Bedömningar av när samarbetet blir viktigt

Teknikern och operatörerna bedömer att samarbetet är viktigt oav- sett vad som görs, eftersom det är ett ”lagarbete”. Men operatörerna bedömer att samarbetet blir mer krävande när de får mer att göra som vid start och stopp av produktionslinjerna, stopparbeten och problem:

Samarbete är lika viktigt hela tiden, det är det ju. Men samtidigt så är det ju när vi har mycket att göra, då krävs det ju mer av oss att alla ger sitt yttersta när det strular ihop sig. När det blir något fel någonstans och då är det ju självklart att det är ju ännu viktigare då, men samtidigt är det viktigt att det fungerar jämt. Och fungerar det bara ibland så fungerar det kanske inte när det behövs. (Operatör 2C)

Teknikern och operatörerna bedömer för det första att sammanhåll- ningen i skiftlaget är viktig för samarbetet. Grunden för samarbetet är gemenskapen, ”trivseln” och ”de goda arbetskamraterna”. De framhåller att de kommer så bra överens att de umgås privat på fri- tiden. För det andra bedömer de att ”samkördheten” är central för samarbetet. Det innebär att ”alla” gör vad som ska göra när det be- hövs för att få arbetet att fungera i skiftlaget.

6.4 Operatörernas reflektioner över deras

egna lärande

Först beskrivs via intervjuer med operatörerna olika sätt att lära arbetet på. För det andra belyses via intervjuer med operatörerna deras bedömningar av lär- och utvecklingsmöjligheter i arbetet.

6.4.1 Beskrivningar av olika sätt att lära arbetet på

Teknikern beskriver att han lärde arbetet när den andra produk- tionslinjen DIP 2 byggdes i fabriken. Det skedde tillsammans med andra tekniker, teoretisk utbildning som leverantören tillhandahöll om den nya anläggningsutrustningen och självstyrda studier av an- läggningen. Även förste operatören beskriver att han lärde arbetet vid uppbyggnaden av returpappersfabriken samt när tvåans pro- duktionslinje installerades och startades. Teknikern och operatör 1 menar att det är en unik möjlighet att vara med när anläggningar eller större anläggningsdelar byggs i returpappersfabriken.

(…) vi fick när vi startade tvåan, men det är ju något onormalt egent- ligen … då lärde vi oss mycket. Då fick vi ju följa upp att allting var rätt draget i rörväg och vi fick springa och följa allting ute i fabrikslo- kalen. Då lär man sig fruktansvärt mycket om anläggningen och hur den ser ut. När dom monterar grejer, hur grejerna ser ut inuti. Återigen det är ett väldigt slutet system. Man ser nästan inte massa någonstans. Hur silkorgar ser ut inuti och hur en fluffertskruv ser ut inuti, vem vet det av operatörerna idag? Ingen …jo, dom gamla. Det är ju sådant som är väldigt lärande. Det var ju i uppstart av fabriken, det är inte många som får vara med om det. (Teknikern)

Ett annat sätt att lära arbetet på är att lära tillsammans med mer erfarna arbetskollegor i skiftlaget. Operatörerna beskriver att de lärt arbetet genom att ”gå med” och ”vägledas” av mer erfarna arbets- kollegor. Förste operatören med sin stora erfarenhet av produk- tionsprocessen anses vara en tillgång för de andra operatörerna i skiftlaget. Likaså tycker operatörerna att det är lärorikt att gå med annan kompetent personal t ex massamästaren på DIP. Ytterligare ett sätt att lära menar operatörerna är att själv studera processpär- mar och flödesscheman samt studera anläggningen genom att ”följa rör och flöden” i fabriken.

Första tiden följde jag rör och försökte lära mig flödet. Huvudflödet började jag med för att se hur det gick i fabriken. Sedan kompletterade jag med vattenflödet och rejektflöden och sen så gick jag ner och bör- jade lära mig hur saker fungerade och hur kemikalierna påverkade processen. Jag lärde mig hitta i fabriken och veta vad saker och ting hette och fungerade och jag lärde mig skärmen. Sedan började jag med uppstarter och stopp. Så jag har hela tiden byggt på. Jag har börjat enkelt och sedan byggt på svårare och svårare. Så nu handlar det mest om att försöka lära mig av händelser, försöker komma underfund med problem och hur jag ska lösa det på smidigast sätt och vad det kan bero på att en pump stannar och vad som förreglar den. (Operatör 2N)

Arbetet lärs när något händer utöver det ”vanliga” menar opera- törerna. Teknikern och operatörerna säger att de lär sig av händel- ser, vilket följande citat illustrerar:

Jag lär mig mest av när någonting händer. Det behöver inte vara att något går sönder. Om vi har en störning eller ett problem och så gör man någonting, vi måste göra en åtgärd hela tiden och så ser man att man kommer rätt. Då har man ju kvittens på att man gör rätt liksom och jag lär mig ju någonting av att det blir rätt. Vi råkar ut för ett nytt problem och så provar vi olika varianter och sedan styr vi in och så fungerar allting. (Teknikern DIP)

Lära av händelser innebär att vara med när något händer och att försöka komma underfund med hur olika problem kan lösas och testa olika varianter av problemlösandet.

