Det Spökar Igen... - en empirisk studie av produktion och ljussättning till en isshow i samarbete med en ideell förening

MALMÖ HÖGSKOLA Scenproduktion, K3 Examensarbete, 30 hp VT 2013 2013-08-19

Det Spökar Igen...

- en empirisk studie av produktion och ljussättning till

en isshow i samarbete med en ideell förening

Time to get Spooked...

- an empirical study of production and lighting design for an ice show in collaboration with a non-profit organization

Textförfattare: Emmy Axelsson och Sandra Nyman

Sammanfattning  

På grund av vårt stora och gemensamma intresse för konståkning valde vi att sätta upp en isshow i samarbete med Lunds konståkningsklubb. Rapporten behandlar hur det är att försöka leda ett projekt i en ideell förening samt tar upp vikten av kommunikation och ledarskap för att ett projekt ska lyckas. Den tar upp problem som uppstått under projektets gång och hurdana lösningar vi funnit till dessa problem. Vi har också undersökt hur man ljussätter en isyta och hur man går tillväga när föreställningen som ska ljussättas inte står färdig förrän dagen före premiär.

Sökord  (keywords)  

Konståkning, Isshow, Ljussättning, Produktion, Projektledning, Stage management, Ledarskap, Organisation, Kommunikation, Konståkningsföreställning

Förord  

Vi vill tacka en mängd olika personer för att vi har fått vara med och arbeta med detta projekt och för att vi fick lov att realisera vår tanke på examensprojekt, men framförallt vill vi tacka våra handledare Johny Lövgren och Ulf Nielsen som har ställt upp för oss i vått och i torrt och kommit med tips och idéer på hur vi kan gå tillväga när vi fastnat i gamla fotspår och inte hittat lösningar på problem. Tack också till Tobias Ringstad som hjälpte oss under hela föreställnings-veckan med att rigga upp och programmera ljus när vi behövde en extra hand, eller helst femton extra händer.

Till sist vill vi naturligtvis också tacka Lunds konståkningsklubb för att ni litade på oss och för att vi fick vara med och dela denna upplevelse med er och era fantastiska konståkare!

Innehållsförteckning    

Förteckning  över  bilagor

Begreppsförklaring

1.  Inledning.

2.  Genomförande  och  resultat.

  2.2.6  Rörliga  lampor...   sid.  34     2.2.7  Att  färga  in  isen...   sid.  35     2.2.8  Att  ljussätta  scenografin...   sid.  36     2.2.9  Att  ljussätta  utan  att  ha  sett  föreställningen...   sid.  38     2.2.10  Föreställningens  olika  ljusbilder...   sid.  40       2.2.10.1  Scen  1...   sid.  40       2.2.10.2  Scen  2...   sid.  41       2.2.10.3  Scen  4...   sid.  41       2.2.10.4  Scen  6...   sid.  42       2.2.10.5  Scen  7...   sid.  42       2.2.10.6  Scen  8...   sid.  43       2.2.10.7  Scen  11...   sid.  43  

3.  Resultatanalys

4.  Diskussion  och  sammanfattning

Referenslista

Bilagor

Förteckning  över  bilagor  

Bilaga  1  –  Produktionsplan...    sid.  76   Bilaga  2  –  Frågeformulär...     sid.  79   Bilaga  3  –  Intresseanmälan...    sid.  82   Bilaga  4  –  Slutgiltig  ljusritning...    sid.  83  

Begreppsförklaring    

Vi - Emmy och Sandra

Team - Antingen vi själva (Emmy och Sandra), koreograferna eller klubbens styrelse. Blackbox - Övningssal för scenproduktionsstudenter. Ett stort mörkt och tomt utrymme

där möjligheter finns att bygga upp olika typer av scenrum.

K3 - Institutionen för konst, kultur och kommunikation, Malmö högskola.

Förstudie - En undersökande fas i ett projekt där man ofta fattar beslut huruvida

projektet är genomförbart eller inte.

Gantt-schema - Ett tidsplaneringsdokument i form av tidslinjer.

Intressenter - Alla parter som på ett eller annat sätt har någon anknytning till projektet.

Det kan exempelvis handla om projektbeställare, sponsorer eller kunder.

OBS - Organizational Break Down Structure PBS - Product Break Down Structure

PENG-analys - Prioritera Enligt NyttoGrunder. Ett verktyg man använder för att värdera

och öka nyttan i verksamheten.

Projektkontor - “den organisatoriska enhet som skapar goda förutsättningar för en

organisations projektverksamhet. Det kan sägas vara navet mellan ledningen och projekten och verkar för att projekten koordineras samt arbetar mot ett gemensamt verksamhetsmål.” (EXICOM 2011)

Projektledare - Någon som leder, planerar och styr projekt. Projektägare - Ofta beställaren av ett projekt.

Resursägare - “Den som tillhandahåller resurser till ett projekt.” (Projektledare.info

2013)

Styrgrupp - Den grupp personer som bär det yttersta ansvaret för projektets planering,

styrning och uppföljning.

SWOT-analys - En analysmodell som hjälper till att ta fram ens styrkor, svagheter,

möjligheter och hot i ett projekt.

Dimmer - En apparat som man kopplar in alla konventionella lampor i och som gör att

man då kan reglera ljusstyrkan på lamporna.

Elcentral - En låda som fördelar ut hög ström till mindre delar och som även innehåller

säkringar och jordfelsbrytare.

Flodlampa - En form av strålkastare som används för att belysa stora ytor.

Följespot - En stor strålkastare som styrs manuellt av följespotsoperatörer för att kunna

följa dem som är på scenen så att de är i ljusstrålen hela tiden.

Gobo - En bit plåt eller glas med ett mönster som sätts inuti en lampa för att ljuset ska

visa det mönstret.

Konventionell lampa - En lampa där ljuset produceras i en glödlampa med hjälp av en

glödtråd.

LED (Light Emitting Diode) - Lysdiod som ofta kan sättas ihop i kluster för att skapa

LED-armaturer. Drar mindre ström än konventionella lampor.

Moving Head - En typ av rörlig lampa som styrs digitalt via ett ljusbord.

PAR-kanna - En typ av lampa som är väldigt vanlig i konsertsammanhang. Armaturen är

gjord av plåt och glödlampan är ofta försedd med en egen reflektor.

Profilstrålkastare - En lampa med en skarp ljusstråle som med hjälp av linser kan

fokuseras och zoomas.

Rigging - Ett uttryck som används inom scenbranschen för att beskriva det man gör när

man sätter upp och hänger upp all utrustning som kommer att behövas.

Trackpod - En armatur med LED-lampor som har många styrningsmöjligheter där

dioderna är indelade i olika sektioner där varje sektion kan göra en sak oberoende av de andra sektionerna.

UV - Ultraviolett ljus som inte syns när det är ljust förövrigt, men som lyser upp allt som

är vitt när det är mörkt runt omkring.

1.  Inledning    

Vårt intresse för sporten konståkning har uppstått på lite olika sätt. Sandra har sysslat med konståkning till och från alltsedan tre års ålder medan Emmy själv aldrig varit aktiv men däremot alltid suttit klistrad framför teven vid varje stort mästerskap. Sandra har under åren både medverkat i isshower samt även varit med och producerat ett antal. Dessutom har hon följt ett flertal Europa- och världsmästerskap på plats och sett uppvisningar både i Sverige och Frankrike. Emmy har ett intresse för teaterljus och har varit delaktig i uppsättningar av ett flertal teater- och operaföreställningar.

Efter att ha känt varandra i cirka ett och ett halvt år upptäckte vi att vi hade ett gemensamt intresse för sporten konståkning. Alltsedan dess har vi pratat om huruvida vi skulle kunna sätta upp en show på is. Eftersom Emmy aldrig hade upplevt professionell konståkning live bestämde vi oss för att åka och se Stockholm Ice 2012, en isshow som sattes upp under påskhelgen det året av Svenska konståkningsförbundet och Stockholm Globe Arenas i samarbete med bland annat Art on ice (ett schweiziskt företag som specialiserat sig på att göra “konståkningsevent”). Med inspiration därifrån väcktes förslaget om att försöka göra något liknande som examensarbete.

