1.1 Teoretisk referensram
Det teoretiska grundantagandet är att varje person är unik och har en vilja att utföra för denne meningsfulla aktiviteter (2). En personens förmåga att utföra och uppleva engagemang och delaktighet i för denne meningsfulla aktiviteter, har betydelse för såväl upplevelsen av identitet, egen utveckling, att upprätthålla sociala roller, uppleva delaktighet och för hälsa och välbefinnande (1, 2).
Arbetsterapeutens fokus för bedömningen är därför ”att i dialog med personen observera och förstå när och varför en person har begränsad möjlighet eller förmåga att kunna utföra de aktiviteter som hen vill, behöver och förväntas göra”(1), sid 7
En persons förutsättningar för och engagemang i sitt görande påverkas av (2, 3)
Personliga faktorer såsom
o Utförandekapacitet baserad på kroppsliga funktioner d.v.s.
muskeloskeletala, neurologiska, fysiologiska, mentala och kognitiva förmågor
o Viljekraft, vilken innefattar uppfattningen om sin egen förmåga, värderingar och intressen
o Vanebildning, vilken innefattar internaliserade vanor och internaliserade roller
Den omgivande fysiska, sociala, kulturella och politisk/ekonomisk miljön som uppgifter och aktiviteter utförs i
De krav som aktiviteten ställer på utförandet.
Samtliga dessa faktorer ska beaktas vid bedömning av förmågan till görande.
Denna arbetsbeskrivning av bedömning av förmåga att utföra aktiviteter av ökande komplexitet fokuserar på bedömning av två av de ovanstående faktorerna:
Förmågan till utförande och bakomliggande processfärdigheter, vilken är grundad på utförandekapacitet.
De krav som aktiviteten ställer på utförandet.
1.2 Begreppsdefinition
Begreppen aktivitet (eng. activity) och görande (eng. occupation) är grundläggande
begrepp i arbetsterapins professionella språk (1). Det finns dock oklarheten kring skillnaden mellan dessa begrepp. Dessutom används begreppet aktivitet, såväl inom- som utanför professionen med olika innebörd och tolkningar. Likaså förekommer oklarheter kring skillnaden mellan begreppen komplexitet och svårhetsgrad.
För att skapa gemensam och klar definition av dessa begrepp inom arbetsterapi vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset har i denna arbetsbeskrivning valts att i första hand särskilja och använda begreppen Aktivitet respektive Görande utifrån definition fr.a.
hämtade från Model of Human Occupation (MOHO) (2), Occupational Therapy Intervention Process Model (OTIPM) (4, 5) samt Sveriges Arbetsterapeuters skrift ”Vad heter det på Svenska?” (1).
1.2.1 Begreppen Aktivitet och Görande 1.2.1.1 Aktivitet
Begreppet aktivitet (eng. activity) relaterat till aktiviteten sig och inte till en specifik person som utför aktiviteten (1) Exempel på dagliga aktiviteter är t.ex. sköta sin personliga vård, göra frukost, handla varor eller yrkesarbeta.
En aktivitet består av en grupp uppgifter (eng. task) ((6, 7), sid 19). Som exempel kan uppgifterna tvätta ansiktet, tandborstning, ta på strumpor i aktiviteten ingå i aktiviteten ”sköta sin personliga vård”. Uppgifterna koka kaffe, bre en smörgås, koka ägg, kan ingå i aktiviteten ”göra frukost”. Uppgifterna skriva inköpslista, gå till
affären, plocka ihop varor, betala varor kan ingå i aktiviteten ”handla varor”.
Uppgifterna skriva ett brev på dator, boka in tider i kalender, svara på mail och ta kontakt via telefon kan ingå i en arbetsrelaterad aktivitet.
En uppgift består av en rad av meningsfulla handlingar (eng. action) (4, 7, 8) som tillsammans utgör uppgiften. Som exempel består uppgiften ”brygga kaffe” av handlingar såsom att fylla på vatten, sätta i filtret i filterhållaren, mäta upp kaffe etc.
