Introduktion
Det här kapitlet är baserat på gruppernas barndomsberättelser och handlar huvudsakligen om de dryckesmönster, beteenden och värderingar som fanns, eller finns, i deras familjer.55 Berättelserna består således främst av retrospektioner, även om de i tonåringarnas fall ligger någonstans i gränslandet mellan något som har varit och något som fortfarande pågår. Oberoende av tidsperspektiv har berättelserna det gemensamt att berättaren vill presentera sig själv och sin familj på ett fördelaktigt sätt, eller åtminstone på ett sätt som kan accepteras av de andra deltagarna i gruppen.
Innehållsmässigt kan berättelserna delas in i tre kategorier: Måttlighetsnarrativ, Nykterhetsnarrativ och Problemnarrativ. Utöver det innehållsmässiga som gäller familjens generella dryckesvanor, finns det i berättelserna återkommande definitioner och förklaringar som ger dem en viss struktur och som gör att de andra deltagarna i gruppen förstår hur ”situationen ska definieras”; det vill säga, vilken förväntan deltagarna har att förhålla sig till (Goffman 1959/1998; Scott & Lyman 1968). Strukturen blottlägger även de symboliska betydelser och gränsdragningar som skapas i grupperna, samt den underliggande norm som dessa är utryck för. Vilka typer av definitioner och förklaringar som används varierar mellan berättelsetyperna. Berättelsernas utformning påverkas också av huruvida berättaren är ensam om sin erfarenhet eller om den delas av de andra deltagarna i gruppen. I de fall då deltagarna delar erfarenheter tenderar berättelsernas form också att likna varandra.
Nedan följer en beskrivning av de narrativa kategorierna.
55
Den första frågan i intervjuguiden lyder: Minns ni hur ni först kom i kontakt med alkohol? Den andra frågan handlar om första gången deltagarna själva drack alkohol och ibland går svaren på de olika frågorna in i varandra. Dels är det ganska många intervjupersoner som av misstag druckit alkohol som barn eller som fått smaka av föräldrarna, dels finns det intervjupersoner som inte har några minnen av alkohol förrän de själva drack alkohol som tonåringar eller unga vuxna. Det sistnämnda är dock ovanligt.
Måttlighetsnarrativ
Berättelserna inom måttlighetskategorin är de allra vanligaste. De handlar om en familj som dricker alkohol, men intaget är måttligt och föräldrarna har kontroll över sitt drickande. Påtalad berusning är sällsynt. I den mån negativa eller obehagliga upplevelser av alkohol förekommer i berättelsen tillskrivs de personer utanför den närmsta familjen; avlägsna släktingar, grannar, vänners föräldrar, folk på stan, ”alkisar”, etcetera. Den avvikande är med andra ord någon som inte klarar av att dricka på ett måttligt sätt, alternativt någon som inte dricker alls. I många av dessa berättelser förekommer, vad jag kallar för, berusningsomskrivningar och avdramatiseringar. Detta är förklaringar eller benämningar som syftar till att legitimera drickandet, samtidigt som de pekar mot en gräns för vad som är en accepterad berusning. Det är även vanligt att intervjupersonerna utrycker tacksamhet över att de egna föräldrarna dricker måttligt.
Dessa berättelser ger utryck för en stark måttlighetnorm. Vad ett måttligt drickande innebär varierar en del beroende på gruppdeltagarnas bakgrund och generationstillhörighet. Om det i de äldsta åldersgrupperna oftast innebar att föräldrarna tog en öl och en nubbe på lördagkvällen eller vid sällsynta festligheter, kan det i de yngsta grupperna istället innebära att föräldrarna dricker öl eller vin till maten och ibland flera gånger i veckan. Även om drickandet ibland ordagrant beskrivs som måttligt ska begreppet i det här sammanhanget förstås som ett ideal, snarare än som ett mått på hur mycket alkohol som dricks. En norm som huvudsakligen innebär en avsaknad av berusning – eller åtminstone en viss form av berusning. Måttlighetsnormen förstärks också av att de andra berättelsetyperna direkt eller indirekt förhåller sig till den.56
Nykterhetsnarrativ
Berättelserna inom den här kategorin är ovanligare än måttlighetsberättelserna. De handlar om en familj där det inte dricks alkohol överhuvudtaget, oftast av principiella eller religiösa skäl, men inte alltid. I de här berättelserna är det alkoholdrickandet i sig som står för det avvikande, även om graden av berusning spelar en viss roll. Samtidigt som nykterhet beskrivs vara norm i berättarens familj utgör det också en avvikelse
56
Måttlighetsberättelser förekommer i följande grupper: H18;H20-30;H44-50; H55-67; ST 18; KL27-30; KL28-46;KL49-65;KL48-73; SK18; ML30; ML56-63; ML40-50; U39-49. U51-64;U 47-6156. Det bör dock påpekas att alla berättelser inte är utförliga eller långa. Alla berättelser är inte uppbyggda utifrån den struktur jag nämnt ovan, men de flesta utsagor innehåller delar av dem. Detta gäller även för de andra berättelsetyperna.