1.1  Bakgrund  

Vi studerar scenproduktion på Malmö högskola och under den sjätte och sista terminen var det dags att bestämma ämne för examensarbete. Eftersom vi båda har ett stort intresse för konståkning bestämde vi oss för att göra något inom denna sport och konstform. Vi är intresserade av produktion och ljussättning och kände att vi kunde vara med och delge och förvalta våra kunskaper genom att sätta upp en konståkningsföreställning. Runt om i landet sätts isshower upp för att avsluta issäsongen för konståkningsklubbarna, precis på samma sätt som olika dansföreningar brukar sätta upp dansföreställningar i slutet av säsongerna för att få ett roligt avslut på terminen och även för att visa föräldrar och närstående vad man har gjort under året. Sommaren 2012 skickade vi därför ut en förfrågan till olika konståkningsklubbar i Skåne om att få vara med och producera en isshow med dem. Vi fick ett positivt svar från Lunds Konståkningsklubb och träffade en

av de två huvudtränarna samt två representanter från styrelsen under ett första möte i oktober 2012.    

LKK (Lunds Konståkningsklubb) sätter upp en isshow vartannat år och 2013 var det alltså dags igen, vilket gjorde att det passade bra att vi dök upp och ville hjälpa till. Det är en stor klubb med många aktiva åkare och det var en av anledningarna till att vi tyckte att det lät roligt att sätta upp en show tillsammans med dem. De har tidigare satt upp föreställningar som Mamma Mia och Grease, men de har aldrig tidigare samarbetat med några som har kunnat hjälpa dem med ljussättning eller scenografi. Detta har lett till att de har fått göra allt själva, vilket inte alltid är så lätt med föräldrar som jobbar och bara kan ställa upp med ideella insatser i mån av fri tid. Vi kände därför att vi kunde hjälpa dem med att åstadkomma en mer professionell föreställning eftersom vi kunde bidra med vår tid och erfarenhet till projektet.

1.2  Organisation  

Våra huvudsakliga intresseområden inom utbildningen är och har varit produktion och ljussättning. Även om vi under projektets gång jobbat mycket enat är Sandra den som haft något mer ansvar för produktionen och Emmy den som fokuserat lite extra på ljuset. Vi var inte ensamma om att arbeta med showen utan man skulle kunna säga att det fanns tre olika team som strävade efter att kunna genomföra den. Förutom vårt eget lilla team, beståendes av oss två, så hade vi också stöd från delar av klubbens styrelse samt av klubbens två huvudtränare som stod för koreografi, ljud och storyline.

1.3  Syfte  och  mål      

Syftet med vårt examensarbete är att få upp ögonen för en ny arena för vår utbildning att verka inom, eftersom isshower är ett outforskat ämne inom scenproduktionsprogrammet på Malmö högskola.

Vi vill också undersöka vilka premisser som gäller när man arbetar med amatörer, i detta fall en ideell förening med barn och ungdomar.

Målet för detta examensarbete var att skapa en föreställning som såg mer professionell ut än vad klubben tidigare har gjort med ljussättning, scenografi och marknadsföring. Vi ville att barnen och ungdomarna på isen skulle känna att de var med i något som mer liknade de professionella föreställningar som eliten deltar i. Vi ville att det skulle kännas stort och mäktigt.    

1.4  Frågeställningar  

1.4.1  Produktion  

Vilka förutsättningar krävs för att man inom en produktion skall kunna åstadkomma ett helhetsintryck i publikens ögon?

Hurdana krav ställs på en organisation vid arbete med barn och amatörer?

1.4.2  Ljussättning    

Vad är det för ljusförhållanden som är speciella för en ishall och hur kan man arbeta med dem?

Vilka förutsättningar (ljusmässiga, tekniska och rumsliga) kännetecknar arbete med amatöruppsättningar?

1.5  Avgränsningar    

Allteftersom vårt projekt framskridit och vuxit i storlek har även nya intressanta frågeställningar och ämnen dykt upp. På grund av utrymmesbrist i rapporten har vi därför blivit tvungna att avgränsa oss ganska mycket. Våra intresseinriktningar (ljus och produktion) är breda i sig, därför föll bland annat ljud och scenografi helt bort. Inom produktionsdelen valde vi att begränsa stycket som tar upp kulturella likheter och skillnader. Kultur är ett sådant ämne som vi hade kunnat diskutera hur mycket som helst, men just i denna rapport fick vi sätta stopp någonstans. Vi har också medvetet valt att inte gå så djupt in på grundläggande projektledningsmodeller och -metodik eftersom det redan finns så pass mycket annan litteratur som tar upp detta. Vi ville istället försöka knyta projektledningen till vårt specifika projekt och undersöka hur man kan applicera allmän projektledningskunskap på en konståkningsproduktion. Fokus låg då mest på

produktionen i sin helhet, vilka förutsättningar som krävs för att uppnå ett gott resultat och även vad som krävs i ett samarbete med amatörer. Vi valde att inte ta med rent tekniska beskrivningar av hur ljussättning och programmering går till eftersom det inte är det vi ville fokusera på. Det finns litteratur och manualer som beskriver hur man programmerar ljus och det var inte den rent tekniska biten vi ville komma åt. Vi valde att istället lägga fokus på den mer konstnärliga biten och inrikta oss på ljusdesign.

1.6  Metod  och  material  

Under våren 2013 kom vi att arbeta med att sätta upp och producera en konståknings-show tillsammans med Lunds konståkningsklubb som vi sedan i denna rapport kommer att beskriva, analysera och syna med lupp. För att göra detta kommer vi att använda oss av många olika metoder, dels till själva projektet i sig, men också till denna rapport. Det som var en av de viktigaste metoderna för att få projektet att fungera var kommunikation via mejl. Vi skickade otaliga mängder mejl till olika personer för att ro iland projektet. Detta gjorde vi för att vi skulle ha koll på vad som hände på alla fronter inom produktionen samt för att se till att inget viktigt glömdes bort. En stor del av metoden för själva projektet var alltså kommunikation på olika sätt mellan olika parter.

Den stora delen av detta arbete har varit praktiskt eftersom vi arbetat i projektform för att sätta upp en föreställning på is för en publik. Vi skapade ett skarpt projekt för att lära oss hur det fungerar i verkligheten när man gör ett sådant projekt. Vi utvecklade erfarenhets-baserad kunskap som vi inte skulle kunna ha kunnat tillskansa oss genom endast litteraturstudier.

För att ta reda på svaren för våra frågeställningar och för att kunna genomföra projektet, men också för att kunna skriva denna rapport, har vi använt oss av litteraturstudier som en metod. Litteraturen behandlar främst projektledning men även ljussättningen. Vi har tittat på vilken tidigare forskning som finns inom områdena ljussättning och projekt-ledning. Hur har andra gjort och vad kan vi lära oss av det? Vi har granskat hur de har arbetat för att se om vi kan använda oss av det eller om problem de har stött på under vägen kan appliceras och jämföras med de problem vi kom att ställas inför.

Att studera tidigare konstnärliga projekt har också att varit en viktig del av vårt metodval. Genom att titta på filmer, videoklipp och bilder från tidigare konståkningsföreställningar har vi fått inspiration och tips på hur vi kan genomföra vårt projekt och hur ljussättningen skulle kunna komma att se ut. Våra filmklipp är strategiskt utvalda för att de visar något som vi tyckte var häftigt och något som vi kunde ha som inspiration. De är också utvalda för att visa olika slags ljussättningar och lösningar på ljusproblem eller effekter som är dramatiska och effektfulla på isen. De filmklipp vi valt ut tittade vi på innan vår show producerades för att hitta inspiration, men också för att fungera som exempel i denna rapport.

Att aktivt delta i verksamheten som projektledare är också det en metod vi använt oss av, en form av deltagande observation. Genom detta kom vi att se hur processen går framåt. Anteckningar fördes aktivt under hela processen via en loggbok där vi skrev vad som gjorts, vad som hänt och våra tankar om det. Även andra dokument som projektplan, budgetkalkyler, kostymskisser, scenografiskisser och dylikt producerades. Genom en deltagande observation kommer vi kunna erhålla erfarenhetsbaserad kunskap som vi endast kan få genom att vara en del av projektet.

