5.1
Effekten av EU-domstolens dom
Sverige har inte infört några särskilda regler om säkra ursprungsländer. Av EU-domstolens dom i mål C-404/17, A mot
Migrationsverket, framgår att det omarbetade
asylprocedurdirektivet vid detta förhållande inte tillåter att en ansökan om internationellt skydd anses som uppenbart ogrundad i situationer där det av landinformation framgår att sökanden kan ges ett godtagbart skydd i ursprungslandet och där sökanden har lämnat uppgifter som inte är tillräckliga för att internationellt skydd ska beviljas. En medlemsstat får alltså inte åberopa den motbevisbara presumtionen om att det finns ett tillräckligt skydd i hemlandet som fastställs genom direktivets bestämmelser om säkra ursprungsländer om medlemsstaten inte även fullt ut har genomfört dessa bestämmelser i nationell rätt.
Migrationsverket har tidigare tillämpat utlänningslagens bestämmelser om uppenbart ogrundade ansökningar och omedelbar verkställighet i bl.a. sådana situationer. Statistik från
Migrationsverket8 visar också att antalet avvisningsbeslut med
omedelbar verkställighet till hemlandet minskat från 1 828 beslut under 2017 till 1 555 beslut under 2018 och 100 beslut under 2019. Statistiken visar alltså på en markant nedgång efter EU-domstolens dom från den 25 juli 2018. Visserligen framgår även att verket använde sig av möjligheten att besluta om omedelbar verkställighet
relativt sparsamt redan innan EU-domstolens dom.
Migrationsverket har dock uppgett att myndigheten bedriver ett arbete för att effektivisera ärendehandläggningen och att det kommer finnas ökade möjligheter för att på ett effektivt sätt 8 Statistik per den 26 juni 2019
identifiera dessa ärenden om reglerna om säkra ursprungsländer införs i den svenska rättsordningen.
För att genomföra direktivets bestämmelser om säkra ursprungsländer måste ett antal ändringar göras i svensk rätt. Enligt EU-domstolen ankommer det på varje medlemsstat att anta en förteckning över tredjeländer utifrån de kriterier som fastställs i direktivets bilaga I. EU-domstolens uttalanden kan inte uppfattas på annat sätt än att en förteckning över länder som Sverige anser vara säkra ursprungsländer måste införas om direktivets bestämmelser om säkra ursprungsländer ska kunna användas i asylprövningen.
5.2
En effektiv asylprocess
Rättsföljden av det omarbetade asylprocedurdirektivets regler om säkra ursprungsländer är att avvisningsbeslut med omedelbar verkställighet kan fattas. Syftet med sådana regler är att påskynda förfarandet när det är uppenbart att sökanden saknar grund för asyl. Det är då inte rimligt att han eller hon tillåts stanna kvar i landet i avvaktan på att beslutet vinner laga kraft, bl.a. på grund av de ekonomiska konsekvenser som det innebär för samhället. Genom att behandla ärenden i vilka sökanden uppenbart inte har rätt till asyl på ett mer effektivt sätt kan resurserna i stället läggas på hanteringen av de ärenden som kräver mer ingående utredning samt till att ta hand om de personer som efter en sådan bedömning anses vara i behov av internationellt skydd. Därtill kommer att en ordning som innehåller regler om säkra ursprungsländer dämpar falska förhoppningar för enskilda om att asyl ska beviljas.
Ett arbete med att ersätta det omarbetade asylprocedurdirektivet med en förordning är som nämnts pågående inom EU. Det förordningsförslag som för närvarande behandlas innehåller regler om säkra ursprungsländer som skulle bli direkt gällande i Sverige. Om Sverige i likhet med många andra medlemsstater genomför det
omarbetade asylprocedurdirektivets regler om säkra
ursprungsländer i den nationella lagstiftningen, i avvaktan på en EU- förordning, underlättas den harmonisering som för närvarande förbereds inom EU. Även sekundär förflyttning mellan medlemsstaterna motverkas.
