Här skall också redovisas ett par kommuner med avvikande mönster, det vill säga betydligt större andel kraftigt segregerade skolor på gymnasieskolan jämfört med grundskolan. En sådan kommun är Skellefteå. Som tabell 6 visar är tre av sex, det vill säga hälften av
skolorna kraftigt ”negativt” segregerade. Detta kan jämföras med grundskolan där det enbart fanns en av tolv skolor som är kraftigt segregerad, det vill säga lite drygt åtta procent.117 Andelen med utländsk bakgrund ligger på 13 procent både på gymnasiet och grundskolan.
116 Uppgifterna från grundskolan är hämtad från Kornhall & Bender 2018, s. 50.
117 Kornhall & Bender 2018, s. 59.
Tabell 6. Skolsegregationen i Skellefteå gymnasieskolor. Läsåret 2016/2017
Skolor i Skellefteå UB % UE % UBIV UEIV SI Huvudman
Skellefteå samtliga huvudmän 13 49
Anderstorpsgymnasiet 10 45 -3 -4 7 Kommunal
Baldergymnasiet 14 44 1 -5 4 Kommunal
Naturbruksgymnasiet i Burträsk 13 68 0 19 -19 Kommunal Guldstadsgymnasiet i Skellefteå 20 70 7 21 -28 Enskild
Yrkesgymnasiet Skellefteå 25 74 12 25 -37 Enskild
Praktiska Skellefteå 33 67 20 18 -38 Enskild
UB = Utländsk bakgrund, UE = Föräldrar utan eftergymnasialutbildning, UBIV= Utländsk bakgrundindexvärde, UEIV= Utan eftergymnasialindexvärde SI = Segregationsindex Källa: Egen bearbetad data från Skolverkets databas SiRis.
Andelen elever i Skellefteå som saknar föräldrar med eftergymnasial utbildning är sex procentenheter högre på gymnasiet än på grundskolan.118 Medan det på grundskolan inte finns några friskolor alls, är samtliga tre friskolor på gymnasiet ”negativt” segregerade.
Friskolorna inom kommunen har också andra likheter med varandra: de är relativt små och har huvudsakligen elever som går på yrkesprogram. Totalt omfattar friskolorna lite drygt tolv procent av alla gymnasieelever i Skellefteå.
En annan avvikande kommun är Täby, som avviker på många sätt. Likt många andra kommuner nära Stockholm och de andra storstäderna är majoriteten av skolorna både på grundskolan och gymnasiet drivna av enskilda huvudmän. Som framgår av tabell 7 är tre av de sju gymnasieskolorna i Täby kraftigt segregerade. Detta kan jämföras med grundskolan där bara 1 av 14 skolor var kraftigt segregerad. De socioekonomiska förutsättningarna på grundskolan är utländsk bakgrund 14 procent och elever vars föräldrar saknar eftergymnasial utbildning 21 procent.119 På gymnasiet är, som framgår av tabell 7, motsvarande siffror 13 respektive 28 procent.
118 Kornhall & Bender 2018, s. 59.
119 Uppgifterna är hämtade från Kornhall & Bender 2018, s.59.
Tabell 7. Skolsegregationen i Täby gymnasieskolor. Läsåret 2016/2017
Skolor i Täby UB, % UE, % UBIV EUIV SI Huvudman
Täby samtliga huvudmän 13 28
Täby enskilda gymnasium 9 17 -4 -11 15 Enskild
Tibble fristående gymnasium 11 26 -2 -2 4 Enskild
Mimers gymnasium Täby 19 26 6 -2 -4 Enskild
Åva gymnasium 16 32 3 4 -7 Kommunal
Sparre gymnasium 23 48 10 20 -30 Enskild
Praktiska gymnasiet 23 65 10 37 -47 Enskild
Täby yrkesgymnasium 24 70 11 42 -53 Enskild
UB = Utländsk bakgrund, UE = Föräldrar utan eftergymnasialutbildning, UBIV= Utländsk bakgrundindexvärde, UEIV= Utan eftergymnasialindexvärde SI = Segregationsindex Källa: Egen bearbetad data från Skolverkets databas SiRis.
