5.1.1 Hur kan barnlitteraturen användas av pedagoger som ett verktyg för att skapa
delaktighet i barngruppen?
Utifrån studiens syfte kan vi se att barnlitteraturen kan vara mer än bara läsning. Med hjälp av barnlitteratur möter barngruppen olikheter, lek, drama och kreativitet i samspel med varandra. Med barnlitteraturen som en grund, kan vi se hur barnen möter varierat material, nya språkbegrepp och mångfald utifrån erfarenheter och fantasier de har med sig in i aktiviteterna som pedagogerna anordnat (sagovandringarna, dialogerna och skapandet av månen).
Med utgångspunkt i observationerna av förskolornas aktiviteter kan vi se att barnlitteratur som ett verktyg kan ge barnen möjlighet att närma sig ett nytänkande av sin omvärld genom kreativitet och fantasi. Dessutom kan vi utifrån våra observationer anta att barnen med hjälp av de utvecklande aktiviteterna från de litterära innehållen kan skapa nya förståelser av det de har sett, uppmärksammat och upplevt.
I studien har vi sett hur pedagoger har tagit användning för den barnlitterära världen där pedagoger och barn utvecklar en gemensam lekvärld som ger barnen möjligheten att bearbeta upplevelser främst genom fantasi, kreativitet och drama. Utifrån våra observationer kan vi se att pedagogerna har skapat tematiska sagovandringar för barnen, kreativitet och haft dialoger utifrån barnlitteraturens innehåll, för att utveckla sitt pedagogiska arbete kring jämställdhet och respekt för sin omgivning och allt levande. I studien kan vi se en tydlig användning av den proximala utvecklingen. Pedagogen använder sig av den kompetens barnen har från den barnlitterära världen samt från sagovandringarna som barnen känner igen och kan konceptet kring. Pedagogerna utmanar barnen i sagovadningarna utöver deras aktuella förmågor genom att utveckla nya utmaningar och problemlösningar för varje ny sagovandring för att främja ytterligare kunskap, förståelse och kompetenser som barnen redan har gällande vissa frågor eller funderingar kring gällande sin verklighet.
31
5.1.2 Vad kan vara viktigt för pedagoger att fokusera på vid användandet av
barnlitteraturen i förskolan?
Med utgångspunkt i Vygotskijs teori om fantasi och kreativitet, skapar pedagogerna i vår studie ett kreativt förhållningssätt genom att möjliggöra tillfällen för barnen att i samspel med andra utmana sig själva att bland annat samarbeta och lösa problem som uppstått i en aktivitet.
Fantasiförmågan utgår från våra föreställningar och erfarenheter och med hjälp av leken ges det möjlighet för barnen att ge uttryck för känslor de vill bearbeta med hjälp olika material och rekvisita (Vygotskij 1995). Därför tycker vi att allt material och alla rum ska vara tillgängliga för barnen då flera undersökningar från tidigare forskning visar att ha tillgång till materialet hjälper barnen att bearbeta och förstå sin omvärld.
Att barnen tillsammans med vuxna går igenom hur de vill att materialet och de olika rummen ska användas kan den vuxna tillsammans med barnet skapa gemensamma ”regler” och tankar för hur de ska förhålla sig till materialet och det nya rummet när de leker.
Barnlitteraturen har en skapande form och det är därför viktigt att material och rekvisita alltid är tillgängligt och det är främst barnets känsla och inte den vuxnas, som påverkar litteraturens utveckling och förvandling. Vi menar att studien visar att en viktig aspekt i pedagogernas fokus i arbetet med barnlitteraturen kan vara barngruppens intressen och de känslor och tankar som uppstår i barnen vardag. Utifrån barnlitteraturen kan lek, dialoger och kreativitet utvecklas och tillsammans kan barnen skapa en förståelse för olikheterna i omvärlden i samspel av barngruppens olika erfarenheter, kulturer och traditioner med utgångspunkt i barnlitteraturen.
