Barnens verktyg för lärande

Barnens intresse och fokusering

En av pedagogerna sa att hon ser att barnen intresserar sig mycket för pekplattan och när barnen visar stort intresse för något har de lättare att lära sig.

En av informanterna framhävde att barnen många gånger har lättare att koncentrera sig när de arbetar med pekplattan istället för de “vanliga” materialen.

En annan pedagog sa att en del av de barn som ofta byter aktivitet tycker att det är roligt att arbeta med pekplattan att de lättare kan fokusera sig på uppgiften.

Lekfullheten

En pedagog lyfte att barnen i förskoleåldern inte är rädda för att göra fel utan att de kan trycka och utforska pekplattan. Pedagogen tycker det är bra att vi kan ge alla barn möjligheten att få utforska tekniken.

“Att den kan vara ett bra komplement i den övriga verksamheten som i språk och matematik på ett lekfullt sätt då. Gäller att hitta något som fångar och lär på ett bra sätt. Det är viktigt att vara klar utifrån i vilket syfte vi använder den” (Elin).

Enkelheten och användarvänligheten

En intervjudeltagare sa att de tog fram och visade pekplattan för barnen men att det tog lång tid innan de kom så långt att de visade den för barnen. Utan man måste först själv som pedagog sätta sig in i pekplattan och vilka funktioner som den har.

“Ja och jag tror rent det var ett syfte. Så är det väl med alla smartphones och allting sånt där att man ska trycka och leta själva dom är ju som uppbyggda så. Dom är ju väldigt

användarvänliga och ja” (Carolina).

Verktyg för lärande

En informant påpekar att pekplattan kan ge barnen möjlighet att få sitta en stund för sig själv och jobba vilket hon anser är viktigt då dagens barn är ganska stressade.

”Barnen utvecklas enormt hela tiden och detta är ett av verktygen vi kan använda i detta arbete. Det som kan vara problematiskt är att vi inte kan ha så många barn med samtidigt, det gäller att hitta sätt att ha fler för att kunna räcka till” (Elin).

En av pedagogerna lyfte att de satt mycket till en början och utforskade pekplattan

27

En av pedagogerna lyfte fram att barnen lär sig att sortera och urskilja mönster genom pekplattan, vilket är en bra förberedelse för matematiken.

28

Diskussion

Metoddiskussion

Vi är tacksamma att vi fick kontakt med en förskola i ett så tidigt skede av vårt arbete då det underlättade otroligt mycket för oss då vi kunde planera in observationstillfällena långt i förväg och sedan planera vårt arbete utifrån det.

När vi valde studiens syfte trodde vi att det skulle finnas lite mer bakgrundslitteratur kring pekplattan. Det har varit en utmaning för oss att hitta relevant litteratur då det mesta av litteraturen handlar om barn och datorer, men vi insåg sedan att det inte är stor skillnad på datorer och pekplatta då vi upplever att en pekplatta är en dator men i ett mindre och mer portabelt format.

En annan utmaning som vi har stött på har varit att inte göra arbetet för stort. Först hade vi tänkt använda videoobservationerna som en del av resultatet, men vi kände att det då skulle bli för mycket att analysera, då valde vi att endast använda videoobservationerna som ett stöd då vi skulle formulera intervjufrågorna. Det har varit en väldigt stor hjälp för oss att observera först, då vi aldrig tidigare sett pedagoger använda pekplatta, på så sätt fick vi en förståelse för vad de förklarade under intervjuerna, vilket i sin tur gav en mer kvalitativ intervju då vi hade lättare att ställa följdfrågor.