gentemot måttlighetsberättelserna. Berättaren avviker från den allmänna normen genom att inte dricka alkohol, men de som dricker alkohol avviker samtidigt från berättarens egna normer. Av den anledningen karaktäriseras dessa berättelser i högre grad av förklaringar och ambivalens än vad måttlighetsberättelserna gör. Det bör dock påpekas att dessa berättelser är få och att det därför är svårare att säga något generellt om deras karaktärsdrag. I hela materialet finns det en fokusgrupp där majoriteten är uppvuxna i nyktra hem (gruppen med artonåriga tjejer från omvårdnadsprogrammet) och utöver dem tre andra personer från olika grupper. [ST18; KL49- 65; U 34-49]. Däremot finns det en del personer som valt ett nyktert liv i vuxen ålder, men dessa berättelser finns inte med i det här kapitlet.57
Problemnarrativ
I likhet med nykterhetsnarrativen finns det enbart ett fåtal berättelser som handlar om alkoholproblem eller missbruk i den egna familjen. De berättelser som jag kallar för problemnarrativ kännetecknas av att någon i berättarens nära familj antingen har uttalade alkoholproblem eller i berusat tillstånd betett sig på ett sätt som varit obehagligt eller skrämmande för berättaren då hon var barn. Berättelserna karaktäriseras av distans i den bemärkelsen att den som berättar har tagit sig bort från den problematiska situationen. Det finns inga berättelser i intervjuerna (oberoende av vilken livsperiod det berättas om) som handlar om problem som deltagarna fortfarande befinner sig i eller är i närheten av.
Problemnarrativen finns representerade i följande grupper: H 20-30; U 34- 49.
Kapitlets disposition
Kapitlet är huvudsakligen strukturerat utifrån dessa tre narrativa kategorier. I varje del kommer jag att ge exempel från ett fåtal fokusgrupper, samt diskutera de självpresentationer eller normer som skapas genom berättelserna och interaktionen kring dem. Det första intervjuutdraget under rubriken; ”Måttlighetsnarrativ nu och då”, är längre än de andra då jag vill visa på hur berättelserna kan se ut och hur de formas i gruppen. I den fjärde delen för jag sedan en diskussion om hur genus konstrueras i relation till
57
Det bör samtidigt noteras att det, särskilt i de äldre grupperna, finns många som berättarom om att en av föräldrarna var nykter, i de flesta fall mamman, men ämnet utvecklas sällan i berättelserna.
positionerna ”mamma” och ”pappa”. Här tar jag även upp ytterligare en typ av berättelse som uppkommer i intervjuer med de femtonåriga tjejerna och som inte självklart kan kategoriseras i någon av de narrativa kategorierna. Detta är berättelser som handlar om mammor som blivit påtagligt och uttalat berusade, men som inte beskrivs ha problem med alkohol. Slutligen kommer jag att sammanfatta kapitlet och föra en diskussion om de diskursiva ramar som berättelserna konstrueras inom.
Måttlighetsnarrativ
Lisbeth: Öl och nubbe. Efter middagen var det grogg. Anna-Lena: Grogg, vichyvatten, sodavatten, långa glas. Lisbeth: Speciellt med slipade grejer på.
Cissi: Och så lite likör vet jag att farmor drack. Lisbeth: Det är till tanterna ja.
Cissi: Och även portvin tror jag fanns men inte vanligt vin.