De tre skolorna som är kraftigt segregerade i Täby är liksom Skellefteå kommun tre friskolor.
Två av skolorna, Praktiska gymnasiet och Täby yrkesgymnasium erbjuder bara
yrkesprogram. Sparre gymnasium däremot erbjuder bara högskoleförberedande program.
Könssegregation
Även könssegregation har alltså undersökts och då inte bara på gymnasiet utan även på grundskolan då tidigare forskning inte undersökt detta. Som framgår av tabell 8 var av de totalt undersökta 117 grundskolorna bara en som var kraftigt könssegregerad enligt
ovannämnda definierade segregationsindex. Det var dessutom väldigt få skolor som ens var i närheten av att vara kraftigt könssegregerad. Den skolan som var kraftigt könssegregerad var en friskola, vilket motsvarar 12,5 procent eftersom det bara finns 8 friskolor av de undersökta skolorna. Utifrån mitt sätt att räkna segregation så är könssegregationen på grundskolan mer eller mindre obefintligt.
Tabell 8. Könssegregation på grundskolan årskurs 6–9 och gymnasieskolan läsåret 2016/17 i de 30 mellanstora kommunerna
Grundskola Gymnasieskolan Friskola Kommunal
/Landsting
Friskola Kommunal /Landsting
Antal skolor 8 109 115 168
Segregationsindex -20 12,5% (1) 0 16 % (18) 19 % (32)
Segregationsindex + 20 0 0 23 % (27) 21% (36)
Könsfördelning 60–40 % 37,5% (3) 4,6 % (5) 56% (64) 64 % (108) Källa: Egen bearbetad data från Skolverkets databas SiRis. Skolverket Läsåret 2016/2017.
Tar man inte hänsyn till kommunernas demografiska förutsättningar utan bara studerar om könsfördelningen är fördelad mer än 60–40 procent är det åtta grundskolor som har detta. Det är ungefär sju procent av alla undersökta grundskolor, årskurs 6–9. Av de åtta skolorna är fem kommunala och tre friskolor. Det motsvarar fem procent av de kommunala skolorna och 37,5 procent av friskolorna. Även om det rör sig om få skolor är det intressant att andelen könssegregerade på friskolorna är betydligt större än på de kommunala grundskolorna.
Inte föga överraskande är det betydligt fler skolor på gymnasieskolan som är tydligt könssegregerade. I 27 av 30 kommuner råder det en kraftig könssegregation.120 Av de 283 undersökta gymnasieskolorna är 113, det vill säga drygt 40 procent kraftig könssegregerade, vilket är en betydande andel. En intressant iakttagelse är att det var 63 skolenheter som var
”plusskolor” det vill säga hade betydligt fler kvinnor. Det är cirka 59 procent av alla kraftigt segregerade skolor medan det var 50 skolor som var ”minusskolor” med betydligt fler män och det motsvarar 41 procent. Både antalet och andelen friskolor som har betydligt fler män är högre på kommunala skolor än på friskolor. Det är 32 kommunala skolor jämfört med 18 friskolor och procentuellt skiljer det tre procentenheter. Jämför man antalet friskolor med kommunala skolor som är kraftigt könssegregerade med en stark övervikt av kvinnor är andelen något större på friskolor än kommunala skolor, 23 respektive 21 procent. Antalet
120 Precis som för övriga segregationsmått blir segregationsindexet för Mölndal 0 eftersom det enbart finns en skola i kommunen.
kraftigt könssegregerade skolor är däremot fler på de kommunala verksamheterna än friskolorna.
Studerar man könsfördelning med högre än 60–40 procentuell fördelning är det totalt 172 skolenheter på gymnasienivå. 108 skolor av dem är kommunala skolor vilket är 64 procent av alla kommunala skolor, och 64 friskolor vilket motsvarar 56 procent av alla friskolor.
