Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper Socialt arbete/Avdelning för sociala studier
Johanna Elfgren
Desirée Strömberg
Som en schackpjäs
Om socialsekreterares upplevelser av sin yrkesstatus vid
handläggning av försörjningsstöd
Like a chess piece
How administrators of economic support perceive their
professional status
Examensarbete, 15 hp
Socionomprogrammet
Termin: VT2012 Handledare: Miia Bask
Examinerande lärare: Lars- Gunnar Engström
Karlstads universitet 651 88 Karlstad
Sammanfattning
Syftet med denna uppsats är att undersöka om handläggare som arbetar med ekonomiskt bistånd upplever att de har lägre status än andra handläggargrupper inom socialtjänsten. Vi var intresserade av att ta reda på om handläggarnas yrkesstatus påverkas av användandet av standardiserade bedömningsinstrument och om upplevelserna om yrkesstatus skilde sig åt beroende på storleken på den kommun handläggarna arbetar i. Vi ville även ta reda på hur statusen yttrar sig och vad som påverkar den.
Vi har använt oss av metodtriangulering för att besvara vårt syfte och våra frågeställningar. Den kvantitativa studien genomfördes med en enkät och den kvalitativa studien med tre intervjuer. Båda studierna genomfördes i Värmlands län.
Kommunerna hade varierande storlek, vilket var en del av urvalsprocessen, då vi själva på förhand trodde att storleken på kommunen kan påverka hur statusskillnaderna ser ut.
Resultatet i vår studie har visat att handläggarnas upplevelse om huruvida de har lägre yrkesstatus än andra handläggargrupper inom socialtjänsten varierar beroende på storleken på den kommun de arbetar i. Handläggarna i de större kommunerna uppfattar sig ha en lägre yrkesstatus medan handläggarna i de mindre kommunerna inte upplever någon påtaglig statusskillnad. Handläggarna anser inte att deras status påverkas av bristen på standardiserade bedömningsinstrument inom försörjningsstöd, utan snarare på hur kunskapen om försörjningsstöd lärs ut på landets socionomutbildningar.
Slutsatsen är att handläggare som arbetar med försörjningsstöd i kommuner med över 10 000 invånare upplever att de har lägre status än andra handläggargrupper inom socialtjänsten.
Nyckelord: Socialtjänsten, status, försörjningsstöd, standardiserade bedömningsinstrument
Abstract
The purpose of this essay has been to answer the question of whether or not administrators of economic support perceive that their professional status is ranked lower than that of their coworkers in other fields of the social services. We set out to study whether or not their comparative status differed depending on their use of standardized assessment instruments and if their experience with regards to professional status differed depending on the size of the municipality they worked in.
We also wanted to determine in what way (if any) the comparative status manifests itself and what factors influences it.
We’ve utilized method triangulation in order to answer the questions posed in our purpose. The quantitative study was conducted using a questionnaire and the qualitative with three interviews. Both studies were conducted in the county of Värmland, Sweden. The three municipalities, in which the interviews was conducted, varied in size which was a part of our selection process due to the fact that we believed that the size would affect the views regarding professional status.
The result of our study shows that how administrators view their comparative ranking differs depending on the size of their respective municipalities. Administrators in the larger municipalities perceive their status to be low in comparison to other fields while administrators in smaller municipalities doesn’t perceive any noticeable difference. The administrators don’t feel that their status is dependent on the lack of standardized assessment instruments within their field but rather the way economic support is taught at the Swedish universities.
Within this study we conclude that administrators working in the field of economic support in municipalities with more than 10 000 inhabitants perceive that their field is ranked lower when compared to other fields within the social services.
Key words: The social service, status, economic support, standardized assessment instruments
Förord
Vi vill inledningsvis tacka de socialsekreterare som tagit sig tid att besvara vår enkät.
Ett stort tack går även till de socialsekreterare som har ställt upp på våra intervjuer.
Utan dem hade inte den här uppsatsen kunnat genomföras. Ett särskilt tack riktar vi till våra respektive praktikplatser där idén till den här uppsatsen väcktes. Vi vill även tacka vår handledare Miia Bask som har gett oss konstruktiv kritik och bra handledning under den här intensiva tiden som uppsatsen har pågått! Slutligen vill vi rikta ett särskilt tack till Markus Olsson som har ställt upp när de tekniska delarna ställt till med problem!
Uppsatsen är utarbetad gemensamt och vi önskar därför också att bli jämbördigt bedömda.
Innehållsförteckning
1 Inledning och bakgrund ...1
1.1 Problemformulering ... 1
1.2 Förförståelse ... 2
1.3 Syfte och specifika frågeställningar... 2
1.4 Disposition... 2
2 Litteraturgenomgång...3
2.1 Ekonomiskt bistånd enligt lagen... 3
2.2 Utredning och individuell behovsbedömning ... 3
2.3 Faktorer som påverkar försörjningsstödet... 4
2.4 Organisering och prioritering inom kommunen... 5
2.4.1 Integrering kontra specialisering ... 5
2.5 Standardiserade metoder ... 6
2.5.1 Rättssäkerhet... 7
2.6 Yrkesstatus ... 8
3 Centrala begrepp och teoretisk referensram...9
3.1 Centrala begrepp... 9
3.1.1 Standardiserat instrument ... 9
3.1.2 Systematisk bedömning ... 9
3.1.3 Evidensbaserad praktik... 9
3.2 Teoretisk referensram ... 10
3.2.1 Ekonomiskt, socialt och kulturellt kapital ... 10
3.2.2 Habitus... 10
4 Metod och material ...12
4.1 Tillvägagångssätt... 12
4.1.1 Metodtriangulering ... 12
4.1.2 Kvantitativ metod ... 12
4.1.3 Kvalitativ metod ... 13
4.1.4 Avgränsningar och urval ... 13
4.1.5 Presentation av intervjupersoner... 13
4.2 Reliabilitet, validitet och generaliserbarhet... 14
4.2.1 Reliabilitet ... 14
4.2.2 Validitet ... 14
4.3 Etiska överväganden... 14
4.4 Kvantitativt material ... 14
4.5 Kvalitativt material... 16
5 Resultat och analys...18
5.1 Kvantitativa resultat ... 18
5.2 Kvalitativa resultat ... 22
5.2.1 Organisation... 22
5.2.2 Yrkesstatus... 23
5.2.3 Standardiserade bedömningsinstrument ... 25
5.2.4 Bakomliggande orsaker till handläggningen av försörjningsstödets låga status 26 6 Diskussion ...27
6.1 Metoddiskussion... 29
6.2 Förslag på vidare forskning ... 30
7 Referenser ...31 8 Bilagor
1 Inledning och bakgrund
Ekonomiskt bistånd är det yttersta skyddsnätet i vårt välfärdssystem. Det är vid korta perioder av försörjningsproblem det ekonomiska biståndets uppgift är att träda in.
Befolkningens behov av ekonomiskt bistånd beror ofta på både individuella och strukturella faktorer, också ofta i samverkan. Exempel på individuella faktorer kan exempelvis vara familjesituation, ålder och missbruk. Strukturella faktorer kan exempelvis vara hur socialförsäkringarna fungerar och villkoren för arbetslöshetsersättning. Anledningen till att många ansöker om ekonomiskt bistånd beror på att arbetslöshetsersättning saknas (Socialstyrelsen 2003).
Enligt lagstiftningen har socialtjänsten två uppdrag. Den huvudsakliga uppgiften är hjälp till självförsörjning. I väntan på detta har den enskilde utifrån en individuell behovsprövning och under vissa förutsättningar rätt till ekonomiskt bistånd (Socialstyrelsen 2003).