Lisbeth: Nej för vin, jag tänker just att vin, det var inte alls förekommande. Lotta: Damerna drack ju likör eller portvin om det bjöds någonting i sådana små vackra glas. [Kvinnliga lärare 48-73. Ex 1]
Alexandra: Men jag tror, mina föräldrar har också gjort så att vin på helgen, det är typ normalt. Det är inget konstigt tycker jag. Eller det var i alla fall inte det då när jag var liten. Jag tror inte att jag tänkte på att det var något speciellt eller att det var något. Det kanske var om det var lite finare mat eller så. [Tjej från samhällsprogrammet, 18 år. Ex 2]
Karl: Ja, jag har alltid sett alkohol. Det var något som de vuxna drack, som mamma och pappa drack. Just fester kommer jag inte i håg så där speciellt. De drack väl öl till vardags. [Kille från samhällsvetarprogrammet, 18 år. Ex 3]
Citaten ovan är på många sätt typiska för hur grupper från de äldsta respektive de yngsta åldersgrupperna beskriver sina första upplevelser av alkohol. De illustrerar också några av de övergripande förändringar som skett från det att de äldsta deltagarna var barn mellan cirka 1945-1965 och de yngsta deltagarna var barn under 1990-talet. I de äldre grupperna beskrivs drickandet som mycket sparsamt och deltagarna understryker att det dracks vid helger, fester och högtider, men aldrig till vardags. De alkoholsorter som dracks upprepas nästan som en ramsa: nubbe, öl, grogg, samt ibland en likör till damerna. Ramsan markerar alltså också en skillnad mellan män och kvinnors drickande. I den mån kvinnor nämns i berättelserna beskrivs de dricka mindre än män och även andra sorters alkohol, företrädesvis likörer,
portvin eller sherry. Överhuvudtaget framkommer en bild av att män och kvinnors sfärer är olika och separerade från varandra. Dessa manliga sfärer beskrivs huvudsakligen genom skildringar av drickandet vid fester och högtider, men det är också vanligt med berättelser om poker-, schack- eller bastukvällar. Flera av intervjupersonerna nämner utöver det att deras pappor tog sig ”ett järn”, ”ett par nubbar” eller en öl på fredag eller lördag kväll när de kom hem från arbetet. I vissa familjer bjöds det på en sup eller kaffekask när det kom besök, vilket huvudsakligen berättas av personer som är uppvuxna på landsbygden. I några av de äldsta grupperna berättas om en dryckeskultur som rådde inom vissa manliga arbetarklassyrken, som byggen, båtar och skogsröjning, där det dracks mycket alkohol. I dessa grupper är det också flera som minns motboken. I den äldsta gruppen med hantverkare [H 55-67] berättar männen att det var ett ständigt jagande av ransoner. Deras pappor blev utsatta för påtryckningar om att ge bort sina eftersom de inte drack så mycket själva. Ulf berättar till exempel om hur hans pappa brukade byta bort brännvin mot ved så att de kunde elda i huset. Pappornas måttlighet kunde på det viset göra stor skillnad för familjernas välbefinnande.
I de yngre grupperna har ”nubbe, öl, och grogg” bytts ut mot vin och öl. Skillnaden mellan vardag, helg och fest är inte lika tydligt markerad, men fortfarande är det huvudsakligen högtider som midsommar eller nyårsafton som intervjupersonerna berättar om. I dessa berättelser är det mycket vanligare att båda föräldrarna nämns när intervjupersonerna pratar om familjens drickande. Olika alkoholsorter är inte heller ”könade” på samma sätt som i de äldre gruppernas berättelser. En viss uppdelning finns dock kvar. I de fall där intervjupersonerna pratar om whiskey eller cognac handlar det oftast om pappornas drickande och det finns ytterst få konkreta skildringar av mammor eller andra kvinnor som dricker alkohol eller blir berusade.
Måttlighetsnormens gränser: Berusningsomskrivningar, avdramatiseringar och tacksamhet
Även om rekvisitan och aktörerna skiljer sig åt i den bemärkelsen att sammanhangen är andra och dryckerna bytts ut, är berättelserna till både form och innehåll slående lika i de olika åldersgrupperna. Först och främst delar de ett tydligt budskap om att den egna familjen var måttligt drickande. Måttlighetsbudskapet visar sig delvis genom att föräldrarnas kontrollerade eller sparsamma drickande på olika sätt poängteras av berättaren, men mer specifikt genom att det nästan alltid är någon annan som dricker på ett okontrollerat sätt och som får representera den dåliga berusningen. En vanlig ingång i måttlighetsberättelserna är uttalandet; ”jag har aldrig sett mina föräldrar berusade, men en gång såg jag en släkting/ en gubbe på en fest/en alkis på stan som var berusad.” Det är också vanligt att deltagarna börjar
med att understryka att det inte fanns några problem med alkohol i deras hem. Dessa uttalanden kombineras ofta med tacksamhet över att deras hem var fritt från problem eller att det inte var deras föräldrar som var berusade på den där festen.
