensen och Phillips, 2000, s 47)

Vidare menar Laclau och Mouffe att ”subjekt är detsamma som subjektpositioner i en diskursiv struktur” (Winther Jörgensen och Phillips, 2000, s 48). Vi är inte autonoma subjekt utan vi antar vissa subjektpositioner till vissa specifika diskurser, subjektet bestäms alltså utifrån diskurserna (Winther Jörgensen och Phillips, 2000, s 49). Utifrån detta är identiteter föränderliga, men det är

diskurserna som ger förutsättningar för vilka identiteter vi antar beroende på hur de konstruerar subjektpositioner. Identitet är inte heller möjlig om de inte sätts i motsats till något, till något den inte är, därav det stora intresset i diskursanalysen för uppdelningen ’vi och dom’ (Bergström och Boreus, 2005, s 327).

De identiteter som skapas och erbjuds av diskurserna är, med Laclau och Mouffes begrepp mästersignifikanter. Det är det tecken som alla andra betydelser är knutna till, likt nodalpunkter, men till skillnad från nodalpunkter handlar

mästersignifikanter om identiteter och kollektiva identiteter, ”grovt kan man säga att nodalpunkter organiserar diskurser (t.ex. ”liberal demokrati”),

mästersignifikanter organiserar identiteter (t.ex. ”man”) och myter organiserar ett socialt rum (t.ex. ”väst” eller ”samhället”) (Winther Jörgensen och Phillips, 2000, s 57). Dessa tre begrepp utgör knuttecken i diskurser.

I vår analysdel kan vi se hur diskurser definierar vad en ’invandrare’ är och inte är genom vilka subjektpositioner som konstrueras. Detta kan vi se genom

upprättandet av ekvivalenskedjor. Invandrare kan i en diskurs ha positiv relation till begrepp som ’exotisk’ och ’främmande och stå i kontrast till begrepp som ’svensk’ och ’västerländsk’. Därmed upprättas regler för hur de som antar sin identitet som ’invandrare’ ska agera för att passa in i den diskursiva ramen som ’invandrare’. Gruppbildning sker utefter samma premisser, om man identifierar sig som ’invandrare’ är det därmed också lätt att identifiera sig med gruppen ’invandrare’. Men genom denna identifikation nonchaleras heterogeniteten inom

gruppen varpå andra möjliga gruppbildningar utesluts. Identifieringen som ’invandrare’ är det primära och att man även kan identifiera sig som exempelvis lärare, medelklass, svensk med mera får stå tillbaka i den specifika

gruppbildningen (Winther Jörgensen och Phillips, 2000, s 51-52).

4. Tillvägagångssätt

”Forskaren gör alltid något med sitt material – och det finns i varje studie vägval att göra” (Börjesson, 2003, s 172)

Vi vill öka genomskinligheten i vår uppsats dels genom en noggrann genomgång av vårt tillvägagångssätt så man lätt kan följa arbetsprocessen och dels genom en grundlig genomgång av diskursteori som teori och metod för att visa på att våra tolkningar i analysdelen är relevanta (Watt Boolsen, 2007, s 189). Genom en hög genomskinlighet kan läsaren avgöra vad som är rimliga tolkningar av det

empiriska materialet. På grund av detta har vi valt att använda oss av ett välutvecklat analysverktyg med många diskursteoretiska begrepp samt många citat i uppsatsen (Bergström, Boreus, 2005, s 34, 354).

4;1 Val av empiriskt material

Utifrån vårt diskursanalytiska perspektiv var vi intresserade av att titta på en praktik som har stor makt över människors kunskapsdefinierande varpå vi valde den etablerade partipolitiken i Sverige.Utifrån denna syn på politiken som en, med Foucaults ord; kunskapsregim blir det viktigt att granska och synliggöra politiska diskurser. Vi var även överens om att vi ville granska diskurserna rörande invandring och integration då det är ett perspektiv som har följt oss genom hela vår utbildning, varpå vi även valde att ta med Sverigedemokraterna. På grund av uppsatsens omfattning var vi tvungen att begränsa vårt urval av partiernas syn på integration. Vi ville, för att öka genomskinligheten i uppsatsen, använda oss av material som är lättillgängligt för och riktade till allmänheten då politiken är en viktig kunskapsregim. Vi valde därför att gå in på respektive partiers hemsida och under rubriken 'vår politik' klicka oss fram till deras