Bergmark (2000a) beskriver att arbetet med försörjningsstöd är ett av de viktigaste områdena inom det sociala arbetet. Han skriver att behovet av ekonomisk hjälp är det vanligaste skälet till att människor kommer i kontakt med socialtjänsten och dess individ- och familjeomsorg. Rent kostnadsmässigt utgör kostnaderna för försörjningsstöd den största biståndsinsatsen. Bergmark beskriver även att den forskning som tidigare skett inom området för försörjningsstöd enbart har berört klienten samt mötet mellan klient och socialsekreterare, inte hur man arbetar och effekterna av detta arbete.
I Wörléns (2010) studie framkommer att de flesta tjänstemännen inte anser att den verksamhet de arbetar inom får tillräckligt med resurser. Barn och ungdomar generellt rangordnas genomgående högst av tjänstemän inom individ- och familjeomsorg och av politiker i hur kommunerna ska prioritera sina kostnader. De klientgrupper som man vill prioritera minst är kostnaderna för missbruksproblematik, ekonomiskt bistånd, funktionshindrade och invandrare/flyktingar. Ekonomiskt bistånd är den verksamhet som politiker i första hand ser möjligheter att spara inom.
1.1 Problemformulering
Trots att försörjningsstöd rent kostnadsmässigt är den största biståndsinsatsen, forskas det lite om arbetet med försörjningsstöd. Det är även den verksamhet politiker i första hand ser möjligheter att spara inom, fast det är det vanligaste skälet till att människor kommer i kontakt med socialtjänsten. Detta gör att vi tycker att det är intressant att undersöka om handläggarna som arbetar med ekonomiskt bistånd upplever att detta har någonting att göra med deras status. Eftersom ekonomiskt bistånd är en så stor del
1.2 Förförståelse
Under våra respektive praktikperioder har vi upplevt att handläggarna som arbetar med försörjningsstöd har lägre status än de som arbetar med exempelvis barn och ungdomar. Vår upplevelse är att synen på handläggarnas arbete med försörjningsstöd ses som ett enkelt arbete, delvis från andra handläggargrupper inom socialtjänsten samt från allmänheten. Under vår utbildning på socionomprogrammet har vi hört uttryck som ”det är en bra bas att stå på”, ”det är ju bara att betala ut lite pengar” och
”där är det ju bra att börja arbeta”, gör att vi tror att det finns en uppfattning om att arbetet endast innebär utbetalning av pengar. Vi anser att detta är ett tecken på att arbetet har en lägre status än andra områden inom socialtjänsten. Vi upplever även att det finns en hierarki inom socialtjänsten, att man ska arbeta sig uppåt från botten. Att gå från att handlägga ekonomiskt bistånd till något ”bättre”. Vi har själva, på nära håll, sett hur arbetet med ekonomiskt bistånd genomförs. Vi anser att arbetet är mer komplext och mer mångsidigt än hur det framställs i allmänhet.
Vi har även sett att andra handläggargrupper använder sig av standardiserade bedömningsinstrument som exempelvis Barns Behov I Centrum (BBIC) och Addiction Severity Index (ASI), medan försörjningsstöd står utan detta. Då vi upplever att användningen av standardiserade bedömningsinstrument är något som blir mer och mer aktuellt, funderar vi på om även detta kan ha något med synen på handläggning av försörjningsstöd att göra.
1.3 Syfte och specifika frågeställningar
Syftet med denna uppsats är att undersöka om handläggare som arbetar med försörjningsstöd upplever att de har lägre status än andra handläggargrupper inom socialtjänsten.
Syftet har utmynnat i följande frågeställningar:
• Upplever handläggare som arbetar med försörjningsstöd att de har lägre yrkesstatus än andra handläggargrupper inom socialtjänsten?
• Påverkas handläggarnas yrkesstatus utifrån deras användning av standardiserade bedömningsinstrument?
• Finns det någon skillnad på upplevelsen av den interna yrkesstatusen, beroende på hur stor kommunen är som de arbetar i?
• Hur yttrar sig den interna yrkesstatusen och vilka orsaker påverkar den?
1.4 Disposition
Uppsatsen är dispositionerad i sex kapitel, där nästa kapitel är en litteraturgenomgång med tidigare forskning som är relevant för denna uppsats. Kapitlet Teoretisk referensram redogör centrala begrepp för vår studie och den teori vi valt att använda i vår analys. Efter det kommer ett metodkapitel som innefattar en presentation av studiens utformning samt hur den har genomförts. Den innehåller även information om hur vår datainsamling och hur vårt urval har genomförts samt etiska överväganden under uppsatsen. Därefter kommer vårt resultat och analyskapitel, där vi har redovisat och analyserat den empiri vi samlat in. Vi har delat in dessa i två delar där kapitlet med de kvantitativa resultaten först och därefter de kvalitativa resultaten. I nästa kapitel görs en diskussion avseende resultatet och analys samt här ges förslag på sådan forskning som vi kan ser som intressant för framtiden. Sist i uppsatsen kommer en litteraturförteckning samt 4 bilagor som innehåller enkät, informationsbrev, intervjuguide, samt guide till Instrument X.
2 Litteraturgenomgång
2.1 Ekonomiskt bistånd enligt lagen
Av Socialtjänstlagen 4 kap. 1§ framgår följande:
”Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt.
Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå. Biståndet skall utformas så att det stärker hans eller hennes möjligheter att leva ett självständigt liv” (SFS 2001:453).
Att varje människa har ansvar för sitt eget liv i första hand är alltså en viktig princip i socialtjänstlagen. Socialtjänsten får inte frånta den enskildes ansvar när det gäller detta (Socialstyrelsen 2003). Socialtjänstens uppgift är att förstärka och komplettera människors egna resurser vilket framgår utifrån lagstiftningen. Rätten till bistånd finns endast om den enskilde själv inte kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på något annat sätt. Den enskilde ska också göra allt vad den kan för att bidra till sin egen försörjning. Socialtjänstens insatser ska utformas så att den enskilde ska kunna klara sin egen försörjning så fort som möjligt och biståndet ska utformas så att den stärker den enskildes resurser att leva ett självständigt liv (Socialstyrelsen 2003). När rätten till bistånd bedöms ska det vägas in i vilken omfattning den enskilde kan tillgodose det föreliggande behovet med egna åtgärder (Norström & Thunved 2009).
De personer som söker sig till socialtjänsten för att de inte klarar av sin försörjning, har rätt till att få hjälp så att de klarar sig utan försörjningsstöd på sikt.
Självförsörjning är inte samma sak som att alla ska få försörjning via ett arbete.
Eftersom alla människor inte kan försörja sig genom att arbeta, måste socialtjänsten tillsammans med den enskilda försöka hitta andra långsiktiga lösningar på problematiken med egen försörjning (Socialstyrelsen 2003). Försörjningsstödet skiljer sig från det generella socialförsäkringssystemet, eftersom ekonomiskt bistånd är en individuell behovsprövning som förutsätter att individen i första hand ska försörja sig själv genom arbetsinkomster eller andra generella ersättningar och förmåner.
Utformningen av socialförsäkringssystemet är inte bara avgörande för människors försörjning, utan även för hur många personer som hänvisas till försörjningsstöd.
Utvecklingen av försörjningsstöd påverkas av hur socialförsäkringssystemet är utformat (Minas 2008).
finns barn i hushållet kan deras situation behöva uppmärksammas särskilt (Socialstyrelsen 2003).
En utredning är inte ett administrativt rutinarbete utan ett kvalificerat socialt arbete.
Utredningen ska fokusera på hur den enskilde långsiktigt ska kunna försörja sig själv och ta reda på vilka hinder som finns för den enskilde att göra detta, hur hindren ser ut och hitta utvägar. För att den enskilde ska kunna få den hjälp och det stöd efter dennes individuella förutsättningar och behov, är en grundlig utredning en förutsättning (Socialstyrelsen 2003).
