Beräkning av garantiersättning

Regeringens förslag: För den som saknar inkomstrelaterad sjukersättning eller aktivitetsersättning skall det betalas en årlig garantiersättning med belopp som motsvarar garantinivån.

För den som har rätt till inkomstrelaterad sjuk- eller aktivitets-ersättning som understiger garantinivån uppgår den årliga ersättningen till ett belopp som motsvarar skillnaden mellan garanti-nivån och den årliga inkomstrelaterade ersättningen. Med inkomst-relaterad sjuk- eller aktivitetsersättning skall även avses invaliditets-förmån som utbetalas enligt utländsk lag och som inte är att likställa med garantiersättning.

Om den tillgodoräknade försäkringstiden är kortare än 40 år skall garantiersättningens garantinivå först minskas med hänsyn till antalet försäkringsår. Därefter görs avräkning mot den inkomstrelaterade sjuk- eller aktivitetsersättningen inklusive invaliditetsförmån som utbetalas enligt utländsk lag.

Prop. 2000/01:96

117 Vid partiell sjuk- eller aktivitetsersättning skall garantiersättningen

proportioneras i förhållanden till graden av sådan ersättning som den försäkrade har rätt till.

Promemoriornas förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Socialstyrelsen framhåller att det är rimligt att ersättningsnivån är medvetet avstämd mot nivån i andra transfererings-system för att undvika orättvisa och incitament till strömningar mellan systemen. Svenska kommunförbundet tillstyrker att kollektivavtalade tilläggsförsäkringar inte skall avräknas mot garantiersättning.

Skälen för regeringens förslag: Som tidigare redovisats föreslås att för en försäkrad som har rätt till en inkomstrelaterad sjuk- eller aktivitets-ersättning som understiger garantinivån skall garantiaktivitets-ersättning utbetalas som utfyllnad upp till den garanterade nivån, dvs. uppgå till ett belopp som motsvarar skillnaden mellan den årliga inkomstrelaterade sjuk- eller aktivitetsersättningen och garantinivån.

I de fall en försäkrad har rätt till partiell sjuk- eller aktivitetsersättning är det naturligt att garantiersättningen motsvarar den grad av hel sådan ersättning som han eller hon har rätt till.

Om en invaliditetsförmån, som inte är att jämställa med garantiersätt-ning utbetalas enligt utländsk lag anser regeringen – för att överkompen-sation skall undvikas – att denna förmån tillsammans med inkomst-relaterad sjukersättning skall ingå i det underlag som reducerar garanti-ersättningen. Den avkortningsmodell som regeringen förordar är att garantinivån först minskas med hänsyn till bristande försäkringstid, när denna är kortare än 40 år, och att hela den inkomstrelaterade sjuk- eller aktivitetsersättningen (inklusive utländsk invaliditetsförmån) därefter reducerar garantiersättningen.

Förslaget om 40 års försäkringstid för rätt till oavkortad ersättning överensstämmer med vad som föreslagits gälla för garanti-pension till vuxna efterlevande. I prop. 1999/2000:91 Efterlevande-pensioner och efterlevandestöd till barn hänvisas bl.a. till att den före-slagna avkortningsmodellen beträffande försäkringstid kan tillämpas även inom EU/EES-området. Då garantiersättningen i väsentliga avseen-den liknar garantipensionen till efterlevande, är det rimligt att en av-kortning av garantiersättningen med hänsyn till bristande försäkringstid respektive till den inkomstrelaterade sjuk- eller aktivitetsersättningen görs enligt samma principer som skall gälla för denna garantipension.

Det finns klara fördelar med att tillämpa samma förfarande i båda systemen.

I nuvarande regelsystem utgör folkpension, pensionstillskott och ATP skattepliktig inkomst. Ålderspensionärer och förtidspensionärer samt vuxna personer med efterlevandepension har rätt till särskilt grundavdrag för folkpensionärer (SGA) vid beskattningen. Som mest kan detta år 2001 uppgå till 55 900 kronor för ogift. SGA innebär i korthet att förtidspensionärer som saknar ATP eller har en låg sådan endast betalar skatt på en mindre del av inkomsten. SGA reduceras av folkpension, ATP, änkepension, kollektivavtalade tilläggsförsäkringar s.k. avtals-ersättningar och viss utländsk pension, om dessa överstiger en viss nivå.

Vid beräkningen av SGA görs således ingen skillnad mellan allmän pension och s.k. avtalsersättningar.

Prop. 2000/01:96

118 Kollektivavtalad tilläggsförsäkring

Anställda som beviljas förtidspension omfattas ofta av kollektivavtalade förmåner som komplement till den allmänna försäkringen. Inom exempelvis LO-SAF-området får den som har förtidspension eller sjuk-bidrag kompletterande avtalsersättning i form av en månadsersättning bestämd med utgångspunkt i sjukpenninggrundande inkomst. Utöver en särskild kompensation för lönedelar över 7,5 prisbasbelopp (taket) gäller inom den kommunala sektorn motsvarande villkor. För privattjänstemän utgör beloppet cirka 15 procent av den pensionsgrundande inkomsten.

Ersättning utges även inom vissa avtalsområden för lönedelar över taket.

För statsanställda finns högre ersättningar över taket. Ersättningsnivån under taket ligger på drygt 20 procent.

Garantiersättning föreslås, som redogjorts för ovan, bli reducerad av inkomstrelaterad sjuk- eller aktivitetsersättning och vissa förmåner som utbetalas enligt utländsk lag. Frågan om avtalsersättning i likhet med dessa förmåner skall räknas av mot garantiersättning bör enligt rege-ringens uppfattning ses utifrån dels en principiell utgångspunkt, dels en praktisk.

Av det föreslagna regelverket följer att en försäkrad som har rätt till en inkomstrelaterad sjuk- eller aktivitetsersättning som överstiger garanti-nivån inte behöver vidkännas någon reducering av denna ersättning på grund av att han eller hon har rätt till avtalsersättning. En reducering skulle alltså enbart komma ifråga för dem som är berättigade till garanti-ersättning, dvs. den lägsta ersättningen. Regeringen anser att en regel som får sådana konsekvenser inte bör införas. I det reformerade ålders-pensionssystemet kommer garantipensionen för dem som är födda 1938 eller senare inte att minskas för dem som tillsammans med pensionen uppbär en avtalsersättning. Det är också regeringens principiella upp-fattning att avtalsförsäkringar skall anpassas till den allmänna försäk-ringen och inte tvärt om, och att detta skall gälla även ifråga om garanti-ersättning.

För den händelse avtalsersättning skulle avräknas mot garantiersättning skulle även praktiska problem uppkomma. Dessa sammanhänger med att de avtalsersättningar som kommer ifråga bestäms först efter det att det har fattats beslut om sjukersättning eller aktivitetsersättning. Detta inne-bär att den försäkrade får åläggas en skyldighet att upplysa om eventuell avtalsersättning eller att utbetalande organ åtar sig att informera försäk-ringskassan eller Riksförsäkringsverket om storlek och utbetalning och det första beslutet om eventuell garantiersättning skulle alltid bli preli-minärt. Den slutliga garantiersättningen skulle kunna fastställas först där-efter.

Prop. 2000/01:96

119