När informanterna 1a, 1b, och 1c redan hade kommit långt i processen att få fram en strategi för implementeringen av barnkonventionen tillsammans med de olika
pilotbiblioteken kom beslutet från regeringen att barnkonventionen skulle bli lag 1 januari 2020 (SOU 2016:19).
Det var 2015 som vi började jobba ihop med cheferna, och då var det inte aktuellt att det skulle bli lag […]. Så det var bara en himla timing och tur skulle jag säga. Och sen har vi ju använt det som argument […] lite piska liksom. För syftet är ju gott – att komma igång och jobba med det (informant 1c)
Alltså ska man inte nödvändigtvis se det aktiva arbetet med att implementera
konventionen som en direkt konsekvens av lagändringen. Flera bibliotek hade insett att de hade ett uppdrag och började ta sitt ansvar redan innan detta. Även informant 2a beskriver det som att deras beslut att börja arbeta aktivt med implementeringen inte berodde på att det skulle bli lag. På frågan om varifrån uppdraget kommit svarar hon att beslutet inte varit något som målmedvetet kommit till dem ”utan det har man läst generellt och sett att här har vi ett viktigt ansvar att ta […] så det är inte något som har kommit till oss, att vi har blivit tillsagda att jobba med det. Utan det har vi insett själva att vi både vill och rent krasst måste”. Bottom-up-perspektivet, som utgår från aktörerna och inte
policydokumenten, blir således aktuellt för att förstå implementeringsprocessen här (Sannerstedt, 2001, 15).
Till skillnad från det de andra informanterna beskriver menar informant 2b att deras val att börja arbeta med implementeringen är beroende av regeringens beslut. Hon berättar att de alltid har arbetat med barnkonventionen, men att lagändringen innebär att de ska arbeta mer strategiskt och ”ta [sitt] uppdrag på allvar”. Hon beskriver det vidare som ”ett
politiskt uppdrag som kommit, dels i samband med att det ska bli lag”, något som också skiljer hennes erfarenhet från övriga informanter som menar att beslutet att implementera barnkonventionen har kommit från dem själva. Här blir det snarare fråga om att förstå implementeringen som en top-down-process (Sannerstedt, 2001, 14f).
Huruvida lagen har varit en bidragande faktor till att man börjat arbeta mer strategiskt eller inte verkar alltså skilja sig mellan olika bibliotek. Detta visar hur en
implementeringsprocess är dynamisk (Lane, 1982, 18). Något som samtliga informanter är överens om är dock att lagen har varit ett hjälpmedel för att få med övrig personal på tåget. Informant 1b hänvisar till en figur i Löpa linan ut (2019, 43f) som visar på fyra olika attityder kring arbete med barnkonventionen. Ett förhållningssätt besitts av de som velat jobba med barnkonventionen tidigare, men inte haft mandat för det, ett annat besitts av personer som behöver yttre motivation för att börja arbeta med konventionen. Ett tredje förhållningssätt besitts av personer som redan anser att man jobbar med barnkonventionen och att en implementering av den anledningen är onödig.2 Ett sista förhållningssätt är att man inte anser sig behöva arbeta med barnkonventionen eftersom att organisationen inte riktar sig mot barn.3 Informant 1b menar att det främst är den andra gruppen som kan motiveras att arbeta med barnkonventionen genom att det fastställs att den ska bli lag.
Informant 2a menar att lagen är viktig för att den tvingar de bibliotekschefer som tidigare inte förstått att de har ett uppdrag gällande barnkonventionen att fundera över detta och påbörja en implementering. Informant 1a tycker sig också ha sett en
intresseökning för uppdraget efter att beslutet om lagen kommit: ”Det är klart att saker och ting tar skruv på ett annat sätt nu. Och framförallt blir man intresserad av frågan och man
2 Denna attityd syns bland annat i Kulturrådets nekande till bidrag som redogörs för i föregående avsnitt
vill göra något”. Lagen kan alltså ses som ett sätt att få aktörer att vilja implementera barnkonventionen i verksamheten (Vedung, 2016, 85).