Resultatet visar att kön är en stark bakomliggande faktor för segregering på gymnasieskolan men inte på grundskolan. Resultatet förstärker därmed bilden av vad likt tidigare studier visat att kön är en starkt särskiljande variabel på gymnasieskolan.121
Slutsats
Syftet för denna undersökning har varit att studera hur skolsegregationen skiljer sig på gymnasieskolor jämfört med grundskolor i mellanstora kommuner och hur det skiljer sig mellan kommunala och friskolor. Samtliga gymnasieskolor i alla 30 mellanstora
kommunerna under läsåret 2016/2017 har undersökts. Resultatet har sedan jämförts med tidigare studier av samma kommuner och läsår på grundskolan. Inledningsvis ställdes två hypoteser.
Den första hypotesen tycks ha bekräftats av denna undersökning. Såväl antalet som andelen kraftigt segregerade skolor är färre på gymnasiet än på grundskolan. Det är också färre kommuner på gymnasiet än på grundskolan som har minst en skola som är kraftigt
segregerad och även om det finns undantag minskar andelen kraftigt segregerade skolor i 22 av de 30 undersökta kommunerna. Totalt sett verkar det alltså som om segregationen utifrån de enskilda kommunernas demografiska förutsättningar generellt är mindre på gymnasiet än på grundskolan.
Det finns flera möjliga förklaringar till detta. Att segregationen är mindre på gymnasiet skulle kunna förklaras med, i likhet med hur tidigare studier resonerat, att boendesegregationen har en mer betydande roll ju yngre eleverna är.122 Elevernas ökade rörlighet och mer
121 Se bland annat Broady & Börjesson 2008 och Lidegran 2006.
122 Vlachos 2011, s. 83.
självständiga beslut medför att segregationen på gymnasiet minskar jämfört med grundskolan.123
Jag har även, i enlighet med den första hypotesen, funnit att det verkar råda ett
motsatsförhållande på gymnasiet jämfört med grundskolan i hur elevsammansättningen är på kommunala skolor och friskolor. På gymnasiet är det friskolor som är överrepresenterade bland de skolor som har en ”negativ” segregation medan det på grundskolenivå är de kommunala skolorna. På grundskolenivå är det friskolorna som är överrepresenterade av de skolor som tenderar att locka svenskfödda och resursstarka elever.124 Detta är något som inte gäller gymnasiet visar denna undersökning, vilket är intressant i sig eftersom det teoretiskt inte är självklart att det skulle vara så.
Flera orsaker skulle kunna förklara skillnaden mellan gymnasiet och grundskolan. En naturlig förklaring till att elevsammansättningen på gymnasiet är mer blandad är att det finns fler friskolor där än på grundskolan.125 Det finns förvisso studier som pekar på att
skolsegregationen ökar ju fler friskolor som etableras på grundskolenivå.126 Varför detta inte kan tänkas gälla på samma sätt på gymnasiet är att det är mindre reglerat på gymnasieskolan och fler friskolor specialiserar sig på yrkesförberedande program, vilken tidigare forskning visat lockar mer resurssvaga elever.127 På grundskolan är det betydligt färre skolor som har specialiserade program och andra faktorer som påverkar är exempelvis vilka elever skolan har eller viket rykte området har. Dessa mekanismer kallas för ”white flight”, och är som tidigare studier visat, viktiga på grundskolenivå.128 En möjlig förklaring skulle kunna vara att den mekanismen är starkare på grundskolan än på gymnasiet då föräldrar med goda
kunskaper om utbildningssystemet redan vid sina barns födsel kan sätta dem i kö till en speciell grundskola, men inte till någon gymnasieskola.129 Friskolorna på grundskolan är i regel också mindre än på gymnasiet vilket ökar exklusiviteten.130 Dessutom kan föräldrar med resurser flytta till områden med en skola som har ett bra rykte.