Vi valde att göra ett observationsschema (se Bilaga 2) där vi bl.a. skrev om vilka appar de använde, vad de gjorde med apparna etc. Vi kände att det till största del var överflödigt, men det var bra då vi kunde skriva ner namn på apparna som de använde då de inte alltid sa vad de hette utan man endast såg vilken app de jobbade med. Hade vi fått välja nu istället hade vi nog valt att endast sitta med papper och penna och skriva ner det man kan ha missat med kameran. Efter en del diskussioner kring vilken form av intervju som vi skulle använda oss av föll vårt val på att använda kvalitativa intervjuer med låg grad av strukturering och det anser vi har varit ett bra val och genom att vi har haft öppna frågor har vi gett informanterna möjlighet till att svara med egna ord på våra intervjufrågor.

När vi skulle skriva ner intervjufrågorna fokuserade vi en stor del på att formulera frågor som var öppna dvs. var-när-hur-frågor och Krag Jacobsen (1993) påpekar att det är bra att använda sig av frågor som börjar på när, hur, vilka, vem etc. Han menar att intervju flyter på bättre om forskaren använder sig av dessa frågor. Vi anser att det har varit både lätt och svårt att

formulera frågor utifrån detta då vi ibland hade svårt att omformulera frågorna så de var öppna, men intervjuerna har flutit på bra och vårt intryck var att intervjufrågorna har varit lätta för informanterna att besvara.

Innan vi observerade på dessa avdelningar hade vi aldrig sett hur pedagogerna arbetade med pekplattan i förskolan. Vi valde därför att gå in i observationerna med en medveten naivitet för att vi skulle vara öppna för nya saker och inte gå in med förutfattade meningar. Före första intervjutillfället hade vi formulerat intervjufrågor men dessa hade ingen bestämd ordning utan

29

vi hade frågorna mer som stöd så att vi skulle beröra det som vi ville ha svar på och kunde formulera följdfrågor för att få ut så mycket information som möjligt och inte riskera att missförstå informantens svar. Vi upplevde att följdfrågorna har gett oss mycket information som vi velat ha, men nu i efterhand känner vi att det är många följdfrågor som vi önskar att vi hade ställt under intervjuerna då det har kommit upp frågor under vår analys som vi gärna hade velat ha svar på.

Det var tidskrävande att transkribera våra intervjuer, men i slutändan var det värt det då vi lättare kunde gå tillbaka och läsa vad de sagt ord för ord istället för att vara tvungna lyssna på inspelningarna flera gånger då vi skulle analysera och skriva resultatet.

Vi upplevde att det var väldigt positivt att använda oss av Google Docs då vi skrev vårt arbete eftersom att båda kunde skriva parallellt med varandra, vi kunde se vad den andre skrev och ge löpande feedback. Det var också bra då vår handledare kunde skriva kommentarer på ett sätt som vi upplever är enklare då man kan se exakt vilken del han kommenterat.

Vi upplevde att det var bra att ha de fyra övergripande etikkraven som Vetenskapsrådet (2002) skriver om att följa under vår studie eftersom de hjälpte oss att inte “trampa någon på tårna” bl.a. genom att vi formulerade ett föräldrabrev (se Bilaga 1) där vi förklarade varför vi skulle vara där, vad vi skulle göra där samt bad om deras tillåtelse att filma deras barn. De frågeställningar som vi har haft genom hela arbetet känner vi har blivit besvarade. Den andra frågeställningen (Hur kan pedagogerna använda pekplattan så den blir ett pedagogiskt verktyg?) hade en mer reflekterande ansats på så sätt att svaren har tagit form igenom att vi resonerat vidare utifrån pedagogernas beskrivningar och erfarenheter, med stöd i vår litteraturbearbetning. Hur pedagogerna upplever användandet av pekplattan känner vi att vi gav svar på genom resultatredovisningen.

Reliabilitets och validitets diskussion

Vårt resultat utifrån intervjusvaren är inte fullständigt reliabelt då svaren kan tolkas på olika sätt men genom att vi skrev ner varsin transkribering och tolkade allihop var för sig och sedan sammanfört våra tolkningar så är vår åsikt att vårt resultat ändock kan räknas som tillräckligt pålitligt. Det som vi skulle ha gjort annorlunda är att låta någon annan verksam pedagog ge sin tolkning på våra transkriberingar för att täcka flera olika tolkningar. Det hade också varit bra att låta en oberoende individ lyssna på intervjuerna och tolka informanteras svar men vi upplevde att vi inte kunde det eftersom att vi då hade brutit mot tystnadplikten som Holme och Solvang (1997) betonar att en forskare ska ha i en studie.

