Barnrätt på bibliotek
Om implementering av FN:s konvention om
barnets rättigheter på svenska folkbibliotek
Sammanfattning
I denna uppsats undersöks hur FN:s konvention om barnets rättigheter och
implementeringen av den kan relateras till svensk folkbiblioteksverksamhet. Syftet är att undersöka hur implementeringsprocessen ser ut på folkbibliotek i landet och vilka förutsättningar som finns för ett arbete med konventionen. Huruvida inkorporeringen av barnkonventionen i svensk lag innebär någon skillnad för folkbibliotekens arbete
undersöks också. Studien är baserad på fem semistrukturerade intervjuer med
bibliotekskonsulenter och enhets- och avdelningschefer från olika kommuner och regioner i Sverige.
Studien visar att man tidigare arbetat med barnkonventionen på ett omedvetet och ostrukturerat sätt och att det funnits kunskapsluckor kring ämnet. Implementeringen av konventionen innebär ett mer organiserat och målinriktat arbete där barnkonventionen genomsyrar alla delar i verksamheten. Inkorporeringen av konventionen i svensk lag har lett till att medarbetare som tidigare varit ovilliga till ett implementeringsarbete har kunnat motiveras och i vissa fall har lagen varit ett direkt incitament för bibliotekschefer att påbörja implementeringsarbetet. Studien visar även att ett lyckat implementeringsarbete på folkbibliotek innebär en lång process och att olika bibliotek har olika förutsättningar för detta arbete.
Nyckelord: FN:s konvention om barnets rättigheter, implementeringsteori, folkbibliotek,
Innehållsförteckning
INTRODUKTION ... 1
FN:S KONVENTION OM BARNS RÄTTIGHETER BLIR SVENSK LAG ... 1
LÖPA LINAN UT ... 3
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 3
BEGREPP ... 4
Barn ... 4
FN:s konvention om barnets rättigheter ... 4
DISPOSITION... 4
TIDIGARE FORSKNING ... 6
BARNET OCH BIBLIOTEKET ... 6
BIBLIOTEKET OCH BARNKONVENTIONEN ... 7
BARNDOM ... 8
TEORI ... 10
IMPLEMENTERINGSTEORI ... 10
Top-down och bottom-up ... 12
Statiska och dynamiska problem ... 12
Förstå, vilja, kunna ... 13 METOD ... 14 INTRODUKTION ... 14 URVAL AV INFORMANTER ... 14 INTERVJUMETOD...15 ANALYSMETOD ... 16 FORSKNINGSETISKA ASPEKTER... 17
RESULTAT OCH ANALYS ... 19
KUNSKAPSLUCKOR OCH LÅG STATUS ... 19
TILLKOMSTEN AV LÖPA LINAN UT OCH ARBETET MED IMPLEMENTERINGEN ... 22
BARNKONVENTIONEN SOM LAG... 26
FRAMTID... 28
SLUTSATSER ... 30
REFERENSER ... 32
BILAGA 1 ... 36
Introduktion
Barn har varit en viktig del av svenska folkbibliotek sedan Valfrid Palmgren öppnade det första barnbiblioteket i Stockholm 1911, som sedan kom att utgöra ett exempel för de moderna svenska barnbiblioteken (Lundgren, 2015, 176f).Idag utgör barn och unga en av folkbibliotekens prioriterade målgrupper och således är en stor del av den verksamhet som bedrivs riktad mot just barn (SFS 2013:801). Att arbeta för barns rättigheter borde därför ses som en självklarhet. Denna uppsats behandlar implementeringen av FN:s konvention om barnets rättigheter på svenska folkbibliotek.
FN:s konvention om barns rättigheter blir svensk lag
FN:s konvention om barns rättigheter, som antogs av unionsländerna 1989, innehåller 54
artiklar rörande barns medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Sverige ratificerade barnkonventionen 1990 och har således sedan dess åtagit sig ett ansvar att se till att barnen i Sverige får dessa rättigheter åhörda
konventionen i svensk lag ska göra den synligare och tydligare för de institutioner som arbetar med och för barn (SOU 2016:19).
Barnkonventionen har sedan den ratificerades varit en del av bibliotekens
verksamhetsplan i Sverige. Kerstin Rydsjö och AnnaCarin Elf (2007, 19ff) skriver att konventionen är ”en viktig grund för utvecklingen av bibliotekens arbete gentemot barn och unga” och att den barnsyn som blir synlig i konventionen kan kopplas samman med hur man ser på barn i svensk folkbiblioteksverksamhet. Även i antologin Barnet, platsen,
tiden – teorier och forskning i barnbibliotekets omvärld (Rydsjö et al., 2010, 14f) kan man
läsa att sättet på vilket man ser på barn idag inom bibliotek kan härledas till det som står i konventionen. Här lyfts bland annat fram att man inom biblioteksvärlden ser på barn som ”aktiva medskapare av sina egna liv och sammanhang” (ibid., 17), något som kan kopplas direkt till artikel 12 i konventionen (UNICEF, 1989, 18).
Man skulle alltså kunna hävda att barnkonventionen redan har en stark förankring i folkbiblioteken och att en implementering av den lagstadgade konventionen i
bibliotekssektorn av den anledningen skulle vara överflödig. Men det finns också rapporter som pekar på motsatsen. En enkätundersökning som gjordes 2011 visade att hälften av bibliotekscheferna som deltog ansåg sig vara i behov av mer utbildning kring barnkonventionen och att dessa framförallt ville ha mer kunskap om ”implementering i verksamhet, uppföljning, fördjupning om barnkonventionen, barn och bemötande och nya infallsvinklar och sätt att arbeta” (Blomberg et al., 2012, 18). I en rapport från
Barnombudsmannen (2009, 16) har det också framkommit att endast 24% av barn mellan femte och åttonde klass anser att vuxna på bibliotek respekterar dem och tar dem på allvar. Dessa rapporter och undersökningar indikerar att det finns belägg för att arbeta med implementering av barnkonventionen inom en bibliotekskontext. Det är också intressant att undersöka huruvida inkorporeringen av konventionen i svensk lag motiverar
Löpa linan ut
Ungefär samtidigt som beslutet om att göra barnkonventionen till lag kom gavs boken
Löpa linan ut – Bibliotekschefens strategiska modell för implementering av FN:s
konvention om barnets rättigheter (2019) ut. Boken är skriven av bibliotekskonsulenter i
Gävleborg, Sörmland, Örebro och Östergötlands regioner och innehåller en strategi tänkt att hjälpa bibliotekschefer med implementeringen av barnkonventionen. Bokens kärna ligger i en åttastegsmodell bestående av en taxonomi, där det första steget innebär att man har uppmärksammat att barnkonventionen finns, och där det sista steget innebär att man har fullföljt implementeringsarbetet och sett till att barnkonventionen finns med i alla beslut som rör verksamheten (Eriksson et al., 2019, 16f). Varje steg i modellen motsvarar alltså en fas i implementeringsprocessen och för varje steg finns en rad konkreta verktyg och hjälpmedel kring hur man kan tänka och arbeta i just denna fas. Modellen tar också fasta på de artiklar i konventionen som är centrala för just biblioteksverksamhet och särskilt de artiklar som man sett en bristande medvetenhet kring (ibid., 29ff). Dessa artiklar är artikel 4, 13, 16, 17, 23, 30, 31 och 42 som bland annat rör barns rätt till
information och vila och fritid (UNICEF, 1989, 20; 28). Utgivningen av Löpa linan ut var det som väckte mitt intresse för studien och den har varit av stor relevans när det kommit till utformningen av uppsatsen.