integrationspolitik. Syftet med rubriken 'vår politik' är att alla som är intresserade av partiets ställning i en viss fråga snabbt och kortfattat ska få detta här. På så vis fick vi ett jämförbart material mellan partierna som är lättillgängligt för alla som är intresserade. En annan anledning till att vi valde dessa kortfattade

sammanfattningar av respektive partiers integrationspolitik, och inte större dokument rörande invandring och integration, var att vi var intresserade av att göra en analys både inom och mellan partierna, varpå vi var tvungna att begränsa oss till relativt kortfattade dokument. Ytterligare en anledning till urvalet av vårt empiriska material var att vi hade en föreställning om att de är relativt försiktiga och korrekta i sina utlåtanden under rubriken 'vår politik', vilket gör det ännu mer intressant att verkligen försöka dekonstruera och synliggöra diskurserna.

Vårt empiriska material är således utifrån ovanstående urvalsprocess integrationspolitiken under rubriken 'vår politik' för följande partier;

Vänsterpartiet (V), Miljöpartiet (Mp), Socialdemokraterna (S), Folkparitet (Fp), Centerpartiet (C), Kristdemokraterna (Kd) Moderaterna (M) (820) och

Sverigedemokraterna (Sd). Omfånget för det empiriska materialet är drygt 11 sidor, det vill säga 4629 ord. För varje parti blir det följande; V 779 ord, Mp 1342, S 190, Fp 354, C 374, Kd, M 820 och Sd 747.

En anledning till att vi har valt att ta med Sd men inte exempelvis Feministiskt initiativ (FI) som också är ett utomstående etablerat parti är att Sd idag ligger över 4 % spärren, i senaste mätning från statistiska Centralbyrån i november 2009 fick de 5,1 % (Statistiska centralbyrån). Det innebär att om Sd får minst 4 % av rösterna i nästa års riksdagsval så kommer de med i riksdagen. Den största anledning till varför vi har valt att ta med Sd är att de för en kontroversiell invandringspolitik. Sd:s invandringspolitik har fått mycket kritik i media för att vara främlingsfientligt och rasistiskt. Utifrån detta blir det för oss intressant att se hur Sd:s diskurs ser ut samt om eller hur den skiljer sig från övriga partiernas. Är den radikalt annorlunda eller kan vi finna spår av de mer accepterade diskurserna hos SD och vice versa?

Vidare så har vipå grund av uppsatsens begränsade omfattning inte haft möjlighet att titta på fler politiska dokument rörande partiernas syn på invandring och integration. Hade vi haft mer utrymme och tid hade det annars varit intressant att jämföra vårt empiriska material med andra dokument från samma parti för att se om de dokumenten skulle ge samma syn på invandring och integration.

4;2 Reflexivitet och etiska överväganden

Vi har inte varit tvungna att förhålla oss till några etiska överväganden då vårt empiriska material är offentliga dokument som syftar till att läsas av allmänheten. Vi har således inte behövt förhålla oss till anonymitet eller andra etiska dilemman som i exempelvis intervjusituationer. Vi har dock varit noggranna med att försöka citera det empiriska materialet så rättvist som möjligt, det vill säga inte sätta citat ur sitt sammanhang etc. så att trovärdigheten inte missbrukas (Watt Boolsen, 2007, 184). Vårt empiriska material minskar även vår subjektivitet då vi inte är med och konstruerar materialet som vid exempelvis intervjusituationer. Man brukar tala om 'naturligt förekommande material' vilket finns oavsett forskarens inverkan exempelvis politiska dokument, och 'material som har insamlats av forskaren' exempelvis intervjuer. 'Naturligt förekommande material' anses ha en större objektivitet då forskarens subjektivitet inte påverkar det empiriska

materialet (Börjessons, 2003, s 162). Vi påverkar inte det empiriska materialet, även om vi lever i samma diskursiva verklighet som det empiriska materialet har vuxit fram i och självklart även gör subjektiva tolkningar.

