PETER KAMMENSJÖ | Universitetslektor Institutionen Ingenjörsskolan
Högskolan i Borås
Undertecknad blev efter en deltidstjänstledighet på ett år och sju månader om-bedd att för Institutionen Ingenjörshögskolans räkning delta i en seminarieserie om högskolans professionstankar. Denna text är visserligen diskuterad med In-genjörshögskolans prefekt men skall ändå uppfattas som personliga reflektioner.
Ingenjörsutbildning och professionsanknytning
Att försöka utbilda ingenjörer utan nära anknytning till professionen Ingenjörer är svårt och dumt. Därför har ingenjörsutbildningar av tradition en mer eller mindre utvecklad kontaktyta med det näringsliv som utgör den normala arbets-marknaden för utexaminerade ingenjörer. När vi nu introducerar begreppet professionslärosäte och skall försöka särskilja oss från andra högskolor och uni-versitet ligger det nära till hands att i tanken skjuta över det mesta av nyskapan-de till andra institutioner på högskolan – ända tills jag inser att nyskapan-de också redan har mer eller mindre utvecklade samverkansformer med sina respektive profes-sioner. Däremot ser deras samverkan ibland något annorlunda ut.
Det förhållningssätt till professioner som Högskolan i Borås har beslutat sig för att betona rimmar väl med vad de flesta anordnare av ingenjörsutbildningar ansett vara det ”normala” – men som inte många lyckats genomföra så väl ändå. Ingenjörshögskolan bör naturligtvis utnyttja detta momentum för att både för-bättra den befintliga kontaktytan med professionen och för att skapa nya unika sätt att samarbeta. Det är i den nya positiva professionstanken Ingenjörshögsko-lan kan skapa ett försprång framför andra ingenjörsutbildningar och samtidigt bidra till Högskolan i Borås strävan mot att bli ett erkänt professionslärosäte. För Ingenjörshögskolan gäller alltså att utveckla de för ingenjörsutbildningar ”normala” professionsaspekterna och bli bland de bästa i Sverige. Redan idag utförs exempelvis så gott som samtliga examensarbeten i näringslivet – med handledare från detsamma – men självklart kan kvalité och utbytet med handle-dare och de företag de representerar förbättras. Andra ”normala” aspekter rör t.ex. återkoppling från näringsliv gällande utbildningens innehåll och mål, väg-ledning i projektarbeten, gästföreläsningar, uppdragsutbildningar, nätverksbild-ningar och studiebesök. Men parallellt behöver Ingenjörshögskolan identifiera och utveckla några unika samarbetsformer med näringslivet. Dessa samarbets-former bör ha som mål att överträffa både näringslivets och studenternas för-väntningar och bidra till att särskilja professionslärosätet Högskolan i Borås från andra lärosäten. Initiativ i den riktningen finns i form av verksamhetsförlagda kurser för studenter och Bättrekonceptet (anpassade högskolekurser för
yrkesak-tiva, www.battre.se), men dessa former behöver vidareutvecklas och fler kreativa idéer behöver formuleras och testas. De samarbetsformer som andra institutioner har med sina professioner skulle sannolikt kunna ge upphov till idéer om förny-ade sätt att samverka också med professionen Ingenjörer.
Forskning och professionsanknytning
Institutionens forskning är redan utvecklad i mycket nära samarbete med omgi-vande samhälle. Detta råder det ingen tvekan om. Forskningsmiljöerna vid In-genjörshögskolan är uppbyggda runt verkliga problem som formuleras av samar-betspartners som t.ex. Borås Energi och Miljö AB, Brämhults Juice AB, Unipo-wer AB, Stena Metall AB, Redcats Nordic AB och Sahlgrenska universitetssjuk-huset. Att det finns sådana forskningsinslag på en högskola eller universitet är inte unikt i sig men Ingenjörshögskolan har valt att endast forska på frågeställ-ningar som på detta sätt knyter an till direkt användning i professionen. Trots det kan säkert ytterligare steg tas till en ökad integration mellan avnämare och akademi när det gäller forskning. Ett spännande försök i denna riktning är en avsiktsförklaring som nyligen tecknats mellan Ingenjörshögskolan och Borås Energi och Miljö AB. Den gemensamma visionen för samarbetet uttrycks som ”Borås Energi och Miljö AB och Institutionen Ingenjörshögskolan Högskolan i Borås ska genom samarbete och kunskapsutbyte bidra till ’Den fossilbränslefria
staden’ och utvecklingen i regionen”.1
I deklarationen vävs både forskning och grundutbildning in så att studenter t.ex. garanteras praktikplatser parallellt med att man tillsammans skall formulera nya problemställningar som varje år skall resultera i nya forskningsansökningar.
Under seminarieserien har prepositioner några gånger figurerat i diskussionerna. Forskning för, i, om eller med professionen? Ingenjörshögskolans forskning idag beskrivs nog bäst av prepositionerna för och med. Ur Ingenjörshögskolans per-spektiv skulle dock forskning om ingenjörens roll i näringslivet kunna ge bra vägledning om framtida utbildningsinnehåll. Dels skulle sådan forskning kunna identifiera de outtalade (kanske t.o.m. omedvetna) önskemål och krav som finns, dels skulle den kunna balansera de synpunkter som enskilda företrädare från branschen ger uttryck för i branschråd och andra sammanhang. En sådan forskning skulle med fördel bedrivas över institutionsgränser. Kanske borde Ingenjörshögskolan initiera sådan forskning?
1 Avsiktsförklaring om samverkan mellan Institutionen Ingenjörshögskolan Högskolan i Borås och Borås Energi och Miljö AB. 09-05-20. Dnr. 608-09-15.
Några övergripande frågeställningar
Några frågeställningar från seminarieserien har bitit sig fast och behöver på nå-got sätt hanteras av institutionen i den fortsatta processen mot ökad professions-anknytning.
1. Den utbildning och forskning som bedrivs skall vara relevant för pro-fessionen. Vem avgör graden av relevans? Och hur bestäms den? 2. Om forskningen fokuseras ännu mer på av omvärlden formulerade
problem och om forskningen till stor del även finansieras av problem-formulerarna, finns det då risk att vi förlorar kraft och omdöme i den kritiska granskningen?
3. Grundläggande i professionstanken är att kunskap inte genereras bara genom forskning utan också genom erfarenhet och utvecklingsarbete. Hur tas denna kunskap tillvara på Ingenjörshögskolan?
4. Hur kan vi på bästa sätt involvera professionen Ingenjörer i processen som redan har påbörjats? Önskar vi mer än bara sporadisk delaktighet från professionens sida? Kan vi med hedern i behåll tala om profes-sionsanknytning utan att professionen är med i själva den grundprocess som handlar om att definiera vad professionsanknytning skall innebära? Önskar vi ett ägarskap i processen och hur skall det i så fall se ut och vilka risker kan finnas med detta?