Syfte och frågeställningar
• Hur har man på folkbibliotek arbetat med barnkonventionen innan den blev svensk lag?
• Vad innebär inkorporeringen av barnkonventionen i svensk lag för folkbiblioteksarbete?
• På vilket sätt innebär implementeringen av barnkonventionen en skillnad för den verksamhet som bedrivs på folkbiblioteken?
Begrepp
Barn
Barnkonventionens första artikel definierar barn som ”varje människa under 18 års ålder, om inte barnet blir myndigt tidigare enligt den lag som gäller för barnet” (ibid., 14). Detta är också den definition som återkommer i den tidigare forskningen på området och det är således även den definition som jag har valt att använda mig av i min uppsats.
FN:s konvention om barnets rättigheter
Den officiella titeln på skriften är FN:s konvention om barnets rättigheter. I uppsatsen kommer även benämningarna ”barnkonventionen” och ”konventionen” att syfta till denna, främst för att uppnå en språklig variation. Även benämningen ”barnrättskonventionen” kommer att diskuteras.
Disposition
för- och nackdelar med denna. Resultat- och analysdelen bygger på en kronologi. Detta innebär att jag först redogör för vilken status barnkonventionen har haft på svenska folkbibliotek sedan den ratificerades 1990. Därefter redogörs för hur projektet och boken
Löpa linan ut kom till och hur detta kan bidra till en förståelse för hur en
implementeringsprocess kan se ut. Här finns även en redogörelse för hur folkbibliotekschefer tänker kring sitt eget implementeringsarbete. Beslutet om
Tidigare forskning
I detta avsnitt har den tidigare forskning som är aktuell för min uppsats delats in i tre avsnitt. Först redogörs för forskning kring barnbibliotek, därefter forskning rörande barnkonventionen och bibliotek och till sist barndomsforskning.
Barnet och biblioteket
En skrift som blivit central inom barnbiblioteksforskning sedan den kom ut 2007 är
Studier av barn- och ungdomsbibliotek – en kunskapsöversikt av Kerstin Rydsjö och
AnnaCarin Elf. Anledningen till att boken kom till var för att man såg ett behov av en mer sammanhängande och översiktlig forskning inom biblioteks- och informationsvetenskap med just barnet i fokus. Man hade också en förhoppning att kunskapsöversikten skulle kunna höja kompetensen hos barn- och ungdomsbibliotekarier (Rydsjö och Elf, 2007, 11ff). Översikten består av tio kapitel som på ett eller annat sätt behandlar barn och
ungdomar och deras relation till bibliotek. Materialet som har använts till översikten består i första hand av magisteruppsatser från de olika högskolorna med biblioteks- och
informationsvetenskapsutbildningar, men även kandidatuppsatser från Norge och Danmark, artiklar och tidskrifter med koppling till barnbibliotek, offentlig statistik och skrifter från de svenska regionbiblioteken (ibid., 17f). Med hjälp av detta material ger författarna en bild av vad barn- och ungdomsbibliotek är och har varit (ibid., 19).
med att barnkonventionen varit en värdegrund för folkbibliotek sedan den ratificerades (ibid., 19).
Kerstin Rydsjö, Frances Hultgren och Louise Limberg är redaktörer för antologin
Barnet, platsen, tiden – Teorier och forskning i barnbibliotekets omvärld (2010).
Antologin innehåller 11 kapitel som på ett eller annat sätt behandlar barnets relation till biblioteket. Av särskild relevans är kapitel 2, som avhandlar barnperspektivet, och kapitel 11, som avhandlar det samtida barnbiblioteket och dess identitet.
Biblioteket och barnkonventionen
Mängder av forskning kring barnkonventionen och dess betydelse för olika organisationer och praktiker har gjorts. Här har jag valt att lyfta den forskning som särskilt kan
sammanlänkas med biblioteksverksamhet och som av den anledningen är relevant för min studie.
I Lena Lundgrens (2013) artikel ”Barnkonventionen och barnbiblioteken” undersöks barnkonventionens koppling till biblioteken under den tid då utredningen om huruvida konventionen skulle bli lag eller inte fortfarande pågick. Lundgren (ibid., 8) poängterar att det inte räcker att som bibliotek ha med barnkonventionen som en del i sina styrdokument, utan att detta också måste synas i praktiken. Detta gäller dels resurstilldelningen, såsom lokaler, personal och medieanslag, dels den fysiska lokalen och verksamheten. Det räcker alltså inte att vara medveten om barns rättigheter och att bemöta barn med respekt; utan att arbeta med barnkonventionen är något som bör genomsyra alla delar av verksamheten, från budget till anpassad miljö.
och regionbibliotekarier i landet och till 51 bibliotekschefer i olika kommuner. Det som framkommer i studien är att barn ses som en prioriterad målgrupp hos samtliga
informanter, men att knappt en tredjedel har med barnkonventionen som en del av sina styrdokument (ibid., 26). Barnkonventionen – Läpparnas bekännelse är också bakgrund till att två av författarna, Sylvia Blomberg och Annika Holmén, ville arbeta vidare med barnkonventionen och folkbibliotek, något som sedan mynnade ut i Löpa linan ut.
I Marian Korens avhandling Tell me! The Right of the Child to Information (1996) skriver hon om vilken roll information har för barns utveckling och relaterar detta till hur barns rätt till information formuleras i olika artiklar i barnkonventionen. Hon skriver att barnkonventionen är formulerad så att det inte alltid är tydligt vem som har ansvar att se till så att barnens rättigheter tas hänsyn till, vilket gör att barns rätt till information åsidosätts (ibid., 355). Vidare lägger hon fram folkbibliotek som ett exempel på en
institution som borde vara välanpassade för att arbeta med dessa frågor och tar upp IFLAs
Public Library Manifesto (1994), där service för barn tas upp som en av kärnorna för
folkbiblioteksverksamhet. Koren (1996, 454ff). menar att många av de formuleringar som återfinns i barnkonventionen ligger i linje med de som finns i IFLAs manifest och att folkbibliotek därför borde implementera den i sin verksamhet.
Barndom
Sist men inte minst vill jag i detta kapitel belysa forskning kring hur man ser på barn. Jens Qvortrup (2009, 631f) är en central forskare i vad som har kommit att kallas ny
barndomsforskning och menar att man ska se barn som ”human beings” snarare än ”human becomings”. Detta innebär att man ser på barn som egna individer och på
är viktigt att man ser till barns behov och bästa inom politik, där annars vuxnas intressen, som ofta inte korrelerar med barnens, står i centrum.
Något som ofta tas upp då man talar om barn och bibliotek är begreppen barns
perspektiv och barnperspektivet. Gunilla Halldén (2003, 13f) menar att det handlar om att urskilja huruvida det är barnen själva eller en företrädare för barnen som bestämmer utgångspunkten. Barnperspektiv syftar till ett perspektiv som ämnar att se till barns villkor och verka för barns bästa. Begreppet används ofta för att belysa hur barn får ta plats i politiska beslut. Detta innebär dock inte nödvändigtvis att man inhämtar information från barnen själva innan beslutsfattning. Vad som anses vara barns bästa är också beroende av tid och plats och på intet sätt en statisk sanning. Barns perspektiv å andra sidan är barns egna erfarenheter och upplevelser, hämtade från dem själva. Halldén (ibid., 12f; 17) härleder begreppen barnperspektiv och barns perspektiv till barnkonventionen.