123 Vlachos 2011, s.104.
124 Kornhall & Bender 2018, s.6.
125 Vlachos 2011, s. 75.
126 Brandén & Bygren 2018, s. 21–24.
127 Holmlund med flera 2014, s. 270.
128 Se bland annat Ambrose 2016, Kallstenius 2010, Trumberg, 2011 Holmlund med flera 2014, s.
283 samt Malmberg med flera 2013.
129 Vlachos 2011, s. 107.
130 Vlachos 2011, s. 75.
Det finns även andra möjliga orsaker som skulle kunna förklara resultatet. Tidigare studier har visat att marknadifieringen har kommit längre på gymnasieskolorna och att det är rimligt att tänka att de som attraheras av marknadsföring framför allt är elever som inte kommer från resursstarka hem.131 Men även de kommunala skolorna måste hantera konkurrensen och måste marknadsföra sig för att locka eleverna. Det är därför väldigt intressant att konstatera att resultatet pekar på att det är friskolorna och inte de kommunala skolorna som är
överrepresenterade av de skolor som har en ”negativ” segregering.
I likhet med vad tidigare studier visat både internationellt och i Sverige kan aktörer på skolmarknaden i viss mån välja sina elever med exempelvis riktad marknadsföring eller val av etableringsplats, denna mekanism kallas för ”cream-skimming”.132 Det skulle vara intressant att fördjupa sig i om de enskilda aktörerna medvetet väljer elever med svagare socioekonomiska resurser och i så fall varför. Ett skäl torde kunna vara ekonomiska
anledningar eftersom skolpengssystem är utformat så att i vissa kommuner får skolorna mer pengar för elever med svaga socioekonomiska bakgrunder.133 Ett annat skäl skulle också kunna vara att det är lättare att dra ner på undervisningskvalitet i skolor som har elever från studieovana hem eftersom eleverna eller föräldrarna ställer mindre krav på undervisningen.134
Det hade varit intressant för vidare studier att fördjupa sig i det faktum att friskolorna i högre grad lockar resurssvagare elevgrupper än kommunala skolor på gymnasieskolorna. Ett annat skäl som tidigare studier pekat på är att kommunerna kan använda sig av strategier av för att få en mer blandad elevsammansättning.135 Att kommunerna lägger populära program på skolor som är mindre attraktiva kan vara ett skäl till att det inte är kommunala skolor som är överrepresenterade på de skolor som är kraftigt ”negativt” segregerade. Detta hade också varit intressant att fördjupa sig i med vidare studier. Det hade också varit intressant att fördjupa sig i det resultat som tabell två visar, nämligen att elever i mellanstora kommuner och som har utländsk bakgrund och föräldrar med högre utbildning, vare sig de har utländsk bakgrund eller inte, i något större utsträckning än andra verkar välja gymnasieskolor i andra, förmodligen större, kommuner.
131 Vlachos 2011, s. 70, 107.
132 Bland annat Jenkins, Micklewright & Schnepf 2006 s. 2; Böhlmark, Holmlund & Lindahl 2015 s. 17.
133 Angelov & Edmark 2016, s. 56.
134 Vlachos 2011, s. 104.
135 Lidegran 2006, s. 59.
Den andra hypotesen om att könssegregationen ökar på gymnasieskolan tycks också stämma.
Könssegregationen skiljer sig nämligen kraftigt mellan grundskolan och gymnasieskolorna under läsåret 2016/2017. På grundskolan är könssegregationen nästintill obefintlig medan den på gymnasieskolan är tydligt märkbar. På grundskolan är det enbart en skola som har en kraftig könssegregation, vilket är mindre än en procent. Det är även enbart åtta skolenheter på grundskolan som har en könsfördelning på över 60–40 procent, vilket är cirka sju procent.
