Bedömning av förekomstens sårbarhet

6.3.1. Utgångspunkter vid sårbarhetsbedömning

En viktig utgångspunkt för sårbarhetsbedömningen är själva definitionen av sårbarhet.

Isälvsavlagringen har sitt största värde men också sin sårbarhet i dess funktion som vattentäkt. Det bedöms som lämpligt att kriterier för grundvattenobjektets funktion och dess sårbarhet definieras

Utöver detta är det viktigt att miljökvalitetsnormerna för grundvattenförekomsten eller miljömålet ”grundvatten av god kvalitet” inte påverkas negativt.

För att bestämma grundvattenförekomstens sårbarhet behöver följande faktorer vägas in

 Dess funktion som dricksvattentäkt  Gränsvärden för försämrad status

 Rinntider från väg till skyddsobjekt (huvudsakligen till grundvattenyta men även till vattentäkt beskrivs)

 Utspädning/omblandning

 Insatstid för räddnings- och saneringsinsatser samt tillgänglighet till nödvändig saneringsutrustning

 Förekomst av befintliga skydd och dess beständighet

En viktig del i sårbarhetsbedömningen utgörs av en beskrivning av vattenförekomstens resiliens, d.v.s. dess förmåga att motstå och återhämta sig efter en störning. Resiliensen beskriver både hur

vattenförekomsten påverkas och förstörs av en förorening men också hur snabbt och hur mycket systemet kan återhämta sig. Att ingående beskriva ett vattensystems resiliens är i regel mycket svårt. Därför görs enbart en översiktlig kvalitativ beskrivning. Ett grundvatten antas ha försumbar resiliens. De långa omsättningstiderna i grundvattenmagasinen innebär normalt att ett förorenat grundvatten kommer att förbli obrukbart under flera decennier framöver. Handlar det om en vattentäkt så behöver den som regel tas ur bruk och ersättas med en ny. Det innebär att det är av stor vikt att förhindra att en förorening når grundvatten.

6.3.2. Sårbarhetsbedömning - dricksvattenperspektiv

Enligt handbokens metodik utgår sårbarhetsbedömningen huvudsakligen från rinntid. Bedömningen kan sedan justeras utifrån förutsättningarna för räddnings– och saneringsinsatser. Aktuell vägsträcka består av två konfliktsträckor, den norra benämnd väg 226, den södra väg 226 Kassmyra. Sårbarheten och därmed rinntiden varierar mellan konfliktsträckorna beroende på huvudsakligen jordarter inom respektive konfliktsträcka.

Rinntid

Rinntiden från aktuella vägsträckor till grundvattenytan har bedömts. Underlag för exakta beräkningar saknas i denna riskanalys.

Om en förorening når grundvattenytan i anslutning till aktuella vägsträckor har skyddsobjektet påverkats negativt eftersom möjligheten att sanera efter att grundvattnet påverkats bedöms som små, huvudsakligen p.g.a. genomsläppligt material med relativt stort flöde i grundvattenmagasinet, men även p.g.a. att djupet till grundvattenytan åtminstone inom vissa delområden bedöms vara så stort att det inte möjliggör schaktning ner till densamma. Styrande för sårbarhetsbedömningen m.a.p. rinntid är således den vertikala transporthastigheten från markytan ner till grundvattenytan.

Det antas att grundvattenytan i området ligger några meter under markytan.

Uppehållstiderna är uppskattade utifrån Naturvårdsverket rapport 4852, se

Tabell 5. Uppskattning av tid i omättad zon om tillfälligt mättat flöde uppstår i den omättade zonen.

Djup till grundvattenytan

Jordart Vattenhastighet 1 m 5 m 10 m

Tid till grundvattenytan

Grus 1 - 100 m/h < 1 h < 1 h < 1 h

Sand 10 cm/d - 1 m/h < 1 d 1 d - 1 mån 1 d - 1 år

Silt 1 cm - 1 m/år 1 mån - 1 år > 1 år > 10 år

Lera 1 - 10 cm/år 1 mån - 1 år - -

Grov morän 10 m/år - 1 m/h < 1 d < 1 d - 1 mån 1 d - 1 år

Lerig morän 10 cm - 100 m/år 1 d - 1 mån 1 mån - 1 år 1 mån - 1 år

Torv 1 - 100 m/år < 1 d - -

De sandiga områdena längs en kort del av den norra konfliktsträckan, konfliktsträcka A, är bevuxna. Övervägande delar av sträckan går över finkorniga material med låg genomsläpplighet som överlagrar isälvsavlagringen. Inom delar av sträckan finns ett dagvattensystem som samlar och leder bort dagvatten. Uppehållstiden bedöms vara ca en månad längs de mest sårbara delarna av sträckan, vilket blir styrande för bedömning av sårbarhetsklass.

I fält har konstaterats finsandigt markmaterial längs delar av konfliktsträcka B. Detta är något finkornigare än vad som anges i jordartskartan. Grus har inte observerats i de områden som är karterade som isälvsmaterial. I områden med markmaterial bestående av isälvsmaterial samt sand, grönt respektive orange i Figur 9, i markytan är den beräknade uppehållstiden 1 dygn till 1 månad i den omättade zonen, om ett tillfälligt mättat flöde uppstår. Det förekommer delsträckor där växtlighet i diken saknas, men här utgörs markmaterialet av finsand. Vägsträckan går utanför

vattenförekomsten, men det bedöms som svårt att sanera en eventuell föroreningen som når

grundvattnet vid vägsträckan, utan att föroreningen transporteras vidare till grundvattenförekomsten.

I Tabell 6 redovisas klassningen utifrån uppehållstid i omättad zon. Utifrån tabellen erhålls

Tabell 6. Bedömningsgrunder för sårbarhetsklassning av grundvattenförekomster utifrån uppehållstid i omättad zon.

