Stödens samtliga, viktigare miljö och klimateffekter har identifierats och därefter skattats. Grundförutsättningarna för skattningarna är beskrivna i kapitel 2.3.
2.8.1 Jordbrukslandskapets kollektiva nyttigheter
Stöden påverkar jordbruket som i sin tur påverkar landskapet och dess innehåll på många sätt och i många avseenden. De ekologiska, kulturhistoriska och diverse sociala kvaliteter i landskapet som blir påverkade skattas indirekt genom de för ändringar i areal och förekomsten av landskapselement av olika värde som stöden orsakar. Arealförändringarna skattas regionalt och nationellt för åker, betes mark med särskilda värden, samt övrig permanent betesmark. De beräknas genom simuleringar i SASM (se 2.4) för respektive stöd.
För åker som inte skulle bli odlad om stödet inte fanns antas att marken skulle lämnas för igenväxning och beskogning. En tredjedel av åkermarkens landskaps värde antas försvinna redan första året utan stöd, till följd av skillnaden i värdering av odlad jämfört med obrukad mark (Ciaian & Gomez, 2011; Drake 1994). Värdet av åkermarkens kollektiva nyttigheter antas därefter minska med 10 % per år för att efter tio år utan stöd vara noll.
I kalkylerna antas att betesmarker där hävden skulle upphöra om inte stödet hade funnits kommer att växa igen succesivt och bli beskogade. Biologisk mångfald, kulturmiljökvaliteter, rekreationsupplevelser m.m. minskar efter att betesdriften upphört. Takten beror bland annat på plats, organismgrupp och art. Egentligen ökar
normalt den biologiska mångfalden direkt efter det att betesmarken över givits för att vara högre nästföljande 10 – 20 år (den s.k. jungfruliga fasen), men detta har inte beaktats i beräkningarna.
Resultaten bygger i huvudscenariot på antagandet att biologisk mångfald och andra kollektiva nyttigheter minskar med 8 % per år och efter 25 år är helt borta, dvs. i nivå med referensvärdet för skog (75 år i det positiva scanariot). I de negativa och positiva scenarierna antas minskningen i stället vara 10 % respektive 5 % per år, enligt Eriksson (2002) och Cousins & Eriksson (2013).
Även förekomsten av hävdade landskapselement som stenmurar, diken och odlings rösen beräknas med hjälp av SASM. Modellen i sig innehåller dock inga uppgifter om landskapselement utan ger bara relativa förändringar i förhållande till kontrakt erad och brukad areal. För att få fram åtminstone en förenklad skattning av effekterna har därför de relativa förändringarna i antalet element multiplicerats med totalantalet element av respektive slag.
2.8.2 Hur har växtnäringsläckaget skattats?
Jordbrukets ökade eller minskade läckage av kväve och fosfor har skattats genom att först beräkna hur stöden påverkar totalarealen åkermark och betesmark samt arealerna av samtliga större grödor. Det har gjorts genom körningar i SASM. Att enbart mark och grödarealen beaktas motiveras av att stödet inte ger incitament att ändra brukningsmetoderna eftersom stöden inte påverkar priserna på insats varor eller produkter annat än högst marginellt. Därmed blir läckaget per hektar för respektive gröda oförändrat. Totalläckaget har sedan skattats genom multi plicera arealförändringen i hektar för respektive markslag eller gröda med en koefficient för det genomsnittliga kväve eller fosforläckaget per hektar från markslaget eller grödan i fråga, och slutligen addera ihop effekterna. För var och en av grödorna är samma mängd kväve respektive fosforläckage per hektar använd för hela landet i modellberäkningarna. Uppgifterna beskriver således läckage från åker, och inte vad som t.ex. når havet. Läckagekoefficienterna har erhållits från SLU och grundar sig på omfattande mätserier.
2.8.3 Beräkning av mängden använda växtskyddsmedel
På motsvarande sätt som för växtnäringsläckaget (se 2.8.2 ovan) har stödens på verkan på den mängd växtskyddsmedel som jordbruket använder beräknats via förändringen i grödarealer. Arealförändringen för varje gröda (inklusive träda) har sedan multiplicerats med genomsnittlig användning i kg per hektar av växt skyddsmedel för respektive gröda, varefter effekterna adderats ihop.
2.8.4 Metod för skattning av klimateffekter
Jordbrukets klimatpåverkan förändras av stöden på flera sätt, huvudsakligen genom att:
A. Utsläppen av koldioxid från traktorer och andra bränsledrivna maskiner ökar eller minskar i samband med att jordbrukets arealanvändning och produktion påverkas. Areal och produktionsförändringarna skattas med modellberäkningar i SASM; se kapitel 2.4. Från dem och uppgifter om traktor och maskintid per
hektar15 beräknas den ändrade förbrukningen av bränsle fram. Med om vandlings koefficienter16 erhålls så hur mängden koldioxidutsläpp förändras.