Uppgiften ”plocka ihop varor” kan bestå av handlingar som att planera i vilken ordning varorna skall sökas upp i affären, leta upp varorna, stå i kö, ta fram pengar/kort etc.
1.2.1.2 Görande
Begreppet (eng. occupation) definieras som ”en persons görande av en aktivitet i en specifik fysisk och sociokulturell miljö” ((1), sid 4) I begreppet ingår det som
”personen behöver, vill, förväntas, eller tvingas göra” ((1), sid 6). Görande är oftast förknippat med en emotionell upplevelse vilken ofta uttrycks i termer som t.ex.
tycker är roligt, tycker är viktigt/måste göra, tycker är svårt etc.
Själva utförandet av en uppgift eller aktivitet (eng. occupational performance) benämns i denna arbetsbeskrivning med de vedertagna begreppen utförande av uppgift/aktivitet eller aktivitetsutförande (2).
Att utföra en uppgift/aktivitet innefattar att utföra en sekvens av målinriktade handlingar (4)
Utförandet av handlingar grundas på olika färdigheter såsom motoriska färdigheter, processfärdigheter och kommunikativa/interaktions färdigheter, vilka är de minsta observerbara beståndsdelarna av görande (2, 4).
De färdigheter som är grunden för aktivitetsutförande är enligt MOHO ((7), sid 113).
o Motoriska färdigheter vilka syftar till ”att förflytta sig själv eller föremål som används i uppgiften. De omfattar t.ex. att stabilisera och böja sin kropp eller att manipulera, lyfta och förflytta föremål”
o Processfärdigheter vilka syftar till ”att ordna handlingar i en logisk
ordningsföljd över tid, att välja och använda lämpliga redskap och material samt att anpassa utförandet när svårigheter uppstår”. De omfattar t.ex. att välja och organisera föremål i rummet såväl eller att initiera och avsluta de olika momenten vid utförandet
o ”Kommunikations- och interaktionsfärdigheter vilka syftar på ”förmågan att förmedla intentioner och behov samt att samordna sociala handlingar för att interagera med andra människor”. De omfattar t.ex. gester, fysisk
kommunikation, uttrycka sig i tal, etablera kontakt, samarbeta med andra och utbyta information”
Exempel på färdigheterna inom varje kategori enligt MoHo (7) presenteras i detalj i bilaga 1.
För att tydliggöra de begrepp som används i denna arbetsbeskrivning presenteras i bilaga 2 en begreppstaxonomi grundad på definitioner utifrån MOHO (2); Fisher (4, 5), Townsend &
Polatajko (6, 9)
1.2.2 Begreppen komplexitet respektive svårhetsgrad
De uppgifter och aktiviteter som personen utför kan dels beskrivas utifrån hur komplex uppgiften/aktiviteten är, dels hur svår den är att utföra. Begreppen uppgifters komplexitet respektive svårhetsgrad används dock ofta simultant.
Att ha klara definitioner av dessa begrepp har betydelse för såväl val av aktiviteter i bedömningssituationen som för analys av utförandet.
Kunskap om den aktuella uppgiftens/aktivitetens grad av komplexitet utifrån dess karakteristik och därmed vilka krav den ställer på utföraren är betydelsefull för:
o att tillsammans med personen välja aktiviteter så bedömningen börjar på lämpligaste nivå av komplexitet utifrån dennes förutsättningar
o analys av förmåga till utförande av aktiviteter av olika grad av komplexitet
o att på ett systematiskt sätt öka aktiviteters komplexitet i bedömningssyfte.
Kunskapen om faktorer som påverkar uppgifters grad av komplexitet är betydelsefull för att på ett systematiskt sätt kunna öka eller minska en given aktivitets komplexitet i en specifik bedömningssituation och utifrån syfte med bedömningen.