Socialpolitiken i Sverige har utgångspunkten att människor ska ha rätt till en rimlig ersättning vid inkomstbortfall vid till exempel sjukdom och ålderdom. Till skillnad från de flesta bidragssystem, där reglerna är generella med individuella ersättningar, bygger lagstiftningen om rätten till ekonomiskt bistånd på en individuell behovsprövning. Att bedöma och ta ställning till i vilken utsträckning den enskilde själv kan tillgodose sina behov är socialtjänstens uppgift. Om den enskilde har rätt till ekonomiskt bistånd kan skäliga kostnader lämnas för ekonomisk försörjning. För att kunna bedöma vad som kan ses som skäliga kostnader måste handläggare göra en individuell bedömning av vad som är skäligt för den enskilde (Socialstyrelsen 2003).
Det kan vara fråga om att ge ekonomiskt bistånd till glasögon, tandvård och möbler med mera (Norström & Thunved 2009). Bedömningen ska präglas av ett helhetsperspektiv på hushållets eller den enskildes totala situation.
För att kunna förstärka den enskildes förmåga är det en förutsättning att socialtjänstens insatser är individanpassade. Socialtjänstens verksamhet ska bygga på respekt för den enskildes integritet och självbestämmande och den har rätt till att själv bestämma över sin egen situation (Socialstyrelsen 2003). Detta innebär dock inte att rätten till ekonomiskt bistånd är ovillkorlig. Den enskilde anses inte ha rätt till bistånd om han eller hon inte försöker bidra till sin egen försörjning utefter sin egen förmåga.
Detta innebär exempelvis att en arbetslös som ansöker om ekonomiskt bistånd bör vara skyldig till att ansöka om arbete för att ha rätt till ekonomiskt bistånd (Norström
& Thunved 2009).
2.3 Faktorer som påverkar försörjningsstödet
Socialtjänstlagen är en ramlag, vilket innebär att de grundläggande principerna och värderingarna för socialtjänstens verksamhet står i lagtexten, men också att kommunerna har en stor frihet att anpassa sina insatser efter deras lokala förutsättningar. Konsekvensen av den organisationsfrihet kommunerna har är att det kan uppstå lokala variationer som strider mot att alla medborgare, oavsett vart man bor, ska bli lika behandlade (Minas 2008).
Enligt Minas (2008) är arbetet med försörjningsstöd komplext. Många faktorer påverkar arbetet med personers försörjningsproblematik, i både av användandet av metoder och verksamhetens organisation. Exempel på faktorer är den nationella lagstiftningen som anger ramen för ekonomiskt bistånd, medan det är kommunernas ansvar att finansiera, besluta och administrera lagstiftningen.
Andra faktorer som påverkar försörjningsstödets utveckling är strukturella förändringar som demografisk utveckling, migration och förhållandena på arbetsmarknaden. Svängningar i konjunkturen, tillströmningar av flyktingar och högre arbetslöshet gör det svårt att förutsäga hur många personer som har behov av försörjningsstöd, vilket också kan påverka arbetet. Dessa faktorer leder ofta till ett högre tryck på socialkontoren (Minas 2008).
2.4 Organisering och prioritering inom kommunen
I början på 1990-talet steg kostnaderna för försörjningsstöd och fler människor blev berättigade försörjningsstöd. Detta påverkade socialtjänstens organisering, som framförallt har handlat om specialisering, men även aktivering och samordning med klienterna. 1998 minskade det kommunala inflytandet en del, bland annat för att man då införde riksnormen (Minas, 2008). Riksnormen är en schablonberäkning av nödvändiga vardagsutgifter som är uppdelade i olika kostnadsposter. Dessa är livsmedel, kläder och skor, lek och fritid, förbrukningsvaror, hälsa och hygien samt dagstidningar/telefon/TV-avgift (Norström & Thunved 2009).
Bergmark(2000b) beskriver att en effekt av kommunernas försämrade ekonomi har inneburit att kostnadsmedvetandet har ökat inom den kommunala verksamheten. Han skriver även att besparingar har blivit viktigare för beslutsfattarna än vad de har varit tidigare. Socialbidragskostnaderna ses som ett möjligt område att göra besparingar på.
Beslutsfattarna har följt en tendens att enbart fokusera på kostnaderna för ekonomiskt bistånd över tid snarare än att se på andra viktiga perspektiv.
Synen på försörjningsstödtagare har förskjutits från ett socialt problem till ett arbetsmarknadspolitiskt problem. Följden av denna syn har lett till att organisatoriska lösningar har fokuserat alltmer på att hitta strategier för att kunna slussa försörjningsstödtagarna till lämpliga jobb eller att aktivera dem. Gränserna mellan olika organisationer har också blivit otydligare. Vissa klienter är även aktuella hos försäkringskassan och vissa beslut kan inte fattas om inte information delas mellan dem och socialtjänsten. Socialarbetarna ska aktivera arbetslösa, medan arbetsförmedlare också ska hitta aktiveringsåtgärder till försörjningsstödstagare (Minas 2008).
Kommunala arbetsmarknadsavdelningar fanns i 85 procent av alla kommuner 2001 och var fjärde kommun hade en arbetsmarknadsenhet inom socialtjänsten.
Arbetsmarknadspolitik för personer som innehar försörjningsstöd var inte en kommunal uppgift förrän på 1990-talet. Nästan alla kommuner är involverade i samarbeten med flera och olika aktörer samtidigt. Arbetsförmedlingen och
individ- och familjeomsorg skulle hanteras inom en och samma arbetsgrupp. Att arbetet skulle vara mer specialiserat innebär istället att man delar upp ansvarsområdena mellan olika enheter. Vanligtvis en barn- och familjegrupp, missbruksenhet samt en ekonomigrupp (Bergmark 2000a). Det finns olika former av organisationsuppdelning som ger olika varianter av specialisering. En variant är funktionell specialisering, där det finns en organisatorisk uppdelning med klientgrupp eller problematik som utgångspunkt. Ett exempel på detta kan vara att arbetet med missbruk skiljs från arbetet med försörjningsstöd. Under mitten av 1990-talet hade trenden av ökad specialisering gått relativt långt och mest långtgående var specialiseringen inom försörjningsstöd (Bergmark & Lundström 2008a).
Förespråkarna för den integrerade organisationen anser att det skulle innebära att socialsekreterarna i så fall skulle besitta en generalistkompetens och man skulle kunna göra ”helhetsbedömningar”. De som i stället förespråkar specialiserade enheter anser att det skulle bidra till att man som socialsekreterare får ett mer områdesspecifikt kunnande (Bergmark 2000a). Att handläggningen av försörjningsstödet borde skiljas från det behandlingsarbete som utförs i barn- och ungdomsarbetet och missbruksarbetet var något som diskuterades under 1970-talet. Klienters försörjningsstöd, som då gick under benämningen socialbidrag, var en rättighet som inte skulle blandas ihop med det förändringsarbete som drivs i arbetet med barn och ungdomar eller missbrukare. Denna separering av ekonomin är idag genomförd i praktiken i de flesta kommunerna, utom de allra minsta (Bergmark & Lundström 2008a). Förutom olika organisatoriska lösningar är det vanligt att kommuner genomför specifika satsningar på särskilda grupper. Att en kommun satsar på en specifik grupp innebär att de satsar resurser på en särskilt angelägen klientkategori och genomför någon form av riktade åtgärder för att kunna rätta till de problem som finns i den specifika gruppen (Bergmark 2000a).
Försörjningsstöd, missbruksvård och barn- och ungdomsvård tillhör det svenska välfärdsutbudet. Detta välfärdsutbud är ett kommunalt ansvar, vilket innebär att det finns variationer i hur mycket det satsas på olika områden och att det finns ett lokalt inflytande från tjänstemän och politiker. De ekonomiska tillgångar man har och hur stora personalgrupperna är, ger ett mått på hur olika brukargrupper och verksamheter prioriteras (Bergmark & Lundström 2008b).
2.5 Standardiserade metoder
Samhället förändras och socialtjänstens arbete utförs i en ständig förändring.