Teori
Implementeringsteori
Implementeringsteori är teori främst utvecklad inom statsvetenskap och offentlig
förvaltning (Hill och Hupe, 2014, 13). Temat implementering som en del av policyanalys kan härledas tillbaka till boken Implementation – How Great Expectations in Washington
Are Dashed in Oakland; or, Why It’s Amazing that Federal Programs Work at All, This Being a Saga of the Economic Development Administration as Told by Two Sympathetic Observers Who Seek to Build Morals on a Foundation of Ruined Hopes (1973) skriven av
Jeffrey L. Pressman och Aaron Wildavsky. I boken behandlar författarna hur man genom politiska program försökte minska arbetslöshet i minoritetsgrupper, och de kommer fram till att politikernas avsikt med projekten inte stämde överens med hur de senare
genomfördes. Författarna (ibid., xiii) definierar implementering som ”to carry out, accomplish, fulfill, produce, complete”. Detta är en definition som senare har kommit att bli allmänt rådande inom implementeringsstudier.1 Implementering är alltså den process
som sker mellan politiska och administrativa beslut och resultat. Jan-Erik Lane (1982, 1) menar att policystudier med fokus på implementering kan belysa huruvida de politiska målen har blivit uppfyllda samtidigt som de kan komma fram till lösningar för hur beslutsfattare ska forma sina program för att uppnå effektiv implementering.
Implementeringsteori är relevant för min uppsats eftersom den kan belysa dels huruvida implementeringsprocessen av barnkonventionen har fungerat enligt beslutsfattarnas intention, dels hur en effektiv implementeringsprocess kan se ut i praktiken i en bibliotekskontext.
Som synes ovan är implementering en process i sig, som kan ta lång tid att genomföra, men för att förstå innebörden av implementering bör man också sätta den i en större
kontext. Implementering uppstår inte i sig själv, utan föregås av en rad beslut och steg, något som Evert Vedung (2016, 18) belyser med den så kallade policycykeln.
Figur 1 visar policycykeln såsom den beskrivs av Vedung (2016, 19).
Här ses implementering som en del i ett större sammanhang där de sju delarna i
policyprocessen är beroende av varandra. För att en implementering ska ske måste man som första steg ha identifierat ett problem. I fallet med barnkonventionen kan denna problemupptäckt vara att man sett att ratificeringen inte fungerat i praktiken.
Problemanalysen kan i sin tur vara den utredning som regeringen tillsatte för att se huruvida organisationer uppfattat sitt uppdrag rörande barnkonventionen. Cykeln skiljer också på implementeringens objekt, kallat interventionen, och själva implementeringen. I
den här studien utgör barnkonventionen interventionen som ska implementeras. Vedung (ibid., 18) menar att policycykeln framförallt är användbar för att den konkretiserar och organiserar studiet av offentlig politik, något som i många fall är ett komplicerat förlopp.
Top-down och bottom-up
En implementeringsprocess kan studeras och förstås ur ett ”top-down”- eller ett ”bottom-up”-perspektiv (Sannerstedt, 2001, 24. Top-down-perspektivet innebär att man ser implementeringen som en kedja med utgångspunkt i det politiska beslut som ledde till den. Samma kedja sedd ur ett bottom-up-perspektiv innebär istället att man utgår från den punkt då det offentligas tjänster överlämnas till avnämaren. Skillnaden mellan top-down och bottom-up är således att den förra tar avstamp i beslutsfattarnas avsikter medan den senare istället utgår ifrån tillämparnas handlande. De två olika perspektiven har också olika synsätt på lagar. I ett top-down-perspektiv är det själva lagen som ligger till grund för analysen medan man med ett bottom-up-perspektiv menar att lagen ofta inte har någon betydelse alls för analysen (ibid., 25).
Sannerstedt (ibid.) skriver att de två perspektiven ska ses som en del av en större teori och inte vitt skilda synsätt. Dock kan man se de två perspektiven som olika strategier för hur man bedriver implementeringsforskning rent metodmässigt. Top-down innebär att forskaren utgår från det auktoritativa beslutet i sin analys medan bottom-up utgår från den faktiskt meddrivna verksamheten. Med tanke på att uppsatsens syfte är att utröna vad implementeringen av barnkonventionen innebär för den faktiska biblioteksverksamheten så kommer jag här att främst använda mig av ett nedifrånperspektiv.
Statiska och dynamiska problem
policy faktiskt har blivit implementerad. Detta är i många fall svårt att avgöra då en implementeringsprocess kan ha många olika utfall. Lane (ibid., 19) menar att en lyckad implementering innebär att målen och utfallen tillfredsställer den speciella relationen dem emellan. Det statiska problemet handlar alltså om resultatet av en implementering, medan det dynamiska problemet snarare handlar om själva implementeringsprocessen. Det dynamiska problemet bottnar i att en policy inte har ett enda mål, utan flera. Huruvida ett mål har uppnåtts eller ej beror på hur aktörerna i implementeringsprocessen uppfattar det. Detta innebär att man inte kan se på implementering som något objektivt – vad som ses som en lyckad implementering hos en grupp kan ses som ett misslyckande hos en annan. Det dynamiska problemet är intressant att diskutera i denna studie, eftersom biblioteken ofta arbetar självständigt med implementeringsprocessen och den således kan se olika ut i olika kommuner. Vad som utgör en lyckad implementering kan också variera beroende på vilket perspektiv man anlägger (ibid., 26f).
Förstå, vilja, kunna
Förstå, vilja och kunna är tre begrepp som brukar ses som bärande inom en implementeringsprocess (Vedung, 2016, 83). Förstå handlar om i vilken grad implementeraren har förstått innebörden av det som ska implementeras. Vedung (ibid., 84) skriver att ”[d]et duger inte att bara allmänt känna till vad en intervention går ut på; man måste i detalj fatta vad den handlar om”. Vilja handlar om i vilken utsträckning implementeraren faktiskt har en önskan att genomföra
implementeringen. Här har personliga politiska uppfattningar en viktig roll. Kunna handlar om i vilken grad implementeraren har möjlighet att genomföra
implementeringen. Det kan till exempel röra sig om resurser såsom ekonomi eller personalstyrka (ibid., 86). I uppsatsen kommer triaden att användas som en
Metod
Introduktion
Baserat på syftet med studien, att undersöka vad implementeringen av barnkonventionen innebär för verksamheten på svenska folkbibliotek, valde jag att använda mig av kvalitativ metod. Detta för att det möjliggjorde en inblick i bibliotekspersonalens egen upplevelse av implementeringen som inte hade varit möjlig att få fram genom en kvantitativ studie.
Något som skulle kunna ha varit relevant för studien vore att, utöver intervjuer, även genomföra observationer på de bibliotek som informanterna arbetar på och med, detta för att det fysiska rummet kan säga något om hur mycket plats man tillägnat barnet och barnperspektivet. Detta är dock något som valdes bort på grund av tidsbrist. Jag valde istället att ha med frågor om resursfördelningen som en del av min intervjuguide och litar på att informanternas utsago är sanningsenlig. Syftet med denna studie är att se på
implementeringsprocessen i stort och av den anledningen valde jag att inte fokusera på biblioteksmiljön mer än så. I en framtida studie vore det dock intressant att undersöka hur biblioteksrummet mer ingående kan kopplas till barnkonventionen.