Även om antalet undersökta friskolor är få på grundskolan sticker andelen friskolor som är könssegregerade ut. Nästan 38 procent av friskolorna är kraftigt könssegregerade. På gymnasieskolan är könssegregation kraftigare. I 27 av 30 kommuner återfanns minst en kraftig könssegregerad skola. På gymnasieskolorna är det 40 procent av skolorna som är kraftigt könssegregerade. Räknar man med alla skolor som har en könsfördelning på över 60–
40 procent stiger siffran till drygt 60 procent. Av de skolor som har ett segregationsindex på minst minus 20 är det totalt 50 skolenheter, vilket är cirka 18 procent av samtliga skolor.
Resultatet visar att kön är en viktig variabel när det gäller skolsegregation och denna studie förstärker därmed den bild som vissa studier visat att det råder en stark könssegregation på gymnasieskolorna.136 Kön är således en variabel som inte bör åsidosättas när man diskuterar skolsegregation. En kraftig könssegregerad skola kan tänka sig få långtgående konsekvenser och det hade varit intressant att fördjupa sig i detta, exempelvis hur värderingar grundas och frodas i dessa ”pojkskolor” och ”flickskolor”. Det skulle dessutom vara intressant att studera könssegregationen över tid, har den ökat eller minskat med den ökade marknadifieringen av gymnasieskolorna och grundskolan?
136 Se bland annat Broady & Börjesson 2008, s. 3–4: Lidegran 2006, s. 59–60.
Referenslista
Databas: Skolverkets databas SiRis. https://www.skolverket.se/skolutveckling/statistik/sok-statistik-om-forskola-skola-och-vuxenutbildning
Ambrose, Anna, Att navigera på en lokal skolmarknad: en studie av valfrihetens geografi i tre skolor, Barn och ungdomsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet, Diss.
Stockholm: Stockholms universitet, 2017, Stockholm, 2016
Angelov, Nikolay & Edmark, Karin, När skolan själv får välja – om friskolornas etableringsmönster. IFAU-rapport 2016:14. Tillgänglig på
https://www.ifau.se/globalassets/pdf/se/2016/r-2016-14-friskolors-etableringsmonster.pdf
Brandén, Maria & Bygren, Magnus, School Choice and School Segregation: Lessons from Sweden’s School Voucher System [Elektronisk resurs]. Linköping University Electronic Press 2018. Tillgänglig på http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:liu:diva-148614.
Broady, Donald & Börjesson, Mikael, ”En social karta över gymnasieskolan”, i Individ, samhälle, lärande: åtta exempel på utbildningsvetenskaplig forskning, s. 24–35. Stockholm:
Vetenskapsrådet 2008. Tillgänglig på http://www.skeptron.uu.se/broady/sec/p-broady-borjesson-080520-social-karta-gymnasieskolan.pdf.
Böhlmark, Anders, Holmlund, Helena & Lindahl Mikael, Skolsegregation och skolval. IFAU-rapport 2015:5. Tillgänglig på
https://www.ifau.se/sv/Forskning/Publikationer/Rapporter/2015/Skolsegregation-och-skolval.
Dahlstedt, Magnus & Fejes, Andreas (red.), Skolan, marknaden och framtiden, Upplaga 1, Studentlitteratur, Lund, 2018.
Dovermark, Marianne, ”Utbildning till salu – konkurrens, differentiering och varumärken”, i Utbildning & Demokrati 2017, vol. 26:1, s. 67–86. Tema: Skolan och marknaden. Tillgänglig på https://www.oru.se/globalassets/oru-sv/forskning/forskningsmiljoer/hs/humus/utbildning-och-demokrati/2017/nr-1/marianne-dovemark---utbildning-till-salu.pdf
Forsberg, Håkan, Valet av utbildning på gymnasiemarknaden i socialt tillbakasatta områden [Elektronisk resurs]. Sociologisk forskning. 55:1, 2018, s. 23–52. Tillgänglig på
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:du-27494.
Holmlund, Helena med flera, Decentralisering, skolval och fristående skolor: resultat och likvärdighet i svensk skola. IFAU-rapport 2014:25. Tillgänglig på
https://www.ifau.se/sv/Forskning/Publikationer/Rapporter/2014/Decentralisering-skolval-och-fristaende-skolor-resultat-och-likvardighet-i-svensk-skola.