Som diskursanalytiker är det viktigt att förhålla sig till den egna

socialkonstruktivistiska och diskursiva 'verklighet' som man utgår ifrån (Winther Jörgensen och Phillips, 2000, s 111). Vi är medvetna om att vi både är påverkade och påverkar diskurserna om invandring och integration. Det är dock svårt att inte bidra till kategoriserandet av en grupp eller konstruerandet av ett fenomen när man ska redogöra för grupperna/fenomen då all 'verklighet' kommuniceras via språket. Vi är även medvetna om att vi bidrar till konstruktionen av grupperna

invandrare och svenskar genom talandet om dessa grupper. Förutom att det är svårt att inte använda det språkbruk som man redogör för så har vi valt att genomgående i uppsatsen tala om grupperna invandrare och svenskar av framförallt två anledningar. För det första talar partierna genomgående om en grupp som är annorlunda svenskar, de benämns för utlandsfödda, ny svenskar, asylsökande, migranter och så vidare. Dessa grupper brukar vanligtvis benämnas för invandrare varför vi för att minska förvirringen också har valt att göra det. För det andra så menar vi inte att dessa grupper inte existerar idag, vi menar snarare att identifikationen med dessa grupper är en viktig del för många människor då de är konstruerade av olika kunskapsregimer så som politiken. Vi vill därför inte 'sätta oss över' den rådande diskursen genom förnekandet av att det idag finns en grupp som benämns för invandrare och en annan som benämns för svenskar, utan bara visa på att hur 'verklig' denna uppdelning än ter sig så är den dock en social konstruktion.

Utifrån ovanstående resonemang om att vi, precis som alla andra, ofrånkomligt är del av en diskursiv verklighet vill vi dock kritisera den genom att synliggöra diskurserna, och med hjälp av annan forskning och litteratur problematisera den för att på så sätt visa att det bara är en av många möjliga beskrivningar av verkligheten. Vi är således kritiska till föreställningen om att forskaren kan vara helt objektiv i sin forskning, precis som vi är kritiska till att en objektiv verklighet återspeglas i diskurser. Således kommer forskarens subjektivitet alltid till viss del påverka arbetet. Dock menar Winther Jörgensen och Phillips att;

”det är genom att se världen genom en bestämd teori som man kan befria sig från vissa av sina förutfattade meningar och ställa andra frågor till materialet än man kan göra utifrån sitt

vardagliga sätt att tänka” (Watt Boolsen, 2007, s 171).

Vi vill poängtera att vi i analysen av vårt empiriska material har försökt vara så 'objektiva' som möjligt. Vi har således inte försökt 'leta' efter vissa på förhand bestämda diskurser eller gått in i analysarbetet med syftet att 'hänga ut' något speciellt parti.

Vidare så har diskursanalytiker i samma linje ofta fått kritik för att bli alltför relativistiska . Om verkligheten reduceras till olika diskurser, vad säger att den egna forskningsdiskursen är bättre än andra diskurser, och är det verkligen viktigt att synliggöra diskurser om de ändå bara ersätts av andra diskurser (Winther Jörgensen och Phillips, 2000, s 111). Vi menar utifrån denna kritik att det i

grunden handlar om vilka maktförhållanden diskurserna reproducerar, exempelvis orättvisa maktförhållanden mellan invandrare och svenskar. Winther Jörgensen och Phillips menar att forskningens förhållande till rådande maktrelationer i samhället är ett sätt att bedöma forskningen, då man kan se huruvida den är kritisk i sin ansats eller bidrar till att reproducera ojämna maktförhållanden (Winther Jörgensen och Phillips, 2000, s 111). Blottläggandet av en objektiv diskurs kring invandrare och svenskar visar även på att denna kategorisering inte är sann i sig självt utan precis som allt annat är en social konstruktion som är nära förknippat med vår subjekts och gruppuppfattning. Vi menar således att det är viktigt att synliggöra diskurser i kunskapsregimer så som politiken även om de kan ersättas med ”nya” diskurser då det inte är diskurserna i sig som är det problematiska utan de maktförhållanden som de producerar.

4;3 Giltighet och generaliserbarhet

Vi vill i denna uppsats enbart uttala oss om vårt specifika empiriska material. Vi är således medvetna om att vi inte kan göra några generella utlåtanden om partiernas övergripande integrationspolitik. Med detta sagt vill vi dock framhäva att vårt material enligt partierna själva ska ligga till grund för deras

integrationspolitik. Utifrån detta kan vi till viss del generalisera vårt resultat varpå vi genomgående i arbetet kommer att tala om partiernas

integrationspolitik/diskurs. Vi har även i analysen av materialet använt oss av tidigare forskning för att på så vis kunna sätta vårt resultat i ett större perspektiv. Vår uppsats kan således ses som ett komplement till tidigare forskning inom området då vi gör en diskursanalys av ett material som inte har studerats tidigare.