Ansvarsfördelningen mellan stat och kommun har förskjutits, vilket har bidragit till omställningar inom det sociala arbetet. Under 1990-talet genomfördes olika politiska reformer som innebar ett ökat ansvar hos den kommunala socialtjänsten i exempelvis arbetet med försörjningsstöd. Trots att arbetet med försörjningsstöd är utsatt för föränderliga samhälleliga krav, har det gjorts få försök på att analysera olika metoders användning och se arbetet med ett samhälleligt perspektiv (Minas 2008).
Inom det sociala arbetet benämns metoder allmänt som mer eller mindre sammansatta insatser i människors liv, där man som professionell avser att utreda klienternas situation eller på något sätt motivera dem till en beteendeförändring eller för att påverka klientens livsvillkor. Någon form av varaktighet krävs för att man ska anse det vara en metod. Insatserna kan alltså inte enbart inträffa slumpartat eller utan
uppföljning. Att metoden är teoretiskt förankrad är inte alltid nödvändigt men kan bidra till att en metod får en större legitimitet. Inom socialt arbete finns ett antal områdesspecifika och mer generella metoder. De generella metoderna går att använda inom flera olika områden inom socialt arbete då de specifika istället är anpassade för att användas inom just ett specifikt område. Arbetet med försörjningsstöd har jämfört med övriga områden inom det sociala arbetet en liten mängd områdesspecifika metoder. Inom exempelvis missbruks- och barnavård finns ett antal modeller som handlar om diagnostisering, handläggning och behandling (Bergmark 2000a).
2.5.1 Rättssäkerhet
Johansson (2007) beskriver att en organisation bör bygga på kontroll. Det har visat sig att de som arbetar som gräsrotsbyråkrater har ett svårövervakat arbete och att det finns en viss handlingsfrihet när de utför sina arbetsuppgifter. Det är viktigt att den handlingsfrihet som gräsrotsbyråkraterna har inte medför att de avviker från det syfte som uppdragsgivaren har gett dem. Därför krävs ett visst mått av kontroll av hur arbetet genomförs.
Olika studier som gjorts bekräftar det faktum att det är en brist på systematiserade arbetssätt inom arbetet med försörjningsstöd. Det är stora skillnader mellan kommuner, men även mellan olika socialsekreterare i samma kommun. I ett flertal vinjettstudier som genomförts ses en stor skillnad mellan hur olika handläggare har fattat beslut i en och samma fiktiva fall (Stranz 2007).
Bybergs (2002) studie visar att ju mer självständiga beslut och ju mer frihet den enskilda handläggaren har, riskerar klienten att bli rättsosäkert behandlad. De kommuner som har en hierarkisk struktur med specialiserade beslutsfattare har lägre kostnader för försörjningsstöd, högre grad av rättssäkerhet och stabilare personalgrupper. Enligt Minas (2008) behöver inte kommunal variation vara ett problem, men kan bli det om lagstiftningen tillämpas alltför olika i landet. Olika undersökningar har visat att besluten om ekonomiskt bistånd mellan olika socialkontor och mellan olika enskilda handläggare, har betydande skillnader.
Fem kommuner i Stockholms län gick ihop i ett samarbete som fick namnet KNUT, som står för ”kommunalt nätverk för utveckling”. Detta samarbete syftade till att jämföra de olika handläggarnas bedömningar, beslut och den dokumentation som gjorts vid ansökningar av ekonomiskt bistånd. Detta för att kartlägga och jämföra de olika handläggarnas beslut, bedömningar och dokumentation. KNUT-kommunerna samarbetade med exempelvis Socialstyrelsen och med Sveriges Kommuner och Landsting (Rogeland och Danilda 2011).
2.6 Yrkesstatus
Det finns två komponenter som gör uppfattningen av yrkesstatus. Den ena är kunskap, som baseras på de erfarenheter och den position individen har. Den andra är värdering som är beroende av kunskapen, då värderingar delvis bygger på den kunskap vi själva har. Komponenterna påverkas av hur yrkesgrupperna representerar sig själva utåt och hur de presenteras av andra. Uppfattningarna kommer ur olika informationskällor som exempelvis tv, tidningar och i utbildningsmiljöer som ger föreställningar om yrken som påverkar vår kunskap och hur vi värderar dem (Ulfsdotter Eriksson 2006).
Yrken beskrivs och kategoriseras utifrån den kunskap som krävs för att kunna utföra arbetet samt utifrån utbildningsnivå. Vanliga indikatorer på att yrke har en hög status är lång utbildning, hög lön, makt och inflytande. Uppfattningar om yrkens status grundas på föreställningar och de bilder man har fått av dem utifrån egna personliga erfarenheter och av de åsikter som spegla i samhället (Ulfsdotter Eriksson & Flisbäck 2011).
Status används ofta som synonymt med prestige och syftar då till någon form av värde och anseende. Status är ett begrepp som visar en värdeskillnad som uppstår i relationer till hierarki mellan ett eller flera begrepp. Olika yrken kan bara få hög status genom att andra får lägre status. Status är en värdering som bygger på våra kulturella och kollektiva uppfattningar (Ulfsdotter Eriksson & Flisbäck 2011).
Yrkesstatus är de värderingar och de uppfattningar vi har om yrkens sociala ställning i samhället. Dessa uppfattningar kan också påverka hur man som yrkesutövare förhåller sig till sitt yrke. Beroende på yrkets status får vi olika mycket respekt och erkännande, som kan påverka vår självuppfattning. Vissa accepterar att de har ett lågt anseende i andras ögon, men hos vissa kan även reaktioner förekomma. Exempel på detta kan vara att man försöker kompensera för bristen på erkännande (Ulfsdotter Eriksson &
Flisbäck 2011).
3 Centrala begrepp och teoretisk referensram
3.1 Centrala begrepp
Vissa begrepp är viktiga att definiera för att dessa ska förstås utan feltolkningar i vår uppsats. Nedan kommer några begrepp som vi tycker är relevanta för att den här uppsatsens innehåll ska förstås på bästa sätt.
3.1.1 Standardiserat instrument
”Ett formulär med i förväg fastställda frågor och svarsalternativ i form av numerär eller verbal skala. Kan vara intervjuformulär, skattningsformulär, självskattning eller observationsformulär” (Socialstyrelsen 2012).
3.1.2 Systematisk bedömning
”Att regelbundet och med en standardiserad metod/ett standardiserat instrument bedöma brukares situation/behov och att följa upp samma brukare med samma metod/instrument” (Socialstyrelsen 2012).
3.1.3 Evidensbaserad praktik
”Medveten och systematisk användning av bästa tillgängliga vetenskapliga faktaunderlag, tillsammans med klinisk erfarenhet och klienters erfarenheter och önskemål (eng. evidence-based practice)” (Socialstyrelsen 2012).
3.2 Teoretisk referensram
En teori är ett verktyg som kan användas för att skapa en förståelse eller en förklaring för olika fenomen (Sohlberg & Sohlberg 2011). I denna uppsats har vi valt att ta hjälp av Bourdieu och olika begrepp som han använder för att tolka olika fenomen. Vi kommer exempelvis använda begrepp som kapital och habitus.
3.2.1 Ekonomiskt, socialt och kulturellt kapital
I det samhälle vi lever i, beskriver Bourdieu (2004) att det finns olika fält. I dessa fält skapas olika sociala positioner och i dessa fält finns det normer och värderingar. I varje fält finns det agenter, som är individer eller en grupp av människor. Agenterna har olika ställning, beroende på de kapital man har. Bourdieu beskriver att det finns tre former av kapital. Dessa är ekonomiskt, kulturellt och socialt kapital. Ekonomiskt kapital kan exempelvis vara pengar och materiella tillgångar. Kulturellt kapital kan påverkas av vilken utbildning, umgängeskrets och arbetsplats du har. Det sociala kapitalet innefattar det sociala nätverk som en agent har som exempelvis vänner och kollegor. Tillsammans bildar de något som Bourdieu kallar för symboliskt kapital. De olika kapitalen får olika värde beroende på den kontext de verkar i.