Holmström, Christian, Friskolor i Sverige. Tillgänglig på
https://www.ekonomifakta.se/Fakta/Valfarden-i-privat-regi/Skolan-i-privat-regi/Antal-friskolor-i-Sverige/ Senast uppdaterad 2018-03-23. Hämtad 2018-12-27.
IFAU, Boendesegregation, skolsegregation, fritt skolval och familjebakgrundens betydelse.
Forskningssammanfattning 2016. Tillgänglig på
https://www.ifau.se/sv/Press/Forskningssammanfattningar/Boendesegregation-skolsegregation-och-fritt-skolval-/
Jenkins, Stephen P., Micklewright, John & Schnepf, Sylke V., Social Segregation in
Secondary Schools: How Does England Compare with Other Countries? Discussion Paper No. 1959 January 2006. Forschungsinstitut zur Zukunft der Arbeit Institute for the Study of Labor. Tillgänglig på
https://pdfs.semanticscholar.org/6a24/a7d9917ff9f3d0e996e92e0f9fb25cc36834.pdf.
Jämställdhetsmyndigheten m fl. Jämställdhet. Publicerad 2013-12-02. Tillgänglig på http://www.jamstall.nu/fakta/jamstalldhet/. Hämtad 2018-12-27.
Kallstenius, Jenny, De mångkulturella innerstadsskolorna: om skolval, segregation och utbildningsstrategier i Stockholm, Acta Universitatis Stockholmiensis, Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2011, Stockholm, 2010.
Kommittén för inrättande av en delegation mot segregation, Segregation En bild av läget i landets kommuner inför inrättandet av Delegationen mot segregation (Ku 2017:01).
http://www.sou.gov.se/wp-content/uploads/2017/11/Segregation-En-bild-av-l%C3%A4get-i-landets-kommuner-inf%C3%B6r-bildandet-av-Delegationen-mot-segregation.pdf.
Kornhall, Per & Bender, German, Ett söndrat land. Skolval och segregation i Sverige. Arena idé 2018. Tillgänglig på http://arenaide.se/wp-content/uploads/sites/2/2018/10/rap-skolval-final5.pdf.
Lidegran, Ida, Uppsala - en akademiskt dominerad gymnasieskola [Elektronisk resurs] /.
Uppsala: SEC, ILU, Uppsala universitet, Uppsala 2006. Tillgänglig på http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-24229.
Lärarnas riksförbund, Friskolereformen. Tillgänglig på
https://www.lr.se/yrketsforutsattningar/friskolorochprivatsektor/friskolereformen.4.4d5024051 536638a4fcdc929.html. Senast uppdaterad 2018-05-16. Hämtad 2018-11-26
Malmberg, Bo med flera, ”Det fria skolvalet ökar klyftor mellan skolor”, i Resultatdialog 2013, Vetenskapsrådet, Stockholm, 2012. Tillgängligt på
http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:684094/FULLTEXT01.pdf.
Nationella sekretariatet för genusforskning, Könsskillnader i skolprestationer.
https://www.genus.se/kunskap-om-genus/fordjupning-skola/skolprestationer/ Hämtad 2018-12-27.
Nordqvist, Ingrid & Langerth Zetterman, Monica, Gymnasieskolan som konkurrensfält: ett regionalt perspektiv - Gävleborgs län, Högskolan i Gävle, Gävle, 2004.
Nordström Skans, Oskar & Åslund, Olof, Segregationen i storstäderna. 1. uppl., SNS förlag, Stockholm 2009.
Nordström Skans, Oskar & Åslund, Olof, Etnisk segregation i storstäderna -
bostadsområden, arbetsplatser, skolor och familjebildning 1985–2006. IFAU-rapport 2010:4.
Tillgänglig på https://www.ifau.se/sv/Forskning/Publikationer/Rapporter/2010/etnisk-segregation-i-storstaderna.
