Inriktningsunderlaget behandlar i första hand väg- och järnvägsinfrastrukturen samt kollektivtrafiken. Vägverket Region Väst, Banverket och Västtrafik har bidragit med
inspel/kunskapsunderlag inför de politiska avvägningarna om hur respektive trafikslag/sektor bör utvecklas fram mot 2020. De olika inspelen redovisas i bilagor.
Regeringen vill prioritera åtgärder för att skapa arbetstillfällen och tillväxt. Västra Götaland och särskilt Göteborgsregionen är en viktig tillväxtregion med stor betydelse för den nationella ekonomin. Transportsystemet påverkar miljön både globalt och lokalt vilket kräver omställningar mot ökad hållbarhet. Riksdagen har beslutat att Sverige ska gå före och tidigt tillämpa
miljökvalitetsnormerna för god luftkvalitet. Regionen och kommunerna i Västra Götaland är beredda att inom sina ansvarsområden, t ex genom stora satsningar på kollektivtrafiken, svara upp mot nämnda inriktningar och krav förutsatt att regeringen tar sin del av ansvaret. Ett nödvändigt inslag i detta ansvarstagande handlar för statens del om att avsätta tillräckliga resurser för en utbyggnad av transportinfrastrukturen i Västra Götaland. I detta avsnitt utvecklas några övergripande krav på hur väg-, järnvägs- och kollektivtrafiksystemen måste förändras mot 2020 för att nå målen om ekonomisk tillväxt och god miljö. I därpå följande kapitel preciseras regionens och kommunernas gemensamma prioriteringar av olika utbyggnadsprojekt.
Våra förslag baseras på en sammanvägning av de nationella transportpolitiska målen och regionala utgångspunkter så som de formuleras både i övergripande tvärsektoriella
plandokument som Vision Västra Götaland och överläggningar mellan Västra Götalandsregionen och kommunerna, vartill kommer samråd med en rad regionala aktörer. Grundläggande är ett antal utmaningar för förändring av transportsystemet till 2020. Utmaningarna berör områden som globalisering och nationell och regional konkurrenskraft, regionförstoring för ökad tillväxt och bättre jämställdhet, omställning av transportsystemet i hållbar riktning, en mer
konkurrenskraftig kollektivtrafik samt trafiksäkerhet och bärighet. Mot denna bakgrund formuleras i det följande vad som behöver uppnås inom transportsystemet och dess olika sektorer, och vilka åtgärder som behöver prioriteras.
Sjöfart och flyg – viktiga delar i transportsystemet
Göteborgs hamn och Landvetter flygplats är två mycket viktiga transportnoder i Västra
Götaland. Dessutom finns ett antal hamnar och flygplatser som fyller en viktig funktion för att människor och gods ska kunna röra sig inom och utom landet på ett tillfredsställande sätt.
För godstransporterna måste särskilt nämnas Göteborgs hamn, Nordens största med transoceana direktanlöp och Brofjorden, som är landets största oljehamn. Vidare kan nämnas Uddevalla hamn, Wallhamn, Vänerhamn och Lysekils hamn. Hamnarna i Göteborg, Uddevalla och Varberg ingår i ett organiserat samarbete i West Sweden Seaports.
Landvetter flygplats är idag landets viktigaste flygplats för interkontinental flygfrakt i renodlade fraktflygplan och den näst största vad gäller passagerartrafik. För persontransporter uppvisar Göteborg City Airport en av de snabbaste ökningarna i Sverige. Trollhättan–Vänersborgs
De tunga väg- och järnvägsstråken genom Västra Götaland har stor betydelse för svensk industri och handel
Järnvägen har en stor utvecklingspotential i länet
Resandet med kollektivtrafiken i Göteborgsområdet kan och behöver fördubblas Lokalt och regionalt är vi beredda att ta vår del av ansvaret för att utveckla ett transportsystem som gynnar både tillväxt och miljö – är staten beredd att ta sin del?
