Den tredje uppfattningen fokuserar processerna mellan lärare och barn men också mellan barnen. Att vara pedagogisk innebär således att kunna fungera som handledare och diskussionspart för barnens lärande. I dess enklaste form kan handledningen beskrivas som stöd och bekräftelse men innebär vanligen att läraren samtalar och diskuterar med barnen för att hjälpa dem att nå längre och/eller nå någon form av förståelse och insikt. Samtal/diskussioner kan för-siggå mellan lärare och enskilt barn eller mellan läraren och hela klassen eller grupper av barn. Det är vanligen läraren som initierar samtalen och vanligen har hon/han en klar målsättning, d.v.s. att barnen skall komma fram till en specifik slutsats. Det kan också handla om en kollektiv diskussion där läraren driver ett ”kollektivt” samtal i relation till ett eller några av barnen även om hela klassen anses delta, t.ex. en diskussion med några barn som leder till ett ställningstagande som alla antas samtycka till, även de som suttit passiva eller endast periodvis deltagit i diskussionen. Ibland kan det vara tillräckligt vägle-dande att man som lärare bekräftar att barnen är på rätt väg eller att de förstått, för att de skall komma vidare.
Även om utsagorna som formar den här uppfattningen främst handlar om
lärarens interaktioner med barnen kan också lärarens mer eller mindre inplane-rade och medvetna utnyttjande av barnens möjligheter att hjälpa varandra in-rymmas i uppfattningen. Det förekommer således uttalanden som visar att sam-spelet mellan barnen kan förstås som bidragande till och/eller nödvändigt för barnens lärande.
Först ges tre exemplifierande citat med utgångspunkt i lärarens handledan-de arbete och därefter ges exempel på ett citat där läraren fokuserar interaktio-nen mellan barinteraktio-nen.
I det första citatet fungerar läraren som handledare även om interaktionen inte enbart är verbal. Att vara pedagogisk innebär i det här fallet att hjälpa en pojke att komma underfund med hur resultatet kan bli för att han skall kunna fatta ett beslut om hur han vill ha det.
Intervju nr. 14. Textilslöjd i en sammansatt klass med barn från årskur-serna 3–9. Barnen (ungdomarna) arbetar med olika arbeten de själva har valt.
/…/ Och [Otto] har väldigt mycket idéer om hur väskan skall vara så att, han, vi håller på och diskutera det här med band /…/ Och han vet liksom hur han skall ha det och det där. Och vi provar och, och jag försöker få honom att förstå att man kan inte ha det så långt [bandet] som han har gjort det, [jag] var.… tvungen och nåla fast det /…/ [så att] han märker att väskan hänger nere mellan [hon skrattar] nånstans nere vid knäna och det går ju inte heller. /…/ Och vi försöker ju liksom… och sen märkte jag att det kom in väldigt mycket matte här. Och det blev, det tyckte jag var spännande det här med att det ska vara på mitten, hur mycket skall det vara på sidorna av tyget och… ja, det är… och hur långt skall det vara, liksom rimligheten då.
Det här var ju orimligt då, va, med det här väldigt långa axelbandet då. Men jag sa ingenting, jag tyckte att det där får han upptäcka själv. /…/
Så du bara inte säger?
Nej, jag försöker låta bli och jag försöker liksom resonera med dom ’att varför tror du inte att det kan vara så här?’ om jag liksom har tid, va. Så, så… ja, så försöker jag nog gör det. Istället för [att] ge dom färdiga svar…
/…/ Nu mäter han över axeln då, och så… ser han det att det blir liksom för långt, ganska mycket.… /…/ Han har bestämt själv hur den skall se ut så [skrattar]. Det är inte allt som han har, liksom har tänkt ut att… det fungerar ju inte alltid, va. /…/ det har han kommit underfund med ’så där kan vi inte göra’. Utan vi måste liksom… Han skulle först ha ett band som gick genom öglorna så här och så skulle han kunna dra ihop säcken och så skulle det fortsätta ner. Men det var för smalt det här bomullsbandet som vi hade så han insåg att det kommer inte att hålla. Utan vi måste nog liksom sy ett band av tyg då som han sen sätter på.
Det andra citatet illustrerar en diskussion som är initierad av läraren och som är riktad till hela klassen. Att vara pedagogisk handlar här om att med hjälp av en kollektiv diskussion få barnen att komma fram till en ståndpunkt. Vilka av barnen som deltar är uppenbarligen av underordnad betydelse och det förefal-ler som om slutsatserna ses som gemensamma även om endast en del av bar-nen deltagit aktivt. Det är inte bara slutresultatet av diskussiobar-nen som är viktig utan också diskussionen i sig.