Samtliga informanter ser alltså positivt på att barnkonventionen blir lag och tror att detta kan påverka attityder och förhållningssätt. Men samtidigt är det viktigt att påpeka att en inkorporering i lagen inte innebär en automatisk förbättring. Informant 1b berättar hur hon varit på en konferens och föreläst om Löpa linan ut för bibliotekarier i Finland, där konventionen varit lagstadgad sedan 1991. Där frågades deltagarna vilken nivå i
åttastegsmodellen (Eriksson et al., 2019, 17) de ansåg sig befinna sig på. Det visade sig att hälften av deltagarna var på det allra första steget – att känna till att barnkonventionen existerar – och att ingen av deltagarna ansåg sig ha nått högre än de tre första stegen. Detta innebär att man inte förstått innebörden av interventionen (Vedung, 2016, 84). Informant 1a understryker även hon att lagen inte nödvändigtvis innebär att ”allt blir frid och fröjd”, men att en förstärkning i rättsväsendet gör frågan mer synlig.
Framtid
Trots att informanterna vittnar om att det finns flera svårigheter i implementeringsarbetet och att det kommer att dröja innan man ser resultat i verksamheterna ser de alla positivt på framtiden. Informant 2a framhåller att man kommer att ha barnkonventionen som tema på arbetsplatsen 2020. Hon tror att en förändring framförallt kommer att framträda när det kommer till hur man låter barn komma till tals i frågor som rör dem själva. Hon tror också att man i framtiden kommer att ha tydligare skrivningar i bibliotekets verksamhetsplaner och menar att det är viktigt eftersom man då ”ser det hela tiden och blir påmind om uppdraget” (informant 2a). Informant 2b tror däremot inte att man kommer se någon förändring i hur de relaterar till konventionen i sin biblioteksplan. Hon menar dock att andemeningen i barnkonventionen kommer att bäras vidare och att ett barnrättsperspektiv kommer att vara centralt för hur man jobbar på hennes bibliotek.
Informant 1c tycker sig redan ha sett en stor skillnad i hur och var man diskuterar barnkonventionens plats på biblioteken: ”Det känns som att det är väldigt aktuellt. Vi märker ju också att vår bok har blivit enormt uppmärksammad och att det finns ett jättesug efter verktyg och att man verkligen vill komma igång”. Att ämnet aktualiseras och att chefer generellt är redo att påbörja implementeringen syns bland annat i Biblioteksbladets (2019/8, 16ff) temanummer om barnkonventionen där chefers arbete med
implementeringen och Löpa linan ut tas upp ingående. Författarna har också rest runt och föreläst om Löpa linan ut och fått god respons (informanterna 1a, 1b, 1c). Bland annat har man haft en IFLA:s kongress i Aten. Där lade informant 1b och 1c fram förslaget att barnkonventionen ska bli ett av IFLA:s teman 2020 – ett förslag som också antogs av federationen (informant 1c). Dessutom har biblioteksföreningen, efter förslag från informanterna 1a, 1b och 1c instiftat barnrättspriset Elefanten som ska uppmärksamma verksamheter eller personer som arbetat föredömligt med barnkonventionen i en bibliotekskontext (informant 1b; Svensk biblioteksförening, 2019, 35).
Dessutom kan man idag se exempel på verksamheter som redan arbetar med
barnkonventionen på ett föredömligt sätt. Informant 1b tar upp Karlskoga kommun som ett exempel. Där har man helt slutat med böter på försenade eller borttappade böcker. Detta är ett exempel på hur ett arbete med barnkonventionen inte bara rör barnen och barnavdelningen: ”Om en familj får en massa böter så rör det ju barnen också om man har det ekonomiskt taskigt”. Hon tar även upp litteraturhuset i Sandviken, ett bibliotek ämnat endast för barn. Där genomsyrar barnkonventionen, barnperspektivet och barns perspektiv all verksamhet och man har bland annat workshops där man informerar användarna om konventionen och gör barnen själva medvetna om sina rättigheter (informant 1b; Forsgren et al., 2018, 18).
Slutsatser
Slutsatser som kan dras är att det funnits en omedvetenhet kring barnkonventionen och att man haft ett uppdrag kring den på svenska folkbibliotek. Denna okunskap kan härledas till att barnbiblioteket haft en generellt låg status inom biblioteksväsendet. Dessutom har denna okunskap lett till en ovilja att påbörja ett implementeringsarbete, framförallt hos personal som inte arbetar aktivt med målgruppen. Man har inte uppfattat att
barnkonventionen inte endast är en barnfråga utan ska genomsyra hela verksamheten. Trots detta har man ändå arbetat med barnkonventionen tidigare, men detta arbete har varit ostrukturerat och i vissa fall omedvetet. Arbetet med barnkonventionen har dessutom ofta landat på barnbibliotekariens bord vilket har lett till att det har varit en personfråga snarare än en funktion.
