Barriär att söka stöd

Samtliga informanter ansåg att lantbrukare känner mer motstånd än andra yrkesgrupper till att söka socialt stöd eller be om hjälp. Flera spekulerade kring att detta nog var en generationsfråga, där dagens generation har lättare för att be om hjälp än den äldre. Två av tre kvinnor berättade att deras makar sökt stöd utifrån, bland de manliga

informanterna var det en av två som uppsökt stöd. Trots att kvinnorna sade sig vara positiva till att söka socialt stöd utifrån var det få av dem själva som hade gjort det. Flera informanter sa att man hellre sökte socialt stöd från nära anhöriga eller personer man kände till sedan tidigare.

”Nja, jag föredrar nog vänner och familj framför utomstående.”

En faktor som frekvent förekom var att yrket historiskt sett styrs av maskulina normer, där det ses som en svaghet att tala om den egna hälsan. Denna norm verkade även vissa kvinnliga lantbrukare leva efter. På frågan om de själva sökte socialt stöd svarade en av de kvinnliga informanterna:

”Eh, nej för jag är inte en sådan som person.”

Det fanns även en underliggande ton av att det fanns en gräns för hur mycket man delade med sig av sina motgångar i nätverk eller till andra lantbrukare.

”O, ja. Man vill gärna visa sig lite duktig på något sätt (PAUS) inte visa granngården att det skaver.”

15

Dessutom var socialt stöd och det egna måendet ingenting som lantbrukarna diskuterade med andra lantbrukare. Trots att man var medveten om att andra lantbrukare haft

problem, gav intervjuerna en känsla av att de inte ville in där och rota, utan nöjde sig med att prata om praktiska saker.

”Eh, näe men just det här stöd kanske inte kommer upp utan det är väl mer det här med hur produktionen går och om det kärvar och så.” -Så mer praktiska problem kring själva arbetet? ”Ja, exakt.”

Familj

Samtidigt som familjen bidrog med stort emotionellt stöd till lantbrukarna så framkom det att familjen upplevdes stå för höga krav och förväntningar. De speciella

förutsättningarna kring yrket ansågs vara bakgrunden till detta. Lantbrukarna hänvisade till att när det uppstod ekonomiska problem kunde det göra att det inte enbart var själva arbetet som stod på spel, utan även den gård och bostad där man levde. Att hamna i en situation där man var tvungen att berätta både för generationen innan, som man ärvt gården av och sina egna barn, att man inte kunde bo kvar på gården, var någonting som man ville undvika så långt det var möjligt.

”Det är ju en hel livsstil, det kan vara jobbigt att säga: jaha vi kan inte bo kvar här för jag har kraschat företaget.”

Att ärva en gård var förknippat med starka krav både från generationen innan och generationen efter. Lantbrukarna förmedlade att deras yrkeskår generellt sett hade en stark önskan om att kunna förvalta arvet och göra tidigare generation stolta, samtidigt som man ville säkerhetsställa att de egna barnen gavs möjlighet att kunna ta över i framtiden. Detta gjorde att samtidigt som familjen kunde ge starkt stöd ville man heller inte oroa dem i onödan. Ett annat ämne som kunde väcka stress var då det uppstod oenigheter med andra i släkten kring hur lantbruket borde skötas. Samtidigt som familj och släkt gav ett starkt socialt stöd, kunde det ibland vara påfrestande att ständigt ha dem på nära håll. Så här beskrev en informant stödet från äldre släktingar:

16

Diskussion

Resultatdiskussion

Syftet med studien var att undersöka och beskriva lantbrukares erfarenheter av socialt stöd. Resultatet visar att lantbrukares erfarenheter av socialt stöd till stor del präglas av deras familj och vänner. Detta eftersom lantbrukare verkar föredra att vända sig till ett välbekant socialt stöd. Familjen finns alltid där, både den egna och den äldre

generationen vilket ger en trygghet. Vänner som själva inte är lantbrukare uppskattas särskilt mycket eftersom de ger en möjlighet att tänka på annat än livet på gården. De lantbrukare som själva har uppsökt professionellt stöd utifrån har positiva erfarenheter av detta och är nöjda med hjälpen de fått. De flesta lantbrukare säger sig också vara villiga att söka socialt stöd, både professionellt och från bekanta, om de är i behov av det. Att veta vart man kan vända sig med olika problem ger en stor trygghet och minskar stress, därför förespråkar lantbrukare att kunskap och information ska spridas, så att inte de som arbetar ensamma ska gå miste om hjälp. De traditionella attityderna i yrket, vilka bygger på att man ska klara sig själv, återfinns både bland kvinnliga och manliga lantbrukare. Dessa bidrar till att lantbrukare inte anser sig vara i behov av socialt stöd eller hjälp utifrån. Dessutom gör det nära bandet till familjen att lantbrukare ibland drar sig för att berätta om motgångar, eftersom man inte vill oroa familjen i onödan.

Resultat kopplat till tidigare forskning

De teman och subteman som kom fram under analysen speglar Thoits (2011)

kategorisering av socialt stöd. Det välbekanta stödet från familj och vänner är det som Thoits (2011) benämner som significant others, vilka bidrar med emotionellt och instrumentellt stöd. Stöd utifrån, där nätverk och professionellt stöd är subteman, motsvarar Thoits (2011) similar others, vilka ger informellt stöd. När det kommer till familjen stämmer resultatet väl överens med tidigare forskning, så som Jones-Britton et al., (2019) som beskriver vilket starkt socialt stöd som familjen är för lantbrukare. När lantbrukare upplever att kraven från familjen inte går att tillgodose blir stödet från familjen istället en källa till stress, eftersom man inte vill oroa familjen. Denna oro kan leda till att man väntar med att berätta dåliga nyheter, vilket bidrar till att det sociala stödet inte kan ges när man som mest behöver det. Thoits (2011) förklarar att allt socialt

17

stöd inte enbart är positivt. Baksidan med emotionellt stöd är just att det kan göra så att man inte vill oroa sina nära och kära. Detta är enligt Thoits (2011) karaktäristiskt för män med traditionella maskulina roller. Dessa roller stämmer väl överens med lantbrukares normer, så som de presenteras i tidigare studier. Det starka bandet till familjen riskerar därmed att leda till stress eftersom familjen bidrar med både ett starkt socialt stöd och upplevelse av höga krav. Krav på att lantbrukaren ska lyckas i sitt arbete så att gården kan föras vidare till nästa generation. Ett misslyckande inom yrket riskerar inte enbart att leda till att man förlorar jobbet, utan även sin bostad som man fått förvalta i förtroende från tidigare generationer. Denna situation kan ses som unik för just detta yrke, då det är få andra yrkesgrupper som ”övervakas” av tidigare

generationer och där yrket är starkt knutet till den egna bostaden. Detta kan även tolkas utifrån Karasek och Theorells (1990) krav-kontroll-stödmodell som bygger på att det måste råda balans mellan arbetets krav, individens handlingsutrymme att utföra arbetet på och det sociala stöd som finns runtomkring individen. Genom socialt stöd dämpas den stress som uppstår till följd av höga krav eller känsla av låg kontroll. Detta gör att så läge lantbrukare känner att de har socialt stöd orkar de stå emot tillfälligt högre krav och lägre kontroll. Försvagas det sociala stödet så riskerar situationen istället att gå över till att individens resurser töms, likt energi ur ett batteri. Råder denna obalans under en längre tid, så att mer och mer negativ stress bildas, riskerar individen att bli helt urladdad, vilket tidigare benämndes som utbrändhet (Lovallo, 2016). På samma gång som kunskap och information utgör en typ av socialt stöd så är det även den främsta faktorn som leder till en känsla av kontroll. Genom att i förväg veta vart man kan ringa om olika problem uppstår, slipper man den hälso- och ekonomi relaterade stress som många andra studier vittnar om.

