• No results found

4 Prövningsprocessen

4.3 Prövningen enligt minerallagen

4.3.2 Bearbetningskoncession

Ansökan om bearbetningskoncession

För att få påbörja en gruvverksamhet krävs tillstånd för bearbetning (bearbetningskoncession) enligt minerallagen. Med bearbetning av- ses utvinning och tillgodogörande av ett koncessionsmineral.19

16 1 kap. 3 § minerallagen.

17 4 kap 17 § Miljöprövningsförordningen. 18 4 kap 15 § Miljöprövningsförordningen. 19 1 kap. 3 § minerallagen.

Bearbetningskoncession söks hos bergmästaren, som beslutar i frågor enligt minerallagen. Bergsstaten, som leds av bergmästaren, handlägger ansökningsärendet. Handläggningen syftar till att bedöma om den fyndighet som påträffats sannolikt kan tillgodogöras ekono- miskt (brytvärdhet), och fyndighetens belägenhet och art inte gör det olämpligt att sökanden får den begärda koncessionen. Huvuddelen i ansökan utgörs därför av en så kallad malmbevisning och en miljö- konsekvensbeskrivning.

Genom bergmästarens beslut om bearbetningskoncession avgörs vem som har rätt att utvinna mineral som finns i området. Konces- sionen ger dock inte någon rätt att påbörja gruvverksamheten. För det krävs bland annat tillstånd enligt miljöbalken.

Förutsättningar för koncession, inklusive malmbevisning

Koncession ska avse ett bestämt område, som bestäms efter vad som är lämpligt med hänsyn till fyndigheten, ändamålet med koncessionen och övriga omständigheter. Förutsättningar för koncession är att en fyndighet som sannolikt kan tillgodogöras ekonomiskt har blivit på- träffad. Detta kallas malmbevisning och ställer stora krav på sökan- den att redovisa detaljerade uppgifter om undersökningsresultaten i området och de ekonomiska förutsättningarna för utvinning och be- arbetning. Sökanden ansvarar för att upprätta analysprotokoll, mät- ningsresultat, geologiska och geofysiska kartor samt tekniska och ekonomiska utredningar.20 Det finns internationella normer för att beskriva mineralreserver och mineraltillgångar, så kallade klassificer- ingsstandarder.21 Se nedan en schematisk och översiktlig skiss upp- rättad av SGU över klassificering av mineralreserver och mineraltill- gångar.

20 http://resource.sgu.se/produkter/sgurapp/s1623-rapport.pdf. 21 Sveriges geologiska undersökning (2016c), s. 27 ff.

Figur 4.2 Klassificering av mineralreserver och mineraltillgångar

Källa: SGU (2016c). Vägledning för prövning av gruvverksamhet.

Vidare ska fyndighetens belägenhet och art vara sådana att det inte är olämpligt att sökanden får den begärda koncessionen. Gruvdrift på platsen ska vara förenlig med hushållningsbestämmelserna i 3 och 4 kap. miljöbalken (se vidare nedan). Ett annat krav är att en konces- sion inte får strida mot kommunala detaljplaner eller områdesbestäm- melser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas får dock mindre avvikelser göras.22 Vidare gäller plan- och bygg- lagens bestämmelser om krav på bygglov vid gruvprojekt. Bygglovet prövas av den kommunala nämnd som har ansvar för PBL-frågor.23

Bergmästaren ska hänskjuta ärenden om beviljande av bearbet- ningskoncession till regeringens prövning om bergmästaren bedö- mer att frågan om koncession är särskilt betydelsefull från allmän synpunkt, eller om bergmästaren vid tillämpningen av 3 eller 4 kap. miljöbalken finner skäl att frångå vad länsstyrelsen har föreslagit.24 Bergmästaren ska utreda och bifoga ett eget yttrande i ärenden som hänskjuts till regeringens prövning.

22 4 kap. 2 § minerallagen.

23 Kommunerna har en viktig roll vid prövningen av mineralutvinningsprojekt. Kommunen

tillämpar miljöbalkens bestämmelser om hushållning med mark och vatten genom det kom- munala planmonopolet och översiktsplaneringen enligt plan- och bygglagen (2010:900). Be- rörd kommun ska ges tillfälle att yttra sig över ansökan om bearbetningskoncession och deltar även som samrådsmyndighet och part i tillståndsprövningen enligt miljöbalken.