4;4 Disposition av analysen

Efter insamlandet av vårt empiriska material satte vi oss ner för att noggrant läsa igenom materialet. Vi började med att identifiera knuttecknen i respektive partiers integrationspolitik för att skaffa oss en översikt och förståelse för vad materialet innehöll. Vi identifierade således nodalpunkten/nodalpunkterna, myter och mästersignifikanter i respektive parti. Efter denna genomgång läste vi igenom materialet igen och studerade de knuttecken vi hade identifierat för att se om vi hade funnit några övergripande teman som integrationspolitiken kretsade kring. Vi fann då framförallt två övergripande teman. Det första temat berörde myter om Sverige som en nation på olika sätt, varpå vi nedan har benämnt detta tema som en nationell diskurs. Här fann vi en del underteman som exempelvis hur den nationella diskursen konstruerar grupperna invandrare och svenskar vilka vi identifierade som mästersignifikanter i integrationsdiskursen. Det andra temat behandlar de nodalpunkter vi hade funnit i första genomläsningen vilka i de flesta partier var arbetet, arbete är beskrivs som vägen in i det svenska samhället och är således en förutsättning för en lyckad integration. Detta tema har vi således kort och gott benämnt för arbetet. Även här fann vi vissa underteman då det finns en viss skillnad på hur partierna vill artikulera orsakerna till invandrares låga sysselsättning. Under ovanstående process fann vi det något problematiskt att väva in Sd då de på många sätt skiljer sig från de övriga partierna varpå vi har identifierat deras diskurs tillhörande det diskursiva fältet. Vi ville utförligare diskutera skillnaderna och även likheterna mellan Sd och de övriga partierna varpå vi valde att problematisera Sd;s politik i ett eget avsnitt.

Avslutningsvis har vi sammanfattning och slutsatser där vi återknyter till syfte och frågeställningar samt en avslutande diskussion.

5. Resultat och analys

5;1 Respektive partis integrationsdiskurs

I det här avsnittet har vi genom noggrann läsning av vårt empiriska material gjort en diskursteoretisk textanalys för att senare in i analysen kunna dekonstruera diskurserna och visa på deras komplexitet. I detta första avsnitt har vi enbart använt oss av diskursteori för att dissekera respektive partis text om integration. 5;1;1 Moderaterna

”Arbete är nyckeln till det svenska samhället. Ett eget arbete ger makt och möjligheter att själv forma sitt liv”

I M;s integrationspolitik är arbete det som diskursen kretsar kring. Det är via arbete man kan låsa upp dörren till det svenska samhället, dörren är alltså låst. Arbete utgör därför en nodalpunkt/knuttecken i moderaternas integrationspolitik ”Arbetslinjen genomsyrar hela den moderata integrationspolitiken”. Det är runt arbete som momenten relateras till och får betydelse utifrån. Arbete ses som självaste förutsättningen för att en lyckad integration ska ske. Till arbete knyts momenten; makten över sitt eget liv, egen försörjning, lära sig svenska språket och komma in i samhället. Invandrares arbetslöshetstillstånd likställs därmed med avsaknad av makt över sitt eget liv, bristande språkkunskap i svenska och utanför det svenska samhället. Det är detta utanförskap som skall brytas, ”en avgörande faktor för en förbättrad integration är att bryta utanförskapet”. Detta utanförskap talas om som ett faktiskt tillstånd som existerar, vilket, om det inte bryts kommer att fortsätta breda ut sig. Något som skulle kunna uppfattas som hotfullt för de som befinner sig på insidan.

De som integrationspolitiken handlar om är inte svenskar utan de är nyanlända, invandrare, utrikes födda. Dessa utgör därför mästersignifikanter i denna diskurs, vilka skapar subjektspositioner för gruppen ’invandrare’ och kan därmed åtskiljas och kontrasteras från gruppen svenskar. Begrepp som relateras till arbete och till mästersignifikanterna är i denna diskurs fastlåsta (moment) i sin relation till arbete och får en negativ innebörd, det talas om utanförskap, arbetslöshet, bristande integration, dåliga språkkunskaper, bidragstagare och utan egenmakt. Invandrares brist på integration härleds till att de inte har eller får arbete, något som därför förhindrar att de kan få nyckeln till det svenska samhället, och att ta makt över sina egna liv.