I och med utgivningen av den strategiska modellen Löpa linan ut samt regeringens beslut om inkorporeringen av barnkonventionen i svensk lag har dock denna okunskap och ovilja i hög grad motverkats och många bibliotekschefer har uppfattat uppdraget och påbörjat implementeringsarbetet. Några faktorer som tas upp av informanterna som viktiga då man arbetar strukturerat med en implementeringsprocess är samarbeten, både med övriga bibliotek och utomstående sakkunniga, att få med sig hela personalstyrkan och en förståelse för att implementeringsprocesser tar lång tid att genomföra. Det har också framkommit att olika bibliotek och kommuner har olika förutsättningar för ett
implementeringsarbete. Dessa förutsättningar kan röra storleken på
biblioteket/kommunen, chefens intresse för frågan, och ekonomi. Informanternas olika erfarenheter och förutsättningar bottnar i att implementering är en dynamisk process som är kontextberoende.
Att barnkonventionen blir lag 2020 är också något som påverkat
implementeringsprocessen. En av informanterna menar att lagen varit ett direkt incitament för att påbörja arbetet, medan övriga informanter snarare såg på lagen som något som kan användas som ett argument då man vill få med sig andra i processen. Denna diskussion tydliggör att ett implementeringsarbete är både en top-down-, och en bottom-up-process.
En annan slutsats som kan dras är att barnkonventionen idag aktualiseras på ett sätt som inte setts tidigare. Denna förändring kan härledas dels till lagändringen, dels till
utgivningen av Löpa linan ut. I och med implementeringen av barnkonventionen på svenska folkbibliotek finns förhoppningar om tydligare skrivningar i styrdokument och ett barnrättsperspektiv som genomsyrar hela verksamheten.
Olika led i implementeringen av barnkonventionen kan förklaras med hjälp av de tre begreppen förstå, vilja och kunna, som framhäver aspekter av processen som annars inte hade blivit synliga.
Förslag till vidare forskning kan vara ett uppföljningsarbete där man ser huruvida implementeringen lyckats och hur detta tar sig uttryck i det faktiska biblioteksrummet och verksamheten. Ett annat förslag på studie kan vara att jämföra hur man skriver fram barnkonventionen i bibliotekens styrdokument innan och efter implementeringen.
Referenser
Alvehus, J. 2019. Skriva uppsats med kvalitativ metod - en handbok. 2. uppl. Stockholm: Liber.
Ahrne, G. and Svensson, P. 2015. Handbok i kvalitativa metoder. 2. uppl. Stockholm: Liber.
Barnombudsmannen. [u.å]. Barnkonventionen. Barnombudsmannen.
https://www.barnombudsmannen.se/barnombudsmannen/barnkonventionen/ (hämtad 19-10-28)
Barnombudsmannen. 2009. Kom närmare – om att överbygga avståndet mellan barn och
vuxna. Stockholm: Barnombudsmannen.
https://www.barnombudsmannen.se/globalassets/systemimporter/publikationer2/komnarm are_090331.pdf (hämtad 19-11-01).
Biblioteksbladet. 2019/8. Tema rättigheter med ny status.
Blomberg, Sylvia, Holmén, Annika och Marberg, Ann. 2012. Barnkonventionen -
läpparnas bekännelse?. Borås: Högskolan i Borås.
https://regionbibliotekostergotland.se/wp-content/uploads/Dokument_word_pdf/Annika_dokument/Barnkonventionen_lapparnas_b ekannelse_2012.pdf (hämtad 19-11-01).
Braun, V. and Clarke, V. 2006. Using thematic analysis in psychology. Qualitative
Bryman, A. and Nilsson, B. 2018. Samhällsvetenskapliga metoder. 3. uppl. Stockholm: Liber.
Englund, Elizabeth. 2019. Förord. I Löpa linan ut – bibliotekschefens strategiska modell
för implementering av FN:s konvention om barnets rättigheter. Eskilstuna:
Biblioteksutveckling Sörmland.
Eriksson, Ann Catrine, Holmén, Annika, Wennerholm, Christine och Blomberg, Sylvia. 2019. Löpa linan ut - bibliotekschefens strategiska modell för implementering av FN:s
konvention om barnets rättigheter. Eskilstuna: Biblioteksutveckling Sörmland.
