Som en särskilt viktig form av stöd och uppskattning kan man betrakta den ersättning som utgår för utfört arbete. Det handlar naturligtvis om ekonomi, vilka livsvillkor och vilken livsstil man kan tillåta sig, men även status, hur man blir värderad och uppskattad. Det är påtagligt att här finns en skillnad mellan personer från socialgrupp I som i regel är nöjda med sin lön och soci- algrupp II och III som ofta uttrycker besvikelse, frustration och ilska över låg lön och dålig eller utebliven löneutveckling. Det kan illustreras med följande intervjuer:
Kvinna, född 1938, socialgrupp III. Hon sökte sju gånger för hjärtbesvär innan man hittade något fel. När man väl konstaterade detta år 2000, blev det ganska omgående ballongvidgning av kärlen. Hon gick ner från heltid till deltid på arbetet som kanslist på kommunen, när hon som 38-åring upplevde alltför mycket stress och fick mediciner mot högt blodtryck. Hon ansåg detta nödvändigt också för att kunna orka med stödet till sin handikappade dot- ter. Dottern är döv och behövde mycket hjälp. Informanten arbetade på flera olika kommunala förvaltningar. Hon säger att hon trivdes med sitt arbete. Man uppskattade hennes arbete, men hon anser att lönen var riktigt dålig i förhållande till sin arbetsinsats och kompetens.268
Kvinna, född 1944, socialgrupp II. Hon sökte för tryck över bröstet och andfåddhet. Det visade sig vara kärlkramp och ”spasmer” i hjärtmuskeln. Sista dagen på jobbet fick hon reda på att hon hade ”åderbråck på hjärnan”, vilket innebar en stor och dramatisk operation i början av hennes pensionärs- tillvaro. Hon arbetade då som studiesekreterare på ett studieförbund. Hennes lön var omkring tjugofem tusen kronor i månaden.
Det var inte alls någon behaglig stämning på jobbet. Informanten säger dock lite motsägelsefullt att hon ändå trivdes ganska bra. Den sista tiden fick hon också uppskattning av kollegorna; ”vem ska vi nu fråga när du går i pension”, fick hon höra från kollegorna. ”Däremot var jag besviken över hur jag värderades lönemässigt, lönen var inte alls bra i förhållande till min arbetsinsats.”269
Kvinna, född 1940, socialgrupp II. Informanten drabbades av en stor in- farkt i mitten av 1990-talet, men efter en bypass operation kom livet tillbaka, som hon själv uttryckte det. Hon arbetade i många år som sjuksköterska på olika kliniker och avdelningar. Hon anser att en viktig anledning till hennes besvär var hot om omplacering på jobbet. Annars präglades arbetsplatsen av trivsel, bra sammanhållning och en juste arbetsledning. Men lönen var inte alls bra, säger hon. Hon upplevde att löneutvecklingen varit riktigt dålig i förhållande till arbetsinsats och kompetens.270
Kvinna, född 1943, socialgrupp II var förtidspensionär när infarkten inträf- fade. Hon är numera en aktiv pensionär. Hon trivdes med sitt arbete som
268 Patientintervju 16, Ekholmen vårdcentral, 25 januari 2010. 269 Patientintervju 14, Ekholmens vårdcentral, 20 januari 2010. 270 Patientintervju 11, Ekholmens vårdcentral, 18 januari 2010.
tandsköterska, med arbetskamrater och annat på jobbet även om det kunde vara stressigt med övertid ibland. ”Däremot tycker jag inte att lönen motsva- rade mina insatser och vad jag kunde”, säger hon.271
Man, född 1942, socialgrupp II. Han har haft affär tillsammans med sin fru tidigare i nio år, men jobbade som säljare när han drabbades av infarkt. Han blev dålig när han hjälpte sin son att fodra djuren på sonens lantgård. Sonen skjutsade honom till vårdcentralen, därifrån blev det ambulans till sjukhuset. Han var inte vid medvetande när han kom in på akuten. Nu- mera, som pensionär, känns det emellertid bra, anser han. Stämningen på jobbet var oftast utmärkt. Han kom bra överens med såväl arbetskamrater som överordnade. Däremot var han inte nöjd med löneutvecklingen. Han tycker inte det motsvarade hans erfarenhet och kunnande. Det blev ett stort irritationsmoment, säger han. Lönen låg runt tjugofem tusen i månaden när han gick i pension.272
Man, född 1945, socialgrupp III. Han har arbetat i bagaryrket sammanlagt femtio år. Han råkade ut för en infarkt 2003. Därefter har han jobbat deltid och därmed kunnat slippa de tidiga morgnarna. Han har haft diabetes sedan lång tid. Det upptäcktes redan i lumpen. Diabetes och de tidiga morgnarna kan leda till hjärtinfarkt, hade hans läkare sagt.