Villkor och ekonomisk säkerhet

En koncession ska förenas med de villkor som behövs för att skydda allmänna intressen och enskild rätt eller som behövs för att natur- tillgångarna ska tillvaratas på ett ändamålsenligt sätt.25 Av förarbetena framgår att det endast är sådana villkor som rör den planerade verk- samhetens inverkan på de motstående intressena som kan ställas. Vill- koren får inte ta sikte på annat än att motverka och kompensera men- lig inverkan på motstående intressena av den planerade verksamheten.26 Koncessionsinnehavaren ska också ställa ekonomisk säkerhet för det efterarbete som krävs och för att ta bort anläggningar. Denna bestäm- melse innebär inte någon inskränkning i koncessionshavarens skyldig- heter beträffande efterbehandling enligt 2 kap. 8 § eller 10 kap. miljö- balken eller skyldighet att ställa ekonomisk säkerhet enligt miljöbalken, vilka prövas vid tillståndsansökan enligt miljöbalken, eller vad som gäller enligt bestämmelserna enligt utvinningsavfallsförordningen.27

Hushållningsbestämmelserna och miljöbedömning

De grundläggande bestämmelserna om hushållning med mark och vatten i 3 kap. och de särskilda bestämmelserna om hushållning med mark och vatten i 4 kap. miljöbalken ska tillämpas endast i konces- sionsärendet, om prövningen av bearbetningskoncession kommer före miljöbalksprövningen. Denna bedömning är därefter bindande vid den efterföljande miljöbalksprövningen. I koncessionsärendet ska bestäm- melserna om en specifik miljöbedömning, inklusive miljökonsekvens- beskrivning, enligt 6 kap. miljöbalken tillämpas. Även bestämmelserna i 5 kap. 15 § miljöbalken om miljökvalitetsnormer ska tillämpas.28

Innan bergmästaren fattar beslut ska samråd ske med länsstyrel- sen i det eller de län där koncessionsområdet ligger gällande tillämp- ningen av 3,4 och 6 kapitlet miljöbalken, det vill säga bestämmelserna om hushållning med mark- och vattenområden samt miljöbedömning. Inför framtagandet av miljökonsekvensbeskrivning ska samråd om avgränsningen av denna hållas.29

25 4 kap. 5 § minerallagen. 26 Prop. 1988/89:92.

27 4 kap. 6 § samt 13 kap 4 § minerallagen.

28 4 kap.2 § minerallagen samt 6 kap. 28–46 §§ miljöbalken, Prop. 2016/17:200, s. 157 f. 29 8 kap. 1 § tredje stycket minerallagen.

Regleringen i minerallagen är avsedd att säkerställa att prövningen av motstående intressen enligt 3 och 4 kap. miljöbalken görs så tidigt som möjligt och vid ett enda tillfälle. En prövning av lokaliseringen ska senare göras enligt 2 kap. 6 § miljöbalken. En miljökonsekvens- beskrivning ska bifogas en ansökan både enligt minerallagen och miljö- balken, dock är miljökonsekvensbeskrivningen som bifogas till kon- cessionsansökan mer begränsad då den är upprättad i ett tidigare skede av processen.

Särskilt om jord- och skogsbruket

Bergmästaren ska, när det gäller tillämpningen av 3, 4 och 6 kap. mil- jöbalken samråda med länsstyrelsen.

Om bearbetningen kan medföra väsentlig skada på jord- eller skogs- bruket får förordnande om särskild utredning meddelas, om frågan inte kan lösas på annat sätt.30 Ett förordnande om utredning meddelas av Jordbruksverket beträffande jordbruket och av Skogsstyrelsen beträffande skogsbruket. Innan förordnande meddelas ska samråd ske med länsstyrelsen.

Som redovisats ovan ska det i koncessionsärendet göras en avväg- ning enligt 3 och 4 kap. miljöbalken mellan intresset att bearbeta fyn- digheten och motstående intressen, exempelvis jord- och skogsbruket. Länsstyrelsen ska från berörda myndigheter inhämta de uppgifter som behövs för att bedöma den inverkan mineralföretaget kan få på andra intressen som ska beaktas, däribland jord- och skogsbruket. Först om de uppgifter som länsstyrelsen har inhämtat i ärendet inte ger tillräckligt underlag för att göra en avvägning enligt 3 och 4 kap. miljöbalken får förordnande om utredning meddelas. Sökanden ska betala kostnaden för utredningen. Om en utredning görs bör den en- ligt förarbetena ligga till grund för den intresseavvägning enligt 3 och 4 kap. miljöbalken som länsstyrelsen gör i koncessionsärendet.31

30 8 kap. 6 a § minerallagen. 31 Prop. 1991/92:161, s. 9.