6.4.2 Bedömningar av lär- och utvecklingsmöjligheter

Möjligheterna att lära bedöms av teknikern och operatörerna som ganska goda i arbetet. Så länge det ”händer något” som måste åt- gärdas lär de kontinuerligt i arbetet t ex vid start och stopp av pro- duktionsprocessen och problem. Teknikern och operatörerna menar att utnyttjandet av dessa lärmöjligheter beror på om de har ”lust” och är intresserade av att lära mer i arbetet:

Har inte du lust att suga åt dig information om det här, då gör du inte det. Men är du intresserad av något, du vill lära dig nytt, då kan du lära dig hur mycket som helst. Så det är bara upp till dig själv. (Operatör 2C)

Operatörernas motivation och skiftlagets inställning inverkar också på om operatörerna tar tillvara lärmöjligheterna.

Möjligheten den finns ju eftersom man blir skickligare, men sen är det ju ens egen motivation som sätter gränsen hur mycket. Istället för att, när det är lugnt, att man sitter still kan man ägna sig åt utbildning. Men det är ju också skiftets inställning som avgör det. Det kan vara svårt ibland att bryta sig loss. Sitter man och pratar och har trevligt så kan det vara svårt att bryta sig loss för oss nya och gå ut och plöja rör. (Operatör 2N)

Möjligheterna att utvecklas bedömer teknikern och operatörerna som tämligen små i nuvarande arbete. Både teknikern och operatö- rerna tycker att delta i mer utbildning skulle vara mer utvecklande i arbetet.

(…) jag har varit mycket på ledningen att jag vill ha en mer grundläg- gande utbildning i just det här med styrsystem och sånt som egentli- gen inte rör mitt jobb, men som ger en större inblick. Detsamma är som jag har eftersträvat att få en grundläggande pappersutbildning för att förstå pratet som går när man pratar med pappersmaskinerna. (Operatör 2N)

Mer utbildning kräver att företaget satsar både pengar och tid på mer utbildning.

Vi skulle vilja ha viss utbildning men vi kan inte få den idag tids- mässigt och ekonomiskt. (Teknikern)

En annan utvecklingsmöjlighet som operatörerna bedömer är att få fler kvalificerade arbetsuppgifter inom ramen för det nuvarande arbetet. Men det är idag inte möjligt eftersom det är svårt att bli befordrad inom skiftlaget.

6.5 Sammanfattning och slutsatser

I skiftlaget i returpappersfabriken arbetar sex operatörer fördelade mellan befattningarna; en tekniker, en operatör 1 och fyra operatör 2. Arbetet organiseras i kontrollrummet, processlokalen, källaren och magasinet samt vid den externa vattenreningsanläggningen. Mönstret i dagböckerna är att teknikern och operatörerna arbetar

mest i kontrollrummet och att arbete är tämligen rörligt inom retur- pappersfabriken.

Teknikern är arbetsledare i skiftlaget, men operatörerna för- delar arbetet självständigt och någorlunda ”rättvist” enligt en rota- tionscykel inom skiftlaget. Operatörerna roterar mellan inneopera- tör, uteoperatör och truckförare. Inneoperatörerna övervakar pro- duktionslinjerna. Uteoperatörerna kontrollerar returpappersanlägg- ningen samt avemballerar returpappersbalar i magasinet. Truck- föraren kör truck i magasinet (undantag operatör 1). Fördelen med att rotera är att operatörerna kan alla arbeten i skiftlaget.

Arbetets organisering inom skiftlaget styrs av olika platser i returpappersfabriken. Olika platser har olika frihetsgrader beroende på vad som görs. Som inneoperatör är man tämligen bunden till kontrollrummet. Som uteoperatör har man större möjligheter att röra sig inom DIP. Även om det finns en viss frihet är operatörerna överens om att kvalitetsmål, regler och rutiner samt pappersma- skinerna styr arbetets organisering. Produktionen anpassas ständigt till pappersmaskinerna. Om maskinerna vill ha mer massa måste DIP öka produktionen för att tillgodose deras behov. Det gör att arbetssituationen blir mer tidspressad och händelsestyrd.

