Bakomliggande orsaker till handläggningen av försörjningsstödets låga status 26

Våra intervjupersoner är skeptiska till att standardiserade bedömningsinstrument är det som skulle påverka deras yrkesstatus. Många berättar att de snarare tror att de olika socionomprogrammen på Sveriges universitet påverkar synen på försörjningsstöd. Här kan man dra paralleller till Bourdieus (2004) teori om att utbildningar har en tendens att återkapa de strukturer som finns i hur en grupps position befinner sig i ett socialt fält. Det här är någonting utbildningarna själva inte är medvetna om och det är ingenting de eftersträvar. Socialsekreterarna tycker att utbildningen har varit bristfällig när det gäller kunskap om försörjningsstöd. Flera av dem anser att det fanns en attityd även där att försörjningsstöd var något som man skulle börja att arbeta med, för att sedan ta sig någon annanstans. Många påpekar att det var under socialsekreterarnas respektive praktikperioder de fick upp ögonen för försörjningsstöd och förstod vilket komplext arbete det var. Enligt Bourdieu (2004) kan det symboliska kapitalet leda till förändring. Om arbetet med försörjningsstöd värderas högre inom utbildningen, kan det leda till att arbetet får en högre social position. Den hierarki som finns mellan enheterna inom socialtjänsten kan då brytas ner genom att egenskaperna hos socialsekreterarna som arbetar med försörjningsstöd värderas högre. Cecilia säger:

Var nästan ingenting om försörjningsstöd på utbildningen. Vilket säger en del om vilken status det har. När jag läste utbildningen. Alltså försörjningsstöd det jobbar man bara med för att komma någon annanstans. Det var liksom tänket man hade.

Även Jesper har denna uppfattning och berättar hur han tror att synen på försörjningsstöd kan förändras:

Jag tror stenhårt på det här med att exempelvis ha praktikanter kontinuerligt, att få mer insyn i det. Jag visste ju inte vad det var innan jag började praktisera här. Jag fick också höra på universitetet att det är ett bra ställe att börja på, så man får erfarenhet från många olika slags frågor. Och så har det varit för varenda praktikant [...] som har kommit hit.

Anna tror också att praktikperioden spelar roll i vilken syn man får av försörjningsstöd och berättar om sin egen:

Tvingades jag in i (liten ort) och gjorde min praktik och fick göra allting där. Och hamnade på försörjningsstöd och kände: ja men det är kvalificerat socialt arbete. Ja, men du kan plocka ett barn och flytta på det, ja det är det, då är det gjort. Jättejobbigt så. Men att faktiskt motivera en person att faktiskt vilja förändra, det är också förbaskat intressant!

Om vi återkopplar till vårt syfte och våra ursprungliga frågeställningar har resultatet visat att handläggare som arbetar med försörjningsstöd upplever att de har lägre yrkesstatus än andra handläggargrupper inom socialtjänsten. De anser inte att deras status påverkas av bristen på standardiserade bedömningsinstrument inom försörjningsstöd, utan snarare på hur kunskapen om försörjningsstöd lärs ut på landets socionomutbildningar. Resultatet visar också att upplevelserna av den interna statusen skiljer sig åt beroende på hur stor den kommun är som man arbetar i.

6 Diskussion

Syftet med denna studie har varit att ta reda på om handläggare som arbetar med försörjningsstöd upplever att de har lägre status än andra handläggargrupper inom socialtjänsten. En del av vår frågeställning har varit om statusen påverkas av standardiserade bedömningsinstrument. Vår analys har visat att handläggarna upplever att de har lägre status, men de tror inte att standardiserade bedömningsinstrument påverkar den, utan snarare socionomutbildningen.

De personer vi har intervjuat upplever att folk i allmänhet inte har så stor kunskap över hur en socialförvaltning ser ut organisationsmässigt. Vi tror att socialsekreterare ses som ett yrke för sig och inte som någonting uppdelat i enheter med särskilda uppgifter. Detta kan förklara att våra intervjupersoner inte känner att de har lägre status än andra inom yrkesgruppen från allmänheten. Däremot så tror vi att synen på försörjningsstöd som en myndighet som enbart betalar ut pengar också skapar en bild av att försörjningsstödet i sig är någonting med låg status. Då vi även vet att vissa kommuner använder sig av ekonomiassistenter istället, tycker vi att detta även skulle kunna tolkas som att verksamheterna inte värderar försörjningsstödet som det komplexa arbete det är och på så vis även får lägre status. I den politiska prioriteringen ligger alltid barn och ungdomar högt i listan och där ska man alltid lägga resurser, vilket gör att det kanske kan tyckas att det är lite ”finare” att arbeta med dessa grupper.