Markanvisningsförrättning

Rätt att få utföra bearbetning ovan jord på annans mark erhålls genom markanvisning. Frågorna prövas vid en markanvisningsförrättning som hålls av bergmästaren.

Minerallagen är en exploateringslag och vilar på expropriations- rättslig grund. Den grundlagsskyddade äganderätten innebär att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild person eller tåla att det allmänna inskränker användning av mark eller byggnad.32 Äganderätten får dock inskränkas när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Ett exempel på detta är mark- anvisning enligt minerallagen.

Inskränkningar i den enskildes äganderätt får inte ske utan ersätt- ning. Koncessionshavaren ska ersätta skada eller intrång som föran- leds av att mark eller annat utrymme tas i anspråk för bearbetning eller därmed sammanhängande verksamhet.33 Koncessionshavaren ska även lösa fastighet eller del av fastighet på begäran av fastighetsägaren om synnerligt men uppstått. Ersättningsberättigade är fastighetsägare och innehavare av särskild rätt (till exempel nyttjanderätt).34

Rätten att ta i anspråk mark grundar sig på innehavet av bearbet- ningskoncessionen. Det betyder att markanvisningsförrättningen inte får avslutas förrän koncessionsbeslutet vunnit laga kraft (slutligt av- gjorts). Vid förrättningen bestäms den mark inom koncessionsom- rådet som koncessionshavaren får ta i anspråk för bearbetning av mineralfyndigheten. Om koncessionshavaren och fastighetsägarna och andra rättighetshavare är överens om vilken mark som behövs ska mark anvisas enligt överenskommelsen. Om inte överenskom- melse träffas ska bergmästaren anvisa marken. Att mark anvisas inne- bär inte att koncessionshavaren blir ägare till marken utan denne får en begränsad, men dock stark dispositionsrätt (rätt att förfoga över marken), så kallad gruvrätt.

32 2 kap. 15 § regeringsformen. 33 7 kap. 3 § minerallagen.

34 I fråga om hur ersättningen ska beräknas är det expropriationslagens bestämmelser som styr.

Ersättning för intrång ska motsvara den minskning av fastighetens värde som intrånget inne- bär. Ersättning för skada ska utgå för fastighetsägarens ekonomiska skada. Om en hel fastighet tas i anspråk genom markanvisning ska löseskilling som huvudregel betalas med ett belopp som motsvarar fastighetens marknadsvärde med ett schablonmässigt tillägg om 25 procent av marknadsvärdet.

Mineralersättning

Vid bearbetning ska koncessionshavaren också för varje kalenderår betala en mineralersättning enligt minerallagen. Ersättningen ska mot- svara två promille av det beräknade värdet av de mineral som om- fattas av koncessionen och som har brutits och uppfordrats inom koncessionsområdet under året. Beräkningen ska ske på grundval av mängden uppfordrad malm, malmens halt av koncessionsmineral och genomsnittspriset för mineral under året eller ett motsvarande värde. Av ersättningen ska tre fjärdedelar tillfalla fastighetsägare inom kon- cessionsområdet och en fjärdedel staten.35

Prövning av koncessionssökanden

Som redovisats ovan får undersökningstillstånd inte beviljas den som uppenbarligen saknar möjlighet eller avsikt att få till stånd en ända- målsenlig undersökning eller den som tidigare har visat sig olämplig att bedriva undersökningsarbete. Minerallagen innehöll tidigare en generell bestämmelse om att en förutsättning för koncession var att sökanden är lämplig att bearbeta fyndigheten. Denna bestämmelse togs bort 1993, förutom vad avser bearbetning av olja och gasformiga kolväten. Skälet var att bestämmelsen ansågs hämma utvecklingen av en livskraftig mineralindustri. Kravet på lämplighet när någon genom överlåtelse från koncessionsinnehavaren förvärvar en koncession kvarstår.36 37

Koncessionsbeslutet

Ett koncessionsbeslut beskriver mineralfyndigheten, med mängder och halter av koncessionsmineral. Tillräcklig mängd mineral ska ha påvisats för att möjliggöra gruvbrytning. I beslutsmotiveringen bör vidare länsstyrelsens ställningstagande tydligt framgå. Om länssty- relsen har bedömt att koncessionen ska förenas med villkor ska de föreslagna villkoren anges i beslutet.38

35 7 kap. 7 § minerallagen, samt Tillväxtanalys PM 2016:5. 36 6 kap. 1 § minerallagen.

37 Prop. 1192/93:238, s. 6 f.