2.2 Ljussättning
2.2.4 Att belysa hela isen
Den viktigaste, men kanske också tråkigaste delen av ljussättningen i den här produktionen, var att försöka få ljus över hela isen. Vi ville inte att några lysrör i taket skulle vara tända eftersom vi ville kunna styra allt ljus från ljusbordet samt att det skulle finnas en möjlighet att låta det bli helt svart på isen. Här handlade det mer om att belysa istället för att ljussätta. Hela isen skulle kunna lysas upp för att publiken skulle kunna se
9 Se begreppsförklaring 10 Se begreppsförklaring
alla åkare på isen. För att kunna belysa denna stora isyta skulle det behövas många lampor men eftersom ytan vi skulle belysa var vit is och var därmed bra på att reflektera ljuset blev det lättare än vad vi hade förväntat oss. Vi var vana vid att belysa svart scengolv som inte reflekterar ljuset på samma sätt som en blank isyta gör. Isen reflekterar ljuset på ett sådant sätt att en enda lampa kan belysa ett större område än vad samma lampa hade kunnat göra i en blackbox. När ljuset når en välpolerad yta så som is studsar det tillbaka in i våra ögon utan att ha förlorat mycket av den intensitet det hade när det nådde ytan. Ljuset studsar från ytan med ungefär samma vinkel som det slår mot ytan. På en yta som inte är blank kommer ljuset att studsa i olika vinklar från det håll det slog mot ytan och därmed kommer inte lika mycket ljus komma in i våra ögon och vi uppfattar det som svagare. (Moran 2007, s. 13). Isen tar också upp färger på ett annat sätt än ett vanligt scengolv eller dansmatta11 gör. Det betyder att man får vara noga med vilka färger man använder sig av så att det både ser fint ut på personerna på isen, men också på själva isen i sig. Färgerna blir klarare och tydligare på en is och i och med att åkarna gör spår i isen med sina skridskor, ändras underlaget efter hand som föreställningen går. I början av föreställningen är isen blank och reflekterar ljuset på ett helt annat sätt än vad den gör mot slutet av föreställningen då isen är uppåkt och full med issnö och kan då, reflektions- mässigt, mer liknas vid en dansmatta.
För att kunna belysa hela isrinken använde vi oss av 24 PAR-kannor12 som vi fått låna av vår externa handledare Ulf Nielsen och hans företag StageVision. Att vi inte behövde lägga pengar på att hyra in konventionella lampor13 till detta gjorde att vi senare istället kunde hyra roliga effektlampor för att kunna göra effektfulla och häftigare ljusbilder än vad vi hade kunnat göra med konventionella lampor. Vi delade in isen i tre zoner och belyste dem med åtta PAR-kannor vardera. Alla PAR-kannor hade färgfilter monterade på dem, hälften i en kall färg och andra hälften i en varm färg. Detta för att kunna ändra färg på frontljuset efter stämningen som rådde i scenen. Det blev alltså tolv PAR-kannor i
11 En dansmatta är en matta som läggs ut över scengolvet för att dansarna ska få ett mjukt
underlag att dansa på så att de inte skadar sig. Den är oftast gjord i pvc.
12 Se begreppsförklaring
13 En konventionell lampa är en lampa med en glödtråd som upphettas av elektricitet och
en orange färg som tillsammans lyste upp hela isen och tolv PAR-kannor i en blå färg som även de lyste upp hela isen. Därmed hade vi lyckats belysa hela isen med relativt små medel. Lamporna fästes på det översta räcket på läktaren ovanför publiken. Det skulle behövas två stycken 32A-dimmers14 för att få dem alla att lysa och strömmen till det togs från Färs & Frosta arena.
2.2.5 UV-‐ljus
Den ljuseffekt som vi länge velat ha och pratat om, även med koreograferna, var UV- ljus15. Föreställningen skulle handla om spöken och det skulle därmed finnas fyra spöken som figurerade i handlingen och på isen. Dessa skulle vara klädda i vita spökdräkter och det kunde då vara väldigt effektfullt att lysa på spökena med UV-ljus för att få dem att se ut som om de lyste av sig själva i mörkret. Tanken från vår sida var att de skulle ha på sig vita spökdräkter och svarta tights för att få känslan av att de flög genom luften när lamporna var släckta och endast UV-ljuset var tänt, men efter diskussion med tränarna blev det en kompromiss med att spökena hade vita tights på sig istället. UV-ljuset satte vi på fast ström så att det lyste hela tiden eftersom vi inte hade tillräckligt med dimrar för att använda till UV-ljuset. När det övriga ljuset var tänt så syntes inte UV-effekten på samma sätt som när det är mörkt, vilket gjorde att det var acceptabelt att de låg på fast ström och lyste hela tiden.
Vår första idé som vi fått inspiration till från ett klipp från en Disney on ice-föreställning med flygande spöken på pinnar kom tyvärr aldrig att användas eftersom vi inte hade så mycket med koreografin att göra. I och med allt annat arbete vi samtidigt höll på att utföra föll idén med de flygande spökena mellan stolarna och kom aldrig upp till diskussion med koreograferna. Francis Reid skriver om detta i sin bok The Stage
Lightning Handbook. För att kunna använda sig av effekter i ljuset måste de vara tydligt inkorporerade i produktionen. Dels för att alla inblandade ska kunna arbeta utifrån idén och effekten, i det här fallet koreograferna och vi, men också för att effekten inte ska ta över föreställningen så att publiken missar vad som händer för att de är mer
14 Se begreppsförklaring 15 Se begreppsförklaring
koncentrerade på den häftiga blinkande lampan, teaterröken eller UV-ljuset. Det ska finnas där för att förstärka det som händer på scenen, inte för att ta över. (Reid 1996 s. 193)
Vi hyrde in fyra 400W UV-guns16 och placerade dem ståendes längst fram på isen längs med lång- sidan av sargen, med jämna mellanrum. De har lång räckvidd och lyste med god marginal ända bort till andra långsidan. Tyvärr lyckades vi inte riktigt täcka in hela åkytan med endast fyra UV-lampor, utan det föll bort lite i kanterna på isen och när åkarna kom nära främre sargen och hamnade mellan lamporna. Dock blev det ändå mycket effektfullt och gjorde inledningsnumret i showen till en mycket vacker och häftig start som fick sätta ribban för resten av föreställningen.