När det kommer till socialt stöd från vänner håller Roy et al., (2017) med om att det är oerhört viktigt för lantbrukare att ta sig tid att umgås med vänner och göra aktiviteter som inte alls har med arbetet att göra. Detta är den enda paus och chans till

återhämtning som vissa lantbrukare får från sitt arbete. Vänner bidrar även till att ge en känsla av tillhörighet, vilket ökar välmåendet (Thoits, 2011). Dessutom upplevs det sociala stödet från vänner mer kravlöst än det från familjen, vars umgänge och samtal ofta kretsar kring gården.

18

Lantbrukarna i studien uttrycker att de skulle söka professionellt stöd utifrån om de var i behov av det. Detta har få tidigare studier på ämnet funnit. Att denna syn på socialt stöd utifrån finns betyder att det framförallt är information och kunskap kring vart man kan vända sig i olika frågor som är av betydelse. Flera tidigare studier, så som Hull et al., (2017) och Hildebrand et al., (2019), fokuserar på att de som arbetar med att ge socialt stöd inom vård- och omsorg måste ha kunskap om lantbrukares yrkes- och livssituation, för att kunna ge adekvat hjälp. Detta anser inte lantbrukarna själva när de tillfrågas i denna studie, istället lyfts att den viktigaste egenskapen hos den aktör man vänder sig till är att den är proffs inom sitt område. Resultatet bidrar därmed till att resurser till att få lantbrukare att söka socialt stöd i ett tidigare skede inte läggs på fel insatser. Rätt målinriktade insatser är relevant i allt arbetshälsovetenskapligt arbete (Tangen &

Conrad, 2009). Bjornestad et al., (2019) visar att lantbrukare hellre söker socialt stöd för mentala hälsoproblem hos familj och vänner än från professionella. Samtidigt så

berättar Perceval, Ross, Kṍlves, Reddy och de Leo (2018) i sin studie att det är vanligt att när väl lantbrukare söker stöd inom mental hälsa så är de väldigt nöjda med stödet de får. Det blir en lättnad att prata om sådant man kanske inte diskuterat med någon annan innan. Båda dessa resultat stämmer överens med informanternas syn i denna studie. De som inte själva har sökt socialt stöd utifrån föredrar att få stöd från människor de redan känner väl, medan de som haft kontakt med professionellt stöd är väldigt nöjda med det. Detta kan ses som väldigt positivt, då goda erfarenheter av professionellt stöd säkerligen leder till att dessa lantbrukare söker detta stöd igen och i ett tidigare skede, nästa gång de är i behov av det.

Resultatet visar även att lantbrukare är ganska sparsamma med vad man delar med sig av till andra lantbrukare. Den egna hälsan och svårigheter tar man i regel inte upp med andra utanför familjen eller möjligen vänner. Det här, att man vill visa sig duktig för granngården istället för att be om hjälp, bidrar till att vissa lantbrukare går miste om ett potentiellt stöd. Det bidrar även till att bibehålla yrkets traditionella normer, där enbart praktiska problem diskuteras lantbrukare sinsemellan. Detta enbart för att man inte vill visa sig svag eller misslyckad. Detta kan även vara en av orsakerna till att flera

informanter sa att de hellre vänder sig till de man redan känner till sedan tidigare för att få socialt stöd. Genom detta förhindrar man att fler människor får insyn i ens liv och kan ”döma” en. Enligt Roy et al., (2014) kan detta förklaras genom att lantbrukare inte vill