Hur de talar om det svenska samhället kan ses som myter, och det handlar om ett land i välstånd där integration handlar om hur invandring ska bli en tillgång till detta välstånd. ”Invandring är en stor tillgång för ett land, förutsatt att människor som kommer hit ges möjlighet att utvecklas och bidra till välståndet”.

Integrationsproblematiken som utpekas i diskursen relaterat till arbete ses härmed som ett hinder för att invandring ska vara något positivt för det svenska

välståndet, men det talas också om att det ska ges möjligheter till att utvecklas och att bidra. Det skulle kunna tolkas som att det faktiskt inte ges möjligheter och att

det svenska samhället är skyldiga till detta. Dock talas det ingenting om diskriminering eller utestängningsmekanismer utan det relateras snarare till arbetsmarknadspolitik och socialpolitik. De menar att med en förändrad arbetsmarknadspolitik som ska göra det lönsamt att arbeta kan man få in

invandrade i arbete, vilket ska ske genom introduktionsjobb och instegsjobb. De menar att detta ska sänka de 'höga trösklarna' mellan bidrag och arbete. De pekar även på att kräva motprestationer från dem som får socialbidrag och är friska, något som i detta sammanhang kan tolkas som att invandrare inte söker arbete trots att de är friska. På så sätt dras ansvar och fokus tillbaka på gruppen

invandrare som bidragstagare och passiva genom att de inte tar sig över trösklarna mellan bidrag och arbete, samt att de behöver introduktion för att komma in i arbete som om de tar extra lång tid för dem. Det blir intressant här att moderaterna påpekar att motprestationer för socialbidrag naturligtvis ska gälla alla medborgare, men specifikt tar upp det i integrationspolitiken.

Genom vårt upprättande av ekvivalenskedjor kan vi se vad som står i positiv relation till arbete exempelvis -lyckad integration och vad som står i negativ relation exempelvis -utanförskap. Artikulationen att vägen till den lyckade integrationen går genom arbete, ses som en given naturlig lösning på

utanförskapet som också utmålas som en verklighet. Det går att vara i Sverige och samtidigt utanför det svenska samhället. Det verkar finnas osynliga dörrar och trösklar som invandrare har svårt att öppna och komma över. Det problematiseras inte utifrån strukturer i samhället utan handlar snarare om att möjligheter inte ges på grund av att det tidigare inte lönat sig att arbeta, socialpolitik och att invandrare har svårt att gå från bidrag till arbete då trösklarna i Sverige är för höga för

”dem”. Något paradoxalt i denna diskurs är den starka betoningen på individens resurser och egenmakt, samtidigt som de talar om en grupp som om de vore en homogen helhet.

5;1;2 Folkpartiet

”Sverige är ett segregerat land” ”jobb och språk är nyckeln”

Fp börjar med påståendet att ”Sverige är ett segregerat land”. Detta beskrivs som en objektiv sanning som ger förödande konsekvenser för många människor. ”Utanförskap och segregation innebär tiotusentals personliga tragedier”. I nästa mening förstår man att segregationen berör invandrare då det relateras till uppehållstillståndet. ”Det tar i genomsnitt mer än sju år för en person som har beviljats uppehållstillstånd att få arbete i Sverige”. Integration relateras således till invandrare varpå diskursen konstruerar en homogen grupp, eller med andra ord; mästersignifikanter utgörs av invandrare. Det är alltså denna grupp nedanstående citat talar om

”Vi ska skapa en integrationspolitik som frigör den enskildes initiativkraft istället för att skapa passivitet och

bidragsberoende. Nyckeln till en lyckad integration är det svenska språket liksom jobb.”

Vi identifierar nodalpunkterna i Fp:s integrationsdiskurs som arbete och det svenska språket då alla andra tecken kretsar runt dessa. Utan arbete och kunskap om det svenska språket kan man inte ”låsa upp dörren till det svenska samhället”, alltså integreras, utan hamnar i passivitet och bidragsberoende. Formuleringen

bidragsberoende indikerar att det är någonting man lätt fastnar i då det skapar ett beroende likt andra destruktiva missbruk. Utan arbete och kunskaper i det svenska språket (god integrering) är man således förpassad till ett tillstånd av icke

agerande som likt andra missbruk är svåra att bryta. Vi ser även att lösningen för en lyckad integration går via den enskilda individen. Det är med individens egen initiativkraft som passiviteten och bidragsberoendet ska lösas genom att denne skaffar ett arbete. Framgång men även misslyckande i denna integration beror således på den enskilde. Vidare så står orden passivitet, bidragsberoende,