Det finns ingen konsensus om vad som definierar en komplex uppgift/aktivitet eller om skillnad i definitioner mellan en komplex och svår uppgift. För att få en klar definition av begreppen används i denna arbetsbeskrivning definitioner av begreppen grundade på Li &
Lius (10) definitioner och modell för analys av uppgifters komplexitet. Modellen beskrivs i bilaga 3. Begrepp i modellen som återkommer i arbetsbeskrivningens fortsatta delar beskrivs kortfattat nedan.
1.2.2.1 Uppgifters och aktiviteters komplexitet
Begreppet komplexitet är relaterat till själva uppgiften eller aktiviteten.
Utifrån Liu & Li’s modell definieras en aktivitets/uppgifts komplexitet som
”sammanslagningen av uppgiftens all inre karakteristik som påverkar utförande av
uppgiften” ((10), sid 559). Med ”inre” menas karakteristik som inte beror på den som utför den eller omgivningen d.v.s. de är kontextfria
Uppgiftens inre karaktäristika kan beskrivas utifrån nio komplexitetsdimensioner (10), kort kan dessa beskrivas som (se modellen i bilaga 3):
o uppgiftens storlek
o mångfald av olika delar/komponenter i uppgiften o relationen mellan de olika delarna
o variation/föränderlighet i de olika delarna
o tillförlitlighet i information om hur uppgiften skall utföras o nyheter (avbrott eller förändring)
o oförenlighet mellan uppgiftens olika delar
o handlingskomplexitet dvs. de fysiska och kognitiva krav uppgiften ställer o tidsmässiga krav
Att analysera en aktivitet utifrån dessa dimensioner är till hjälp för att grovt kategorisera olika aktiviteter i ”enkla” respektive ”komplexa” även om aktiviteter inom varje kategori har olika grad av komplexitet. Exempel på ”enkla” respektive ”komplexa” aktiviteter utifrån analys av dess komplexitetsdimensioner ges i bilaga 4.
En uppgift eller aktivitets grad av komplexitet påverkas också när den utförs i en specifik situation av ett antal olika komplexitetsgivande faktorer vilka också beskrivs i modellen i bilaga 3. Genom att dessa kan varieras, förändras också uppgiftens komplexitet vilket kan utnyttjas i bedömningssyfte
De komplexitetsgivande faktorerna påverkar varje komponent av en uppgift, d.v.s. dess mål, respektive slutprodukt, information om utförandet och hur denna information presenteras samt steg och krav i processen. Vilka faktorer som påverkar vilka steg är beroende av i vilken kontext uppgiften utförs.
Exempel på komplexitetsgivande faktorer kan vara (se modell, bilaga 3):
o Om det finns oklarheter kring det specifika målet o Om det finns konflikter mellan olika mål/slutprodukter o Om det finns för mycket eller för lite information
o Om det är dålig matchning mellan hur informationen presenteras och hur man förväntat sig
o Hur många handlingar eller steg som krävs för att genomföra uppgiften o Vilka fysiska och kognitiva krav som ställs
o Om fler uppgifter eller delar av uppgifter skall utförs samtidigt
1.2.2.2 Uppgifters och aktiviteters svårhetsgrad
Begreppet svårhetsgrad är relaterat till görandet, d.v.s. hur svår uppgiften eller aktiviteten är att utföra för en viss person i en viss situation (10).
Svårhetsgraden är beroende av såväl
Uppgiftens/ aktivitetens komplexitet
Personens utförandekapacitet
Den aktuella kontexten (miljön).
Detta innebär att en enkel uppgift kan vara svår att utföra beroende på otillräcklighet i utförandekapaciteten t.ex. efter en nedsättning av fysisk, kognitiv eller sensomotorisk förmåga eller på grund av försvårande faktorer i miljön. En mycket komplex uppgift kan upplevas som lätt att utföra om personen har alla resurser som krävs såväl fysiska, kognitiva och miljömässiga, inklusive kunskap och vana/erfarenhet att utföra uppgiften.