De kapital man har kan dels beror på den miljö man växt upp i eller vilken utbildning man har. Ju mer lika kapital man har i ett fält desto mer har man gemensamt. Det kan finnas olika kapital även inom en grupp, vilket gör att individerna inom gruppen kan ha mer eller mindre gemensamt. De olika fälten samspelar med varandra och detta skapar hierarki dem emellan. När ett fält skapas beror det på att en grupp förenas via gemensamma intressen, som exempelvis kan vara att man har samma kulturella status, man har alltså rätt lika kulturellt kapital. Bourdieu hävdar att en persons symboliska kapital tillsammans med den sociala position man har, kan beskrivas som en livsstil. De kapital som agenten har tillsammans med de normer och värderingar som finns ger en tillhörighet. Utifrån denna tillhörighet agerar och handlar agenterna på ett visst sätt. Detta beskriver Bourdieu som habitus.
3.2.2 Habitus
Habitus beskriver skillnaden mellan individer och grupper, och vad som är bra eller dåligt. Dessa skillnader är inte alltid likadana i alla sammanhang, utan är beroende på den kontext de befinner sig i. Skillnaderna är en förutsättning för att hierarki ska kunna bildas. Ett visst beteende i ett fält kan anses vara exemplariskt, i ett annat vulgärt och så vidare (Bourdieu 2004). Inom en kontext där människor eller institutioner kämpar om resurser, skapas en hierarki där vissa tillgångar och vissa egenskaper värderas högre beroende på den kontext agenten befinner sig i (Sohlberg
& Sohlberg 2011). Att befinna sig som individ i ett rum innebär åtskillnad, för att agenter har särskiljande egenskaper. Dessa skillnader blir inte betydelsefulla förrän det uppfattas av någon att de kan göra skillnad. Vårt habitus styr oss mot en viss skola och en viss studieinriktning och gör det till vårt kall. De kapital agenten har ger preferenser, som exempelvis att kultur är viktigare än makt och utifrån dessa preferenser styrs vi även i våra sociala val. Vi tar de åsikter som finns i det fält vi tillhör etcetera. Genom att växa upp inom en viss social miljö, tar människan efter olika sätt att agera och förhålla sig. Habitus skapas bland annat av människans upplevelser och erfarenheter. Habitus återspeglar gruppens position inom ett socialt
fält. Utbildningarna tenderar att återskapa dessa strukturer utan att veta om det och det är heller ingenting de eftersträvar. Bourdieu (2004) beskriver att det är först när det ekonomiska och kulturella kapitalet får ett värde av agenterna, som gör att de känner igen och erkänner dem, som det blir ett symboliskt kapital. De agenter som tar ställning, som beror på den position man har i fältet, innebär att deras habitus blir benägna att antingen bevara de strukturer som finns i deras fält, eller förändra dem.
Antingen bevarar man spelets regler eller så försöker man bryta dem. De strider som förs, om hur den är utformad och vad som finns kvar från tidigare strider ger också möjlighet att hitta nya ställningstaganden och nya lösningar. Det symboliska kapitalet kan alltså också leda till förändring.
I vår uppsats har vi applicerat Bourdieus teori om habitus på följande vis. Vi ser socialtjänsten som ett fält inom samhället. Inom socialtjänsten finns det olika sociala positioner, normer och värderingar. Agenterna i de olika fälten är i vår uppsats socialsekreterarna, och inom socialtjänsten finns det olika arbetsgrupper. De olika arbetsgrupperna har olika sorters kapital och sociala positioner. I vår analys kommer vi att med hjälp av Bourdieus begrepp habitus applicera det på socialtjänsten. Vi kommer att analysera hur socialsekreterarnas habitus styr deras positioner inom det sociala fältet.
4 Metod och material
4.1 Tillvägagångssätt
4.1.1 Metodtriangulering
När man kombinerar olika forskningsmetoder utvecklas en bredare kunskap än om man väljer att utgå från endast ett perspektiv (Malterud, 2009). Vi har använt oss av metodtriangulering, som enligt Malterud (2009) innebär att både kvalitativa och kvantitativa metoder tillämpas. Den kvalitativa metoden kan ge kunskaper om exempelvis innehåll och karaktär, medan den kvantitativa metoden kan säga mer om omfattning, jämförelser mellan olika grupper och fördelningar.
4.1.2 Kvantitativ metod
Vi har genomfört en kvantitativ enkätundersökning för att besvara våra inledande frågeställningar. Vid konstruktionen av vår enkät följde vi Kyléns (2004) olika delmoment. Under en tidigare metodkurs gjorde vi en fältstudie då vi fick prova på att genomföra en enkätstudie. Vi började med att göra ett första utkast, och lät några vänner besvara den. Därefter skickades en första försöksversion ut, till två kommuner där vi tidigare gjort vår praktik. Vi valde våra praktikplatser för att vi ansåg att det var störst chans att få ärliga och genomtänkta konstruktiva svar. Respondenterna fick skriva kommentarer på vad de tyckte fungerade bra och mindre bra i enkäten samt förslag på frågor. Efter datainsamlingen gjorde vi en sammanställning av resultatet.
När vi gjorde slutversionen av enkäten tog vi med oss de synpunkter som vi fått vid försöksversionen. Vi lade till några frågor, omformulerade och tog bort någon fråga.
Efter konstruktionen av den slutgiltiga versionen av enkäten, mailade vi ut den till de chefer eller kontaktpersoner som vi tagit kontakt med. Cheferna vidarebefordrade enkäten till de socialsekreterare som arbetade med försörjningsstöd i respektive kommuner.
Valet att använda en elektronisk enkätundersökning var för att kunna sprida enkäten till så många socialsekreterare som möjligt, samt för att underlätta vår datainsamling.
Vi diskuterade om vi istället skulle skicka ut enkäten i pappersform, men kom fram till att svarsfrekvensen troligtvis skulle försämras. Utformningen och distributionen av enkäten gjordes i Google-dokument. Vi mailade länken tillsammans med vårt följebrev och varje kommun fick en varsin länk. Vi hade 19 frågor och vissa av frågorna låstes för att undvika att respondenterna gick vidare i enkäten utan att svara.
Enkäten var anonym men vi valde att dela in kommunerna i olika kategorier, för att vi på så vis skulle kunna skicka ut en påminnelse till dem som inte besvarat enkäten. Då kunde vi undvika att påminna alla på nytt.
Resultaten sammanställdes sedan i Google dokument och fördes sedan över i statistikprogrammet SPSS. Google dokument skrev ut resultaten när sammanställningen av resultaten gjordes. För att kunna använda resultaten i SPSS behövde vi att koda om resultaten till numeriska värden.
4.1.3 Kvalitativ metod
Då enkäten i första hand skulle undersöka om handläggare som arbetar med försörjningsstöd upplever att de har lägre status än andra handläggargrupper inom socialtjänsten, ville vi även få en djupare kunskap i hur den interna yrkesstatusen yttrade sig och vad som i så fall orsakar denna skillnad. Därför valde vi att även göra en kvalitativ studie i form av intervjuer med två intervjupersoner, då vi hellre ville skapa en diskussion mellan handläggarna, snarare än konkreta svar. Vi valde att göra tre intervjuer i tre olika kommuner i Värmland. De olika kommunerna hade varierande storlek, vilket var en del av urvalsprocessen, då vi själva på förhand trodde att storleken på kommunen kan påverka hur statusskillnaderna ser ut. Intervjuerna har tagit mellan fyrtio minuter och en timme att genomföra och har gjorts på handläggarnas respektive arbetsplatser.
