Bedömning

De obehöriga lärarna utgår i sin bedömning från sitt eget tyckande. De vet hur resultatet ska vara men deras bedömning är inte pedagogisk. I och med att dessa lärare saknar kunskap om kursmål och betygskriterier kan de inte ställa några tydliga krav på elevernas arbete och det blir otydligt vad som ska göras för att de olika betygen ska uppnås. Det mest slående svaret vi har fått är motiveringen ”men de var ju där hela tiden” för betyget MVG.

1

5. Diskussion

Denna undersökning har haft som utgångspunkt dels funderingar kring anledningar till elevernas avhopp från utbildningen dels funderingar kring yrkeslärarnas roll för dessa avhopp. Vi hade som syfte att analysera den befintliga forskningen på området men också att göra en egen undersökning där vi frågade eleverna varför de inte fortsatte sin utbildning och lärarna varför de trodde att avhoppen skedde.

Studien av den befintliga forskningen av Hoffrén-Larsson (2004) gav oss konkreta svar på frågan om avhopp och flera anledningar kunde identifieras – arbetslöshet (det att personen väljer att söka arbete hos andra arbetsgivare eller i andra branscher), bristande

utvecklingsmöjligheter (hit hör arbetsmiljörelaterade faktorer som har samband med både den

fysiska och den psykosociala miljön) och skolförhållanden (till exempel missvisande information om gymnasieprogram som anses leda till felaktigt val av program, dåligt planerad och genomförd APU o dyl.). Dessa anledningar kallar man ofta de ”traditionella”.

Den genomförda undersökningen som vi gjorde bland eleverna bekräftar de ”traditionella” anledningarna till avhopp som enligt Malten (2003) har samband med bristande överensstämmelse mellan elevernas förväntningar och verkligheten, dålig motivation, arbetsmiljösituation samt anställningsförhållanden. Bilden som avgångseleverna i våra intervjuer hade om byggbranschen när de sökte utbildningen och den som årskurs ett elever och årskurs tre elever har i vår undersökning stämmer överens – med andra ord tycks inte synen på byggbranschen och byggyrket ha förändrats genom de senaste 13 åren (om man har Härdigs avhandling som utgångspunkt). Även elevernas reaktioner på obekväma arbetstider och arbetsmiljösituation har alltid funnits där som en bidragande orsak till deras avhopp – något som kan anses vara ett resultat av bristande information kring yrket samt den bild av yrket som målas upp i medierna och som eleverna får genom sina kompisar.

Ytterligare en anledning till avhopp som nämns i doktor avhandlingen av Olofsson (1999) som vi granskat är byggbranschens attityd till elever med invandrarbakgrund och kvinnliga. Trots att det inte har framgått i elevintervjuerna har lärarintervjuerna bekräftat att denna anledning till avhopp finns. Det har också framgått att ämnet är känsligt och svårhanterligt.

I vår undersökning av gymnasieeleverna på byggprogrammet visar även att en tendens till andra anledningar till elevernas avhopp finns. Den sexåriga utbildningen till byggnadsarbetare som består av två etapper – den skolförlagda och den arbetsplacerade – är

tänkt att vara en sammanhållen och synkroniserad process där de olika aktörerna borde tillsammans sträva mot samma mål enligt skolverkets programmål. Verkligheten verkar dock se annorlunda ut enligt de intervjuer som gjorts med lärare och kraven skiljer sig markant på den gymnasiala och den företagsförlagda utbildningen vilket resulterar i att den sistnämnda inte alls är så genomtänkt och välplanerad som byggbranschen tillsammans med gymnasieskolan hade velat – något som påvisas i flera rapporter om unga yrkesarbetarnas avhopp. Denna skillnad, menar gymnasielärarna, är en av orsakerna till avhoppen eftersom den leder till att synen på elever blir olika och därmed också kraven.

Att elever får utföra ”okvalificerade” arbetsuppgifter när de kommer ut på arbetsplatser är något som framgår av flera undersökningar vi har granskat t ex av Hoffren- Larsson (2004) där en utbildnings modell prövas och där man kan dra slutsatser och hitta förslag på utvecklingsarbete som stimulerar alla berörda. Det är något som lärare i vår undersökning också påpekar och anser vara en av anledningarna till elevernas avhopp. Trots att det inte är ett resonemang som förekommit i våra intervjuer med avgångselever, ser man en tydlig tendens till detta bland de elever som går år tre när de menar att deras syn på yrket förändrats i och med att de känner sig ”utnyttjade” på arbetsplatserna. Hoffrén-Larsson och Gustafsson (2003) menar att detta, nämligen att den unga generationen med förändrade krav möter en traditionell bransch som skiljer sig mycket från undervisningssituationen, kan vara en ny anledning till elevernas avhopp.

Det ovanämnda resonemanget har varit den andra utgångspunkten i vårt arbete. I samband med detta var vårt syfte att ta reda på om den skillnad som Hoffrén-Larsson och Gustafsson (2003) riktar uppmärksamheten på – skillnaden mellan yrkeslärarnas och företagens tillvägagångssätt – verkligen är så stor att man kan prata om att den utgör en ny, aktuell i dagens läge, orsak till elevernas avhopp. Vi formulerade därmed följande hypotes: skillnaden mellan yrkeslärarnas och branschens tillvägagångssätt är inte så stor som Hoffren- Larsson antyder i sina rapporter, och därför kan man inte påstå att den utgör en ny orsak till vissa elevers avhopp; däremot kan det vara så att yrkeslärarnas tillvägagångssätt påverkar elevernas inställning redan i skolan vilket kan leda till avhopp i framtiden som framgår av våra intervjuer med lärarna.