Urval av informanter
I Löpa linan ut skriver Elizabeth Englund (2019, 7), sakkunnig om barnets rättigheter vid Sveriges kommuner och landsting, att det är bibliotekschefens uppgift att jobba för att barnkonventionen implementeras i verksamheten. Av denna anledning var min initiala tanke att intervjua bibliotekscheferna för folkbiblioteksverksamheten i en specifik svensk kommun om implementeringsprocessen, detta bland annat för att kunna se skillnaden mellan ett stort bibliotek och en liten filial. Den respons jag fick från sagda kommun var dock skral och det visade sig att man inte ansåg sig ha kommit tillräckligt långt i
beslutade mig för att börja i en annan ände och höra av mig till några som jag visste arbetat aktivt och länge med barnkonventionen i en bibliotekskontext,
bibliotekskonsulenterna som har författat Löpa linan ut. Sedan använde jag mig av en så kallad snöbollseffekt, då dessa informanter kunde hänvisa mig vidare till enhets- och avdelningschefer i två olika kommuner som de visste redan påbörjat
implementeringsarbetet. Snöbollsmetoden kan ses som riskabel eftersom det kan leda till ett något ensidigt innehåll, men jag valde ändå att använda mig av den då bedömningen var att de utvalda informanterna kunde ge mig den information jag behövde utifrån
studiens syfte (Ahrne och Svensson, 2016, 41). Dessutom ger informanterna en nyanserad bild eftersom de arbetar på olika typer av bibliotek av varierande storlek med en stor geografisk spridning. Genom att intervjua både bibliotekskonsulenterna, som skrivit boken och framarbetat strategin i nära samarbete med bibliotekschefer i sina respektive regioner, och bibliotekschefer, kunde jag få en tydlig bild av de olika leden i en
implementeringsprocess. Urvalet kan således ses som ett strategiskt sådant (Alvehus, 2019, 71).
Resultatet blev fem intervjuer, med två enhets- och avdelningschefer och tre av de fyra medförfattarna till Löpa linan ut. Anledningen till att jag inte intervjuade den fjärde författaren var att hon inte längre är kvar på sin arbetsplats. Beslutet att intervjua samtliga författare och två olika bibliotekschefer grundade sig i att jag ville få flera olika perspektiv på hur man ser på barnkonventionen och implementeringen av den.
Intervjumetod
information som framkom under intervjuernas gång. Med tanke på att de två
urvalsgrupperna, de två bibliotekscheferna och de tre bibliotekskonsulenterna, kunde bidra med olika typer av information och erfarenheter, både teoretiska och praktiska sådana, valde jag att utforma två separata intervjuguider för bibliotekskonsulenterna respektive bibliotekscheferna. Båda intervjuguiderna har en kronologisk disposition då jag ville få fram en berättelse om hur de har arbetat med barnkonventionen tidigare, hur de arbetar med den nu samt hur de ser på framtiden.
Eftersom samtliga informanter har befunnit sig på olika platser i landet har intervjuerna utförts via telefon. Det har funnits en medvetenhet kring att telefonintervjuer kan innebära risken att intervjun blir mer formell och att det kan vara svårare att uppfatta nyanser i samtalet (Ahrne och Svensson, 2015, 43f). Jag gjorde dock bedömningen att de utvalda informanterna hade så pass mycket att tillföra för mitt syfte att det vägde upp mot nackdelen att inte träffas ansikte mot ansikte.
Analysmetod
För att analysera min data valde jag sedan att använda mig av tematisk analys, detta för att det är en flexibel analysmetod som går att anpassa efter olika teoretiska utgångspunkter (Braun och Clarke, 2006, 78). Mitt genomförande av analysen bestod i sex steg, såsom de beskrivs av Virginia Braun och Victoria Clarke (ibid., 87). Detta innebär att jag
transkriberade min data för att sedan kunna läsa igenom den i omgångar och göra mig bekant med de olika aspekterna som återfanns i min datacorpus. Därefter kodade jag de aspekter som jag tyckt varit särskilt framträdande eller relevanta för mitt syfte. Detta rörde exempelvis likheter eller skillnader i implementeringsprocessen över tid. Nästa steg var att sortera in dessa koder i olika teman som i sin tur sorterades för att skapa en
sammanhängande berättelse om hur en implementeringsprocess kan se ut. Temana
och bland annat gjort flera närläsningar av olika dataset och hela min datacorpus (ibid., 86).
Figur 2 visar exempel på kodning med teman som delats in i en hierarki.
Forskningsetiska aspekter
Vetenskapsrådets Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig
forskning (2006) har legat till grund för hur intervjuerna har utförts och behandlats (se
bilaga 1 och 2). Detta innebär att jag innan intervjutillfället informerat informanterna om studiens syfte och att deras deltagande är helt och hållet frivilligt samt att de närsomhelst kunde avbryta sin medverkan utan att behöva lämna något skäl till detta (ibid., 7).
Informanterna fick även lämna sitt samtycke, dels till att delta i studien, dels till att intervjuerna spelades in. De blev informerade om att det senare endast var för att underlätta min transkribering av intervjuerna och att det inspelade materialet inte skulle spridas vidare till någon annan än mig (ibid., 9). Vidare fick samtliga informanter ett erbjudande om att vara anonyma i studien. Det visade sig att ingen av informanterna hade några som helst problem med att deras namn skrevs ut i studien. Att jag sedan valde att
Arbetet med implementeringen
Process förutsättningarOlika
Storlek på kommun Chefens intresse
anonymisera informanterna handlar alltså inte om att det var på deras önskan, utan för att belysa att studien inte handlar om specifika personers uppfattning om implementering, utan en helhetsbild. Dessutom har platser och andra personers namn anonymiserats, detta för att parter som inte givit sitt medgivande till att namnges inte ska kunna identifieras.
I resultat- och analysdelen kommer informanterna att hänvisas till på följande vis:
Informant 1a: bibliotekskonsulent vid region Örebro och medförfattare till Löpa linan ut. Informant 1b: bibliotekskonsulent vid region Gävleborg och medförfattare till Löpa linan
ut.
Informant 1c: bibliotekskonsulent vid region Sörmland och medförfattare till Löpa linan
ut.
Informant 2a: avdelningschef för avdelning med fokus på läsfrämjande och
läsinspirerande arbete på ett folkbibliotek i en mellanstor svensk stad.
Resultat och analys
Kunskapsluckor och låg status
Som tidigare nämnts har folkbiblioteken haft barnkonventionen som en del av sin
värdegrund sedan den ratificerades 1990. Men trots detta har det funnits en omedvetenhet kring att man faktiskt har ett uppdrag gällande barnkonventionen (Blomberg et al., 2012, 19). Informant 1a, som arbetat med barnkonventionen i många år och dessutom är en av författarna bakom Barnkonventionen - Läpparnas bekännelse, berättar:
Ja det fanns kunskapsluckor helt enkelt. Och man såg inte heller att man hade ett uppdrag riktigt, trots att konventionen ratificerades 1990 och det fanns olika skrivningar i styrdokument […]. Det såg väldigt olika ut och det lyste igenom i formuleringarna. För är det inga tydliga skrivningar i dokument, kommunala eller regionala, då ser man det inte riktigt och då tänker man inte heller på att man har ett uppdrag.