Intervju nr. 15. Lärarledd lektion i svenska för barn i åk. 3 (halvklass) Det här tycker jag om, att samtala om sånt som man läser om. Och funde-ringarna som dom har omkring. Och att sen försöka få det att bli att dom funderar på varandras funderingar.
mm Så att du får en diskussion?
Jo. /…/ Jag brukar försöka träna barnen med det. Jag tycker att det är ju det som dom gör så lite nu för tiden. Att hinna diskutera, då. Att det blir väldigt mycket så här ”eget arbete” och sånt där och där…
mm Att det finns ett värde i att kunna föra en diskussion i grupp?
Jo, och få dom att fundera lite.… Men sen också det här att kunna lyssna till, till varandra. Just höra på varandras argument, då.… Träning i demo-krati. Det där är ganska viktigt. /…/ När det är alla [hela klassen] så då brukar jag inte ta nåt långt för då går det inte.
Blir dom för otåliga?
Jo. Utan det blir lite som det faller sig. Om man märker att barnen är med då så får man… inte planerar jag det såväl inte, och sen med frågor och så där då. Funderar lite så där i stort då vad man, vad man liksom kan komma fram till på slutet på resonemanget. Att man leder dom till det då. Men att sen så kan det ju bli många krokar på vägen. Men jag tycker att just om man har ett samtal om nåt problem så gäller det att kunna få ihop det och avsluta det och försöka få dom att säga, liksom, vad… Det där är ju ganska knepigt ibland att hitta den där rätta frågan där barnet tänker ut det svar som man vet att man… Det är det här vi borde komma fram till.… Jag tycker ju att det finns en moral som man borde komma fram till. Att vi har den skyldig-heten som vuxna då att försöka styra barnen i det fallet. Men att dom själva, liksom, skall försöka komma fram till det då. Att man måste hjälpa dom på vägen. Jag är lite gammalmodig.
Det tredje citatet exemplifierar uppfattningen av att vara pedagogisk genom att handleda barnen för att de skall klara av att utveckla sina tankar. Att vara peda-gogisk innebär att kunna ta tillvara barnens sätt att diskutera och resonera.
Intervju nr. 21. Barnen, som går i en åldersintegrerad klass, arbetar med olika naturvetenskapliga experiment (halvklass).
Vad jag kan säga att är pedagogiskt i det här det är att jag faktiskt tycker att jag fungerar som en handledare i deras arbete. Att jag inte är den som precis talar om för dem, ’gör så här’, ’tänk så här’ utan att jag faktisk… I ett sånt här arbete tycker jag att det fungerar väldigt bra att vara en handledare. Och det har jag mycket lättare för än att vara, så att säga ha en gammaldags lärarroll där jag talar om precis vad som skall göras och hur det skall göras.
Fast det har jag lärt mig tycker jag att man ibland måste vara den läraren också.
Att de kan behöva både och?
Ja, fast det här är, som sagt, en roll som passar mig bättre. Helt klart. /…/
Nu då, är den pedagogiska fortsättningen, det här pedagogiska så kallade arbetet eller vad vi nu har sysslat med. Frågan är vad ledde det till? Gav det några nya kunskaper? /…/ [Läraren ber ett barn berätta hur hon hade reso-nerat] Det där är också ganska medvetet när jag gör att jag försöker plocka fram dom här små, när dom har sina tankar och funderingar. Dom är ofta ganska kluriga och fundersamma och inte det här ’hur ska jag tänka för att jag är i skolan’. Utan dom klurar lite mera själva. Att jag ofta försöker lyfta fram dom då, va, att dom då, det dom har att säga. I de fall jag lyckas uppfatta det.
Att vara pedagogisk handlar inte enbart om att kunna handleda och vägleda, det kan också gälla interaktion barnen emellan. Det sista exemplifierande cita-tet för den här uppfattningen tydliggör att barnen kan ha stort utbyte av att arbeta och diskutera tillsammans.
Intervju nr. 3. Klassen är åldersintegrerad och organiserad i s.k.
familjegrupper. Barnen arbetar med egen planering.
Det är ju också en tanke just det här att ge möjlighet för det här utbytet för eleverna. Att dom ska få se sin egen utveckling.
Vad tänker du på när du säger att dom ska få se sin egen utveckling?
Att dom … dom … nybörjare ser andra som har gått tre år, då kanske sitt tredje år, vad dom har lärt sig … har nån att se upp till, ta efter och dom är treor då kan se att ja, så där var jag också när jag började. Det är ju en av tankarna bakom det. /…/ Där är en situation som jag då ser att den som är äldre då kan, vad heter det, få känna att ’det här kan jag’ och få visa och jag tror att för dom är det viktigt, oerhört viktigt. /…/
KAPITEL 9