Uppehållstid i

omättad zon

Sårbarhet Krav tidsmässiga

förutsättningar för insats

<1 h 5

1 h-6 h 4-5 Gynnsamma - Krav på insats och

nödvändig saneringsutrustning för att ansätta den lägre sårbarhetsklassen

6 h -1 d 3-4 Gynnsamma - Krav på insats och

nödvändig saneringsutrustning för att ansätta lägre sårbarhet

1 d- 1 mån 2-3

>1 mån 1

Utspädning/omblandning

Det sker ingen utspädning mellan utsläppspunkt och skyddsobjektet (när grundvattenytan nås under utsläppspunkten). Största risken för skyddsobjektet i dess funktion som dricksvattentäkt är utsläpp av petroleumprodukter, eftersom mycket små halter kan leda till att dricksvattnet blir otjänligt. En viss utspädning och fastläggning sker däremot i grundvattenmagasinet/skyddsobjektet, även om effekten av detta inte bedöms ge tillräcklig effekt för att reducera sårbarheten för den kommunala vattentäkten Segersjö. Dessutom är också grundvattnet i direkt anslutning till vägen skyddsvärt även sett till miljökvalitetsnormer och miljömål.

Reservvattenmöjligheter

Vattentäkten i Segersjö används inte idag p.g.a. kvalitetsproblem. I planer föreslås dock att det ska utredas om vattentäkten kan tas i bruk som reservvattentäkt. Den skulle då utgöra reservvattentäkt för det dricksvatten som idag produceras vid Stockholm Vatten & Avfalls vattenverk, med vattenuttag i Mälaren.

Bedömning av förutsättningar för räddnings- och saneringsinsatser

Då sårbarhetsbedömningen för grundvattenförekomsten är kopplad till rinntider och bedömda insatstider för räddnings- och saneringsinsatser är det viktigt att värdera ytterligare en faktor i sårbarhetsbedömningen, nämligen tillgänglighet och praktisk möjlighet till sådana insatser. Här ska både området vid själva vägen bedömas men också möjligheten till insatser. Räddningstjänsten fokuserar i första hand på livräddning och skadebegränsande åtgärder mot utsläppet och sedan på att hindra vidare spridning av redan utsläppt farligt gods/drivmedel.

Förutsättningarna för sanerings- och räddningsinsatser vid grundvattenförekomsten Uttran sammanfattas nedan.

Åtkomlighet Åtkomligheten till aktuella vägsträckor i händelse av en olycka varierar något, men är generellt relativt goda. Längs den norra konfliktsträckans sydligaste del, ca 400 m, är förhållandena sämre, dels med en brant slänt på vägens östra sida, dels med berg nära vägkant på den västra sidan, vilket till viss del kan försvåra sanering.

Beredskap Räddningstjänsten får normalt information om att olycksplatsen ligger inom vattenskyddsområde när de larmas ut. Inga speciella planer finns för olyckor inom vattenskyddsområden.

Insatstid Södertörns brandförsvarsförbund har en station i Tumba. En insatstid för en händelse på aktuella vägsträckor bedöms vara < 10 min, (www.sbff.se, 2020-02-03).

Räddningstjänsten har med absol och sopborstar, så att sanering av utsläpp på vägbanan kan genomföras. Länsar finns om utsläpp skett i ytvatten. Ytlig grävning i diken kan ske med handkraft. Krävs schaktning kontaktas miljörestvärdesledare. Efter det kan tid till sanering variera kraftigt. Bedöms saneringen vara räddningstjänst, vilket enligt kontaktad miljörestvärdesledare inte är självklart, kan sanering inledas så snart entreprenör tagit sig till platsen. Bedöms det inte vara räddningstjänst sker först en utredning om vem som ska bekosta saneringen, varefter arbetet kan inledas. Tiden till sanering kan därmed variera från någon timme till dagar.

Övrigt Vid brand av fordon på vägsträckan bedömer räddningsledare om åtgärd.

Räddningstjänsten är således snabbt på plats på aktuella vägsträckor (inom mindre än 10 minuter), men tid till sanering av utsläpp utanför vägbanan som kräver schaktning varierar kraftigt beroende på om saneringen bedöms vara räddningstjänst eller inte (muntlig uppgift Södertörns

brandförsvarsförbund samt miljörestvärdesledare, 2019).

Försvårande förutsättningar för räddnings- och saneringsinsatser längs den sydligaste delen av

konfliktsträcka väg 226 (konfliktsträcka A) vägs in i bedömning och görs att sårbarhetsklassen sätts till 3, istället för 2. Förutsättningarna är generellt goda, det råder dock osäkerhet om huruvida sanering alltid kommer att ske snabbt när så krävs.

6.3.3. Sårbarhetsbedömning – miljökvalitetsnormer/miljömål

För isälvsavlagringen som är skyddsobjekt i föreliggande riskanalys är sårbarheten sett till ett dricksvattenperspektiv styrande. Noterbart avseende miljökvalitetsnormer är att data rörande påverkan av vägsalt saknas.

6.3.4. Sammantagen sårbarhetsbedömning

Den totala sårbarhetsbedömningen för grundvattenförekomsten Uttran, i funktion som dricksvattentäkt, blir sårbarhetsklass 3 för båda konfliktsträckorna. Bedömningen utgår huvudsakligen från rinntid, vilket styrs av genomsläpplighet i mark och avstånd. För den norra sträckan, konfliktsträcka A, är sårbarheten lägre än vad klassen visar inom stora delar av sträckan, men bedömningen har satts efter de mer sårbara förhållanden som råder längs ca 300 m av sträckans sydligaste del.