Problematiken kring att vaga eller slentrianmässiga formuleringar kring barnkonventionen i bibliotekens styrdokument kan leda till att man inte tar uppdraget på allvar är något som Lundgren (2013, 7f) tar upp. Hon menar att en hänvisning till barnkonventionen i
biblioteksplaner och andra policydokument inte säger någonting om detta sedan inte reflekteras i resurstilldelningen. Flera av informanterna vittnar också om att
barnkonventionen inte är särskilt synlig i deras styrdokument. Informant 2a berättar att det i deras nuvarande biblioteksplan endast hänvisas till barnkonventionen i förbifarten och informant 2b betonar att deras biblioteksplan är förlegad, men att konventionen inte nämns alls i den. Detta tyder på att bibliotekschefer tidigare inte förstått att de haft ett uppdrag gällande implementering av barnkonventionen i verksamheten. Inom implementeringsteori kan man se det som att det första steget i triaden förstå, vilja, kunna inte har uppnåtts (Vedung, 2016, 84). Att man nämner barnkonventionen slentrianmässigt innebär att man vet om att den finns, men att man inte förstått innebörden och vikten bakom dess
Något som också vittnar om att det funnits en oförståelse för barns rättigheter och behov är något informant 1b berättar från sin tid som barnbibliotekarie på ett mellanstort folkbibliotek. Hon beskriver hur de under flera år förde statistik över hur många
referensfrågor som användare kommit med till informationsdisken. När biblioteket valde att göra en omorganisering i lokalerna, så att man gick från en enskild informationsdisk för barn och unga till en gemensam dit även vuxna vände sig, kunde man se en drastisk skillnad i denna statistik.
Vi tittade på det och då visade det sig att barnfrågorna hade sjunkit med 65% sen vi hade slagit ihop barn- och vuxendisk. Och vi frågade oss vad det kunde bero på – har barn helt enkelt slutat ställa frågor eller är det så att man inte vågar gå fram till vuxendelen när det är massa folk där? Jag skrev en uppsats om det här där jag intervjuade femteklassare och då kom det fram att man tyckte att det var jobbigt att komma fram och fråga för att vuxna trängde sig och man ville inte att vuxna skulle höra vad man frågade och sådär (Informant 1b)
Detta visar på att man inte haft barns bästa i åtanke då man fattat beslutet om en omorganisering (Halldén, 2003, 14).
barnbibliotekarier haft en ”relativt svag ställning inom biblioteksorganisationen”.
Informanterna går inte närmare in på kopplingen mellan barnbiblioteks låga status och att man inte arbetat aktivt med barnkonventionen tidigare, men min tolkning är att det finns ett samband. Viljan att arbeta med frågan verkar inte ha funnits hos de som haft ansvar för implementeringen (Vedung, 2016, 84).
Att det funnits ett motstånd från övriga medarbetare när man lyft arbete med
barnkonventionen är något som samtliga informanter upplevt, även efter att konventionen ratificerats. Framförallt är det personal som annars inte arbetar aktivt med barn som målgrupp som varit motsträviga. Dessa vittnesmål gör det tydligt att man inte förstått att barnkonventionen är något som ska genomsyra hela verksamheten (Lundgren, 2013, 8). Att man inte förstått detta är dock kanske inte så förvånande. Rydsjö och Elf (2007, 24) skriver att barnbiblioteket är en del av folkbiblioteket och att det ”omfattar samma biblioteksuppgifter som verksamheten riktad till vuxna”, men att det finns tydliga
skillnader vad det gäller lokaler, medier och metoder. Dessa skillnader, som inte minst är påtagliga i det fysiska biblioteksrummet där barnavdelningens möblering och utformning utgör en tydlig kontrast till vuxenavdelningen, kan vara det som gör att personal, som inte arbetar specifikt med barn inte vill eller förstår varför barnkonventionen är viktig för deras arbete. Rydjö och Elf (ibid., 23, 27) menar även att trots att man inom bibliotek alltmer börjar se på barn som ”human beings” istället för ”human becomings” så finns fortfarande attityden att barn och barndom är ett steg mot vuxenlivet snarare en något med ett
egenvärde. Detta leder i sin tur till att barnverksamheten blir än mer frånskild från vuxenverksamheten. Men faktum är att barnkonventionen inte endast handlar om barn, utan rör mänskliga rättigheter. Detta är något som informant 1a betonar då hon berättar om vikten av att få med sig hela personalstyrkan i implementeringsprocessen. Hon menar även att själva benämningen barnkonventionen kan ses som missvisande mot bakgrund av detta:
barnkonventionen blir det väldigt mycket fokus på ordet barn. Det är klart att det handlar om barn, men det handlar om mänskliga rättigheter. Och barn är del av det.
I denna formulering blir det tydligt att barnkonventionen snarare berör barn som ”human beings” och att det krävs ytterligare förändringar i bibliotekens syn på barn för att
konventionens artiklar verkligen ska kunna efterlevas (Qvortrup, 1994, 22).
En annan anledning till att all bibliotekspersonal ska vara med i arbetet är att hela biblioteksrummet ska vara välkomnande för barn, även om barnavdelningen är speciellt anpassad för målgruppen. Informant 2b jobbar på ett stort folkbibliotek som är utspritt över tre olika byggnader. Hon vill att implementeringen av barnkonventionen ska bidra till att barnen känner sig välkomna var de än befinner sig: ”Jag vill att när barn kommer in i entrén på vuxenavdelningen för fakta, musik eller whatever så ska de bemötas på samma sätt enligt ett barnrättsperspektiv. Så det är en omställning som behöver göras hos hela personalgruppen” (informant 2b).
Tillkomsten av Löpa linan ut och arbetet med implementeringen
Mot bakgrund av att man i studien Barnkonventionen - Läpparnas bekännelse funnit dessa kunskapsluckor och oförståelse kring barnkonventionens betydelse och hur den bör
implementeras bestämde sig informant 1a, 1b och 1c för att inleda en process tillsammans med bibliotekschefer i sina respektive regioner. Att det är just cheferna som har det yttersta ansvaret för en implementering är nämligen samtliga informanter överens om.
Det handlar om funktion och inte person och då kommer det per automatik att det här är ingenting som en barnbibliotekarie eller den som arbetar specifikt med barnverksamhet ska ha yttersta ansvar för. Det är en verksamhetsfråga (Informant 1a).
med biblioteksledningens kunskaper”. När det kommer till ett implementeringsarbete är detta också något som kan relateras till hur Vedung (2016, 84) menar att förstå är en viktig faktor i implementeringsprocessen.
Att ansvaret ligger på cheferna handlar alltså återigen om att hela verksamheten måste vara med på noterna för att en förändring ska ske. Något som informant 1c berättar är att arbete med barnkonventionen tidigare ofta hamnat på barnbibliotekariens bord. Detta blir missvisande eftersom barnkonventionen i sig inte är en barnfråga:
Det handlar ju inte om barn, det handlar om att ta beslut för barns bästa och det är det chefer gör i mycket hög grad. Om man ska få fart på det här ordentligt så måste det vara cheferna som driver ett utvecklingsarbete kring det så att all personal är med i arbetet och inte bara de som möter barn och unga till vardags (informant 1c).
Här blir det återigen tydligt att det yttersta ansvaret bör ligga hos chefen. Processen kring
Löpa linan ut gick ut på att ett pilotbibliotek i varje region valdes ut. Sedan hade
bibliotekskonsulenterna tillsammans med bibliotekscheferna på dessa pilotbibliotek olika typer av möten och workshops med föreläsare som kunde bidra med kunskap om
barnkonventionen och hur man kan jobba mer strategiskt för att få in den i det faktiska arbetet (informant 1a, 1b och 1c). Att man arbetade just tillsammans med cheferna för att få fram en fungerande implementeringsstrategi är något som informanterna 1a, 1b och 1c alla understryker. Det rör sig alltså om en bottom-up-process där de som ska tillämpa implementeringen i slutändan, det vill säga bibliotekscheferna, har fått vara med i framarbetningen av metoden (Sannerstedt, 2001, 25). Att man påbörjade arbetet innan beslutet om lagändringen kommit pekar också på att det inte är policyn som har stått i centrum för arbetet (ibid.).
implementeringsteori. Åttastegsmodellen kan bland annat liknas vid triaden förstå, vilja,
kunna då det första steget innebär att man ”vet att barnkonventionen finns” (Vedung,
2016, 84ff; Eriksson et al., 2019, 17).
