Avverkning i fjällnära skog

I fjällnära skog får avverkning alltså inte genomföras utan tillstånd från Skogsstyrelsen. Tillstånd behövs dock inte för röjning eller gall-ring som främjar skogens utveckling (15 § skogsvårdslagen).

Med fjällnära skog avses skog inom det fjällnära området där skogs-bruksåtgärder kan påverka intressen som är av väsentlig betydelse för

naturvården, kulturmiljövården eller rennäringen eller där det råder särskilda förutsättningar för skogens skötsel (2 b § skogsvårdslagen).

Den fjällnära skogen avgränsas genom geografiskt bestämda om-råden. Föreskrifter om vilka områden som utgör fjällnära skog har meddelats i förordningen (SKSFS 1991:3) om gränserna för fjällnära skog. De fjällnära skogarna består huvudsakligen av ett sammanhäng-ande skogsområde längs den svenska fjällkedjan.

Den fjällnära skogen har ofta höga naturvärden som är kopplade till områdets storlek, dess relativa orördhet och långa skogliga kon-tinuitet. Syftet med de särskilda bestämmelserna för det fjällnära om-rådet är att naturvårdens, kulturmiljövårdens och rennäringens intres-sen ska ges större tyngd inom detta område än i övriga delar av landet.

Prioritetsförhållandet i fråga om markanvändningen i fjällnära skogar är således ett annat.¹ Detta avspeglas också i den större andel av skogs-marken i det fjällnära området som ingår i formella avsättningar jäm-fört med övrig skogsmark. Reglerna har också betydelse för miljö-kvalitetsmålet Storslagen fjällmiljö. Målet definieras som att fjällen ska ha en hög grad av ursprunglighet vad gäller biologisk mångfald, upp-levelsevärden samt natur- och kulturvärden. Verksamheter i fjällen ska bedrivas med hänsyn till dessa värden och så att en hållbar utveckling främjas. Särskilt värdefulla områden ska skyddas mot ingrepp och andra störningar.²

För beviljande av tillstånd till avverkning i fjällnära skog ställs det särskilda krav när det gäller avverkningens förhållande till bestämmel-ser om miljökvalitetsnorm enligt 5 kap. 2 § första stycket 1 miljö-balken (17 § första stycket skogsvårdslagen). Det är endast vid avverk-ning i fjällnära skog som det ställs krav på att åtgärden ska svara upp emot föreskrivna miljökvalitetsnormer.³

Avverkningstillstånd får inte heller medges om avverkningen är oförenlig med intressen som är av väsentlig betydelse för naturvården eller kulturmiljövården (18 § skogsvårdslagen). Avsikten med bestäm-melsen är att skogsvårdslagen ska vara en garanti för att skogsbruket i de fjällnära skogarna bedrivs med mycket stor återhållsamhet och

1 Prop. 2009/10:201, s. 37.

2 www.miljomal.se/sv/Miljomalen/14-Storslagen-fjallmiljo/. Hämtat 2016-07-04.

3 Regeringen har genom förordningar närmare angett miljökvalitetsnormer som således gäller för skogsbruket. Som exempel kan nämnas luftkvalitetsförordningen (2010:477), förordningen (2001:554) om miljökvalitetsnormer för fisk- och musselvatten och förordningen (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön.

endast i den omfattning som är förenlig med intressen som är viktiga för naturvården, kulturmiljövården och rennäringen.⁴

Alla väsentliga naturvårds- och kulturmiljövårdsintressen inom av-verkningsområdet ska bedömas. Bestämmelsen gäller bl.a. områden som hyser hotade eller sällsynta arter och naturtyper och kultur-miljöer av särskilt värde. Regleringen utgör ett komplement till miljö-balkens regler om områdesskydd.