Väginfrastrukturen – inriktning mot 2020
En mycket stor andel av transportarbetet såväl vad gäller person – som godstrafik utförs som vägtransporter. Samtidigt som alternativ till vägtransporter av miljömässiga och andra skäl måste utvecklas behöver väginfrastrukturen förbättras för att klara viktiga delar av näringslivets
transportbehov och människors behov av resor där kollektivtrafiken inte är något alternativ. Fyra av fem nationella vägstråk i Västra Götaland ingår i det robusta vägnät som tidigare pekats ut av Godstransportdelegationen. Dessa stråk har stor betydelse för svensk industris
utvecklingsmöjligheter i en global konkurrens. Beslut och finansiering finns om utbyggnad av delar av detta vägnät och en första inriktning måste vara att säkra genomförandet av redan
beslutade utbyggnader. Härutöver kvarstår på det övergripande vägnätet stora brister för E20 och Göteborgsområdet för att tillgodose behovet av en tillförlitlig framkomlighet som svarar mot industrins och handelns behov av effektiva logistiklösningar.
Framkomligheten till hamnen och till viktiga industri- och terminalområden i storstadsområdet behöver förbättras och säkras. Trafikens negativa inverkan på luftkvaliteten i större städer behöver minska. I Göteborg uppfylls inte miljökvalitetsnormen längs flera stråk. Trängseln är både ett miljöproblem och ett hinder för framkomlighet och leveranssäkerhet. I delar av vägnätet skulle gods- och kollektivtrafik kunna dra nytta av gemensamma, särskilda körfält. Sårbarheten i dagens vägförbindelser över/under Göta älv måste minska genom utbyggnad av fler förbindelser. De regionala vägarna har stor betydelse för såväl gods- som persontransporter.
Trafikbelastningen varierar kraftigt. Flest allvarliga olyckor inträffar på det regionala vägnätet. För den betydelsefulla skogs- och jordbruksnäringen är problemen med bristfällig bärighet och tjälavstängningar ett allvarligt hinder. Boende på landsbygden drabbas också av den dåliga vägstandarden. Totalt sett är investeringsbehoven mycket stora och flerdubbelt större än tillgängliga resursramar. På det högbelastade regionala vägnätet som till sin funktion påminner om det nationella nätet behövs åtgärder för att säkra en tillförlitlig framkomlighet. Länkar som är särskilt viktiga för industrins transporter, för arbetspendling och för kollektivtrafikens behov bör prioriteras. Av resursskäl måste inriktningen i stor utsträckning vara att åstadkomma tydliga förbättringar för trafikanterna med små och kostnadseffektiva insatser. Det är viktigt att satsningarna på att bygga bort bärighetsproblem mm i Västra Götaland inte släpar efter de satsningar som görs i andra, jämförbara delar av landet.
Drift – och underhållsinsatserna på vägnätet, inte minst på det regionala nätet, behöver öka. Detta är viktigt såväl för gods- som persontrafiken inklusive kollektivtrafik med buss. E20 genom länet behöver byggas ut till hög standard som svarar mot vägens funktion.
Vägförbindelsen från Tingstadsområdet i Göteborg inklusive minst en ny älvförbindelse ut till hamnen och större industri- och verksamhetsområden behöver byggas ut. Åtgärder behövs för att öka nyttjandet av Norrleden och för förbättrad framkomlighet på Väster-/Söderleden. E45
behöver byggas ut mellan Angesberg och Göteborgs centrum. Åtgärder behövs också för att förbättra framkomlighet och säkerhet på E45 väster om Vänern.
Järnvägsinfrastrukturen – inriktning mot 2020
Järnvägen har i Västra Götaland stora förutsättningar att spela en än viktigare roll i det samlade transportsystemet. Detta gäller både för gods- och persontrafik. Järnvägen har en nyckelfunktion för möjligheterna att nå viktiga målsättningar om ett mer hållbart transportsystem och är en förutsättning för en tillväxtskapande regionförstoring i likhet med vad som redan till stor del skett i Skåne och Mälardalen. I Göteborgsområdet krävs ökade marknadsandelar för järnvägen,
såväl för gods- som för persontrafik, för att klara miljökvalitetsnormerna och för en acceptabel framkomlighet.