Genom att ha en insyn i barngruppens tankar och lek kan man som pedagog uppmärksamma orättvisor och exkluderingar som förekommer och således arbeta för att motarbeta orättvisor såsom till exempel köns- och åldershierarkier inom gruppen. Med hjälp av barnlitteratur kan man samtala och visualisera i hur jag själv eller någon annan känner när man blir behandlad orättvist eller när man exkluderar någon annan i leken på grund av deras olikhet. Med hjälp av det visuella, samtalet utifrån barnlitteraturen och en fiktiv dramatisering av verkligheten kan barnen tillsammans med de vuxna bli medvetna om vad empati, självhävdelse och allas lika värde oavsett kön, ålder, etnicitet, bakgrund etcetera är, som förskolan grundar sig i (Lindqvist 1996).
Med hjälp av insamlad empiri har vi efter avslutad studie fått en större inblick i hur barnlitteraturen som ett material kan främja barngruppens fantasi, förståelse av olikheter gällande omvärlden och kreativitet.
32
Vår inblick av hur barnlitteratur kan användas som ett verktyg, har setts genom hur pedagogerna på de olika förskolorna arbetar med drama, samtal och kreativitet utifrån det barnlitterära innehållet. Vi gör därmed antagandet att förskolornas arbete med det barnlitterära innehållet kan göra att verksamheterna blir mångsidiga och skapar varierande sätt där lek, fantasi och kreativitet kan utvecklas i barnens vardag. Vi menar därmed att utifrån det barnlitterära innehållet och förskolegruppens samspel med varandra kan gemenskap främjas genom fokus på varandras olikheter, förståelse och acceptans för dessa.
5.2 Slutsats
Baserat på ovan diskussion drar vi slutsatsen att möjlighet finns att skapa varierande och meningsskapande aktiviteter utifrån samma tematiska innehåll; det vill säga att utifrån barnlitteraturen skapar pedagogerna en större mångsidighet och variation av lärandet, vilket främjar större delaktighet och kan fånga fler barn utifrån olika sätt att lära på.
Utifrån studien kan vi dra en slutsats om att det är viktigt att barnlitteraturen som finns på förskolan utgår från barnens intressen och känslor.
5.3 Metoddiskussion
Utifrån studiens syfte och problemformulering, där ambitionen har varit att ta del av pedagogernas åsikter kring arbetet med barnlitteratur på förskolan, valdes en kvalitativ metodansats. Intervjuformen var semistrukturerade intervjuer för att möjliggöra att synpunkter som ansågs vara viktiga av pedagogerna kunde fås med, samtidigt som uppsatsens storlek och deadline togs i åtanke. En mer ostrukturerad intervjuform, utifrån Alvehus (2013) beskrivning, skulle kunna innebära ännu djupare förståelse av pedagogernas arbete och leda till ytterligare mångsidighet i svaren och ge en mer nyanserad bild av problemområdet.
Dock ansåg vi det nödvändigt att begränsa och styra intervjuerna så att de utgick från vårt forskningsområde barnlitteratur, för att få en hanterbar mängd empiri och undvika att hamna i ett alltför spretande resultat.
Den kvantitativa metodansatsen kan enligt Alvehus (2013) leda till en högre reliabilitet och tillförlitlighet i resultatet, dock anser vi att studiens syfte inte skulle gå att uppnå med denna ansats.
33
Inte heller skulle frågeställningarna gå att besvara utifrån våra egna förutfattade förståelser kring forskningsområdet, vilket vore fallet om vi använde exempelvis enkätundersökning som metod för insamling av material, vilket enligt Alvehus (2013) är en vanlig form inom den kvantitativa metoden. Vi menar att den semistrukturerade intervjuformen och observationerna som användes har varit avgörande faktorer för att kunna dra de slutsatser som vi gjort, där följdfrågor utifrån pedagogernas uppfattningar varit ovärderliga för resultatet.
En annan viktig aspekt i arbetet med empirin, som har varit deltagande i resultatet, är att bearbetningen av materialet varit dynamisk och ständigt reviderad under arbetets gång. Det har alltså varit avgörande för bland annat uppsatsens analys att pröva och revidera den teoretiska förankringen samt att den tidigare forskningen utgår ifrån det material som har insamlats, en abduktiv ansats. Att utgå ifrån det Alvehus (2013) beskriver som en deduktiv ansats, där teoretiska föreställningar snarare styr det empiriska materialet, anser vi skulle begränsa våra möjligheter att utgå ifrån respondenternas föreställningar om sitt arbetssätt i vår analys och därmed försvåra besvarandet av frågeställningarna och tillföra kunskap till forskningsområdet.