Denna studie är delvis valid eftersom vi följde de krav som Kvale och Brinkmann (2009) beskriver för att säkerhetsställa studiens validitet. När vi analyserade texterna tog vi med pauser, upprepningar och tonlägen, men det var svårt att få med tonlägena. Det skilde sig en del när vi jämförde intervjutranskriberingarna när det kommer till pauser då vi ibland ansåg att en paus startade på olika ställen, men annars var intervjutranskriberingarna väldigt lika. Vi upplevde att det var väldigt svårt att höra var en mening slutar, vad som är en paus och hur länge det får vara tystnad innan det räknas som paus när man transkriberar en intervju.

30

Det som kan ha påverkat intervjuerna negativt är att intervjuerna ägde rum på deras arbetsplats och de kan uppleva att det som de säger är hörbart för deras kollegor, men samtidigt kan det påverka intervjuerna positivt då informanterna kan känna sig trygga. Vi anser att genom att vi utformade alla intervjufrågor så att de berörde användningen av pekplattan i förskolan berörde vi det som studien ämnade undersöka. Vi upplever att våra frågor var tydliga och lämnade lite chans att misstolka vad vi ville undersöka.

Vår åsikt är att en intervjustudie aldrig kan vara fullständigt reliabel eller valid då människor tolkar svar på varierande sätt och därmed får skilda resultat.

Resultatdiskussion

Vi kommer nedan diskutera vårt resultat utifrån våra frågeställningar samt hur resultatet är i relation med bakgrunden.

Hur upplever pedagoger användandet av pekplattan i förskolan?

Introduktion av pekplattan

Alla informanter var positiva till införandet av pekplattan på deras avdelningar, en av informanterna var dock osäker på hur samt i vilket syfte den skulle användas. I intervjuerna som Alexandersson, Linderoth och Lindö (2000) gjorde i sin studie fram gick det även där att alla informanter var mer eller mindre positiva till IKT i undervisningssyfte, en del var väldigt entusiastiska och en del var mer avvaktande. De informanter som var avvaktande såg mer möjligheter och vinster längre fram i framtiden. Healy (1999) påpekar däremot att det inte är lämpligt att introducera tekniken för barnen förrän i mellersta barndomsperioden eftersom att det är först då de kan dra nytta utav medierna och då deras förmåga till att utforska och lära sig i leken inte har försvunnit. En av informanterna lyfter om hur viktigt det är att vi låter barnen utforska ett tekniskt hjälpmedel och det står i Läroplanen för förskolan (Skolverket, 2010) att förskollärarna ska ansvara för att barnen ska utveckla och utmanas i sitt intresse för teknik.

Då informanterna hade jobbat med pekplattan i några år var de fortfarande positiva till dess möjligheter. En av informanterna betonade tydligt att hon såg pekplattan som ett komplement och påpekade att den inte skulle ta över något annat i verksamheten som t.ex. vanlig

bokläsning. Mannerheim (2013, 29 augusti) betonar att det är viktigt att man som pedagog endast såg pekplattan som ett komplement i verksamheten. I det sociokulturella perspektivet betonar Säljö (2000) att de sociokulturella redskapen är utformade så att vi människor lättare ska kunna hantera vardagen och överkomma våra brister och pekplattan är ett verktyg som kompletterar vardagen för oss människor. Vi kunde dock se att det fanns lite mindre positiva tankar om pekplattan i verksamheten då en pedagog lyfte att dokumentation med pekplattan var väldigt tidskrävande för personalen. Flera av informanterna lyfte fram att de inte fått någon utbildning i hur de kunde använda pekplattan innan de införde den och att det inte fanns några klara direktiv för hur den skulle användas.