Handlingsmönster: Teknikern och operatörerna deltar i flera

olika typer av dagliga aktiviteter. Av de dagliga aktiviteterna är drygt 96 procent normala, medan resten är problem- och störnings- inriktade aktiviteter. Olika kontroller tar störst andel av teknikerns och operatörernas arbetstid. Aktiviteter under normala driftsförhål- landen associeras med rutiner, medan olika problem har olika svå- righetsgrader. Vissa problem hanteras rutinmässigt, andra hanteras icke-rutinmässigt. Det finns två problemhanteringsstrategier. An- tingen hanterar operatörerna problemet tillsammans eller tillkallar överordnade samt underhålls- och jourpersonalen. I första hand är det teknikern som beslutar om vem som ska åtgärda problemet. Företaget hanterar även problemen genom att bygga bort dem och investera i ny teknisk utrustning.

Arbetet ramas in av produktionsmålen och produktionssystemet som begränsar vad som får/inte får göras. De utför arbete som de inte får för att säkerställa en stabil drift och underlätta i arbetet. Att utföra arbetet förutsätter teoretiska och praktiska kunskaper. Operatörernas erfarenhetsnivå är avgörande för vad som görs under

störd drift. Erfarenheter har inte samma betydelse under normala driftsförhållanden. Då kan ”vem som helst” köra produktionspro- cessen. Operatörerna bedömer att de kan frångå rutiner och aktivt göra något. De begränsas av att de inte har verktyg eller reservdelar att reparera trasig maskinutrustning. Operatörerna har utrymme för att pröva och tänka nytt samt ”misslyckas” i arbetet. Vid miss- lyckanden finns det oftast mer kompetent personal att tillgå.

Interaktionsmönster: Arbetet i skiftlaget är ett lagarbete. Tekni-

kern och operatörerna samspelar en stor del av arbetstiden. En ope- ratör kan inte själv sköta returpappersfabriken. Operatörerna försö- ker om möjligt samarbeta ”två och två” oavsett vad de gör. Undan- taget är deras tre ”enmansuppdrag” truckkörning, kontrollrundor och spolning av grovgaller. Samarbetet grundas på handfast hjälp och stöttning av varandra. De samarbetar genom att ”prata” med varandra (”frågar”, ”tipsar”, ”rådgör” och ”diskuterar”) i arbetet. Samarbetsrelationer etableras direkt och indirekt via kommunika- tionsradion. Samarbetet blir mer krävande när arbetsbördan ökar t ex vid start och stopp av produktionslinjerna, stopparbeten och problem. När kraven på samarbete ökar blir den sociala samman- hållningen och samkördheten förutsättningar för ett väl fungerande samarbete i skiftlaget. Inte desto mindre har säkert skiftlagets sociala umgänge på fritiden en betydelse för samarbetet som utvecklas.

Reflektioner över lärandet: Teknikern och operatör 1 lärde

arbetet i samband med upp- och/eller tillbyggnationer av produk- tionslinjerna i returpappersfabriken. För teknikerns del skedde det via teoretisk utbildning, andra tekniker och genom att han själv studerade anläggningen. Den förste operatören är en stor tillgång för de andra operatörerna i skiftlaget. De menar att de lär arbetet tillsammans med mer erfarna arbetskamrater och annan kompetent personal samt genom att själva studera processpärmar och följa rör i returpappersfabriken. Teknikern och operatörerna menar att de lär genom olika händelser t ex start och stopp av produktionslinjer, problem och misslyckanden i arbetet. Möjligheterna att lära bedöms av teknikern och operatörerna som ganska goda så länge de kontinuerligt åtgärdar sådant som inträffar i arbetet. Det beror på deras intresse och motivation till att själva lära mer i arbetet, men även på skiftlagets inställning för det kan vara svårt att ”bryta sig

loss” och ägna sig åt självstudier. Möjligheterna att utvecklas i nu- varande arbete tycker teknikern och operatörerna är tämligen små. Både teknikern och operatörerna tycker att delta i mer utbildning skulle vara utvecklande i arbetet, men det kräver att företaget satsar mer pengar och tid. Likaså bedömer operatörerna att få mer kvalifi- cerade arbetsuppgifter skulle vara mer utvecklande. Men i dagsläget är det inte möjligt att avancera och bli befordrad i skiftlaget.