Vi ville gärna att showen skulle filmas, dels för att åkarna och deras familjer ska kunna se på showen igen och ha det som minne, men också för att vi skulle kunna titta på den i efterhand för att se hur det verkligen blev och vad som kunde ha förbättrats.

För att få ytterligare perspektiv på hur andra professionella i branschen arbetar när det gäller projektledning har vi att skickat ut ett frågeformulär till ett antal utvalda personer. Det är en kvalitativ undersökning med endast ett fåtal utvalda personer som jobbar med projektledning i egenskap av producenter och som ledare inom kultursektorn. De har också erfarenhet av att arbeta med amatörer och mindre erfarna personer såsom exempelvis barn. Vi har valt att kontakta dessa personer eftersom de arbetar inom olika slags kulturella projekt, allt för att eftersträva en bredd i de svar vi får in. Vi har utifrån önskemål från några av de tillfrågade valt att inte publicera namn på dessa personer.

I rapporten har vi valt att dela in varje huvudrubrik i två underrubriker, produktion och ljus. Detta för att det är de områden vi har arbetat med, men också för att det ska vara enklare att läsa och få en struktur i rapporten. Produktionen och ljussättningen går hand i hand i en liten produktion som denna, men vi tycker att de två områdena är intressanta nog för att få ha sina egna underrubriker.

1.6.1  Metoddiskussion  

Varför har vi valt att arbeta i projektform? Den konståkningsföreställning vi valde att sätta upp ser vi som en enstaka händelse, ett projekt som har en tydlig början och ett tydligt slut. När alla föreställningar har gått är det ett avslutat kapitel och projektet är inte aktivt längre. Då är det dags att packa ihop och avveckla projektet. Eftersom det är en tydligt avgränsad händelse valde vi att arbeta med det som ett projekt. Vi skapade en tillfällig organisation avsedd för att ro projektet i land och som upphörde projektet var klart. Denna tillfälliga organisation bestod av oss och den organisationen skulle sedan komma att upplösas efter projektets slut. Oftast väljer man projektformen som metod när man har en uppgift att skapa något nytt eller att förändra något, (Jansson & Ljung 2004, sid. 30) vilket är just vad vi ville göra. Vi ville förändra Lunds konståkningsklubbs föreställning och göra projektet större än vad deras uppsättningar tidigare har varit. Vi ville också ge inspiration inför kommande föreställningar från Lunds konståkningsklubb. Att vi väljer deltagande observation som en metod är för att vi själva är en del av projektet. Detta gör att vi har möjlighet att se processen inifrån och verkligen se vad som händer i projektet. En nackdel är dock att det finns en risk för att vi kommer att ha svårt att vara objektiva i våra betraktelser eftersom vi kommer att bli känslomässigt involverade i projektet och därmed inte kunna hålla tillräcklig distans för att kunna beskriva skeendena objektivt efteråt. (Ejvegård 2003 sid. 69) Det är värt att ha in åtanke vid läsning av denna rapport, men vi har försökt att se bortom våra egna känslomässiga band till produktionen.

Jämförandet mellan andra isshower och den vi satt upp, är till för att visa hur andra som gjort konståkningsföreställningar har gjort med sin ljussättning och sedan jämföra den

med hur vi valde att göra. Den är också till för att ge oss förslag på hur man kan göra med ljuset vid en sådan föreställning. Det är viktigt att tänka på att det man ska jämföra går att jämföra med varandra. Vi jämför alltså konståkningsshower. Det är dock viktigt att komma ihåg att vi jobbar med amatörer som inte har för vana att sätta upp stora shower och vi har också en betydligt mindre budget än de stora shower som vi valt att titta på. Det är viktigt att tänka på vid jämförelsen. (Ejvegård 2003 sid. 41) En fördel med denna metod är att man får en överblick över hur andra har gjort med liknande shower och vi slipper göra allt från början, utan kan få lite tips på hur man kan göra genom att titta på andra shower. Det vi valt att göra är dock inte en jämförande analys, utan är menat att ge inspiration och hjälpa oss att jämföra strategiskt utvalda exempel.  

1.7  Litteratur  och  isshower  

För att kunna genomföra detta projekt har vi använt oss av en hel del litteratur. Mycket av den har handlat om projektledning eftersom det är den mest teoretiska biten av vårt arbete. Projektboken - metod och styrning för lyckade projekt (Marttala & Karlsson, 1999) behandlar några av de punkter vi valt att intressera oss för. Projektledning av Bo Tonnquist (2012) har även följt oss genom detta projekt och varit till stor nytta när vi reflekterat tillbaka över vår process. I övrigt har vi mer specifikt försökt knyta an projekt-ledningen till vår utbildning. Detta förde oss in på litteratur gällande stage management. Vi har också fått tips och inspiration genom böcker skrivna av olika ljussättare. En bok som har varit till stor hjälp under produktionen, men framförallt under beskrivandet av ljussättningen är Nick Morans Performance lighting design (2007). Det är en enkel bok som beskriver det grundläggande man ska tänka på när det gäller ljus och ljusdesign. Moran har verkat inom ljusbranschen i över 20 år och har jobbat med allt från stora teaterprojekt i West End till rockkonserter.

En stor del av arbetet med ljussättningen har också varit att titta på olika isshower och konståkningsföreställningar som satts upp runt om i världen. Det är inte mycket information som finns att få tag på gällande just ljussättning för isshower, men däremot finns det mycket material att hitta på Internet och på streamingsiten Youtube. Där har vi

funnit klipp från bland annat Disney on ice som har varit en stor inspirationskälla ljusmässigt.

1.7.1  Källkritisk  diskussion  

Den litteratur inom produktion som vi främst har använt har gått åt hållet projektledning och stage management. Projektledning för att det främst är ganska allmänt och stage management för att det mer specifikt handlar om ledarskap inom det scentekniska området. Det finns mängder av litteratur inom området projektledning, desto mindre finns det som är inriktat på just scenproduktion. Därför försökte vi gå igenom det mesta vi hittade som avhandlade scenproducentens roll i både teori och praktik. När vi sållade bland projektledningslitteraturen föll det sig naturligt att först gå igenom sådan litteratur vi själva hade hemma i våra gömmor då vi båda studerat projektledning tidigare. Därefter låg fokus på att hitta sådant som tog upp mer delspecifika ämnen som vi strävade efter att beforska. Kommunikation, ledarskap, målsättning, planering, kultur och etnisk mångfald inom scentekniska organisationer var bland annat det vi sökte. Som vi redan nämnt var det svårare att hitta litteratur som specifikt inriktade sig på ledarskap inom scenproduktion. Därför valde vi att bredda oss och se vad vi kunde använda av den mer allmänna projektledningslitteraturen. Sedan försökte vi applicera det inom vår bransch. De exempel vi valt att ta upp är till viss del ganska allmänna och kanske inte egentligen specifikt uttänkta för vårt område, därför har vi valt att även komplettera med egen erfarenhetsbaserad kunskap, det vill säga sådant vi själva sett och upplevt genom detta projekt.

För att göra vårt forskningsarbete ännu mer levande valde vi att skicka ut ett frågeformulär till professionella i vår bransch som kunde tänkas komma med egen-upplevda erfarenheter och kunskap. Vi skickade formuläret främst till dem som på något sätt arbetat som producenter inom kultur och media. Vi strävade efter att komma i kontakt med yrkesmänniskor som arbetat med amatörer, barn och produktioner som liknar vår egen. På grund av tidsbrist och eftersom det är få som arbetar professionellt med just isshower i Sverige lyckades vi inte få så många svar. De tre som tog sig tid att svara var i åldrarna 30-40 år och av dem var en kvinna och två män. Deras primära

arbetsuppgifter skiljer sig något åt, men de har alla på något sätt varit involverade i projekt med barn och amatörer inblandade. Det är svårt att sia i huruvida svarsresultatet markant skulle ha sett annorlunda ut ifall att flera producenter hade haft möjlighet att svara. Vi försökte efter bästa förmåga få tag i en så bred svarsgrupp som möjligt.