31

Makt och inflytande i förskolan

Pedagogerna hade olika strategier för hur de skulle få barnen att inte sitta för mycket vid pekplattan. Två av dessa strategier känner vi gav barnen ett visst inflytande över deras eget användande, dels den strategin där de fick tre kort/vecka och dels då barnen var tvungna att välja vad de skulle jobba med innan de satte sig med pekplattan. Detta kopplas ihop med ett kapitel i Läroplanen för förskolan (Skolverket, 2010) där det bl.a. står att barnen ska få ha inflytande över vilka arbetssätt som används och vilket innehåll som ska finnas i

verksamheten.

Trots att barnen fick ett visst inflytande över sitt arbete med pekplattan utövade pedagogerna också en viss makt då de bestämde att de endast fick sitta tre gånger/vecka och att de inte fick byta app då de hade bestämt sig för en som de ville arbeta med. Att sätta en gräns på 30 minuter/arbetstillfälle anser vi handlar om makt och vi upplever att det nog inte är den bästa strategin då barnen kanske inte förstår innehållet samt vad som krävs förrän det är tio minuter kvar av dennes tid, och då kan barnen känna att det inte är lustfyllt att lära via pekplattan och tappar lusten att arbeta med den. Frågan är då om pedagogerna har reflekterat kring att det faktiskt är makt de utövar?

Hur kan pedagogerna använda pekplattan så den blir ett pedagogiskt verktyg?

Pedagogernas betydelse för barns lärande med hjälp av pekplattan

Som Healy (1999) beskriver ovan finns det olika riktlinjer för hur pedagoger bör agera kring pekplattan bl.a. att pedagogerna bör sitta tillsammans med barnet/barnen och detta upplever vi att informanterna också la stor vikt vid i intervjuerna. Även i Löwenfeldt (2011) nämns det att pedagogen endast bör låta barnen använda pekplattan om det sker i interaktion med en

pedagog, för om barnen sitter själva kan det lätt hända att de bara sitter och trycker och utforskar pekplattan och då sker inget lärande.

Några av informanter ansåg att det skulle finnas ett syfte och ett mål med apparna som de laddade ner och testade för att se hur de var utformade och om appen kunde hjälpa dem att nå deras mål. Majgaard, Misfelt och Rønne (2013) betonar att det är viktigt att pedagogerna laddar ner olika appar för att testa och se om de passar barnen och i vilket syfte som de kan eller bör användas. Även Healy (1999) lägger stor vikt vid att pedagogen antingen testar apparna själv eller får andra pedagogers åsikt om vilken app som är lämpligast att använda i utbildningssyfte.

Lärmiljöns utformning

Vi upplever att de pedagoger vi intervjuat anser att det är viktigt att barn ges möjlighet att bekanta sig med tekniken och att pedagogerna ska stötta barnen i deras utforskande, men om barnen inte känner behov av att sitta med pekplattan behöver de inte det. Detta kan kopplas till det Ljung-Djärf, Åberg-Bengtsson och Ottosson (2005) kallar en stödjande lärmiljö. Vi anser att det är viktigt att inte försöka tvinga de barn som inte är intresserade av pekplattan att arbeta med den då en del barn behöver tid på sig innan de känner sig redo att pröva

32

Ljung-Djärf (2004b) nämner tre olika positioner som barn har kring datorn: Ägaren,

Deltagaren och Åskådaren. Vi önskar att man kunde arrangera en lärmiljö där alla barn och pedagoger kunde vara deltagare, men samtidigt tror vi att det kan vara en omöjlighet då det finns barn som måste få se vad det innebär att arbeta med pekplattan innan han/hon vågar vara en deltagare. Det vi vill tillägga är att med pekplattan tror vi att ägarpositionen kan försvinna då det inte endast finns en data mus utan alla kan trycka.

