Intervjupersonerna fick frågan om vad som bör finnas i ett optimalt styrdokument för grannspråk. Enligt deras svar finns en del att önska i dagsläget. Madsen påpekar att de danska styrdokumenten har ett tydligt fokus på förståelse medan det är ett problem i Sverige och Norge. Hon understryker vikten av tydliga formuleringar och menar att ord som ”bör” och ”kan” helst ska undvikas. Madsen säger vidare att det måste ligga mer fokus på att faktiskt lyssna på grannspråkstalare. Hannesdóttir lyfter också att det
27
bör finnas ett fokus på generell kommunikativ kompetens vad gäller grannspråken. De danska
styrdokumenten har ett tydligt fokus på förståelse, de norska ett visst fokus och de svenska ytterst lite. De danska styrdokumenten är också de som visar tydligast progression inom grannspråksundervisningen medan Sverige inte verkar ha någon utvecklingstanke alls. Madsen påpekar att just progression är viktig, att exempelvis gå från att kunna förstå mycket enkla texter till att faktiskt kunna kommunicera med grannspråkstalare.
Hannesdóttir lyfter att det också är viktigt för både lärare och elever att förstå att grannspråken kan användas för att få större medvetenhet om det egna språket, exempelvis genom jämförelser av stavning och uttal. Även Lønne Grønseth beskriver hur grannspråken bör ses som ett steg mot insikter om det egna språket, generell språkförståelse och främmandespråksinlärning. Lønne Grønseth ger ett förslag:
Det bør være et overordnet avsnitt om hva nordisk kultur- og språkfellsskap er og verdien av å ta del i og videreutvikle dette.
Styrdokumenten verkar utifrån informanternas utsagor sakna förankring och motivering och skulle dessutom generellt behöva större fokus på kommunikativ kompetens och progression av
grannspråksmomenten överlag. Från deklarationen om nordisk språkpolitik via styrdokumenten till grannspråksundervisning måste det finnas en tydlig linje. Madsen lyfter att det finns en diskrepans mellan vad man säger att man vill uppnå och vad som faktiskt görs i realiteten.
28
6 Diskussion
I deklarationen om nordisk språkpolitik står att grannspråksundervisningen i skolan ska stärkas för att uppnå målen i densamma. Alla nordbor har rätt att lära sig förstå grannspråken för att kunna delta i den nordiska språkgemenskapen och ha kunskaper om den nordiska språksituationen och språkliga
rättigheter. En fråga, som verkar obesvarad, är på vilket sätt skolan ska stärka
grannspråksundervisningen. Købmand Petersen funderade kring om det gällde läromedel,
undervisningstimmar eller kanske lärarnas kompetens. Ett möjligt svar är antagligen lite av varje. Som framgår i bakgrundsdelen och tidigare forskning presenterad i denna studie finns en problemtik i att grannspråken tenderar att få lite utrymme i undervisningen samt att lärare och elever ibland har svårt att se värdet av dem. Jag anser att skolans styrdokument, vars uppgift är att beskriva vad som ska
undervisas, är ett verktyg för att arbeta mot deklarationens mål. Genom tydliga, konkreta styrdokument kan grannspråksundervisningen både stärkas och kännas meningsfull. Syftet med denna studie har varit att undersöka hur de skandinaviska skolornas styrdokument förhåller sig till deklarationen om nordisk språkpolitik och resultatet visar en förhållandevis stor diskrepans. Det skiljer sig också något länderna emellan.
I intervjuerna med Hannesdóttir, Lønne Grønseth och Madsen framgick att de språkliga rättigheterna är mycket viktiga att ha kunskaper om. De är också ett av målen i deklarationen. Ändå nämns inte termen en enda gång i något av styrdokumenten. I de danska och svenska finns ett visst utrymme att tolka fram språkliga rättigheter, men de förekommer inte explicit överhuvudtaget. Det vore intressant att höra hur Skolverket, Utdanningsdirektoratet och Undervisningsministeriet motiverar att en så viktig aspekt försummas eller tillåts vara föremål för och lämnas till tolkning. Samma sak gäller den nordiska
språksituationen. Intervjuerna i denna studie ger förslag på innehåll och exempel på vad som faller under termen, men ämnet förekommer mycket sparsamt i skolornas styrdokument. Gällande nordisk
språksituation och språkliga rättigheterna vill jag därför påstå att det inte alls finns särskild stor koppling mellan skolornas styrdokument och deklarationen.
När det kommer till förståelse av grannspråken skiljer sig förhållandet till deklarationen de skandinaviska länderna emellan. De danska styrdokumenten har relativt stort fokus på
grannspråksförståelse och det har även de norska. Främst är det de svenska styrdokumenten som brister, vilket påpekas av Hannesdóttir, Madsen och Von Schantz. Fokus på grannspråkförståelse är helt enkelt frånvarande i de svenska styrdokumenten. Eftersom grannspråken redan får lite utrymme i
svenskundervisningen, något som kan belysas med Svedners uttryck ”svensklärarens dåliga samvete”, blir det särskilt viktigt att det finns ett uttalat fokus på förståelse. Lärarna måste enkelt kunna få grepp om vad som är viktigt att arbeta med. Intervjuerna visade enhälligt att kommunikativ kompetens är en av kärnfrågorna när det gäller att uppnå målet om ökad grannspråksförståelse, men begreppet nämns inte i
29
de svenska styrdokumenten. Att ha vetskap om särdrag och likheter och skillnader i grannspråken är ett mål som förekommer i de svenska styrdokumenten. Den vetskapen har med förståelse att göra, om det tolkas så av läraren, men det handlar fortfarande om tolkning. Här behövs förtydliganden och
förklaringar till vad eleverna faktiskt ska ha kunskapen till. Både i den tidigare forskning som nämnts i denna studiesamt i intervjuerna framkommer att störst fokus bör ligga på muntlig kommunikation och hörförståelse, eftersom den skriftliga förståelsen inte vållar lika stora problem. Svenska Skolverket skulle kunna följa danskt och norskt exempel och konkretisera läs- och framförallt hörförståelse i
styrdokumenten, särskilt eftersom forskning visar att elever anser det vara svårast och även önskar större fokus på talat grannspråk. Vid nästa revision av de svenska styrdokumenten kan Danmark även vara ett förevisande exempel vad gäller progression. Precis som i vilket annat ämne som hest krävs att kunskap och förmågor byggs upp från en grund till att bli mer komplex med tiden.