Vi har använt oss av öppna intervjuer, som Kylén (2004) beskriver att intervjuaren har olika frågeområden som ska besvaras. Vid varje frågeområde eller fråga får den intervjuade svara fritt och därefter bli styrd så att intervjuaren får reda på vad den är ute efter. De öppna frågorna gör att den intervjuade får berätta det den tycker är viktigt, vilket var det vi ville skulle vara till grund till vår studie. Alla intervjuerna spelades in på band och har sedan transkriberats. Ord som har tagits bort är ”mm”, då detta var ett ord som återkom ständigt, men som inte gav någon information av vikt för vår studie.
4.1.4 Avgränsningar och urval
Till att börja med mailade vi en förfrågan om intresset fanns för att delta i vår enkätundersökning samt i eventuella intervjuer. De personer vi mailade till var enhetschefer för ekonomiskt bistånd eller den kontaktperson som stod på respektive kommuns hemsidor. De kommuner som visade intresse för att delta fick göra detta i vår enkätundersökning. I den kvantitativa studien deltog femton av sexton kommuner i Värmland. Tillsammans med enkäten skickade vi ut ett följebrev där information gavs till respondenterna (se bilaga 1). Kontaktuppgifter till författarna fanns i vårt följebrev om de ville ha vidare information eller om det uppstod problem med enkäten. I den kvalitativa studien valdes tre kommuner ut i olika storleksordning, då vi ville ha flera perspektiv eftersom vi själva trodde att upplevelserna av yrkesstatus kunde skilja sig åt mellan små och stora kommuner. Kriterierna för intervjupersonerna var att de skulle arbeta med försörjningsstöd. Enhetschefen för försörjningsstöd i de olika kommunerna hänvisade oss till intervjupersonerna via telefon och mail.
4.1.5 Presentation av intervjupersoner
I studien har tre intervjuer genomförts i tre olika kommuner i Värmlands län. Totalt
4.2 Reliabilitet, validitet och generaliserbarhet
4.2.1 Reliabilitet
Reliabilitet anger tillförlitlighet. Reliabiliteten kontrolleras genom att upprepa datainsamlingen för att se om det ger samma resultat varje gång (Kylén 2004). För att öka reliabiliteten var vi noggranna med att formulera våra enkätfrågor på ett sätt så att det var lite utrymme för tolkning. Enkäten hade en hög svarsfrekvens, vilket ökar reliabiliteten. Det följebrev vi skickade med enkäten kan ha påverkat svarsfrekvensen på ett positivt sätt. Även om vi använde oss av en öppen intervjuguide, pekade intervjupersonernas åsikter åt samma håll, vilket visar en form av stabilitet, som ger en ökad reliabilitet.
4.2.2 Validitet
Validitet handlar om att säkerställa att studien har undersökt det som ska undersökas.
Intern validitet enligt Malterud (2009) handlar bland annat om huruvida relevanta begrepp och kartläggningsmetoder har använts för att studera vårt valda fenomen? I både konstruktionen av vår enkät och öppna intervjuguide har vi utgått från vårt syfte och våra frågeställningar för att kunna mäta det vi ville mäta. Då vi också har gjort en pilotstudie för att se om frågekonstruktionen fungerade anses den interna validiteten vara god. Den externa validiteten handlar om överförbarhet. Vi tror att resultatet i vår uppsats kan generaliseras för socialtjänsten i hela Värmland då enkäten besvarades av 15 av 16 kommuner. Våra intervjupersoners åsikter tror vi kan generaliseras för hela Värmlands län då alla intervjupersoner berört samma områden.
4.3 Etiska överväganden
Vi har använt oss av Vetenskapsrådets forskningsetiska regler och riktlinjer (2002) på följande sätt i vår uppsats. Av vetenskapsrådet presenteras fyra huvudkrav:
1.Informationskravet. Vi tog kontakt med ansvarig chef eller kontaktperson för försörjningsstöd i samtliga värmländska kommuner. Vi informerade cheferna/kontaktpersonerna om att vi är två socionomstudenter vid Karlstads universitet som skriver uppsats under vårterminen samt om vårt uppsatsämne.
Cheferna fick information om undersökningens omfattning samt fick frågan om hon eller han kunde undersöka intresset för att delta i vår studie. Vi kommer att skicka ut ett följebrev tillsammans med enkäten. 2. Samtyckeskravet. I följebrevet som skickades ut tillsammans med enkäten fanns information finnas om att deltagandet är frivilligt. Innan intervjun gavs samma information muntligt till intervjupersonerna. 3.
Konfidentialitetskravet. Enkäten är anonym för att respondenternas personuppgifter inte kommer någon obehörig till känna. Intervjupersonerna har avidentifierats i uppsatsen. 4. Nyttjandekravet. De uppgifter som samlats in under undersökningen kommer endast att användas i denna uppsats.
4.4 Kvantitativt material
Utifrån vår frågeställning genomförde vi univariata och bivariata analyser på vårt insamlade datamaterial.
I vår enkätstudie tillfrågades alla 16 kommuner i Värmlands län att delta. I en kommun besvarade ingen handläggare vår enkät. I resterande 15 kommuner svarade minst en handläggare av försörjningsstöd i varje kommun . Vi vet inte exakt hur
många personer som handlägger försörjningsstöd i Värmland men uppskattningsvis är det cirka 80 handläggare. Uppskattningen har gjorts utifrån de enkätsvar vi fått på frågan hur många som arbetar med försörjningsstöd i respektive kommun och genom kontakt med enhetschefer runt om i Värmland. Skulle detta stämma så skulle svarsfrekvensen ligga på ≈ 69 procent. Könsfördelningen hos våra respondenter är 23,6 procent män och 74,5 procent kvinnor. Av våra respondenter har 78,2 procent en universitetsutbildning inom socialt arbete.
Vår enkät bestod av två olika delar. Den första delen bestod av femton frågor, där bland annat frågorna berörde bakgrundsinformation om respondenterna och om yrkesstatus. Den andra delen bestod av fem frågor som berörde standardiserade bedömningsinstrument. De frågor som är markerade med en stjärna, var frågor som respondenterna behövde svara på för att enkäten skulle kunna registreras. Vissa frågor var utformade så att respondenten själva fick fylla i ett eget svar, som exempelvis fråga ett (se bilaga 2). Annars användes frågor med fasta svarsalternativ, exempelvis fråga nummer fyra, där respondenten fick välja ett alternativ. När enkäten registrerades skickades svaret till ett Google-konto, där vi fick en översikt över alla svar.
När vi skulle sammanställa resultaten i SPSS, kodade vi exempelvis om de fasta svarsalternativen till siffror, för att få ett numeriskt värde och förbereda en datorbearbetning (Ejlertsson 2006). Fråga två i vår enkät handlade om ålder. Frågan var uppdelad i ålderskategorier (se bilaga). Där kodades exempelvis svarsalternativ 20-25 år till det numeriska värdet ett.
Vi valde att dela in de deltagande kommunerna i tre olika grupper beroende på antalet kommuninvånare. I SPSS kodade vi om resultatet. Vi gjorde en kategori med färre invånare än 10 000, en för 10 000- 20 000 och ytterligare en för de kommuner som hade fler invånare än 20 000. Djurfeldt m.fl. (2010) beskriver det positiva med att slå ihop variabelvärden. Detta för att presentationen av variabelvärdena blir förenklad. Läsaren kan då se tydliga skillnader till skillnad mot om man istället har många olika kategorier.
Enligt Djurfeldt m.fl. (2010) används en univariat analys då man vill studera en variabel i taget. Det är ett sätt att för att få information om exempelvis variablernas centraltendens, spridning och fördelning.
Vi valde att slå ihop svarsalternativen i flera frågor, exempelvis frågan om hur socialsekreterarna upplevde sin yrkesstatus jämfört med andra grupper inom socialtjänsten. Alternativen mycket högre och något högre blev tillsammans högre status. Lika hög/låg status fick stå kvar och något lägre status och mycket lägre status
nollhypotesen. I vår uppsats är en nollhypotes att socialsekreterarnas uppfattning av sin yrkesstatus inte skiljer sig beroende på kommunens storlek. Mothypotesen i vår uppsats är då att det faktiskt finns en skillnad på socialsekreterarnas uppfattning.