En av de som tagit del av skriften är informant 2a. Hon beskriver det som att
utgivningen av Löpa linan ut har varit en bidragande faktor till att man kommit igång med implementeringsarbetet på hennes bibliotek. Ledningsgruppen hade en läsecirkel med boken som ledde till givande diskussioner kring hur det fortsatta arbetet skulle ta sig uttryck. Liksom informanterna 1a, 1b och 1c kom de fram till att samarbeten med andra aktörer är en viktig del av processen. Man anordnade workshops där hela personalstyrkan tillsammans med kommunens barnrättsstrateger arbetade kring konventionens olika artiklar och dess betydelse för biblioteket. Det främsta syftet med detta arbete var att ”få igång tankegångarna hos personalen och få dem att förstå att även om man inte arbetar med målgruppen så påverkar man barns liv” (informant 2a). Genom dessa åtgärder har man tagit ett steg i rätt riktning när det kommer till att förstå vad implementeringen faktiskt innebär (Vedung, 2016, 84). Efter dessa workshops har hon också upplevt att personal som tidigare varit skeptiska ändrat sin attityd. Samarbetena har alltså bidragit till att viljan stärks (ibid., 85).
Informant 2b har dock en annan upplevelse. Hon menar att implementeringsprocessen kan bli svårare för större bibliotek just eftersom de är mer utspridda och har många olika avdelningar och enheter. Liksom de andra informanterna menar hon dock att samarbeten har varit viktiga i implementeringsarbetet på hennes arbetsplats. Dels samarbetar hon med andra enhetschefer i kommunen, dels med en barnrättsspecialist.
Det är inte bara storleken på kommunen eller biblioteket som avgör huruvida man kan lyckas med implementeringsarbetet, utan andra förutsättningar spelar också in.
Ledningens och chefens intresse för frågan är också en förutsättning för implementeringen (informant 1a). Detta är något som blev tydligt för mig då jag påbörjade denna uppsats och hörde av mig till bibliotekschefer som vittnade om att de inte påbörjat
implementeringsarbetet alls. Det blir alltså tydligt att det inte rör sig om ett top-down-process där incitamenten för implementeringen kommit från högre instans, utan varje bibliotek väljer själva i vilken utsträckning de vill lägga resurser på den (Sannerstedt, 2001, 14f). Informant 1c tar även upp en ekonomisk aspekt. Inför arbetet med
pilotbiblioteken sökte informanterna 1a, 1b och 1c finansiering hos Kulturrådet, men fick avslag med hänvisning till att barnkonventionen redan är ett ”ordinarie uppdrag som bibliotek redan ska jobba med” (informant 1c). Informant 1c ställde sig frågande till denna motivering eftersom Kulturrådet bland annat ger stöd till läsfrämjande arbete, som även det är ett ordinarie uppdrag. Återigen visas alltså en oförståelse och möjligtvis ett ointresse för ämnet, vilket försvårar implementeringsprocessen. Informant 1c betonar dock att finansieringsproblemet löste sig fint ändå, då de kunde söka pengar från sina egna regioner och således blev projektet på deras och pilotbibliotekens egna villkor.
Bottom-up-perspektivet passar särskilt bra in här, då processen utgick helt från aktörerna själva (Sannerstedt, 2001, 15).
Att det finns ett dynamiskt problem i en implementeringsprocess, som bottnar i att olika aktörer kan ha olika uppfattningar av vad som är en lyckad implementering, är något som informant 2b vittnar om (Lane, 1982, 27). Hon berättar om hur andra i ledningsgruppen varit nöjda med den strategi de arbetat fram, men att hon själv inte varit helt belåten: ”jag vill att barnrättsperspektivet ska genomsyra allt och då måste större omställningar göras” (informant 2b).
Barnkonventionen som lag
När informanterna 1a, 1b, och 1c redan hade kommit långt i processen att få fram en strategi för implementeringen av barnkonventionen tillsammans med de olika
pilotbiblioteken kom beslutet från regeringen att barnkonventionen skulle bli lag 1 januari 2020 (SOU 2016:19).
Det var 2015 som vi började jobba ihop med cheferna, och då var det inte aktuellt att det skulle bli lag […]. Så det var bara en himla timing och tur skulle jag säga. Och sen har vi ju använt det som argument […] lite piska liksom. För syftet är ju gott – att komma igång och jobba med det (informant 1c)
Alltså ska man inte nödvändigtvis se det aktiva arbetet med att implementera
konventionen som en direkt konsekvens av lagändringen. Flera bibliotek hade insett att de hade ett uppdrag och började ta sitt ansvar redan innan detta. Även informant 2a beskriver det som att deras beslut att börja arbeta aktivt med implementeringen inte berodde på att det skulle bli lag. På frågan om varifrån uppdraget kommit svarar hon att beslutet inte varit något som målmedvetet kommit till dem ”utan det har man läst generellt och sett att här har vi ett viktigt ansvar att ta […] så det är inte något som har kommit till oss, att vi har blivit tillsagda att jobba med det. Utan det har vi insett själva att vi både vill och rent krasst måste”. Bottom-up-perspektivet, som utgår från aktörerna och inte
Till skillnad från det de andra informanterna beskriver menar informant 2b att deras val att börja arbeta med implementeringen är beroende av regeringens beslut. Hon berättar att de alltid har arbetat med barnkonventionen, men att lagändringen innebär att de ska arbeta mer strategiskt och ”ta [sitt] uppdrag på allvar”. Hon beskriver det vidare som ”ett
politiskt uppdrag som kommit, dels i samband med att det ska bli lag”, något som också skiljer hennes erfarenhet från övriga informanter som menar att beslutet att implementera barnkonventionen har kommit från dem själva. Här blir det snarare fråga om att förstå implementeringen som en top-down-process (Sannerstedt, 2001, 14f).
Huruvida lagen har varit en bidragande faktor till att man börjat arbeta mer strategiskt eller inte verkar alltså skilja sig mellan olika bibliotek. Detta visar hur en
implementeringsprocess är dynamisk (Lane, 1982, 18). Något som samtliga informanter är överens om är dock att lagen har varit ett hjälpmedel för att få med övrig personal på tåget. Informant 1b hänvisar till en figur i Löpa linan ut (2019, 43f) som visar på fyra olika attityder kring arbete med barnkonventionen. Ett förhållningssätt besitts av de som velat jobba med barnkonventionen tidigare, men inte haft mandat för det, ett annat besitts av personer som behöver yttre motivation för att börja arbeta med konventionen. Ett tredje förhållningssätt besitts av personer som redan anser att man jobbar med barnkonventionen och att en implementering av den anledningen är onödig.2 Ett sista förhållningssätt är att
man inte anser sig behöva arbeta med barnkonventionen eftersom att organisationen inte riktar sig mot barn.3 Informant 1b menar att det främst är den andra gruppen som kan
motiveras att arbeta med barnkonventionen genom att det fastställs att den ska bli lag. Informant 2a menar att lagen är viktig för att den tvingar de bibliotekschefer som tidigare inte förstått att de har ett uppdrag gällande barnkonventionen att fundera över detta och påbörja en implementering. Informant 1a tycker sig också ha sett en
intresseökning för uppdraget efter att beslutet om lagen kommit: ”Det är klart att saker och ting tar skruv på ett annat sätt nu. Och framförallt blir man intresserad av frågan och man
vill göra något”. Lagen kan alltså ses som ett sätt att få aktörer att vilja implementera barnkonventionen i verksamheten (Vedung, 2016, 85).