5.3
Bevarade rättssäkerhetsgarantier
En farhåga som brukar föras fram när frågan om att införa en förteckning över säkra ursprungsländer diskuteras är att den individualiserade prövningen kommer att minska eller i värsta fall försvinna. Risken för detta är emellertid liten utifrån hur regelverket ser ut. Direktivets bestämmelser om den individuella prövningen är en viktig del av helheten i den prövning som ska göras. Reglerna innebär visserligen en presumtion för att det aktuella landet är säkert att återvända till men det måste alltid göras en individuell prövning utifrån de omständigheter som sökanden lägger fram avseende sina särskilda skäl.
EU-domstolen konstaterade i sitt avgörande i mål C-404/17, A mot Migrationsverket, att Migrationsverkets bedömning i målet byggde på en liknande tillämpning av bestämmelserna i det omarbetade asylprocedurdirektivet om handläggningen av ansökningar om internationellt skydd som lämnas in av personer som är medborgare i säkra ursprungsländer. Med ett genomförande av direktivet i denna del kommer de länder som generellt bedöms kunna erbjuda ett tillräckligt skydd för sina medborgare att fastställas genom en på förhand beslutad förteckning. Enligt den ordning som var gällande fram till EU-domstolens dom gjordes den bedömningen i varje enskilt ärende. Sökandens individuella skäl ska dock alltid prövas i båda varianterna. Ordningen med en förteckning innebär att de sökande på ett mer transparent sätt på förhand har vetskap om vilka länder som anses utgöra säkra ursprungsländer och därmed också om de har att motbevisa presumtionen att landet är säkert att återvända till. Förutsebarheten är en stor fördel med en ordning där säkra ursprungsländer listas i en förteckning. Sökanden ges i och med det ökade möjligheter att lägga fram de omständigheter som talar för att det föreligger särskilda skäl avseende hans eller hennes situation.
Det är självklart viktigt att sökanden i ett tidigt skede får klart för sig hur processen ser ut när bestämmelserna om säkra ursprungsländer tillämpas och om vad som i en sådan process ankommer på honom eller henne. Av Migrationsverkets allmänna serviceskyldighet enligt 6 § FL följer att myndigheten ska lämna den enskilde sådan hjälp att han eller hon kan ta tillvara sina intressen. Om en sökande lämnar in en asylansökan gentemot ett land som
finns upptaget på förteckningen över säkra ursprungsländer ankommer det på Migrationsverket att informera sökanden om detta, och vad det innebär för den fortsatta processen.
Man måste vidare observera att utlänningslagens och förvaltningslagens rättssäkerhetsgarantier också gäller vid Migrationsverkets handläggning av dessa ärenden. Även Migrationsöverdomstolens praxis avseende hanteringen av uppenbart ogrundade ansökningar har fortfarande bärighet i tillämpliga delar. Det innebär bl.a. att kravet på personlig intervju hos Migrationsverket enligt utlänningslagen samt den utredningsskyldighet och de krav på kommunikation som följer av förvaltningslagen, och även förvaltningsprocesslagen, ska upprätthållas.
Till frågan om rättssäkerhetsgarantier hör givetvis även beslutets överklagbarhet och rätten att stanna kvar i landet under prövningen av överklagandet. I denna del hänvisas till avsnitt 6.6.
Det ska också nämnas att Migrationsverket, som redogjorts för i avsnitt 4.4, bedömer att EU-domstolens dom i mål C-181/16, Gnandi, innebär att verkställigheten av ett avvisningsbeslut inte får påbörjas innan överklagandetiden löpt ut. Det saknas anledning att ifrågasätta den tolkningen.
Vad avser frågan om förordnande av offentligt biträde hänvisas till avsnitt 6.6.
Sammanfattningsvis är det alltså inte fråga om en förteckning som ensamt ska avgöra om en ansökan ska beviljas eller inte. Förteckningen kommer att vara omgärdad av både befintliga regler och nya regler enligt förslaget, dvs den kommer ingå i ett regelverk som säkerställer att asylprövningen även i dessa ärenden görs på ett individualiserat och rättssäkert sätt.