Uppskattningen har varierat över tid. Han har haft kontroverser; det är möjligt att det haft betydelse för infarkten, anser han. Löneutvecklingen, tycker jag inte heller har varit något vidare, det kunde kännas lite bittert ib- land. Lönen när jag blev sjuk låg väl runt sjutton tusen i månaden.273
Kvinna, född 1935, socialgrupp III. Hon jobbade på sjukhus från 1976 och har förstått att hon hade en mindre infarkt någon gång i början av 1980-talet. Dessförinnan drev hon en bensinstation tillsammans med sin man, men efter konkurs och skilsmässa blev det städjobb. De stora besvären av kärlkramp gav sig till känna i slutet av 1990-talet. Hon blev då sjukskriven i sju månader som så småningom övergick i pension. Hon fick en infarkt återigen år 2000, strax efter att hon blivit pensionär. Informanten tror att det är arbetslivet som är grundorsak till hjärtbesvären. Dels var livet besvärligt i samband med konkurs och skilsmässa, dels blev de sista åren som städerska i vården allt tuffare och det var en ständig kamp för att orka med. Situationen förvär- rades, upplevde hon, när hon blev sjukpensionär på halvtid. Schemat blev sämre och hon upplevde att de tyngsta städuppgifterna lämnades till henne. Sjukhusstädning kräver noggrannhet, men betingen gjorde att det slarvades. ”De som var nya tog ju bara golven och jag var nog alltför noggrann”, säger hon eftersinnande. Löneutvecklingen var inte någonting att skryta med. Hon anser inte att hon belönades för sin noggrannhet, snarare tvärtom.274
Man, född 1940, socialgrupp II. Han har varit egenföretagare inom snick- 271 Patientintervju 7, Ekholmens vårdcentral, 18 januari 2010.
272 Patientintervju 11, Mariebergs vårdcentral, 12 december 2010. 273 Patientintervju 12, Såpkullens vårdcentral, 8 november 2010. 274 Patientintervju 20, Ekholmens vårdcentral, 27 januari 2010.
eribranschen och tekniker under många år när han fick en infarkt 1982. Man gjorde en bypass-operation på honom och han var sjukskriven i över ett år. Det var då inte möjligt att ha kvar företaget som fick säljas. Kärlkrampsbesvä- ren har dock inte gett med sig. Han anser sig ha haft ett bra arbetsliv även om han ofta stressade och upplevde en press; ”jag har fått uppskattning för mitt jobb och jag har haft en bra inkomst”, kommenterar han frågan.275
Man född 1942, socialgrupp II. Han jobbar fortfarande som egenföreta- gare som konstruktör inom medicinsk teknik och hjälpmedel. Besvären blev akuta 2003. Han sökte för hjärtbesvär på vårdcentralen som sände honom vidare till universitetssjukhuset. Där låg han inlagd i två dagar och det togs prover, man sade att det var en falsk infarkt. Han var sjukskriven sammanlagt en vecka. När han kom hem började han ändå arbeta, firman fanns ändå där hemma och det var stimulerande. På frågan om han fått uppskattning för sitt arbete säger han: ”Jag trivs med jobbet och har fått uppskattning för mitt arbete. Ja, jag har haft en bra inkomst.”276
Man, född 1942, socialgrupp II. Han har i sitt yrkesliv arbetat som gym- nasieingenjör. Plötsligt en morgon fick han köra till universitetssjukhuset i stället för jobbet. Han blev inlagd direkt och opererad dagen efter. Det re- sulterade i en sjukskrivningsperiod på en månad. Därefter gick han tillbaks till jobbet men på deltid, 75 procent, innan han efter fem år blev pensionär. Han har varit inlagd flera gånger efter den första infarkten för tryck över bröstet, men man har inte konstaterat någon ytterligare infarkt. Rökningen är anledningen till hjärtbesvären, anser han själv. Han har trivts med jobbet och upplever att han haft stor frihet att lägga upp sitt arbete efter eget huvud. Det blev dock en försämring de sista fem åren. ”Efter infarkten verkade det som arbetsgivare och kollegor inte räknade med att jag skulle kunna göra en fullgod arbetsinsats”, säger han. Sammantaget tycker han ändå att han fått uppskattning och att lönen varit bra.277
Man, född 1945, socialgrupp II. Han insjuknade 2005 i samband med en promenad. Han tog kontakt med sjukhuset, opererades, och var sjukskriven en vecka. Därefter var han tillbaka i jobbet som säljare. Informanten bedömer själv att dålig kosthållning och så småningom diabetes, samt ett hektiskt ar- betsliv har haft störst betydelse för hjärtbesvären. En familjekonflikt vid tiden för inläggningen kan ha varit den utlösande faktorn. Arbetsplatsen präglades av bra relationer, uppskattning och trivsel. ”Löneutvecklingen har varit bra hela tiden; jag har haft en bra lön, månadsinkomsten låg runt 50 000 kr per månad när jag blev sjuk”, säger han.278
275 Patientintervju 3, Ekholmens vårdcentral, 13 januari 2010. 276 Patientintervju 4, Ekholmens vårdcentral, 13 januari 2010. 277 Patientintervju 8, Ekholmens vårdcentral, 13 januari 2010. 278 Patientintervju 9, Ekholmens vårdcentral, 20 januari 2010.