De flesta lärarna vi har intervjuat (den äldre generationen, de nyanställda och de utan ha formell lärarbehörighet) visat sig arbeta utifrån det traditionella sättet och dessutom uttryckt acceptans för företagens hantering av lärlingar som försvaras med traditionella skäl eftersom ”alla har gått den vägen”. Med andra ord, har vi med denna undersökning konstatera

att skillnaden mellan de två tillvägagångssätten inte är så stor som Hoffrén-Larsson och Gustafsson (2003) menar i sin undersökning.

Yrkeslärarna ”fostrar” eleverna till yrkeslivet enligt våra intervjuer med lärarna, och de utgår i denna fostran utifrån den kunskapsdimension som Maltén (2003) kallar för den traditionella – mekanisk inlärning genom imitation och upprepning dominerar. I vår undersökning nämner de flesta lärarna begreppet kunskap i olika sammanhang. Det är dock svårt att förstå vad de lägger i begreppet när de säger att kunskap inte är viktig, utan att den kommer med tiden bara motivationen och intresset finns där. Intervjuerna visar att lärarna saknar reflektion kring begreppet kunskap och med kunskap menar de fakta- och basfärdigheter som bara är en av kunskapsformerna.

Eftersom kunskap har ett starkt samband med motivation – den meningsfulla kunskapen enligt Hoffren-Larsson (2004) som vi har påpekat tidigare, är den enda värdefulla belöningen i motivationsteorin – kan detta traditionella synsätt på kunskap leda till svårigheter att skapa motivation hos eleverna. Inte minst eftersom eleven, enligt den traditionella kunskapssynen, är en passiv mottagare av kunskap. Om det är i skolvärldens tradition eleven som har det yttersta ansvaret för sitt lärande, fråntas han/hon detta ansvar i färdigutbildningens tradition. Det man kan konstatera utifrån intervjuerna med lärare är att alla lärarkategorier tycker att det är elever som har ansvaret för sitt lärande men i verkligheten fråntas de detta ansvar i och med att de inte får delta i lärandeprocessen i tillräckligt stor utsträckning och detta visar sig i våra intervjuer med elever från byggprogrammet. Fråntas man ansvaret för sin utbildning, kan man inte reflektera över egna mål heller. Tydliga och konkreta mål är emellertid en förutsättning för motivationen.

Medan lärare påpekar att avsaknaden av motivationen är en av de viktigaste orsakerna för elevernas avhopp verkar de inte se sitt eget ansvar i motivationsskapande bland elever och detta framgår tydligt enligt de intervjuer som gjordes med lärare på byggprogrammet. I och med att lärare inte känner till vare sig kursplanerna eller betygskriterierna och dessutom inte reflekterar kring innehållet eller vilken kunskap som ska överföras, kan enligt intervjuerna med lärarna anta att det blir svårare för dem att både planera, genomföra och utvärdera en undervisning som eleverna uppfattar som meningsfull. Inte minst med tanke på bedömning av elevernas resultat.

Det finns dock en lärargrupp i vår undersökning som uppvisar ett annorlunda arbetssätt som är förankrad (eller medvetet strävar till att bli det) i skolvärldens diskurs. Detta är de lärare som har gått den pedagogiska utbildningen. När de reflekterar över sitt arbete

påpekar de att de själva märker en stor förändring och känner igen sig i sina nyanställda kolleger.

Vår hypotes har därmed delvis bekräftats – skillnaden i tillvägagångssätten mellan yrkeslärare och företagen är inte stor med undantag av en situation där yrkeslärare har genomgått den pedagogiska utbildningen. Det är däremot inte så självklart vilka slutsatser yrkeslärarkåren och branschen kan dra ur detta resultat. För att kunna påstå att dessa likheter leder till elevernas avhopp i framtiden måste man genomföra flera och mer omfattande undersökningar där både lärare och elever intervjuas utförligt. En slutsats som yrkeslärarkåren å andra sidan kan göra är att, om yrkeslärarna fortsätter arbeta utifrån det traditionella sättet, kommer det alltid att finnas en klyfta mellan dem och kärnämneslärarna. Detta i sin tur kan inte undkomma att drabba eleverna. På vilket sätt och i vilken utsträckning är svårt att säga.

Undervisning, skriver Laursen (2005) är en mänsklig relation som bara kan etableras om bägge parter (lärare och elev) engagerar sig i ett gemensamt intresse för ett innehåll. Ett gemensamt intresse för oss som arbetar med byggutbildningen borde vara att se till att branschen inte stagnerar och att alla grupper känner sig välkomna i branschen. Att arbeta för att främja detta är därför av vikt för oss yrkeslärare på byggprogrammet samt handledarna ute på byggföretagen. Vi har med denna undersökning kunnat se att många avhopp sker av anledningar som har med yrkesutbildningssystemets brister att göra. Yrkeslärarna utgör drivkraften, centrumet i utbildningen eftersom det är de som förmedlar kunskap till eleverna, som eleverna ser upp till; det är också yrkeslärare som har närmast kontakt med branschen enligt intervjun gjordes med Granlund(2007). Att yrkeslärare får möjlighet till den pedagogiska utbildningen ser vi som en självklarhet för att det nya tankesättet ska kunna förmedlas till byggbranschen och stagnationen ska kunna förebyggas.