Angående litteraturen om teaterljussättning och ljusdesign är det svårt att hitta relevanta böcker om dagens teknik. När böcker som behandlar den nya tekniken gått i tryck är den tekniken redan gammal. Litteraturen som vi använt för ljussättningen behandlar ämnet ljusdesign för scenrummet men också för andra tillfällen och rum. Några är mer tekniskt inriktade medan andra är inriktade på själva designen. Litteraturen är inte specifik för ljussättning på is eller till konståkning eftersom vi inte har hittat någon litteratur som behandlar detta ämne. Därför har vi fått anpassa det som vi har hittat om ljussättning för teater och dans till att gälla konståkning och själva fått sortera ut det som kan vara bra för just isshower. Vi har då valt bort mycket av det som är viktigt i annan teaterljussättning, till exempel riktningen och placeringen av lampor. På teater- och dansscener är riktningen och placeringen av ljuskällorna väldigt viktigt för att gå en exakthet i ljussättningen. I ett så stort utrymme som en ishall är detta inte lika viktigt.

Mycket av det vi kommer att skriva om gällande ljussättningen kommer att komma från erfarenhetsbaserad kunskap som vi fått genom att vara en del av detta projekt. Ljus-sättning handlar mycket om att testa olika lampor och se vad som passar bäst. Det gör man bäst genom att komma ut i verkligheten och göra det praktiskt. Man kan inte lära sig att ljussätta genom att endast läsa böcker eller titta på andras ljussättningar. Man måste göra det själv.

2.  Genomförande  och  resultat    

2.1  Produktion  

2.1.1  Fas  1  -­‐  Att  skapa  tydliga  ramar  för  projektet  

Arbetet med showen startade redan sommaren 2012. Det var då vi skickade ut förfrågningar till några olika klubbar i Malmö/Lund-regionen och så småningom nappade just Lunds Konståkningsklubb. Projektförberedelserna eller vad som i projekttermer också kan kallas förstudie (Tonnquist 2012) inleddes med att vi hade ett möte med styrelsemedlemmar från klubben och den ena huvudtränaren/koreografen. Det diskut-erades kring hur de tidigare hade gjort sina shower och vad vi skulle kunna tillföra med våra kunskaper och resurser inom scenområdet för att uppnå ytterligare nivåer. Eftersom klubben vanligtvis arrangerar shower vartannat år och deras senaste var år 2011 var det nu dags igen att sätta upp ännu en föreställning på is. Showen skulle genomföras oavsett vår medverkan eller icke-medverkan vilket för oss kändes bra eftersom det då i princip garanterades att vårt examensarbete skulle bli av. I början fanns en viss oro om vad som skulle ske i fall att klubben plötsligt skulle få för sig att hoppa av projektet, men ganska snart insåg vi att de skulle hålla vad de lovade. Eftersom personerna vi var i kontakt med inte riktigt hade koll på vad det var vi studerade fick vi introducera ämnet för dem. Vi berättade varför vi ville vara med och producera showen samt om hurdan teknik vi hade tänkt använda oss av. Då huvudtränarna kommer från Ukraina har all kommunikation med dem skett på engelska. Med en något knackig kommunikation började vi i alla fall diskutera temat för showen. Det gavs i början inga klara direktiv om vad showen skulle handla om. Det diskuterades ganska allmänt om diverse olika inriktningar, men samtidigt verkade tränarna var ganska klara med att de gärna ville utgå från temat skräck. Vi tyckte att det lät helt okej och fick genast en massa olika idéer om vad vi skulle kunna göra med ljus och scenografi utifrån ett sådant tema. Efter en del diskussioner på distans började något slags spökhistoria ta form. Med vår tidigare erfarenhet av att göra diverse olika

produktioner insåg vi vikten av att klargöra vem som skulle ansvara för vad under projektets gång. En klar rollfördelning brukar underlätta arbetet. I detta fall hade vi att göra med en styrelse som höll i pengarna samt tränarna som stod för koreografin. Utöver detta brukar det inom en sådan här produktion behövas sådana som ansvarar för att ta fram en berättelse, skapa ljud, sköta ljud och ljus, fixa kostymer, scenografi, rekvisita, marknadsföring och logistik. Oftast förekommer det också en utsedd producent/projekt-ledare. (Reid 1995a) Vi erbjöd klubben det vi kunde stå till tjänst med såsom bland annat utformning av berättelse, ljud, ljus, scenografi, rekvisita och kostym. För oss var det en något märklig situation vi hamnade i när vi insåg att det saknades någon som höll i trådarna. Vi hade gärna sett att vi skulle få axla den rollen, men det blev inte riktigt något av “teamen” som gjorde det. Vi låg på ganska mycket i början och försökte få klubben till att skapa ett kontrakt/avtal med oss om vem som skulle ansvara för de olika områdena, men på något sätt misslyckades vi. I vårt projekt har det bland annat varit svårt att avgöra vem som var tänkt som projektägare. Det är något vi återkommer till senare i rapporten. På ett sätt skapade vi en bild av hur organisationen med oss inkluderade skulle se ut men det visade sig att den senare skulle komma att förändras. Vi hade bland annat önskat att få ta rollen som projektledare/producenter fullt ut, men så blev alltså inte fallet.

Det finns olika typer av strukturer som organisationer är uppdelade efter. En organisation kan exempelvis vara indelad efter funktioner, marknader eller så är den en så kallad matrisstruktur. En funktionsbaserad indelning innebär att organisationen delas in efter olika enheter som har likartade uppgifter. Det kan handla om att det finns en avdelning för inköp, en annan för produktion och en tredje för försäljning och marknadsföring. När en organisation delas upp efter marknader handlar det snarare om att funktionerna sprids ut över de olika enheterna och man fokuserar på att dela in organisationen efter marknadssegment/kundgrupper. Ett exempel på en sådan indelning kan vara när en organisation har separata enheter för sina kunder, det vill säga en avdelning för privatkunder, en för företagskunder och slutligen en för utlandskunder. En matrisstruktur däremot innebär att man kombinerar den funktionsbaserade och den marknadsbaserade indelning, vilket bildar ett rutmönster med punkter där funktion och marknad möts. Matrisstrukturer förekommer oftast i större organisationer. (Jacobsen & Thorsvik 2008). I

vårt fall eftersom projektorganisationen i början endast bestod av sex personer blev det per automatik indelat efter funktioner, det vill säga alla delar som skulle utgöra produktionen punktades upp och tilldelades därefter varje team, om än något otydligt. Vem som hade makt över beslutsfattandet var heller inte särskilt tydligt. I början kändes det som att det var centraliserat, att det var styrelsen som fattade de största besluten eftersom det var de som höll i pengarna, men ju längre vi kom i processen desto mer decentraliserades beslutsfattandet. Dock var det redan överenskommet att styrelsen stod för det yttersta ansvaret ifall någonting allvarligt skulle inträffa. Vi visste från början att det var amatörer vi skulle ha att göra med. Med amatörer menar vi människor som arbetar ideellt för föreningen. Den tid och det engagemang som de kunde lägga på projektet varierade därför en hel del.