4.5 Kvalitativt material
Kvalitativa studier ger stora mängder information, vilket gör att man redan i början av analysen måste välja vilka delar vi ska koncentrera oss på ur materialet (Malterud 2009). När vi har gjort vår kvalitativa analys har vi använt oss av systematisk textkondensering. Det valde vi då vi anser att denna metod ger en tydlig struktur i att sortera de mängder av information vi fick, samtidigt som den ger en bra helhetsbild av materialet. Huvudstrukturen i analysmetoden systematisk textkondensering genomförs i fyra faser. För det första: Att få ett helhetsintryck. För det andra: Att identifiera meningsbärande enheter. För det tredje, att bortse från det oväsentliga innehållet i de meningsbärande enheterna och för det fjärde, att sammanfatta betydelsen av det (Malterud 2009). I den första fasen ska man läsa igenom allt material för att försöka få en helhetsbild. I denna fas ska vi lägga vår förförståelse åt sidan och inte ägna oss åt detaljer. När vi har läst allt material väljer vi ut olika teman som vi fastnade för och skriver en lista där man ger de olika temana tillfälliga namn (Malterud 2009). Vi fastnade för temana som vi valde att döpa till organisation, yrkesstatus och standardiserade bedömningsinstrument.
I den andra fasen ska materialet sorteras så att vi kan ta ut de textstycken som belyser den frågeställning man valt. Detta gör man genom att gå igenom materialet för varje rad för att försöka hitta meningsbärande enheten. Den text som väljs ut innehåller kunskap om en eller flera teman som vi valde ut i den första fasen (Malterud 2009).
Vi valde att fokusera på samma teman i den andra fasen som den första. När de meningsbärande enheterna valts börjar man koda dem. De meningsbärande enheterna man väljer, ska ha ett samband med det tema man har valt, och utifrån temat ska man välja bitar av texten som ska märkas av en kod. I denna fas strävar man efter att resultaten ska ha någonting gemensamt och ta ställning till vilka koder som skiljer sig åt och vilka som hör ihop (Malterud 2009). Vi har valt att koda de textstycken som vi ansåg handla om det våra teman belyste. Vi började med att studera hur intervjupersonerna beskriver sin kommuns organisation. De olika citaten har vi kodat till ”politiska prioriteringar”, ”arbetsbelastning”, och ”ansvarsområden”,
”personalförstärkningar” och ”kommunala skillnader”. Vi gick vidare med att koda yrkesstatusen som ”generell status”, ”intern status” och ”status från allmänheten”. Vi kodade även ”dokumentation”, ”forskning” och ”användandet av standardiserade bedömningsinstrument”. Dessa är alltså våra kodade meningsbärande enheter. Vi har kodat våra enheter manuellt, vi har alltså inte använt något datorprogram för att sortera och koda text, utan har använt oss av att stryka under delar ur texten med penna och klippt ut dessa. För att se hur de olika respondenterna bidrar till de olika koderna, kan det vara en hjälp att göra en matris för att visa vart man har tagit de olika bitarna av texten (Malterud 2009). Vi gjorde en sådan matris. Malterud (2009) beskriver att det kan vara bra att i matrisen sortera vart i intervjuerna man har hittat respektive kod. Vi har dock gjort en förenklad variant genom att bara markera vad de olika intervjupersonerna nämner, med ett X. A, B och C står för den kommun intervjupersonerna arbetar på.
Matris över meningsbärande enheter:
Tema A B C
Politiska prioriteringar X X X
Arbetsbelastning X X X
Ansvarsområden X X
Personalförstärkningar X X X
Kommunala skillnader X X X
Generell status X X X
Intern status X X
Status från allmänheten X X
Dokumentation X X
Forskning X X
I den tredje fasen ska vi förstå den kunskap och de innebörder som de olika kodgrupperna representerar. Innebörden av koderna kan beskrivas ur olika aspekter, och då sorteras materialet i olika subgrupper, vilka präglas av vilket perspektiv vi har när vi läser materialet (Malterud 2009). Efter den indelningen är det subgruppen som är den enhet vi analyserar. De olika citaten slås ihop, för att sammanfatta och se det innehåll som finns i de meningsbärande enheterna (Malterud 2009).
I den fjärde fasen ska vi sammanfatta de olika textbitarna för att göra nya beskrivningar. I den här fasen ska vi bedöma om resultatet ger en bra beskrivning, alltså se bitarna åter i sin helhet. De olika subgruppernas/kodgruppernas citat ska sammanfattas och en innehållsbeskrivning görs (Malterud 2009). Efter den fjärde fasen kunde vi sammanställa resultatet.
5 Resultat och analys
5.1 Kvantitativa resultat
Vår enkät har besvarats av 55 respondenter i 15 olika kommuner i Värmlands län.
Alla personer som har deltagit har gjort det frivilligt. 14,5 procent av våra respondenter arbetar i en kommun som har färre än 10 000 invånare. 34,5 procent av respondenterna arbetar i en kommun som har mellan 10 000-20 000 invånare och 50,9 procent arbetar i en kommun som har ett invånarantal med fler än 20 000 invånare.
Resultaten har bearbetats i SPSS och vi har använt oss av Chi2 –test för att se om det finns signifikans i de enkätsvar vi fått. I några frågeställningar har vi inte fått tillräckligt många svar i alla svarskategorier för att uppnå önskad tillförlitlighet, men vi har ändå använt oss av testet för att se hur olika variabler samvarierar i vår studie.
För att kunna besvara den här uppsatsen syfte, var frågan om hur socialsekreterarna upplevde att deras yrkesstatus i deras arbete jämfört med andra arbetsgrupper inom socialtjänsten viktig.
Tabell 1: Upplevelse av yrkesstatus
Jag upplever att yrkesstatusen i mitt arbete, jämfört med andra arbetsgrupper inom socialtjänsten, är:
Svars-
frekvens Procent
Giltig Procent
Kumulativ Procent Varken högre eller lägre 22 40,0 40,0 40,0
Lägre 33 60,0 60,0 100,0
Valid
Total 55 100,0 100,0
Kategorierna mycket lägre och något lägre yrkesstatus, som fanns i vår ursprungliga enkätfråga, slogs ihop och blev tillsammans lägre. Samma sak gjordes med högre och mycket högre, vilket blev högre. Tabellen visar att 40 procent av respondenterna upplever att de varken har högre eller lägre yrkesstatus jämfört med andra arbetsgrupper inom socialtjänsten. Det är 60 procent som har svarat att de upplever den som lägre. Ingen av våra respondenter har svarat att de anser att sin yrkesstatus som högre.
Då vi även ville veta om upplevelserna av yrkesstatusen skiljer sig åt mellan socialsekreterarna, beroende på hur stor den kommun är som de arbetar i, gjorde vi en korstabell.
Tabell 2: Yrkesstatus i förhållande till kommunstorlek
Jag upplever att yrkesstatusen i mitt arbete, jämfört med andra arbetsgrupper inom
socialtjänsten, är:
Lika hög eller låg
Något lägre
Mycket
lägre Totalt
7 1 0 8
Färre än 10 000
87,5% 12,5% 0,0% 100,0%
10 9 2 21
Mellan 10 000- 20
000 47,6% 42,9% 9,5% 100,0%
5 13 8 26
Hur många invånare bor det cirka i den kommun jag arbetar?