Forsgren Anderung, Karin och Folkesson, Elin. 2018. Trampolinmodellen – ett lekfullt sätt
att stärka barns och ungas läs- och språkutveckling. Sandviken: Sanvikens kommun med
stöd av Region Gävleborg.
Halldén, Birgitta. 2003. Barnperspektiv som ideologiskt eller metodologiskt begrepp.
Pedagogisk forskning i Sverige 8(1-2): 12-23.
Hill, M.J. och Hupe, P.L. 2014. Implementing public policy : an introduction to the study
of operational governance. 3. ed. London: SAGE.
IFLA/UNESCO. 1994. Public Library Manifesto.
https://www.ifla.org/publications/iflaunesco-public-library-manifesto-1994. (hämtad 20-01-04).
Koren, Marian. 1996. Tell me!: the right of the child to information. Diss. Amsterdam: Universitet
Lundgren, Lena. 2013. Barnkonventionen och barnbiblioteken. Bibliotek i samhälle (3): 7-11.
Lundgren, Lena. 2015. ”Sänd dit barnen!” Stockholms barn- och ungdomsbibliotek. I Lundgren, Myrstener, Wallin (red.). Böcker, bibliotek, bildning. Stockholm: Stockholmia.
Pressman, J.L. och Wildavsky, A.B. 1973. Implementation : how great expectations in
Washington are dashed in Oakland; or, why it's amazing that federal programs work at all : this being a saga of the Economic development administration as told by two sympathetic observers who seek to build morals on a foundation of ruined hopes.
Berkeley: University of California.
Qvortrup, Jens. 1994. Childhood matters: An Introduction. I Qvortrup, Bardy, Sgritta, Wintersberger (red.). Childhood matters: social theory, practice and politics. Aldershot: Avebury.
Qvortrup, Jens. 2009. Are Children Human Beings or Human Becomings? A Critical Assessment of Outcome Thinking. Rivista Internazionale Di Scienze Sociali 117(3-4): 631-653.
Rydsjö, Kerstin och Elf, AnnaCarin. 2007. Studier av barn- och ungdomsbibliotek: en
kunskapsöversikt. Stockholm: Regionbibliotek Stockholm.
Rydsjö, Kerstin, Hultgren, Frances och Limberg, Louise (red.). 2010. Barnet, platsen,
tiden: teorier och forskning i barnbibliotekets omvärld. Stockholm: Regionbibliotek
Sannerstedt, Anders. 2001. Implementering – hur politiska beslut genomförs i praktiken. I Rothstein, Bo (red.). Politik som organisation – förvaltningspolitikens grundproblem. 3. uppl. Stockholm: SNS förlag.
SFS 2013:801. Bibliotekslag.
Socialutskottets bet 2017/18:SoU25. Inkorporering av FN:s konvention om barnets
rättigheter.
SOU 2016:19. Betänkande av Barnrättighetsutredningen. Barnkonventionen blir svensk
lag.
Svensk biblioteksförening. 2019. Årsmöteshandlingar. Stockholm: Svensk biblioteksförening.
UNICEF. 1989. Barnkonventionen – FN:s konvention om Barnets rättigheter. Stockholm: UNICEF.
Vedung, Evert. 2016. Implementering i politik och förvaltning. Lund: Studentlitteratur.
Vetenskapsrådet. 2006. Forskningsetiska principer inom
Bilaga 1
Intervjuguide bibliotekskonsulenter
Presentation av studien och dess syfte.
Information om hur materialet kommer att användas – endast för forskningssyfte. Information om eventuell anonymitet.
Förfrågan om samtycke för inspelning av intervjun.
Inledning/bakgrund
Hur länge har du arbetat på region x?
Vilken är din roll idag inom region x?
Har du arbetat med Barnkonventionens betydelse för bibliotek tidigare eller var det något som du började med i samband med utvecklingen av modellen?
Om ja: hur och i vilka sammanhang?
Vad har varit din del i arbetet med Löpa linan ut?
Har du varit med i något liknande projekt tidigare? (tex de förstudier som ledde fram till
Löpa linan ut)
Upplever du att det faktum att Barnkonventionen ska inkorporeras som lag ger fler incitament hos chefer att jobba aktivt med den?