Projektet drogs igång med det inledande mötet i Lund i oktober 2012. På grund av geografiska skäl genomfördes sedan delar av planeringen av projektet på distans. Eftersom Sandra befann sig i Stockholm under hösten och Emmy i Malmö så konverserade vi stadigt med varandra via dator och telefon. För oss fungerade det bra. Vår tanke var även att smidigt kunna kommunicera med koreograferna på samma sätt för att då kunna föra en regelbunden diskussion kring utformandet av showen, mer specifikt uttryckt hurdan berättelse, vilken musik samt vilka karaktärer som skulle användas. Vi skickade flera förslag men det dröjde ofta länge innan vi fick någon respons. Inte sällan fick vi också våra förslag avböjda. Med jämna mellanrum kände vi oss ganska nedslagna. Med Sandras tidigare erfarenhet av att sätta upp isshower visste vi att det skulle krävas mycket tid och arbete för att få allt att gå ihop. Därför valde vi att starta i god tid. Dock insåg vi redan tidigt i processen att de olika teamen hade olika uppfattningar om hur projektet skulle föras framåt. Vi hade klargjort att vi från och med vårterminens start skulle jobba heltid med projektet. Vi visste redan från tidigare att högsäsongen för konståkningstävlingar vanligtvis pågår från oktober till och med mars. Därför förutspådde vi att tränarna skulle ha fullt upp med träningar inför tävlingarna och att showträningar skulle få stå åt sidan ett längre tag. Sandra förklarade på mötet med koreograferna och delar av styrelsen i början hur man skulle kunna lägga upp arbetet med

showen för att undvika ett alltför hektiskt slutskede på säsongen. Förslaget var att lägga någon timme i veckan på showarbete under sista halvan av tävlingssäsongen istället för att lägga alla timmar på de två sista veckorna innan premiären. Vi försökte applicera ett tidigare lyckat arbetskoncept på denna produktion, men vi stötte på motstånd. Känslan vi fick översatt till ord var ungefär att “hm, det låter ju vettigt, men så gör vi inte här...”. Eftersom vi inte kände personerna i fråga var vi rädda för att skapa konflikter så tidigt i processen. Vi accepterade läget och försökte vara flexibla. Tidigt i processen visste vi att föreställningarna skulle äga rum någon gång i april, däremot dröjde det ända fram till början på mars innan de slutgiltiga datumen spikades. Tiderna för föreställningarna var också länge oklara. Eftersom vi var ansvariga för att trycka upp biljetter och affischer fick vi tjata oss till tiderna för att kunna påbörja arbetet med marknadsföringen. En och halv vecka före premiären kom ett önskemål från klubbens sida om att tidigarelägga söndagsföreställningens starttid, detta då biljetterna redan hade gått i tryck och då affischen var på väg att tryckas. Ju längre projektet framskred desto mer började vi inse att “det var så man gjorde här”. I projekt är det bra att använda sig av metoder för tidsplanering som tydligt visar vad som är beroende av vad i en process. Vi använde oss till viss del av ett Gantt-schema, men det visade sig inte vara helt optimalt ändå. Klubben arbetade på ett sätt, vi på ett annat. I detta ögonblick hade vi börjat komma klubben nära inpå skinnet.

2.1.2  Fas  2  -­‐  Fortsatt  planering  och  genomförande  

Inför vårterminens start kände vi oss peppade att på riktigt sparka igång projektet och att få sätta igång med det praktiska, själva genomförandefasen. Första veckorna gick dock enbart åt till fortsatt planeringsarbete, något vi inte riktigt hade räknat med skulle ta så mycket tid eftersom vi redan hade lagt en hel del tid på projektet innan terminen startade. I början sökte vi efter externa handledare som skulle kunna vara till vår hjälp och fann Ulf Nielsen som var villig att stötta oss när det gällde de tekniska delarna. Någon produktionshandledare fick vi dock aldrig tag i, men vi hade mycket stöd av Johny Lövgren på vägen, vår huvudhandledare från högskolan. Av tidigare erfarenhet valde vi att boka teknisk utrustning från Malmö högskola i god tid för att försäkra oss om att överhuvudtaget ha någonting att kunna ljussätta showen med. Ulf som extern handledare

peppade oss till att gå steget längre än vad vi själva hade tänkt. Projektet växte genast i storlek. Då vi i tidigare produktioner varit i kontakt med olika teknikföretag i Malmö-regionen och fått en del saker sponsrade bestämde vi oss för att även denna gång göra ett försök. Vi kontaktade människor som skulle kunna tänkas vara intresserade av att samarbeta med oss, alltså potentiella sponsorer. En period beståendes av att skriva en massa mejl och ringa folk inleddes. Vi kom i kontakt med några olika företag och fick till möten med ansvariga på respektive ställen. På plats blev vi väl bemötta och de flesta nappade när vi förklarade vad vi skulle göra för något som examensarbete. Med vår begränsade budget på 20 000 kronor visste vi att det inte skulle vara möjligt att hyra in oändligt med häftig teknik. Vi försökte därför att vara realistiska. Diskussioner fördes med teknikföretagen och vi fick även många goda råd på vägen. Ett av dem handlade just om att vara försiktiga med att tänka alltför stort eftersom vi endast var två stycken med riggingkunskaper som jobbade med projektet. Under de riktigt stora produktionerna som sätts upp i ishallsmiljö krävs det normalt sett minst 15 personer och dessa bör även gärna ha 30 gångers erfarenhet av att tidigare gjort något liknade fick vi höra. Sådana produktioner brukar dessutom vanligtvis ha en betydligt större budget än vad vi hade. Vi fortsatte att föra en dialog kontinuerligt med företagen eftersom det dröjde ett bra tag innan vi visste exakt hur mycket pengar vi skulle kunna lägga på tekniken. Vi ansvarade ju dessutom för scenografi, rekvisita och delar av kostymerna.

Tidigt i processen bestämde vi oss för att skapa ett litet projektkontor med en projektvägg där vi kunde sätta upp vårt Gantt-schema och samla våra frågeställningar kring examens-arbetet. Att isshowen skulle sättas upp i Lunds ishall var bestämt redan från första början i och med att det är klubbens hemmais. Därför visste vi att organisationens fysiska struktur skulle behöva vara hyfsat flexibel. Från början fanns vårt projektkontor hemma hos Emmy i Malmö på grund av att där fanns mest utrymme att

förvara vårt material och att det var nära till skolan, samt att Sandra var den som hade pendlarkort. Den fysiska lokaliseringen utgjorde något av ett problem för oss och den gjorde att vi ibland råkade ha material på fel ställe. Det blev lätt att vi tänkte exempelvis: “vi behöver nog inte ritningarna idag...” och plötsligt förändrades planerna, så stod vi där utan ritningarna som vi då skulle ha behövt. Vi rörde oss nämligen ständigt mellan teknikföretagen i Malmö, “projektkontoret”, högskolans verkstad, Blackboxen1, K32 och ishallen i Lund. I slutändan befann vi oss dock mest i Lund. Riggingveckan spenderade vi praktiskt taget bara i ishallen och på motorvägen mellan Malmö och Lund, då vi var tvungna att själva frakta all teknik däremellan. Vi arbetade väldigt tätt och nästan alltid tillsammans. Ett tag funderade vi på att skapa planeringsdokument i form av nedbrytningsprinciperna OBS, PBS och WBS (Lundqvist & Marcusson 2012, s. 75). Vi gjorde det också på sätt och vis, men vi utgick ifrån egna modeller. Främst gjorde vi checklistor där vi punktade upp vad som skulle göras och när det skulle vara gjort, men även loggboken fungerade lite som en nedbrytningsmodell och kalender för oss. De främsta anledningarna till att vi inte följde de ovan nämnda nedbrytningsprinciperna till punkt och pricka var svårigheten att det inte fanns några fasta och tydliga strukturer från början att utgå ifrån gällande organisationen, produkten (showen) eller själva arbetet.