segregation och utanförskap i negativ relation till integration och är de tragedier som drabbar människor om de inte är integrerade, det vill säga har ett arbete och kan det svenska språket. Detta beskrivs alltså som en observerbar sanning som faktiskt påverkar arbetslösa invandrare. Dessa ord relateras till nodalpunkterna och fyller dem med betydelser, varpå vi kan identifiera dem som moment. Även ordet diskriminering identifierar vi som ett viktigt moment kopplat till

knuttecknen då det anges som en orsaksförklaring till varför invandrare har svårt att få arbete.

Fp vill även höja statusen på det svenska medborgarskapet vilket ska säkerställas genom deltagandet i en medborgarkurs där man visar att man har förstått sina rättigheter/skyldigheter samt respekterar demokratin, mänskliga rättigheter och jämställdhet. Man ska även visa sina kunskaper i svenska. Vi menar att detta bygger på myten om Sverige som ett jämställt och demokratiskt land. Dessa positivt relaterade värderingarna antas inte finnas i invandrarnas hemländer då de måste lära sig detta genom att gå en kurs. Här kan man se vad mästersignifikanten invandrare fylls med för betydelse vilka står i opposition till vad det innebär att vara svensk. Det anses således självklart att svensken är demokratisk och

jämställd men inte att invandraren är det då man vill kontrollera att de har lärt sig dessa värderingar genom medborgarkursen. Man ska även visa att man till viss del redan är integrerad i det svenska samhället genom att visa sina kunskaper i svenska vilket ska ligga till grund för om man får uppehållstillstånd eller inte. 5;1;3 Kristdemokraterna

”Språket öppnar möjligheter till den sociala gemenskapen och är vägen in på den svenska arbetsmarknaden”

Kd börjar med att tala om mångfalden och att detta ses som någonting positivt då ”det är när olikheter kompletterar varandra som en bättre helhet skapas”. Kd menar även att denna mångfald kan skapa konflikter och att de ska ”hanteras med respekt för varandra och med en vilja att nå fram till samförstånd”. Vilka är det då som ska tillföra denna mångfald? Lite längre ner talar Kd om att det svenska språket är grunden för gemenskap samt att tidig kontakt med arbetslivet är avgörande för att asylsökande ska komma in på arbetsmarknaden. De som ska bidra med mångfalden är således invandrare. Det är någonting som kommer ’utifrån’ vilket förutsätter en svensk homogen gemenskap, och därmed utestängs andra synsätt som att även den svenska befolkningen skulle kunna vara olika sinsemellan. Den förutsatta mångfalden med dess kompletterande egenskaper och de konflikter som uppstår i denna mångfald beskrivs som fakta genom

formuleringarna ”det är när olikheter” och ”bejaka mångfald är inte att blunda för”. När fokus läggs på att mångfalden skapas först i mötet med invandrare och svenskar, och inte i mötet mellan exempelvis kristna och sekulariserade,

konstrueras mästersignifikanterna invandrare vilket står i motsatsförhållande till svensk. Att de i samma mening artikulerar mångfald och konflikter skapar en bild av en verklighet där konflikter på grund av olikheter människor emellan är ett faktum. Bilden av att 'de' är så annorlunda än oss bidrar till att ytterliggare förstärka skillnader.

Vidare talar Kd om att språket är vägen in till den sociala gemenskapen och den svenska arbetsmarknaden. Till skillnad från andra partier så är det via språket som man kan komma ut i arbetslivet, inte tvärtom. Språket ger individen makt och möjligheter att förstå sina rättigheter och skyldigheter samt delta i den

demokratiska processen. Här kan vi se hur Kd reproducerar myten om den svenska gemenskapen och dess demokratiska grund. Detta beskrivs som

någonting odelat positivt som invandrare genom det svenska språket och arbetet får ta del av. När myten om det svenska samhället och dess gemenskap beskrivs som en objektiv verklighet bidrar det även till att konstruera ett vi och dom

tänkande, där vi är svenskarna som är med i gemenskapen och dom är invandrarna som ska komma med i gemenskapen. Återigen konstrueras alltså

mästersignifikanten invandrare utifrån dess annorlundahet i jämförelse med svenskar.