Krav på apparnas utformning

Apparna som vi fick förklarade för oss kan klassificeras som edutainmentprogram, som har definierats av Alexandersson, Linderoth och Lindö (2001), då de blandar text, bild och ljud på olika sätt och bör därför ses som bra appar. Om man däremot går efter de krav på hur ett bra program ska vara utformat som Seymour Papert (1999, refererad i Ellneby, 2005), nämner passar ingen av apparna in på alla kraven. Vi upplever att apparna i sig inte är utvecklande för barnen men om en pedagog sitter med då barnen jobbar med dessa appar och får barnen att reflektera kring det som sker på skärmen så kan ett lärande ske.

Healy (1999) skriver att en del program innehåller reklam som barn inte bör ta del av och det är pedagogens uppgift att se till att sådana program inte används. Trots att Healy skrev detta för ganska länge sen är detta fortfarande ett problem. Många appar som man laddar ner har ofta reklam för andra appar eller olika internet sidor och vår åsikt är att man som pedagog måste använda programmet själv för att se till att det inte finns någon reklam. En pedagog lyfte att hon testade apparna innan barnen fick arbeta med dem för att se om det var något som passade deras åldrar. En annan pedagog berättade att de tillsammans med barnen satt och utforskade apparna. Vi upplever att barnen hinner se t.ex. reklamen som finns i apparna vilket inte är lämpligt.

Pekplattans möjligheter i förskolan

Hur informanterna använde pekplattan på respektive avdelning var ganska lika. Vi känner att de hade många kloka tankar om i vilket syfte man som pedagog använder den och hur

pedagoger bör använda pekplattan för att uppnå detta syfte. Det som alla hade gemensamt var att de upplevde att språk- och matematikutvecklingen kunde främjas. Detta kan kopplas ihop med det som står i Läroplanen för förskolan (Skolverket, 2010) att barnens nyfikenhet och förförståelse för bl.a. språk, matematik och teknik.

Två av informanterna påstår att pekplattan har en betydelse för barn som har ett annat modersmål än svenska. Enligt Läroplanen för förskolan (Skolverket, 2010) ska förskolan stötta barnen som har svenska som andra språk till att utveckla sin kulturella identitet och få möjlighet att utveckla både det svenska språket och sitt modersmål. På skolorna i Sverige finns oftast mer resurser för att ge barn modersmålsundervisning. I förskolans värld finns det inte samma resurser och då upplever vi att pekplattan och dess appar och funktioner kan ge dem en form av modersmålsundervisning.

En av informanterna tog upp att barnen lär sig att sortera och utskilja saker via pekplattan som de sedan kan använda sig av i vardagliga situationer. Healy (1999) påpekar att det är finns en

33

stor risk att barn får erfara mer via tekniken istället för att fysiskt erfara t.ex. sortering. Detta kommer att innebära att barnen får ett mindre kvalitativt lärande och en viktig del i barnens utveckling kommer att gå förlorad. Vi tror att man som pedagog inte enbart ska förlita sig på tekniken då man ska förmedla lärande till barn, utan man ska hitta en sund balans mellan det fysiska lärandet och det lärande som sker via olika former av teknik.

Alexandersson, Linderoth och Lindö (2000) betonar några fördelar med IT i förskolan. En av dessa är att barnen känner att det är okej att göra fel för att det är lätt att rätta till. En av informanterna lyfte att en möjlighet med pekplattan i förskolan kunde vara att barnen i förskoleåldern inte är rädda för att göra fel. Vår erfarenhet är att en del barn behöver få tid på sig för att våga vara med i olika lärsituationer, då de kan vara rädd för att göra fel. Men om man gör något fel på pekplattan upplever vi att det är det lätt att radera och sedan börja om, vilket kan leda till att pekplattan är ett bättre alternativ i vissa situationer.

En av pedagogerna framhöll att pekplattan ger barnen möjlighet att få sitta själv en stund