Vid ett möte med koreograferna vid terminsstarten kom vi överens om en berättelse att utgå ifrån vilket gjorde att vi då kunde börja arbeta med projektet fullt ut. Någonstans på vägen utan att vi visste om det hade de tagit över ansvaret för ljud och musik vilket vi blev aningen förvånade över. För oss blev det bara till att acceptera det och så här i efterhand var det klokt att lägga över det ansvaret på koreograferna med tanke på att det även var de som skulle ta fram just koreografin. Koreograferna befann sig i en viss maktposition eftersom det var de som hade kontakten med åkarna. Detta kan ha varit anledningen till att vi hade svårt att säga ifrån. I mitten på februari fick vi höra musiken för första gången, men den var då ännu ej färdigklippt. Det dröjde ända fram till premiärveckan innan vi hade full koll på allt ljud som skulle vara med i showen. När vi hade hört musiken för första gången och efter att det bestämts att några av huvudrollerna

1 _{Se begreppsförklaring} 2 _{Se begreppsförklaring} 3 _{Se begreppsförklaring} 2 _{Se begreppsförklaring}

skulle vara fyra stycken spöken började vi skissa på kostymer till dessa karaktärer. Allt detta samtidigt som vi funderade på hur ljussättningen skulle kunna se ut. Vi tittade på spökfilmer för att söka inspiration till både kostymer, ljus och scenografi. I början var tanken att vi själva skulle sy de fyra spökdräkterna men turligt nog ville en sömmerska, som är förälder till en före detta åkare, hjälpa oss. Ju längre tiden gick desto fler uppgifter lades på vårt bord. Vi började så småningom försöka att dela ut uppgifter till de personer med anknytning till klubben som var villiga att ställa upp. Det var dock lättare sagt än gjort. Med inhyrd teknik kom också försäkringsfrågan på tal, försäkringar gällande främst tekniken, ifall att något skulle bli stulet eller gå sönder. Styrelsen meddelade att de skulle undersöka saken. Vi klargjorde för dem att den frågan låg på deras bord, men däremot kom det aldrig något svar tillbaka över hur det såg ut med klubbens försäkringar. Nu var det ren tur att det inte hände någonting med tekniken, men det var en av alla de saker som man som professionell tänker väldigt mycket på men som andra inte tycker är “lika viktigt”. Säkerheten var ett annat liknande dilemma.

När vi hade samlat på oss så mycket inspiration och information kring temat och berättelsen som möjligt började vi skissa fram en scenografi. Det togs fram en digital 3D-modell i Google SketchUp. Fyra större scenografidetaljer tänkte vi utgå ifrån. Det handlade om att få fram en grind, ett par fönster, några träd samt en kuliss med en silhuett av ett slott. Vi valde att göra scenografin ganska enkel och dessutom flexibel eftersom vi var tvungna att låta åkarna få ta plats på isen. Allt förutom träden skapade vi själva. Lyckligtvis fick vi träden sponsrade och även slutligen fraktade till ishallen. Vi bad tidigt om önskemål kring rekvisita eftersom vi inte visste några som helst detaljer kring historien, men vi fick inte särskilt mycket till svar.

I början av arbetet med denna produktion var vår vision att försöka involvera och engagera alla i klubben, på samma sätt som Sandra var van vid att jobba med showarbete i de klubbar hon har varit med i. Vi önskade att alla åkare skulle få känna sig delaktiga och även att föräldrarna skulle kunna stå till tjänst med hjälpande händer lite här och var. Vi kämpade och bad om att både få träffa styrelsen samt åkarna för att kunna presentera oss och förklara vilka vi var och vad vi gjorde där. Något som inträffade sent och ganska

oväntat i vårt projekt var att delar av styrelsen byttes ut inklusive ordföranden. Två veckor innan premiären hade vi ännu inte fått till ett möte med åkarna och hela styrelsen träffade vi heller aldrig. Det var först under sista veckan som vi egentligen fick ansikten på vilka de flesta var som vi varit i kontakt med under processens gång.

Det mesta av kommunikationen med dem som var inblandade i showen skedde via mejl vilket gjorde att vi jobbade på i vår takt, utefter vår egen tidsplan och allteftersom tog vi tag i de bekymmer som uppstod. Vi hade förklarat för styrelsen hur vi arbetade och de verkade generellt sett nöjda med det. En dialog fördes kontinuerligt med dem om vad vi kunde ordna och tvärtom, det vill säga vad vi önskade få ut av dem. Efter förfrågningar från deras håll tog vi på oss att bland annat fixa biljetter, affischer, programblad och en reklamfilm.

2.1.3  Fas  3  -­‐  Slutfas  och  resultat  

När vi närmade oss de sista veckorna före premiären började saker och ting intensifieras. Produktionsplanen skrevs klart och det detaljerade tidsschemat började anta något slags form, dock fortfarande med en hel del oklarheter. Något vi vetat om alltsedan starten av projektet var att klubben hyrt isen hela april månad och att det därför ansågs vara lugnt inför riggingarbetet som skulle sättas igång i ishallen. Däremot hade ingen meddelat oss att vissa av dessa tider vidare hyrts ut till andra klubbar, såsom det brukar se ut när det blir dags för så kallad eftersäsong. Detta fick vi reda på ungefär två veckor före premiären. Vi ögnade igenom produktionsplanen och för det mesta var det inga problem. Vi lade in avbrott i riggandet när andra klubbar var på isen. Det som orsakade det största bekymret var dock att isen hyrts ut sista kvällen innan premiären skulle gå av stapeln, vilket också var efter första genrepet. Detta medförde att vi var tvungna att riva allt som skulle stå på isen under repetitionen på cirka en halvtimme. Vi kunde därför inte rigga upp all scenografi så som den skulle vara på grund av tidsbrist.

En vecka före premiären blev vi ombedda att hjälpa till att utforma ett tal till konferenciererna trots att vi själva haft önskemål om att inte använda konferencierer. Vi ansåg att talskrivandet inte låg på vårt bord, men kände oss ändå tvungna att försöka

rycka in och hjälpa till så gott vi kunde. Vi ville ju att showen skulle bli så lyckad som möjligt. Det började också strömma in fler “krav” på hurdan rekvisita som behövdes trots att vi tydliggjort att det inte fanns tid för oss att fixa det under sista veckan, då all vår tid var tvungen att gå åt till rigging och programmering av ljus. Som vi tidigare nämnt hade vi redan bett om önskemål på rekvisita långt tidigare i processen.

Mycket skedde i allra sista stund. Kostymerna, bland annat, blev färdiga endast ett par dagar före premiären dock med mycket gott resultat. Vi kunde inte ana hur alla dessa pusselbitar skulle föras samman och bilda en helhet. Det var en mycket kaotisk och frustrerande situation vi befann oss i. Läget var aningen kritiskt kvällen före premiären och även under premiärdagen på grund av tidsbrist. Eftersom vi inte hade kunnat ha all scenografi ståendes framme på isen under första repetitionen uppstod även ett problem för åkarna när det sista dagen dök upp saker som de inte förväntade sig skulle stå på vissa ställen. Koreograferna fanns aldrig riktigt närvarande när vi hade behövt dem för att diskutera scenografins placering. Det gjorde att vi blev tvungna att chansa och försöka lista ut bästa ställena själva. När vi på premiärdagen ställt upp träden på isen, riktat ljuset på dem, rullat ut liften och precis gjort oss reda för sista generalrepetitionen kommer koreografen fram och säger “hm, nej, nej... de kan inte stå där...” (egen översättning från engelska) och pekar på träden. Då höll saker och ting på att praktiskt taget rasa samman. Liften var utrullad och genrepet skulle precis sätta igång. Det fanns inte en chans att hinna flytta träden och rikta om lamporna. Vi försökte förklara hur situationen låg till, men det ville inte riktigt nå ända fram. Till slut kom vi fram till någon slags nödlösning, nämligen att skjuta ut träden en bit mot kanten men så att de fortfarande befann sig inom ljuskäglan. Rent konstnärligt var det inte jättesnyggt, men placeringen blev mer funktionell för åkarna. Det här är dock bara ett av alla exempel på kommunikations-problem som vi stött på under processens gång. Genrepet skulle dessutom ha startat kl. 15 på fredagen men av någon anledning så började det inte förrän kl. 16 och då var ändå inte allt i sin ordning. I flera veckors tid hade vi efterlyst fyra stycken följespotsoperatörer3. Vid sista genrepet hade vi endast två stycken på plats. Den tredje visste vi sedan tidigare inte kunde medverka på något utav genrepen. Men fortfarande saknades en fjärde person

till att köra följespot. Vem som skulle göra detta var osäkert in i det sista. 25 minuter före premiären dök den sista operatören upp och räddade oss. De flesta av dessa hade inte särskilt mycket erfarenhet av att köra följespot, vilket fick oss att känna en viss oro över hur resultatet skulle bli. Med tanke på att alla heller inte hade sett föreställningen tidigare (under repetitionerna) så klarade de sig till slut alldeles utmärkt! Föreställningarna kunde genomföras och dessutom med ett mycket lyckat resultat.