Fler än 20 000
19,2% 50,0% 30,8% 100,0%
22 23 10 55
Total
40,0% 41,8% 18,2% 100,0%
I tabellen ovan går det att utläsa att 87,5 procent av de som arbetar i en kommun med färre än 10 000 invånare upplever sin yrkesstatus som lika hög/låg som andra arbetsgrupper inom socialtjänsten. Endast 19,2 procent av respondenterna som arbetar i en kommun med fler än 20 000 invånare upplever samma sak. Det går även att utläsa att desto större kommun respondenterna arbetar i desto fler upplever sig ha en lägre yrkesstatus än andra arbetsgrupper. Vi gjorde även ett Chi2-test och fick fram ett värde (df=4 p=0,006) som visar att det finns en samvariation mellan upplevelserna av status och hur stor kommunen är som du arbetar i .
Tabell 3: Subjektiva upplevelser av andras bedömning av yrkesstatus
Jag upplever att andra arbetsgrupper inom socialtjänsten upplever min yrkesstatus som:
Svars-
frekvens Procent
Giltig Procent
Kumulativ Procent
Högre 3 5,5 5,5 5,5
Valid
varken högre eller lägre och 40 procent ansåg den vara lägre. Vi gjorde även ett chi2- test (df= 2, p= 0) som visar att det finns en signifikant skillnad mellan variabeln.
En annan viktig fråga, för att kunna besvara syftet, var att ta reda på om de som handlägger försörjningsstöd upplever att andra arbetsgrupper inom socialtjänsten tycker att de som handlägger har lägre status. Här ville vi också jämföra om upplevelserna kunde skilja sig åt beroende på hur stor kommunen är som man arbetar i.
Tabell 4: Subjektiva upplevelser av andras bedömning av yrkesstatus i förhållande till kommunstorlek
Jag upplever att andra arbetsgrupper inom socialtjänsten upplever min yrkesstatus som:
Högre yrkesstatus
Lika hög/låg yrkesstatus
Lägre
yrkesstatus Totalt
0 8 0 8
Färre än 10 000
invånare 0,0% 100,0% 0,0% 100,0%
3 11 7 21
Mellan 10 000 -
20 000 invånare 14,3% 52,4% 33,3% 100,0%
0 11 15 26
Hur många invånare bor det cirka i den kommun jag
arbetar? Fler än 20 000
invånare 0,0% 42,3% 57,7% 100,0%
3 30 22 55
Total
5,5% 54,5% 40,0% 100,0%
Tabell 4 visar att upplevelserna av hur andra grupper ser på respondenternas yrkesstatus liknar den som framkom i tabell 2. Vi har slagit ihop kategorierna mycket högre och något högre status till högre yrkesstatus och kategorierna något lägre och mycket lägre till lägre yrkesstatus. Tabellen visar att desto större kommun, desto mer upplever respondenterna att andra arbetsgrupper anser att handläggare av försörjningsstöd har lägre yrkesstatus. Genom SPSS tog vi reda på signifikansvärdet (df=6, p=0,007) som visar att det är en signifikant skillnad för uppfattningen om yrkesstatusen.
En del av vår enkät handlade om standardiserade bedömningsinstrument. En fråga handlade om man hade hört talas om et standardiserade bedömningsinstrumentet som tagits fram för försörjningsstöd. 90,9 procent av respondenterna hade inte hört talas om det standardiserade bedömningsinstrumentet ”Instrument X”.
Vi gjorde en frekvenstabell, då det fanns ett internt bortfall på frågan om till hur stor hjälp användandet av standardiserade bedömningsinstrument.
Tabell 5: Användning av standardiserade bedömningsinstrument
I ditt arbete, till hur stor hjälp skulle användandet av standardiserade bedömningsinstrument vara:
Svarsfrekvens Procent Giltig Procent
Kumulativ Procent
Mycket stor hjälp 2 3,6 3,6 3,6
Stor hjälp 17 30,9 30,9 34,5
Varken stor eller liten hjälp
27 49,1 49,1 83,6
Liten hjälp 8 14,5 14,5 98,2
Ingen hjälp 1 1,8 1,8 100,0
Total 55 100,0 100,0
Även på frågan här under (tabell 6), ville vi se om storlek på kommun, påverkar om socialsekreterarna vill använda sig av standardiserade bedömningsinstrument i sitt arbete.
Tabell 6: Användandet av standardiserade bedömningsinstrument i förhållande till kommunstorlek
Skulle du i ditt arbete med försörjningsstöd vilja använda dig av standardiserade
bedömningsinstrument? Totalt
Ja Nej
5 3 8
Under 10 000
invånare 62,5% 37,5% 100,0%
12 9 21
Mellan 10 000 - 20 000 invånare
57,1% 42,9% 100,0%
12 13 25
Hur många invånare bor det cirka i den kommun jag arbetar?
Över 20 000
invånare 48,0% 52,0% 100,0%
29 25 54
Total
procent. Av respondenterna svarar 52,7 procent att de skulle vilja använda det och 45,5 procent vill det inte.
För att återkoppla till vårt syfte och våra ursprungliga frågeställningar har resultatet i vår enkätundersökning visat att handläggares upplevelse om de har lägre yrkesstatus än andra handläggargrupper inom socialtjänsten beror på storleken på den kommun de arbetar i. Resultatet visar att handläggarna i de större kommunerna uppfattar sig ha en lägre yrkesstatus medan handläggarna i de mindre kommunerna inte upplever statusskillnaden på samma sätt.
5.2 Kvalitativa resultat
I den här delen kommer våra resultat från intervjuerna redovisas. De teman vi använder oss av är organisation, yrkesstatus, standardiserade bedömningsinstrument.
Dessa resultat kommer att analyseras med hjälp av Bourdieus teori om socialt, kulturellt och ekonomiskt kapital och habitus.
5.2.1 Organisation
Bergmark (2001) beskriver att när kommunerna får försämrad ekonomi har besparingar blivit viktigare för beslutsfattarna än tidigare. Ekonomiskt bistånd ses som ett område där pengar kan spara in. Två av de tre intervjuade kommunerna upplever att det har varit svårt att få personalförstärkningar. Anna beskriver:
Vi har inte fått så mycket förstärkningar. Först kom det, hur många år sen är det? Då skulle det dras ner och sen visade det ju sig att det gick ju inte. Fast vi fick också lite grann på ekonomi förra gången när vi, när vi hade en sån där slask.
Flera socialsekreterare berättar att de upplever att andra myndigheter får mindre ansvar, medan socialtjänstens får allt mer. Enligt Minas 2008) har synen på försörjningsstöd förskjutits från ett socialt problem till ett arbetsmarknadsproblem.
Gränserna mellan olika organisationer har blivit otydligare. Socialarbetarna ska aktivera arbetslösa, medan arbetsförmedlare också ska hitta aktiveringsåtgärder till försörjningsstödtagare. Detta överensstämmer med vad våra intervjupersoner personer beskriver. Av Ingegerd framgår följande:
Ja, det kanske är så, att det är omvärlden som påverkar hur många som kommer hit, allt det här, vi tar andra organisationers kostnader, statens kostnader hamnar här istället då, då kanske politikerna skulle börja diskutera det lite mer. När dom sänker andra ersättningar så kommer dom hit.
Jesper reflekterar också över problemet med otydligare gränser mellan organisationer när han berättar att det finns en fara i att kommunerna tar mer och mer ansvar:
Det är en ständig kamp för att de inte ska falla ner till oss. Men jag tror också att det finns en tradition att socialtjänsten har haft, har tagit hand om saker som man inte behöver ta hand om för att man inte har sett till individens. [...] Egna resurser. Utan man har mer tagit hand om, ja, det är klart att jag ska ta hand om dig och såna där saker. Då hittar man på saker på kommunal nivå som ersätter då istället saker som borde ligga på arbetsförmedlingens nivå, och så klagar man sen på att arbetsförmedlingen inte gör något.
Vidare påpekar Jesper att det som tidigare utförts på statlig nivå numera utförs på kommunal nivå. Bourdieu (2004) menar att det finns olika fält i samhället. I denna