Utifrån ovanstående kan vi se att det svenska språket och arbetet blir

nodalpunkterna då de är förutsättningen för att man ska lyckas med att bli delaktig eller integrerad i samhället. Ovanstående ord som mångfald, gemenskap, konflikt och makt är således moment då de alla kretsar kring nodalpunkterna det svenska språket och arbetet och ger dem mening med sina betydelser. Med

ekvivalenskedjor kan vi se att momenten mångfald, gemenskap, makt och arbete står i positiv relation till nodalpunkten det svenska språket medan momenten konflikt och diskriminering står i negativ relation till nodalpunkten.

Kd menar även att ”när en asylsökande får uppehållstillstånd borde han eller hon få eget huvudansvar för att hitta ett jobb och en bostad som är tillräckligt stor för familjen”. Här läggs huvudansvaret av två viktiga delar i integrationsarbetet på invandrarna själva. Det utrycks också implicit att invandrare antingen har väldigt stora familjer och eller att de bosätter sig i bostäder som inte är tillräckligt stora för deras familjer. Här reproduceras en stereotyp bild av att invandrare har stora familjer, samtidigt som en normativ bild av vad som anses med stora familjer och trångboddhet framträder. Det är intressant att se hur de utan att reflektera över denna problematik både speglar och reproducerar denna stereotypa bild. Hur detta även blir en del av konstruerandet av mästersignifikanten invandrare framträder tydligt om man sätter denna mening i en annan kontext. Hade det i en generell bostadspolitik, som i första han riktar sig mot svenskar, poängterats att man var tvungen att inte bosätta sig i för trånga lägenheter? Lite senare säger Kd att det behövs fler hyresbostäder och att det kraftfullaste verktyget mot segregationen ”är att se till att alla bostadsområden har en blandad bebyggelse”. Det finns alltså även ett strukturellt bostadsproblem. Detta blir lite paradoxalt då huvudansvaret för en ordentlig bostad ska ligga på individen, samtidigt som det finns ett strukturellt problem som staten ska ansvara för att lösa.

5:1:4 Centerpartiet

”Egen inkomst leder till oberoende”

I Centerpartiets integrationspolitik ses även här arbete som nyckeln till en lyckad integration ”nyckeln till att människor från andra länder ska komma till sin rätt och kunna bidra till vårt samhälle är arbete ”. Arbete är den nodalpunkt som utgör kärnan i denna diskurs. Det är genom arbete som ”det skapas naturliga kontakter mellan människor” och ”egen inkomst leder till oberoende”. För att människor från andra länder ska skapa 'naturliga' kontakter och skaffa sig ett oberoende ska man alltså ut i arbetslivet. Hur detta skall ske är genom olika insatser vilket skall öka sysselsättningen hos invandrare. Genom att invandrare identifieras som de arbetslösa kopplas de vidare till beroende då de ej har någon inkomst. Ordet beroende ger i sig negativa associationer då det handlar om något som är väldigt svårt att ta sig ur.

De talar om gruppen invandrare som en specifik grupp och dessa utgör diskursens mästersignifikanter. De är en grupp som behöver nyckel till ”vårt” samhälle och som inte bidrar om de inte har arbete. Samhället de talar om förstår vi som det svenska samhället vilket därför blir myten om någon större helhet som existerar som något objektivt sant och med en tillhörande grupp (svenskar) och en annan grupp (invandrare) som är de som behöver låsa upp dörren för att kunna ta del av gemenskapen. Gruppen ska därför ”lotsas in på arbetsmarknaden” vilket med andra ord skulle kunna betyda att de behöver hjälp med att ledas mot arbete, om inte så skulle de inte arbeta. Hur man ska hjälpa invandrare in på arbetsmarknaden ska bland annat ske genom så kallade ”nystartsjobb” och ”instegsjobb”, vilka båda implicerar att det handlar om att komma in i något nytt och genom att ta några steg i taget. Invandrare blir en grupp som behöver extra hjälp och resurser som om de hade ett handikapp. Det ses som något enormt svårt för invandrare själva att börja arbeta och de behöver hjälp med detta, trots att Centern lyfter upp

diskriminering på agendan och att detta utgör ett hinder för invandrare att få jobb. Vår tolkning av diskursen blir ändå att fokus ska ligga på invandrarnas eget ansvar när det gäller att få in dem på arbetsmarknaden och inte på diskriminerade strukturer från samhällets sida.