2.2  Ljussättning  

2.2.1  Förarbete  

Att ljussätta en konståkningsshow tillhör inte något av det vanligaste i ljussättar-branschen, speciellt inte i Sverige då sporten konståkning inte är så stor här. 2007 fanns det 12 000 licensierade konståkare i Sverige (Boström 2007, s. 7) jämfört med antalet licensierade hockeyspelare som under 2012 var 65 704 (Svenska Ishockeyförbundet 2012). För att få idéer om hur det brukar se ut i professionella shower med elitåkare började vi titta på olika filmklipp från shower som tidigare har satts upp. Vi hade under våren 2012 tillsammans varit och tittat på Stockholm Ice. Därför kunde vi också gå tillbaka och titta på de bilder vi tagit under före-ställningen för att se hur de hade gjort i Ericsson Globe Arena när de hade ljussatt den showen. Det vi kom fram till var att en stor del av ljussättningen i den föreställningen, men även andra isshower, bestod i att färga in isen med olika färger och mönster. Exempel på detta är just Stockholm Ice 2012 och Disney on ice: Dare to dream (Disney on ice 2011). För att göra detta krävs en hel del rörliga lampor som har olika gobos4 _{och färger inbyggda så att man slipper ha olika}

lampor för varje egenskap och kvalitet som man vill att de ska ha. Lampor kan ha olika

4 _{Se begreppsförklaring}

Bild från Stockholm Ice 2012. Bilden visar tydligt hur ljussättarna arbetade med mönster på isen.

kvalitet och egenskaper i sitt sätt att lysa och visa ljus. Detta kan ha stor betydelse beroende på vad det är som ska ljussättas. Det finns bland annat lampor där ljuskäglan är bred och lyser upp en stor yta, men den förlorar då i ljusstyrka i jämförelse med en lampa som lyser på en liten avgränsad yta med högre ljusintensitet. Det finns också stor skillnad mellan LED-armaturer och konventionella lampor eftersom konventionella lampor lyser från en ljuskälla, en glödtråd, medan LED-armaturer lyser med många små LED-lampor och skapar därmed ett annorlunda ljus gentemot de konventionella lamporna. LED-lamporna gör att objektet eller personen som belyses får flera skuggor, ibland i olika färger om det vita ljuset är uppbyggt av en blandning av färgade lysdioder, istället för en enda skugga som man får av en lampa med glödtråd. (Moran 2007)

Vi anade att det skulle vara svårt att hämta inspiration och information om ljussättning i ismiljöer genom att läsa litteratur. Just ljussättning av is har inte beskrivits så ofta i text. Detta gjorde i sin tur att vi började läsa på om allmän teaterljussättning och då speciellt med inriktning på dans och klassisk balett. Det var det som var mest användbart för oss och liknande mest det som vi skulle göra. Att ljussätta dans handlar mycket om att framhäva dansarens kropp så mycket som möjligt för att kunna få fram varenda rörelse och få ut dansaren från bakgrunden. Om man belyser en person på en scen endast framifrån finns det en stor risk att det kommer se väldigt platt ut och personen kan då se ut som en del av den eventuella scenografin eller kulissen i bakgrunden. För att få fram och visa att personen faktiskt är tredimensionell behövs ljus som lyser bakifrån och från sidorna. På så sätt kan man få fram kroppens konturer och publiken kan följa alla känsliga skiftningar i rörelserna. Det är också viktigt att belysa uppifrån med ljus som lyser rakt mer för att få bort det mesta av skuggorna från dansarna som annars blir på ett dansgolv eftersom det ofta saknar textur som kan hjälpa till att bryta sönder skuggorna. Modern och klassisk dans skiljer sig ofta i ljussättningssammanhang. Klassisk dans såsom balett vill ofta berätta en historia, inte bara med kroppen utan också med ansiktsuttryck och kläder samt scenografi som på ett sätt är mer likt den traditionella talteatern. Därmed krävs det också mer ljus framifrån, ett så kallat frontljus, vilket inte är lika nödvändigt i modern dans. Ljuset i en föreställning med modern dans kan ta mer konstnärlig plats än vad det kan göra i en traditionell dansföreställning. (Reid 1996, s.

147-149) I vår föreställning ville vi berätta en historia precis som man ofta vill med klassisk balett. Därför lade vi mer vikt vid det sättet att ljussätta.

På de olika teatrarna i östra Europa är det vanligt att man använder sig av följespottar5. Detta för att kunna hantera rörelser som inte går att förutspå eller när de visar före-ställningar som de inte har chans att repetera ljussättningen tillräckligt länge med. Då är det lättast och mest effektivt att använda sig av följespottar där operatörerna själva styr ljuset live under föreställningen och följer artisten eller skådespelaren med ljuskäglan. (Reid 1995b, s. 22) Följespottar är också vanligt att använda i klassisk balett, men man måste vara försiktigt för de kan lätt få dansarna att se väldigt platta ut när en stark ljusstråle träffar dem från endast ett håll. Helst ska det vara minst två följespottar från olika vinklar som följer en person för att få fram konturerna på dansaren i fråga. (Reid 1996, s. 149) Detta var också något vi tog fasta på och gärna ville använda.

2.2.2  Planering  för  ljussättningen  

Efter att ha tittat på mängder med filmsnuttar och bilder från olika föreställningar fick vi fram idéer om vad vi tyckte var viktigt och hurdan utrustning vi skulle vilja ha, i den bästa av världar. Som tidigare nämnts visste vi att vi bara hade 20 000 kronor i budget och att hela den summan inte kunde gå till att enbart hyra in ljusutrustning. Vi tyckte ändå att det var bra att få fram en bild av hur vi ville att det skulle vara så att vi senare skulle kunna skala ned det och anpassa efter våra egna förutsättningar. Vi var medvetna om att de filmklipp vi tittat på var från föreställningar med en betydligt större budget och att de producerats av företag med många års erfarenhet i branschen, men vi tyckte ändå att det gav oss idéer och lust att fortsätta med vårt projekt trots den, i sammanhanget, lilla budgeten. Något vi också kom fram till som var viktigt när det kom till ljussättning var att ha följespottar. De används flitigt i konståkningssammanhang och är ett effektivt sätt att få en åkare att synas mot den vita isen. Eftersom isen, som blir själva spelytan för

konståkarna, är så pass stor i jämförelse med en traditionell teaterscen6 kan det vara svårt för publiken att hänga med i alla vändningar och snabba rörelser en konståkare gör. Därför är det bra att förstärka fokuset på åkaren som ska vara i centrum med hjälp av en följespot. Man kan då låta ljuset på resten av isytan vara mörkare eftersom publikens fokus ska vara på åkaren. Läktaren där publiken sitter är också en bit ifrån isen vilket gör att åkarna blir rätt små på det avståndet. Det är också en av anledningarna till varför det är bra att ha följespot. Vi ville ha fyra stycken för att kunna ha en följespot på fyra olika personer på isen samtidigt, men också för att kunna få flera ljuskäglor från olika vinklar på en och samma person för att skapa djup och konturer på åkaren. Mer än fyra följe-spottar kändes för mycket. När det skulle vara flera åkare på isen kunde man helt strunta i följespottar och istället fokusera på att lysa upp hela isen mer.

Vi kom också fram till att det skulle vara häftigt att kunna färga in isen i olika färger, dels eftersom vitt är så tacksamt att färgsätta, men också för att kunna skapa stämningar med ljussättningen som överensstämmer med handlingen i showen. Detta tänkte vi kunde göras med LED-ramper eftersom de är enkla att hantera när man vill att lamporna ska byta färg. LED-armaturer innehåller många små dioder som kan visa olika färger. Detta gör att en och samma armatur kan visa olika färger vilket är smidigt då man inte behöver olika armaturer för varje färg man vill ha. LED-lampor är också strömsnåla och är därför ett bra alternativ när man inte har så mycket ström att tillgå.