Måttlighetsbudskapet framträder också genom de sätt på vilka berusning benämns och förklaras. När intervjupersonerna talar om föräldrarnas alkoholpåverkan använder de i de flesta fall inte ord som just påverkad, full eller berusad. Istället använder de ord som rolig, larvig, glad, pinsam eller lustig. Det här sättet att tala om alkoholpåverkan kallar jag för berusningsomskrivning och är enligt min tolkning en (omedveten) strategi för att kunna tala om berusning utan att den låter farlig eller hotfull. Omskrivningen förstärks ofta genom ytterligare en fras som jag kallar för avdramatisering. En avdramatisering börjar med ett ”men” och följer på det att intervjupersonen (med berusningsomskrivande ord) berättat om en persons berusning. Exempelvis; han kunde bli lite glad/rolig/pinsam ibland, men jag har inte sett honom så full så att han har spytt eller någonting sådant. Eller som i citaten nedan:
Anders:[ J]ag tyckte att de var roliga. Kanske de var ute på vintern och halka omkull. Alltså det var ju ingen som var så där dyngrak, men tillräckligt för att man ska ramla omkull kanske, när dom skulle hem och så där. Det tyckte man ju mest var roligt då. [Hantverkare 55-65 år. Ex 4 ]
Andreas: Inte så att det var någon som blev våldsamt berusad och behövde hjälp, men det fanns ju sprit. [Lärare 30 år. Ex 5]
Kjell: Så finns det någon sorts inblandning av alkohol i det hela, men jag kan inte dra mig till minnes att jag har upplevt mina föräldrar som runtraglandes och kräkandes. [Lärare 30. Ex 6]
När intervjupersonerna talar om att en person var påverkad, ”men inte så att …”, mildras den påtalade berusningen eftersom den inte är så dålig som den skulle kunna vara. Berättarna legitimerar berusningen genom att peka mot ett drickande som inte är acceptabelt. Genom att de så ofta refererar till denna otillåtna berusning pekar de emellertid också mot en möjlig berusning; det vill säga, om det inte vore relativt vanligt att personer blev så berusade att de kräktes, däckade eller blev våldsamma, skulle kommentaren om att de inte var just så berusade vara överflödig. Ett annat sätt att utrycka det på är att betydelsen av (referensen till) att vara berusad är att kräkas, däcka osv, och om man inte beter sig på det sättet är man följaktligen inte berusad. Eftersom alla vet att denna berusning är en möjlighet måste misstanken dock avvärjas. Berusningsomskrivningar och avdramatiseringar är alltså ett sätt att indirekt berätta att personen var alkoholpåverkad, men höll sig innanför – eller tangerade – det acceptablas bortre gräns.
Genom förfarandet att börja med ett förnekande (jag har aldrig sett…, i min familj fanns inga…), för att sedan tala om en rad situationer där papporna varit berusade, framkommer ett tydligt måttlighetsideal som dessutom tycks vara lika starkt i alla åldersgrupper (jmf Bäck-Wiksten och Bergsten 2005).58 Gränserna för vad som kan betraktas som måttfullt är dock en aning diffusa då det kan betyda allt från att smutta på en sherry till att ha svårigheter med att hålla sig på benen. Poängen är att intervjupersonerna benämner alla dessa beteenden på samma sätt. I den bemärkelsen ska måttligheten förstås som ett ideal eller en norm, snarare än som ett mått på hur mycket alkohol som dricks.