Det finns också en betydande potential för ett ökat resande, såväl regionalt som interregionalt, med järnväg. Västra Götaland har ett geografiskt läge i förhållande till Oslo/södra Norge, Stockholm/Mälardalsregionen och Malmö/Köpenhamnsområdet som gör att järnvägsresor kan bli mycket konkurrenskraftiga visavi bil- och flygresor. I det lokala/regionala perspektivet finns en stor och outnyttjad möjlighet att vidga den funktionella storstadsregionen så att fler människor och företag kan ingå i en gemensam och ekonomiskt effektiv arbets- och bostadsmarknad.
Det av Göteborgs Hamn introducerade ”RailPort-konceptet” med tågpendlar för gods till ett antal olika orter i inlandet och på ostkusten visar på en mycket imponerande volymutveckling av järnvägstransporterat gods till/från hamnen. Därmed minskar också utsläppen av bl a CO2 med flera tiotusentals ton. F n finns 22 olika godspendlar som ger lika många orter en miljövänlig och konkurrenskraftig transport till Nordens viktigaste hamn med direkta transoceana fartygsanlöp och ett frekvent utbud av sjötransportmöjligheter inom Europa. RailPort-konceptet har ett stort nationellt värde och måste få möjligheter att växa ytterligare. Järnvägens konkurrenskraft för godstransporter har förbättrats vilket öppnar möjligheter för satsningar på fler terminaler också inom Västra Götaland för sam-modala transportlösningar.
Ett gemensamt behov för både gods- och persontrafiken är att drift och underhåll av
järnvägsnätet tydligt förbättras. Ett sådant behov finns redan idag och är en tydlig förutsättning för att järnvägen framgent ska kunna öka sin betydelse i transportsystemet. Systemet måste kunna klara årligen återkommande vinterperioder. Återställningstiderna när störningar ändå inträffat måste bli kortare. Sårbarheten i järnvägssystemet måste minska så att
framkomlighetsproblem för godstrafiken på t ex en bana i östra Sverige inte leder till inställd pendel- och regionaltågstrafik i Västsverige. För västsvensk del gäller också att en utökad kapacitet på järnvägsnätet behövs såväl för gods- som persontrafiken.
Den stora ökningen av järnvägstransporterat gods till/från Göteborgs hamn aktualiserar kraven på en utökad spårkapacitet med ett dubbelspår i nytt läge för hamnbanan och en kompletterande älvförbindelse. Den mest sårbara länken i det västsvenska järnvägsnätet är järnvägsbron vid Marieholm. En kompletterande älvförbindelse måste byggas. Utvecklingen i andra hamnar i länet kan motivera ytterligare järnvägssatsningar för att stimulera kombinerade sjö- och järnvägstransporter. Etablering av fler regionala gods- eller kombiterminaler kan skapa förutsättningar för en ökad användning av järnvägen för godstransporter. Specifika
godssatsningar på järnvägsnätet för ett effektivare utnyttjande av hela nätet och för att minska sårbarheten är väl motiverade.
