Barn som lärresurser för varandra

Under samtalet kom pedagogerna fram till att vara delaktig handlar om att tillhöra en gemenskap och att man är en viktig tillgång för gruppen. Ett viktigt begrepp som alla pedagogerna pratade mer eller mindre om var barn som lärresurser för varandra. Under ett av våra besök hade en av pedagogerna ordnat en pedagogisk situation som innebar att fyra barn följde med pedagogen ut och hämtade frukt. De hade med sig olika skålar där varje barn fick välja en sorts frukt att lägga i sin skål. Barnen skulle ta fem st ycken frukter var av samma sort. När de kom tillbaka in på avdelningen gick de vidare till de rum som de kallade ”byggrummet” där det bland annat fanns LEGO-klossar. Varje barn skulle nu ta lika många klossar som de hade frukter och i den mån det gick välja

klossarnas färg efter vilken färg de hade på frukterna, till exempel gula klossar för bananerna. Några barn klarade detta utan problem och vissa hade det lite svårare att förstå uppgiften och på ett strategiskt sätt räkna både frukter och klossar.

32

Då kom det en pojke till byggrummet som inte hade varit med och hämtat frukt och pedagogen bad honom hjälpa till eftersom han hade gjort detta flera gånger tidigare. Pojken uppfattades som mycket glad över att kunna hjälpa sina kamrater och kastade sig genast ner över klossarna tillsammans med de andra barnen och började styra upp det hela. De övriga barnen tog tacksamt emot hans hjälp och vår uppfattning utifrån pojkens engagemang var att han i denna situation kände sig delaktig och att hans kunskaper och erfarenheter kunde hjälpa till att få rätt på situationen.

I samtalen med pedagogerna diskuterades olika sätt att få inflytande och att känna sig delaktig. Pedagogerna kom fram till att vara delaktig handlar om att tillhöra en

gemenskap och känna att man bidrar med något. De började också diskutera barn som lärresurser för varandra. Förskolorna arbetar utefter ett protokoll med fem

nyckelstrategier för att synliggöra lärande för barnen på olika sätt och en av punkterna handlar om att barn lär varandra.

En pedagog berättar att genom nyckelstrategierna ska pedagogerna tydliggöra mål och aktivera barnen att lära av varandra. Detta tar de in i projekten och hon förklarar att det blir som en cirkel full av kunskap som barnen redan besitter och som dom tillsammans fortsätter att undersöka. Hon menar också på att det smittar av sig på kamraterna och till slut blir mer eller mindre alla intresserade. Detta håller en annan pedagog med om och menar på att ett barn kan vara delaktig i någon annans lärande. En tredje pedagog ser det som en rättighet att kunna lära av varandra och att man som pedagog ska skapa förutsättningar för det, att det inte alltid är pedagogerna som sitter på all kunskap utan andra kamrater kan ge idéer. Här måste pedagogerna vara lyhörda för att kunna se dessa lärandesituationer. Genom att ett barn lär något till någon annan, så kan det barnet i sin tur kan gå vidare och visa denna kunskap för nästa barn, så stärker barnet sitt eget självförtroende och självkänsla menar en pedagog. Vidare menar pedagogen dessutom att det barn som lär ett annat barn blir delaktig i det barnets stärkta självkänsla och självförtroende.

33

En annan situation som uppstod var när några pojkar sitter och skriver och de hade lite problem att skriva sina namn, vilket var vad dom vill. En pedagog uppmärksammar detta och berättar för pojkarna att hon kommer och hjälper dem så fort hon har fixat en sak. När pedagogen vänder sig bort för att fixa det hon skulle så kommer det en flicka bort till pojkarna. Denna flicka, uppfattar vi, är väldigt duktig på bokstäver och ord och hjälper pojkarna att skriva sina namn. När pedagogen kommer tillbaka blir hon förvånad över att pojkarnas namn redan står på pappret och de förklarar att flickan har hjälpt dem. Denna situation uppstod när vi satt i samtal med pedagogerna senare på eftermiddagen. Pedagogen menar att det ibland är bra på att vuxna inte alltid är på plats direkt och att just backa undan. Hade hon suttit kvar så hade det kanske aldrig hänt.

Barn har stor glädje av att dela med sig av sina tankar till varandra, att få syn på både sitt eget och andra sätt att förstå och upptäcka omvärlden (Åberg & Lenz Taguchi, 2005). För att göra barnen delaktiga så måste man som pedagogen gjorde, bjuda in barnen till att dela med sig av sina erfarenheter och sin kunskap. Om man tillsammans hjälper barnen att lyfta olika kompetenser blir barnen medvetna om varandras olikheter. Pedagogen som höll i situationen med pojken och frukterna hade anammat vikten av att barn lär av varandra och att det är pedagogens ansvar att skapa förutsättningar för att detta ska kunna ske. Vi kunde tydligt se pojkens uppenbara glädje över att få möjlighet att dela med sig av sin kunskap till sina kamrater istället för att pedagogen skulle sätta sig ner med barnen och reda ut situationen. På detta sätt visar pedagogen tydligt vikten av att lyfta fram barns olika kompetenser så att de kan användas som en hjälp till varandra.

Vi kan se att pedagogerna har anammat Vygotskijs syn på den proximala

utvecklingszonen, dvs. utrymme för möjlig utveckling (Brodin & Hylander, 1998). Det betyder att barnet får möjligheter att utvecklas genom hjälp från antingen en vuxen eller andra barn som utvecklat större färdighet. Brodin & Hylander (1998) belyser vidare att Vygotskijs teori är att vi lär oss mycket av varandra och att socialt samspel och

34

För detta krävs en samverkande social miljö och pedagogerna är överens om att barn som lärresurser för varandra är en tillgång för hela gruppen och att det är viktigt som pedagog att lyfta och arbeta medvetet med detta.

Eftersom att pedagogerna på våra besökta förskolor är överens om att barn som

lärresurser till varandra är en stor tillgång, både för den egna individens självkänsla men också för gruppen, så försöker pedagogerna hitta möjligheter att hela tiden få barnen att dra nytta av varandra och lära sig av varandras likheter och olikheter.