Samtliga informanter ser alltså positivt på att barnkonventionen blir lag och tror att detta kan påverka attityder och förhållningssätt. Men samtidigt är det viktigt att påpeka att en inkorporering i lagen inte innebär en automatisk förbättring. Informant 1b berättar hur hon varit på en konferens och föreläst om Löpa linan ut för bibliotekarier i Finland, där konventionen varit lagstadgad sedan 1991. Där frågades deltagarna vilken nivå i
åttastegsmodellen (Eriksson et al., 2019, 17) de ansåg sig befinna sig på. Det visade sig att hälften av deltagarna var på det allra första steget – att känna till att barnkonventionen existerar – och att ingen av deltagarna ansåg sig ha nått högre än de tre första stegen. Detta innebär att man inte förstått innebörden av interventionen (Vedung, 2016, 84). Informant 1a understryker även hon att lagen inte nödvändigtvis innebär att ”allt blir frid och fröjd”, men att en förstärkning i rättsväsendet gör frågan mer synlig.
Framtid
Informant 1c tycker sig redan ha sett en stor skillnad i hur och var man diskuterar barnkonventionens plats på biblioteken: ”Det känns som att det är väldigt aktuellt. Vi märker ju också att vår bok har blivit enormt uppmärksammad och att det finns ett jättesug efter verktyg och att man verkligen vill komma igång”. Att ämnet aktualiseras och att chefer generellt är redo att påbörja implementeringen syns bland annat i Biblioteksbladets (2019/8, 16ff) temanummer om barnkonventionen där chefers arbete med
implementeringen och Löpa linan ut tas upp ingående. Författarna har också rest runt och föreläst om Löpa linan ut och fått god respons (informanterna 1a, 1b, 1c). Bland annat har man haft en IFLA:s kongress i Aten. Där lade informant 1b och 1c fram förslaget att barnkonventionen ska bli ett av IFLA:s teman 2020 – ett förslag som också antogs av federationen (informant 1c). Dessutom har biblioteksföreningen, efter förslag från informanterna 1a, 1b och 1c instiftat barnrättspriset Elefanten som ska uppmärksamma verksamheter eller personer som arbetat föredömligt med barnkonventionen i en bibliotekskontext (informant 1b; Svensk biblioteksförening, 2019, 35).
Dessutom kan man idag se exempel på verksamheter som redan arbetar med
Slutsatser
Slutsatser som kan dras är att det funnits en omedvetenhet kring barnkonventionen och att man haft ett uppdrag kring den på svenska folkbibliotek. Denna okunskap kan härledas till att barnbiblioteket haft en generellt låg status inom biblioteksväsendet. Dessutom har denna okunskap lett till en ovilja att påbörja ett implementeringsarbete, framförallt hos personal som inte arbetar aktivt med målgruppen. Man har inte uppfattat att
barnkonventionen inte endast är en barnfråga utan ska genomsyra hela verksamheten. Trots detta har man ändå arbetat med barnkonventionen tidigare, men detta arbete har varit ostrukturerat och i vissa fall omedvetet. Arbetet med barnkonventionen har dessutom ofta landat på barnbibliotekariens bord vilket har lett till att det har varit en personfråga snarare än en funktion.
I och med utgivningen av den strategiska modellen Löpa linan ut samt regeringens beslut om inkorporeringen av barnkonventionen i svensk lag har dock denna okunskap och ovilja i hög grad motverkats och många bibliotekschefer har uppfattat uppdraget och påbörjat implementeringsarbetet. Några faktorer som tas upp av informanterna som viktiga då man arbetar strukturerat med en implementeringsprocess är samarbeten, både med övriga bibliotek och utomstående sakkunniga, att få med sig hela personalstyrkan och en förståelse för att implementeringsprocesser tar lång tid att genomföra. Det har också framkommit att olika bibliotek och kommuner har olika förutsättningar för ett
implementeringsarbete. Dessa förutsättningar kan röra storleken på
biblioteket/kommunen, chefens intresse för frågan, och ekonomi. Informanternas olika erfarenheter och förutsättningar bottnar i att implementering är en dynamisk process som är kontextberoende.
Att barnkonventionen blir lag 2020 är också något som påverkat
En annan slutsats som kan dras är att barnkonventionen idag aktualiseras på ett sätt som inte setts tidigare. Denna förändring kan härledas dels till lagändringen, dels till
utgivningen av Löpa linan ut. I och med implementeringen av barnkonventionen på svenska folkbibliotek finns förhoppningar om tydligare skrivningar i styrdokument och ett barnrättsperspektiv som genomsyrar hela verksamheten.
Olika led i implementeringen av barnkonventionen kan förklaras med hjälp av de tre begreppen förstå, vilja och kunna, som framhäver aspekter av processen som annars inte hade blivit synliga.
Referenser
Alvehus, J. 2019. Skriva uppsats med kvalitativ metod - en handbok. 2. uppl. Stockholm: Liber.
Ahrne, G. and Svensson, P. 2015. Handbok i kvalitativa metoder. 2. uppl. Stockholm: Liber.
Barnombudsmannen. [u.å]. Barnkonventionen. Barnombudsmannen.
https://www.barnombudsmannen.se/barnombudsmannen/barnkonventionen/ (hämtad 19-10-28)
Barnombudsmannen. 2009. Kom närmare – om att överbygga avståndet mellan barn och
vuxna. Stockholm: Barnombudsmannen.
https://www.barnombudsmannen.se/globalassets/systemimporter/publikationer2/komnarm are_090331.pdf (hämtad 19-11-01).
Biblioteksbladet. 2019/8. Tema rättigheter med ny status.
Blomberg, Sylvia, Holmén, Annika och Marberg, Ann. 2012. Barnkonventionen -
läpparnas bekännelse?. Borås: Högskolan i Borås.
https://regionbibliotekostergotland.se/wp-content/uploads/Dokument_word_pdf/Annika_dokument/Barnkonventionen_lapparnas_b ekannelse_2012.pdf (hämtad 19-11-01).
Braun, V. and Clarke, V. 2006. Using thematic analysis in psychology. Qualitative
Bryman, A. and Nilsson, B. 2018. Samhällsvetenskapliga metoder. 3. uppl. Stockholm: Liber.
Englund, Elizabeth. 2019. Förord. I Löpa linan ut – bibliotekschefens strategiska modell
för implementering av FN:s konvention om barnets rättigheter. Eskilstuna:
Biblioteksutveckling Sörmland.
Eriksson, Ann Catrine, Holmén, Annika, Wennerholm, Christine och Blomberg, Sylvia. 2019. Löpa linan ut - bibliotekschefens strategiska modell för implementering av FN:s
konvention om barnets rättigheter. Eskilstuna: Biblioteksutveckling Sörmland.
Forsgren Anderung, Karin och Folkesson, Elin. 2018. Trampolinmodellen – ett lekfullt sätt
att stärka barns och ungas läs- och språkutveckling. Sandviken: Sanvikens kommun med
stöd av Region Gävleborg.
Halldén, Birgitta. 2003. Barnperspektiv som ideologiskt eller metodologiskt begrepp.
Pedagogisk forskning i Sverige 8(1-2): 12-23.
Hill, M.J. och Hupe, P.L. 2014. Implementing public policy : an introduction to the study
of operational governance. 3. ed. London: SAGE.
IFLA/UNESCO. 1994. Public Library Manifesto.
https://www.ifla.org/publications/iflaunesco-public-library-manifesto-1994. (hämtad 20-01-04).