För persontrafiken behövs en ökning av kapaciteten och funktionaliteten i Göteborg genom en utbyggnad av Västlänken. Den redan beslutade kapacitetsutbyggnaden av Västra Stambanan genom Lerum måste genomföras. En ny dubbelspårig järnväg mellan Göteborg och Borås via Landvetter flygplats behöver byggas för att knyta samman regionens två största städer med en snabb och miljövänlig transportinfrastruktur. En snabb pendeltågstrafik väntas ta stora
marknadsandelar från personbilar och bussar. Utbyggnaden är också en naturlig första del i en fortsatt utbyggnad av en ny järnväg för höga hastigheter mellan Göteborg och Stockholm via Jönköping, den s k Götalandsbanan. Med en utbyggd Götalandsbana mellan
Göteborg-Jönköping-Stockholm skapas också ett mycket konkurrenskraftigt och miljövänligt alternativ till flyget. Västlänken och dubbelspår till Borås via Landvetter flygplats innebär att regionens största arbetsmarknader kan knytas ihop med genomgående trafik samtidigt som tillgängligheten till flygplatsen förbättras. De lokala och regionala ambitionerna om en satsning på kollektivtrafiken
Kollektivtrafiken – inriktning mot 2020
Kollektivtrafiken i Västra Götaland kan och behöver öka sitt resande väsentligt. Detta är en förutsättning för att Göteborg ska kunna fortsätta att utvecklas som motor för tillväxt i
Västsverige. Det krävs också för att klara miljökvalitetsnormerna. För Göteborgsområdet gäller målsättningen att kollektivtrafikresandet ska mer än fördubblas till 2020. Utsläppen av CO2 från personbilar väntas bli 20 procent lägre med en utbyggd kollektivtrafik jämfört med en
oförändrad marknadsandel för kollektivtrafiken. Västtrafik har tagit fram en målbild för
tågtrafiken till 2020 och en regionbusstrategi. En förutsättning för ett ökat kollektivresande inom storstadsområdet är att resenärer till/från andra orter också använder kollektivtrafiken för sin huvudresa. Detta ställer krav på en utbyggnad av regionbusstrafik, pendeltåg och regiontåg samt satsningar på lokaltrafiken också i orter som Borås, Skövde, Trollhättan m fl.
En tillförlitlig, snabb och frekvent kollektivtrafik är ett centralt instrument för att åstadkomma regionförstoring, särskilt genom ett kapacitetsstarkt pendel- och regiontågssystem. En
regionförstoring främjar ekonomisk tillväxt vilket tillsammans med miljö- och framkomlighetsargument ger starka skäl för en kraftfull satsning på en utbyggnad av kollektivtrafiken.
Förutom i Göteborgsområdet finns ett antal viktiga arbetsplatsområden inom och utanför Västra Götaland som är lämpliga som målpunkter för kollektivtrafiken. Härigenom skapas tillgänglighet till såväl arbetstillfällen som utbildningsutbud. Kollektivtrafiken ska vara tillgänglig i alla delar av Västra Götaland. Den ska också vara tillgänglig för funktionshindrade. Resenärernas trygghet måste uppmärksammas.
Det finns både hos kommuner och Västra Götalandsregionen en tydlig politisk vilja att satsa på en rejäl utbyggnad av kollektivtrafiken i länet. För att det ska vara möjligt att genomföra en sådan satsning måste staten svara upp med sin del genom en utbyggnad av viss infrastruktur och genom bidrag till kollektivtrafikinvesteringar. Nödvändiga infrastrukturutbyggnader gäller dels järnvägsnätet där såväl kapacitet som kvalitet behöver förbättras, dels vägnätet där
kollektivtrafikens behov av förbättrad framkomlighet står i centrum. Väl fungerande knutpunkter och hållplatser samt attraktiva pendelparkeringar är andra viktiga förutsättningar.
I storstadsområdet och i regionens större tätorter behöver framkomligheten för busstrafiken på vägnätet förbättras genom särskilda busskörfält, bussgator mm. Staten måste också kunna svara upp mot behoven av bidrag till främst inköp av tåg och spårvagnar, utbyggnad av spårvägsnät och investeringar i terminaler mm.
Sammanfattningsvis måste den lokala och regionala viljan att satsa på en kraftig förbättring av kollektivtrafiken leda till att staten avsätter väsentligt ökade resurser till direkta
investeringsbidrag och till för kollektivtrafiken relevanta åtgärder inom väg- och järnvägssektorn.