Bemanningsproblematiken under pandemin

Pandemin har medfört en ökad frånvaro och bemanningsproblematik inom äldreomsorgen där samtliga enhetschefer ställs inför att beordra in personal. Problematiken upplevs påfrestande och stressande. Vidare beskriver Eklöf (2017, s.133-134) att det är viktigt att det finns tillgång av resurser i arbetet för att minska risken för ohälsa och öka känslan av välbefinnande.

Under helgen har undersköterskor kontaktat enhetscheferna med främst bemanningsfrågor.

Pandemin har medfört att enhetscheferna fick fler samtal än tidigare eftersom undersköterskorna inte ska infinna sig i arbete vid minsta symptom. Åkerstedt (2012, s.101) beskriver att om individen inte har möjlighet att koppla sig från arbetet riskerar det stress och trötthet, om det pågår under en längre period. På grund av pandemin har bemanningsenheten öppet under helger för att förbättra enhetschefernas arbetsmiljö och möjlighet till återhämtning. Dellve, Andreasson och Jutengren (2013, ss.872–873) beskriver att stöd som ges från annan funktion inom organisationen ökar energinivån och minskar stressnivån.

6.1.6. Slutsats

Vår slutsats är att enhetschefernas arbetssituation inom äldreomsorgen fått en ökad arbetsbelastning med högre krav och minskad kontroll på grund av pandemin. Enhetscheferna ställs dagligen inför oförutsedda arbetssituationer som påverkar planeringen och ställer krav på omprioriteringar vilket påverkar graden av kontroll. Bemanningsproblematiken och brist på resurser i äldreomsorgen under pandemin påvisar att arbetsbelastningen har ökat, vilket medför att enhetschefers psykiska krav ökar och kan leda till stress och ohälsa.

Äldreomsorgen har under pandemin figurerat i media, där bristerna av basala hygienrutiner och skyddsutrustning kritiserats. Det indikerar på att de tidigare påtalade bristerna har förstorats på grund av pandemin som ställer höga krav på enhetscheferna att säkerhetsställa arbetet i verksamheterna. Resultatet indikerar att enhetscheferna inte har stora möjligheter att påverka arbetet under pandemin då det har medfört högre ställda krav. Vår slutstas är att vi ställer oss kritiska till huruvida tillitstyrd styrning är möjlig under pågående pandemi och i vilken utsträckning enhetscheferna anser att utrymme finns till inflytande och påverkan.

Det indikerar att enhetschefernas arbete inte är tydligt definierade, eftersom de upplever att de får arbetsuppgifter från stödfunktioner som inte berör dem. Det påvisas en obalans mellan krav och resurser som på sikt kan påverka enhetschefer hälsa, motivation och välbefinnande.

Pandemin har begränsat möjligheterna för återhämtning och balans mellan privat- och arbetsliv som kan påverka enhetschefernas hållbarhet. Trots den höga arbetsbelastningen pandemin medfört indikerar det att enhetscheferna har fått ett tillräckligt socialt stöd från ledning, kollegor och medarbetare. Beredskapsmöten är ett tydligt exempel av ett organisatoriskt stöd till enhetscheferna att hantera de nya ställda kraven som skapat möjlighet att upprätta kontrollen i arbetet.

Slutligen kan vi konstatera att pandemin har förstärkt sammanhållningen inom organisationen med en ökad förståelse och välvilja till varandra.

6.2. Metoddiskussion

Forskningsproblemet styr metodvalet, syftet med vår studie var att undersöka respondenternas egna upplevelser och beskrivningar av deras arbetssituation. Vi var ute efter att få djupare och en mer nyanserad förståelse kring respondenternas sociala verklighet, på så sätt anser vi att valet av den kvalitativa ansatsen är väl motiverat. Likaledes avgjorde vårt val av det fenomenologiska perspektivet att semistrukturerad intervju var bäst lämpad och inte en strukturerad intervju. Intervjun genomfördes via programmet Zoom och det finns alltid risk för teknisk krångel där flexibilitet är central i detta avseende. Inspelningsfunktionen på våra datorer fungerade väl med bra ljudkvalité. Det som påverkade kvalitén på en av våra intervjuer var att bild frystes ibland och då handlade det om hur på bästa möjliga sätt försöka fånga samtalet där vi avslutade. Tillsammans med respondentens hjälp lyckades vi ta oss genom problematiken och fånga samtalet på bra sätt. Vi upplevde att intervjuer utförda digitalt fungerade bra fast vi hade föredragit de i fysisk form för att fånga kroppsspråket i sin helhet på bättre sätt utan frysningar av bilden (Bryman, ss. 428-429).

Förförståelse menar Asper (2011, ss. 38-39) är bra att ha kring det tänkta forskningsområdet som ska undersökas och skapar möjlighet till att avgränsa studien. Förförståelsen kring arbete i den kommunala verksamheten äldreomsorgen hade vi båda två. Detta medförde en risk att vår egen subjektivitet kan ha påverkat utformning av intervjuguiden och intervjuerna. Det går inte att sätta en parentes kring förförståelsen eller undvika teorier och hypoteser om fältet som undersöks. Förförståelsen är dock en nödvändighet och central aspekt för att nå kunskap om fenomenet som undersöks. Det förklaras att förförståelsen är grunden som driver studien framåt. Det är viktigt att vi som forskare måste veta vad som tas för givet och vad som inte kommer ifrågasättas i studien.

Intervjuguiden utgick från semistrukturerade frågor där respondenten hade stor frihet att utforma svaren på sitt eget sätt. Under intervjun försökte vi förhålla oss att ställa frågor i den ordningen som intervjuguiden var formad efter. Kvalitativa intervjuer beskriver Bryman (2011, ss. 430-331) är av flexibel karaktär vilket kan medföra svårigheter att styra upp samtalet. Avsatt tid för intervjuer var ursprungligen ca 60 minuter, fem intervjuer överskreds med ungefär 30 minuter vilket genererade fyllig datainsamling. Under en intervju upplevde en respondent en fråga personlig och därför hoppade vi över den. Vidare under intervjuprocessen ställdes en annan fråga som ledde samtalet åt samma riktning där det upptäcktes att vi fick svar på frågan. Ytterligare var det en frågeställning som krävde tid för en annan respondent att svara, vilket vi fick återgå till senare under intervjun. Styrkan i kvalitativ intervju är att den erbjuder flexibilitet att ställa följdfrågor och följa upp samtalet som kan leda i olika riktningar.