Eftersom det klimatmässigt inte har någon betydelse var i världen växthus gaserna släpps ut så är det den globala nettoeffekten på utsläppen som det är relevant att beakta. Om jordbruksproduktionen med stöd blir högre i Sverige än vad som annars skulle ha skett så kommer det att påverka import och export. Produktionen och utsläppen kommer att minska utomlands, men på grund av priselasticiteter, skillnader i produktionsteknik m.m. så kommer det inte att ske i relationen 1:1. Ifall t.ex. den svenska nötköttsproduktionen blir 100 ton högre i en situation med stöd jämfört med en utan så kommer köttimporten att minska med ungefär denna mängd. Detta kött måste då ätas av konsumenter utomlands, alternativt får producenterna i andra länder dra ned sin produktion. I verklig heten kommer båda dessa effekter att inträffa genom anpassning efter pris mekanismerna. Men, det blir varken så att konsumenterna kommer att äta 100 ton mer eller att producenterna kommer dra ned produktionen med 100 ton. I stället kommer något mellan 0 – 100 ton mer kött att konsumeras och mindre produceras utom lands. Efterfråge och utbudselasticiteterna avgör tillsammans nettoeffekten. I själva verket är effekterna mer komplexa än så, eftersom minskad import av t.ex. nötkött genom korspriselasticiteter påverkar produk tionen av foderspannmål m.m. De globala elasticiteterna varierar mellan produktgrupperna; i regel är de högre för animalier och lägre för spannmål. I genomsnitt för livsmedelsmarknaden är de enligt FAO m.fl. ungefär 0,4 (Britz & Witzke, 2014).
Nästa fråga är hur stora de utländska utsläppen av växthusgaser per kg produkt är jämfört med de svenska. Även utsläppskoefficienterna varierar mellan produktgrupperna. För flera produktgrupper är utsläppen per kg högre än i Sverige, men för andra är de lägre (se t.ex. Sonesson et al. 2009 eller Weiss & Leip, 2012). De enskilda jordbruksstöden har olika stor påverkan på var och en av produktgrupperna, men i denna studie har utsläppskoefficienten = 1 satts för marginalproduktionen av alla påverkade produkter (vilket alltså bygger på antagandet att utsläppen per kg i genomsnitt är lika höga utomlands som i Sverige)17.
I beräkningarna för grundscenariot har därför utsläppsförändringen i Sverige multiplicerats med faktorn 0,4. Det har med detta projekts begränsade resurser inte varit möjligt att finkalibrera faktorn ytterligare per produktgrupp. I känslighetsanalysen har faktorerna 0,25 och 0,75 använts, vilket får ses som extremvärden.
B. Nettobindningen av kol i marken påverkas bland annat av markanvändning, gröda och brukningsmetoder. I denna analys görs endast förenklade skattningar på så sätt att den ökade kolinlagring som sker i flerårig vall jämfört med övriga grödor beräknas. Det bedöms vara den enskilt största faktorn. Markkolet ökar 15 Genomsnittlig tidsåtgång per hektar enligt de Jordbruksverkets täckningsbidragskalkyler som
utgjort underlag för att fastställa stödnivåer i Landsbygdsprogrammet.
16 Koefficienten 3240 kg CO2e per m3 bränsle har använts. Det är en skattning av de totala utsläppen
enligt livscykelanalys utförd av Jordbruksverket (2012a) baserad på Uppenberg et al. (2001).
17 Om man i stället utgår från SCB:s koefficienter (SCB, 2000) för hur stora utsläpp utländsk produktion ger jämfört med svensk så blir den globala nettoeffekten av stöden väsentligt högre, ca 0,7 (0,4 * 1,65 = 0,66). De är dock viktade genomsnitt för alla näringsgrenar, och därför mindre korrekt för stöd till jordbruket.
med 0,33 procent eller 495 kg C per hektar och år i flerårig vall. Sammantaget med den i SASM framräknade förändringen i grödarealer ger det hur stöden påverkar kolinlagringen.
C. Antalet nötkreatur ökar till följd av stöden och med dem också utsläppen av växthusgasen metan. I beräkningarna har metanutsläppen från både djurens fodersmältning och gödsel inkluderats. Med SASM har förändringar i antalet mjölkkor, dikor, och andra nötkreatur av olika storleksklasser beräknats. Dessa resultat har multiplicerats med djurslagens respektive emissionsfaktorer för metan18 som därefter omvandlats till koldioxidekvivalenter. På samma sätt som för utsläppen av koldioxid från traktorer (punkt A. ovan) så har utsläppen av växthusgaserna från den svenska animalieproduktionen blivit justerade med faktorerna 0,25, 0,4 och 0,75.
Utsläppen av växthusgaser i form av fossilbränsle, kolinlagring och nötkreaturens metan har adderats samman för vart och ett av stöden till dess totala klimateffekt.