Regeringens förslag: En definition av begreppet likvärdigt arbete förs in i jämställdhetslagen (1991:433). Ett arbete är likvärdigt med ett annat arbete om det utifrån en sammantagen bedömning av de krav arbetet ställer samt dess natur kan anses ha lika värde som det andra arbetet. Bedömningen av de krav arbetet ställer skall göras med be-aktande av kriterier såsom kunskap och färdigheter, ansvar och an-strängning. Vid bedömningen av arbetets natur skall särskilt arbets-förhållandena beaktas.
Utredningens förslag: Utredningen anser att någon definition av lik-värdigt arbete inte bör införas i lagen.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regering-ens förslag.
Remissinstanserna: Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänste-männens Centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers Cent-ralorganisation (SACO), Jämställdhetsombudsmannen (JämO) och
Prop. 1999/2000:143
25 Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) tillstyrker att
lagtex-ten definierar vad som är likvärdigt arbete.
Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Landstingsförbundet, Ju-ridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet och Arbetsdom-stolen avstyrker promemorians förslag. ArbetsdomArbetsdom-stolen anför att inga överväganden redovisats till stöd för att gå emot utredningens förslag och tillägger att det saknas överväganden om utformningen av en sådan bestämmelse och dess tillämpning.
Skälen för regeringens förslag: Begreppet likvärdigt arbete åter-finns i dag i lönediskrimineringsförbudet i 18 § och i samverkansregeln i 2 §. Dess närmare innebörd förklaras inte i lagtexten. Däremot finns i förarbetena en beskrivning av de kriterier efter vilka arbeten ansetts böra jämföras för att bestämma om de är likvärdiga eller inte (prop.
1993/94:147 s. 51 f.f.).
Genom den anpassning till EG-rätten som skedde i den nya jämställd-hetslag som trädde i kraft år 1992 ändrades reglerna om lönediskrimine-ring. Begreppet likvärdigt arbete har därefter den innebörd som EG-rätten ger det. Någon definition av begreppet finns inte i själva fördraget eller i likalönedirektivet.6 EG-domstolen har emellertid i en rad domar uttalat att likvärdigt arbete involverar en jämförelse utifrån de krav som arbetet ställer och arbetsuppgifternas natur.
Europeiska kommissionen har i en promemoria benämnd
”Memorandum on Equal Pay for Work of Equal Value” (1994) anfört att det föreligger behov av att medlemsstaterna klarlägger likalöneprinci-pens innebörd så att enskilda kan använda sig av den och så att domsto-larna kan tillämpa den på ett tillfredsställande sätt. I promemorian fram-hålls som positiva exempel att lagarna i Frankrike, Tyskland, Irland, Nederländerna och Storbritannien innehåller antingen definitioner av likvärdigt arbete eller vägledning hur man skall gå tillväga när man be-dömer anspråk på likvärdigt arbete. Samtliga definitioner bygger på kri-terier som är hänförliga till arbetets krav och dess natur.
Utredningen nämner att de relevanta baskriterierna för värdering och lönesättning av arbeten är kunskap och förmåga, arbetsinsats, ansvar och arbetsförhållanden men anser inte att det medför någon fördel att ange dessa kriterier i lagtexten. Motiveringen härför är att kriterierna är all-männa och endast kan vara en exemplifiering. De remissinstanser som avstyrker att en definition införs i lagtexten har samma synsätt som ut-redningen.
Regeringen gör följande bedömning. Arbetet med att eliminera köns-baserade osakliga löneskillnader har sin tyngdpunkt i de lokala parternas samverkan. Tillämpningen av kartläggningsbestämmelsen försvåras om de lokala parterna inte vet vad som åsyftas med begreppet likvärdigt ar-bete. De fackliga organisationerna och JämO har under remissbehand-lingen av förslaget framfört samma ståndpunkt. Allt som kan underlätta ansträngningarna på arbetsplatserna att komma tillrätta med problemen bör enligt regeringens mening främjas.