Som sagt, de danska styrdokumenten förhåller sig närmast deklarationen, speciellt när det gäller grannspråksförståelsen. En insikt som uppstod under arbetet med min undersökning är att Delsing och Lundin Åkessons studie visar att danskarna hade försämrats mest bland skandinaverna vad gäller den förståelsen. Det är intressant att det skandinaviska land vars styrdokument tydligast framhäver vikten av grannspråksförståelse samtidigt är det land som i forskning om ämnet uppvisar sämst resultat. Eftersom de undersökta danska styrdokumenten i denna studie är från 2017 och Delsing och Lundin Åkessons studie från 2005 förhindrar dock tidsaspekten någon sorts koppling. Ändå är det spännande att resonera kring huruvida resultaten av Delsing och Lundin Åkessons studie på något sätt sporrat fram ett tydligt fokus på förståelse i de danska styrdokumenten. En annan koppling av intresse är att Delsing och Lundin Åkessons studie visar att svenskar verkar ha fått minst grannspråksundervisning samtidigt som de
svenska styrdokumenten uppvisar minst fokus på grannspråksförståelse. Jag funderaröver om anledningen till att de svenska eleverna får minst grannspråksundervisning är ett resultat av uteblivet fokus på förståelsen av grannspråken i styrdokumenten. Igen, studien är från 2005 och de svenska styrdokumenten från 2011, så en närmare undersökning av de föregående svenska styrdokumenten skulle behövas för att kunna säkerställa en sådan eventuell koppling, men det är ändå nämnvärt.
Skolornas styrdokument uppdateras med tiden och en fråga som uppstår i förhållande till denna studie är vad man bör ha i åtanke gällande grannspråk vid nästkommande revisioner. Baserat på denna studies bakgrund, tidigare forskning och resultat måste jag lyfta styrdokumentens formulering som en huvudpunkt. Hotvedt Sundby belyser bland annat att de svenska styrdokumenten bakar ihop grannspråksmomenten med andra element. Som enbart del av ett större moment finns risken att
grannspråken utesluts eller bortprioriteras eftersom det indikerar att de inte är viktiga nog att utgöra ett eget innehåll eller kunskapskrav. Klarhet i vad som förväntas är oerhört viktigt i skolornas
styrdokument. I Olerud och Dybvik Gondrosens (2014) studie säger norska gymnasielärare att de anser att målen kring grannspråken är otydliga. Så fort tydligheten brister skapas utrymme för tolkning. Att
30
skapa tydligt formulerade krav på innehåll utan att strypa lärarnas kreativitet är en svår balansgång. Men jag vill ändå hävda att tolkningsutrymmet inte får bli för stort. Uttryck som ”språkförhållanden i
Norden” måste förklaras och ges exempel på. Det måste framgå i styrdokumenten att arbetet med att lära sig likheter och skillnader i språken handlar om att kunna använda dessa kunskaper till att förstå
varandra. I intervjuerna kunde jag urskilja fyra viktiga områden för grannspråksförståelse i skolan: (1) attityder och förankring hos eleverna, (2) att möta språken, (3) kommunikativa färdigheter och språkliga strategier och (4) goda kunskaper i modersmålet. Om de skandinaviska skolorna ska sträva efter
förstärkt grannspråksundervisning med målet att uppnå högre grannspråksförståelse bör styrdokumenten innefatta alla de fyra nämnda områdena.
Skolverket anser inte att de svenska styrdokumenten är problemet utan det är motivation, medvetenhet och insikt i värdet av språkgemenskapen skolorna bör arbeta med (Handlingsprogram för svenska språket 2002, s. 68). Vad som dock är viktigt att påpeka är att formuleringar av mål och krav i
styrdokumenten är en del av arbetet med att öka insikten om vikten av språkgemenskapen. Någonstans måste lärarna kunna uppfatta värdet av grannspråken och jag anser att styrdokumenten, alltså
instruktionerna till undervisning, är en utmärkt utgångspunkt. Om det inte finns en förståelse för att medvetenhet om insikt och värde av undervisningsmoment är kopplat till styrdokumenten är det kanske inte så konstigt att det just är det svenska styrdokumenten som förhåller sig allra längst ifrån
deklarationen.
Så, motsvarar målen i de skandinaviska styrdokumenten målen i deklarationen om nordisk språkpolitik? Till viss del, ja. Till övervägande del, nej, det finns mycket att önska och särskilt i Sverige. Denna studie indikerar att en stark politisk vilja finns tillsammans med ett flertal avtal om nordiskt samarbete, bland annat med fokus på skolans roll. Men någonstans brister det och det saknas en tydlig linje mellan deklarationen och grannspråksundervisnigen. Ett behov av någon form av satsning på
grannsspråksundervisning verkar definitivt krävas och jag tror att styrdokumenten är en viktig del av detta med fokus på kommunikation, tydlighet och progression.