En tredje sak vi tyckte skulle passa bra till vår show var att använda UV-ljus till de delar som utspelar sig kring spöken. UV-ljus, eller blacklight som det också kallas, gör så att allt som är vitt lyser upp när det i övrigt är mörkt runtomkring. Vi hade sett ett klipp från en Disney on ice-föreställning (Disney on ice 2010) där de använde sig av spöken i tyg som de satt på långa pinnar. Konståkarna som bar på dessa spöken hade svarta kläder på sig vilket gjorde att när lokalen släcktes ner såg det ut som om spökena svävade i luften.

6 _{Proceniumscenen brukar räknas som den traditionella tetaterscenen och är ett avgränsat}

rum med insyn från ett håll, en så kallad titthålsscen. Det är ofta en djup scen med utrymmen längs sidorna där publiken inte har insyn. (Eigtved 2007, s. 33-34)

Detta var något som vi tänkte kunde vara kul att använda sig av på något sätt och vi återkommer till detta under rubriken UV-ljus.

Det stora bekymret men också utmaningen med ljussättningen till föreställningen var att området som skulle ljussättas var så stort. Det var en fullstor isrink som är 30x60m och för att belysa hela behövs det mängder av lampor och även väldigt mycket ström. Vi funderade på om det gick att avgränsa åkytan för att kunna minska antalet lampor, men efter samtal med tränarna förstod vi snabbt att detta inte skulle fungera. Dels för att de var vana vid att kunna åka på hela isen, dels för att det var så många åkare som skulle vara på isen samtidigt.

För att få tips och råd på hur vi skulle kunna göra, men också för att få chansen att låna utrustning alternativt hyra till ett billigt pris, kontaktade vi två av de stora ljusuthyrnings-företagen i Malmö. Som tidigare nämnts fick vi mycket bra råd från dem och efter att vi haft möte med dem var båda företagen intresserade av att hjälpa oss till den mån de kunde. Det ena företaget gav oss också 55 % rabatt på det vi hyrde av dem och det andra företaget kunde låna ut utrustning till oss gratis om det inte var så att det var några andra som ville hyra den samtidigt. I så fall skulle vi få hyra den till fullpris, vilket tyvärr blev fallet.

2.2.3  Strömtillförsel    

För att kunna genomföra ljussättningen som vi ville behövdes det en hel del ström. På grund av en elfirma som inte riktigt haft koll på vad de gjorde så fanns det inga korrekta ritningar över strömtillförseln och de olika uttagen i ishallen. Efter att ha pratat med Bengt Håkansson som jobbar som vaktmästare i ishallen och gått ett varv runt i hallen med honom fick vi en bild av vad det fanns för strömuttag att tillgå. Det vi kom fram till var att det endast fanns ett 32 ampere7-uttag i ismaskinsrummet samt två 16A-uttag inne i själva ishallen. Detta skulle inte räcka till för att driva de 24 PAR-kannor8 som vi hade

7 _{Ampere är en enhet för att mäta elektrisk ström. Ampere kommer fortsättningsvis i}

rapporten att förkortas A.

tänkt sätta upp som frontljus. Vi skulle alltså behöva mer ström och helst fler 32A-uttag för att kunna få ut så mycket ström som möjligt. I anslutning till Lunds ishall ligger Färs & Frosta Arena, vilket är Lunds stora idrotts- och eventarena. Vi insåg att det nog skulle finnas en hel del ström i den byggnaden och funderade på om det därför skulle finnas någon möjlighet att kunna få ström därifrån. Med hjälp av vår externa handledare Ulf Nielsen kom vi i kontakt med en person på arenan som hjälpte oss så att vi fick tillgång till två av deras 32A-uttag som satt utanför ingången till arenan. Arenan skulle nämligen inte använda dessa under vår föreställningsvecka. Detta medförde dock ytterligare ett bekymmer som vi skulle behöva lösa. Avståndet mellan de två uttagen utanför arenans ingång till uppe på läktaren i ishallen där dimrarna9 skulle behöva stå var nämligen ungefär 100 meter. Hur skulle vi få tag i så mycket 32A-kabel och hur mycket skulle det kosta? Med den budget vi hade skulle det helst inte få kosta någonting alls. Kablarna behövde dessutom gå över taket på ingången till arenan eftersom de skulle ha event i arenan under föreställningsveckan. Att kablarna skulle ligga på marken framför ingången var nämligen ett problem ur ren säkerhetsaspekt. Vi visste att olika byggföretag använder kraftkabel när de är ute på byggen så därför bestämde vi oss för att chansa och kontakta CRAMO som har kontor både i Lund och i Malmö. Det gick vägen och vi fick låna 400 meter 32A-kabel och 300 meter 16A-kabel helt gratis under hela föreställningsveckan. Vi fick även låna några elcentraler10 till både 32A och 16A. Vi hade då tillgång till tre stycken 32A-uttag och två stycken uttag till föreställningen (samt två extra 16A-uttag om det skulle behövas, som drogs från maskinrum och elrum på baksidan av hallen) Problemet med strömtillförseln var löst och vi kunde andas ut på den fronten.

2.2.4  Att  belysa  hela  isen  

Den viktigaste, men kanske också tråkigaste delen av ljussättningen i den här produktionen, var att försöka få ljus över hela isen. Vi ville inte att några lysrör i taket skulle vara tända eftersom vi ville kunna styra allt ljus från ljusbordet samt att det skulle finnas en möjlighet att låta det bli helt svart på isen. Här handlade det mer om att belysa istället för att ljussätta. Hela isen skulle kunna lysas upp för att publiken skulle kunna se

9 _{Se begreppsförklaring} 10 _{Se begreppsförklaring}

alla åkare på isen. För att kunna belysa denna stora isyta skulle det behövas många lampor men eftersom ytan vi skulle belysa var vit is och var därmed bra på att reflektera ljuset blev det lättare än vad vi hade förväntat oss. Vi var vana vid att belysa svart scengolv som inte reflekterar ljuset på samma sätt som en blank isyta gör. Isen reflekterar ljuset på ett sådant sätt att en enda lampa kan belysa ett större område än vad samma lampa hade kunnat göra i en blackbox. När ljuset når en välpolerad yta så som is studsar det tillbaka in i våra ögon utan att ha förlorat mycket av den intensitet det hade när det nådde ytan. Ljuset studsar från ytan med ungefär samma vinkel som det slår mot ytan. På en yta som inte är blank kommer ljuset att studsa i olika vinklar från det håll det slog mot ytan och därmed kommer inte lika mycket ljus komma in i våra ögon och vi uppfattar det som svagare. (Moran 2007, s. 13). Isen tar också upp färger på ett annat sätt än ett vanligt scengolv eller dansmatta11 gör. Det betyder att man får vara noga med vilka färger man använder sig av så att det både ser fint ut på personerna på isen, men också på själva isen i sig. Färgerna blir klarare och tydligare på en is och i och med att åkarna gör spår i isen med sina skridskor, ändras underlaget efter hand som föreställningen går. I början av föreställningen är isen blank och reflekterar ljuset på ett helt annat sätt än vad den gör mot slutet av föreställningen då isen är uppåkt och full med issnö och kan då, reflektions-mässigt, mer liknas vid en dansmatta.

För att kunna belysa hela isrinken använde vi oss av 24 PAR-kannor12 som vi fått låna av vår externa handledare Ulf Nielsen och hans företag StageVision. Att vi inte behövde lägga pengar på att hyra in konventionella lampor13 till detta gjorde att vi senare istället kunde hyra roliga effektlampor för att kunna göra effektfulla och häftigare ljusbilder än vad vi hade kunnat göra med konventionella lampor. Vi delade in isen i tre zoner och belyste dem med åtta PAR-kannor vardera. Alla PAR-kannor hade färgfilter monterade på dem, hälften i en kall färg och andra hälften i en varm färg. Detta för att kunna ändra färg på frontljuset efter stämningen som rådde i scenen. Det blev alltså tolv PAR-kannor i

11 _{En dansmatta är en matta som läggs ut över scengolvet för att dansarna ska få ett mjukt}

underlag att dansa på så att de inte skadar sig. Den är oftast gjord i pvc.

12 _{Se begreppsförklaring}

13 _{En konventionell lampa är en lampa med en glödtråd som upphettas av elektricitet och}