Avverkning i fjällnära skog för byggande av skogsbilväg får inte heller tillåtas under vissa omständigheter⁵ och det krävs särskilda skäl för att tillstånd ska kunna ges till avverkning på en sammanhängande yta som är större än 20 hektar inom samma brukningsenhet (18 a § skogsvårdslagen).⁶

6.2.1 Ansökan om tillstånd

I en ansökan om tillstånd till avverkning i fjällnära skog ska sökanden redovisa vad vederbörande avser att göra för att tillgodose naturvår-dens, kulturmiljövårdens och rennäringens intressen samt för att trygga återväxten av skogen (16 § skogsvårdslagen). Uppgifterna i an-sökan ska ge Skogsstyrelsen möjlighet att bedöma anan-sökan, men kra-ven på redovisning av planerad hänsyn går inte längre än vad som är rimligt och möjligt med beaktande av den enskilde skogsägarens för-hållanden. Utredningsansvaret ligger således på Skogsstyrelsen. Kravet ska dock tydliggöra skogsägarens roll och delaktighet i sektorsan-svaret. Det åligger sökanden att ta reda på vilka åtgärder som skogs-vårdslagstiftningens hänsynsregler kräver och att redovisa dessa åtgär-der i ansökan.⁷

Ansökan om tillstånd och redovisning av vad som planeras för att tillgodose naturvårdens, kulturvårdens och rennäringens intressen samt vad som ska göras för att trygga återväxten ska göras på en sär-skild blankett eller i elektronisk form i enlighet med vad Skogsstyrel-sen har fastställt.⁸ Ett skriftligt bevis på att berörd sameby har beretts tillfälle till samråd ska bifogas ansökan om tillstånd.⁹

Antalet ansökningar om tillstånd till avverkning i fjällnära skog är betydligt färre än antalet underrättelser om avverkning enligt 14 § skogsvårdslagen. Under 2016 var det totala antalet ansökningar 350, och dessa avsåg avverkningar i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Dalarnas län (se tabell 6.1).

Källa: Skogsstyrelsen.

Det framgår inte uttryckligen av skogsvårdslagen vem som är ansva-rig för att ansöka om och erhålla tillstånd till avverkning i fjällnära skog. I 16 § skogsvårdslagen och i Skogsstyrelsens föreskrifter anges att ”sökanden” ska redovisa vissa uppgifter i ansökan.¹⁰

I tabell 6.2 redovisas antalet ansökningar om tillstånd till avverk-ning i fjällnära skog under 2011–2016 och hur stor andel av dessa som har gjorts av ombud.

10 4 kap. 1 § SKSFS 2011:7.

Källa: Skogsstyrelsen.

6.2.2 Beslut om tillstånd för avverkning i fjällnära skog I ett beslut om tillstånd till avverkning i fjällnära skog ska Skogsstyrel-sen besluta om vilka hänsyn som ska tas till naturvårdens, kulturmiljö-vårdens och rennäringens intressen (18 b § skogsvårdslagen). Dessa villkor kan avse hyggets storlek och förläggning, avverkningsform eller liknande. Villkor gällande rennäringen får bara avse sådant som uppenbart behövs med hänsyn till renskötselrätten. Skogsstyrelsen får också besluta om åtgärder för att begränsa eller motverka andra olägenheter eller för att trygga återväxten av skog (18 c § skogsvårds-lagen).

Om Skogsstyrelsen avslår en ansökan om avverkningstillstånd eller ställer upp villkor om vilka hänsyn som ska tas till natur- och kultur-miljövårdens intressen, kan markägaren vara berättigad till ersättning (19 § skogsvårdslagen som hänvisar till vissa bestämmelser i 25 och 31 kap. miljöbalken). I ett ärende om ersättning eller inlösen ska Skogsstyrelsen försöka träffa en uppgörelse med sakägare (exempelvis markägare och innehavare av särskild rätt knuten till fastigheten) som gör anspråk på ersättning eller fordrar inlösen av fastighet (35 § skogs-vårdsförordningen).

Under 2016 lämnades tillstånd till föryngringsavverkning i fjäll-nära skog i 214 fall omfattande en areal om 1 843 hektar. I 33 fall av-slogs ansökan och i elva fall beviljades tillstånd delvis.