19

vara beroende av andra. En annan förklaring är att man kan ha fått en negativ erfarenhet från att ha visat sig svag inför utomstående tidigare, vilket fått negativa konsekvenser. Tidigare studie av Rawolle et al., (2016) beskriver hur lantbrukare ser på sig själva som maskiner, där man om någonting ”går sönder” helt enkelt får fixa det. Denna attityd gör att så länge man klarar av att utföra det dagliga arbetet på gården så söker man inte hjälp. Denna typ av tankar framkommer till viss del även här och studien visar att yrkets stereotypa normer återfinns även bland kvinnliga lantbrukare. Vayro et al., (2019) framhäver att det är kvinnorna som ansvarar för hälsan i familjen och söker socialt stöd i ett tidigare skede än männen. Även Thoits (1995) beskriver att kvinnor söker socialt stöd mer aktivt än män, som en sorts copingstrategi. Detta bekräftas delvis genom att i de tre familjer där både mannen och kvinnan är lantbrukare, så är det kvinnan i hushållet som ställer upp på att medverka i intervjun. Kvinnorna säger sig vara positiva till att söka socialt stöd utifrån, men är samtidigt noga med att betona att de själva inte är, eller har varit, i behov av det. Anledningen till detta sades vara alltifrån att man inte är ”sådan som person” till att man har så bra vänner så att man inte är i behov av något ytterligare socialt stöd. Denna normativa attityd hos kvinnor nämns inte i tidigare studier. Detta är dock en viktig pusselbit i arbetet med lantbrukare, så att man inte missar att även kvinnor kan känna motstånd till att söka professionellt stöd utifrån. Den generella samhällssynen av kvinnor är annars att de är gnälligare, snabbare söker vård och har fler sjukdagar än män (Sandmark, 2011). Därför var det väldigt spännande och oväntat att höra dessa kvinnors tankar och attityder.

Det är lätt att tänka sig att en yrkeskår som helst söker sig till personer de redan har en nära relation till, inte vill visa sig svag och som dessutom helst klarar av saker på egen hand, lätt glöms bort i det arbetshälsovetenskapliga arbetet. Resultatet bidrar

förhoppningsvis till ökad insikt i hur lantbrukares erfarenheter präglar deras syn på de olika sorters socialt stöd som omger dem, samt vad som hindrar dem från att söka socialt stöd. I tidigare forskning ligger mycket fokus på manliga lantbrukare. Därför är det av extra värde att även kvinnliga lantbrukare kom till tals i denna studie. För trots att de kvinnliga lantbrukarna i Sverige står för ett mindre ägande, så är de på stark

20 Metoddiskussion

Det som kom att bli den avgörande faktorn för att den här studien över huvud taget skulle kunna gå att genomföra, var att jakten på informanter inleddes direkt efter att projektplanen var godkänd. I januari 2020 började media och World Health

Organisation [WHO] att rapportera om Covid-19, en ny typ av virus. Den 11:e mars klassade WHO Covid-19 som en pandemi (WHO, 2020). Detta gjorde att inbjudan precis hann kompletteras med information om att intervjuerna kunde ske per telefon, istället för besök på respektive lantgård, innan de skickades ut till informanterna den 13:e mars. Detta bidrog till att flera informanter hann tacka ja till deltagande redan i slutet av mars. Under april tog spridningen fart i Sverige och flera informanter som tidigare sagt att de ville medverka gick inte längre att nå. Vissa sa sig vara positiva till medverkan men avböjde då de fick reda på ämnet. Detta kan ses som en brist i studien, att enbart de som var intresserade av ämnet valde att delta. Samtidigt var alla

informanter som ställde upp inte helt bekväma med frågorna. Resultatet visar att även de som inte ansåg sig vara i behov av socialt stöd, ställde upp på att medverka.

Analysmetoden kvalitativ innehållsanalys, där både det manifesta och latenta innehållet tolkas, ansågs som en lämplig metod då studiens form planerades. Med facit i hand kanske en annan metod hade varit mer lämpad då intervjuerna gjordes per telefon. Detta gjorde nämligen att kroppsspråk och ansiktsuttryck gick förlorade. Däremot gjorde diktafonen det möjligt att lyssna igenom materialet flera gånger och notera

andningspauser och tonfall, vilket upplevdes som väldigt betydelsefullt. Speciellt i de sammanhang informanten skrattade, men mer nervöst och ansträngt än ett ”glatt” skratt. Intervjuguiden fångade i helhet upp de delar som studien syftar till att undersöka. Det som saknades var en följdfråga till om synen av socialt stöd utifrån förändrats. Samtliga informanter sa att deras syn på socialt stöd utifrån inte hade förändrats, men det