Centerpartiet talar om diskriminering och att detta måste motverkas samtidigt som de ska arbeta för fler jobb, några rader senare talar de om att sysselsättningen bland utlandsfödda på 1960 talet var högre än bland svenskar. Detta talar antingen för att diskrimineringen inte var lika framträdande på den tiden eller att

invandraren då var mer benägen att arbeta. Slutsatsen av båda påståendena måste ändå bli att invandrare på den tiden var integrerade då de hade arbete. Om så var fallet har vi ingen tid att undersöka, men det intressanta här blir att när man talar om att invandrare hade sysselsättning då men inte nu antyds det subtilt att

invandringen på den tiden var bättre då det fanns sysselsättning. Nu måste de både motverka diskriminering och skapa fler jobb. Jobben verkar alltså inte räcka till. Detta blir problematiskt om man ska koppla till ”Det är positivt att människor från olika delar världen kommer till vårt land. Det bidrar till social, ekonomisk och kulturell utveckling”.

5;1;5 Socialdemokraterna

”Arbete är ofta det bästa sättet att komma med i en gemenskap och ett sammanhang”

S börjar med att säga att det inte finns något ”vi och dom”, det finns bara vi. ”Alla kvinnor och män ska ha lika rättigheter, skyldigheter

och möjligheter oavsett etnisk, religiös eller kulturell

bakgrund. Vi socialdemokrater vill att Sverige ska byggas på mångfald”

Mångfalden som är önskvärd relateras till etnicitet, religion och kultur och inte exempelvis till sexualitet, ålder eller handikapp. Lite längre ner talar de även om ”nyanlända utrikesfödda”, ”nyanlända flyktingar och flyktinganhöriga”. Utifrån detta förtydligas, precis som hos Kd, att mångfalden relateras till

invandrare/invandring och deras bakgrund och inte till andra kategorier som ålder, sexualitet eller handikapp. I ovanstående impliceras att invandrares bakgrund är annorlunda då de tillför en mångfald i samhället. Utifrån detta reproduceras vi och dom, även om det får en mer positiv klang. Om dom är invandrarna med deras annorlunda etnicitet, religion och kultur så är vi det svenska folket som har en gemensam etnicitet, kultur och religion eftersom dom tillför en mångfald i vårt homogena samhälle. Den svenska etniciteten, religionen och kulturen är även en självklar outtalad norm då det är de andra som tillför mångfalden,

annorlundaheten, utifrån det antagna svenska. På detta sätt konstrueras

mästersignifikanten invandrare i kontrast till svenskar. Det är även intressant att notera att S påstår att det inte finns något ”vi och dom, bara vi” bara för att i nästa mening säga ”vi socialdemokrater”. Ett parti som vill reducera ett vi och dom tänk benämner ändå den egna politiska ståndpunkten som 'vi' vilket ändå förutsätter ett 'dom' samt talar om en positiv mångfald vilket förutsätter olikheter.

S menar att alla ska ha lika rättigheter och möjligheter vilket implicerar att alla idag inte har det. Eftersom integrationsdiskursen talar om invandrare tolkar vi det som att det är dessa som inte har lika rättigheter eller möjligheter och att detta beror på deras annorlunda etnicitet, kultur eller religion vilket därmed skulle vara diskriminering.

Vidare talar S om att vi tillsammans ska skapa ett samhälle där alla får vara med i gemenskapen. Detta bygger på myten om en svensk gemenskap i det svenska samhället. Denna abstrakta svenska gemenskap beskrivs som en objektiv sanning som finns där ute och som alla vill och bör vara en del av. Invandrarna är inte självklart en del i denna gemenskap då arbetet beskrivs som det bästa sättet att komma med i gemenskapen. Således är ingången till gemenskapen,

samhörigheten och till att inkluderas i vi, ja själva integrationen, arbete. Återigen kan vi alltså se att arbete är nodalpunkten i integrationsdiskursen som momenten gemenskap, tillsammans och mångfald kretsar kring och är beroende av. Arbete anses även vara svårare att få för invandrare som grupp än för svenskar varpå de behöver ”stöd” och ”extra resurser” för att snabbt komma in på arbetsmarknaden. Här kan vi se hur mästersignifikanten invandrare ses som en grupp som genom relationen till tecknen extra resurser och stöd blir mindre kapabla än svenskar att skaffa ett arbete. Således kan vi se att även ord som stöd och extra resurser är moment då de artikuleras i förhållande till nodalpunkten arbete. Avslutningsvis