Resultatet visar att de som arbetar i små kommuner inte upplever några statusskillnader medan det är mer påtagligt i större. I Bybergs (1998) rapport framkommer det att majoriteten av de som handlägger försörjningsstöd som medverkar i hennes studie anser att deras arbetsuppgifter är lika svåra/lätta som andra handläggares inom socialtjänsten. Det framkommer även att statusen upplevs lägre i de kommuner som har låga kostnader för försörjningsstöd. Vi tror att detta beror på att ju mindre en kommun är, desto mindre specialiserade är socialtjänsterna. Om specialiseringen är mindre innebär detta kanske ofta att man har gemensamma möten, man fikar tillsammans och att man är mer insatta i varandras arbetsuppgifter.

Vi tror att man kan dra paralleller till Bourdieus (2004) teori om kapital, att socialtjänsterna i större kommuner har mindre gemensamma kapital, vilket gör att man heller inte har så mycket gemensamt. I större kommuner med tydliga enheter, kanske de inte ens befinner sig i samma byggnad. Detta tror vi kan leda till att

politiska prioriteringar, som ofta leder till mer resurser, leder till att det är de som arbetar med försörjningsstöd värderas lägre till följd av detta. Det gör också att de olika enheterna agerar annorlunda och kanske tycker olika. De som arbetar med barn- och familjeärenden kanske ofta ser andra behov än vad de som arbetar med försörjningsstöd gör, men att de inte tittar på behovsgrunderna på samma sätt. Detta tror vi kan bero på att det finns skillnader mellan enheternas kapital. Vad som anses skäligt och inte kan te sig lite olika. Flera av intervjupersonerna, tillika oss själva, har upplevt att kunskapen om försörjningsstöd på våra respektive utbildningar mest har getts i förbifarten. Försörjningsstödet uttrycks som en bra bas att stå på och ett bra arbete att börja med, men annars är bilden som sprids den om en socialsekreterare som en bankomat. Enligt projektdeltagarna i KNUT så fungerar de som arbetar med försörjningsstöd som kassapparater, istället för att utföra det uppdrag som socialtjänsten har, att stärka klientens förmåga till egen försörjning och ”möjligheter till att leva ett självständigt liv” (Rogeland och Danilda 2011). Detta gör att vi själva tror att de här upplevelserna inte är unika för personerna i vår studie, utan även i övriga landet.

Denna föreställning om försörjningsstöd som en kassapparat tror vi även påverkar studenters syn om arbetet och att okunskapen om vad försörjningsstöd egentligen innebär gör att få ser det som en arbetsuppgift man vill utöva. Detta tycker vi är en stor brist, då behovet av ekonomiskt bistånd är den främsta orsaken till att människor kommer i kontakt med socialtjänsten överhuvudtaget. Att den insats som kostar mest ekonomiskt för kommunerna och är den mest beviljade insatsen inte tas på större allvar tycker vi visar på en brist i utbildningssystemet och framförallt att arbetet med ekonomiskt bistånd har låg status. Man ska inte förglömma att det kan vara den första insats man kommer i kontakt med, där även annan problematik kan framkomma, som exempelvis drogmissbruk och psykiatrisk problematik. Att dessa personer har rätt att möta en kompetent yrkesutövare tycker vi ses som av yttersta vikt och ska inte på något sätt nedprioriteras.

Vår enkät visar att över 30 procent av våra respondenter tycker att ett standardiserat bedömningsinstrument skulle vara till hjälp i deras arbete. Behovet av detta tror vi beror väldigt mycket på den enskilda kommun man arbetar i. Många kommuner har egna dokument och mallar för att utreda personers behov av försörjningsstöd och vi tror att dessa kan se väldigt olika ut. Flera av de personerna vi intervjuade i vår kvalitativa undersökning tycker att det finns en fara med rättssäkerheten, när det är kommunerna själva som får diktera villkoren för hur en utredningsmall ser ut. Vi tycker själva att det är viktigt att samma saker utreds oavsett vilken kommun du bor i, men att man heller inte ska underskatta yrkeskompetensen som finns hos de socialsekreterare som arbetar med försörjningsstöd. Dock kan standardiserade bedömningsinstrument ge stora möjligheter till utvärderingar och mer underlag att forska kring om alla kommuner använder sig av samma instrument, vilket vi anser är viktigt då försörjningsstöd är något det forskas lite kring. Detta skulle även kunna vara till hjälp för klienten, då vi tror att det alltför sällan utvärderas vad olika insatser har bidragit till. Vi tror att det kan finnas risker för klienter att de snarare placeras in i de insatser kommunen har att erbjuda istället för vad de egentligen är i behov av. Att då utvärdera de olika insatserna kommunen har gett tror vi kan göra att klienten snabbare kan komma ut i egen försörjning, vilket senare kan leda till mindre kostnader för kommunerna i längden. Om man forskar fram evidensbaserade metoder

även inom arbetet med försörjningsstöd, tror vi att arbetet med försörjningsstöd kommer att värderas högre, även hos andra enheter inom socialtjänsten.