6 Rådets direktiv 75/117/EEG av den 10 februari 1975 om tillnärmningen av medlemsstaternas lagar om tillämpningen av principen om lika lön för kvinnor och män.
Prop. 1999/2000:143 Regeringen anser mot denna bakgrund att det har ett klart informativt
värde om arbetsgivare, fackliga organisationer och enskilda arbetstagare, som på en arbetsplats är involverade i diskussioner om löneskillnader mellan kvinnor och män, genom lagtexten kan få vägledning om vad som avses med likvärdigt arbete. Det ligger i sakens natur och är närmast självklart mot bakgrund av den mångfacetterade arbetsmarknaden att en sådan definition måste vara allmänt avfattad. Det viktiga är att definitio-nen klargör att det är själva arbetet, dess krav och natur, och inte den individ som utför arbetet, som är det centrala i begreppet likvärdigt ar-bete. Ett arbete bör således anses som likvärdigt med ett annat arbete om det utifrån en sammantagen bedömning av de krav arbetet ställer samt dess natur kan anses ha lika värde med det andra arbetet. Bedöm-ningen skall göras med beaktande av kriterier såsom kunskap och färdig-heter, ansvar, ansträngning och arbetsförhållanden. Av kriterierna speg-lar arbetsförhållanden arbetets natur, medan de andra syftar på kraven i arbetet.
Kriterierna kunskap och färdigheter (eller förmåga), ansträngning (eller arbetsinsats), ansvar och arbetsförhållanden är accepterade på svensk arbetsmarknad som nyckelord för att fånga upp arbetets krav och natur. Kriterierna är en översättning av skill, effort, responsibility och working conditions som brukar användas i engelskspråkiga länder för att definiera likvärdigt arbete. Kriterierna har använts av Arbetsdomsto-len i prövning av mål om likvärdigt arbete. Terminologin återfinns också helt eller delvis i en del kollektivavtal.
Eftersom ordet förmåga i ”kunskap och förmåga” felaktigt kan föra tankarna till individens förmåga i betydelsen kapacitet att klara av ett arbete, anser regeringen att man bör tala om ”kunskap och färdigheter”.
Av samma skäl bör, som DO föreslagit, ordet ”ansträngning” väljas i stället för ”arbetsinsats”. Härigenom blir det tydligare att det är kraven i arbetet som avses.
Att det, som utredningen också påpekar, i det enskilda fallet är nöd-vändigt att utförligare beskriva de krav som ett visst arbete ställer och att man då inte kan nöja sig med dessa allmänna kriterier står klart. I den meningen är de nämnda kriterierna inte uttömmande. Det är inte heller meningen. Avsikten är att betona att det är kraven i arbetena och arbetets natur som skall värderas och att klargöra detta genom att i lagtexten er-inra om de huvudkriterier som är vedertagna i detta sammanhang. Beträf-fande frågan om dessa kriterier är tillräckliga för att fånga in alla de oli-ka typer av krav som oli-kan finnas i ett arbete eller om de ger rättvisa åt ett arbetes natur i all dess komplexitet kan tilläggas, att det torde vara svårt att hitta någon aspekt på ett arbetes krav eller natur som inte låter sig hänföras till något av dessa fyra huvudkriterier. Det torde ändå vara lämpligt att utforma definitionen på så sätt att kriterierna anges som en exemplifiering.
Vad gäller eventuella konsekvenser av att införa en definition i lagen bör framhållas att ingen ändring i sak, i förhållande till vad som gäller om begreppets innebörd i nuvarande lagstiftning, är åsyftad. Den be-skrivning av de fyra huvudkriterierna som gavs i 1994 års
lagstiftningsä-Prop. 1999/2000:143
27 för likvärdigt arbete har att ta ställning till frågor om metoder för
jämfö-relser och bevisning om likvärdighet, gäller de principer som framgår av EG-domstolens domar.