framkom inte om detta var i en positiv eller negativ bemärkelse, vilket lämnade detta till fri tolkning beroende på informanternas tonfall. Även urvalet kan diskuteras då ett målinriktat urval inte kan ge generella resultat. Detta eftersom vem som helst inte har lika stor chans att ingå i studien när inget slumpmässigt urval görs (Bryman, 2011). Informanterna utgör trots detta en bredd då både lantbrukare som arbetar tillsammans med sin partner på gården, lantbrukare vars partner har ett annat yrke och ensamstående lantbrukare ingår i studien. Åldersspannet är 26–54 år och båda könen finns

21

representerade. Resultatet visar även innehållsmässigt en bredd, där olika tankar och åsikter kommer fram. Dessutom bidrog telefonintervjuer till att lantbrukare från hela landet kunde delta, vilket av resursskäl inte hade varit möjligt om intervjuerna skett på plats.

Analysprocessen underlättades av att inget material lades på hög, utan allt

transkriberades så fort det samlats in, vilket Malterud (2014) anser är ett bra arbetssätt. En risk med kvalitativ innehållsanalys är att det är den som utför analysen som tolkar vilka meningsbärande enheter som bör plockas ut och kondenseras, för att sedan ingå i resultatet. Detta är även något som kritiker till kvalitativ metod ofta kritiserar, eftersom författarens förförståelse kan påverka vilka delar av materialet som anses betydelsefulla. Förförståelse kan bidra med motivation som ger näring åt arbetet, men även fungera som skyddslappar, vilka gör att man enbart upptäcker data som speglar sina tidigare erfarenheter (Malterud, 2014). Min egen förförståelse i ämnet består i att det har funnits lantbrukare i min släkt som då de drabbats av sjukdom varken velat, eller vetat vart, de skulle vända sig för att få socialt stöd, något som förvärrat deras fysiska och psykiska hälsa. Analysprocessen kan dock granskas genom kategoriseringstabellen som återfinns i bilaga 2. Detta ger en transparens åt studien eftersom det tillåter andra att följa

analysprocessen (Bryman, 2011).

Den interna validiteten försvagas av att endast fem informanter deltog i studien. Detta är för få för att studiens resultat ska kunna ses som generella för andra lantbrukare. Däremot kan man se resultatet som en fingervisning av vilka erfarenheter dagens lantbrukare har av socialt stöd. Den externa validiteten stärks av att nya resultat

framkommit, så som att lantbrukare anser att det viktigaste är att veta vart man kan söka informellt stöd och att denna är proffs inom sitt område. Samt att även kvinnliga

lantbrukare kan agera utifrån yrkets stereotypa normer. Dessa tankar kan säkert finnas bland övriga lantbrukare vilket gör resultatet överförbart, trots det begränsade urvalet. Ett tecken på att en viss typ av mättnad nåddes var att informanternas svar inte spretade åt olika håll utan snabbt kunde placeras in under de teman som framkom under

22

Slutsats

Studien visar att lantbrukare har flera olika källor till socialt stöd och överlag positiva erfarenheter av dessa. Det främsta sociala stödet kommer från familj och vänner. Samtidigt som vissa lantbrukare uttrycker att de helst enbart söker socialt stöd hos individer de redan känner väl, så är man överens om att det är bra att det finns olika typer av professionellt stöd att söka. Det viktigaste är att dessa är kunniga inom sitt område. Det kan vara bankmannen som hjälper till när investeringar ska göras, LRF som sprider information eller sjukvården som hjälper till med hälsan. Det som ibland håller tillbaka lantbrukare från att söka socialt stöd är de gamla traditionella attityderna, vilka säger att man helst ska sköta sina egna problem. Att även kvinnliga lantbrukare kan ha dessa normer, som är traditionella för yrket, är viktigt att tänka på, så att de inte