Orden berusad eller full har överhuvudtaget en laddning som jag inte hade räknat med innan jag började göra intervjuerna. Barndomskontexten gör det visserligen extra viktigt för intervjupersonerna att understryka trygghet och måttlighet, men fenomenet framkommer också i vuxna intervjupersoners nutidsberättelser. Även i de fall då jag tycker att intervjupersonerna väldigt tydligt pratar om berusning, eller beskriver ett högt alkoholintag som borde leda till berusning, svarar de ofta nekande på en direkt fråga. ”Nej, inte berusad, men lite rolig…”
Det här sättet att tala (eller inte tala) om berusning kan ses som ett utryck för att människor i Sverige är vana vid att prata om frågor som rör alkohol utifrån ett berusnings- och problemperspektiv (jämför Alasuutari 1995; Bruun 1984), särskilt om de handlar om barn och barndom (Edgren - Henrichson 1993). Berusning och problem utgör den diskursiva ram som intervjupersonerna förhåller sig till och som färgar alla deras berättelser, även då de inte talar om berusning eller problem (jmf Alasuutari 1995). Medvetenheten om att ämnet alkohol ofta associeras till problem kan med andra ord framkalla ett behov av att understryka att alkoholintaget inte var problematiskt eller traumatiskt.
Sammanfattningsvis utgörs berättelsernas struktur ofta av en kombination av andrafiering (att det är en annan person som står för den dåliga berusningen), tacksamhet (över att det inte var den egna föräldern som var berusad eller hade problem), berusningsomskrivning (att huvudpersonen/föräldern var lite rolig, larvig eller pinsam) och avdramatisering (men inte så full så att han däckade). Dessa beståndsdelar förmedlar ett måttlighetsideal och skapar en ram som gör att intervjupersonerna kan tala om alkoholkonsumtion och samtidigt presentera sin familj och sin barndom på ett positivt sätt. Berusningsomskrivningar och avdramatiseringar kan ses som en form av legitimerande förklaringar som
58 I boken ”Det moderna föräldraskapet” skriver Bäck-Wiksten och Bergsten (2007) i ett kapitel om kvinnor och stress följande: ”Det var inte ovanligt att kvinnorna förnekade stress, för att sedan rada upp en rad stressituationer. Redan i förnekandet avslöjas alltså ett ideal; nämligen en önskan om att ha allting under kontroll.”
visar var de normativa gränserna för en accepterad/icke accepterad berusning dras i en barndomskontext (jmf Scott & Lyman 1968).
Måttlighetsberättelser nu och då
Sextioåriga lärarmäns barndomsminnen
Nedan följer ett exempel på måttlighetsberättelser från den äldsta ålderskategorin från en grupp manliga lärare i åldern 56-63 år. Männen jobbar på en högstadieskola i en liten stad utanför Stockholm och undervisar i både praktiska och teoretiska ämnen. De har varit kollegor länge och verkar känna varandra väl, vilket visar sig genom att de är avslappnade i varandras sällskap och att samtalet flyter på bra. Björn och Göran umgås även privat och går bland annat på vinprovningar tillsammans. Björn är den av männen som börjar tala och hans berättelse indikerar därmed den gemensamma samtalsramen. Björns associationer till alkohol handlar framförallt om kalas och högtider och han ger en målande beskrivning av hur dessa gick till i hans barndomshem. Ramsan nubbe, öl och grogg (och det lilla glaset av något som kvinnorna drack) tas upp av Björn och upprepas sedan i de andra männens berättelser, även om Mats påpekar att det även dracks vin och sherry i hans familj. Männen betonar att drickandet skedde på helger och fester, men att det aldrig dracks till vardags – en åtskillnad som de i likhet med andra äldre grupper återkommer till flera gånger under intervjun. Minnena beskrivs i stor sett som positiva, vilket förklaras med att det inte var någon som ”spårade ur” som Björn säger. Att upplevelserna beskrivs som positiva kan dock också bero på att moderatorn tolkade Björns initiala berättelse som positiv och därför använde sig av den benämningen i sin följdfråga. I den första delen av citatet som presenteras nedan, visar Mats – som tilldelas ordet efter Björn – också på en typ av ambivalens som kan uppstå när det finns en osäkerhet kring hur situationen ska definieras.
Moderator: Minns ni hur ni kom i kontakt med alkohol första gången? Björn: O ja. I min släkt hade vi väldigt många och stora kalas. I en stor släkt i Skåne hade man det på den tiden. Det var väldigt många kalas och högtider som firades. Och då var det alltid… Tillsammans med mat serverades det alkoholhaltiga drycker. I mina första minnen existerade inte vin. Man hade pilsner och snaps, och damerna fick halv snaps medan herrarna fick hel. Och sedan efter maten var det då... Medan damerna diskade satt herrarna vid groggbordet. När damerna kom från disken fanns det små mindre selzerglas som de kunde ta enbart lemonad utan sprit i. Så såg det ut. Så mycket tidigt