Sandell, Anna, Utbildningssegregation och självsortering: om gymnasieval, genus och lokala praktiker. Diss. Lund: Lunds universitet, Lund 2007.
Skollag (SFS nr: 2010:800). Tillgänglig på https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/skollag-2010800_sfs-2010-800
Skolverket, Det svåra valet. Elevers val av utbildning på olika slags gymnasiemarknader.
Rapport 394. Skolverket, Stockholm, 2013.
Skolverket, Familjebakgrundens betydelse för betygen har ökat. Pressmeddelande 2018-03-21 (Skolverket 2018a). Tillgänglig på
https://www.skolverket.se/om- oss/press/pressmeddelanden/pressmeddelanden/2018-03-21-familjebakgrundens-betydelse-for-betygen-har-okat.
Skolverket, Analyser av familjebakgrundens betydelse för skolresultaten och skillnader mellan skolor. En kvantitativ studie av utvecklingen över tid i slutet av grundskolan. Rapport 467. Skolverket, Stockholm 2018 (Skolverket 2018b).
Skolverket, Välja grundskola. https://www.skolverket.se/regler-och-ansvar/ansvar-i-skolfragor/valja-grundskola. Senast uppdaterad 2018-09-11. Hämtad 2018-12-28 (Skolverket 2018c).
Sveriges kommuner och landsting, Var kan man jämföra hur stor skolpengen är i respektive kommun? Publicerad 11 december 2017 på skl.se. Hämtad 2019-01-01.
Söderström, Martin & Uusitalo, Roope, Vad innebar införandet av fritt skolval i Stockholm för segregeringen i skolan? IFAU-rapport 2005:2. Tillgänglig på
https://www.ifau.se/sv/Forskning/Publikationer/Rapporter/2005/Vad-innebar-inforandet-av-fritt-skolval-i-Stockholm-for-segregeringen-i-skolan.
Trumberg, Anders, Den delade skolan: segregationsprocesser i det svenska skolsystemet.
Diss. Örebro universitet, Örebro 2011.
Vlachos, Jonas, ”Friskolor i förändring”, i Hartman, Laura (red.), Konkurrensens
konsekvenser: vad händer med svensk välfärd?, 1. uppl., SNS förlag, Stockholm, 2011, s.
66-110.
Bilaga 1. De 30 mellanstora kommunerna
Halmstads kommun Hallands län 99 443 Sundsvalls kommun Västernorrlands län 98 758 Södertälje kommun Stockholms län 95 755 Botkyrka kommun Stockholms län 91 531 Växjö kommun Kronobergs län 90 899 Karlstads kommun Värmlands län 90 882 Haninge kommun Stockholms län 87 405 Kristianstads kommun Skåne län 83 975 Kungsbacka kommun Hallands län 81 590 Solna kommun Stockholms län 79 328 Luleå kommun Norrbottens län 77 307 Järfälla kommun Stockholms län 75 798 Skellefteå kommun Västerbottens län 72 638 Sollentuna kommun Stockholms län 71 591 Täby kommun Stockholms län 70 106 Kalmar kommun Kalmar län 67 213 Karlskrona kommun Blekinge län 66 608 Mölndals kommun Västra Götalands län 65 631 Varbergs kommun Hallands län 62 590
Östersunds kommun Jämtlands län 62 479 Norrtälje kommun Stockholms län 60 550 Gotlands kommun Gotlands län 58 464 Falu kommun Dalarnas län 58 214
Trollhättans kommun Västra Götalands län 58 080 Örnsköldsviks kommun Västernorrlands län 56 174 Uddevalla kommun Västra Götalands län 55 581 Nyköpings kommun Södermanlands län 55 328 Skövde kommun Västra Götalands län 54 682 Hässleholms kommun Skåne län 51 897 Borlänge kommun Dalarnas län 51 848
Anmärkning: Invånarantal i kommunerna enligt SCB 2016