Koren, Marian. 1996. Tell me!: the right of the child to information. Diss. Amsterdam: Universitet
Lundgren, Lena. 2013. Barnkonventionen och barnbiblioteken. Bibliotek i samhälle (3): 7-11.
Lundgren, Lena. 2015. ”Sänd dit barnen!” Stockholms barn- och ungdomsbibliotek. I Lundgren, Myrstener, Wallin (red.). Böcker, bibliotek, bildning. Stockholm: Stockholmia.
Pressman, J.L. och Wildavsky, A.B. 1973. Implementation : how great expectations in
Washington are dashed in Oakland; or, why it's amazing that federal programs work at all : this being a saga of the Economic development administration as told by two sympathetic observers who seek to build morals on a foundation of ruined hopes.
Berkeley: University of California.
Qvortrup, Jens. 1994. Childhood matters: An Introduction. I Qvortrup, Bardy, Sgritta, Wintersberger (red.). Childhood matters: social theory, practice and politics. Aldershot: Avebury.
Qvortrup, Jens. 2009. Are Children Human Beings or Human Becomings? A Critical Assessment of Outcome Thinking. Rivista Internazionale Di Scienze Sociali 117(3-4): 631-653.
Rydsjö, Kerstin och Elf, AnnaCarin. 2007. Studier av barn- och ungdomsbibliotek: en
kunskapsöversikt. Stockholm: Regionbibliotek Stockholm.
Rydsjö, Kerstin, Hultgren, Frances och Limberg, Louise (red.). 2010. Barnet, platsen,
tiden: teorier och forskning i barnbibliotekets omvärld. Stockholm: Regionbibliotek
Sannerstedt, Anders. 2001. Implementering – hur politiska beslut genomförs i praktiken. I Rothstein, Bo (red.). Politik som organisation – förvaltningspolitikens grundproblem. 3. uppl. Stockholm: SNS förlag.
SFS 2013:801. Bibliotekslag.
Socialutskottets bet 2017/18:SoU25. Inkorporering av FN:s konvention om barnets
rättigheter.
SOU 2016:19. Betänkande av Barnrättighetsutredningen. Barnkonventionen blir svensk
lag.
Svensk biblioteksförening. 2019. Årsmöteshandlingar. Stockholm: Svensk biblioteksförening.
UNICEF. 1989. Barnkonventionen – FN:s konvention om Barnets rättigheter. Stockholm: UNICEF.
Vedung, Evert. 2016. Implementering i politik och förvaltning. Lund: Studentlitteratur.
Vetenskapsrådet. 2006. Forskningsetiska principer inom
Bilaga 1
Intervjuguide bibliotekskonsulenter
Presentation av studien och dess syfte.
Information om hur materialet kommer att användas – endast för forskningssyfte. Information om eventuell anonymitet.
Förfrågan om samtycke för inspelning av intervjun.
Inledning/bakgrund
Hur länge har du arbetat på region x?
Vilken är din roll idag inom region x?
Har du arbetat med Barnkonventionens betydelse för bibliotek tidigare eller var det något som du började med i samband med utvecklingen av modellen?
Om ja: hur och i vilka sammanhang?
Vad har varit din del i arbetet med Löpa linan ut?
Har du varit med i något liknande projekt tidigare? (tex de förstudier som ledde fram till
Löpa linan ut)
Upplever du att det faktum att Barnkonventionen ska inkorporeras som lag ger fler incitament hos chefer att jobba aktivt med den?
Kan du säga något om arbetet som ledde fram till skriften?
Står att expertföreläsningar, workshops, samtal mm är källor till skriften. Kan du säga något mer om detta?
Arbetet med modellen
Hur kom det sig att ni började med arbetet med Löpa linan ut?
Var det på uppdrag av någon? Vem?
Finansiering?
Varför sågs ett behov av ett utvecklande av en modell för implementeringen av Barnkonventionen?
Okunskap rörande Barnkonventionen hos bibliotekschefer? Var detta isåfall något som även syntes i verksamheten på folkbiblioteken eller arbetade man med Barnkonventionen "omedvetet"?
Hur såg arbetet ut?
Hur kom ni fram till åttastegsmodellen?
Vad var tanken bakom Löpa linan ut? Förhoppningar/mål?
Det står i förordet att den vänder sig främst till chefer – var tanken att den skulle skickas till alla folkbibliotekschefer? Har detta gjorts? Har ni försökt nå ut på annat sätt?
Efterarbetet
Hur har arbetet efteråt sett ut?
Är du fortfarande inblandad i implementeringsarbetet inom regionen? På vilket sätt?
Har ni fått respons på Löpa linan ut från biblioteken?
Tex om de gjort en kartläggning. Från det egna länet eller andra? Positiv/negativ? Anser bibliotekscheferna att denna typ av implementering är nödvändig?
Hur långt har folkbiblioteken i ditt län kommit med implementeringsarbetet?
Har du någon uppfattning om andra län/kommuner? Dels de som deltog i arbetet med Löpa linan ut, dels andra län/kommuner i landet.
Har ni redan nu kunnat se konkreta resultat vad det gäller implementeringen av Barnkonventionen i relation till Löpa linan ut?
Skillnader mot de som inte tagit del av modellen?
Finns det några planer på ett uppföljningsarbete?
Avslutning
Förfrågan om det finns andra som informanten rekommenderar för intervju. Särskild betoning på kommun-nivå.
Bilaga 2
Intervjuguide bibliotekschefer
Presentation av studien och dess syfte.
Information om hur materialet kommer att användas – endast för forskningssyfte. Information om eventuell anonymitet.
Förfrågan om samtycke för inspelning av intervjun.
Inledning/bakgrund
Vilken är din roll på biblioteket?
Jobbar du specifikt med barn?
Hur många jobbar med barn?
Har ni någon övergripande tanke bakom hur ni jobbar med barn? Hur har det sett ut tidigare (innan implementering)
Innan Barnkonventionen blev lag
Biblioteksplan – finns Barnkonventionen i den?
Vilken typ av diskussioner hade ni?
Hur har detta arbete med konventionen synts i verksamheten? Hur har det omsatts till praktisk verksamhet (lokaler, antal medarbetare, budget etc)
Hur kommer det sig att ni bestämde er för att börja jobba med Barnkonventionen
Hur har diskussionerna sett ut?
Hur mycket information har ni fått om lagändringen?
Arbetet med implementeringen
Har ni någon strategi för implementeringsarbetet?
Förarbete? Diskussioner i personalgruppen? På vilket sätt och med vem? Har detta lett till någon form av strategi?
Är det mest de som jobbar med barn eller är det all personal som inräknas?
Regionbiblioteken i Östergötland, Örebro, Sörmland och Gävleborg har utvecklat en arbetsmetod för hur man kan jobba med implementeringen av lagen. Har du tagit del av den strategiska modellen?
Är den något ni använder som hjälpmedel för implementeringen? Använder ni er av några andra hjälpmedel?
Vilka typer av diskussioner har ni haft rörande lagändringen?
Behövs den? Hur påverkar den ert arbete? Skillnader mot tidigare?
Har du stött på något motstånd från medarbetarna?
Efter implementeringen
Vilken skillnad tror du ni kommer att se i verksamheten efter implementeringen?
Hur kommer ni att se till att kunskapen förs vidare?
Jag antar att ni arbetar med nästa biblioteksplan nu – hur tror du att lagändringen kommer påverka den?
Kommer det att finnas skillnader? Vilka?
Avslut
Förfrågan om styrdokument