Tror du att det faktum att den blir lag kommer innebära en skillnad i verksamheter? Varför tror du att man inte gjort en större kraftansamling tidigare? (står tex att det fanns enstaka initiativ under 90-talet)
Kan du säga något om arbetet som ledde fram till skriften?
Står att expertföreläsningar, workshops, samtal mm är källor till skriften. Kan du säga något mer om detta?
Arbetet med modellen
Hur kom det sig att ni började med arbetet med Löpa linan ut?
Var det på uppdrag av någon? Vem?
Finansiering?
Varför sågs ett behov av ett utvecklande av en modell för implementeringen av Barnkonventionen?
Okunskap rörande Barnkonventionen hos bibliotekschefer? Var detta isåfall något som även syntes i verksamheten på folkbiblioteken eller arbetade man med Barnkonventionen "omedvetet"?
Hur såg arbetet ut?
Hur kom ni fram till åttastegsmodellen?
Vad var tanken bakom Löpa linan ut? Förhoppningar/mål?
Det står i förordet att den vänder sig främst till chefer – var tanken att den skulle skickas till alla folkbibliotekschefer? Har detta gjorts? Har ni försökt nå ut på annat sätt?
Vilka är det som du vet har tagit del av Löpa linan ut? Endast de län som varit med och utvecklat den eller även andra?
Efterarbetet
Hur har arbetet efteråt sett ut?
Är du fortfarande inblandad i implementeringsarbetet inom regionen? På vilket sätt?
Har ni fått respons på Löpa linan ut från biblioteken?
Tex om de gjort en kartläggning. Från det egna länet eller andra? Positiv/negativ? Anser bibliotekscheferna att denna typ av implementering är nödvändig?
Hur långt har folkbiblioteken i ditt län kommit med implementeringsarbetet?
Har du någon uppfattning om andra län/kommuner? Dels de som deltog i arbetet med Löpa linan ut, dels andra län/kommuner i landet.
Har ni redan nu kunnat se konkreta resultat vad det gäller implementeringen av Barnkonventionen i relation till Löpa linan ut?
Skillnader mot de som inte tagit del av modellen?
Finns det några planer på ett uppföljningsarbete?
Avslutning
Förfrågan om det finns andra som informanten rekommenderar för intervju. Särskild betoning på kommun-nivå.
Bilaga 2
Intervjuguide bibliotekschefer
Presentation av studien och dess syfte.
Information om hur materialet kommer att användas – endast för forskningssyfte. Information om eventuell anonymitet.
Förfrågan om samtycke för inspelning av intervjun.
Inledning/bakgrund
Vilken är din roll på biblioteket?
Jobbar du specifikt med barn?
Hur många jobbar med barn?
Har ni någon övergripande tanke bakom hur ni jobbar med barn? Hur har det sett ut tidigare (innan implementering)
Innan Barnkonventionen blev lag
Biblioteksplan – finns Barnkonventionen i den?
Vilken typ av diskussioner hade ni?
Hur har detta arbete med konventionen synts i verksamheten? Hur har det omsatts till praktisk verksamhet (lokaler, antal medarbetare, budget etc)
Hur kommer det sig att ni bestämde er för att börja jobba med Barnkonventionen
Hur har diskussionerna sett ut?
Hur mycket information har ni fått om lagändringen?
Arbetet med implementeringen
Har ni någon strategi för implementeringsarbetet?
Förarbete? Diskussioner i personalgruppen? På vilket sätt och med vem? Har detta lett till någon form av strategi?
Är det mest de som jobbar med barn eller är det all personal som inräknas?
Regionbiblioteken i Östergötland, Örebro, Sörmland och Gävleborg har utvecklat en arbetsmetod för hur man kan jobba med implementeringen av lagen. Har du tagit del av den strategiska modellen?
Är den något ni använder som hjälpmedel för implementeringen? Använder ni er av några andra hjälpmedel?
Vilka typer av diskussioner har ni haft rörande lagändringen?
Behövs den? Hur påverkar den ert arbete? Skillnader mot tidigare?
Har du stött på något motstånd från medarbetarna?
Efter implementeringen
Vilken skillnad tror du ni kommer att se i verksamheten efter implementeringen?
Hur kommer ni att se till att kunskapen förs vidare?
Jag antar att ni arbetar med nästa biblioteksplan nu – hur tror du att lagändringen kommer påverka den?
Kommer det att finnas skillnader? Vilka?
Avslut
Förfrågan om styrdokument